På resa - dagboksanteckningar

En julhälsning:

Dan före dan före dopparedan var jag med om en spännande resupplevelse. Jag är tacksam över att min kära syster var med mig största delen av tiden.

Jag bokade min tågbiljett för någon månad sedan, när jag fått reda på att vi skulle ha vårt sista seminarium i skolan innan julen så sent som den 22 december. Eftersom jag ofta försöker ta så billiga biljetter som möjligt, så får jag anpassa tiderna lite efter det. Detta innebar att jag valde ett Intercitytåg som skulle gå vid den ändå inte allt försena tiden 15.25.

Så närmade det sig dagen för resan mot söder och det blev mycket tal om hur snön orsakade förseningar i tåg- och övrig kollektivtrafik. Jag brukar inte bli så nervös av sådana varningar, och jag tyckte väl ändå att ankomsttiden till Malmö inte skulle vara så sen (20.40), så det fanns ändå lite uttrymme för förseningar.

I onsdags morse gick jag upp kl 6 för att bli klar med det sista innan jag skulle till skolan. Jag tog med mig väskan och åkte in till skolan. Jag fascinerades över att bussen (jag tog en tidigare buss för säkerhets skull) var ganska tom, och att jag slapp känna mig besvärlig för att jag hade med mig en gigantiskt väska mitt i rusningstiden. Jag var i skolan i lagom god tid, och förmiddagen flöt på bra fram till 12 då seminariet var slut.

Efteråt hade jag ganska gott om tid innan jag behövde åka till stationen, så då gick jag upp till kafét och köpte en glass för halva priset, och letade efter ett eluttag för att kunna ladda datorn innan resan. Min erfarenhet av resor med Intercity, är nämligen att det inte finns några eluttag vid sätena.

Ulrika hade ringt mig och funderade lite över de tider som stod vid vårt tåg på trafikinformationen på SJs hemsida, så jag gick in och tittade, och ringde sedan SJ och frågade om de redan nu visste att vi skulle bli så pass sena. Enligt deras prognos skulle vi vara i Lund klockan 1.05, vilket kändes lite väl pessimistiskt om det inte fanns starka belägg för att misstänka en sådan försening. Så jag rinde SJ och pratade med en trevlig man som lovade ta reda på vad de siffrorna kunde bero på. Han tog mitt nummer och ringde sedan upp. Det var tider som låg kvar sedan i förrgår, och vad han kunde se fanns det inget som talade för att det skulle vara några särskilda förseningar på vårt tåg. Men sedan blir det ju säkert lite sådana ändå, garderade han sig. Jag svarade med att jag förväntade mig att det nog skulle kunna bli det, ja, tackade och lade på.

Omkring kvart över två gick jag från skolan, och var vid Stockholm Central ca tjugo i tre. Eftersom kollektivtrafiken också drabbas av snön, så såg både jag och Ulrika till att vara i god tid. Ulrika kom strax efter mig och vi gick och tittade på informationstavlan. Tåget beräknades redan vara försenat. 16.35 skulle det köra, så vi gick och satte oss vid ett fik där vi kunde höra utropen.

Det var en ganska lagom temperatur uppe i vänthallen. Vi gick till informationstavlan när vi tyckte att det snart borde bli dags, men ännu hade inte något spår kommit upp. Det var mycket folk vid tavlorna. Och plötsligt stod det 17.00, som ganska snabbt slog över till 18.00. Vi bestämde oss för att passa på att undersöka faciliteterna till det facila priset av 10 kr/person. "Vi har ju betalt för tågresan, så då är det ju dumt att betala för att gå på toa som ändå finns där", resonerade min kloka syster, som också hon ändå gav efter för nöden.

Vi hittade en ledig bänk som vi slog oss ner på, och Ulrika gav sig på "The Origin of Species", och då och då gick vi och tittade om några förändringar tillkommit. Tjugo i sex ställde vi oss vid tavlorna igen, men det hände inte så mycket där. Däremot hade ett gäng hormonstinna pojkspolingar börjat bröla slagord mot polis och annat mitt i folkmassan. De var omringade av poliser. Och med tanke på att det blivit betydligt mer svårframkomligt, bestämde vi oss för att ta oss ner, och det var ett projekt i sig. Det verkade som att ynglingarna var fotbollssupportrar av något slag.

