På resa - dagboksanteckningar

En julhälsning:

Dan före dan före dopparedan var jag med om en spännande resupplevelse. Jag är tacksam över att min kära syster var med mig största delen av tiden.

Jag bokade min tågbiljett för någon månad sedan, när jag fått reda på att vi skulle ha vårt sista seminarium i skolan innan julen så sent som den 22 december. Eftersom jag ofta försöker ta så billiga biljetter som möjligt, så får jag anpassa tiderna lite efter det. Detta innebar att jag valde ett Intercitytåg som skulle gå vid den ändå inte allt försena tiden 15.25.

Så närmade det sig dagen för resan mot söder och det blev mycket tal om hur snön orsakade förseningar i tåg- och övrig kollektivtrafik. Jag brukar inte bli så nervös av sådana varningar, och jag tyckte väl ändå att ankomsttiden till Malmö inte skulle vara så sen (20.40), så det fanns ändå lite uttrymme för förseningar.

I onsdags morse gick jag upp kl 6 för att bli klar med det sista innan jag skulle till skolan. Jag tog med mig väskan och åkte in till skolan. Jag fascinerades över att bussen (jag tog en tidigare buss för säkerhets skull) var ganska tom, och att jag slapp känna mig besvärlig för att jag hade med mig en gigantiskt väska mitt i rusningstiden. Jag var i skolan i lagom god tid, och förmiddagen flöt på bra fram till 12 då seminariet var slut.

Efteråt hade jag ganska gott om tid innan jag behövde åka till stationen, så då gick jag upp till kafét och köpte en glass för halva priset, och letade efter ett eluttag för att kunna ladda datorn innan resan. Min erfarenhet av resor med Intercity, är nämligen att det inte finns några eluttag vid sätena.

Ulrika hade ringt mig och funderade lite över de tider som stod vid vårt tåg på trafikinformationen på SJs hemsida, så jag gick in och tittade, och ringde sedan SJ och frågade om de redan nu visste att vi skulle bli så pass sena. Enligt deras prognos skulle vi vara i Lund klockan 1.05, vilket kändes lite väl pessimistiskt om det inte fanns starka belägg för att misstänka en sådan försening. Så jag rinde SJ och pratade med en trevlig man som lovade ta reda på vad de siffrorna kunde bero på. Han tog mitt nummer och ringde sedan upp. Det var tider som låg kvar sedan i förrgår, och vad han kunde se fanns det inget som talade för att det skulle vara några särskilda förseningar på vårt tåg. Men sedan blir det ju säkert lite sådana ändå, garderade han sig. Jag svarade med att jag förväntade mig att det nog skulle kunna bli det, ja, tackade och lade på.

Omkring kvart över två gick jag från skolan, och var vid Stockholm Central ca tjugo i tre. Eftersom kollektivtrafiken också drabbas av snön, så såg både jag och Ulrika till att vara i god tid. Ulrika kom strax efter mig och vi gick och tittade på informationstavlan. Tåget beräknades redan vara försenat. 16.35 skulle det köra, så vi gick och satte oss vid ett fik där vi kunde höra utropen.

Det var en ganska lagom temperatur uppe i vänthallen. Vi gick till informationstavlan när vi tyckte att det snart borde bli dags, men ännu hade inte något spår kommit upp. Det var mycket folk vid tavlorna. Och plötsligt stod det 17.00, som ganska snabbt slog över till 18.00. Vi bestämde oss för att passa på att undersöka faciliteterna till det facila priset av 10 kr/person. "Vi har ju betalt för tågresan, så då är det ju dumt att betala för att gå på toa som ändå finns där", resonerade min kloka syster, som också hon ändå gav efter för nöden.

Vi hittade en ledig bänk som vi slog oss ner på, och Ulrika gav sig på "The Origin of Species", och då och då gick vi och tittade om några förändringar tillkommit. Tjugo i sex ställde vi oss vid tavlorna igen, men det hände inte så mycket där. Däremot hade ett gäng hormonstinna pojkspolingar börjat bröla slagord mot polis och annat mitt i folkmassan. De var omringade av poliser. Och med tanke på att det blivit betydligt mer svårframkomligt, bestämde vi oss för att ta oss ner, och det var ett projekt i sig. Det verkade som att ynglingarna var fotbollssupportrar av något slag.

