Igår var en sån där ljuvligt härlig dag.
Jag konstaterade i fredags att jag skulle ha en jobbfri helg, och finaste Josefine föreslog då att vi skulle ses igår. Jag bestämde med mamma, M och R att jag skulle komma hem till mamma klockan 9 för frukost. Jag lyckades få tag på Anki och kunde låna hennes sommarkort, och sedan gick jag för att äta frukost. Mamma hade dukat upp rena hotellfrukosten, och det var hur mysigt som helst!
Kvart i tio gjorde jag mig i ordning det sista innan avfärd och hoppade sedan på min underbara cykel. I väskan hade jag min fina, cerise regnkappa, eftersom vädret förutspåddes bli regnigt i Malmö. Något spår av regn syntes dock inte till på hela dagen.
Josefine och Ellen var hemma ensamma, eftersom Josef och Lisa jobbade. Vi åt mat, lekte med Ellen, tittade på Up, bakade och åt kladdkaka, pratade, tog en promenad och letade reda på en förskola som Josefine tänker kan bli bra och blev bjudna på våfflor när Lisa (Josefs syster) kom hem. Vi försökte oss också på att spela några omgångar Boggle, men det gick helt enkelt inte att hitta flytet. Vi körde nämligen utan diagonaler, och då blev det jättesvårt. Så vi spelade en omgång Coloretto istället. Jag hade tur. Jag vann.
Plötsligt var klockan nio, och jag insåg att jag borde åka för att inte komma hem alltför sent. Med ett fantastiskt bra flyt lyckades jag springledes byta buss på Södervärn och var i Trelleborg klockan 22.00, 40 minuter efter att bussen lämnat Rosengård. Natten var ljum och stilla. Och jag njöt.
När jag hämtat min cykel från min dolda parkering, cyklade jag iväg genom stan. Jag såg ett par som såg ut som våra trevliga tyska campinggäster, men jag tänkte någon sekund för länge för att hinna hälsa på dem.
Jag ville förlänga den härliga känslan av ljummen nattvind, så jag valde att köra upp om Netto för att ta landsvägen över Gislövs by. Det var ett delvis korkat beslut, eftersom jag inte hade baklyse, och den vägen bitvis är helt oupplyst. Mitt framlyse bestod av en skarp liten ficklampa som jag hängde om handleden och lät luta mot handbromsen. Mycket koncentrerad gav jag mig iväg på äventyr. Det var inte många bilar på vägarna, men ett par av dem jag mötte slog inte av helljuset, så då behövde jag verkligen anstränga mig för att se markeringarna på vägen. Jag oroade mig givetvis mest för de bilar som kom bakifrån, och fick lita på att bakreflexen inte blivit otjänlig.
Väl hemma var mysgrannarna på besök, och jag fick lite utrymme för min uppspelthet. Jag fick ost och kex och ett glas jordgubbsflädersaft, och bara trivdes.
Dagen enda missöde: Remmen på väskan gick av. Det känns lite tråkigt, för jag gillar min väska. Men det var väntat.
Visar inlägg med etikett barn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett barn. Visa alla inlägg
söndag, augusti 08, 2010
lördag, oktober 24, 2009
Facebook, relationer och karaoke
Jag tror att jag kanske använder Facebook lite för mycket. Då tror jag att jag redan har berättat allt av intresse och inte har något kvar att skriva om här. Men det är ju delvis andra som läser bloggen än som är på Facebook... Och tvärtom: Det är ändå ganska få av mina vänner på Facebook som har adressen till min blogg - och då kan jag ju skriva om saker här som jag inte skriver där. (Jag är ju lite hemlig - osökbar... och har inte uppgett min bloggadress i min information där) Samtidigt tror jag att Facebook är en social ventil för mig, även om den egentligen bidrar lite näringsfattigt till relationskontot. Bukfylla, som kan vara ganska trevlig om man håller lite konversationer igång (kan i och för sig väldigt viktigt för vissa relationer, med sådana man inte har möjlighet att träffa så ofta, men som man inte gärna tappar kontakten med). Beroendeframkallande tidsfördriv (noll på relationskontot) ger några små applikationer (spel) som jag använder ganska flitigt...
Jag tror att jag är lite socialt utarmad ibland. Jag har ett ganska stort behov av att ha människor omkring mig, så när jag träffar mina vänner (vilket ändå inte är SÅ sällan) så behöver jag det nästan för mycket. Eftersom jag inte har några relationer i min hemmabas, så måste jag se till att jag träffar folk (och vänner jag känner mig trygg med) så mycket utanför hemmet, så att jag också ibland får lite översvämningar på relationskontot, annars blir jämvikten väldigt svajig (och det blir så tydligt i mig när "det inte räcker"). Jag tror att det var längesedan jag hade översvämningar på relationskontot (i somras möjligen - kanske därför jag älskar Nybostrand om somrarna, nästan alltid folk där), och därför blir det tydligare att jag är ganska känslig. Jag är lite rädd att förvandlas till något som jag inte vill vara (något som kräver och därför kväver vänskap - låter otäckt). Varför ska det vara så svårt att bygga trygga relationer?
Denna reflektion kommer lite ur ingenstans... Det är lite konstigt att jag känner mest såhär när jag nyss har träffat vänner (och varit tvungen att gå). Om jag sitter hemma en hel dag, så är det ofta helt okej, och ibland nästan känslomässigt lättare för då behöver jag inte påminnas om vad jag saknar på samma sätt.
Idag var jag på en fantastiskt trevlig premiärvisning av filmen "Katt-tricket" - en romantisk komediparodi, gjord av två tjejer i min cellgrupp. Det var hur kul som helst! De hade lyckats hyra en salong på biograf Grand på Sveavägen, och vi var finklädda och på premiärhumör allihop. Efteråt var närmare ett trettiotal av gästerna på kinarestaurangen intill och åt buffé. Trevligt, trevligt, och mycket gott. Klockan fyra gick några av oss därifrån. M o M skulle hem till var sin kompis, Ellie skulle på ett slags femtimmars konsertgrejs (och jag hade kunnat få följa med där, men det kostade 300 kr, och det var lite i överkant kände jag), E och H skulle sjunga på en happening med sin gospelkör nu ikväll och följde inte med till restaurangen. Sen fanns det inte så många fler som jag kände frimodighet att hugga tag i, så jag åkte hem efter att ha hängt lite med Ellie innan konserten. Då har jag ändå haft vänner omkring mig i 4 timmar... Men det kändes så fruktansvärt tråkigt att åka hem till ett tomt hus. Men jag har planerat att låna grannens TV lite. De är så gulliga som låter mig låna den, när de inte är hemma.
I skolan är vi mitt i en femveckors VFU-period, och jag är på en förskola 8.30-15 varje dag under veckorna och försöker hitta på saker att göra för att kunna göra mina VFU-uppgifter och examinationer tillfredsställande. I torsdags så hade vi en muntlig examination där vi skulle analysera några samtal som vi hade haft med barnen, så då var jag i skolan istället 9-11. Vi fick också tillbaka vår skriftliga examination som vi lämnat in den 12:e oktober... Den gjorde mig superglad! Jag hade inte hunnit att riktigt läsa igenom den innan jag skickade in den, eftersom klockan var närmare halv fyra på natten när jag blev klar. Den skulle vara inskickad innan åtta på morgonen. Jag var alltså väldigt trött, och inte tillräckligt fokuserad för att bedöma den, så jag lät helt enkelt bli att läsa igenom den ordentligt. Efter det har jag inte vågat läsa den... Förrän i torsdags, alltså.
Efter muntliga examinationen behövde vi inte åka till VFU:n, så jag passade på att hälsa på borta på Pärlan i Rinkeby. Barnen har blivit så stora, och jag blir så glad av att många av dem fortfarande känner igen mig. Jag var där en sväng för ett par veckor sedan för att göra en uppgift från skolan tillsammans med en tjej i mitt studentarbetslag, men då kändes det besöket lite mer formellt, så det var jättemysigt att bara komma dit i torsdags utan att ha någon särskild anledning annat än att jag vill träffa dem.
På kvällen hade vi församlingsmöte i kyrkan med soppa, och vi funderade kring vad församlingen är och vad vi vill att den ska vara. Intressant och trevligt.
Igår var jag på förskolan igen och försökte spåna på hur jag skulle hitta språkspår som barnen var intresserade av att jobba vidare med... Känns lite osäkert med den kommande examinationen. Den ska bygga på saker vi ska göra med barnen utifrån deras intresse som ska beröra språk i vid bemärkelse. Och dessa saker ska vi göra de tre sista veckorna på VFU:n nu... Och efter det ska vi läsa litteraturen som vi sedan ska använda oss av till tentan. Känns lite... svårt. Ja.
Igår kväll åkte jag till Alby för att hänga med I. Hon och tjejen hon delar med har en jättefin lägenhet på sjunde våningen. Jag o I gjorde varma mackor sedan sjöng vi karaoke hela kvällen! Det var fruktansvärt kul! När jag skulle åka hade vi glömt en av sångerna jag sjöng, men sedan ringde hon när jag satt på tunnelbanan och sjöng den för mig. Precis när jag hörde ringsignalen hade jag också kommit på den. Roligt! :) Jag rekommenderar starkt www.karaokeparty.com! Det är typ som Singstar, fast på Internet. Vi tyckte att den var lite bråkig med oss i bedömningen ibland, men att utbudet av sånger var så stort (även olåsta) och att man faktiskt kunde få en form av bedömning, gjorde att vi höll på med det tills vi var tvungna att snabbt skynda oss till tunnelbanan för min hemresa. Man behöver inte ens registrera sig om man bara vill ha bedömningar till varje enskild sång! Men det tror jag att man måste göra om man vill spara resultaten. Petitesser! :)
Nu tror jag att det är dags att sluta!