Under närmare en timmes tid flyttades den preliminära avgångstiden fram tio minuter åt gången. Eftersom det är betydligt kallare nedanför än ovanför "ringen", så blev vi ordentligt kalla om fötterna. Ulrika agerade personlig jukebox med sånger som "This little light of mine" och "Waka waka". När tiden ändrades till 19.25 gick Ulrika in på Pressbyrån, och när hon kom tillbaka rekommenderade hon mig en sväng på densamma för att värma upp fötterna en aning. Inte illa alls, även om det krävdes en tids strosande i butiken för att tina frusna fötter.

Tiden ökade på ytterligare och stod nu på 19.55, och vi bestämde oss för att värma oss lite på övre plan. Vi började nu bli riktigt bra på det där med stora väskor i rulltrappor. Och nu verkade det äntligen hända vettiga saker! Snart stod det ett spår, och efter ännu en liten stund indikerade tavlan att tåget var inne på perongen och vi stosade glatt ner för rulltrapporna igen, ut till gången vid spåren och tog hissen upp till spåret. Tåget stod verkligen där, och vi gick till våra vagner och platser.

Tåget kunde inte åka omgåede, men vad gjorde det när vi äntligen var ombord, och det var varmt. 20.20 lämnade tåget perongen (fem timmar för sent), och vi informerades om att vi självklart skulle få värdebevis för hela biljetten enligt restidsgarantin, samt bjudas på fika och renklämma (eller macka om man kom lite sent). Platsen brevid mig verkade ledig, och Ulrika kom och satte sig där. Vid min plats var det dessutom eluttag (glädje!).

Vi kände oss lite osäkra på hur vi skulle ta oss från Malmö till Trelleborg. Vi hade ju bara biljett till Malmö (för att jag är snål, bara därför, billigare att betala med Skånetrafikens rabattkort - JoJo-kortet, än att ta med bussresan på tågbiljetten), och om vi skulle bli mer försenade så skulle vi missa sista bussen som gick ända till Trelleborg. Dessutom skulle mamma behöva hämta oss i stan. Klockan fyra på natten.

Under resans gång utökades förseningen, trots ganska bra flyt, med drygt en timme (vi var nog framme 02.40). När vi började köra in mot Malmö Central gick jag och pratade med tågpersonalen. Jag lyckades nog förmedla att vi var systrar i nöd, och de fixade en taxi till oss! Det var lite kruxigt att hitta dit taxin skulle stanna, men efter ett tag så var vi i alla fall där och taxin kom strax efter 3. SJ bjöd oss alltså på taxi även om vi inte hade biljett. Förseningen (på sex timmar) bidrog ju till att vi inte skulle kunna komma hem. Taxametern rullade upp till över 700 kr, så vi var tacksamma att slippa den utgiften, att vi kom hela vägen hem, samt att vi slapp dra ut en förälder på de snöiga vägarna. Vi var hemma ungefär kvart i fyra på natten. Dagens resa måste alltså ha tagit omkring 12 timmar, väntetid inräknat. Inte illa!

Och vi får, liksom resten av Sverige en

ordentligt vit jul för första gången på länge, 

och med denna lilla reseskildring vill jag önska alla

 en riktigt GOD JUL!!!

Julkalender jag kommer att följa

Jag kommer med stort intresse att följa Elisabets blogg nu i december. Hon har nämligen samlat ihop till en julkalender genom att fråga sina vänner efter texter. (Den femte december publiceras mitt gästinlägg.)

Det är verkligen en fantastisk idé, och säkert kommer det vara stor och härlig variation på både innehåll och form. Roligt!

Det är advent

Imorgon är det första advent. Vart tog den här hösten vägen?

