Min grannar

Jag är lite ledsen.
Grannarnas grejer börja fylla upp flyttkartonger.
Och jag är så galet tacksam att jag har fått ha dem i lägenheten ovanpå.

De är typ världens bästa grannar.
Från första stund har de stöttat mig i olika små och mindre små saker.
Jag har flera grejer i min lägenhet som jag fick låna (och som jag nu får behålla) när jag flyttade in. De har haft två extrasängar stående i ett gemensamt utrymme som jag har fått låna när som helst, om inte de har behövt dem samtidigt. De har tagit hand om mina blommor när jag har varit iväg, och hjälp mig med saker som jag glömt i all hast. Jag har fått låna deras dammsugare...

De har bjudit upp mig på melodifestivalenkvällar (vad gör man nu en lördagkväll, när MF inte går längre?), erbjudit skjuts in till stan när jag har haft väldigt mycket packning och kört med min cykelnyckel till i Vällingby när jag varit tankspridd.

De har erbjudit mig tillträde för tv-tittande till sin lägenhet när de varit borta några dagar.

Och mycket mer... De är helt enkelt väldigt fina, och jag kommer att sakna att ha dem i huset!

Nu så...

Det finns saker som talar mot det.
Typ att hela trädgården fortfarande är vit, även om massorna sjunkit markant de senaste dagarna.
Dagen har varit mulen och fuktig, smutsiga snövallar kantar vägarna, och rännilar med vatten går genom de hala islagren på gatan. Allt fler kala fläckar visar sig på trottoarerna.

Det känns i luften.
Fem grader upplevs förvånansvärt okallt.
Jag tror att upploppet närmar sig i årstidskampen.
Nu hejar jag på våren.
Jag känner att hon är på väg.

Idag kändes det på riktigt.
Det luktade vår...
Jag gick hem från tunnelbanan vid midnatt.
Det var en sån där stillhet.
En sån ni vet, som jag tycker så mycket om.
Och jag stannade upp.

Var är våren?

Det är 12,7 grader minus utanför mitt fönster. Det är den 6 mars. Det hänger inte riktigt ihop. Nu har det varit snö här sedan i december. Det är väldigt vackert, men jag tycker att det räcker nu. Jag ser inte fram emot vårfloden som kommer att översvämma vägar och gator här, men en liten ansats till att börja med hade väl varit på sin plats kan man ju tycka.

I eftermiddags åkte jag hem till Johannes och Susanna och spelade Ticket to ride och lagom till rabarberpaj och Carcassonne dök Elise och Hanna upp. Ticket to ride lyckades jag vinna med knapp marginal, medan Carcassonnes första omgång (där Hanna o Elise var med) gav mig en mittplacering för att slutligen i Carcassonne mot endast Johannes o Susanna komma sist. En väldigt trevlig eftermiddag och kväll!

Det är mycket i skolan... Jag hade planerat att ha söndag ledig, men jag kommer att behöva plugga imorgon. Känner i kroppen att jag är stressad. Det är inte alls bra. Måste få ner andningen i magen, och kroppen ner i varv. Kursen vi läser nu "Barn- och ungdomsvetenskap" är en femveckorskurs instoppad på fyra veckor. Upplägget däremot passar mig, då det är väldigt strukturerat. Man MÅSTE helt enkelt göra vissa uppgifter för att hänga med. Och att jag hade böckerna vid kursstart, och att min grupp har det bästa schemat underlättar. Bara att bita ihop och försöka hänga i. (Många metaforer blir det...)

En av mina benjaminfikusar är döende (om inte redan död?)... Jag missköter mina blommor. Bladen har trillat av.