Nu ska jag gå och borsta tänderna (godiset i Alby var billigt och jag hade kvar en del som jag just åt upp), sen ska jag kanske sjunga lite karaoke innan jag går upp till grannen och tittar på Little miss Sunshine. Blir nog att jag går på gudstjänsten i New Life imorgon... Hoppas att jag orkar till den klockan 10.
Jag tror att jag är lite socialt utarmad ibland. Jag har ett ganska stort behov av att ha människor omkring mig, så när jag träffar mina vänner (vilket ändå inte är SÅ sällan) så behöver jag det nästan för mycket. Eftersom jag inte har några relationer i min hemmabas, så måste jag se till att jag träffar folk (och vänner jag känner mig trygg med) så mycket utanför hemmet, så att jag också ibland får lite översvämningar på relationskontot, annars blir jämvikten väldigt svajig (och det blir så tydligt i mig när "det inte räcker"). Jag tror att det var längesedan jag hade översvämningar på relationskontot (i somras möjligen - kanske därför jag älskar Nybostrand om somrarna, nästan alltid folk där), och därför blir det tydligare att jag är ganska känslig. Jag är lite rädd att förvandlas till något som jag inte vill vara (något som kräver och därför kväver vänskap - låter otäckt). Varför ska det vara så svårt att bygga trygga relationer?
Denna reflektion kommer lite ur ingenstans... Det är lite konstigt att jag känner mest såhär när jag nyss har träffat vänner (och varit tvungen att gå). Om jag sitter hemma en hel dag, så är det ofta helt okej, och ibland nästan känslomässigt lättare för då behöver jag inte påminnas om vad jag saknar på samma sätt.
Idag var jag på en fantastiskt trevlig premiärvisning av filmen "Katt-tricket" - en romantisk komediparodi, gjord av två tjejer i min cellgrupp. Det var hur kul som helst! De hade lyckats hyra en salong på biograf Grand på Sveavägen, och vi var finklädda och på premiärhumör allihop. Efteråt var närmare ett trettiotal av gästerna på kinarestaurangen intill och åt buffé. Trevligt, trevligt, och mycket gott. Klockan fyra gick några av oss därifrån. M o M skulle hem till var sin kompis, Ellie skulle på ett slags femtimmars konsertgrejs (och jag hade kunnat få följa med där, men det kostade 300 kr, och det var lite i överkant kände jag), E och H skulle sjunga på en happening med sin gospelkör nu ikväll och följde inte med till restaurangen. Sen fanns det inte så många fler som jag kände frimodighet att hugga tag i, så jag åkte hem efter att ha hängt lite med Ellie innan konserten. Då har jag ändå haft vänner omkring mig i 4 timmar... Men det kändes så fruktansvärt tråkigt att åka hem till ett tomt hus. Men jag har planerat att låna grannens TV lite. De är så gulliga som låter mig låna den, när de inte är hemma.
I skolan är vi mitt i en femveckors VFU-period, och jag är på en förskola 8.30-15 varje dag under veckorna och försöker hitta på saker att göra för att kunna göra mina VFU-uppgifter och examinationer tillfredsställande. I torsdags så hade vi en muntlig examination där vi skulle analysera några samtal som vi hade haft med barnen, så då var jag i skolan istället 9-11. Vi fick också tillbaka vår skriftliga examination som vi lämnat in den 12:e oktober... Den gjorde mig superglad! Jag hade inte hunnit att riktigt läsa igenom den innan jag skickade in den, eftersom klockan var närmare halv fyra på natten när jag blev klar. Den skulle vara inskickad innan åtta på morgonen. Jag var alltså väldigt trött, och inte tillräckligt fokuserad för att bedöma den, så jag lät helt enkelt bli att läsa igenom den ordentligt. Efter det har jag inte vågat läsa den... Förrän i torsdags, alltså.
Efter muntliga examinationen behövde vi inte åka till VFU:n, så jag passade på att hälsa på borta på Pärlan i Rinkeby. Barnen har blivit så stora, och jag blir så glad av att många av dem fortfarande känner igen mig. Jag var där en sväng för ett par veckor sedan för att göra en uppgift från skolan tillsammans med en tjej i mitt studentarbetslag, men då kändes det besöket lite mer formellt, så det var jättemysigt att bara komma dit i torsdags utan att ha någon särskild anledning annat än att jag vill träffa dem.
På kvällen hade vi församlingsmöte i kyrkan med soppa, och vi funderade kring vad församlingen är och vad vi vill att den ska vara. Intressant och trevligt.
Igår var jag på förskolan igen och försökte spåna på hur jag skulle hitta språkspår som barnen var intresserade av att jobba vidare med... Känns lite osäkert med den kommande examinationen. Den ska bygga på saker vi ska göra med barnen utifrån deras intresse som ska beröra språk i vid bemärkelse. Och dessa saker ska vi göra de tre sista veckorna på VFU:n nu... Och efter det ska vi läsa litteraturen som vi sedan ska använda oss av till tentan. Känns lite... svårt. Ja.
Igår kväll åkte jag till Alby för att hänga med I. Hon och tjejen hon delar med har en jättefin lägenhet på sjunde våningen. Jag o I gjorde varma mackor sedan sjöng vi karaoke hela kvällen! Det var fruktansvärt kul! När jag skulle åka hade vi glömt en av sångerna jag sjöng, men sedan ringde hon när jag satt på tunnelbanan och sjöng den för mig. Precis när jag hörde ringsignalen hade jag också kommit på den. Roligt! :) Jag rekommenderar starkt www.karaokeparty.com! Det är typ som Singstar, fast på Internet. Vi tyckte att den var lite bråkig med oss i bedömningen ibland, men att utbudet av sånger var så stort (även olåsta) och att man faktiskt kunde få en form av bedömning, gjorde att vi höll på med det tills vi var tvungna att snabbt skynda oss till tunnelbanan för min hemresa. Man behöver inte ens registrera sig om man bara vill ha bedömningar till varje enskild sång! Men det tror jag att man måste göra om man vill spara resultaten. Petitesser! :)
Nu tror jag att det är dags att sluta!
Nu ska jag gå och borsta tänderna (godiset i Alby var billigt och jag hade kvar en del som jag just åt upp), sen ska jag kanske sjunga lite karaoke innan jag går upp till grannen och tittar på Little miss Sunshine. Blir nog att jag går på gudstjänsten i New Life imorgon... Hoppas att jag orkar till den klockan 10.
onsdag, maj 13, 2009
Helg och annat
Det har varit en oerhört händelserik vecka... Jag har roliga saker att göra nästan hela tiden!
Jag har nästan svårt att hålla isär allt. I torsdags och fredags kväll ställde vi i ordning med loppisen i kyrkan. Det var egentligen inte så väldigt mycket saker, men mycket blev ändå sålt i lördags. Jag köpte några fantastiskt fina saker. *glad* Bland annat en liten telefonhylla i teak med låda och stringhylla (40 kr) och en jättesöt wannabe-gammal plåtburk för ingefärarån (kostade 10 kr, men eftersom jag köpte den på förköp fick jag ge 20 kr).
När städningen efter loppisen närmade sig slutet ringde Ellie lite lägligt och ville ha sällskap inne i stan innan hon skulle börja jobba. Vi gick och tittade lite på klänningar inför Emelies och Tobias bröllop i augusti, och sedan följde jag med till hennes jobb på City Backpackers. Det var helt fantastikt att få sitta där och hänga. Så fint de har det! Och så inspirerande det var för mig att vara på ett ställe som påminner mycket om Nybostrand. Jag har såklart en liten oro inför sommaren, som alltid, men att få sitta hos Ellie gjorde mig bara förväntansfull. De påminner om varandra på så sätt att det i första hand är ett ställe att bo på (vandrarhem/sommarboende med stugor o camping), och först i andrahand ett café (som service). Cafét har därför låg omsättning och kan därför vara knöligt att planera och organisera för. Fördelen CB har är att det håller igång hela året, medan Nybostrand på sätt och vis får nystarta varje sommar. Men när jag skulle lämna vandrarhemmet var jag väldigt glad.
Jag åkte till Fridhemsplan för att möta upp Elise. Vi gick sedan på Betelkonserten "Groove" som höll till i New Lifes foajé. Väldigt trevligt det hela, men dagens många glädjeämnen hade gjort mig synnerligen uppspelt och det höll i sig. Efter konserten hamnade vi i samspråk med lite annat folk, och kvällen slutade med att vi hamnade i Tyresö för att titta lite på en utomhusravefest i mitt ute i skogen i mörker och fantastiskt månsken. Jag var inte hemma förrän närmare tvåtiden på natten... Äventyr! :)
I söndags var jag på gudstjänst i Hässelby, och sedan åkte jag ganska omgående in till stan. Jag hade nämligen lyckats få med mig Ellie på en biovisning av gamla skräckklassikern "Brunnsmonstret", inspelad för ca 10 år sedan ca 7 km öster om Trelleborg... Ellie, i sin tur, hade bjudit med sig Elise och Anton, så glada och förväntansfulla (kanske mest jag: glad/nervös) åkte vi till Zita - Folkets Bio och mötte upp med Emil och hans vänner. Vi fick givetvis också titta på "Team 81 + Dala"s Rügencyklarfilm, som då var mer tillägnad Emils gäster än mina... :)
Efter filmerna gick Ellie, Anton, Elise och jag till Taco Bar och åt mumsig nachostallrik. Elise gick därefter till Filadelfiakyrkan och vi andra mötte upp ett New Life-gäng på GLASS, och lyckades få smaka supergod italiensk glass.