Jag satte upp stjärnan tidigare idag. Jag tycker om min stjärna. Den är stor och har sju armar, och passar alldeles perfekt i mitt fönster. Annars julpyntar jag ganska skralt. Adventsljusstaken är framplockad också, men den har egentligen aldrig varit riktigt undanplockad. Den har bara gömt sig i fönsterkarmen under 11 månaders tid. De olika långa ljusen från förra året står fortfarande kvar. Jag satte på ljusmanschetterna för att öka juligheten en aning. Och sedan ställde jag den krypande keramiktomtenissen som jag fick när jag jobbade i Blomstermåla i fönstret. Det var nog allt. Men i år ska jag komma ihåg att ta fram diskhandduken med luciamotiv som jag en gång fått av en av mina mostrar. Den är jättesöt. Jag har haft den undangömd och bortglömd i ett skåp, men jag hittade den idag och la den mer tillgängligt i kökslådan.

Ute är det snö och minusgrader. Vinter och fint.

Jag vill gärna gå på mötet i New Life imorgon, men det känns som att jag nog borde vara i Hässelby. Det blir lite mer adventstraditionellt vid gudstjänsten där, misstänker jag.

Cellen

Jag tycker så mycket om cellgruppen jag är med i. Eftersom det inte fanns en kontinuerlig bönegrupp i Hässelby för ett par år sedan (och eftersom jag hade behov av att träffa människor i samma livssituation som jag själv) så gick jag med i Ellies (och vid den tiden även Michelles) cellgrupp.

Inför hösten skickade Ellie ut ett mail om lite nya tankar om  hur vi kunde lägga upp ansvaret och bygga gemenskapen i cellen. Och det var hur bra som helst! Vi har fördelat bibelstudierna i hela gruppen, och S och jag har fått dela på spelandet på lovsångskvällarna som vi har var tredje vecka. Vi har även haft några gemenskapsdagar och lite sånt. Vi ska också ha egentid en och en, fika eller nåt, men där har jag de flesta kvar. Roligt!

Igår kväll avslutade vi läsningen av Efesierbrevet, och M hade en jättebra genomgång. Vi kommer att fortsätta med att läsa ett par kapitel i Markusevangeliet i veckan, men det blir först till om tre veckor, eftersom vi ska ha gemensam cell med en annan grupp om två veckor, och lovsång nästa. Många saker!

Nu till helgen firar vi SMUs hundraårsjubileum i Hässelby, men jag är ganska otaggad. Ikväll har vi församlingsmöte med samtal om pastorsprofil på den nya pastor vi söker, samt ungdomsråd.

Men först nu i eftermiddag, så ska jag till skolan och ha slöjd och bygga klart en liten scen till en liten film vi ska spela in på bilden imorgon utifrån ett etiskt dilemma som kan uppstå på förskolan.

Lite nytt

Jag vet inte riktigt, men det känns som att mina ord tagit lite slut. Eller så spiller jag ut dem i Facebook. Kan vara så.

Funktionen med bloggen blir ju lite sådär då.

U har kommit tillbaka från Etiopien (för snart två veckor sedan), och jag har varit där ett par gånger. Så mysigt! (Men ack så onödigt lång resväg.)

Jag hade en så bra helg, med spel- och Idolkväll på fredagen, myshäng hos U och S på lördagskvällen med vegetarisk lasagne, äppelpaj och "Forrest Gump". I söndags hade cellgruppen fikat i New Life, så då var jag där på andra mötet. Missade en del av predikan, men det var bra att vara där ändå. På kvällen var jag på Rekviem-konsert i St Matteus kyrka, där R spelade. Det var riktigt bra!

Igår hade jag ett möte med min handledare inför nästa period av verksamhetsförlagd utbildning (VFU, typ praktik). Jag frågade henne om hur det gått med pärlprojektet som jag hade med några barn sist jag var där. Hon svarade att de kollat med barnen om de ville fortsätta med det, men när barnen frågade efter mig och fick reda på att jag inte skulle vara där, fanns det inget intresse alls. Så min handledare och jag funderade på om intresset runnit ut, eller om det kunde vara så att det var personrelaterat. De projekt som jag driver tillsammans med barnen har inte varit särskilt kopplade till avdelningens övriga verksamhet. Det är lite dumt, för tanken är att vi som studenter helst ska bygga på sådant som redan är igång. Då blir det att jag sysslar med något slags parallellverksamhet.

