Drömmen om gemenskap

Igår kväll, ganska sent, fick jag ett meddelande från finaste Lisa om att hon behövde lite foton till sin predikan. Så när jag sedan kom hem tittade jag på dem, mindes, drömde, saknade.

Det var bilderna framförallt från festen vi hade för att avsluta de två första åren i Vällingby. I mitt digitalalbum kallade jag de bilderna för "den fantastiska dagen-festen". Det ser helt ljuvligt ut. Vi hade ju till och med vädret med oss. Och gäster. Gäster i överflöd, men ändå precis lagom. Golvet sviktade i dansen. Ett glasbord kraschades. (En duk på ett bord, gör att glasskivor som man kanske inte ska sitta på göms.) Det var sannerligen en fantastisk dag!

Jag är i en process. Jag söker ny lägenhet/bostad. För jag är trött på att det bara är jag här. Vi söker på Blocket, men också i bostadskön. För nu är det i alla fall möjligt att få förstahandskontrakt. Tänk om vi skulle få det?! Jag inser att jag säkert borde ha ställt mig i kön direkt när jag flyttade till Stockholm, men efterklokskap är inget jag ska gräva ner mig i. Nu drömmer vi om Skärholmen, Rinkeby... Och hoppas hoppas. Och jag har Ingrid som medköande. Annars skulle det vara ekonomiskt omöjligt att bli godkänd som hyresgäst. Vi hade gärna satt in Frida på något sätt också, men bostadskön verkar inte vara disponerad för komboende.

Hur som helst är det lite spännande.

Varför bo ensam när man kan bo tillsammans?
(eller att återgå till normaltillståndet)