Under närmare en timmes tid flyttades den preliminära avgångstiden fram tio minuter åt gången. Eftersom det är betydligt kallare nedanför än ovanför "ringen", så blev vi ordentligt kalla om fötterna. Ulrika agerade personlig jukebox med sånger som "This little light of mine" och "Waka waka". När tiden ändrades till 19.25 gick Ulrika in på Pressbyrån, och när hon kom tillbaka rekommenderade hon mig en sväng på densamma för att värma upp fötterna en aning. Inte illa alls, även om det krävdes en tids strosande i butiken för att tina frusna fötter.

Tiden ökade på ytterligare och stod nu på 19.55, och vi bestämde oss för att värma oss lite på övre plan. Vi började nu bli riktigt bra på det där med stora väskor i rulltrappor. Och nu verkade det äntligen hända vettiga saker! Snart stod det ett spår, och efter ännu en liten stund indikerade tavlan att tåget var inne på perongen och vi stosade glatt ner för rulltrapporna igen, ut till gången vid spåren och tog hissen upp till spåret. Tåget stod verkligen där, och vi gick till våra vagner och platser.

Tåget kunde inte åka omgåede, men vad gjorde det när vi äntligen var ombord, och det var varmt. 20.20 lämnade tåget perongen (fem timmar för sent), och vi informerades om att vi självklart skulle få värdebevis för hela biljetten enligt restidsgarantin, samt bjudas på fika och renklämma (eller macka om man kom lite sent). Platsen brevid mig verkade ledig, och Ulrika kom och satte sig där. Vid min plats var det dessutom eluttag (glädje!).

Vi kände oss lite osäkra på hur vi skulle ta oss från Malmö till Trelleborg. Vi hade ju bara biljett till Malmö (för att jag är snål, bara därför, billigare att betala med Skånetrafikens rabattkort - JoJo-kortet, än att ta med bussresan på tågbiljetten), och om vi skulle bli mer försenade så skulle vi missa sista bussen som gick ända till Trelleborg. Dessutom skulle mamma behöva hämta oss i stan. Klockan fyra på natten.

Under resans gång utökades förseningen, trots ganska bra flyt, med drygt en timme (vi var nog framme 02.40). När vi började köra in mot Malmö Central gick jag och pratade med tågpersonalen. Jag lyckades nog förmedla att vi var systrar i nöd, och de fixade en taxi till oss! Det var lite kruxigt att hitta dit taxin skulle stanna, men efter ett tag så var vi i alla fall där och taxin kom strax efter 3. SJ bjöd oss alltså på taxi även om vi inte hade biljett. Förseningen (på sex timmar) bidrog ju till att vi inte skulle kunna komma hem. Taxametern rullade upp till över 700 kr, så vi var tacksamma att slippa den utgiften, att vi kom hela vägen hem, samt att vi slapp dra ut en förälder på de snöiga vägarna. Vi var hemma ungefär kvart i fyra på natten. Dagens resa måste alltså ha tagit omkring 12 timmar, väntetid inräknat. Inte illa!

Och vi får, liksom resten av Sverige en

ordentligt vit jul för första gången på länge, 

och med denna lilla reseskildring vill jag önska alla

 en riktigt GOD JUL!!!

Akt 7

Jag lovade ju sommar i sju akter, och här kommer den sista.


Det blir som ett avslut och en uppstart. Mitt liv är ganska mycket så. Lite uppdelat. Inte egentligen på något problematiskt sätt. Mest att det finns olika tider. Och som livet sett ut de senaste nio åren, så har sommaren framförallt hört till Trelleborg, och terminerna någon annanstans. Och nu har Stockholm varit mitt "någon annanstans" i sex år.