När jag skulle gå hem efter mötet gick jag förbi avdelningen där jag brukar vara. Ett av barnen såg mig och sa: "Jag har gjort klart min pärlplatta" Och jag ville gärna se den, så jag följde med in på avdelningen, och när jag fått se hans pärlplatta och lovat att vi skulle ta hand om den när jag kom tillbaka, så fångade ett annat barn upp mig. "Vet du, Katarina, var är de där bilderna nånstans?" Och det var de två barnen som jag hade med i projektet från början, men som missat slutklämmen. Så jag lovade dem att de skulle få möjlighet att också göra som de andra. Roligt!

Förra kursen handlade om matematik, men projektet var i hög grad estetiskt. Och den här kursen som vi läser nu handlar om estetik (o etik). Så det skulle vara roligt att se hur långt man kan komma vidare med pärlorna.

Jag vill möta Dig

Jag vill möta Dig
där det är underbart att vara Jag

I den närhet där vi är varandra och tydligast oss själva

Där min skönhet är självklar för att Du ser den

Och jag är levande för att Du lever med

I mötet där avståndet skriker

Och den stilla längtan

Jag vill möta Dig
där det är underbart att vara Du

(Nedtecknad i lönndom 22 januari, 2009, lätt beskuren)

Akt 7

Jag lovade ju sommar i sju akter, och här kommer den sista.


Det blir som ett avslut och en uppstart. Mitt liv är ganska mycket så. Lite uppdelat. Inte egentligen på något problematiskt sätt. Mest att det finns olika tider. Och som livet sett ut de senaste nio åren, så har sommaren framförallt hört till Trelleborg, och terminerna någon annanstans. Och nu har Stockholm varit mitt "någon annanstans" i sex år.


Men varje sommar: Trelleborg.


När det var dags att lämna sommaren (Trelleborg) bakom mig, blev jag uppskjutsad av pappa och Anki. Vi hälsade på hos kära syster U och S i Sollentuna, och bodde över där hela helgen. Vi promenerade, samtalade, tog det lugnt. På lördagen åkte jag, U och S till Uppsala för att fira kusin N på hans 30-årsdag. Det var väldigt trevligt. Vi pratade med kusin J och kusin I med man hela kvällen, och åkte hem ganska sent. På söndagens morgon blev jag skjutsad till Hässelby när Anki och pappa var på väg hem. Jag mellanlandade lite snabbt, och åkte sedan in till Filadelfiakyrkan. Jag har inte varit på "vanlig" gudstjänst där förut, och R, O och S skulle dit, så jag hakade på dem. Efteråt åkte vi spårvagn och veteranbuss. Det var spårvagnens dag, och vi fick åka den nya linjen från Sergels torg gratis. När vi provade spårvagnen med en cafévagn från Gröna Lund, lyckades vi få åka gratis där också, även om det är en specialare. Det var en riktigt härlig dag!


Nu har skolan kommit igång, men jag verkar inte ha gjort det. Jag undrar hur andra gör. Jag försöker kombinera ett socialt liv, träning på Friskis och Svettis (nytt för mig sen i måndags, september månad 150 kr), engagemang i kyrka med att plugga. Och hittills har det sistnämnde gått ganska illa... Någonstans hade jag goda ambitioner för den här terminen. Men det verkar redan ha fallit. Typiskt.


I helgen som gick var jag på mötet i New Life, och efteråt gick vi ut ett ganska stort gäng och åt. När vi var klara där gick några av oss och mötte upp M vid Medborgarplatsen och såg på Toy Story 3. Den var faktiskt riktigt bra! Jag både skrattade och grät. Det säger kanske visserligen mer om mig än om filmen, men jag gillade den hur som helst!


Och den här veckan har jag haft saker planerat varje kväll (om man räknar måndagens Friskispass). I tisdags var jag på mat- och spelkväll, i onsdags var det cellgrupp och igår hade vi Husetträff. Av en händelse blev jag ledig ikväll, men hade haft Tonår om fler kunna komma. Imorgon ska jag utestäda med kyrkan och på kvällen ska jag på Hattfest med knytis i Spånga. Det ska bli fantastiskt roligt! På söndag ska jag hjälpa till med kyrkkaffet i H-by, läsa någon text på gtj, och sedan är det UR. På kvällen gospelkörsövning... Och jag ska plugga närdå? Borde givetvis gjort det idag. Men jag var på ett danspass på Friskis på Kungsholmen. Det var jobbigare och gick inte riktigt lika dåligt, som jag trodde. Roligt!