På kvällen var det dags att gå till Filadelfiakyrkan för att lyssna på gospelkören Elise sjunger i, Birka Gospel. Trevligt, trevligt! Väl hemma sprang jag en kort runda och åt en varm skål grön ärtsoppa med lax.
Nu i veckan har jag arbetat med projektet på förskolan. Det blev mer av det än vad jag först hade trott, och jag är ganska nöjd.
I måndags köpte jag ett par löparskor (som jag ska byta imorgon) och på kvällen var det församlingsråd. Igår "jobbade" jag över en timme för att bli klar med väggdokumentationen, sprang en runda när jag kom hem i mina gamla skor, och på kvällen Ungdomsråd i kyrkan. Kvällen avslutades hos gannen som bjudit hem mig på Eurovisionsemifinalkväll. Idag hade jag min sista dag för terminen på förskolan, och när jag skulle cykla hem upptäckte jag att jag hade glömt cykelnyckeln hemma. Så jag tog bussen hem. Hann landa lite, och gav mig därefter iväg till förskolan, hämtade cykeln, cyklade till Johannelund och åkte till Louise i Sköndal där vi hade kvällens cellgrupp.
Många saker...
Och jag har en känsla av att det inte kommer att bli så mycket lugnare. :)
Jag har nästan svårt att hålla isär allt. I torsdags och fredags kväll ställde vi i ordning med loppisen i kyrkan. Det var egentligen inte så väldigt mycket saker, men mycket blev ändå sålt i lördags. Jag köpte några fantastiskt fina saker. *glad* Bland annat en liten telefonhylla i teak med låda och stringhylla (40 kr) och en jättesöt wannabe-gammal plåtburk för ingefärarån (kostade 10 kr, men eftersom jag köpte den på förköp fick jag ge 20 kr).
När städningen efter loppisen närmade sig slutet ringde Ellie lite lägligt och ville ha sällskap inne i stan innan hon skulle börja jobba. Vi gick och tittade lite på klänningar inför Emelies och Tobias bröllop i augusti, och sedan följde jag med till hennes jobb på City Backpackers. Det var helt fantastikt att få sitta där och hänga. Så fint de har det! Och så inspirerande det var för mig att vara på ett ställe som påminner mycket om Nybostrand. Jag har såklart en liten oro inför sommaren, som alltid, men att få sitta hos Ellie gjorde mig bara förväntansfull. De påminner om varandra på så sätt att det i första hand är ett ställe att bo på (vandrarhem/sommarboende med stugor o camping), och först i andrahand ett café (som service). Cafét har därför låg omsättning och kan därför vara knöligt att planera och organisera för. Fördelen CB har är att det håller igång hela året, medan Nybostrand på sätt och vis får nystarta varje sommar. Men när jag skulle lämna vandrarhemmet var jag väldigt glad.
Jag åkte till Fridhemsplan för att möta upp Elise. Vi gick sedan på Betelkonserten "Groove" som höll till i New Lifes foajé. Väldigt trevligt det hela, men dagens många glädjeämnen hade gjort mig synnerligen uppspelt och det höll i sig. Efter konserten hamnade vi i samspråk med lite annat folk, och kvällen slutade med att vi hamnade i Tyresö för att titta lite på en utomhusravefest i mitt ute i skogen i mörker och fantastiskt månsken. Jag var inte hemma förrän närmare tvåtiden på natten... Äventyr! :)
I söndags var jag på gudstjänst i Hässelby, och sedan åkte jag ganska omgående in till stan. Jag hade nämligen lyckats få med mig Ellie på en biovisning av gamla skräckklassikern "Brunnsmonstret", inspelad för ca 10 år sedan ca 7 km öster om Trelleborg... Ellie, i sin tur, hade bjudit med sig Elise och Anton, så glada och förväntansfulla (kanske mest jag: glad/nervös) åkte vi till Zita - Folkets Bio och mötte upp med Emil och hans vänner. Vi fick givetvis också titta på "Team 81 + Dala"s Rügencyklarfilm, som då var mer tillägnad Emils gäster än mina... :)
Efter filmerna gick Ellie, Anton, Elise och jag till Taco Bar och åt mumsig nachostallrik. Elise gick därefter till Filadelfiakyrkan och vi andra mötte upp ett New Life-gäng på GLASS, och lyckades få smaka supergod italiensk glass.
På kvällen var det dags att gå till Filadelfiakyrkan för att lyssna på gospelkören Elise sjunger i, Birka Gospel. Trevligt, trevligt! Väl hemma sprang jag en kort runda och åt en varm skål grön ärtsoppa med lax.
Nu i veckan har jag arbetat med projektet på förskolan. Det blev mer av det än vad jag först hade trott, och jag är ganska nöjd.
I måndags köpte jag ett par löparskor (som jag ska byta imorgon) och på kvällen var det församlingsråd. Igår "jobbade" jag över en timme för att bli klar med väggdokumentationen, sprang en runda när jag kom hem i mina gamla skor, och på kvällen Ungdomsråd i kyrkan. Kvällen avslutades hos gannen som bjudit hem mig på Eurovisionsemifinalkväll. Idag hade jag min sista dag för terminen på förskolan, och när jag skulle cykla hem upptäckte jag att jag hade glömt cykelnyckeln hemma. Så jag tog bussen hem. Hann landa lite, och gav mig därefter iväg till förskolan, hämtade cykeln, cyklade till Johannelund och åkte till Louise i Sköndal där vi hade kvällens cellgrupp.
Många saker...
Och jag har en känsla av att det inte kommer att bli så mycket lugnare. :)
måndag, februari 23, 2009
Gemenskap
Min helg har varit helt fantastisk.
Man märker att man saknat, när man träffar.
Jag har varit i Örebro och bott hos allra finaste Lisa. Jag har också träffat Natanael (och Matilda och Johan såklart - tack för mumsig köttgryta! - och för att ni är så fina). Natanael är en månad gammal. Då är man inte så stor. Men man vill saker. Det märker man. Det är stort att träffa små. För den lilla rymmer så mycket.
På fredagskvällen var Lisa och jag på pannkakskväll hos en vän till Lisa. Jag stekte pannkakor. Det var roligt. Lördag förmiddag fikade vi tillsammans med Matilda, Natanael och Helena (som också hälsade på i Örebro), och på kvällen hängde jag med Matilda o Johan o Natte (o så kom Lisa sen).
Bettan, Bettan... Vi måste ses en annan gång!
Söndagens gudstjänst var ingen gudstjänst utan den var ett bibelstudium. Det var bra. Om att Anden förhärligar Jesus - extremt kortfattat.
Jag har också (åter) landat i förvissningen om att jag inte tror på något ensamhetsideal. Ensam är inte stark, har aldrig varit och kommer aldrig att bli det. (Men viss reservation för att människor möjligen kan vara lite olika. ;) Och då menar jag inte främst två-samhet som motpol till en-samheten. Men att gå in i sig själv för att hitta sig själv tror jag inte på. Att gå in i sig själv för att möta den Gud som tagit sin boning i oss är en helt annan sak. Och självklart måste man lyssna till vad man själv vill, också. (Som ett förtydligande.) Det är i gemenskap som det finns liv - och där blir vi till. Med människor. Med Gud. Tillsammans.
Givetvis kan ensamheten också vara god. Ibland behöver man andas själv, för att se att också jag lever - och för att inte riskera förtrycka sig själv (eller att riskera acceptera en gemenskaps eventuella förtryck). Påtvingad ensamhet tror jag inte är sunt för någon. Vald ensamhet under kortare eller lite längre perioder kan däremot vara något mycket gott.
Jag förspråkar alltså att leva kollektivt. Typ. :) En-samheter och två-samheter och familjer tillsammans. Utan att det blir slutet sällskap, maktspel eller rivalitet. Kanske undviker man då risken att familjen blir en sluten enhet, där man tror att man måste kunna reda ut sina problem alldeles själv. "JAG kan, vi BORDE kunna" - att inte våga visa sin brist och svaghet.
Och ändå respektera integriteten - också i och för den egna relationen. Inte tvinga sig på. Men finnas där - stötta och söka stöd.
Demokrati i mindre frågor, kompromisser i större.
När jag kom hem från Örebro hängde jag en stund (lite håglöst) på en körövning. Sedan åkte jag vid halv nio mot Åkeshov för att vara med på en spelkväll. Spelkvällen höll dock på att transformeras till en pulkakväll, och jag beordrades att stanna vid Islandstorget. Där stod jag i en halvtimme. Det kan ofta bli sådär när man ska samordna saker. :) Sedan åkte vi (jag, Ellie, Hanna, Sara, Linda, Emelia, Elise och Johannes) pulka, snödäck och stjärtlapp i en backe i Blackeberg. Det var hur roligt som helst! Ellie hade tagit med ett par överdragsbyxor till mig, och det gick alldeles utmärkt!
Klockan elva insåg vi att vi borde börja dra oss hemåt. Vi vinkade av Johannes och gick till tunnelbanestationen. Jag försökte ringa SL för att se hur jag skulle ta mig hem (söndagskvällar är lite speciella), men det gick inte att ringa dit. Ellie föreslog att jag skulle sova hos dem, så det gjorde jag. Men jag hade lite svårt att sova för jag låg och tänkte på det här med gemenskap - och var bara väldigt glad. Och väldigt tacksam. För jag har många goda vänner. Mycket nåd.
Jag ska sträva efter att alltid ha en tandborste i väskan tror jag... In case of Emergency, liksom.
När jag skulle åka hem och Ellie in till stan i förmiddags, så läste Ellie på Citys löpsedel "fyra tips på ett lyckligare liv" och jag tänkte att jag redan hade koll på alldeles fantastiska recept på lycka. Samvaro och förundran!