Men varje sommar: Trelleborg.


När det var dags att lämna sommaren (Trelleborg) bakom mig, blev jag uppskjutsad av pappa och Anki. Vi hälsade på hos kära syster U och S i Sollentuna, och bodde över där hela helgen. Vi promenerade, samtalade, tog det lugnt. På lördagen åkte jag, U och S till Uppsala för att fira kusin N på hans 30-årsdag. Det var väldigt trevligt. Vi pratade med kusin J och kusin I med man hela kvällen, och åkte hem ganska sent. På söndagens morgon blev jag skjutsad till Hässelby när Anki och pappa var på väg hem. Jag mellanlandade lite snabbt, och åkte sedan in till Filadelfiakyrkan. Jag har inte varit på "vanlig" gudstjänst där förut, och R, O och S skulle dit, så jag hakade på dem. Efteråt åkte vi spårvagn och veteranbuss. Det var spårvagnens dag, och vi fick åka den nya linjen från Sergels torg gratis. När vi provade spårvagnen med en cafévagn från Gröna Lund, lyckades vi få åka gratis där också, även om det är en specialare. Det var en riktigt härlig dag!


Nu har skolan kommit igång, men jag verkar inte ha gjort det. Jag undrar hur andra gör. Jag försöker kombinera ett socialt liv, träning på Friskis och Svettis (nytt för mig sen i måndags, september månad 150 kr), engagemang i kyrka med att plugga. Och hittills har det sistnämnde gått ganska illa... Någonstans hade jag goda ambitioner för den här terminen. Men det verkar redan ha fallit. Typiskt.


I helgen som gick var jag på mötet i New Life, och efteråt gick vi ut ett ganska stort gäng och åt. När vi var klara där gick några av oss och mötte upp M vid Medborgarplatsen och såg på Toy Story 3. Den var faktiskt riktigt bra! Jag både skrattade och grät. Det säger kanske visserligen mer om mig än om filmen, men jag gillade den hur som helst!


Och den här veckan har jag haft saker planerat varje kväll (om man räknar måndagens Friskispass). I tisdags var jag på mat- och spelkväll, i onsdags var det cellgrupp och igår hade vi Husetträff. Av en händelse blev jag ledig ikväll, men hade haft Tonår om fler kunna komma. Imorgon ska jag utestäda med kyrkan och på kvällen ska jag på Hattfest med knytis i Spånga. Det ska bli fantastiskt roligt! På söndag ska jag hjälpa till med kyrkkaffet i H-by, läsa någon text på gtj, och sedan är det UR. På kvällen gospelkörsövning... Och jag ska plugga närdå? Borde givetvis gjort det idag. Men jag var på ett danspass på Friskis på Kungsholmen. Det var jobbigare och gick inte riktigt lika dåligt, som jag trodde. Roligt!

Utslitet och obrukbart

Jag är inne i en separationsprocess.

När man får blåsor på undersidan av hälen av att gå i ett par för slitna skor, då måste det vara dags att slänga dem. Egentligen har de aldrig varit supersköna, men jag har tyckt att de var snygga och stilrena - och de har oftast inte gett några skoskav. De har passat bra i storleken, men varit lite för platta i sulan. De har varit bra höst- och vårskor temperaturmässigt, för de har inte varit sådär överhettade som vissa skor kan vara, men de har aldrig kunnat stå emot väta särskilt bra. Sådant hänger nog ihop så länge man rör sig i de prisklasser jag gör.

När jag var med mamma på Kallerholm i förrgår för att njuta av sista säsongen körsbär på morfars gård (ska säljas), så klättrade en äcklig liten snigel omkring på min sko och orsakade ett föga tilltalande slemspår. Jag har inte varit väldigt ihärdig i att försöka ta bort det, men innan gudstjänsten igår gjorde jag ett tafatt försök. Istället för ett tydligt spår är det nu ett otydligt, men fortfarande ett mycket synligt spår av att något obehörigt varit på min sko.