Akt 6

Man skulle kunna förvänta sig en mer genomarbetad serie inlägg,
när jag nu har valt att samla dem som jag har gjort. Men icke.

Idag regnar det inte. Men det är molnigt och ser ut att blåsa en del. Jag vill ner och titta på vattnet. Annars så har jag andra planer för min fria förmiddag. Jag behöver börja samla ihop mig. Om en vecka från idag, har vi börjat städa och ställa iordning på Nybostrand. Det är uppbrottstider.

Kanske borde jag titta lite på vilken litteratur jag kommer att behöva till skolstarten. Att vara lite förutseende är inte skadligt, har jag hört.

Akt 5

Det finns något med sommarkvällar som manar till uppesittarkvällar (förnekar givetvis att jag håller mig vaken även vinternätter). Det är särskilt problematiskt när jag har förmiddagspassen som börjar halv åtta. Och även när jag har varit ledig eller haft eftermiddagspass vill jag ofta inte sova alldeles för länge. Det innebär att jag inte har sovit alldeles för mycket i sommar i alla fall.

Jag brukar tänka att anledningen till att jag sällan minns mina drömmar beror på att jag sover för lite. Men jag tror att jag måste revidera denna uppfattning en aning. Jag har faktiskt drömt ganska många drömmar i sommar som jag minns vid uppvaknandet. Jag har ingen aning om vad det kan bero på. Någon som vet?

Akt 4 - Älskade Nybostrand

Nu är det en vecka kvar av säsongen på kära, kära Nybostrand. Det är allt lite vemodigt. Och jag som var lite orolig innan. Det brukar jag alltid vara, för man vet aldrig hur det blir i förväg.

Jag är priviligierad. Jag får jobba på ett ställe där man dagligen har någon form av gudstjänst (aftonandakter på vardagskvällarna, gtj på söndagarna, och ibland är det lite andakt över sommarkvällarna på lördagarna också), där människor som älskar Nybostrand återkommer år efter år och sprider glädje och trevnad, där sommargäster, sommarvänner, sommarkunder blandas med badgäster och nya bekantskaper. Och i år har ju vädret gett oss mycket att göra också! Härligt!

Det var så skönt i år, också, att alla utom en hade varit med förut. Och att många av oss är grymt sociala. Mycket snack ibland, men det ökar ju trevnaden markant.

Självklart har en del missöden och mycket frustration varit ingredienser också i år. Men vad kan man vänta sig? Vi är ju ändå människor (Tack och lov!) och har ett lite buggigt system (hjälp!).

Akt 3

Josefine påminde mig om något som jag helt hade glömt.

När jag kom hem till dem i Rosengård, ville hon att jag skulle göra en bananflugefälla. Det gjorde jag nämligen när vi bodde i kollektivet och hade massor med på gränsen övermogna plommon. Jag mindes att det skulle vara ättika eller nåt sånt i, men inte alls vad. Så jag googlade och tillverkade en fälla med honung och vinäger (lika delar), samt ett par droppar diskmedel. Verkade som att flugorna gillade det, även om de inte kom dit i stora skaror omgående.

Du får berätta om det fungerade ordentligt, Josefine!

Akt 2

Igår var en sån där ljuvligt härlig dag.

Jag konstaterade i fredags att jag skulle ha en jobbfri helg, och finaste Josefine föreslog då att vi skulle ses igår. Jag bestämde med mamma, M och R att jag skulle komma hem till mamma klockan 9 för frukost. Jag lyckades få tag på Anki och kunde låna hennes sommarkort, och sedan gick jag för att äta frukost. Mamma hade dukat upp rena hotellfrukosten, och det var hur mysigt som helst!

Kvart i tio gjorde jag mig i ordning det sista innan avfärd och hoppade sedan på min underbara cykel. I väskan hade jag min fina, cerise regnkappa, eftersom vädret förutspåddes bli regnigt i Malmö. Något spår av regn syntes dock inte till på hela dagen.