Att ensam avnjuta snöväder med Jamie Cullum i öronen är mer förundran än samvaro. :)
Ellie och jag pratade lite kollektiv imorse. Hur man som familjer (och en-samma) skulle kunna leva så. Att ha både egna utrymmen och gemensamma. Tänk om det hade gått! Roligt. Svårt. - Såklart. Att leva tillsammans är svårt. Också.
Kanske får det vara olika perioder i livet. Och på olika sätt.
Kanske är jag bara idealistisk och knäpp (och något osammanhängande). Men jag känner mig lycklig. Och då är det väl.
Och just nu. Så är det faktiskt ganska skönt att vara ensam i lägenheten. Också.
Man märker att man saknat, när man träffar.
Jag har varit i Örebro och bott hos allra finaste Lisa. Jag har också träffat Natanael (och Matilda och Johan såklart - tack för mumsig köttgryta! - och för att ni är så fina). Natanael är en månad gammal. Då är man inte så stor. Men man vill saker. Det märker man. Det är stort att träffa små. För den lilla rymmer så mycket.
På fredagskvällen var Lisa och jag på pannkakskväll hos en vän till Lisa. Jag stekte pannkakor. Det var roligt. Lördag förmiddag fikade vi tillsammans med Matilda, Natanael och Helena (som också hälsade på i Örebro), och på kvällen hängde jag med Matilda o Johan o Natte (o så kom Lisa sen).
Bettan, Bettan... Vi måste ses en annan gång!
Söndagens gudstjänst var ingen gudstjänst utan den var ett bibelstudium. Det var bra. Om att Anden förhärligar Jesus - extremt kortfattat.
Jag har också (åter) landat i förvissningen om att jag inte tror på något ensamhetsideal. Ensam är inte stark, har aldrig varit och kommer aldrig att bli det. (Men viss reservation för att människor möjligen kan vara lite olika. ;) Och då menar jag inte främst två-samhet som motpol till en-samheten. Men att gå in i sig själv för att hitta sig själv tror jag inte på. Att gå in i sig själv för att möta den Gud som tagit sin boning i oss är en helt annan sak. Och självklart måste man lyssna till vad man själv vill, också. (Som ett förtydligande.) Det är i gemenskap som det finns liv - och där blir vi till. Med människor. Med Gud. Tillsammans.
Givetvis kan ensamheten också vara god. Ibland behöver man andas själv, för att se att också jag lever - och för att inte riskera förtrycka sig själv (eller att riskera acceptera en gemenskaps eventuella förtryck). Påtvingad ensamhet tror jag inte är sunt för någon. Vald ensamhet under kortare eller lite längre perioder kan däremot vara något mycket gott.
Jag förspråkar alltså att leva kollektivt. Typ. :) En-samheter och två-samheter och familjer tillsammans. Utan att det blir slutet sällskap, maktspel eller rivalitet. Kanske undviker man då risken att familjen blir en sluten enhet, där man tror att man måste kunna reda ut sina problem alldeles själv. "JAG kan, vi BORDE kunna" - att inte våga visa sin brist och svaghet.
Och ändå respektera integriteten - också i och för den egna relationen. Inte tvinga sig på. Men finnas där - stötta och söka stöd.
Demokrati i mindre frågor, kompromisser i större.
När jag kom hem från Örebro hängde jag en stund (lite håglöst) på en körövning. Sedan åkte jag vid halv nio mot Åkeshov för att vara med på en spelkväll. Spelkvällen höll dock på att transformeras till en pulkakväll, och jag beordrades att stanna vid Islandstorget. Där stod jag i en halvtimme. Det kan ofta bli sådär när man ska samordna saker. :) Sedan åkte vi (jag, Ellie, Hanna, Sara, Linda, Emelia, Elise och Johannes) pulka, snödäck och stjärtlapp i en backe i Blackeberg. Det var hur roligt som helst! Ellie hade tagit med ett par överdragsbyxor till mig, och det gick alldeles utmärkt!
Klockan elva insåg vi att vi borde börja dra oss hemåt. Vi vinkade av Johannes och gick till tunnelbanestationen. Jag försökte ringa SL för att se hur jag skulle ta mig hem (söndagskvällar är lite speciella), men det gick inte att ringa dit. Ellie föreslog att jag skulle sova hos dem, så det gjorde jag. Men jag hade lite svårt att sova för jag låg och tänkte på det här med gemenskap - och var bara väldigt glad. Och väldigt tacksam. För jag har många goda vänner. Mycket nåd.
Jag ska sträva efter att alltid ha en tandborste i väskan tror jag... In case of Emergency, liksom.
När jag skulle åka hem och Ellie in till stan i förmiddags, så läste Ellie på Citys löpsedel "fyra tips på ett lyckligare liv" och jag tänkte att jag redan hade koll på alldeles fantastiska recept på lycka. Samvaro och förundran!
Att ensam avnjuta snöväder med Jamie Cullum i öronen är mer förundran än samvaro. :)
Ellie och jag pratade lite kollektiv imorse. Hur man som familjer (och en-samma) skulle kunna leva så. Att ha både egna utrymmen och gemensamma. Tänk om det hade gått! Roligt. Svårt. - Såklart. Att leva tillsammans är svårt. Också.
Kanske får det vara olika perioder i livet. Och på olika sätt.
Kanske är jag bara idealistisk och knäpp (och något osammanhängande). Men jag känner mig lycklig. Och då är det väl.
Och just nu. Så är det faktiskt ganska skönt att vara ensam i lägenheten. Också.
måndag, januari 12, 2009
Småplock från ledigheten
Jag skriver snart något nytt.
Men så länge bjuder jag på några bilder...
Men så länge bjuder jag på några bilder...
Julafton firades hos Wiborns. Suddig bild, men vad gör det när den är så mysig.
Tobias hos mormor med gammelfarfar o -farmor.
Susanne o Tobias.
Julevangeliet.
Lotta, Tobias, Linus o Therese.
Annandag jul firade vi igen, men då hemma hos pappa.
Jag kallar denna installation för: Barn på bord.
Sven.
Barn bland paket...
Sven o Josefina.
Nyår hemma hos pappa.
Ulli o Simon.
Jag var där.
Vid tolvslaget då år 2009 inträdde.
Min senaste smyckesskapelse.
En födelsedagspresent till Anna som fyller år idag! :)
Ingrid och jag gjorde "soppa" i fredags.Den var god.
söndag, oktober 26, 2008
Återbesök
I fredags var jag på Pärlan och hälsade på.
Ja, jag saknar dem. Det insåg jag redan för någon vecka sedan då Lisa (i köket) körde förbi mig i sin bil och tutade och vinkade. Jag vinkade då glatt tillbaka och fick ett gigantiskt leende över läpparna på vägen till min VFU-förskola.
Kan man annat än smälta när en nästan treåring tittar upp på en och säger:
"Ja tycke om dej"
Och från en i personalgruppen:
"De har saknat dig, Katarina."
Och när de som var så små faktiskt kommer ihåg en (efter viss tvekan, såklart).
Jag var ute på gården först en stund. Och sedan följde jag med Stjärnan in. Månenbarnen knackade ivrigt på rutat på dörren mellan avdelningarna: "När kommer du in till oss?"
Jag fick mat på Stjärnan. Sen så gick jag in på Månen och läste ett par böcker.
Hjälp vad jag saknar dem!
Sedan hängde jag såklart en stund i personalrummet... Häpp.
Jag fick en teckning och blev glad. Konstnären är fem år. Jag blev grymt imponerad. Titta bara vilka detaljer!
Ja, jag saknar dem. Det insåg jag redan för någon vecka sedan då Lisa (i köket) körde förbi mig i sin bil och tutade och vinkade. Jag vinkade då glatt tillbaka och fick ett gigantiskt leende över läpparna på vägen till min VFU-förskola.
Kan man annat än smälta när en nästan treåring tittar upp på en och säger:
"Ja tycke om dej"
Och från en i personalgruppen:
"De har saknat dig, Katarina."
Och när de som var så små faktiskt kommer ihåg en (efter viss tvekan, såklart).
Jag var ute på gården först en stund. Och sedan följde jag med Stjärnan in. Månenbarnen knackade ivrigt på rutat på dörren mellan avdelningarna: "När kommer du in till oss?"
Jag fick mat på Stjärnan. Sen så gick jag in på Månen och läste ett par böcker.Hjälp vad jag saknar dem!
Sedan hängde jag såklart en stund i personalrummet... Häpp.
Jag fick en teckning och blev glad. Konstnären är fem år. Jag blev grymt imponerad. Titta bara vilka detaljer!
torsdag, oktober 09, 2008
Småskaliga bröllopsplaner o te-ologi
"Jag kan inte gifta mig just nu, jag måste gå hem."
Jag läser böcker om lek i skolan. Kanske framför allt handlande om barns lek, men också att vi fortsätter att leka hela livet. När jag började läsa en av böckerna så tänkte jag att jag nog inte var så bra på att leka när jag var liten. Men nu har jag istället insett att jag leker väldigt ofta, och fortfarande. Inte så att jag aktivt skapar lekmiljöer runt mig och ensam går in i en lekvärld som jag förmodligen gjorde när jag var liten. Men jag skapar väldigt ofta nya sammanhang för mig själv när jag träffar människor. Det är det som gör att jag ibland skrattar vid väldigt konstiga tillfällen. Min kurslärare (i första kursen som vi läser nu) säger att när hon har tråkigt på tunnelbanan eller pendeln så brukar hon tänka sina medresenärer i lustiga hattar. Det är ju helt fantastiskt! Det ska jag också prova göra.
Många av mina vänner är väldigt lekfulla, nära till upptåg och skratt.
Det tycker jag om. Lekande människor känns levande på något sätt...
Jag är på fältstudier på förskolan där jag ska ha min VFU (verksamhetsförlagd utbildning) den här veckan. I nästkommande två veckor ska jag ha VFU (som praktik ungefär).
Jag lägger ungefär två timmar per förmiddag på fältstudierna, och det innebär att jag i stort sett bara ska vara där och betrakta barnen och personalen. Mina observationer skriver jag ner i blocket.
När jag idag tyckte att jag hade observerat klart pratade jag med en femårig pojke, och vi började leka. Han bestämde rollerna; han var pappan, jag var mamman och fyra små tygdockor med långt hår var bebisar. Sen kom en flicka som pojken bjöd in i leken efter att de hade haft lite dragkamp om en docka. Så flickan fick vara storasyster. Vi åkte buss, sen gick vi hem. Då skulle det bli bröllop. Efter lite bröllopsplanerande från barnens sida (en pojke till hade engagerat sig i leken och jag hade fått en kjol, och pappa-pojken hade fått en vit skjortliknande sak o lite annat på sig), så tyckte jag att klockan hade blivit lite mycket.
Ingrid har bott hos mig i natt eftersom hon skulle till sin varannan-torsdagspraktik på Smedshagsskolan idag, och jag vill komma hem innan hon skulle dit så att det skulle funka med nycklarna o så.
Därför steg jag ur leken med inläggets inledande ord.
Fast egentligen tycker jag inte att det lämpar sig att pussa en femåring som jag inte känner (som flickan hävdade skulle ingå i bröllopet), så då var det särskilt lämpligt att klockan var elva.
Det är lite klurigt det där... för det jag gjorde var ju att ganska abrubt avbryta leken. Fast jag tänker ju att man måste få kunna lämna en lek. Jag önskar kanske att jag gjort det lite snyggare så att det skulle vara lätt för dem att fortsätta leken. Nu vet jag inte hur det blev. Jag hade ju kunnat säga att nu kunde flickan få vara mamman istället o gifta sig. Hm... typ. Jaja. Men då kanske jag kan komma ihåg det till en annan gång.
Jag gjorde mig en kopp te för en stund sedan.
Då tänkte jag på det här med Gud och livet och så.
Hur vattnet liksom färgas och smaksätts av tebladen.
När vi låter Gud vara i oss (tebladen) så färgar och smakar det av sig på våra liv (vattnet).
Jag tror att det är så.
Dagen te-ologiska tanke.
Jag läser böcker om lek i skolan. Kanske framför allt handlande om barns lek, men också att vi fortsätter att leka hela livet. När jag började läsa en av böckerna så tänkte jag att jag nog inte var så bra på att leka när jag var liten. Men nu har jag istället insett att jag leker väldigt ofta, och fortfarande. Inte så att jag aktivt skapar lekmiljöer runt mig och ensam går in i en lekvärld som jag förmodligen gjorde när jag var liten. Men jag skapar väldigt ofta nya sammanhang för mig själv när jag träffar människor. Det är det som gör att jag ibland skrattar vid väldigt konstiga tillfällen. Min kurslärare (i första kursen som vi läser nu) säger att när hon har tråkigt på tunnelbanan eller pendeln så brukar hon tänka sina medresenärer i lustiga hattar. Det är ju helt fantastiskt! Det ska jag också prova göra.
Många av mina vänner är väldigt lekfulla, nära till upptåg och skratt.
Det tycker jag om. Lekande människor känns levande på något sätt...
Jag är på fältstudier på förskolan där jag ska ha min VFU (verksamhetsförlagd utbildning) den här veckan. I nästkommande två veckor ska jag ha VFU (som praktik ungefär).
Jag lägger ungefär två timmar per förmiddag på fältstudierna, och det innebär att jag i stort sett bara ska vara där och betrakta barnen och personalen. Mina observationer skriver jag ner i blocket.
När jag idag tyckte att jag hade observerat klart pratade jag med en femårig pojke, och vi började leka. Han bestämde rollerna; han var pappan, jag var mamman och fyra små tygdockor med långt hår var bebisar. Sen kom en flicka som pojken bjöd in i leken efter att de hade haft lite dragkamp om en docka. Så flickan fick vara storasyster. Vi åkte buss, sen gick vi hem. Då skulle det bli bröllop. Efter lite bröllopsplanerande från barnens sida (en pojke till hade engagerat sig i leken och jag hade fått en kjol, och pappa-pojken hade fått en vit skjortliknande sak o lite annat på sig), så tyckte jag att klockan hade blivit lite mycket.
Ingrid har bott hos mig i natt eftersom hon skulle till sin varannan-torsdagspraktik på Smedshagsskolan idag, och jag vill komma hem innan hon skulle dit så att det skulle funka med nycklarna o så.
Därför steg jag ur leken med inläggets inledande ord.
Fast egentligen tycker jag inte att det lämpar sig att pussa en femåring som jag inte känner (som flickan hävdade skulle ingå i bröllopet), så då var det särskilt lämpligt att klockan var elva.
Det är lite klurigt det där... för det jag gjorde var ju att ganska abrubt avbryta leken. Fast jag tänker ju att man måste få kunna lämna en lek. Jag önskar kanske att jag gjort det lite snyggare så att det skulle vara lätt för dem att fortsätta leken. Nu vet jag inte hur det blev. Jag hade ju kunnat säga att nu kunde flickan få vara mamman istället o gifta sig. Hm... typ. Jaja. Men då kanske jag kan komma ihåg det till en annan gång.
Jag gjorde mig en kopp te för en stund sedan.
Då tänkte jag på det här med Gud och livet och så.
Hur vattnet liksom färgas och smaksätts av tebladen.
När vi låter Gud vara i oss (tebladen) så färgar och smakar det av sig på våra liv (vattnet).
Jag tror att det är så.
Dagen te-ologiska tanke.
tisdag, juli 29, 2008
Övning ger färdighet
Eller träning ger resultat.
Eller så kanske bara vädret var augustikvällssvalt, Jamie Cullum perfekt springmusik, och maten tillräckligt långt ner i magen...
Hur som helst så var detta ett av de skönaste springpassen jag varit med om.
Medvind o rejält med motljus (kl var 20 när jag begav mig hemifrån) på ditvägen, motvind på hemvägen och lurar som envisades med att hoppa ur öronen till trots.
Var inte helt slutkörd efter långa rundan, även om jag var trött o varm.
Kände mig supercool och lagom joggingfräsch! :)
Eller ja... ganska supercool i alla fall. *skratt*
Kan ju vara att det bara är en slags topp, men jag hoppas ju att det blir sådär trevligt fler gånger.
Men varför har Jamie Cullum så många deppiga texter? Musikstilen månne?
Eller är det en form av selektiv hörsel? Konstigt i så fall.
För övrigt firade jag min lediga dag med att vara lite lagom sommarfin. Fått (låna?) ett par vita lite vida trekvartsbyxor av söta syster, matchade med gammalrosa topp och farmors fina sjal. När jag inte sprang alltså.
Var bjuden på storfika hos pappa o Anki.
Träffade min gamla ungdomsledare (12 år sedan hon slutade) o hennes familj. Lekte med hennes son Albin (snart tre år). Fick hålla fina bonusbrorsonen Sven en bra stund under fikat. Mysigt!
Det har varit en riktigt trevlig dag!
Trots lilla gästspelet på Nybostrand ett par minuter... Men glassen har ju kommit. HURRA!
Dagen bekräftelse:
Du ser sportig ut.
Eller så kanske bara vädret var augustikvällssvalt, Jamie Cullum perfekt springmusik, och maten tillräckligt långt ner i magen...
Hur som helst så var detta ett av de skönaste springpassen jag varit med om.
Medvind o rejält med motljus (kl var 20 när jag begav mig hemifrån) på ditvägen, motvind på hemvägen och lurar som envisades med att hoppa ur öronen till trots.
Var inte helt slutkörd efter långa rundan, även om jag var trött o varm.
Kände mig supercool och lagom joggingfräsch! :)
Eller ja... ganska supercool i alla fall. *skratt*
Kan ju vara att det bara är en slags topp, men jag hoppas ju att det blir sådär trevligt fler gånger.
Men varför har Jamie Cullum så många deppiga texter? Musikstilen månne?
Eller är det en form av selektiv hörsel? Konstigt i så fall.
För övrigt firade jag min lediga dag med att vara lite lagom sommarfin. Fått (låna?) ett par vita lite vida trekvartsbyxor av söta syster, matchade med gammalrosa topp och farmors fina sjal. När jag inte sprang alltså.
Var bjuden på storfika hos pappa o Anki.
Träffade min gamla ungdomsledare (12 år sedan hon slutade) o hennes familj. Lekte med hennes son Albin (snart tre år). Fick hålla fina bonusbrorsonen Sven en bra stund under fikat. Mysigt!
Det har varit en riktigt trevlig dag!
Trots lilla gästspelet på Nybostrand ett par minuter... Men glassen har ju kommit. HURRA!
Dagen bekräftelse:
Du ser sportig ut.
tisdag, juli 15, 2008
Jobb och släkt
Idag jobbade jag kväll igen, så jag passade på att ta en liten promenad innan lunchen. Efter gårdagens hårdträning (var ute o joggade med systern min som trots att hon hävdade att hon var otränad var oförskämt pigg efter den något mer än vanligt ansträngande turen) tyckte jag att jag behövde varva ner med en långpromenad till Dalabadet och tillbaka (ca 5 km totalt).
Såklart krockade min arbetstid med min morbrors 60-årsfest, och såklart missade jag återigen en kusinskarabild. Till min oförställda glädje dök dock (den på festen närvarande) kusinskaran upp en stund innan stängning och förgyllde med en tallrik med fransk chokladtårta med grädde och något slags fruktsallad. Och så bara njöt jag av att ha så fantastiskt fina kusiner!
Efter jobbet, som jag dock lyckades sluta i tid för en gångs skull, så vandrade jag bort och deltog i efterfesten (ost o kex). Mysigt! Jag tänkte på vägen hem från festen att jag kanske har världens bästa släkt, men jag tror inte att det går att tävla i något sådant.
På jobbet idag hade jag min för säsongen första "fixa till en avancerad dubbelbokning". Det är ganska roligt. Så länge det finns plats så att det går att korrigera. Och det gjorde det. Jag har dock ingen aning om hur det lyckades bli en dubbelbokning... Jo, att det lyckades förvånar mig inte, men mer hur det kunde ha gått till. Det var ytterst förbryllande, och jag kunde inte komma på något riktigt vettigt alternativ. Men jag kom åtminstone fram till att det mest troliga var att det var en faktisk dubbelbokning, och inte någon som bokat för någon annans räkning, som var ett av mina alternativ. Och denna dubbelbokning hittade jag tack vare ett missförstånd med en annan gäst! Som vi löste sen, tack vare att gästen ringde upp för att kolla så att det blivit rätt, vilket det inte hade blivit... Ehum.
Jag tröstar mig med att det inte var jag som orsakat dubbelbokningen i alla fall. Och så berömmer jag mig själv för att jag är så skarp så att jag hittade den. Eller nåt. :)
Och nu är det jättemycket folk på Nybostrand, och det är väldigt roligt. Barn som springer runt, mina vänner stammisarna, och fina kaplaner (gårdspastorer/gårdspräster som har en vecka var).
Såklart krockade min arbetstid med min morbrors 60-årsfest, och såklart missade jag återigen en kusinskarabild. Till min oförställda glädje dök dock (den på festen närvarande) kusinskaran upp en stund innan stängning och förgyllde med en tallrik med fransk chokladtårta med grädde och något slags fruktsallad. Och så bara njöt jag av att ha så fantastiskt fina kusiner!
Efter jobbet, som jag dock lyckades sluta i tid för en gångs skull, så vandrade jag bort och deltog i efterfesten (ost o kex). Mysigt! Jag tänkte på vägen hem från festen att jag kanske har världens bästa släkt, men jag tror inte att det går att tävla i något sådant.
På jobbet idag hade jag min för säsongen första "fixa till en avancerad dubbelbokning". Det är ganska roligt. Så länge det finns plats så att det går att korrigera. Och det gjorde det. Jag har dock ingen aning om hur det lyckades bli en dubbelbokning... Jo, att det lyckades förvånar mig inte, men mer hur det kunde ha gått till. Det var ytterst förbryllande, och jag kunde inte komma på något riktigt vettigt alternativ. Men jag kom åtminstone fram till att det mest troliga var att det var en faktisk dubbelbokning, och inte någon som bokat för någon annans räkning, som var ett av mina alternativ. Och denna dubbelbokning hittade jag tack vare ett missförstånd med en annan gäst! Som vi löste sen, tack vare att gästen ringde upp för att kolla så att det blivit rätt, vilket det inte hade blivit... Ehum.
Jag tröstar mig med att det inte var jag som orsakat dubbelbokningen i alla fall. Och så berömmer jag mig själv för att jag är så skarp så att jag hittade den. Eller nåt. :)
Och nu är det jättemycket folk på Nybostrand, och det är väldigt roligt. Barn som springer runt, mina vänner stammisarna, och fina kaplaner (gårdspastorer/gårdspräster som har en vecka var).
söndag, juli 06, 2008
Josef o Josefine
Samma dag som avfärden mot bröllopshelgen skulle vara passade jag på att hälsa på mitt fantastiskt söta bonusbrorsbarn Sven. Det är hans pappa som får honom att skratta på den vänstra bilden. Ser väldigt mysigt ut, hur som helst. Bry er inte om att jag ser ut att vara lätt galen. Jag står för det! Ehum...
Och till Helgens bravader:
På fredagskvällen utmanade brudgummens vänner brudens vänner i brännboll...
På lördagen var det vigsel i Äsphults kyrka.
Blommorna gör en fantastisk prydnad på ett fantastiskt fint par.
Emelie o Ellie. Fina flickor. Tack för i helgen!!
Snygga brudparet framför snygga bilen.
Sista biten fram till festsalen transporterades de unga tu i soffa buren av fyra starka män, med gästerna hurrandes längst med sidorna.
Josefines syskon (o mamma) illustrerade med några små scener hur det varit under deras uppväxt.
Liten skymt av kvällens pyssel och festligheter.Monopolet handlade om Josef och de många borden tävlade om att hinna först runt banan med hjälp av tipsfrågor från Josefs familj. Vi behöver inte gå in på detaljerna...
På insidan av "bordsplaceringskorten" var det olika pyssel o knåp. På bordet syns Ellies landskapsjakt! Utanpå korten var namn o bild på gästen, samt en beskrivning av vederbörande i ganska utförlig (och väldigt hedrande) form. Allas foton, namn o text kunde även beskådas på väggen vid drickabordet.
Det var riktigt god mat, bra underhållning och många trevliga människor.
Jag agerade chaufför i mammas automat (bil). Slirade särskilt över fotbollsplanen för att göra en snygg entré. Skapade förmodligen mer förvirring än beundran, skulle jag tro. *skratt*
På lördagskvällen var det galen dans, och idag frukost, städning och hemåk.
Bettan myntade det nya ordet brutalsocial. Jag hävdar att det inte behövs någon vidare förklaring. Om någon fortfarande undrar, så kan jag berätta en annan gång. Eller så kan ni gå hit och läsa själva!
Fick lite tid att prata med Lisa. Det var väldigt bra. Saknar att göra det ibland. Hon skulle till Limhamn så det var nästan hemma. Vi var nära att förirra oss till Köpenhamn "sista avfarten inom Sveriges gräns". Men läget var helt under kontroll. I alla fall enligt mig.
Nu är det hög tid för mig att gå och sova. Sov visserligen väldigt gott i natt, men det berodde nog på att jag nästan inte sov något alls förra natten på grund av ovan säng och värmen i rummet, och därför var exceptionellt trött igår natt.
tisdag, juni 17, 2008
Vemod
ok
det var nästan tårar idag
N i köket sa: inte gråta
hejdå Pärlan
det var nästan tårar idag
N i köket sa: inte gråta
hejdå Pärlan
Men jag spelar lite gitarr igen. Det är kul.
Nu ska jag packa. Ack arma människa!
Nu ska jag packa. Ack arma människa!
måndag, juni 16, 2008
Smart?
Jag har just fått bekräftat för mig varför jag verkligen borde ställa min väckarklocka även de dagar jag inte har någon direkt tid att passa. Klockan 11.50 känner jag hur solstrålar träffar ansiktet och tänker att det är morgonsolen. Jag öppnar ändå ögonen och förfäras.
Jag behövde det säkert.
Men det är så typiskt, för min plan var ju att jag skulle ha cyklat o hämtat mina skor på Pärlan idag. Och det hinner jag inte göra nu. Jag vill ju säga hej till barnen också...
Och har lite tider i eftermiddag o kväll att passa.
Jag behövde det säkert.
Men det är så typiskt, för min plan var ju att jag skulle ha cyklat o hämtat mina skor på Pärlan idag. Och det hinner jag inte göra nu. Jag vill ju säga hej till barnen också...
Och har lite tider i eftermiddag o kväll att passa.
lördag, juni 14, 2008
En bortglömd lapp
Jag hittade en lapp som nog kan vara ett halvår gammal, där jag skrivit ner några sköna citat från jobbet. Om jag skulle ha råkat skriva ner dem i något tidigare inlägg, får någon van bloggläsare gärna hojta till. =)
3-åring:
"De har målat på golvet. (hoppar ner från stolen) Jag ska ta bort målet."
Helt logiskt, om ni frågat mig. Tänk om man kunde göra det i sportsammanhang också utan att någon blev upprörd.
Några treåringar knuffar på andra barn, varpå jag frågar:
"- Vad gör ni?!"
"- Vi leker dumma ungdomar."
3-åring:
"De har målat på golvet. (hoppar ner från stolen) Jag ska ta bort målet."
Helt logiskt, om ni frågat mig. Tänk om man kunde göra det i sportsammanhang också utan att någon blev upprörd.
Några treåringar knuffar på andra barn, varpå jag frågar:
"- Vad gör ni?!"
"- Vi leker dumma ungdomar."
Åh... regnet öser ner därute. Men jag kanske inte ska försöka gå ut o leka i det, för då slutar det säkert. Jag vill, jag vill. Se där... nu har det slutat.
torsdag, juni 12, 2008
Titta vilken söt!!
Alltså... Det här måste ni se!
Jag har uppenbarligen förärats med en fantastiskt söt bonusbrorson.
Har ännu inte fått träffa honom.
Snart är det sommar!
Man måste välja "spara länk/mål som" för att kunna se den verkar det som. Eller jag vet inte om det kanske går bättre med Internet Explorer.
Jag har uppenbarligen förärats med en fantastiskt söt bonusbrorson.
Har ännu inte fått träffa honom.
Snart är det sommar!
Man måste välja "spara länk/mål som" för att kunna se den verkar det som. Eller jag vet inte om det kanske går bättre med Internet Explorer.
söndag, juni 08, 2008
Göteborg, equmenia o sånt
Från i torsdags tills idag så var jag på equmenias riksstämma.
Jag hade med mig fyra femtonåriga tjejer samt två volontärer. Roligt!
Självklart hade vissa väsentliga saker som mobiltelefon och resväskenyckel glömts hemma, men de var ändå vid gott mod. Sakerna lyckades komma dem till del på lördagsförmiddagen, så sista natten kunde jag äntligen sova på båda mina liggunderlag (bra att jag tagit med två). :)
Jag insåg dock ännu en gång min stora brist i att uppfatta o vidarebefordra information. Vi skulle gå ett slags equmeniamarsch genom Göteborg, och jag fick höra information som skulle spridas vidare. Jag kände mig aningens rörig när jag spred vidare infon jag tyckt mig uppfatta... Kära nån! Trots detta verkade andra ha lyckats väl i spridningen och det hela flöt på bra. Det kändes lite som Jesusmanifestationsmarschen fast i miniatyr och med aningen mera hockeykör och lite mindre allvar men förmodligen lika mycket glädje. När "We are marsching in the light of God", "Jesus älskar alla barnen" och några andra sånger snurrat ett par varv, vandrade vi in i Svenska Mässan där modersamfundskonferensdeltagare och -ombud redan var samlade inför kvällsgudstjänsten. Denna marsch gjorde vi efter det att SMU, SBUF och MKU haft sina enskilda mindre förhandlingar på torsdagen. Så det var ett slags statement - från det gamla till det nya tillsammans. Vi bar stora lila flaggor (equmenias färg), vilket gjorde att man inte alltid såg vart man gick, och att man ibland fastnade i förbipasserande träd. (medveten felfomulering)
Vi sov i klassrum på Skillerska gymnasiet (som mer påminde om ett slott än en skola). Stentrapporna sluttade av slitage. De fungerade dock bra att hänga i. Man kunde sitta där och prata, sjunga och spela. (Vilket blev något av den sena lördagskvällens nöje för min del.)
På fredagen var det storforum med Shane Claiborne. Jag måste nog läsa hans bok. Jag och Ingrid satt och blev arga på oss själva. Det är nyttigt. Till slut blir det kanske konstruktivt?
Helgens stora händelse var givetvis ordinationsgudstjänsten. Flera av mina gamla klass- och skolkamrater ordinerades och jag berördes som vanligt ordentligt. Förutseende som jag var hade jag givetvis pappersnäsdukar med mig. Gud kallar och sänder, samfunden bekräftar och tar emot. Stort.
Jag träffade också vänner från andra håll. Många var med på konferensen, och två var det inte. Ingrid ska jobba på sommarkollo i Göteborg i sommar, så henne hängde jag med vid lunchen på fredagen och på samlingarna med Shane Claiborne. Och så träffade jag Rebecka - en vän jag lärde känna i Blomstermåla - på lördagens lunch innan hon skulle iväg och jobba. Väldigt trevligt.
Idag på gudstjänsten predikade Magnus Malm. Fantastiskt bra, men vi kunde inte stanna på hela predikan eftersom vårat tåg skulle gå 13.12, och kl 12 var predikan ännu inte slut. Hade inte flickorna skyndat på mig lite, så hade jag nog kunnat stanna en liten stund till. Men vi hade planerat för att ha gott om tid, och så blev det. De var dessutom inte lika imponerade av hans predikan som jag var, och om möjligt lite tröttare också, så det var ändå lägligt att gå.
På tåget hem satt det en familj på andra sidan gången. När vi närmade oss Stockholm började jag prata lite med mamman o dottern. Flickan var 2,5 år, så hon påminde om mina dagisbarn. Det var mysigt.
Jag hade med mig fyra femtonåriga tjejer samt två volontärer. Roligt!
Självklart hade vissa väsentliga saker som mobiltelefon och resväskenyckel glömts hemma, men de var ändå vid gott mod. Sakerna lyckades komma dem till del på lördagsförmiddagen, så sista natten kunde jag äntligen sova på båda mina liggunderlag (bra att jag tagit med två). :)
Jag insåg dock ännu en gång min stora brist i att uppfatta o vidarebefordra information. Vi skulle gå ett slags equmeniamarsch genom Göteborg, och jag fick höra information som skulle spridas vidare. Jag kände mig aningens rörig när jag spred vidare infon jag tyckt mig uppfatta... Kära nån! Trots detta verkade andra ha lyckats väl i spridningen och det hela flöt på bra. Det kändes lite som Jesusmanifestationsmarschen fast i miniatyr och med aningen mera hockeykör och lite mindre allvar men förmodligen lika mycket glädje. När "We are marsching in the light of God", "Jesus älskar alla barnen" och några andra sånger snurrat ett par varv, vandrade vi in i Svenska Mässan där modersamfundskonferensdeltagare och -ombud redan var samlade inför kvällsgudstjänsten. Denna marsch gjorde vi efter det att SMU, SBUF och MKU haft sina enskilda mindre förhandlingar på torsdagen. Så det var ett slags statement - från det gamla till det nya tillsammans. Vi bar stora lila flaggor (equmenias färg), vilket gjorde att man inte alltid såg vart man gick, och att man ibland fastnade i förbipasserande träd. (medveten felfomulering)
Vi sov i klassrum på Skillerska gymnasiet (som mer påminde om ett slott än en skola). Stentrapporna sluttade av slitage. De fungerade dock bra att hänga i. Man kunde sitta där och prata, sjunga och spela. (Vilket blev något av den sena lördagskvällens nöje för min del.)
På fredagen var det storforum med Shane Claiborne. Jag måste nog läsa hans bok. Jag och Ingrid satt och blev arga på oss själva. Det är nyttigt. Till slut blir det kanske konstruktivt?
Helgens stora händelse var givetvis ordinationsgudstjänsten. Flera av mina gamla klass- och skolkamrater ordinerades och jag berördes som vanligt ordentligt. Förutseende som jag var hade jag givetvis pappersnäsdukar med mig. Gud kallar och sänder, samfunden bekräftar och tar emot. Stort.
Jag träffade också vänner från andra håll. Många var med på konferensen, och två var det inte. Ingrid ska jobba på sommarkollo i Göteborg i sommar, så henne hängde jag med vid lunchen på fredagen och på samlingarna med Shane Claiborne. Och så träffade jag Rebecka - en vän jag lärde känna i Blomstermåla - på lördagens lunch innan hon skulle iväg och jobba. Väldigt trevligt.
Idag på gudstjänsten predikade Magnus Malm. Fantastiskt bra, men vi kunde inte stanna på hela predikan eftersom vårat tåg skulle gå 13.12, och kl 12 var predikan ännu inte slut. Hade inte flickorna skyndat på mig lite, så hade jag nog kunnat stanna en liten stund till. Men vi hade planerat för att ha gott om tid, och så blev det. De var dessutom inte lika imponerade av hans predikan som jag var, och om möjligt lite tröttare också, så det var ändå lägligt att gå.
På tåget hem satt det en familj på andra sidan gången. När vi närmade oss Stockholm började jag prata lite med mamman o dottern. Flickan var 2,5 år, så hon påminde om mina dagisbarn. Det var mysigt.
fredag, maj 30, 2008
Lek o lär
Det känns som att jag leker att jag är förskolepersonal.
Sen så påminns jag om att jag inte alls är det.
Typ att plötsligt så har jag en ledig dag!
Så var det igår. Jag var ledig och hade fullt upp.
Jag tvättade kläder tills jag var supertrött på det och så målade jag på olika saker. Bland annat uppenbarligen på mig själv. Och så lite på kyrkan. Och så var det något mer, men det är nästan en hemlis. I nästa vecka tror jag att jag berättar det...
Det mest spexiga var att jag vaknade och så sa kroppen till mig att den ville ut o springa. Det händer inte så ofta, så jag sa ok, då gör vi det. Det var ingen lång runda, men verkligen helt ok för en som springer ungefär en gång i kvartalet.
Och idag cyklade jag ännu fortare till jobbet än häromdagen. Kanske vädrets förtjänst, men ytterligare en minut snabbare gick det. Nytt rekord ca 27 min o 30 s på ditvägen. Hemvägen är mer svårbedömd eftersom jag inte mätte tiden upp till Rinkeby centrum dit jag först skulle köpa en SL-remsa o ett par skor. Men från centrum tog det 29 min o 10 s, vilket också är bra. Det är lite mer uppförs åt det hållet, och det var motvind. Jag är nöjd.
Jag träffade Linnea, Eva, Ellie och Mirjam ikväll uppe på Evas tak. Vi grillade. Det var trevligt och väldigt gott, även om laxen jag hade med mig inte var riktigt upptinad. Gillar dem.
Sen så påminns jag om att jag inte alls är det.
Typ att plötsligt så har jag en ledig dag!
Så var det igår. Jag var ledig och hade fullt upp.
Jag tvättade kläder tills jag var supertrött på det och så målade jag på olika saker. Bland annat uppenbarligen på mig själv. Och så lite på kyrkan. Och så var det något mer, men det är nästan en hemlis. I nästa vecka tror jag att jag berättar det...
Det mest spexiga var att jag vaknade och så sa kroppen till mig att den ville ut o springa. Det händer inte så ofta, så jag sa ok, då gör vi det. Det var ingen lång runda, men verkligen helt ok för en som springer ungefär en gång i kvartalet.
Och idag cyklade jag ännu fortare till jobbet än häromdagen. Kanske vädrets förtjänst, men ytterligare en minut snabbare gick det. Nytt rekord ca 27 min o 30 s på ditvägen. Hemvägen är mer svårbedömd eftersom jag inte mätte tiden upp till Rinkeby centrum dit jag först skulle köpa en SL-remsa o ett par skor. Men från centrum tog det 29 min o 10 s, vilket också är bra. Det är lite mer uppförs åt det hållet, och det var motvind. Jag är nöjd.
Jag träffade Linnea, Eva, Ellie och Mirjam ikväll uppe på Evas tak. Vi grillade. Det var trevligt och väldigt gott, även om laxen jag hade med mig inte var riktigt upptinad. Gillar dem.