Igår kväll rann droppen över. Jag var ute på en promenad med pappa och Anki, och fick såklart ont i hälen. Då tog jag av mig skorna och bestämde mig för att kasta dem. Detta är dock en process. De står på golvet i hallen nu, och jag ska ta med dem ut till soptunnan när jag ska gå hem till pappa om en stund.

Jag har haft dem i många år ändå... Dags att gå vidare.

Småplock från ledigheten

Jag skriver snart något nytt.
Men så länge bjuder jag på några bilder...

Julafton firades hos Wiborns.
Suddig bild, men vad gör det när den är så mysig.
Tobias hos mormor med gammelfarfar o -farmor.

Susanne o Tobias.


Julevangeliet.
Lotta, Tobias, Linus o Therese.



Annandag jul firade vi igen, men då hemma hos pappa.
Jag kallar denna installation för: Barn på bord.
Sven.


Barn bland paket...
Sven o Josefina.



Nyår hemma hos pappa.
Ulli o Simon.

Jag var där.


Vid tolvslaget då år 2009 inträdde.



Min senaste smyckesskapelse.
En födelsedagspresent till Anna som fyller år idag! :)


Ingrid och jag gjorde "soppa" i fredags.
Den var god.

Nedräkning

Nu är det mindre än en veckas jobb kvar.
Det känns ganska bra faktiskt, även om jag mestadels har trivts på jobbet i sommar.
Nu är det "bara" att börja kolla upp saker inför skolan. Känns ganska avlägset, men det är det ju såklart inte. Plötsligt är det ju bara. Jag borde kanske försöka att låna en del litteratur den här gången. Köpa blir förmodligen ohållbart.

Idag verkar temperaturen vara bra för rundan dessutom. Och inte lika omotiverande blåsigt som i förrgår. Måste ju tänka att det är kul och att det har någon form av funktion, för annars kommer jag att ge upp så småningom.

Pappa spelade in Morden in Midsomer igår kväll. Jag ska passa på att se det någon dag. Annars så kom jag hem i bra tid igår. Kom ifrån jobbet när jag skulle o allt. Bra när det händer.
Vi var på personalmiddag med sommarjobbarna på Harmony i Trelleborg, så jag o E hämtades direkt från jobbet. Min kusin o moster hoppade in o hjälpa till. Och när jag var tillbaka (E behövde inte komma tillbaka för en timmes jobb - lugn dag) hann jag putsa fönster utan att bli särskilt avbruten. Skönt att få det gjort.

Köpte en digitalkamera åt mamma i förrgår. Ringde henne på jobbet först o frågade om hon ville köpa den. Den var till ett bra pris och verkar dessutom bra! Roligt. Ska bli kul när hon börjar använda den också. :) Jag blev själv lite sugen på en likadan när jag provade den igår, men jag har ju redan en kamera som fungerar bra. Så det blir inte så.

Övning ger färdighet

Eller träning ger resultat.

Eller så kanske bara vädret var augustikvällssvalt, Jamie Cullum perfekt springmusik, och maten tillräckligt långt ner i magen...

Hur som helst så var detta ett av de skönaste springpassen jag varit med om.
Medvind o rejält med motljus (kl var 20 när jag begav mig hemifrån) på ditvägen, motvind på hemvägen och lurar som envisades med att hoppa ur öronen till trots.
Var inte helt slutkörd efter långa rundan, även om jag var trött o varm.
Kände mig supercool och lagom joggingfräsch! :)
Eller ja... ganska supercool i alla fall. *skratt*

Kan ju vara att det bara är en slags topp, men jag hoppas ju att det blir sådär trevligt fler gånger.

Men varför har Jamie Cullum så många deppiga texter? Musikstilen månne?
Eller är det en form av selektiv hörsel? Konstigt i så fall.

För övrigt firade jag min lediga dag med att vara lite lagom sommarfin. Fått (låna?) ett par vita lite vida trekvartsbyxor av söta syster, matchade med gammalrosa topp och farmors fina sjal. När jag inte sprang alltså.