Josefine och Ellen var hemma ensamma, eftersom Josef och Lisa jobbade. Vi åt mat, lekte med Ellen, tittade på Up, bakade och åt kladdkaka, pratade, tog en promenad och letade reda på en förskola som Josefine tänker kan bli bra och blev bjudna på våfflor när Lisa (Josefs syster) kom hem. Vi försökte oss också på att spela några omgångar Boggle, men det gick helt enkelt inte att hitta flytet. Vi körde nämligen utan diagonaler, och då blev det jättesvårt. Så vi spelade en omgång Coloretto istället. Jag hade tur. Jag vann.

Plötsligt var klockan nio, och jag insåg att jag borde åka för att inte komma hem alltför sent. Med ett fantastiskt bra flyt lyckades jag springledes byta buss på Södervärn och var i Trelleborg klockan 22.00, 40 minuter efter att bussen lämnat Rosengård. Natten var ljum och stilla. Och jag njöt.

När jag hämtat min cykel från min dolda parkering, cyklade jag iväg genom stan. Jag såg ett par som såg ut som våra trevliga tyska campinggäster, men jag tänkte någon sekund för länge för att hinna hälsa på dem.

Jag ville förlänga den härliga känslan av ljummen nattvind, så jag valde att köra upp om Netto för att ta landsvägen över Gislövs by. Det var ett delvis korkat beslut, eftersom jag inte hade baklyse, och den vägen bitvis är helt oupplyst. Mitt framlyse bestod av en skarp liten ficklampa som jag hängde om handleden och lät luta mot handbromsen. Mycket koncentrerad gav jag mig iväg på äventyr. Det var inte många bilar på vägarna, men ett par av dem jag mötte slog inte av helljuset, så då behövde jag verkligen anstränga mig för att se markeringarna på vägen. Jag oroade mig givetvis mest för de bilar som kom bakifrån, och fick lita på att bakreflexen inte blivit otjänlig.

Väl hemma var mysgrannarna på besök, och jag fick lite utrymme för min uppspelthet. Jag fick ost och kex och ett glas jordgubbsflädersaft, och bara trivdes.

Dagen enda missöde: Remmen på väskan gick av. Det känns lite tråkigt, för jag gillar min väska. Men det var väntat.

Sommar i sju akter - Akt 1

I natt regnade det. Det kanske inte låter det minsta exotiskt. Jag tror till och med att många skulle anse årets sommar vara en typisk svensk sommar med mycket regn och tråkigt väder. Men i Gislövs Läge tror jar att det har regnat färre dagar än vad det ryms fingrar på min hand (än så länge). Molnigt har det visserligen varit bitvis senaste veckan, men inte mer än så. Och knappast en dag har det blåst tillräckligt i rätt riktning för att Ewa och jag skulle känna det värt att gå ner till stranden med lilla surfingbrädorna.

För mig har 2010 än så länge varit kontrasternas år. Det var vintern då snön aldrig verkade försvinna, och sommaren då solen inte slutade skina. Våren blev det inte mycket av alls. Jag tycker att det känns riktigt spännande att se vad hösten för med sig, även om jag hoppas att den väntar lite till.

Datorknas och helgrapport

Jag hade tänkt att bli lite mer frekvent i mitt bloggande nu när jag har ledigt, men lagom till att Ulrika skulle ner till Lund, kraschade dator nummer 2. Min stordator har visat stor ovilja mot mig i över en månad, men eftersom min lilla dator fungerade, så låtsades jag inte riktigt om problematiken. Men så i torsdags morse så vägrade lilldatorn att starta ordentligt. Den startade knappast alls, faktiskt. Mycket irriterande. Så jag plockade fram stora datorn igen, men på grund av grov dysfunktionalitet så går det inte att få igång Internet på den. Jag är alltså utan (egna) fungerande datorer...

I torsdags gick det att hantera ganska bra, eftersom jag var sysselsatt hela dagen. Jag och en kompis åkte fram och tillbaka med Roslagsbanan och Lidingöbanan bara för att göra det, och sedan åkte vi hem till en av hans vänner, fick mat och spelade Boggle. Det var roligt!

