Tobias

Inte i Stockholm...

Somriga vägar att cykla på. Jag skulle hämta ut ett paket i en ICA-affär. Jag gissade att den skulle stänga vid åtta, så ca kvart i var jag där... 8.30-18.00 mån-fre, 10-16.00 lör, sön stängt. Just det. Så var det ja. Men glatt cyklar jag en annan väg hem. Och så luktar det vete, fläder, gran (fanns två vid vägen), vallmo och ja, sommar. Och så är allt nästan tyst. Vetefält, sockerbetor och raps. Bitska hundskall långt bortifrån blandas med glada fågelkvitter. Då och då en bil eller motorcykel. Vindkraftverk och milslång horisont. Och så havet...

Okej. Jag njöt av att vara i Skåne. Eller i alla fall av att vara på Söderslätt. Ibland vill man fånga en känsla. Oftast går det inte... Välkomna hit!

Beroende

Det är kvalité att möta Tobias.

Han kan inte äta själv.
Han kan inte gå själv.
Han kan inte prata.

Men...
Han kan äta mycket äppelgröt ur sin grodtallrik (av det som inte hamnar i grodhaklappen) när han får hjälp.
Han kan knipa hårt i det han får tag i, och går gärna omkring på vingliga ben om man håller honom i armarna.
Han kan få fram många olika läten, och gör det ofta. Och så tuggar han på det mesta han får tag på med sina två små tänder.

Han är en liten människa. Beroende. Lär sig nya saker. Skrattar med hela ansiktet. Nära till skratt, nära till bekymmersam suck: "Ni förstår ju inte vad jag menar". Fascinerande. Intensivt. Min kusin är en bra mamma. Jag hejar på henne!

Hade jag haft möjlighet skulle jag ha lagt in en alldeles underbar bild, men jag måste nog vara hemma hos pappa för att kunna lägga över bilderna från min kamera. (Min kortläsare stannade hemma.) Det får bli i ett senare inlägg.

Och sen... Jag känner mig lite tom igen. Längtar efter helhet. Längtar.
Så lätt att komma in i gamla mönster när man kommer hem.
Speciellt när man inte har fasta, goda rutiner. *suck* Jesus, behöver dig!

Fotboll?

(Jag skrev det här igår, ouppkopplad, därför något inaktuellt... )

Fotboll är en intressant företeelse.

Jag ser min först VM-match idag. Sve-Eng uppenbarligen. Jag fattar inte hur de kan ha sån kondition, hur de kan läsa av spelet. Nej, jag fattar inte. Jag är inte överväldigande intresserad (eftersom jag samtidigt sitter här). Men det... (oj... kvittering 2-2!) ...är ju kul när/om det går bra för Sverige. Edman, Mellberg, Larsson. (Jag räknar bara upp spelare för att det är roligt.) Men Henke är ju bra har jag hört. =) Allbäck ska visst ha spelat bra, säger dom. Jag tycker att Lucic sköter sig väl. Och Paraguay 2-0 mot Trinidad and Tobago är visst oxå bra för oss.
En amatörtittare referarar proffskommentatorerna... typ.

Ja, nu var det då klart: "Två-två är ett minne för livet"

"Poletten rann ner i pausen" (sedan när började poletter rinna?)

Vilken grej... Stort, upphausat, men okej... jag tycker också att det är kul att Sverige går vidare.

"Svenskarna var livsfarliga i de fasta situationerna"

Vart kommer Ljungberg från? Kan inte lokalisera hans dialekt... Halland? Småland?
Kommentatorerna gillade matchen, så det var nog en bra sådan.
De klagar lite på Isaksson, dock. Tråkigt. Han är trelleborgare. Bara därför gillar jag honom. Någon slags bisarr patriotism. =)

Försöker kanske försvara något, jag känner på att jag håller på att förlora. Jag känner mig mer och mer distanserad gentemot skånskan jag möter på vägen hem (sthlm-trbg). Hör jag hit? Men man anpassar sig fort. Snart pratar jag som alla andra, eller åtminstone mer som jag gjorde förr. Och då gör det inget. Behöver nog bara en inkörningsperiod. Men märker också att för varje gång jag kommer "hem", blir jag mer och mer gäst. Det känns inte som ett stort problem, och det ska nog vara så, men lite underlig känsla. Jag håller kanske på att bli lite mer vuxen? Men var hör jag då hemma? Ja, rent geografiskt, då förstås. Kanske kommer jag ha en liten kris i sommar. Det är i sin ordning. Men vart ska jag göra av mina grejer? Jag skulle vilja ha dem samlade på ett ställe. I ett hem som jag vet är mitt. Stabilare än ett eller två år. Men var och hur?

Min farmor och farfar är gamla. Och mormor och morfar också (inte lika påtagligt just nu). Och alla omkring mig blir äldre. Om dryga halvåret är jag 25. Okej. Nu har jag kanske identifierat vilken kris jag är på väg in i. Ålders-vuxen-bryta-sig-loss-tillhörighets-kris. Det är väl tänkt att man ska veta vem man är snart. Det känns okej. Jag tror att det kommer att lösa sig. Jag är inte rädd. Inte nu i alla fall.

Ute på uppdrag!

Det känns som jag är mitt i ett dataspel på cykel. Roligt! Jag är på min längre anhalt på min Quest.
THS. Hade dock glömt att ta med min Hemtenta. (Eftersom jag inte kom på det när jag skrev lappen igår.) Den är inmailad, men en papperskopia ska läggas i lärarfacket också.

UPPDRAGEN:
1. Cyklade till Glassnabben i Vällingby för att betala glasskivan till hyresvärdarnas bord. Det var ingen där så jag ringde numret som stod på brevlådan. Kom till huvudkontoret i Nacka, fick numret till den lokale glasmästaren. Ringde honom, som visst oxå var i Nacka. han kände till vår adress men sa något om att ingen ville kännas vid att de varit hemma hos oss och lämnat glasskivan och undrade om det var säkert att det var de som gjort det. Det var jag, så han ska hem till oss i eftermiddag och hämta pengarna, vilket innebar att jag fick cykla hem igen och lämna dem till Ellie.
2. Cyklade till Vällingby centrum. Skulle till posten och lägga på två brev. Solursgången var avstängd så jag fick gå en lång omväg över dataspelsramperna över kratern vid Ångermannavägen. Uppdaget avklarat ganska smidigt förutom tidsförlusten på grund av gångsträckan.
När jag cyklade vidare och kom till backen upp mot Ängby hoppade kedjan av, och jag tänkte inte på att ta upp en servett först. Jag fick i alla fall på kedjan, och med mycket skitiga händer fortsatte jag upp mot Ängby centrum. Dä försökte jag få hjälp av en lite pojke att hälla vatten från min vattenflaska på händerna (för att inte kladda ner väskan), men hans pappa kom ut ur kemtvätten och sa att jag fick låna handfatet hos honom. Jättebra! Jag satte pojken på att vakta min olåsta cykel och väskan jag var tvungen att lämna. Det gick bra.
3. THS. Här ska jag låna om och kopiera sidor i en bok till mitt PM (För att slippa ta med mig världens tjockaste bok till Trelleborg i morgon.), hämta Ellies hemtentor, och egentligen (vilket nu inte blev av) skriva ut min hemtenta. Typiskt. Visste att jag skulle glömma något.
Förhoppningsvis kan jag handla ngn frukt på Brommaplan.
4. Lämna en nyckel i Bromsten.

Så, det var allt på min lapp. Jag hoppas vara hemma innan Ellie och hennes syster Maria lämnar huset vid fyra för sommar i Sandviken.

Nu ska jag gå och göra mina THS-uppdrag!
Nästa gång jag skriver är jag nog i Trelleborg! (Åker imorgon bitti.)

Stockholm:
Trevlig sommar du stad i norr (söder för många),
Vi ses i augusti!

Älskade sak

Ja, jag måste erkänna en sak. Jag gick till läkarmissionen idag. Det var sommarfest med 50 % på allt. Härmodagen spanade jag in den. En liten vacker sak. Och då tänkte jag "Åh... den skulle nog passa ihop med mitt skåp-hylla-skrivbord." Men så tänkte jag att jag skulle köpa den idag om den var kvar. Jag tittade inte efter priset. Men idag när jag såg henne (jag tror att det är en tjej), så blev jag osäker... Hon hade ju en liten skavank här och där. Betalade ändå 80 kr för henne, köpte en solstol (25 kr) och ett par gardiner (25 kr) och traskade hem. Och plötsligt så älskade jag henne! (Jag tror att hon passar med mitt vardagsrumsbord och min soffa som står i köket oxå) Visst är hon fin med min konstiga lampa? (den har en alldeles egen historia...) Bara för att visa tar jag med mitt skrivbord... Lite stökigt, hemtenta. (Numera lite mer städat.)

Ja, roligt!

Försommarparadox

Efter vissa påtryckningar från några jag inte längre bor med...

Huset är ganska så tomt. Och ganska så rent. Jag och Ellie kör lite pedantiskt race.
Undantag: mitt rum som är omöjligt att göra mysigt i nuläget... och osorterade papper och liknande ligger där de minst av allt bör ligga (den som läser må fatta det rätt).

Idag grät jag. Det var avslutning i skolan. Då grät jag. Rektor Valborgs avtackning, sång om att underbart är kort, diakonia-Bosses tal... Jag grät av olika anledningar. Jag kommer att sakna THS nästa år. Det känner jag. Och många människor som har gått där och som kommer att gå kvar där. Det finns så många fina människor.
Så jag grät lite när jag kramat "glad-sommar-hoppas-vi-ses-igen-kramar" och gick ifrån THS. Lite jobbigt nu också när jag tänker på det. På ett sätt är det skönt att vila hjärnan från tung litteratur nästa läsår... Men jag kommer att sakna. Kanske inte just läsningen... Men skolan.

Så då har jag alltså slutat denna termin. Fast ändå inte. Jag har ganska mycket att bli klar med. En hemtenta, och ett tio sidors PM. Jag måste slutföra hemtentan helt nu i helgen. För att koncentrera mig på PM:et i nästa vecka parallellt med att jag söker jobb inför i höst. Spännande. Men tung början på "sommarlovet".

Jag var på en studentmottagning också i år. Det var trevligt. Lite nostaligiskt. En i min kyrka.
Och så fick jag en fråga av Juana (ungd.diak.) som jag inte fick svara på innan jag tänkt igenom. Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka. Kan jag? Blir jag till hjälp? Jag har inte haft några konfirmander någon gång förut. (I B-måla konfirmerades alla i SvK) Jag känner mig lite osäker. Men samtidigt skulle det nog vara både nyttigt och säkert kul. Hm... ska ge henne svar i dagarna.

Ellie har flyttat längre ifrån mig. Till översta våningen. Och har det jättefint! Så även när vi båda är hemma (nu är det bara vi) känns det lite ensamt. (Jag måste ju isolera mig för att få saker gjorda, och ändå går det trögt...) Frida flyttade idag.

Imorgon heldag då jag serverar på Valborgs fest.
Söndag SMU-avslutning i kyrkan.

Ja... jag kommer inte ha problem med att hitta saker att göra. (Hur tänker jag att min hemtenta ska hinnas med innan måndag? Söndag natt?)

Har utan önskat resultat försökt ladda upp en bild... Konstigt att det inte gick...