Var bjuden på storfika hos pappa o Anki.
Träffade min gamla ungdomsledare (12 år sedan hon slutade) o hennes familj. Lekte med hennes son Albin (snart tre år). Fick hålla fina bonusbrorsonen Sven en bra stund under fikat. Mysigt!

Det har varit en riktigt trevlig dag!
Trots lilla gästspelet på Nybostrand ett par minuter... Men glassen har ju kommit. HURRA!

Dagen bekräftelse:
Du ser sportig ut.

Underbara, omöjliga bokningsprogram

Scen 1
Två par kommer fram till receptionsluckan.
"Hej, vi har bokat två stugor till på söndag." (fredag idag)
Söker frenetiskt på datorn efter nämnt efternamn.
"hm... kan inte hitta er... men vi har nog två andra vi kan lägga in er i"
"Mannen vi pratade med sa att vi fick de två sista lediga stugorna"
Tittar på de olika stugorna för att se om jag hittar namnet.
"Ja, det här var konstigt... vad för slags stuga var det?"
"Med dusch"
"Nä, men vänta... jag hittade något här. Rätt förnamn men annat efternamn."
"haha... men det heter du ju inte än" (säger hennes förmodligen blivande man)
"Men oj... det här var udda.. i ena stugan står ni bara för en natt. Men de är ju lediga båda nätterna i alla fall o annars verkar det stämma."
Lämnar nycklarna och hälsar dem välkomna.

Normalt när man gör en bokning av flera stugor så sker det per automatik att de blir bokade lika länge. Och det blev det troligtvis i detta fallet också. Men i stugans översikt så var ena stugan endast inbokad en natt. Hur det har gått till begriper jag inte. Det är ju omöjligt att i samma bokning ha två olika datumspann. Bugg i programmet.... måste vara det. Fattar inte hur. Att jag sen inte hittade namnet jag letade efter gjorde ju det hela än mer spännande.
Det var dock inget problem att avboka bokningen och lägga in den på nytt. Då såg det lika ut i stugorna. Häpp.

Scen 2
Jag har varit på kvällsandakt och Mira ropar in mig till receptionen.
"Det är två tyskar här som säger att de bokat, men jag undrar om de inte är på fel camping... kan det vara Dalabadet de skulle till, för jag kan inte hitta dem?!"
Jag hälsar på det tyska paret, sen visar hon mig namnet som de skrivit ner. Varpå jag skrattar till lite.
"Nämen... jag tror jag har sett dem i bokningen... fast med helt katastrofalt fel stavning och typ helt annat namn. Det står typ Chactus eller nåt sånt. Känner igen förnamnet också."
Jag bläddrar lite bland stugöversikterna, för jag har ju sett namnet där förut, men kan inte hitta dem. Börjar bli lite nervös, för tänk om nån råkat avboka dem...?
Söker på efternamn innehållande "ch" och hittar till slut kunden. Ser att bokningen ligger där. Inte avbokad. Helskumt att den inte syns i översikten.
"Mira, du kan väl korrigera namnet nu och ta hans adress? O sen får du avboka o boka om så att de syns i stugöversikten. Om du hinner göra det ikväll... skriv ner det annars."
Jag står kvar o hjälper lite med några småsaker till medan Mira fixar och jag är helt förundrad över det här programmet. Visserligen har det haft många buggar innan också, men på det här sättet?! Och flera gånger på en dag...

Det kanske inte bara är jag som är trött?

Detta är mitt tvåhundrade inlägg på den här bloggen. Jag hade tänkt att jag skulle gjort någon form av jubileumsinlägg, extra festligt. Blev ju inte riktigt så.

Dessutom är jag trött. Och i en slags väntan. Saker som inte går att göra så mycket åt är inte värda att lägga ner en massa tid på, har levt lite efter den devisen i veckan.
Och nu är det helg. På riktigt den här gången. För jag är ledig. I sammanhängande tre dygn. Yeah. (Fredag 15.30-måndag 15.30) Imorgon ska jag hänga med syster o mamma. Mysigt.

Veckans happenings:
- Den medelålders tysken som sov i bilen till tältpris och som gav mig sin adress (o en nyckelring köpt på en av färjorna) o sa att jag fick skriva om jag ville.
(Som reste ensam och förmodligen bara ville ha någon att prata med, men därför kunde tolkas lite... tja... flörtigt?)
- Volleybollen. Det var många som var med och spelade i onsdags och det blev riktigt bra spel. Kul!
- Kusinerna.
- Stamgästkontakterna. Löv my stammises.

Klockan nästan ett. Nu sova.

En liten till

Denne lille heter Sven.

Han föddes inatt.

Han är mitt bonusbrorsbarn.
Det är riktigt kul.

Välkommen!

Här kommer förmodligen bild läggas upp snart.

Grattis Fredrik o Josefina!

En liten

Glömde ju att jag inte hade nämnt något om Linus.

Linus är ny.

Jag har inte träffat honom.

Han är liten också. Dryga halvmetern.

Det är fantastiskt. Och kul.

Det enda tråkiga är att jag inte får träffa honom förrän i april.
Och så föddes han 3:e februari. Fast det var inte tråkigt.
Det var bra. Väldigt bra.

T o M är numera tvåbarnsföräldrar!
Värsta grejen. :) Grattis!

Skrivet vid 15.00-tiden strax innan internet kånglade till sig!

Det finns olika busschaufförer.
Det finns de där lite buttra som man nästan måste be om ursäkt för att man stiger på bussen.
Sen finns det de som är sådär normaltrevliga. Inte titta för mycket, verka ganska oberörd av situationen.
Och sen finns det de där trevliga. Som faktiskt hälsar och ler. "Hej, ja jag ser att du också är människa"
Och sen finns det åtskilliga varianter men jag blir glad varje gång jag träffar på den sistnämnde typen. Så enkelt. Och det gör så mycket för en vanlig, vardaglig bussresa.
För övrigt måste vissa dagar vara skit. Fatta vad mycket de får utstå av uppskäftighet och otrevlighet... Jag vill inte bli busschaufför.

Det är lite roligt att jag numera kan hålla koll på varifrån mina stora skaror besökare kommer. Med ganska stort mått av felmariginal såklart. Än så länge är mitt rekord tre besökare under ett dygn. Och så funderar jag. Är det för att få bekräftelse på att någon vill läsa vad jag skriver som det är så spännande? Hur som helst så finns det uppenbarligen en liten vajsing på länken så man får hålla koll på att det är min sidas besökare man ser och inte själva "värdsidans" - digitalpoint (som förmodligen inte stämmer alls, jag betvivlar att jag är den enda människan på den här jorden som är inne och tittar på kartan). Själva kartlänken för att lokalisera mina besökare finns i högra spalten här bredvid (oj vad konstigt ord egentligen), ganska långt ner - en liten ikon.

Jag hade en liten fläng av "jag-är-dålig-på-sociala-sammanhang"-sjukan för ett tag sedan. Jag tror det är när jag sitter hemma för mycket som den drabbar mig. För sedan inser jag att den brukar botas med att jag får träffa lite folk. Det är bra.

Mamma ringde mig idag när jag var på väg hem från kyrkan, och jag tänkte att det skulle vara lite otrevligt för de som skjutsade hem mig om jag satt och pratade i telefon, så jag sa att jag skulle ringa upp när jag kom hem. Precis när jag kommit innanför dörren tänkte jag att jag skulle göra det, men när jag tagit av mig ytterkläderna och kommit in i lägenheten var det som bortblåst. Och nu har det gått två timmar, och hon svarar inte... *suck* Dumma mig. Jag försöker en gång till... Ja, hon är hemma!

Och sen var det något som jag länge funderat på, som jag jämt glömmer bort när jag sätter mig... Så också denna gång. Om det inte var det om busschaufförerna. För det har jag också tänkt mycket på! :) Träffar en hel del busschaufförer.

Oj.. hinner inte korrekturläsa... måste sluta nu.