I fredags klättrade jag nästan på väggarna. Kan inte vara sunt. Hur som helst så lyckades jag, trots stor ovilja till att göra något vettigt (tjurade för att datorerna inte gick att använda), att rensa avloppen i badrummet. Sedan insåg jag att det faktiskt gick att använda stora datorn till att titta på DVD, så då blev det så. På kvällen hade jag fixat sällskap i form av Ellie och en vän till henne. Vi var på Takida-konsert vid Skeppsbron, och sedan drack vi varm choklad med grädde på Kaffekoppen i Gamla stan. Mysigt!

Igår (lördags) såg jag på film igen. Innan sju mötte jag upp med Ingrid på tunnelbanan och vi åkte hem till henne i Alby. Jag var väldigt tacksam för att jag var hemma hos henne, för mamma ringde och berättade att mormor flyttat hem samma kväll. Det var också smidigt imorse att åka direkt till Gamla stan därifrån. Sparade dessutom på SL-remsan genom att inte åka hem igårkväll.

Det var nämligen Cissis prästvigning i Storkyrkan idag kl 11. Roligt att ha fått vara med! Och jag hamnade bredvid en man som berättade att han inte räknat med att det skulle vara präst- och diakonvigning idag. Han brukade gå dit på högmässa vanligtvis. Han berättade om att han börjat gå i kyrkan igen efter sin frus bortgång förra året. Han hade varit arg på Gud länge, eftersom hans föräldrar dog när han var liten. Jag kände mig väldigt tacksam över att ha fått ta del av hans berättelse... Och hela mässan var väldigt fin! Efteråt hade Cissi mottagning i St Tomas kyrka i Vällingby. Det var mycket trevligt! Cissi är präst nu. Det är coolt. (Vi läste på THS tillsammans, de två år som jag gick där.)

Ulrika kom hem igen ikväll innan elva. Det känns bra. :)
Jag lånar hennes dator just nu, och hon sover. Det ska jag också göra.

Härliga helg!

Det har varit en riktigt härlig, och lagom intensiv helg.

I fredags var jag visserligen (hör och häpna!) lite osocial, och lämnade ganska snart den trevliga picknicken i Rålis med kurskamraterna efter tentainlämningen. Till förmån för avslappnad hemmakväll med syster o film.

Igår åkte Ulrika och jag in till stan en sväng och gick och lyssnade på lite stå-uppare på Skrattstock på Långholmen, innan vi köpte en falafel och åkte ut till Gustavsberg. Vi blev guidade på Kosta Boda factory outlet, och tog en sväng in på Iittala där syster köpte lite muggar och en studentpresent.

På kvällen blev det grillat med ett gäng nya bekantskaper. Mycket trevligt!

Idag sov vi lite längre, jag uppdaterade bloggen :), och sedan fick vi skynda på lite för att komma iväg till kyrkan (idag: New Life, andra mötet). Efter mötet gick vi till Rålambshovsparken där det skulle bli utomhusgudstjänst och dop. Härligt! Därefter falafeltallrik respektive halloumi-rulle tillsammans med Ingrid i Kronobergsparken.

På kvällen gick jag och Ulrika och lyssande på en nationaldagskonsert med orkester, körsång och recitation med Stina Ekblad i St Matteus kyrka. Den var riktigt bra, men vi var lite möra efter en ganska intensiv helg.

Nu ligger Ulrika och sover, och jag tänker att det borde vara dags för mig att göra detsamma!

Tillägnan - en vigseldikt

Två hjärtan

som slår
för varandra

väljer att vandra
tillsammans

Nu står ni här
Ni två
och säger ja
till att bli ett

och vi är här med er
vi gläds och ropar: Hurra!
För det här
är er dag

Inför Gud
och inför oss
ger ni era löften

Det är inte bara ni
Också Gud är en del i ert äktenskap
Och en tredubbel tråd brister inte så snart
Lär känna Honom tillsammans

Det finns tider
då livet kan vara tugnt

och svårt

Men se alla era vänner här
Göm inte det svåra
Glöm inte att söka stöd
hos varandra, hos Gud, och hos oss
Ni är inte ensamma
Ni finns i ett sammanhang
och vi vill stötta er
i ert liv
tillsammans

Ja, nu står ni här
Ni två
och säger ja

Till att bli ett

Den vackraste dagen...

