Olika saker jag heter

Kenina, Anina... Ja, variationer finns i det oändliga. :) Eller kanske inte.

En liten kille har tidigare kallat mig Kanina, men han har kanske fått rätt på det nu, för det var ett tag sedan och jag är inte så mycket på den avdelningen där han är numera.

Det är inte alltid som man uppfattar att det är mig de ropar på. *ler*

Bara en liten reflektion så här i vinterkvällen (det är 6 plusgrader ute). :)

Skrivet vid 15.00-tiden strax innan internet kånglade till sig!

Det finns olika busschaufförer.
Det finns de där lite buttra som man nästan måste be om ursäkt för att man stiger på bussen.
Sen finns det de som är sådär normaltrevliga. Inte titta för mycket, verka ganska oberörd av situationen.
Och sen finns det de där trevliga. Som faktiskt hälsar och ler. "Hej, ja jag ser att du också är människa"
Och sen finns det åtskilliga varianter men jag blir glad varje gång jag träffar på den sistnämnde typen. Så enkelt. Och det gör så mycket för en vanlig, vardaglig bussresa.
För övrigt måste vissa dagar vara skit. Fatta vad mycket de får utstå av uppskäftighet och otrevlighet... Jag vill inte bli busschaufför.

Det är lite roligt att jag numera kan hålla koll på varifrån mina stora skaror besökare kommer. Med ganska stort mått av felmariginal såklart. Än så länge är mitt rekord tre besökare under ett dygn. Och så funderar jag. Är det för att få bekräftelse på att någon vill läsa vad jag skriver som det är så spännande? Hur som helst så finns det uppenbarligen en liten vajsing på länken så man får hålla koll på att det är min sidas besökare man ser och inte själva "värdsidans" - digitalpoint (som förmodligen inte stämmer alls, jag betvivlar att jag är den enda människan på den här jorden som är inne och tittar på kartan). Själva kartlänken för att lokalisera mina besökare finns i högra spalten här bredvid (oj vad konstigt ord egentligen), ganska långt ner - en liten ikon.

Jag hade en liten fläng av "jag-är-dålig-på-sociala-sammanhang"-sjukan för ett tag sedan. Jag tror det är när jag sitter hemma för mycket som den drabbar mig. För sedan inser jag att den brukar botas med att jag får träffa lite folk. Det är bra.

Mamma ringde mig idag när jag var på väg hem från kyrkan, och jag tänkte att det skulle vara lite otrevligt för de som skjutsade hem mig om jag satt och pratade i telefon, så jag sa att jag skulle ringa upp när jag kom hem. Precis när jag kommit innanför dörren tänkte jag att jag skulle göra det, men när jag tagit av mig ytterkläderna och kommit in i lägenheten var det som bortblåst. Och nu har det gått två timmar, och hon svarar inte... *suck* Dumma mig. Jag försöker en gång till... Ja, hon är hemma!

Och sen var det något som jag länge funderat på, som jag jämt glömmer bort när jag sätter mig... Så också denna gång. Om det inte var det om busschaufförerna. För det har jag också tänkt mycket på! :) Träffar en hel del busschaufförer.

Oj.. hinner inte korrekturläsa... måste sluta nu.

Lyssna

Kom med mig ut
Kom låt oss gå ut och lyssna

På tystnaden

På regnet som duggar mot huvan
Ett glapp i tiden
Fyllt av allt
Tomt på allt

Stå där
Älska tystnaden
och regnet
och mörkret

Finns det nån
som kan fastna i tiden
och stå där med mig
i glappet
mellan ljuden

välkommen

Idag kom jag hem från Linköping. Har varit där på konferens. Och så har jag träffat folk. Bekanta. Obekanta. Nya. Och när jag var på väg hem så saknade jag människor. De där trygga. Så jag åkte hem till Ellie. Vi hängde en stund. Såg på film. Sen dansade vi. Galet och fritt. Och jag saknar. Att dela liv.

Och Gud. Jag saknar Dig. Kom nära mig. Du, Herre, som gör mig hel.