Och jag ska på bröllop i helgen! Ska bli väldigt roligt.
måndag, maj 26, 2008
Fart på cykeln
Idag cyklade jag fram och tillbaka till jobbet på mindre än en timme.
58 min o 47 s för att vara lite mera specifik. Det är mer än 10 min snabbare än när jag tagit det riktigt lugnt. Så jag har nästan motionerat. Lite motvind var det också på hemvägen.
Och så hade vi Pippi Långstrump-dag på förskolan. Det var roligt!
Barnen hade fått ta med sig egna Pippisaker, och en tjej var utklädd till Pippi med maskeradkläder och allt!
Månenpersonalen spelade upp teater för månen- och stjärnanbarnen. Det var riktigt bra.
Och så åt vi pannkakor ute på gården. Mysigt, men det var bra att det fanns äpple o morötter också.
Nu ska jag gå och duscha, för jag ska iväg en sväng ikväll.
58 min o 47 s för att vara lite mera specifik. Det är mer än 10 min snabbare än när jag tagit det riktigt lugnt. Så jag har nästan motionerat. Lite motvind var det också på hemvägen.
Och så hade vi Pippi Långstrump-dag på förskolan. Det var roligt!
Barnen hade fått ta med sig egna Pippisaker, och en tjej var utklädd till Pippi med maskeradkläder och allt!
Månenpersonalen spelade upp teater för månen- och stjärnanbarnen. Det var riktigt bra.
Och så åt vi pannkakor ute på gården. Mysigt, men det var bra att det fanns äpple o morötter också.
Nu ska jag gå och duscha, för jag ska iväg en sväng ikväll.
söndag, april 13, 2008
När dagen känns som två...
Det var en så konstig dag igår.
Den var så lång.
Jag var så hungrig på kvällen att jag inte kunde äta.
Idag har varit annorlunda... men jag blev riktigt trött på det där med barn som är på väg att bli blöjfria. Kändes som lite väl många incidenter idag. Tre gånger fick jag torka golvet. *suck*
Har dessutom känt mig lagom inkompetent.
Och så sitter jag och försöker anmäla mig till förskollärarutbildningen. Men är nästan säker på att jag inte vill. Skit också. Vad ska jag mer anmäla mig till? Känns som att jag inte har någon stolthet kvar snart. Känns ok. Är säkert nyttigt. Men jag är lite ledsen. Av olika saker. Framtid. Samtid. Livet. Men mycket är bra också, så oroa er inte för mig. Det är inte så illa som jag får det att låta.
Jag gjorde ett test på arbetsförmedlingens hemsida, och så tittade jag lite på vad som föreslogs på de områden där jag fick lite högre intressekvot (eller vad man ska kalla det). Och så tyckte jag att översättare lät jättespännande, men insåg sedan att jag inte har den språkbegåvning som krävs. Det verkar dessutom vara ett ganska osäkert yrke. Hm. Ja. Nej. Jag får se om jag i stundens hetta spexar till det och söker någon mer utbildning...
Jag var på 4-årskalas igår. Och jag skulle så gärna lägga upp en bild, men jag har inte frågat hennes mamma om jag får... Men hon är så fin.
Och idag hann jag bara vara hemma en liten stund för sedan skulle jag gå upp en våning på studiebesök till "Livstråden" - den lilla sygruppen som håller på att sy ett helt fantastiskt bårtäcke! Jag blev helt förstummad över vilket arbete de gör och hur vackert det blir. Och jag fick vara med och sprätta lite. Max 10 cm men ändå... delaktighet. Och bilderna gör det inte rättvisa.
För två veckor sedan var jag, Ellie o Mirjam o hälsade på hos Ingrid i Sandviken. Det var hur kul som helst. Fatta vilka tjejer!
Den 9 april såg det ut såhär utanför mitt fönster. Kändes surrealistiskt.
Den var så lång.
Jag var så hungrig på kvällen att jag inte kunde äta.
Idag har varit annorlunda... men jag blev riktigt trött på det där med barn som är på väg att bli blöjfria. Kändes som lite väl många incidenter idag. Tre gånger fick jag torka golvet. *suck*
Har dessutom känt mig lagom inkompetent.
Och så sitter jag och försöker anmäla mig till förskollärarutbildningen. Men är nästan säker på att jag inte vill. Skit också. Vad ska jag mer anmäla mig till? Känns som att jag inte har någon stolthet kvar snart. Känns ok. Är säkert nyttigt. Men jag är lite ledsen. Av olika saker. Framtid. Samtid. Livet. Men mycket är bra också, så oroa er inte för mig. Det är inte så illa som jag får det att låta.
Jag gjorde ett test på arbetsförmedlingens hemsida, och så tittade jag lite på vad som föreslogs på de områden där jag fick lite högre intressekvot (eller vad man ska kalla det). Och så tyckte jag att översättare lät jättespännande, men insåg sedan att jag inte har den språkbegåvning som krävs. Det verkar dessutom vara ett ganska osäkert yrke. Hm. Ja. Nej. Jag får se om jag i stundens hetta spexar till det och söker någon mer utbildning...
Jag var på 4-årskalas igår. Och jag skulle så gärna lägga upp en bild, men jag har inte frågat hennes mamma om jag får... Men hon är så fin.
Och idag hann jag bara vara hemma en liten stund för sedan skulle jag gå upp en våning på studiebesök till "Livstråden" - den lilla sygruppen som håller på att sy ett helt fantastiskt bårtäcke! Jag blev helt förstummad över vilket arbete de gör och hur vackert det blir. Och jag fick vara med och sprätta lite. Max 10 cm men ändå... delaktighet. Och bilderna gör det inte rättvisa.
För två veckor sedan var jag, Ellie o Mirjam o hälsade på hos Ingrid i Sandviken. Det var hur kul som helst. Fatta vilka tjejer!
Den 9 april såg det ut såhär utanför mitt fönster. Kändes surrealistiskt.
onsdag, mars 12, 2008
En liten till
Denne lille heter Sven.
Han föddes inatt.
Han är mitt bonusbrorsbarn.
Det är riktigt kul.
Välkommen!
Här kommer förmodligen bild läggas upp snart.
Grattis Fredrik o Josefina!
Han föddes inatt.
Han är mitt bonusbrorsbarn.
Det är riktigt kul.
Välkommen!
Här kommer förmodligen bild läggas upp snart.
Grattis Fredrik o Josefina!
torsdag, februari 21, 2008
Dagens tre
Det är ingen ny ambition jag har börjat med, bara så att jag gör det klart för er alla, trogna läsare! (Ni kanske är fem stycken, eller så.) Jag kommer inte att presentera tre små händelser varje dag.
Första:
Jag har varit på styrelsemöte ikväll. Och det känns som att vi är på gång igen, efter höstens tunga period. Äntligen kan vi börja arbeta framåt. Och jag känner glädje och tillförsikt, även om det är en del som fortfarande bekymrar mig och oss från det som varit.
Andra:
Jag har idag konstaterat en ytlig andning hos undertecknad.
Jag har också försökt koppla samman detta med lite odefinierat illamående för några nätter sedan.
Jag tror att jag måste se över vad jag håller på med.
För i februari har jag jobbat i princip heltid. Och fortfarande haft mycket på gång i kyrkan och privat. Och jag tror att kroppen inte tycker om det... Ny känsla.
Så mitt mest akuta projekt är att ta det lugnt och undvika väggar och annat. (Tanken att jag ens skulle vara i närheten av sådant har varit ganska främmande.) Men jag ska försöka definiera vad som är vad. Men det är dumt att ta bort alltför mycket engagemang, då mars månad kanske inte alls har det lika tätt på jobbfronten.
Tredje:
Sexåringar är starka, och kan kasta duploflygplan väldigt hårt. Och det blir synnerligen kännbart när det träffar halsen. Att undertecknad blev lite lätt chockerad av händelsen, tårögd och fick sätta sig på golvet och tänka på andningen skrämde nog sexåringen som tänkt träffa kompisen som undertecknad dragit bort ifrån honom. Det var ändå väldigt bra att det var just mig han träffade och inte den jämnårige, samt att det nog lärde honom lite mer om vad som händer när man bråkar sådär. Och vad jag vet har jag inga kvarvarande men från händelsen.
Första:
Jag har varit på styrelsemöte ikväll. Och det känns som att vi är på gång igen, efter höstens tunga period. Äntligen kan vi börja arbeta framåt. Och jag känner glädje och tillförsikt, även om det är en del som fortfarande bekymrar mig och oss från det som varit.
Andra:
Jag har idag konstaterat en ytlig andning hos undertecknad.
Jag har också försökt koppla samman detta med lite odefinierat illamående för några nätter sedan.
Jag tror att jag måste se över vad jag håller på med.
För i februari har jag jobbat i princip heltid. Och fortfarande haft mycket på gång i kyrkan och privat. Och jag tror att kroppen inte tycker om det... Ny känsla.
Så mitt mest akuta projekt är att ta det lugnt och undvika väggar och annat. (Tanken att jag ens skulle vara i närheten av sådant har varit ganska främmande.) Men jag ska försöka definiera vad som är vad. Men det är dumt att ta bort alltför mycket engagemang, då mars månad kanske inte alls har det lika tätt på jobbfronten.
Tredje:
Sexåringar är starka, och kan kasta duploflygplan väldigt hårt. Och det blir synnerligen kännbart när det träffar halsen. Att undertecknad blev lite lätt chockerad av händelsen, tårögd och fick sätta sig på golvet och tänka på andningen skrämde nog sexåringen som tänkt träffa kompisen som undertecknad dragit bort ifrån honom. Det var ändå väldigt bra att det var just mig han träffade och inte den jämnårige, samt att det nog lärde honom lite mer om vad som händer när man bråkar sådär. Och vad jag vet har jag inga kvarvarande men från händelsen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