Jag har varit på många bröllop. Många oerhört fina och trevliga bröllop. Men det är något alldeles särskilt med bröllop där brudparet på något sätt står mig extra nära. Som i syster-fallet.

Min allra vackraste syster gifte sig i kristihimmelsfärdshelgen. Det var småregn och mulet, men vigseln flöt på bra, och festen blev helt fantastiskt trevlig! Våra kusiner Susanne och Emil hade gjort ett grymt bra jobb som värdar, och jag hoppas att även de som inte kände brudparet och många av de inblandade lika bra som jag hade lika trevligt. Många av aktiviteterna/inslagen involverade och aktiverade gästerna, och stämningen var mycket god. Maten var grym!


Jag och två av Simons barndomskompisar var ansvariga för "gardinerna" i förberedelserna. Det var ett stort och ganska tidskrävande projekt, men till sist blev vi nöjda, och fick många trevliga kommentarer om att dem. Jag fick också vara med i Ulrikas frisyrförberedelser på en salong inne i stan (Trelleborg), samt äran att köra brudparet till hotellet, och hämta dem där följande morgon. Köruppdrag som jag blev oerhört glad över att få utföra, trots viss trötthet.



Under vigseln hade jag en liten bibelläsning, och under festen höll jag ett litet tal och en lek. Insatserna uppskattades och det var galet roligt att det gick så bra!


Dagen innebar två tydliga bevis på min tankspriddhet. Först lämnade jag mina skor på hårsalongen (eftersom vi också bytte om där) - något som Simon och hans vänner hade löst genom att få med dem i sin bil. Och sedan glömde jag min bibel i kyrkan. Den sistnämnda hade vigselförättaren, och tillika vännen till familjen, räddat med sig till festen. Så också där fick jag hjälp med att hålla ordning på mig. Skönt! :)


Jag gav brudparet en liten dikt.
Den kommer sen...
Här ser man i alla fall lite av hur jag var klädd.


Dagen efter var det brunch, paketöppning och avstädning. Något som givetvis tog ganska lång tid, men var avklarat framåt tre-tiden på söndagen.

Bilderna är tagna av vår käre pappa, då jag inte har några egna. Jag valde ganska medvetet att inte ta med min kamera. Mycket att hålla reda på ändå. :)

Sommarlov

Det har varit en mycket intensiv termin. Femveckorskurserna har avlöst varandra, och några av dem ha legat på avancerad nivå. Kurser, som för de som inte är utbildningens testkaniner, kommer att ligga i termin sju (eller var det sex?). Hittills har jag klarat mig. Hittills. Men jag lämnade in sista tentan i fredags. Och jag förväntar mig inte att jag klarat mig. Osedvanligt låg kvalitet. Men jag förstår om ni inte tror mig. Just eftersom jag trots tveksamheter har klarat mig hittills. Jag hoppas givetvis att jag slipper komplettera, men jag tror kanske att det nog var dags nu.

Hur som helst, så är det oerhört skönt att inte ha mer skola den här terminen.

Och min allra käraste syster har flyttat upp till Stockholm! Närmare bestämt hem till mig (tillfälligt). Och jag njuter! Det är SÅ mysigt att ha henne här. Hon har påbörjat sin doktorandtjänst vid botaniska instutitionen, där hon nu först kommer att åka ner till Tanzania, och sedan kommer tjänsten ha sitt fältarbetet i Etiopien. Coolt! Jag är sjukt stolt över att hon är doktorand. Hon och Simon har hittat en lgh som de kan få hyra i andra hand. Tyvärr i en annan del av stan, men jag hoppas att de får den. Skulle vara skönt för dem att ha någonstans att ha sina saker, och det verkar vara ett bra ställe. Hört från pålitliga källor...

Den som väntar...

Jag kommer snart att skriva ett nytt inlägg.

Tack finaste Josefine, för att du påminde mig! *kram*

Moving on

Ok. Nu är det bara en kurs kvar på terminen.
Inte så taggad. Tentan jag lämnade in idag var riktigt dålig. Ska blir spännande att se om det blir bottennappet. Jag lyckades inte komma igång. Och i morse hade jag alldeles för mycket kvar att göra på den, vilket gjorde att jag panikskrev en avslutning en kvart innan inlämning för att komma upp i rätt antal ord. