I helgen två. Alla utom jag och Ingrid brukar droppa av för det mycket kloka beslutet att gå och sova. Samtalen är spontana och ostrukturerade. En insikt detta landade i i helgen var att ibland tror man att man måste trycka in sig i en annan personlighet, för att den känns mer rätt och accepterad. Som att alla egentligen borde vara lugna, enkla och lätthanterliga jämt, och älskade av alla andra. Det fungerar inte så. När det egentligen handlar om att själv älska. Det kan vara så svårt att acceptera att det finns de som inte tycker om en.
Kanske har jag trott för mycket på att Gud kommer att forma mig till en person jag själv känner mig helt bekväm med (vad det nu skulle vara), när det egentligen handlar om att acceptera även de delar av en själv som man inte älskar mest, men som ändå är där och som kan fungera i både god och ond riktning. Där får man balansera och hoppas att man ändå lyckas få ut det som är gott.
Jag kommer inte att bli som någon annan, och det är okej. (Det skulle ju vara så tråkigt!) Men jag kommer att lära mig mera, vara med om mera... Växt. Tillväxt. Urväxt?
tisdag, december 19, 2006
torsdag, december 14, 2006
Lucia
En veckas mellanrum mellan tillfällena måste ju vara okej, ändå. Inte perfekt, inte helt bra, men okej. Men från en frekvent besökare har jag fått klagomål (Josefine, hoppas att du tittar idag!).
Igår var det Lucia. Trots att jag inte jobbade kunde jag inte låta bli att ta bussen till dagis för att se mina fina barn sjunga alla sångerna som vi övat på. Passade på att ta lite fotografier också för att ha några minnen av dem sen... De var jättesöta! Och åtminstone de större barnen sjöng så att det hördes bland personalens sjungande röster, och föräldrarnas småprat i bänkarna. Kul att så många föräldrar var där.
På kvällen följde jag med Josefine för att titta på luciatåget i Högalidskyrkan. De var riktigt bra, men det charmigaste var det "lilla luciatåget"- kanske åtta barn (två lucior, en stjärngosse) som gick in sjungandes "Natten går tunga fjät" i nästan dubbla hastigheten (kan bero på den stora mängden folk i kyrkan), "lusse lelle" i någon light-variant och "midnatt råder" (ungefär som den ska låta). Det roligaste var luciatågets staffansvisemix. Alla varianterna i ett arrangemang. Hur kul som helst och väldigt fint. Kvällens budskap i betraktelsen var att sprida ljus till varandra i det kompakta vintermörkret, och att Lucia bär bud om en nyfödd Jesus Kristus i ett skitigt stall. Det gav oss av en ung kvinnlig präst som inte verkade bli särskilt nervös av den stora massan som satt i kyrkan och lyssnade. Å andra sidan hade kanske ett tydligare budskap varit en större anledning till att bli nervös...? Hon hade en proffesionellt lugn, och det imponerade hur som helst på mig.
Nu ska jag ta mig till Vällingby för ett julklappsinköp, eller två...
Får återkomma snart.
Igår var det Lucia. Trots att jag inte jobbade kunde jag inte låta bli att ta bussen till dagis för att se mina fina barn sjunga alla sångerna som vi övat på. Passade på att ta lite fotografier också för att ha några minnen av dem sen... De var jättesöta! Och åtminstone de större barnen sjöng så att det hördes bland personalens sjungande röster, och föräldrarnas småprat i bänkarna. Kul att så många föräldrar var där.
På kvällen följde jag med Josefine för att titta på luciatåget i Högalidskyrkan. De var riktigt bra, men det charmigaste var det "lilla luciatåget"- kanske åtta barn (två lucior, en stjärngosse) som gick in sjungandes "Natten går tunga fjät" i nästan dubbla hastigheten (kan bero på den stora mängden folk i kyrkan), "lusse lelle" i någon light-variant och "midnatt råder" (ungefär som den ska låta). Det roligaste var luciatågets staffansvisemix. Alla varianterna i ett arrangemang. Hur kul som helst och väldigt fint. Kvällens budskap i betraktelsen var att sprida ljus till varandra i det kompakta vintermörkret, och att Lucia bär bud om en nyfödd Jesus Kristus i ett skitigt stall. Det gav oss av en ung kvinnlig präst som inte verkade bli särskilt nervös av den stora massan som satt i kyrkan och lyssnade. Å andra sidan hade kanske ett tydligare budskap varit en större anledning till att bli nervös...? Hon hade en proffesionellt lugn, och det imponerade hur som helst på mig.
Nu ska jag ta mig till Vällingby för ett julklappsinköp, eller två...
Får återkomma snart.
tisdag, december 05, 2006
Delaktighet
Jag sällar mig i detta nu till den klubb som jag skapat för Bettan och Ingrid. Den har inget namn, men underrubriken är "för oss som slagit oss i ansiktet inom loppet av ett par månader" (jag tycker att både hårfäste och haka tillhör denna kroppsdel).
Igår var en intensiv dag efter en behövlig sovmorgon. Klockan 9.20 ringde de från jobbet och bad mig komma så fort jag kunde (de hade insett lite sent att de var lite för få), så jag var där en timme senare och jobbade sedan till fem. Jag åkte raka vägen hem, tog två mackor, och cyklade därefter till Hässlelby för lussebakning med UR (m fl). Klockan 21.30 var jag trött och baket var i stort sett färdigt så jag tänkte att det var dags att åka hem och sova eftersom jag skulle jobba 8-16 idag enligt vad som var planerat. Kom förmodligen inte iväg förrän tio minuter senare och kände mig väldigt omotiverad att cykla, men satte ändå fart för att minska tiden för hemkomst. När jag bara hade en kilometer kvar stod jag inför ett beslut. Skulle jag korsa vägen vid rondellen, eller borta vid Coop? Jag tänkte att det nog ändå skulle gå fortast att korsa vid Coop, så jag ändrade kurs. Problemet var bara det ack så knasiga minnet. Jag visste ju så väl att det fanns en refug väldigt korkat placerad vid en mörk passage på cykelvägen (jag har vid ett antal tillfällen vejat för den i sista stund och irriterat mig på den). Jag hade säkert till och med sett den bara sekunder tidigare. Och ändå så tvärade jag vägen just där och körde således rakt över refugen. Eller jag körde inte över refugen. Jag stupade över refugen. Cykeln tänkte nämligen inte ta sig upp över den otäcka kanten. Väl nere på marken började jag känna efter om jag var skadad, och kände mig oerhört tacksam över att jag har för vana att bära cykelhjälm.
1. jag levde
2. tänderna verkade sitta kvar
3. näsan var uppenbarligen hel
4. det blödde någonstans ifrån
5. ena glaset i glasögonen var spruket och blodigt
6. resten av kroppen verkade vara någorlunda hel förutom en del stötar
Då kom det två kvinnor (eller tanter som de kallade sig själv), och en taxichaufför till min undsättning. Kvinnorna skulle tagit tunnelbanan från Johannelund, men då den inte skulle komma förrän om tio minuter så var de på väg till Vällingby i stället, och hörde skramlet från cykeln. Taxichauffören som hade en kund i bilen såg hela fallet. De gav mig servetter och lite vatten att torka såret med, och konstaterade att det var ett jack strax över ögonbrynet. Chauffören erbjöd sig att skjutsa hem mig, men han skulle bara lämna av kunden först. Kvinnorna stannade kvar med mig, och funderade på om de skulle följa mig hem, eftersom mannen dröjde. Så småningom kom vi fram till att det nog var lika bra att börja gå, så jag ringde hem för att få någon som kunde möta mig. Bara Ingrid och Mirjam var hemma, och Mirjam sov, så Ingrid kom och mötte oss.
Väl hemma insåg Ingrid, och Mirjam som hon hade väckt, att vi inte hade något att göra rent såret med. En Första Hjälpen-väska hade vi, men det fanns inget vi kunde använda i den. Men så kom Ellie hem och så styrde de upp det hela med lite hjälp och råd från Ellies farmor som jobbat som sjuksköterska hela livet. De tvättade såret och skrubbsåren med saltlösning och förklarade att jacket faktiskt var ganska rakt över ögonbrynet. Tryckte ihop det och tejpade och plåstrade. Sedan hade jag frusen stekt korv över ögat och läppen (som blivit lite fläskig). Och så planerade vi in min morgon. 6.30 gå upp och ringa jobbet (hej, jag har hål i ögonbrynet och måste till akuten, kommer inte idag) för att sedan åka med Ingrid till Brommaplan (hon skulle till jobbet i precis rätt tid för att passa in det med att följa mig till Närakuten som öppnade 8).
Jag fick komma in väldigt snabbt för att vara en akutmottagning (var i stort sett ensam där), och så berömde sjuksköterskan Ellies sårskötsel. Hon plåstrade dock om mig, och sa att sy kan man göra inom åtta timmar, så det kunde inte bli aktuellt, men en tejp och en sårkompress som inte får bli blöt sitter just nu över mitt vänstra ögonbryn. (Jobbigt med tanke på att mitt hår är så skitigt och måste tvättas snarast. Får bli ett projekt.) Kompressen kan jag lyfta på om tre dagar för att se hur det ser ut, och tejpen om en vecka, då det borde ha läkt.
Jag kommer ha ett lagom missprydande blåmärke. Just nu ser det ut som rejält med ögonskugga (och lite svullet förstås), men det kommer att skjunka ner under ögat och lite ner på kinden sen. Hm. Och det utvecklas ett stort och kraftfullt blåmärke på vänstra benet. Det känns stabilt. Så skrapig näsa, blått öga och lite större läpp än vanligt. Jag lever i alla fall och är nästan helt hel. Det är bra tycker jag. Det är så häftigt att kroppen kan lagas igen när den gått sönder. Fatta vilken konstruktion!
Och flera gånger sedan tio igårkväll har jag reflekterat i hur fantastiskt det är att få bo med andra människor. Hade jag bott själv hade det varit så jobbigt! Då hade det varit meningslöst att åka hem om om man slagit sig, utan då skulle man tagit tunnelbanan raka vägen till St Göran-akuten som har nattöppet bara för att bli ompysslad och kollad. Jättebesvärligt, för det hade ju blivit så sent...
Och idag hade någon hängt upp min tvätt! (Tvättade jackan som blivit lite blodig.) Det är en sån nåd!
Känsliga läsare bör undvika att titta på bilderna som följer!
Igår var en intensiv dag efter en behövlig sovmorgon. Klockan 9.20 ringde de från jobbet och bad mig komma så fort jag kunde (de hade insett lite sent att de var lite för få), så jag var där en timme senare och jobbade sedan till fem. Jag åkte raka vägen hem, tog två mackor, och cyklade därefter till Hässlelby för lussebakning med UR (m fl). Klockan 21.30 var jag trött och baket var i stort sett färdigt så jag tänkte att det var dags att åka hem och sova eftersom jag skulle jobba 8-16 idag enligt vad som var planerat. Kom förmodligen inte iväg förrän tio minuter senare och kände mig väldigt omotiverad att cykla, men satte ändå fart för att minska tiden för hemkomst. När jag bara hade en kilometer kvar stod jag inför ett beslut. Skulle jag korsa vägen vid rondellen, eller borta vid Coop? Jag tänkte att det nog ändå skulle gå fortast att korsa vid Coop, så jag ändrade kurs. Problemet var bara det ack så knasiga minnet. Jag visste ju så väl att det fanns en refug väldigt korkat placerad vid en mörk passage på cykelvägen (jag har vid ett antal tillfällen vejat för den i sista stund och irriterat mig på den). Jag hade säkert till och med sett den bara sekunder tidigare. Och ändå så tvärade jag vägen just där och körde således rakt över refugen. Eller jag körde inte över refugen. Jag stupade över refugen. Cykeln tänkte nämligen inte ta sig upp över den otäcka kanten. Väl nere på marken började jag känna efter om jag var skadad, och kände mig oerhört tacksam över att jag har för vana att bära cykelhjälm.
1. jag levde
2. tänderna verkade sitta kvar
3. näsan var uppenbarligen hel
4. det blödde någonstans ifrån
5. ena glaset i glasögonen var spruket och blodigt
6. resten av kroppen verkade vara någorlunda hel förutom en del stötar
Då kom det två kvinnor (eller tanter som de kallade sig själv), och en taxichaufför till min undsättning. Kvinnorna skulle tagit tunnelbanan från Johannelund, men då den inte skulle komma förrän om tio minuter så var de på väg till Vällingby i stället, och hörde skramlet från cykeln. Taxichauffören som hade en kund i bilen såg hela fallet. De gav mig servetter och lite vatten att torka såret med, och konstaterade att det var ett jack strax över ögonbrynet. Chauffören erbjöd sig att skjutsa hem mig, men han skulle bara lämna av kunden först. Kvinnorna stannade kvar med mig, och funderade på om de skulle följa mig hem, eftersom mannen dröjde. Så småningom kom vi fram till att det nog var lika bra att börja gå, så jag ringde hem för att få någon som kunde möta mig. Bara Ingrid och Mirjam var hemma, och Mirjam sov, så Ingrid kom och mötte oss.
Väl hemma insåg Ingrid, och Mirjam som hon hade väckt, att vi inte hade något att göra rent såret med. En Första Hjälpen-väska hade vi, men det fanns inget vi kunde använda i den. Men så kom Ellie hem och så styrde de upp det hela med lite hjälp och råd från Ellies farmor som jobbat som sjuksköterska hela livet. De tvättade såret och skrubbsåren med saltlösning och förklarade att jacket faktiskt var ganska rakt över ögonbrynet. Tryckte ihop det och tejpade och plåstrade. Sedan hade jag frusen stekt korv över ögat och läppen (som blivit lite fläskig). Och så planerade vi in min morgon. 6.30 gå upp och ringa jobbet (hej, jag har hål i ögonbrynet och måste till akuten, kommer inte idag) för att sedan åka med Ingrid till Brommaplan (hon skulle till jobbet i precis rätt tid för att passa in det med att följa mig till Närakuten som öppnade 8).
Jag fick komma in väldigt snabbt för att vara en akutmottagning (var i stort sett ensam där), och så berömde sjuksköterskan Ellies sårskötsel. Hon plåstrade dock om mig, och sa att sy kan man göra inom åtta timmar, så det kunde inte bli aktuellt, men en tejp och en sårkompress som inte får bli blöt sitter just nu över mitt vänstra ögonbryn. (Jobbigt med tanke på att mitt hår är så skitigt och måste tvättas snarast. Får bli ett projekt.) Kompressen kan jag lyfta på om tre dagar för att se hur det ser ut, och tejpen om en vecka, då det borde ha läkt.
Jag kommer ha ett lagom missprydande blåmärke. Just nu ser det ut som rejält med ögonskugga (och lite svullet förstås), men det kommer att skjunka ner under ögat och lite ner på kinden sen. Hm. Och det utvecklas ett stort och kraftfullt blåmärke på vänstra benet. Det känns stabilt. Så skrapig näsa, blått öga och lite större läpp än vanligt. Jag lever i alla fall och är nästan helt hel. Det är bra tycker jag. Det är så häftigt att kroppen kan lagas igen när den gått sönder. Fatta vilken konstruktion!
Och flera gånger sedan tio igårkväll har jag reflekterat i hur fantastiskt det är att få bo med andra människor. Hade jag bott själv hade det varit så jobbigt! Då hade det varit meningslöst att åka hem om om man slagit sig, utan då skulle man tagit tunnelbanan raka vägen till St Göran-akuten som har nattöppet bara för att bli ompysslad och kollad. Jättebesvärligt, för det hade ju blivit så sent...
Och idag hade någon hängt upp min tvätt! (Tvättade jackan som blivit lite blodig.) Det är en sån nåd!
Känsliga läsare bör undvika att titta på bilderna som följer!
måndag, november 27, 2006
Ibland blir man riktigt, riktigt ledsen...
...av väldigt underliga anledningar.
Idag fick jag inte jobba, vilket nog var bra med tanke på att jag skulle varit tvungen att tack nej på grund av en förkylning som vräkte sig över mig i fredags kväll vid sovdags (jobbat på en småbarnsavdelning i tre dagar... de håller inte för munnen när de nyser). Förhoppningsvis är jag snart pigg igen.
Men eftersom jag hängde hemma passade jag på att kolla lite lediga jobb. Hittade ett här i Vällingby som jag tror blir jättebra för mig, om jag får det. Kände mig nästan kvalificerad för det. Men tvingades då korrigera mitt CV som aldrig blev riktigt bra på grund av att mallen jag använde i Word krånglade till sig någonstans. Behövde också komplettera med mitt nuvarande timvik. Men hur som helt så kom jag i detta i alla fall till mitt sommarjobb jag hade någon gång på gymnasiet under två år. Pappas gamla jobb på ett sockerbruk. Jag blev då plötsligt osäker på om det verkligen låg i Trelleborg som jag trodde och Googlade på det. Hamnade då i en artikel som en man skrivit om Jordberga sockerbruks nedläggning (år 2001). En jättevacker artikel, och jag började gråta. Blev verkligen jätteledsen. Inte direkt rörd, inte direkt nostalgisk. Mest bara ledsen. Och arg. Och ledsen. Och så började jag tänka massa fåniga tankar i alla tårar, om att jag ville att det skulle vara igång nu (oj, nu blev jag ledsen igen, otippat) och att jag saknade röken och lukten och att få följa med pappa på spännande rundvandringar i de stora industrilokalerna. Och få smaka på helt färskt råsocker från bandet...
Att det kan kännas så hemskt och vemodigt med nedläggningar. Hm. Känner mig lite arg. Fortfarande.
Idag fick jag inte jobba, vilket nog var bra med tanke på att jag skulle varit tvungen att tack nej på grund av en förkylning som vräkte sig över mig i fredags kväll vid sovdags (jobbat på en småbarnsavdelning i tre dagar... de håller inte för munnen när de nyser). Förhoppningsvis är jag snart pigg igen.
Men eftersom jag hängde hemma passade jag på att kolla lite lediga jobb. Hittade ett här i Vällingby som jag tror blir jättebra för mig, om jag får det. Kände mig nästan kvalificerad för det. Men tvingades då korrigera mitt CV som aldrig blev riktigt bra på grund av att mallen jag använde i Word krånglade till sig någonstans. Behövde också komplettera med mitt nuvarande timvik. Men hur som helt så kom jag i detta i alla fall till mitt sommarjobb jag hade någon gång på gymnasiet under två år. Pappas gamla jobb på ett sockerbruk. Jag blev då plötsligt osäker på om det verkligen låg i Trelleborg som jag trodde och Googlade på det. Hamnade då i en artikel som en man skrivit om Jordberga sockerbruks nedläggning (år 2001). En jättevacker artikel, och jag började gråta. Blev verkligen jätteledsen. Inte direkt rörd, inte direkt nostalgisk. Mest bara ledsen. Och arg. Och ledsen. Och så började jag tänka massa fåniga tankar i alla tårar, om att jag ville att det skulle vara igång nu (oj, nu blev jag ledsen igen, otippat) och att jag saknade röken och lukten och att få följa med pappa på spännande rundvandringar i de stora industrilokalerna. Och få smaka på helt färskt råsocker från bandet...
Att det kan kännas så hemskt och vemodigt med nedläggningar. Hm. Känner mig lite arg. Fortfarande.
torsdag, november 16, 2006
Överskottsenergi
Jag är helt uppe i varv. Sådär bra, med tanke på att jag bör lägga mig om en halvtimma. För en och en halv timma sedan tänkte jag ge mig ut och jogga. Det var första gången på en evighet (nja, något år). Kom iväg kanske kvart tjugo över åtta. Och det var hur trevligt som helst! (Fatta MP3-spelare!) Kruxet var att jag tänkte att eftersom det var så längesedan sist så borde jag ta det lugnt. Så jag tog inte ut mig helt. Vilket innebar att när jag kom in igen efter strechingen hade jag en massa energi kvar. Jättedumt! Vart ska jag göra av den nu? Försökte givetvis hoppa bort den på rumsgolvet, men det kändes konstigt i de strechade musklerna, så jag slutade.
Jag hörde på Opera (för hundra år sedan ungefär eller kanske för tio) att det är bäst att idrotta på förmiddagen, för att vara lagom trött till kvällen. Kan bero på att man blir pigg. Kanske. Hm.
Jag kan ju försöka skriva in viktiga datum i min kalender som jag aldrig läser i om jag inte jobbar eller något annat viktigt.
Appropå jobb, så jag har inte blivit inkallad på två veckor (i morgon har det gått två veckor sedan jag jobbade sist), så jag ringde en annan förskola idag. Det börjar nämligen skaka lite i min tilltro att det ekonomiska kommer att lösa sig enbart på Pärlan. Det var fruktansvärt jobbigt att skriva ansökningsbrevet som jag uppmanades till. Inte som tidigare, för nu har jag ju lite erfarenhet att peka på, men tanken att (om) inte få jobba mer på Pärlan får mig nästan att börja gråta. Att inte få träffa barnen och personalen mer skulle vara jättejobbigt. Jag skulle älska om det gick att kombinera timmar på de olika förskolorna, men det känns ju praktiskt omöjligt eftersom man liksom kallas in efter behov. (Men jag vet ju inte vilka möjligheter det finns på den förskolan jag söker till än.) Ett vikariat skulle ju säkra det för mig ekonomisk, men orsaka sorgsenhet inför bristen av möjlig tid på Pärlan... Jag blir så ledsen av tanken.
Kul att leva lite på hoppet i alla fall.
Svältrisk: Obefintlig.
Jag hörde på Opera (för hundra år sedan ungefär eller kanske för tio) att det är bäst att idrotta på förmiddagen, för att vara lagom trött till kvällen. Kan bero på att man blir pigg. Kanske. Hm.
Jag kan ju försöka skriva in viktiga datum i min kalender som jag aldrig läser i om jag inte jobbar eller något annat viktigt.
Appropå jobb, så jag har inte blivit inkallad på två veckor (i morgon har det gått två veckor sedan jag jobbade sist), så jag ringde en annan förskola idag. Det börjar nämligen skaka lite i min tilltro att det ekonomiska kommer att lösa sig enbart på Pärlan. Det var fruktansvärt jobbigt att skriva ansökningsbrevet som jag uppmanades till. Inte som tidigare, för nu har jag ju lite erfarenhet att peka på, men tanken att (om) inte få jobba mer på Pärlan får mig nästan att börja gråta. Att inte få träffa barnen och personalen mer skulle vara jättejobbigt. Jag skulle älska om det gick att kombinera timmar på de olika förskolorna, men det känns ju praktiskt omöjligt eftersom man liksom kallas in efter behov. (Men jag vet ju inte vilka möjligheter det finns på den förskolan jag söker till än.) Ett vikariat skulle ju säkra det för mig ekonomisk, men orsaka sorgsenhet inför bristen av möjlig tid på Pärlan... Jag blir så ledsen av tanken.
Kul att leva lite på hoppet i alla fall.
Svältrisk: Obefintlig.
tisdag, november 07, 2006
Kastat i glömskans hav men funnet, delvis försent
Jag har en bekännelse att göra... Mitt minne börjar visa större brister än jag tidigare trott, och det leder till pinsamma upptäckter. Denna insikt kom nämligen till mig för någon timma sedan då jag i godan ro gick upp för att kolla på vår väggalmanacka om någon tänkt att de skulle tvätta idag. Då läste jag till min förvåning och svaga fasa att min församlingsstyrelse ska träffas hemma här imorgon kväll. Detta visste jag givetvis sedan långt tidigare, men det hade tillfälligt vandrat ur mitt medvetande. Det kan man tänka inte borde vålla mig någon större samvetskval, eftersom jag ännu har ett dygn kvar till händelsen i fråga. Det geniala i en människas sätt att minnas aktiverades i denna stund också i mig, och jag kom ihåg att de tre första kvällarna denna vecka var uppbokade till församlingsärenden av olika karaktär. Igår skulle jag sålunda varit på kvällssoppa med SMU-ledarna i kyrkan och planerat årsmötet. Detta hade uppenbarligen helt fallit bort, jag hade dubbelbokat gårkvällen och tänkt att jag skulle lyssna på en föreläsning om "Intelligent Design" på Credoakademin, och när vi bestämde oss för att inte åka så var ju kvällen till synes ledig. Trodde jag. Jag praktiserade denna tro genom att titta på "Tears of the Sun" tillsammans med Ellie och Eva. Och bli arg och upprörd över omänsklighet.
Men nu tack vare min tvättiver (som kanske inte blir av för jag sitter ju här, och ska iväg sen) så kom jag plötsligt ihåg att vi har ett ungdomsrådsmöte i kyrkan ikväll.
Jag misstänker att den stora skurken i detta glömskedrama är min brist på rutiner. Hade jag tittat i min almanacka åtminstone en gång igår hade jag kanske inte missat soppan. Hade jag jobbat så hade jag så klart tittat i den för att kolla arbetstiden. Så... jag blir alltså mer pålitlig när jag jobbar? Oj, oj.
Undrar om de ringer efter mig i morgon?
Vad ska jag servera styrelsen när de kommer?
Hm, hm. Måste handla. Eller baka något.
Beror på om jag jobbar eller inte.
Men nu tack vare min tvättiver (som kanske inte blir av för jag sitter ju här, och ska iväg sen) så kom jag plötsligt ihåg att vi har ett ungdomsrådsmöte i kyrkan ikväll.
Jag misstänker att den stora skurken i detta glömskedrama är min brist på rutiner. Hade jag tittat i min almanacka åtminstone en gång igår hade jag kanske inte missat soppan. Hade jag jobbat så hade jag så klart tittat i den för att kolla arbetstiden. Så... jag blir alltså mer pålitlig när jag jobbar? Oj, oj.
Undrar om de ringer efter mig i morgon?
Vad ska jag servera styrelsen när de kommer?
Hm, hm. Måste handla. Eller baka något.
Beror på om jag jobbar eller inte.
torsdag, oktober 26, 2006
Tid och temperatur
Ofta kan man beräkna ungefär hur lång tid någonting tar. Men jag har kommit fram till att när det gäller datorer och spontana långa samtal är det svårare. Det finns visserligen en skillnad. Det är lättare att kontrollera tiden vid samtal.
I förrgår satte jag igång min dator vid tre-fyra tiden på dagen. Syfte: Att ladda upp digitala bilder mot Onoffs hemsida innan deras kampanj med 79 öre/bild vid framkallning av fler än 100 går ut (30 oktober). Det skulle inte vara så krångligt. Jag har gjort det förut med bra resultat på skolans datorer (när de kostade 99 öre/bild). Men det tog hundra år att ladda upp bilderna via Firefox på min dator.
Efter kanske tre timmar hade mindre än hälften laddats upp. Jag försökte en gång till under kvällen.
Vid tolv tiden på natten hade jag ändrat till Internet Explorer och trixat en del och lämnade jag datorn igång och hoppades att bilderna skulle ha laddats färdigt till morgonen... men ack. Jag hade inte räknat med att datorn gick in i vänteläge efter 45 minuter, då endast 70 av 284 bilder laddats in (inte så dåligt). Så när jag startade datorn igen vägrades alla nya bilder tillträde eftersom det avbröts (antar jag).
Klockan var kanske sex på morgonen när jag än en gång startade uppladdningen, ställde om datorns sparfunktion till oändligheten (förutom skärmen på 1 minut), och lämnade datorn åt sitt öde innan jag gav mig av till jobbet.
På eftermiddagen när jag kom hem (vid två-tiden möjligen) så var allt klart!
Mycket frustrationskapande i alla fall. Tid: ca 22 h.
Flera gånger har jag fascinerats över hur länge bussen (179:an) kan stå vid rödljuset som är innan man svänger vänster in i Tensta när man kommer från Rinkebyhållet, när det är rusningstrafik. Helt bisarrt länge. Idag tog jag tiden. Klockan var runt halv fem. Tid: Drygt 8 min.
Ikväll satte vi igång värmen (oljepannan). Vi har väldigt lite olja kvar men vi ska få ny om en vecka och hoppas att vi har så det räcker tills dess.
Temperatur i rummet i vårt rum i källaren: 16,4-16,5 grader C.
Och det var ändå varmast... 15,2 grader på ovanvåningen.
Enorm luftfuktighet i Ingrids rum (allting känns fuktigt), och hon sov med vantar sista natten (ca 16 grader när jag mätte nyss).
Utomhustemperatur idag: tja... 3-5 grader kanske.
Och... en storm ska visst vara i antågande.
I förrgår satte jag igång min dator vid tre-fyra tiden på dagen. Syfte: Att ladda upp digitala bilder mot Onoffs hemsida innan deras kampanj med 79 öre/bild vid framkallning av fler än 100 går ut (30 oktober). Det skulle inte vara så krångligt. Jag har gjort det förut med bra resultat på skolans datorer (när de kostade 99 öre/bild). Men det tog hundra år att ladda upp bilderna via Firefox på min dator.
Efter kanske tre timmar hade mindre än hälften laddats upp. Jag försökte en gång till under kvällen.
Vid tolv tiden på natten hade jag ändrat till Internet Explorer och trixat en del och lämnade jag datorn igång och hoppades att bilderna skulle ha laddats färdigt till morgonen... men ack. Jag hade inte räknat med att datorn gick in i vänteläge efter 45 minuter, då endast 70 av 284 bilder laddats in (inte så dåligt). Så när jag startade datorn igen vägrades alla nya bilder tillträde eftersom det avbröts (antar jag).
Klockan var kanske sex på morgonen när jag än en gång startade uppladdningen, ställde om datorns sparfunktion till oändligheten (förutom skärmen på 1 minut), och lämnade datorn åt sitt öde innan jag gav mig av till jobbet.
På eftermiddagen när jag kom hem (vid två-tiden möjligen) så var allt klart!
Mycket frustrationskapande i alla fall. Tid: ca 22 h.
Flera gånger har jag fascinerats över hur länge bussen (179:an) kan stå vid rödljuset som är innan man svänger vänster in i Tensta när man kommer från Rinkebyhållet, när det är rusningstrafik. Helt bisarrt länge. Idag tog jag tiden. Klockan var runt halv fem. Tid: Drygt 8 min.
Ikväll satte vi igång värmen (oljepannan). Vi har väldigt lite olja kvar men vi ska få ny om en vecka och hoppas att vi har så det räcker tills dess.
Temperatur i rummet i vårt rum i källaren: 16,4-16,5 grader C.
Och det var ändå varmast... 15,2 grader på ovanvåningen.
Enorm luftfuktighet i Ingrids rum (allting känns fuktigt), och hon sov med vantar sista natten (ca 16 grader när jag mätte nyss).
Utomhustemperatur idag: tja... 3-5 grader kanske.
Och... en storm ska visst vara i antågande.
tisdag, oktober 17, 2006
Rörigheter
Bla bla bla... kom du enkelhet, kom!!!
Kära nån.
Ja, här är det lungt.
Bra, alltså.
Skönt att det inte går några svallvågor i hjärtat.
Häpp. Jobbigt bara att gamla luftslott skapar visst kaos, även om man vet att de inte är där längre.
Att man är fri från föreställningar.
Blir generad, och generas av att jag reagerar som jag gör. Dåligt. Hur i hela världen kan man mötas normalt? Ok. Konsten att göra bort sig.
Inte nu. Inte idag. Då. Innan. Just nu fullt medveten om vad jag håller på med. (?)
Var på THS idag o lånade om en bok.
Mötte någon. Det var mest det.
Och en annan, mindre komplicerat. (Som förvisso brutit nåt ben vid handen.)
Sen mötte jag Josefine och Emelie. Det var bra. Mycket bra.
Insåg idag också att det verkar finnas en viss tendens i min krets att finna manskap utsocknes. Vad är det där med Örebro? (Eller Uppsala eller Västerås?)
Finns det inga män i Stockholm?
(Känn dig icke glömd, Eme, jag försöker bara skapa en poäng.)
Nej, det bekymrar mig inte så mycket. Inte just nu.
Varför ska det vara så svårt med relationer?
Kära nån.
Ja, här är det lungt.
Bra, alltså.
Skönt att det inte går några svallvågor i hjärtat.
Häpp. Jobbigt bara att gamla luftslott skapar visst kaos, även om man vet att de inte är där längre.
Att man är fri från föreställningar.
Blir generad, och generas av att jag reagerar som jag gör. Dåligt. Hur i hela världen kan man mötas normalt? Ok. Konsten att göra bort sig.
Inte nu. Inte idag. Då. Innan. Just nu fullt medveten om vad jag håller på med. (?)
Var på THS idag o lånade om en bok.
Mötte någon. Det var mest det.
Och en annan, mindre komplicerat. (Som förvisso brutit nåt ben vid handen.)
Sen mötte jag Josefine och Emelie. Det var bra. Mycket bra.
Insåg idag också att det verkar finnas en viss tendens i min krets att finna manskap utsocknes. Vad är det där med Örebro? (Eller Uppsala eller Västerås?)
Finns det inga män i Stockholm?
(Känn dig icke glömd, Eme, jag försöker bara skapa en poäng.)
Nej, det bekymrar mig inte så mycket. Inte just nu.
Varför ska det vara så svårt med relationer?
thoughts inspiried of EoC-blog, home conversations and others
Och vidare... Skapade en mat idag som många nog skulle gilla (typ potatisgratäng med strimlad kassler i). Jag kan förstå att man kommer att göra det. Men jag ångrar ändå att jag hade lite purjolök i. För idag äter jag ensam. (Ganska skönt, för då kan jag blogga samtidigt.)
Eva sa adjö (ska till varmare breddgrader). Jessica ringde. Ellie jobbar. Ingrid dansar. Mirjam...?
Eva sa adjö (ska till varmare breddgrader). Jessica ringde. Ellie jobbar. Ingrid dansar. Mirjam...?
lördag, oktober 14, 2006
Det är nåd att få bo såhär!
Titta bara:
Och nu har förkylningen nalkats mig. Man glömmer vad den gör med en. Trots mitt vitlöksförsök igår kom jag alltså inte undan. Kroppen är stel och huvudet lite tyngre än vanligt. Det är kallt i huset. Det sistnämnda har dock inte med mitt tillstånd att göra. Då är det härligt att rosorna blommar (se husblogg).
Och nu har förkylningen nalkats mig. Man glömmer vad den gör med en. Trots mitt vitlöksförsök igår kom jag alltså inte undan. Kroppen är stel och huvudet lite tyngre än vanligt. Det är kallt i huset. Det sistnämnda har dock inte med mitt tillstånd att göra. Då är det härligt att rosorna blommar (se husblogg).
onsdag, oktober 11, 2006
Irrande på känd plats?
Jag gick vilse vid Fridhemsplan idag när jag sökte efter en uttagsautomat och fick som en liten bonus en kändisskådning. Jag mötte vad jag uppfattade var Vanna Rosenberg instoppandes en snus på trottoaren. Jag hittade ingen automat. Jag hittade en kvinna som kunde berätta för mig hur man kom till tunnelbanan i stället. Det var trevligt. (Försöke anfalla någon som inte såg ut att vara i alltför stressigt tillstånd.)
Fick min femte blodgivarebägare idag. Det känns bra. Jag har numera fyra hela.
Gick och tittade på servisserien som den tillhör, men insåg att det kostar en del om man vill köpa assietter eller något sådant till. Klarar mig nog med bägarna.
Fick min femte blodgivarebägare idag. Det känns bra. Jag har numera fyra hela.
Gick och tittade på servisserien som den tillhör, men insåg att det kostar en del om man vill köpa assietter eller något sådant till. Klarar mig nog med bägarna.
tisdag, oktober 10, 2006
Och samtidigt på andra sidan jorden...
Jag läste just Elisabets senaste inlägg på hennes och Christians blogg och uppväcktes av minnen från i våras. När jag lyfte min blick möttes den av en himmel i brand. Hämtade jag kameran? Svar: ja. Dock svårt att fånga färgerna. Lita mest på första bilden.
söndag, oktober 08, 2006
Vi dansade, jag och mamma
Vi var på "Sånger för livets" efterfest och det var dans. Fatta vilket dansgolv. Superbra stämning, och kul åldersblandning (typ 13-75 år). Och mamma dansade. Det har jag aldrig varit med om tidigare. Fatta vad kul!
Och tidigare... samtal om alkohol i kyrka och samhälle i min kyrka. Intressant och aktuellt. Kändes viktigt.
Och nu ska mamma och jag sova.
Godnatt!
Och tidigare... samtal om alkohol i kyrka och samhälle i min kyrka. Intressant och aktuellt. Kändes viktigt.
Och nu ska mamma och jag sova.
Godnatt!
lördag, oktober 07, 2006
Tyg var det här!
Köpte världens kanske finaste tyg idag på Läkarmissionen för 5 kr (!).
Att det var så fint hade jag inte tyckt för kanske två år sedan.
Ett universaltyg till fondvägg, eller varför inte som insyningsskydd i ett fönster? Eller helt enkelt bara lägga på ett litet bord som prydnad (ej som duk för ack för fläckar). Men att sy i? Nej. Det är för tunt för en som är ovan, och med risk att förstöra dess mångfasetterade egenskaper.
Beskåda skönheten!
Och närmare...
Och som bonus mina kuddar.
Att det var så fint hade jag inte tyckt för kanske två år sedan.
Ett universaltyg till fondvägg, eller varför inte som insyningsskydd i ett fönster? Eller helt enkelt bara lägga på ett litet bord som prydnad (ej som duk för ack för fläckar). Men att sy i? Nej. Det är för tunt för en som är ovan, och med risk att förstöra dess mångfasetterade egenskaper.
Beskåda skönheten!
Och närmare...
Och som bonus mina kuddar.
Att välja sina strider
Jag förlorade mot ett barn igår. Det hade övertaget över mig, och jag stod fullständigt rådvill.
På vägen hem började jag nästan gråta i min inkompetens. "Får man inte respekt, så kan de knäcka dig..." har det sagts mig. Men hur? En fyra-femåring är inte ond. Det finns bara så mycket vilja och envishet. Vilja och envishet är bra. Hur ska man kunna odla det, och samtidigt kunna påvisa att det finns en poäng med att lyda?
Hjälp, barnuppfostran, alltså. En hel vetenskap. Uppenbarligen. Jo, det var ju också fredag igår (märks ibland både bland personal och barn). Och en jättebra PETRUS kom i lådan.
På vägen hem började jag nästan gråta i min inkompetens. "Får man inte respekt, så kan de knäcka dig..." har det sagts mig. Men hur? En fyra-femåring är inte ond. Det finns bara så mycket vilja och envishet. Vilja och envishet är bra. Hur ska man kunna odla det, och samtidigt kunna påvisa att det finns en poäng med att lyda?
Hjälp, barnuppfostran, alltså. En hel vetenskap. Uppenbarligen. Jo, det var ju också fredag igår (märks ibland både bland personal och barn). Och en jättebra PETRUS kom i lådan.
torsdag, oktober 05, 2006
När man inte får vara sjuk
Jag jobbade 37,5 h förra veckan och kommer att ha jobbat 38,5 h den här. Om jag inte insjuknar imorgon vill säga. Det är det här med att vara timvikarie...
Kände svagt av halsen på ett annorlunda sätt vid lunchen på dagis, och oroade mig över sjukdom. Man får ju ingen ersättning om det visar sig att man inte kan jobba när de kallar.
Men jag sysslar med något mycket obehagligt just nu som sägs göra susen. Jag visste inte att vitlök var så starkt, liksom. Fyra ganska små klyftor på ett rostat bröd med smör och trocomare ger en ganska obehaglig upplevelse. Nära kväljning. Jag menar... egentligen ogillar jag ju lök i de flesta former, i alla fall att äta rakt upp och ner. Tycker dock att vitlök i lagom mängd (och kanske tillagat) är okej. Men... ja.... detta var inte så trevligt. Försöker mildra det med en stor morot och en liten mugg varm mjölk med honung. Värsta kuren. Kanske det som gör det verksamt, eller nåt.
I övrigt direkt lycklig över mina fyra kuddfodral, även om de inte var helt praktiska. Lite för stora (med kuddar i). Och inte helt klockrent, men ändå. Kommer kanske en bild upp så småningom. Lisa, du skulle vara stolt över mig!
Kände svagt av halsen på ett annorlunda sätt vid lunchen på dagis, och oroade mig över sjukdom. Man får ju ingen ersättning om det visar sig att man inte kan jobba när de kallar.
Men jag sysslar med något mycket obehagligt just nu som sägs göra susen. Jag visste inte att vitlök var så starkt, liksom. Fyra ganska små klyftor på ett rostat bröd med smör och trocomare ger en ganska obehaglig upplevelse. Nära kväljning. Jag menar... egentligen ogillar jag ju lök i de flesta former, i alla fall att äta rakt upp och ner. Tycker dock att vitlök i lagom mängd (och kanske tillagat) är okej. Men... ja.... detta var inte så trevligt. Försöker mildra det med en stor morot och en liten mugg varm mjölk med honung. Värsta kuren. Kanske det som gör det verksamt, eller nåt.
I övrigt direkt lycklig över mina fyra kuddfodral, även om de inte var helt praktiska. Lite för stora (med kuddar i). Och inte helt klockrent, men ändå. Kommer kanske en bild upp så småningom. Lisa, du skulle vara stolt över mig!
tisdag, september 26, 2006
Att vara eller inte vara...trött
Ni anar inte. Igår morse klockan 07.30 låg jag och sov så stilla i min säng med den icke särskilt uppmuntrande illusionen att jag bara skulle jobba fyra timmar denna vecka nu på fredag. Klockan 07.40 ringde de från Pärlan och frågade om jag kunde jobba 9-16.30 igår och 8-17 idag. Visst, sa jag! Och idag gav de mig 7.30-15 till imorgon. Som det ser ut nu kommer jag alltså bara "vara ledig" torsdag. Jag vill inte hoppas att jag får jobba då. För jag får ju komma för att en annan är sjuk. Den enes nöd, den andres bröd, eller hur det nu är. Skum situation att jag på ett sätt måste glädja mig över att någon är sjuk. Fast jag försöker att inte se det så.
Hur som helst förvånar det mig att barnen inte tar musten ur mig. Jag är inte särskilt slutkörd när jag kommer hem. Kan ju bero på att jag inte jobbat så mycket ändå, eller att jag försöker gå upp när jag är inne i rätt del i sömncykeln eller nåt. Är jag vråltrött när jag vaknar ställer jag om larmet till en kvart eller tjugo minuter längre fram och vaknar på lite rättare sida. Det har faktiskt fungerat! Vaknar jag dödstrött har det en tendens att hänga kvar hela dagen.
Eller så är det bara nåd. Gillar den förklaringen bäst!
Det finns en del lite svåra grejer med jobbet. Eftersom jag inte har så mycket vana att jobba med barn, så krävs det att jag nästan hela tiden måste instrueras, och det håller på att knäcka mitt självförtroende (mycket att tänka på, och så har jag svårt att ha koll på flera håll vilket man borde kunna på ett dagis...). Kan ju bero på dagsform också, men jag mår ju annars väldigt bra och trivs med barnen och personalen och så.
Hur som helst förvånar det mig att barnen inte tar musten ur mig. Jag är inte särskilt slutkörd när jag kommer hem. Kan ju bero på att jag inte jobbat så mycket ändå, eller att jag försöker gå upp när jag är inne i rätt del i sömncykeln eller nåt. Är jag vråltrött när jag vaknar ställer jag om larmet till en kvart eller tjugo minuter längre fram och vaknar på lite rättare sida. Det har faktiskt fungerat! Vaknar jag dödstrött har det en tendens att hänga kvar hela dagen.
Eller så är det bara nåd. Gillar den förklaringen bäst!
Det finns en del lite svåra grejer med jobbet. Eftersom jag inte har så mycket vana att jobba med barn, så krävs det att jag nästan hela tiden måste instrueras, och det håller på att knäcka mitt självförtroende (mycket att tänka på, och så har jag svårt att ha koll på flera håll vilket man borde kunna på ett dagis...). Kan ju bero på dagsform också, men jag mår ju annars väldigt bra och trivs med barnen och personalen och så.
onsdag, september 20, 2006
Om tid och pengar
För ca 20 minuter sedan kom jag hem från Vällingby centrum. Då hade jag varit där i minst tre timmar. Kanske en timme mer, men jag har verkligen ingen aning.
Jag har köpt: en kulspetspenna (Åhléns) 15 kr, en påse lösgodis (3,90 kr/hg) 5 kr, en skruv till baklyset på cykeln (en säkerhetslåsbutik) 2 kr. Totalt: 22 kr. Drygt en timme.
Och resten av tiden (typ kanske mer än två timmar) satt jag inne på Arbetsförmedlingen och sysslade med väsentligheter (anmälan, inskrivning o dyl) gratis.
Pennan kostade mest, Arbetsförmedlingen tog mest tid (nytta?), skruven tog mest tid att hitta (men gav mig kontakt med artiga butiksbiträden/ägare, t.ex. på Sigge Cykel).
DAGENS SKUMMA MÖTE
En rolig man jag mötte i en gång som bildads av att centrum fortfarande är en byggarbetsplats som lätt påhoppandes frågade mig om jag hejade på Djurgården eller AIK och som förvånade sig över att jag inte ens var en särskilt stor supporter av Malmö FF när han hörde att jag kom från Skåne och sa (därför?) att jag var söt och klappade mig på huvudet.
Jag har köpt: en kulspetspenna (Åhléns) 15 kr, en påse lösgodis (3,90 kr/hg) 5 kr, en skruv till baklyset på cykeln (en säkerhetslåsbutik) 2 kr. Totalt: 22 kr. Drygt en timme.
Och resten av tiden (typ kanske mer än två timmar) satt jag inne på Arbetsförmedlingen och sysslade med väsentligheter (anmälan, inskrivning o dyl) gratis.
Pennan kostade mest, Arbetsförmedlingen tog mest tid (nytta?), skruven tog mest tid att hitta (men gav mig kontakt med artiga butiksbiträden/ägare, t.ex. på Sigge Cykel).
DAGENS SKUMMA MÖTE
En rolig man jag mötte i en gång som bildads av att centrum fortfarande är en byggarbetsplats som lätt påhoppandes frågade mig om jag hejade på Djurgården eller AIK och som förvånade sig över att jag inte ens var en särskilt stor supporter av Malmö FF när han hörde att jag kom från Skåne och sa (därför?) att jag var söt och klappade mig på huvudet.
tisdag, september 19, 2006
Fatta tekniken
Skypeade just 12 minuter med Bettan (min kamera urkopplad för det blev så segt). Så mycket glädje!!! För mig. Åh... saknar!
måndag, september 18, 2006
Vardag?
Bettan ville veta. Jag ska försöka redogöra lite för vad jag gör men det är inte helt enkelt.
Jag timvickar nämligen på Förskolan Pärlan i Rinkeby. Och det har inneburit att jag jobbat två dagar i förra veckan (och sju dagar innan dess) och ska jobba två denna vecka om de inte ber mig att jobba på onsdag också, vilket jag nästan hoppas. Har ännu inte registerat mig på Arbetsförmedlingen, vilket jag borde. Har inte rätt till A-kassa eftersom jag aldrig skrivit in mig där när jag jobbat, men det känns bra också på något vis. Kan nog ändå vara bra att registrera sig som arbetssökande. En 75 % tjänst eller vikariat skulle ju kanske vara det bästa. För att ekonomin ska gå ihop. Har dock inte räknat på det, och folk säger att Pärlan har ont om vikariarier och att man därför nog kan få ganska mycket tid där.
Där spenderar jag tid med stökiga (men sköna) och lugna ungar. Jättefina. Det är svårt och kul på samma gång. Vissa dagar har jag ingen ork alls, andra känns det bara jätteroligt även om barnen löper amok. Så länge jag vet vilka gränser jag ska dra och när man ska vara envis, så är det inte så svårt, mest om man är trött och helst vill gå och gömma sig någonstans.
När jag inte jobbar försöker jag motivera mig att bli klar med Svensk Kyrkohistoria-kursen. Tio sidors PM:et som jag aldrig kom igång med i våras när kursen pågick. Jag har ännu inte skrivit en rad på det, eftersom jag börjar med att repetera genom att skriva av massor med anteckningar. Problemet är bara att det tar en faslig tid eftersom jag är en ganska seg datorskrivare. Ett ineffektivt sätt. Dessutom sätter jag mig sällan med det när jag tänkt göra det. Men jag måste börja någonstans annars känns det omöjligt. Detta skulle jag bland annat gjort en del på idag, men har ännu inte börjat. (Och eftersom jag jobbar i morgon, så kommer jag inte kunna sitta så länge med det även om jag skulle komma igång nu snart.)
Så idag har jag cyklat till Spånga och ätit lunch (jättegod kyckling o sås) med H&M och TH, hämtat Muppy, kört hem och hämtat Mirjam, kört till Willys och handlat, och hem och lastat ur grejerna och hjälp till att få ordning på allt, kört tillbaka Muppy till H&M och hängt lite till där innan jag cyklade hem från Spånga igen. Då åt vi god korvgryta som Jessica lagat. Sen har jag bara hängt med Ingrid (och Ellie lite) fram till att jag satte mig här med intentionen att plugga lite. Hm. När jag är färdig här. Lite...
Nu har jag pratat med Ulli över Skype och mamma ringde samtidigt så nu pratar jag med henne.
En del om helgen som kommer med begravning och födelsedagskalas och allt. Jag vet inte vad jag ska köpa till U. hm... hon har inte sagt vad hon önskar sig till mig än, och det hon sagt till mamma verkar dyrt och svårt.
Och så är jag engagerad som tonårsledare (med två andra) för en liten grupp tonåringar i kyrkan på fredagarna. De var två första gången, och fyra i fredags. Tjejer. Kul!
Veta mer?
Jag timvickar nämligen på Förskolan Pärlan i Rinkeby. Och det har inneburit att jag jobbat två dagar i förra veckan (och sju dagar innan dess) och ska jobba två denna vecka om de inte ber mig att jobba på onsdag också, vilket jag nästan hoppas. Har ännu inte registerat mig på Arbetsförmedlingen, vilket jag borde. Har inte rätt till A-kassa eftersom jag aldrig skrivit in mig där när jag jobbat, men det känns bra också på något vis. Kan nog ändå vara bra att registrera sig som arbetssökande. En 75 % tjänst eller vikariat skulle ju kanske vara det bästa. För att ekonomin ska gå ihop. Har dock inte räknat på det, och folk säger att Pärlan har ont om vikariarier och att man därför nog kan få ganska mycket tid där.
Där spenderar jag tid med stökiga (men sköna) och lugna ungar. Jättefina. Det är svårt och kul på samma gång. Vissa dagar har jag ingen ork alls, andra känns det bara jätteroligt även om barnen löper amok. Så länge jag vet vilka gränser jag ska dra och när man ska vara envis, så är det inte så svårt, mest om man är trött och helst vill gå och gömma sig någonstans.
När jag inte jobbar försöker jag motivera mig att bli klar med Svensk Kyrkohistoria-kursen. Tio sidors PM:et som jag aldrig kom igång med i våras när kursen pågick. Jag har ännu inte skrivit en rad på det, eftersom jag börjar med att repetera genom att skriva av massor med anteckningar. Problemet är bara att det tar en faslig tid eftersom jag är en ganska seg datorskrivare. Ett ineffektivt sätt. Dessutom sätter jag mig sällan med det när jag tänkt göra det. Men jag måste börja någonstans annars känns det omöjligt. Detta skulle jag bland annat gjort en del på idag, men har ännu inte börjat. (Och eftersom jag jobbar i morgon, så kommer jag inte kunna sitta så länge med det även om jag skulle komma igång nu snart.)
Så idag har jag cyklat till Spånga och ätit lunch (jättegod kyckling o sås) med H&M och TH, hämtat Muppy, kört hem och hämtat Mirjam, kört till Willys och handlat, och hem och lastat ur grejerna och hjälp till att få ordning på allt, kört tillbaka Muppy till H&M och hängt lite till där innan jag cyklade hem från Spånga igen. Då åt vi god korvgryta som Jessica lagat. Sen har jag bara hängt med Ingrid (och Ellie lite) fram till att jag satte mig här med intentionen att plugga lite. Hm. När jag är färdig här. Lite...
Nu har jag pratat med Ulli över Skype och mamma ringde samtidigt så nu pratar jag med henne.
En del om helgen som kommer med begravning och födelsedagskalas och allt. Jag vet inte vad jag ska köpa till U. hm... hon har inte sagt vad hon önskar sig till mig än, och det hon sagt till mamma verkar dyrt och svårt.
Och så är jag engagerad som tonårsledare (med två andra) för en liten grupp tonåringar i kyrkan på fredagarna. De var två första gången, och fyra i fredags. Tjejer. Kul!
Veta mer?
Nya tider?
Svårt att veta vad som händer nu. Maktskifte om någon missat.
Läskigt, spännande. Nog ett behov av omrörning i grytan om inte annat.
Helgen i sammanfattning:
FREDAG
Matlagning
Spelkväll på Tonår i Hässelby
LÖRDAG
Två smådeppiga samtal
Ett beslut om begravningsbesök på lördag i nästa vecka
En kul fest att servera på
Trevligt folk att servera med
Fin och bra Matilda i en Muppy "som börjar bli till åren kommen".
SÖNDAG
Predikokrisens slutskede (sista orden lagda)
Predikokris #2 när jag missade skicka mailet till kyrkan för utskrift
En toppen-Ellie som skickade iväg mailet med den dåligt inövade predikan
En Mirjam och en Ellie som besökte min kyrka (ni gjorde mig glad)
En planerad gudstjänst
En predikan
En äldre kvinna
Ett val (fyra) på S:t Jacobi gymnasiet i Vällingby
En bönegrupp
Ett husmöte med festplanering och bön och frustrationer över samhälleliga problem
Ett avgjort val med olika reaktioner
HELA HELGEN
En del med Gud och så
Ny tid.
Ny vecka.
Men allra mest: Just nu.
Läskigt, spännande. Nog ett behov av omrörning i grytan om inte annat.
Helgen i sammanfattning:
FREDAG
Matlagning
Spelkväll på Tonår i Hässelby
LÖRDAG
Två smådeppiga samtal
Ett beslut om begravningsbesök på lördag i nästa vecka
En kul fest att servera på
Trevligt folk att servera med
Fin och bra Matilda i en Muppy "som börjar bli till åren kommen".
SÖNDAG
Predikokrisens slutskede (sista orden lagda)
Predikokris #2 när jag missade skicka mailet till kyrkan för utskrift
En toppen-Ellie som skickade iväg mailet med den dåligt inövade predikan
En Mirjam och en Ellie som besökte min kyrka (ni gjorde mig glad)
En planerad gudstjänst
En predikan
En äldre kvinna
Ett val (fyra) på S:t Jacobi gymnasiet i Vällingby
En bönegrupp
Ett husmöte med festplanering och bön och frustrationer över samhälleliga problem
Ett avgjort val med olika reaktioner
HELA HELGEN
En del med Gud och så
Ny tid.
Ny vecka.
Men allra mest: Just nu.
lördag, september 16, 2006
Liv och inte.
Fick två samtal efter jag sagt att jag skulle sitta med predikan. De ville prata med mig om något jag fått reda på i veckan. Och andra saker med. Blev sammanlagt drygt en timme.
Jag tänker gå på en begravning på lördag om en vecka kl 13.00 i en liten landsortskyrka utanför Trelleborg. Mattias är död. Vi gick i samma klass i tolv år. Ganska lång tid. Och ändå kände jag inte honom så väl. Konstigt det där. Jag tyckte mycket om honom på mellanstadiet, minns jag. Och så var vi ett litet gäng på tre tjejer och två killar i nian som träffades och tittade på film ibland. Minnen finns det några av, vissa riktigt komiska. Efter studenten har vi inte haft någon kontakt alls. Men jag vill gå på begravningsakten. Är ju ändå i Trelleborg, eftersom min syster fyller år på söndagen. Hm. Ja.
Ja, och klockan är mycket nu. Illa.
Jag tänker gå på en begravning på lördag om en vecka kl 13.00 i en liten landsortskyrka utanför Trelleborg. Mattias är död. Vi gick i samma klass i tolv år. Ganska lång tid. Och ändå kände jag inte honom så väl. Konstigt det där. Jag tyckte mycket om honom på mellanstadiet, minns jag. Och så var vi ett litet gäng på tre tjejer och två killar i nian som träffades och tittade på film ibland. Minnen finns det några av, vissa riktigt komiska. Efter studenten har vi inte haft någon kontakt alls. Men jag vill gå på begravningsakten. Är ju ändå i Trelleborg, eftersom min syster fyller år på söndagen. Hm. Ja.
Ja, och klockan är mycket nu. Illa.
Teologisk orientering?
You scored as Evangelical Holiness/Wesleyan. You are an evangelical in the Wesleyan tradition. You believe that God's grace enables you to choose to believe in him, even though you yourself are totally depraved. The gift of the Holy Spirit gives you assurance of your salvation, and he also enables you to live the life of obedience to which God has called us. You are influenced heavly by John Wesley and the Methodists.
What's your theological worldview? created with QuizFarm.com |
Jag oroade mig ett tag för att skilja mig för mycket från Matilda, och därför aldrig mer kunna prata med henne, men det var ingen fara. Jag känner mig fortfarande trygg i hennes sällskap. Skönt att en gång för alla kunna kategoriseras... Eller? Det är ju inte alltid helt självklart att man exakt vet vad man svarar på. Trivs dock ganska bra med slutresultatet ändå.
Nu? Hoppas bli klar med predikan.
måndag, augusti 28, 2006
lördag, augusti 26, 2006
Olika saker
Dagens citerade citat:
"Jag vet var de (lediga kvinnorna) finns! På McDonalds i Alvik."
En man i min församling citerade sin brorson när han var sju år och undrade varför hans farbror inte var gift.
Jag och den ogifta kvinnan bredvid mig undrade genast om det inte också då borde finnas ogifta män där...
Nörderkännande #1
Jag har köpt en trippel-DVD med kareoke.
Nörderkännande #2
Jag har provat min trippel-DVD med kareoke.
Gårdagens hjälte?
Otäck hund springer mot Katarina och förskolan hon är ute på promenad med. Katarina blir beskyddare nummer ett och sveper upp de två flickorna (2-3 år gamla) som håller hennes händer i famnen och hoppas att hunden inte kommer att hugga henne i ryggen. Hunden, som nog egentligen inte är SÅ otäck skadar ingen utan springer tillbaka till sin ägare som ursäktar sig. Katarina är skakig.
En av de andra barnskötarna säger att det var lite läskigt, och jag erkänner min hundrädsla. Sedan är jag nära att börja gråta när chocken kommer över mig... Det kunde faktiskt slutat jätteilla. Hoppas bara inte jag överförde rädslan i onödan till flickorna. De fattade nog inte riktigt vad som hände.
"Jag vet var de (lediga kvinnorna) finns! På McDonalds i Alvik."
En man i min församling citerade sin brorson när han var sju år och undrade varför hans farbror inte var gift.
Jag och den ogifta kvinnan bredvid mig undrade genast om det inte också då borde finnas ogifta män där...
Nörderkännande #1
Jag har köpt en trippel-DVD med kareoke.
Nörderkännande #2
Jag har provat min trippel-DVD med kareoke.
Gårdagens hjälte?
Otäck hund springer mot Katarina och förskolan hon är ute på promenad med. Katarina blir beskyddare nummer ett och sveper upp de två flickorna (2-3 år gamla) som håller hennes händer i famnen och hoppas att hunden inte kommer att hugga henne i ryggen. Hunden, som nog egentligen inte är SÅ otäck skadar ingen utan springer tillbaka till sin ägare som ursäktar sig. Katarina är skakig.
En av de andra barnskötarna säger att det var lite läskigt, och jag erkänner min hundrädsla. Sedan är jag nära att börja gråta när chocken kommer över mig... Det kunde faktiskt slutat jätteilla. Hoppas bara inte jag överförde rädslan i onödan till flickorna. De fattade nog inte riktigt vad som hände.
onsdag, augusti 23, 2006
Jobb?
Imorgon ska jag vikariera på ett muslimskt dagis som jag var på intervju hos idag. Ni får gärna be att det blir rätt. De har flera sökanden, men behövde en snabbt nu. Jag vill gärna vara där jag gör mest nytta. Det vet jag inte. De ville ha in någon med svenskt ursprung i personalen. Spännande att det är muslimskt.
Får se om jag får vara där sedan, eller om jag hamnar någon annanstans. Jag kanske inte kan jobba med barn. De kanske bara är söta på håll... :) Men jag kommer väl få lära mig att byta blöja i alla fall.
Det känns spännade med kyrkan nu. Jag ska vara ledare på tonårsfredagarna. Utmaning.
Saker på gång lite överallt. Kommer att sakna THS, även om jag kommer ha mitt PM kvar ett tag till. När ska jag ta tag i det?! Knas...
Men nånstans i mitt hjärta hörs en lovsång, och egentligen vill jag hoppa och dansa, men jag tror det räcker med ett tyst jubelrop. Oj, vad jag älskar...
Nu ska jag gå och sova. Gonatt!!
Får se om jag får vara där sedan, eller om jag hamnar någon annanstans. Jag kanske inte kan jobba med barn. De kanske bara är söta på håll... :) Men jag kommer väl få lära mig att byta blöja i alla fall.
Det känns spännade med kyrkan nu. Jag ska vara ledare på tonårsfredagarna. Utmaning.
Saker på gång lite överallt. Kommer att sakna THS, även om jag kommer ha mitt PM kvar ett tag till. När ska jag ta tag i det?! Knas...
Men nånstans i mitt hjärta hörs en lovsång, och egentligen vill jag hoppa och dansa, men jag tror det räcker med ett tyst jubelrop. Oj, vad jag älskar...
Nu ska jag gå och sova. Gonatt!!
söndag, augusti 20, 2006
Måste bara säga...
Att lördagen den tolfte augusti fick jag vara med när Tobias gick! Han hade tagit sina första steg på fredagen. Han var så glad. Jag har en liten silent movie med en vandrande pojke. Jag är så tacksam för att jag fick vara med!
Återseenden - om min kyrka
Jag kom till "min" kyrka idag, och vid kyrkkaffet efter gudstjänsten gick jag fram till två sköna äldre damer som jag har fått en god kontakt med och tycker mycket om och så hör jag den ena säga "där kommer min flicka". Åh, vad det kändes bra i mig då! Gång på gång kan man påminnas varför man är där man är. Andra gånger kan man bli frustrerad. Fast så är det nog på många platser.
Vi ska ha en upptaktshelg på Betel nästa vecka där SMU-ledarna ska planera hösten och Lars-Åke W Persson ska hålla i två seminarier för de andra församlingsmedlemmarna som är med. På kvällen ska vi grilla korv. Ska bli mysigt.
Jag ska sätta upp en lapp i kyrkan om att jag behöver en cykel - köpa eller låna. Betydligt lättare att ta sig runt då. Och vinna 40 minuter på söndagarna tur och retur. Det går nämligen minst dubbelt så fort att cykla som att gå till kyrkan, och det är nästan snabbare att cykla än att ta bussen eftersom det nästan tar en kvart att gå till busshållplatsen. Bussen går ändå inte på bra tider på söndagsförmiddagarna.
Så cykel skulle man ha. Och det borde verkligen finnas någon extra cykel någonstans som står oanvänd bland ca 180 personer... Eller tänker jag fel?
Vi ska ha en upptaktshelg på Betel nästa vecka där SMU-ledarna ska planera hösten och Lars-Åke W Persson ska hålla i två seminarier för de andra församlingsmedlemmarna som är med. På kvällen ska vi grilla korv. Ska bli mysigt.
Jag ska sätta upp en lapp i kyrkan om att jag behöver en cykel - köpa eller låna. Betydligt lättare att ta sig runt då. Och vinna 40 minuter på söndagarna tur och retur. Det går nämligen minst dubbelt så fort att cykla som att gå till kyrkan, och det är nästan snabbare att cykla än att ta bussen eftersom det nästan tar en kvart att gå till busshållplatsen. Bussen går ändå inte på bra tider på söndagsförmiddagarna.
Så cykel skulle man ha. Och det borde verkligen finnas någon extra cykel någonstans som står oanvänd bland ca 180 personer... Eller tänker jag fel?
fredag, augusti 11, 2006
En given paus
Inte kanske för att jag behövde det sådär extra. Jag jobbade min sista dag på Nybostrand för i sommar igår. Men plötsligt var det något som sköts upp (och sen inte blev av), och så blev det en paus. En stund av stilla existens. Behövs ibland. Jag tänkte: "Detta vill jag visa alla jag känner" Men ångrade mig: "Nej, här vill jag vara själv..." Och sedan stördes jag av något. Kanske av analyserande tankar. Började söka mer i där jag satt, och plötsligt var det inte samma sak längre... Otålighet fick mig att vilja gå därifrån. Så då gjorde jag det. Men lite av känslan var kvar.
NYBOSTRAND ca 17.15
Ja, stilla. En stund emellan.
Stranden vittnar om det myckna regn som föll i förmiddags.
Överallt i sanden finns det spår. Små små gropar. Kratrar i miniformat.
Bris. Vinden är så tunn att havet inte bär någon våg. Endast en knottrig yta över det brunalgiga vattnet.
Vågorna böjer sig i vattenbrynet, ja nästan formas där,
och bildar tunna ränder i vitt obeständigt skum.
Luften är sval, men inte kall.
Sanden är mörkare än vanligt på grund av fukten som måste sugits ner en bra bit. Eller beror det på att dagsljuset silas genom molntäcket som helt uppfyller skyn? Ibland ser jag solen som en ljusblek cirkel.
Havet skvalpar i järngrått. Molnen är klara, lättsamma på något sätt, och går i blått, vitt, grått och ett litet osäkert mått av lila.
En färja lämnar Trelleborgs hamn mindre än en mil bort. En annan syns där ute.
Segelbåtar, kanske nio stycken väl spridda över havspanoramat. En siktar in sig mot Gislövs hamn.
Fiskmåsarna ser lite övergivna ut där de guppar fram längst strandkanten. Andra är fria, i luften.
Hör jag ljudet av ett segelflyg? Ingenting syns.
Nu har det passerat och är på väg bort igen.
Ja. Som sagt. Ibland vill man visa någon ögonblicken. Men det är inte säkert att ögonblicken är där då. Men ögonblicken kommer man ihåg när man bara letar lite i minnet. Som en gång för kanske fem år sedan då jag gick med pappa på stranden och det var månklart. Månen speglade sig i havsytan. Det var ett ögonblick. Stilla. Gick att dela. Eller den aprildagen 2005 nere vid mälarstranden med snö som höll på att smälta i vårsolen bland fågelkvittret. Stilla. Värdefull ensamhet, men säkert delbar. Finns många ögonblick. Där man existerar, stilla.
Ja, stilla. En stund emellan.
Stranden vittnar om det myckna regn som föll i förmiddags.
Överallt i sanden finns det spår. Små små gropar. Kratrar i miniformat.
Bris. Vinden är så tunn att havet inte bär någon våg. Endast en knottrig yta över det brunalgiga vattnet.
Vågorna böjer sig i vattenbrynet, ja nästan formas där,
och bildar tunna ränder i vitt obeständigt skum.
Luften är sval, men inte kall.
Sanden är mörkare än vanligt på grund av fukten som måste sugits ner en bra bit. Eller beror det på att dagsljuset silas genom molntäcket som helt uppfyller skyn? Ibland ser jag solen som en ljusblek cirkel.
Havet skvalpar i järngrått. Molnen är klara, lättsamma på något sätt, och går i blått, vitt, grått och ett litet osäkert mått av lila.
En färja lämnar Trelleborgs hamn mindre än en mil bort. En annan syns där ute.
Segelbåtar, kanske nio stycken väl spridda över havspanoramat. En siktar in sig mot Gislövs hamn.
Fiskmåsarna ser lite övergivna ut där de guppar fram längst strandkanten. Andra är fria, i luften.
Hör jag ljudet av ett segelflyg? Ingenting syns.
Nu har det passerat och är på väg bort igen.
Ja. Som sagt. Ibland vill man visa någon ögonblicken. Men det är inte säkert att ögonblicken är där då. Men ögonblicken kommer man ihåg när man bara letar lite i minnet. Som en gång för kanske fem år sedan då jag gick med pappa på stranden och det var månklart. Månen speglade sig i havsytan. Det var ett ögonblick. Stilla. Gick att dela. Eller den aprildagen 2005 nere vid mälarstranden med snö som höll på att smälta i vårsolen bland fågelkvittret. Stilla. Värdefull ensamhet, men säkert delbar. Finns många ögonblick. Där man existerar, stilla.
Ledsen i ögat
Elisabet (o jag har så svårt att sluta säga Bettan...) flyger till USA. (Nu? Det tar ju en stund.)
Jag vet inte om det är det som gör att jag känner mig lite vemodig just nu, eller om det är det faktum att hon inte tänker skriva mer på elisabettan, utan i fortsättningen dela blogg med Christian (en bra man på många sätt, men ändå...). Jag tror att det som tynger mitt hjärta är lite av båda. Konstigt att man kan sörja en förlorad blogg. Jag får ändra inställning. Bejubla en ny! Jag tror uppriktigt att den kommer att bli toppen. (Jag litar nämligen på er två, Betsy o C.)
Kommer sakna dig, E. Ses sen! (efter nyår nån gång...)
Jag vet inte om det är det som gör att jag känner mig lite vemodig just nu, eller om det är det faktum att hon inte tänker skriva mer på elisabettan, utan i fortsättningen dela blogg med Christian (en bra man på många sätt, men ändå...). Jag tror att det som tynger mitt hjärta är lite av båda. Konstigt att man kan sörja en förlorad blogg. Jag får ändra inställning. Bejubla en ny! Jag tror uppriktigt att den kommer att bli toppen. (Jag litar nämligen på er två, Betsy o C.)
Kommer sakna dig, E. Ses sen! (efter nyår nån gång...)
tisdag, augusti 08, 2006
Datorer...
Hm. Jag har igår införskaffat en trådlös router och en adapter i USB-format för att kunna skapa ett trådlöst nätverk i huset sen. Alldeles nyss fick jag igång själva nätverket, men jag får inte till det med internetuppkopplingen. (Kan ju bero på att pappas router ligger emellan min och bredbandsmodemet här.) Jag ska försöka få honom att koppla loss sin router, så att vi kan se om allt fungerar. Men det verkar komplicerat. Jaja. Förhoppningsvis har jag lite koll på läget så att jag kan koppla in det när vi kommer upp. Jag är inte så bra på sånt här. Skulle vara enormt frustrerande om det inte gick att få igång.
söndag, augusti 06, 2006
Jag misstänkte ett sånt resultat...
Fast man kan ju inte lita på sådana här test. Vissa frågor hade jag nästan kunnat svara på ett annat sätt på...
| Your Brain is 47% Female, 53% Male |
 Your brain is a healthy mix of male and female You are both sensitive and savvy Rational and reasonable, you tend to keep level headed But you also tend to wear your heart on your sleeve |
Jag försöker en gång till...
| Your Brain is 60% Female, 40% Male |
Ha! Där ser ni! Även om det kändes som att jag svarade lite mer sanningsenligt första gången... Men det beror ju på. Jag ljög inte medvetet i alla fall.
Slutsatsen är ju ändå i båda fallen att jag är av en hälsosam blandning!
lördag, augusti 05, 2006
Telefonrädsla?
Bra sätt att bota?
1. Ring folk du inte känner (förslagsvis om du har ett ärende till dem). TH vet att jag aldrig busringt.
2. Ring folk du känner lite. Också bra om man har ett ärende till vederbörande.
3. Ring folk du känner mycket bra, men som bor med andra du inte känner som eventuellt kan svara. Behöver inte vilja säga något speciellt alls. Bara prata lite.
4. Ring till företag. (Då är det att föredra att man har ett ärende... annars kanske de blir sura.)
5. Ring till vårdcentraler eller sjukhus. (Vad ska man säga: "Hej, jag tror att jag är sjuk"?)
6. Sätt ut en bostadsannons och skriv under med ditt nummer. Då leder det så småningom till 1 och 3 (om ni är fler som måste bestämma).
7. Svara på en bostadsannons. En solklar 1:a i flesta fall.
Häpp. Jo, jag är inte lika rädd längre. Men helt botad är jag nog inte.
1. Ring folk du inte känner (förslagsvis om du har ett ärende till dem). TH vet att jag aldrig busringt.
2. Ring folk du känner lite. Också bra om man har ett ärende till vederbörande.
3. Ring folk du känner mycket bra, men som bor med andra du inte känner som eventuellt kan svara. Behöver inte vilja säga något speciellt alls. Bara prata lite.
4. Ring till företag. (Då är det att föredra att man har ett ärende... annars kanske de blir sura.)
5. Ring till vårdcentraler eller sjukhus. (Vad ska man säga: "Hej, jag tror att jag är sjuk"?)
6. Sätt ut en bostadsannons och skriv under med ditt nummer. Då leder det så småningom till 1 och 3 (om ni är fler som måste bestämma).
7. Svara på en bostadsannons. En solklar 1:a i flesta fall.
Häpp. Jo, jag är inte lika rädd längre. Men helt botad är jag nog inte.
onsdag, augusti 02, 2006
Äntligen! och ändå...
Nu störtar regnet ner. Och under natten har ett hejdundrande åskväder hållit låda. Vaknade av det vid någon gång över ett, men kunde av trötthet somna om ganska lätt när jag efter att bevakat det en stund kröp ner i sängen igen. Men även vid åtta i morse var det muller kvar. Undrar om det hållit på hela tiden.
Hur kommer det sig att åska oftast inträder på natten? Eller åtminstone när det är mörkt? Kanske inte jämt, men ändå. Är det för att vi ska kunna se det och beundra det bättre? Eller beror den känslan kanske mest på att åskmoln är ganska mörka, och att det precis lika ofta sker under dagen. Eller kan det vara dagens varmluft som krockar med nattens kallare?
Marken har längtat så efter regn. Och själv hade jag nästan glömt hur det är när det regnar. Det har regnat så minimalt lite i sommar så man kan ju undra om resten av augusti inte kommer vara en vattensläppare av stora mått. Vi kan ju hoppas att det inte kommer att regna hela tiden! :)
Hur kommer det sig att åska oftast inträder på natten? Eller åtminstone när det är mörkt? Kanske inte jämt, men ändå. Är det för att vi ska kunna se det och beundra det bättre? Eller beror den känslan kanske mest på att åskmoln är ganska mörka, och att det precis lika ofta sker under dagen. Eller kan det vara dagens varmluft som krockar med nattens kallare?
Marken har längtat så efter regn. Och själv hade jag nästan glömt hur det är när det regnar. Det har regnat så minimalt lite i sommar så man kan ju undra om resten av augusti inte kommer vara en vattensläppare av stora mått. Vi kan ju hoppas att det inte kommer att regna hela tiden! :)
Blixtanimation funnen på wikipedia.
tisdag, augusti 01, 2006
Huskurer?
* ett litet glas öl (på rekommendation från pappa) - inte så gott (tror inte att jag kommer att fortsätta med kuren... "Du kommer att känna skillnad efter tre dagar")
* vatten
* vila (?), horisontalläge. Borde kanske sova mer på natten.
* rörelse (dock inte alltför stor)
* inomhus
* utomhus
* aningen mer salt i maten
* saltlakrits o mörk choklad (jag provar gärna, men det känns för enkelt...)
Men hallå!
Försökt att ringa VC, men det är inte helt lätt. Orkade inte gå upp 8 i morse (pga att jag lagt mig försent, månne?) för att prova en gång till. Får satsa på 8 i morgon bitti.
Ska besöka min vän och kusin om en stund för att slippa vara ensam. Ibland vill man inte vara det. Andra gånger vill man.
* vatten
* vila (?), horisontalläge. Borde kanske sova mer på natten.
* rörelse (dock inte alltför stor)
* inomhus
* utomhus
* aningen mer salt i maten
* saltlakrits o mörk choklad (jag provar gärna, men det känns för enkelt...)
Men hallå!
Försökt att ringa VC, men det är inte helt lätt. Orkade inte gå upp 8 i morse (pga att jag lagt mig försent, månne?) för att prova en gång till. Får satsa på 8 i morgon bitti.
Ska besöka min vän och kusin om en stund för att slippa vara ensam. Ibland vill man inte vara det. Andra gånger vill man.
tisdag, juli 25, 2006
Sömnlöshetens bistra skugga
Jag gick och la mig någorlunda i tid i går kväll, tyckte jag. Vid ett-tiden på natten. Men i det lite svettiga (dock inte outhärdliga) klimatet som rådde i rummet och med diverse djur surrande i öronen som smitit in genom det vidöppna fönstret när jag suttit vid datorn snurrade mången tanke och annat av samma slag. Hur kommer det att bli? Kommer någon verkligen våga gå med på att dela rum med en fullständig främling? Det är bisarrt. Jag menar jag förstår verkligen. Jag tycker själv att det är läskigt. Hur som helst så snurrade tankarna, och värmepannan (?) och myggornas surrande i takt. Det blev en lång sång, och en lampa tändes vid tre tillfällen. Vid tredje tillfället skrevs minnesanteckningar upp för att avlasta hjärnan. Då var klockan över fyra. Kanske hade hon hunnit bli över fem innan jag somnade. Och så skulle jag gå upp 7.30 var tanken, för att kunna gå bort till mamma och lämna över ett paraply jag råkat få med mig. Hon, hennes syster och svåger skulle ha åkt norrut vid åtta, nämligen. Jag vaknade (? hade jag somnat?) nog i tid av telefonens alarmsignal, men tänkte slumra lite mer, och vaknade fem i halv nio och ringde mamma med detsamma. Hon muttrade något om att de skulle ha åkt redan om hon hade fått tag i paraplyet när jag med en lättad suck konstaterat att hon fortfarande var hemma. Häpp.
Jag jobbade 15-21 idag. Det fungerade. Jag fungerade nästan. Halvfart kanske. Komma in i jobbet igen efter mer än en veckas avhållsamhet, och med en sådan botten. Jag kände mig inte jättetrevlig, och jag var aningen mer lättretad, trots att jag nog lyckades tygla det. Men nu är hela jag ett disigt moln på sin väg över en ocean. In i sömnens dimma. Vacker på sitt sätt. Skrämmande på ett annat. Jag menar, vart tar tiden man sover bort vägen? Har ni tänkt på det? Man somnar, så vaknar man nästan direkt igen känns det som, och så har det gått åtta timmar. Och ingen kan egentligen säga vad som hände. Någon slags oskyldig bekymmerslöshet.
Och det är väl det jag missade senast jag skulle återhämta hjärnkontoret.
Förlåt mig min rörighet. Men gröten i huvudet ger mig många fina metaforer. Och fria associationer. Lite stress i magen månne?
Nu längtar mina tänder efter tandkräm, och när jag har släkt ljuset i sovrummet ska jag dra upp rullgardinen så luften kan friska upp lokalen utan att spotlightpanelen i taket blir ett tillhåll för diverse småkryp. Sen kanske det stora krypet kan sova. Sova sova sova. I ljuset av det som tänder våra hjärtan när mörkret vill täcka oss. Mitt täcke är tunt. Bra att inte Gud är det.
Jag jobbade 15-21 idag. Det fungerade. Jag fungerade nästan. Halvfart kanske. Komma in i jobbet igen efter mer än en veckas avhållsamhet, och med en sådan botten. Jag kände mig inte jättetrevlig, och jag var aningen mer lättretad, trots att jag nog lyckades tygla det. Men nu är hela jag ett disigt moln på sin väg över en ocean. In i sömnens dimma. Vacker på sitt sätt. Skrämmande på ett annat. Jag menar, vart tar tiden man sover bort vägen? Har ni tänkt på det? Man somnar, så vaknar man nästan direkt igen känns det som, och så har det gått åtta timmar. Och ingen kan egentligen säga vad som hände. Någon slags oskyldig bekymmerslöshet.
Och det är väl det jag missade senast jag skulle återhämta hjärnkontoret.
Förlåt mig min rörighet. Men gröten i huvudet ger mig många fina metaforer. Och fria associationer. Lite stress i magen månne?
Nu längtar mina tänder efter tandkräm, och när jag har släkt ljuset i sovrummet ska jag dra upp rullgardinen så luften kan friska upp lokalen utan att spotlightpanelen i taket blir ett tillhåll för diverse småkryp. Sen kanske det stora krypet kan sova. Sova sova sova. I ljuset av det som tänder våra hjärtan när mörkret vill täcka oss. Mitt täcke är tunt. Bra att inte Gud är det.
söndag, juli 23, 2006
"Ingenting går upp mot Furuboda...
...här i Skåne är det toppen tycker jag..."
Nu är lägret avslutat. Hemma igen. Möttes av västa släktträffen.
1. Blev hämtad av min kusin (1), hennes man och deras son på Furuboda.
2. På mammas garageuppfart stod en inte helt bekant bil förutom den lite mer bekanta. Mammas äldsta syster och hennes man bor hos mamma nu i dagarna, men även mammas nästa yngsta syster och hennes man, min kusin (2) och min morfar och mormor dök plötsligt upp i tumultet (den mindre kända bilen). De hade ätit middag hos mamma.
3. Och just när vimmel och kramkalas var som bäst dök mammas yngsta syster, hennes man och min kusin (3 syster till 1) upp i en ännu mer bekant bil.
Väldigt trevligt!
Lägret har gjort mig mycket gott. Det krävdes en tids inkörning, men sedan... lite svårt att lämna. "Det finns så många sköna människor"...!
Många sånger har satt sig som smäckar i hjärnbalken. Hm... ("Zlaaatan, jag sa Zlaaaatan")
Vad är det jag älskar så mycket? Svårt att identifiera... (nu är jag trött och råkar kanske flumma till mig lite...)
Och det finns massor med sätt att lägga in bilder från digitalkameror till datorer. På grund av en liten miss råkade jag få med mig en kortläsare/hårddisk från pappa, trots att han hittat en lämplig usb-kabel. Denne extrapackning var till mycket stor hjälp. Väldigt bra att jag glömde lägga ur den ur väskan. Och oxå kabeln behövdes! Med mycket knep och trixande lyckades faktiskt de flesta bilderna komma in i datorerna. Fick byta dator ett par gånger för olika sätt funkade olika bra på olika datorer... Skumma saker, de där.
Några bildminnen dyker upp i dagarna, men nu ska jag gå och lägga mig. Trött.
Nu är lägret avslutat. Hemma igen. Möttes av västa släktträffen.
1. Blev hämtad av min kusin (1), hennes man och deras son på Furuboda.
2. På mammas garageuppfart stod en inte helt bekant bil förutom den lite mer bekanta. Mammas äldsta syster och hennes man bor hos mamma nu i dagarna, men även mammas nästa yngsta syster och hennes man, min kusin (2) och min morfar och mormor dök plötsligt upp i tumultet (den mindre kända bilen). De hade ätit middag hos mamma.
3. Och just när vimmel och kramkalas var som bäst dök mammas yngsta syster, hennes man och min kusin (3 syster till 1) upp i en ännu mer bekant bil.
Väldigt trevligt!
Lägret har gjort mig mycket gott. Det krävdes en tids inkörning, men sedan... lite svårt att lämna. "Det finns så många sköna människor"...!
Många sånger har satt sig som smäckar i hjärnbalken. Hm... ("Zlaaatan, jag sa Zlaaaatan")
Vad är det jag älskar så mycket? Svårt att identifiera... (nu är jag trött och råkar kanske flumma till mig lite...)
Och det finns massor med sätt att lägga in bilder från digitalkameror till datorer. På grund av en liten miss råkade jag få med mig en kortläsare/hårddisk från pappa, trots att han hittat en lämplig usb-kabel. Denne extrapackning var till mycket stor hjälp. Väldigt bra att jag glömde lägga ur den ur väskan. Och oxå kabeln behövdes! Med mycket knep och trixande lyckades faktiskt de flesta bilderna komma in i datorerna. Fick byta dator ett par gånger för olika sätt funkade olika bra på olika datorer... Skumma saker, de där.
Några bildminnen dyker upp i dagarna, men nu ska jag gå och lägga mig. Trött.
söndag, juli 16, 2006
Solskensläger på Furuboda
Jag är volontär. Det låter väl bra? Har inte helt koll på allt som jag ska göra än, men det verkar finnas tillräckligt att göra när det väl kommer igång. Ska hjälpa till att få ordning på bilderna från förra veckans läger, och försöka fånga alla deltagarna under deras aktiviteter i morgon förmiddag på bild. Och så ska jag vara badvakt. Det har jag aldrig varit förut. Så jag kommer att befinna mig i simhallen på kvällarna, och fredag eftermiddag (tror att det var så). Och det är sol ute, och deltagarna börjar droppa in. Här är våldsamt vackert. Och ännu så länge en lugn stämning, men det blir nog mycket liv och aktivitet när alla kommit. Roligt! Många hus. Ännu så länge hittar jag inte helt, men det finns kartor... det är bra.
Med hopp om en livfull vecka!
Med hopp om en livfull vecka!
tisdag, juli 11, 2006
Huset blir kvar
Läs bakgrund till titel på husbloggen!
Bada bada bada (i havet). Jobba jobba jobba (på Nybostrand). Fundera fundera fundera (kring hösten och jobb? och allt - läs huset). Och en massa sol och värme! Det är en del nu. Uppmärksamma gärna att ordet plugga nämns först nu. Det har jag nämligen inte gjort senaste veckan. Trots att jag borde. Men vädret har inte tillåtit detta. Inte heller mitt jobb.
I veckan ska jag:
Jobba.
Träffa en liten (men stor) vän från Blomstermåla.
Ta mig till Furuboda.
Och någonstans förhoppningsvis bada eller sola lite (sola gör jag endast försiktigt bör tilläggas eftersom jag finnes bland dem som inte bör leka för mycket med solen). Men bada gör jag gärna nu när det varit så fint och varmt. (Vi fick aldrig hit någon algblomning.)
Ja, vänner. Dax att sova nu. Eller läsa lite, sen sova.
Godnatt!
Bada bada bada (i havet). Jobba jobba jobba (på Nybostrand). Fundera fundera fundera (kring hösten och jobb? och allt - läs huset). Och en massa sol och värme! Det är en del nu. Uppmärksamma gärna att ordet plugga nämns först nu. Det har jag nämligen inte gjort senaste veckan. Trots att jag borde. Men vädret har inte tillåtit detta. Inte heller mitt jobb.
I veckan ska jag:
Jobba.
Träffa en liten (men stor) vän från Blomstermåla.
Ta mig till Furuboda.
Och någonstans förhoppningsvis bada eller sola lite (sola gör jag endast försiktigt bör tilläggas eftersom jag finnes bland dem som inte bör leka för mycket med solen). Men bada gör jag gärna nu när det varit så fint och varmt. (Vi fick aldrig hit någon algblomning.)
Ja, vänner. Dax att sova nu. Eller läsa lite, sen sova.
Godnatt!
fredag, juni 30, 2006
Inte i Stockholm...
Somriga vägar att cykla på. Jag skulle hämta ut ett paket i en ICA-affär. Jag gissade att den skulle stänga vid åtta, så ca kvart i var jag där... 8.30-18.00 mån-fre, 10-16.00 lör, sön stängt. Just det. Så var det ja. Men glatt cyklar jag en annan väg hem. Och så luktar det vete, fläder, gran (fanns två vid vägen), vallmo och ja, sommar. Och så är allt nästan tyst. Vetefält, sockerbetor och raps. Bitska hundskall långt bortifrån blandas med glada fågelkvitter. Då och då en bil eller motorcykel. Vindkraftverk och milslång horisont. Och så havet...
Okej. Jag njöt av att vara i Skåne. Eller i alla fall av att vara på Söderslätt. Ibland vill man fånga en känsla. Oftast går det inte... Välkomna hit!
Okej. Jag njöt av att vara i Skåne. Eller i alla fall av att vara på Söderslätt. Ibland vill man fånga en känsla. Oftast går det inte... Välkomna hit!
onsdag, juni 28, 2006
Beroende
Det är kvalité att möta Tobias.
Han kan inte äta själv.
Han kan inte gå själv.
Han kan inte prata.
Men...
Han kan äta mycket äppelgröt ur sin grodtallrik (av det som inte hamnar i grodhaklappen) när han får hjälp.
Han kan knipa hårt i det han får tag i, och går gärna omkring på vingliga ben om man håller honom i armarna.
Han kan få fram många olika läten, och gör det ofta. Och så tuggar han på det mesta han får tag på med sina två små tänder.
Han är en liten människa. Beroende. Lär sig nya saker. Skrattar med hela ansiktet. Nära till skratt, nära till bekymmersam suck: "Ni förstår ju inte vad jag menar". Fascinerande. Intensivt. Min kusin är en bra mamma. Jag hejar på henne!
Hade jag haft möjlighet skulle jag ha lagt in en alldeles underbar bild, men jag måste nog vara hemma hos pappa för att kunna lägga över bilderna från min kamera. (Min kortläsare stannade hemma.) Det får bli i ett senare inlägg.
Och sen... Jag känner mig lite tom igen. Längtar efter helhet. Längtar.
Så lätt att komma in i gamla mönster när man kommer hem.
Speciellt när man inte har fasta, goda rutiner. *suck* Jesus, behöver dig!
Han kan inte äta själv.
Han kan inte gå själv.
Han kan inte prata.
Men...
Han kan äta mycket äppelgröt ur sin grodtallrik (av det som inte hamnar i grodhaklappen) när han får hjälp.
Han kan knipa hårt i det han får tag i, och går gärna omkring på vingliga ben om man håller honom i armarna.
Han kan få fram många olika läten, och gör det ofta. Och så tuggar han på det mesta han får tag på med sina två små tänder.
Han är en liten människa. Beroende. Lär sig nya saker. Skrattar med hela ansiktet. Nära till skratt, nära till bekymmersam suck: "Ni förstår ju inte vad jag menar". Fascinerande. Intensivt. Min kusin är en bra mamma. Jag hejar på henne!
Hade jag haft möjlighet skulle jag ha lagt in en alldeles underbar bild, men jag måste nog vara hemma hos pappa för att kunna lägga över bilderna från min kamera. (Min kortläsare stannade hemma.) Det får bli i ett senare inlägg.
Och sen... Jag känner mig lite tom igen. Längtar efter helhet. Längtar.
Så lätt att komma in i gamla mönster när man kommer hem.
Speciellt när man inte har fasta, goda rutiner. *suck* Jesus, behöver dig!
onsdag, juni 21, 2006
Fotboll?
(Jag skrev det här igår, ouppkopplad, därför något inaktuellt... )
Fotboll är en intressant företeelse.
Jag ser min först VM-match idag. Sve-Eng uppenbarligen. Jag fattar inte hur de kan ha sån kondition, hur de kan läsa av spelet. Nej, jag fattar inte. Jag är inte överväldigande intresserad (eftersom jag samtidigt sitter här). Men det... (oj... kvittering 2-2!) ...är ju kul när/om det går bra för Sverige. Edman, Mellberg, Larsson. (Jag räknar bara upp spelare för att det är roligt.) Men Henke är ju bra har jag hört. =) Allbäck ska visst ha spelat bra, säger dom. Jag tycker att Lucic sköter sig väl. Och Paraguay 2-0 mot Trinidad and Tobago är visst oxå bra för oss.
En amatörtittare referarar proffskommentatorerna... typ.
Ja, nu var det då klart: "Två-två är ett minne för livet"
"Poletten rann ner i pausen" (sedan när började poletter rinna?)
Vilken grej... Stort, upphausat, men okej... jag tycker också att det är kul att Sverige går vidare.
"Svenskarna var livsfarliga i de fasta situationerna"
Vart kommer Ljungberg från? Kan inte lokalisera hans dialekt... Halland? Småland?
Kommentatorerna gillade matchen, så det var nog en bra sådan.
De klagar lite på Isaksson, dock. Tråkigt. Han är trelleborgare. Bara därför gillar jag honom. Någon slags bisarr patriotism. =)
Försöker kanske försvara något, jag känner på att jag håller på att förlora. Jag känner mig mer och mer distanserad gentemot skånskan jag möter på vägen hem (sthlm-trbg). Hör jag hit? Men man anpassar sig fort. Snart pratar jag som alla andra, eller åtminstone mer som jag gjorde förr. Och då gör det inget. Behöver nog bara en inkörningsperiod. Men märker också att för varje gång jag kommer "hem", blir jag mer och mer gäst. Det känns inte som ett stort problem, och det ska nog vara så, men lite underlig känsla. Jag håller kanske på att bli lite mer vuxen? Men var hör jag då hemma? Ja, rent geografiskt, då förstås. Kanske kommer jag ha en liten kris i sommar. Det är i sin ordning. Men vart ska jag göra av mina grejer? Jag skulle vilja ha dem samlade på ett ställe. I ett hem som jag vet är mitt. Stabilare än ett eller två år. Men var och hur?
Min farmor och farfar är gamla. Och mormor och morfar också (inte lika påtagligt just nu). Och alla omkring mig blir äldre. Om dryga halvåret är jag 25. Okej. Nu har jag kanske identifierat vilken kris jag är på väg in i. Ålders-vuxen-bryta-sig-loss-tillhörighets-kris. Det är väl tänkt att man ska veta vem man är snart. Det känns okej. Jag tror att det kommer att lösa sig. Jag är inte rädd. Inte nu i alla fall.
Fotboll är en intressant företeelse.
Jag ser min först VM-match idag. Sve-Eng uppenbarligen. Jag fattar inte hur de kan ha sån kondition, hur de kan läsa av spelet. Nej, jag fattar inte. Jag är inte överväldigande intresserad (eftersom jag samtidigt sitter här). Men det... (oj... kvittering 2-2!) ...är ju kul när/om det går bra för Sverige. Edman, Mellberg, Larsson. (Jag räknar bara upp spelare för att det är roligt.) Men Henke är ju bra har jag hört. =) Allbäck ska visst ha spelat bra, säger dom. Jag tycker att Lucic sköter sig väl. Och Paraguay 2-0 mot Trinidad and Tobago är visst oxå bra för oss.
En amatörtittare referarar proffskommentatorerna... typ.
Ja, nu var det då klart: "Två-två är ett minne för livet"
"Poletten rann ner i pausen" (sedan när började poletter rinna?)
Vilken grej... Stort, upphausat, men okej... jag tycker också att det är kul att Sverige går vidare.
"Svenskarna var livsfarliga i de fasta situationerna"
Vart kommer Ljungberg från? Kan inte lokalisera hans dialekt... Halland? Småland?
Kommentatorerna gillade matchen, så det var nog en bra sådan.
De klagar lite på Isaksson, dock. Tråkigt. Han är trelleborgare. Bara därför gillar jag honom. Någon slags bisarr patriotism. =)
Försöker kanske försvara något, jag känner på att jag håller på att förlora. Jag känner mig mer och mer distanserad gentemot skånskan jag möter på vägen hem (sthlm-trbg). Hör jag hit? Men man anpassar sig fort. Snart pratar jag som alla andra, eller åtminstone mer som jag gjorde förr. Och då gör det inget. Behöver nog bara en inkörningsperiod. Men märker också att för varje gång jag kommer "hem", blir jag mer och mer gäst. Det känns inte som ett stort problem, och det ska nog vara så, men lite underlig känsla. Jag håller kanske på att bli lite mer vuxen? Men var hör jag då hemma? Ja, rent geografiskt, då förstås. Kanske kommer jag ha en liten kris i sommar. Det är i sin ordning. Men vart ska jag göra av mina grejer? Jag skulle vilja ha dem samlade på ett ställe. I ett hem som jag vet är mitt. Stabilare än ett eller två år. Men var och hur?
Min farmor och farfar är gamla. Och mormor och morfar också (inte lika påtagligt just nu). Och alla omkring mig blir äldre. Om dryga halvåret är jag 25. Okej. Nu har jag kanske identifierat vilken kris jag är på väg in i. Ålders-vuxen-bryta-sig-loss-tillhörighets-kris. Det är väl tänkt att man ska veta vem man är snart. Det känns okej. Jag tror att det kommer att lösa sig. Jag är inte rädd. Inte nu i alla fall.
måndag, juni 19, 2006
Ute på uppdrag!
Det känns som jag är mitt i ett dataspel på cykel. Roligt! Jag är på min längre anhalt på min Quest.
THS. Hade dock glömt att ta med min Hemtenta. (Eftersom jag inte kom på det när jag skrev lappen igår.) Den är inmailad, men en papperskopia ska läggas i lärarfacket också.
UPPDRAGEN:
1. Cyklade till Glassnabben i Vällingby för att betala glasskivan till hyresvärdarnas bord. Det var ingen där så jag ringde numret som stod på brevlådan. Kom till huvudkontoret i Nacka, fick numret till den lokale glasmästaren. Ringde honom, som visst oxå var i Nacka. han kände till vår adress men sa något om att ingen ville kännas vid att de varit hemma hos oss och lämnat glasskivan och undrade om det var säkert att det var de som gjort det. Det var jag, så han ska hem till oss i eftermiddag och hämta pengarna, vilket innebar att jag fick cykla hem igen och lämna dem till Ellie.
2. Cyklade till Vällingby centrum. Skulle till posten och lägga på två brev. Solursgången var avstängd så jag fick gå en lång omväg över dataspelsramperna över kratern vid Ångermannavägen. Uppdaget avklarat ganska smidigt förutom tidsförlusten på grund av gångsträckan.
När jag cyklade vidare och kom till backen upp mot Ängby hoppade kedjan av, och jag tänkte inte på att ta upp en servett först. Jag fick i alla fall på kedjan, och med mycket skitiga händer fortsatte jag upp mot Ängby centrum. Dä försökte jag få hjälp av en lite pojke att hälla vatten från min vattenflaska på händerna (för att inte kladda ner väskan), men hans pappa kom ut ur kemtvätten och sa att jag fick låna handfatet hos honom. Jättebra! Jag satte pojken på att vakta min olåsta cykel och väskan jag var tvungen att lämna. Det gick bra.
3. THS. Här ska jag låna om och kopiera sidor i en bok till mitt PM (För att slippa ta med mig världens tjockaste bok till Trelleborg i morgon.), hämta Ellies hemtentor, och egentligen (vilket nu inte blev av) skriva ut min hemtenta. Typiskt. Visste att jag skulle glömma något.
Förhoppningsvis kan jag handla ngn frukt på Brommaplan.
4. Lämna en nyckel i Bromsten.
Så, det var allt på min lapp. Jag hoppas vara hemma innan Ellie och hennes syster Maria lämnar huset vid fyra för sommar i Sandviken.
Nu ska jag gå och göra mina THS-uppdrag!
Nästa gång jag skriver är jag nog i Trelleborg! (Åker imorgon bitti.)
Stockholm:
Trevlig sommar du stad i norr (söder för många),
Vi ses i augusti!
THS. Hade dock glömt att ta med min Hemtenta. (Eftersom jag inte kom på det när jag skrev lappen igår.) Den är inmailad, men en papperskopia ska läggas i lärarfacket också.
UPPDRAGEN:
1. Cyklade till Glassnabben i Vällingby för att betala glasskivan till hyresvärdarnas bord. Det var ingen där så jag ringde numret som stod på brevlådan. Kom till huvudkontoret i Nacka, fick numret till den lokale glasmästaren. Ringde honom, som visst oxå var i Nacka. han kände till vår adress men sa något om att ingen ville kännas vid att de varit hemma hos oss och lämnat glasskivan och undrade om det var säkert att det var de som gjort det. Det var jag, så han ska hem till oss i eftermiddag och hämta pengarna, vilket innebar att jag fick cykla hem igen och lämna dem till Ellie.
2. Cyklade till Vällingby centrum. Skulle till posten och lägga på två brev. Solursgången var avstängd så jag fick gå en lång omväg över dataspelsramperna över kratern vid Ångermannavägen. Uppdaget avklarat ganska smidigt förutom tidsförlusten på grund av gångsträckan.
När jag cyklade vidare och kom till backen upp mot Ängby hoppade kedjan av, och jag tänkte inte på att ta upp en servett först. Jag fick i alla fall på kedjan, och med mycket skitiga händer fortsatte jag upp mot Ängby centrum. Dä försökte jag få hjälp av en lite pojke att hälla vatten från min vattenflaska på händerna (för att inte kladda ner väskan), men hans pappa kom ut ur kemtvätten och sa att jag fick låna handfatet hos honom. Jättebra! Jag satte pojken på att vakta min olåsta cykel och väskan jag var tvungen att lämna. Det gick bra.
3. THS. Här ska jag låna om och kopiera sidor i en bok till mitt PM (För att slippa ta med mig världens tjockaste bok till Trelleborg i morgon.), hämta Ellies hemtentor, och egentligen (vilket nu inte blev av) skriva ut min hemtenta. Typiskt. Visste att jag skulle glömma något.
Förhoppningsvis kan jag handla ngn frukt på Brommaplan.
4. Lämna en nyckel i Bromsten.
Så, det var allt på min lapp. Jag hoppas vara hemma innan Ellie och hennes syster Maria lämnar huset vid fyra för sommar i Sandviken.
Nu ska jag gå och göra mina THS-uppdrag!
Nästa gång jag skriver är jag nog i Trelleborg! (Åker imorgon bitti.)
Stockholm:
Trevlig sommar du stad i norr (söder för många),
Vi ses i augusti!
lördag, juni 17, 2006
Älskade sak
Ja, jag måste erkänna en sak. Jag gick till läkarmissionen idag. Det var sommarfest med 50 % på allt. Härmodagen spanade jag in den. En liten vacker sak. Och då tänkte jag "Åh... den skulle nog passa ihop med mitt skåp-hylla-skrivbord." Men så tänkte jag att jag skulle köpa den idag om den var kvar. Jag tittade inte efter priset. Men idag när jag såg henne (jag tror att det är en tjej), så blev jag osäker... Hon hade ju en liten skavank här och där. Betalade ändå 80 kr för henne, köpte en solstol (25 kr) och ett par gardiner (25 kr) och traskade hem. Och plötsligt så älskade jag henne! (Jag tror att hon passar med mitt vardagsrumsbord och min soffa som står i köket oxå) Visst är hon fin med min konstiga lampa? (den har en alldeles egen historia...) Bara för att visa tar jag med mitt skrivbord... Lite stökigt, hemtenta. (Numera lite mer städat.)
Ja, roligt!
fredag, juni 09, 2006
Försommarparadox
Efter vissa påtryckningar från några jag inte längre bor med...
Huset är ganska så tomt. Och ganska så rent. Jag och Ellie kör lite pedantiskt race.
Undantag: mitt rum som är omöjligt att göra mysigt i nuläget... och osorterade papper och liknande ligger där de minst av allt bör ligga (den som läser må fatta det rätt).
Idag grät jag. Det var avslutning i skolan. Då grät jag. Rektor Valborgs avtackning, sång om att underbart är kort, diakonia-Bosses tal... Jag grät av olika anledningar. Jag kommer att sakna THS nästa år. Det känner jag. Och många människor som har gått där och som kommer att gå kvar där. Det finns så många fina människor.
Så jag grät lite när jag kramat "glad-sommar-hoppas-vi-ses-igen-kramar" och gick ifrån THS. Lite jobbigt nu också när jag tänker på det. På ett sätt är det skönt att vila hjärnan från tung litteratur nästa läsår... Men jag kommer att sakna. Kanske inte just läsningen... Men skolan.
Så då har jag alltså slutat denna termin. Fast ändå inte. Jag har ganska mycket att bli klar med. En hemtenta, och ett tio sidors PM. Jag måste slutföra hemtentan helt nu i helgen. För att koncentrera mig på PM:et i nästa vecka parallellt med att jag söker jobb inför i höst. Spännande. Men tung början på "sommarlovet".
Jag var på en studentmottagning också i år. Det var trevligt. Lite nostaligiskt. En i min kyrka.
Och så fick jag en fråga av Juana (ungd.diak.) som jag inte fick svara på innan jag tänkt igenom. Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka. Kan jag? Blir jag till hjälp? Jag har inte haft några konfirmander någon gång förut. (I B-måla konfirmerades alla i SvK) Jag känner mig lite osäker. Men samtidigt skulle det nog vara både nyttigt och säkert kul. Hm... ska ge henne svar i dagarna.
Ellie har flyttat längre ifrån mig. Till översta våningen. Och har det jättefint! Så även när vi båda är hemma (nu är det bara vi) känns det lite ensamt. (Jag måste ju isolera mig för att få saker gjorda, och ändå går det trögt...) Frida flyttade idag.
Imorgon heldag då jag serverar på Valborgs fest.
Söndag SMU-avslutning i kyrkan.
Ja... jag kommer inte ha problem med att hitta saker att göra. (Hur tänker jag att min hemtenta ska hinnas med innan måndag? Söndag natt?)
Har utan önskat resultat försökt ladda upp en bild... Konstigt att det inte gick...
Huset är ganska så tomt. Och ganska så rent. Jag och Ellie kör lite pedantiskt race.
Undantag: mitt rum som är omöjligt att göra mysigt i nuläget... och osorterade papper och liknande ligger där de minst av allt bör ligga (den som läser må fatta det rätt).
Idag grät jag. Det var avslutning i skolan. Då grät jag. Rektor Valborgs avtackning, sång om att underbart är kort, diakonia-Bosses tal... Jag grät av olika anledningar. Jag kommer att sakna THS nästa år. Det känner jag. Och många människor som har gått där och som kommer att gå kvar där. Det finns så många fina människor.
Så jag grät lite när jag kramat "glad-sommar-hoppas-vi-ses-igen-kramar" och gick ifrån THS. Lite jobbigt nu också när jag tänker på det. På ett sätt är det skönt att vila hjärnan från tung litteratur nästa läsår... Men jag kommer att sakna. Kanske inte just läsningen... Men skolan.
Så då har jag alltså slutat denna termin. Fast ändå inte. Jag har ganska mycket att bli klar med. En hemtenta, och ett tio sidors PM. Jag måste slutföra hemtentan helt nu i helgen. För att koncentrera mig på PM:et i nästa vecka parallellt med att jag söker jobb inför i höst. Spännande. Men tung början på "sommarlovet".
Jag var på en studentmottagning också i år. Det var trevligt. Lite nostaligiskt. En i min kyrka.
Och så fick jag en fråga av Juana (ungd.diak.) som jag inte fick svara på innan jag tänkt igenom. Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka. Kan jag? Blir jag till hjälp? Jag har inte haft några konfirmander någon gång förut. (I B-måla konfirmerades alla i SvK) Jag känner mig lite osäker. Men samtidigt skulle det nog vara både nyttigt och säkert kul. Hm... ska ge henne svar i dagarna.
Ellie har flyttat längre ifrån mig. Till översta våningen. Och har det jättefint! Så även när vi båda är hemma (nu är det bara vi) känns det lite ensamt. (Jag måste ju isolera mig för att få saker gjorda, och ändå går det trögt...) Frida flyttade idag.
Imorgon heldag då jag serverar på Valborgs fest.
Söndag SMU-avslutning i kyrkan.
Ja... jag kommer inte ha problem med att hitta saker att göra. (Hur tänker jag att min hemtenta ska hinnas med innan måndag? Söndag natt?)
Har utan önskat resultat försökt ladda upp en bild... Konstigt att det inte gick...
fredag, maj 19, 2006
Landet, Muggen och en gotisk katedral
I tisdags hade vi en avslutningskväll med huset. Visst vemod. Vår sista kväll då vi alla är samlade innan uppbrottet. Vi åkte till Telefonplan, åt på Landet och åkte sedan in till stan och gick till Muggen. God mat på Landet, djupa samtal på Muggen. Uppmuntran och konstruktiv kritik. Glädje och allvar. Som livet brukar vara. I gemenskap växer man. När man vågar ha vardag, och när man bjuder till fest. Dela liv.
Ibland är orden för starka. Innebörden fyller dem inte. Som en ekande katedral där man slutat längta.
Snart är allt annorlunda. Och ändå.
Jag ska nog skriva ut en annons om plast i huset för att sätta upp på Betel. Det kan ju vara lämpligt.
Jag har haft två fullspäckade dagar bakom mig. Studiebesök i Uppsala med kursen Historisk Teologi påbyggnad (svensk kyrkohistoria - samfundskunskap). En obligatorisk del av kursen för att kunna bli godkänd. Det har varit intressant och väldigt roligt. En upplevelse. Historiska besök, gudstjänstbesök och samtal med pastorer, präster och kårledare. Har gett mycket. Många intryck, djupare möten med klasskamrater, och viss geografisk insikt i Uppsala. Och skolan bjöd oss på nästan allt! Jag fick bo hos min fina kusin över natten. Det var en av höjdpunkterna. :-)
Det finns så mycket människor. Så många.
Det är bra att Gud har koll.
Ibland är orden för starka. Innebörden fyller dem inte. Som en ekande katedral där man slutat längta.
Snart är allt annorlunda. Och ändå.
Jag ska nog skriva ut en annons om plast i huset för att sätta upp på Betel. Det kan ju vara lämpligt.
Jag har haft två fullspäckade dagar bakom mig. Studiebesök i Uppsala med kursen Historisk Teologi påbyggnad (svensk kyrkohistoria - samfundskunskap). En obligatorisk del av kursen för att kunna bli godkänd. Det har varit intressant och väldigt roligt. En upplevelse. Historiska besök, gudstjänstbesök och samtal med pastorer, präster och kårledare. Har gett mycket. Många intryck, djupare möten med klasskamrater, och viss geografisk insikt i Uppsala. Och skolan bjöd oss på nästan allt! Jag fick bo hos min fina kusin över natten. Det var en av höjdpunkterna. :-)
Det finns så mycket människor. Så många.
Det är bra att Gud har koll.
onsdag, maj 03, 2006
Virrvarr och ändå... inget
Inte så dramatiskt med mig som det låter. Jag älskar så mycket (det var inte det jag tänkte skriva, men det känns som att jag menar det)... Att leva. Människor. Vänner. Men just nu är jag stessad. Så stressad. Insåg häromdagen att jag inte kommer att hinna med allting som ska göras i vår, och det paralyserade mig så jag gjorde: ingenting. Jag lägger så lätt saker i hög. I alla fall i tanken när jag tänker igenom vad som ska göras. Och så blir det högt och ser obestigligt ut. Men jag vet ju hur man bör göra. Så svårt att göra bara. Släpp en del så länge och börja i ena änden. Vissa saker får bli ogjorda, men man kommer att förvånas över vad man har lyckats med till slut ändå. Ungefär så.
På fredag har vi fest. Jag tänker på den med skräckblandad förtjusning. Det ska bli så vansinnigt roligt. Och svårt. Och mycket. Men jag längtar att få se människorna jag bjudit. Kanske blir de betydligt fler än vanligt. Jag ser mig inte som världens bästa festinbjudare nämligen. (Skönt att jag inte har festen själv... Och att alla har bjudit många.) Förstå vad välsignat det är att få bo som vi gör!!! Man får liksom vänner på köpet.
I söndags var det Valborg. Kungen fyllde 60. Jag tror inte att jag firade det. Jag firade i stället att våren har kommit (typ... lite blåsigt). Det var jättetrevligt. Jag och Lisa hamnade tillsammans med Paulina hemma hos Anders och Jesper. Vi åt gott, pratade om människor och apor och annat, åkte till elden på Riddarholmen och mötte upp med andra vänner där. Lisa ville ha bratwurst (typ) och tyckte att Jakobs chorizo var en sådan. Jordana bjöd på några mumsiga marchmallowspuffskakor, och Christin på bulle. Vi sjöng med i de obligatoriska vårsångerna, och ojade oss över dem vi inte kunde. Sen gick vi till mysiga Art Café i Gamla Stan och satt i stenvalv.
Igårkväll läste jag högt för Lisa. Sen bad vi. Det var ett tag sedan. Jag kände att jag saknat det.
Lite konstigt att hon och Bettan och Josefine och Emelie ska flytta om en månad. Hur gick det till? Det kommer att kännas jättekonstigt.
Nu ska jag gå och äta sedan ska jag översätta grekiska tills klockan blir tre. Sen efter fyra ska jag fortsätta igen. Det blir nog bra. Jag önskar bara att (stress-)klumpen i magen ska lätta...
Jesus... Behöver dig!
På fredag har vi fest. Jag tänker på den med skräckblandad förtjusning. Det ska bli så vansinnigt roligt. Och svårt. Och mycket. Men jag längtar att få se människorna jag bjudit. Kanske blir de betydligt fler än vanligt. Jag ser mig inte som världens bästa festinbjudare nämligen. (Skönt att jag inte har festen själv... Och att alla har bjudit många.) Förstå vad välsignat det är att få bo som vi gör!!! Man får liksom vänner på köpet.
I söndags var det Valborg. Kungen fyllde 60. Jag tror inte att jag firade det. Jag firade i stället att våren har kommit (typ... lite blåsigt). Det var jättetrevligt. Jag och Lisa hamnade tillsammans med Paulina hemma hos Anders och Jesper. Vi åt gott, pratade om människor och apor och annat, åkte till elden på Riddarholmen och mötte upp med andra vänner där. Lisa ville ha bratwurst (typ) och tyckte att Jakobs chorizo var en sådan. Jordana bjöd på några mumsiga marchmallowspuffskakor, och Christin på bulle. Vi sjöng med i de obligatoriska vårsångerna, och ojade oss över dem vi inte kunde. Sen gick vi till mysiga Art Café i Gamla Stan och satt i stenvalv.
Igårkväll läste jag högt för Lisa. Sen bad vi. Det var ett tag sedan. Jag kände att jag saknat det.
Lite konstigt att hon och Bettan och Josefine och Emelie ska flytta om en månad. Hur gick det till? Det kommer att kännas jättekonstigt.
Nu ska jag gå och äta sedan ska jag översätta grekiska tills klockan blir tre. Sen efter fyra ska jag fortsätta igen. Det blir nog bra. Jag önskar bara att (stress-)klumpen i magen ska lätta...
Jesus... Behöver dig!
tisdag, april 25, 2006
Träningsvärk och identitet?
"Men man brukar inte kalla mig Patrik"
Jag har lite ont i magen idag. Jag antar att det är träningsvärk. Jag har två idéer vart den kan komma ifrån.
1. Använder man magmusklerna när man knådar deg?
2. De krampaktiga skrattsalvorna som avfyrats den senaste tiden. Det var längesedan jag hade så djupa skratt. (Sådana där som knappast låter, men syns desto mer: Långsamt gungande med ihopklämda ögonlockar och hela ansiktet i ett stelt men tydligt uttryck, samt tillfällig luftindragningssessioner. Kippandes, krampandes... Det känns i magen och i halsen.)
Det övre citatet bidrog till den senaste av dessa händelser.
(Jag skrattar lite nu när jag skrivet detta.)
Och nu?
Plugga eller nån grej i kapellet (andakt eller "texten och predikan").
Jag har lite ont i magen idag. Jag antar att det är träningsvärk. Jag har två idéer vart den kan komma ifrån.
1. Använder man magmusklerna när man knådar deg?
2. De krampaktiga skrattsalvorna som avfyrats den senaste tiden. Det var längesedan jag hade så djupa skratt. (Sådana där som knappast låter, men syns desto mer: Långsamt gungande med ihopklämda ögonlockar och hela ansiktet i ett stelt men tydligt uttryck, samt tillfällig luftindragningssessioner. Kippandes, krampandes... Det känns i magen och i halsen.)
Det övre citatet bidrog till den senaste av dessa händelser.
(Jag skrattar lite nu när jag skrivet detta.)
Och nu?
Plugga eller nån grej i kapellet (andakt eller "texten och predikan").
torsdag, april 20, 2006
Glädjebud
Jag läste nyss ett mail. Det kom från Blomstermåla. En armenisk-azerbadjansk familj som jag har träffat en del när jag bodde där har fått uppehållstillstånd i Sverige. Jag gläder mig storligen åt detta besked. De har stora möjligheter att klara sig bra här eftersom de är professionella musiker som sedan de kom till Sverige fått spela i många sammanhang (mest kyrkliga vad jag vet), och har därför kunnat få mycket kontakter. Det är inte många som har så goda ingångar. Sönerna har höga ambitioner. Jag hyser hopp. Hopp.
Sverige du land i norr, var barmhärtig mot människorna!
Och mer...
Börjar fundera på hur jag ska vårda de relationer jag fått genom de jag bor med som ska flytta nu. Det kommer inte vara lika självklart att mötas.
Sverige du land i norr, var barmhärtig mot människorna!
Och mer...
Börjar fundera på hur jag ska vårda de relationer jag fått genom de jag bor med som ska flytta nu. Det kommer inte vara lika självklart att mötas.
onsdag, april 19, 2006
And Påsk it was
Jag har haft en mycket skön vecka. Det är mycket med människor nu. Och i påskveckan var det ganska lugnt. Jag hade en "Jag är fast i huset utan ett SL-kort"-vecka, och klarade mig med liten hjälp av något litet kortlån här och där. Förvånansvärt bra. Har ännu inte köpt något sådant, trots att skolan började igen igår. Men nu är det ju cykelväder! I onsdags tvättade jag lånecykeln och smörjde kedjan och såg till att däcken pumpades, så nu är den (nästan?) som ny.
Tänk att jag var ensam hemma (V-by) i nästan två dygn, och att jag gillade det! Jag behövde det dessutom. (Och jag känner väl fortfarande att jag behöver lite mer ensamtid.)
Jag och Ellie hade en slags "Sagan om Ringen"-maraton, utsträckt över tre dagar. Lördag, söndag och måndag kväll avsattes för de tre fyra timmar långa filmerna. Vansinnigt skickligt gjorda. Och jag förundras så väldigt över Tolkiens fantasi! (Jag har inte läst böckerna (än?), och kan alltså endast yttra mig om Peter Jacksons tolkientolkning.) En upplevelse var det iaf. Det är första gången jag sett dem lagom tätt efter varandra.
Och påsken då... Två påskspel/passionsdramer som inte kan jämföras. (Och ändå gör jag det hela tiden för att det är kul...) Ett av 8 förortskids i högstadieåldern på 15-20 min på onsdagskvällen. Tyvärr endast ca 7 från församlingen där och kanske tolv från tjejernas skola. Och en 90 minuters mycket stark passionsmusikal i fullsatta Högdalskyrkan i Högdalen (nähä?) på torsdagen. Den var så bra!!! Om de sätter upp den nästa år igen, så rekommenderar jag den verkligen. 120 kr plus 20 kr för program. Väl värt till sista öret.
Långfredagen i rätt stämning.
Och påskdagsgudstjänsten var fantastisk. Andades uppståndelse.
Förstå att Han lever!!!
Ja, hyfsat. Först kändes det som att jag hunnit med alldeles för lite, men det känns faktiskt nu som att jag ligger ganska bra till i planeringen. Hoppas hoppas hoppas att det går!
Tänk att jag var ensam hemma (V-by) i nästan två dygn, och att jag gillade det! Jag behövde det dessutom. (Och jag känner väl fortfarande att jag behöver lite mer ensamtid.)
Jag och Ellie hade en slags "Sagan om Ringen"-maraton, utsträckt över tre dagar. Lördag, söndag och måndag kväll avsattes för de tre fyra timmar långa filmerna. Vansinnigt skickligt gjorda. Och jag förundras så väldigt över Tolkiens fantasi! (Jag har inte läst böckerna (än?), och kan alltså endast yttra mig om Peter Jacksons tolkientolkning.) En upplevelse var det iaf. Det är första gången jag sett dem lagom tätt efter varandra.
Och påsken då... Två påskspel/passionsdramer som inte kan jämföras. (Och ändå gör jag det hela tiden för att det är kul...) Ett av 8 förortskids i högstadieåldern på 15-20 min på onsdagskvällen. Tyvärr endast ca 7 från församlingen där och kanske tolv från tjejernas skola. Och en 90 minuters mycket stark passionsmusikal i fullsatta Högdalskyrkan i Högdalen (nähä?) på torsdagen. Den var så bra!!! Om de sätter upp den nästa år igen, så rekommenderar jag den verkligen. 120 kr plus 20 kr för program. Väl värt till sista öret.
Långfredagen i rätt stämning.
Och påskdagsgudstjänsten var fantastisk. Andades uppståndelse.
Förstå att Han lever!!!
Och på studieplanet?"Vi sörjer ej hans minne. Han är vår morgondag."
"Vi tillber inga läror och ingen from idé."
"Kom med och låt oss sjunga om hans uppståndelse. En enda lovsång ljuder nu och i evighet."Utvalda rader ur psalm 521 i Psalmer och Sånger.
Ja, hyfsat. Först kändes det som att jag hunnit med alldeles för lite, men det känns faktiskt nu som att jag ligger ganska bra till i planeringen. Hoppas hoppas hoppas att det går!
måndag, april 10, 2006
En värld i förändring
Undrar hur livet ser ut om tio år. Eller om fem.
Det händer mycket bland människor i min omgivning. Det är spännande. Och omvälvande. Det blir liksom bra, men annorlunda. Förändringar.
Och ännu inget tecken från husägarna. Håll oss inte kvar i ovissheten längre!!! De skulle ha ringt i slutet på förra veckan... (Alltså senast för typ 40 minuter sedan). Jaha.
Min mamma och moster åkte från Stockholm idag 16.20. Jag tror att det gick bra, för jag har inte hört något från dem. Det blir intensivt när man har besök, även om de träffade sina vänner ensamma mellan 12.00 och 18.00 i lördags. Jag mötte upp dem på bion strax innan 18. Vi såg på "Walk the Line" (om Johnny Cash). Den var bra. Jag hade verkligen ingen koll på vad som var hans musik förr. Men jag blev inspirerad. Kul. Å andra sidan har jag allmänt dålig koll. Be mig inte att koppla ihop en låt med en artist. Stor risk att det blir fel.
Min pappa och min syster är typ i Turkiet nu (tror jag). Det är inte jag. Det gör ingenting. Jag hoppas att de har det bra.
Här har vi haft superfint väder idag! Lite kallt i skuggan bara. Jag köpte ny vårjacka igår! Glad.
I veckan ska jag försöka åka in till Kungstappen, plugga och städa samt besöka min kyrka och en passionsmusikal i Högdalskyrkan. Mycket grejer, fast annat.
Det händer mycket bland människor i min omgivning. Det är spännande. Och omvälvande. Det blir liksom bra, men annorlunda. Förändringar.
Och ännu inget tecken från husägarna. Håll oss inte kvar i ovissheten längre!!! De skulle ha ringt i slutet på förra veckan... (Alltså senast för typ 40 minuter sedan). Jaha.
Min mamma och moster åkte från Stockholm idag 16.20. Jag tror att det gick bra, för jag har inte hört något från dem. Det blir intensivt när man har besök, även om de träffade sina vänner ensamma mellan 12.00 och 18.00 i lördags. Jag mötte upp dem på bion strax innan 18. Vi såg på "Walk the Line" (om Johnny Cash). Den var bra. Jag hade verkligen ingen koll på vad som var hans musik förr. Men jag blev inspirerad. Kul. Å andra sidan har jag allmänt dålig koll. Be mig inte att koppla ihop en låt med en artist. Stor risk att det blir fel.
Min pappa och min syster är typ i Turkiet nu (tror jag). Det är inte jag. Det gör ingenting. Jag hoppas att de har det bra.
Här har vi haft superfint väder idag! Lite kallt i skuggan bara. Jag köpte ny vårjacka igår! Glad.
I veckan ska jag försöka åka in till Kungstappen, plugga och städa samt besöka min kyrka och en passionsmusikal i Högdalskyrkan. Mycket grejer, fast annat.
fredag, april 07, 2006
Underliga dagar
I onsdags kom Frida. Det var inte så underligt. Mest trevligt faktiskt. Och nu blir det trångt, men mysigt! Jag hade hemstudiedag och var allmänt sunkig. Kokade soppa framåt kvällen, för det var min dag. Och därefter:
ca 20.00 gick jag och la mig, somnade kanske en halvtimme/timme senare.
23.45 smög jag upp, klädde mig varmt och for till Plattan. Var sedan där 01.00-05.00 i sällskap med Matilda och Petrus (och Fredrik och Thinn). Fredrik och Thinn hängde med oss ibland, och var på andra ställen ibland. Skön stämning. Fredrik gick på händer runt en stolpe och sa att man har det ledarskap eller den regering man förtjänar. Thinn tyckte att Fredrik skulle skärpa sig och i stället lyssna på vad vi hade att säga. Jag frös efter en stund supermycket om fötterna (satt still länge) och de sista två timmarna gick/hoppade jag mest omkring tills jag blev seg i kroppen av så mycket ståede och gående. Men fötterna frös inte längre.
05.08 tog jag tunnelbanan hem och gick i säng klockan 06.00
10.30 vaknade jag och gick upp till en ny dag och åkte till skolan till lektionerna som höll på 13.00-16.30 då jag sedan var medansvarig för fikat till teologgruppen gick jag raka vägen till Mellanrummet
17.00 började vår teologgrupp och det var ett mycket nyttigt och intressant ämne: Sexuella trakasserier och övergrepp i kyrklig miljö. Och betoningen låg på barn- och ungdomsverksamheten. Det öppnade verkligen mångas ögon för att sådant här förekommer!
Tips för att skydda barn och ledare (för att utsättas och för att oskyldigt utpekas):
1. Undvik i största möjliga mån att vara ensam med barnen. Vill något barn prata ensamt med dig, gå om möjligt åt sidan i samma rum där de andra finns. Undvika att bestämma en tid senare för enskilt samtal när inga andra finns i närheten.
2. Är du ensam kvar med ett barn och det inte är någon annan ledare som kan följa med i bilen när du skjutsar hem det, ring föräldrarna och berätta läget och att barnet är hemma om 5 min (om det tar så lång tid att köra).
3. Om ni betämmer er för att börja intervjua nya ledare, gör likadant med alla. Begär ni att få se brottsregister, gör det också på de ledare som redan finns i verksamheten.
4. Håll uppsikt över lokaler där barn springer fritt omkring, så att inte obehöriga kommit in i huset.
Jättesvåra frågor att hantera. Våra miljöer måste vara trygga för de barn och unga som kommer till oss!
Idag har jag haft lektioner 9-10.30 och 13-14.30. Däremellan fick jag spela på andakten och äta lite fläskpannkaka.
I helgen kommer mamma och hennes syster Ingrid hit och ska hälsa på ett par barndomsvänner till dem och på mig. De har nog redan kommit till Stockholm ungefär precis nyss.
Så nu ska jag gå och kolla upp när jag ska möta dem!
Och just det: Den tenta jag trodde jag nog hade misslyckats med visade sig vara en källa till mycket glädje. Till min förvåning... ja, uppenbarligen känner jag mig själv och min kunskap synnerligen dåligt!
ca 20.00 gick jag och la mig, somnade kanske en halvtimme/timme senare.
23.45 smög jag upp, klädde mig varmt och for till Plattan. Var sedan där 01.00-05.00 i sällskap med Matilda och Petrus (och Fredrik och Thinn). Fredrik och Thinn hängde med oss ibland, och var på andra ställen ibland. Skön stämning. Fredrik gick på händer runt en stolpe och sa att man har det ledarskap eller den regering man förtjänar. Thinn tyckte att Fredrik skulle skärpa sig och i stället lyssna på vad vi hade att säga. Jag frös efter en stund supermycket om fötterna (satt still länge) och de sista två timmarna gick/hoppade jag mest omkring tills jag blev seg i kroppen av så mycket ståede och gående. Men fötterna frös inte längre.
05.08 tog jag tunnelbanan hem och gick i säng klockan 06.00
10.30 vaknade jag och gick upp till en ny dag och åkte till skolan till lektionerna som höll på 13.00-16.30 då jag sedan var medansvarig för fikat till teologgruppen gick jag raka vägen till Mellanrummet
17.00 började vår teologgrupp och det var ett mycket nyttigt och intressant ämne: Sexuella trakasserier och övergrepp i kyrklig miljö. Och betoningen låg på barn- och ungdomsverksamheten. Det öppnade verkligen mångas ögon för att sådant här förekommer!
Tips för att skydda barn och ledare (för att utsättas och för att oskyldigt utpekas):
1. Undvik i största möjliga mån att vara ensam med barnen. Vill något barn prata ensamt med dig, gå om möjligt åt sidan i samma rum där de andra finns. Undvika att bestämma en tid senare för enskilt samtal när inga andra finns i närheten.
2. Är du ensam kvar med ett barn och det inte är någon annan ledare som kan följa med i bilen när du skjutsar hem det, ring föräldrarna och berätta läget och att barnet är hemma om 5 min (om det tar så lång tid att köra).
3. Om ni betämmer er för att börja intervjua nya ledare, gör likadant med alla. Begär ni att få se brottsregister, gör det också på de ledare som redan finns i verksamheten.
4. Håll uppsikt över lokaler där barn springer fritt omkring, så att inte obehöriga kommit in i huset.
Jättesvåra frågor att hantera. Våra miljöer måste vara trygga för de barn och unga som kommer till oss!
Idag har jag haft lektioner 9-10.30 och 13-14.30. Däremellan fick jag spela på andakten och äta lite fläskpannkaka.
I helgen kommer mamma och hennes syster Ingrid hit och ska hälsa på ett par barndomsvänner till dem och på mig. De har nog redan kommit till Stockholm ungefär precis nyss.
Så nu ska jag gå och kolla upp när jag ska möta dem!
Och just det: Den tenta jag trodde jag nog hade misslyckats med visade sig vara en källa till mycket glädje. Till min förvåning... ja, uppenbarligen känner jag mig själv och min kunskap synnerligen dåligt!
tisdag, april 04, 2006
44 min Jetlag?
En turbulent morgon.
Planerade att vakna 7.00. Det är den tid jag går upp om jag har föreläsningar från 9.00 och räknar med att duscha. De mornarna brukar kännas lite lugnare, eftersom jag då är klädd redan omkring 7.30. Annars går jag upp då och får vara lite mer effektiv.
Men till idag måste jag ha stängt av min väckarklocka (mobilen), för när jag vaknade och såg på klockan var hon 7.44. Och i en slags adrenalinkick hoppade jag ur sängen och hastade in i duchen. (det är lustigt hur effektiv man kan vara... jag hade vunnit mycket tid om jag alltid duschat så snabbt) Sedan var jag tvungen att bre två frallor innan jag kom iväg. Men jag hann faktiskt med den tunnelbana som jag brukar ta (jag har en fyra minuter senare som ett alternativ), och åt min frukost under de åtta minuter som jag satt där.
Efter en sådan hastmorgon mår man alltid lite annorlunda. Och eftersom vi idag har fått hit en utbyteslärare från Filippinerna (som kom i natt och måste lida en extrem Jetlag), så hittade jag ett bra ord som kunde beskriva lite av hur det blir när man liksom försover sig en aning. Även om det kanske inte är riktigt jämförbart...
Jetlag enl. Wikipedia:
"Jetlag är ett fysiologiskt tillstånd orsakat av störningar av dygnsrytmen. Sådana störningar kan orsakas av skiftarbete, resor över tidszoner eller genom förändringar i längden på dagen.
Planerade att vakna 7.00. Det är den tid jag går upp om jag har föreläsningar från 9.00 och räknar med att duscha. De mornarna brukar kännas lite lugnare, eftersom jag då är klädd redan omkring 7.30. Annars går jag upp då och får vara lite mer effektiv.
Men till idag måste jag ha stängt av min väckarklocka (mobilen), för när jag vaknade och såg på klockan var hon 7.44. Och i en slags adrenalinkick hoppade jag ur sängen och hastade in i duchen. (det är lustigt hur effektiv man kan vara... jag hade vunnit mycket tid om jag alltid duschat så snabbt) Sedan var jag tvungen att bre två frallor innan jag kom iväg. Men jag hann faktiskt med den tunnelbana som jag brukar ta (jag har en fyra minuter senare som ett alternativ), och åt min frukost under de åtta minuter som jag satt där.
Efter en sådan hastmorgon mår man alltid lite annorlunda. Och eftersom vi idag har fått hit en utbyteslärare från Filippinerna (som kom i natt och måste lida en extrem Jetlag), så hittade jag ett bra ord som kunde beskriva lite av hur det blir när man liksom försover sig en aning. Även om det kanske inte är riktigt jämförbart...
Jetlag enl. Wikipedia:
"Jetlag är ett fysiologiskt tillstånd orsakat av störningar av dygnsrytmen. Sådana störningar kan orsakas av skiftarbete, resor över tidszoner eller genom förändringar i längden på dagen.
Typiska sympotom för jetlag inkluderar:
- Trötthet
- Förvirring och yrsel
- Illamående och orolig mage
- Huvudvärk
- Sömnlöshet
- Irritabilitet
- Irrationalitet
Man talar om grader av jetlag i form av antal timmar som dygnrytmen förskjutits. Förskjutningen definieras som det minsta antal timmar från den verkliga tiden på dygnet till den upplevda tiden på dygnet. Därför är det maximala antalet timmars jetlag man kan uppleva 12. Störningen i dygnsrytm kan också ske i två riktningar; kroppens dygnsrytm kan ligga före det verkliga dygnet, vilket till exempel sker om man reser från Europa till USA, eller så kan kroppen dygnsrytm ligga efter det verkliga dygnet, vilket sker om man reser i den motsatta riktningen. Det finns ingen entydig statistik om vilken typ av störning som upplevs mest besvärande. Troligen varierar detta mellan individer."
måndag, april 03, 2006
Ja... faktiskt hann jag läsa allt. Och klockan var inte ens 22.
Imorgon börjar alltså en ny kurs: "Jesus och evangelierna" - med fokus på Markusevangeliet, men även lite på Matteus och Lukas. I den språkliga delen kommer vi att jobba med att översätta Markus. Spännade och läskigt. Försök till att i praktik använda det vi ska ha lärt oss fram till nu i det gamla språket. Känns kul!
(dock lite oro öven om i fall att jag måste skriva om tentan...)
Och annat:
När ska jag konkret kunna säga vad jag vill göra med mitt liv?
Jag vill vara målmedveten, men vågar inte bara bestämma mig för något med risk för att det inte ska bli så.
Men livet är spännade. Jag har konkret beslutat att inte plugga på THS i höst. Läskigt och utmanade!
Och så har vi valt en ny styrelse till ETHS på föreningens extra årsmöte som vi hade idag! (Så jag är i praktiken inte med i den längre, men i teorin står styrelsen kvar tills ordinarie årsmötet i höst. Typ. Vet inte hur sånt fungerar.) Men vilken förmån det har varit. (Björn fixade till och med ett intyg till mig! Det var fint!)
Nu ska jag gå och sova!
Imorgon börjar alltså en ny kurs: "Jesus och evangelierna" - med fokus på Markusevangeliet, men även lite på Matteus och Lukas. I den språkliga delen kommer vi att jobba med att översätta Markus. Spännade och läskigt. Försök till att i praktik använda det vi ska ha lärt oss fram till nu i det gamla språket. Känns kul!
(dock lite oro öven om i fall att jag måste skriva om tentan...)
Och annat:
När ska jag konkret kunna säga vad jag vill göra med mitt liv?
Jag vill vara målmedveten, men vågar inte bara bestämma mig för något med risk för att det inte ska bli så.
Men livet är spännade. Jag har konkret beslutat att inte plugga på THS i höst. Läskigt och utmanade!
Och så har vi valt en ny styrelse till ETHS på föreningens extra årsmöte som vi hade idag! (Så jag är i praktiken inte med i den längre, men i teorin står styrelsen kvar tills ordinarie årsmötet i höst. Typ. Vet inte hur sånt fungerar.) Men vilken förmån det har varit. (Björn fixade till och med ett intyg till mig! Det var fint!)
Nu ska jag gå och sova!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
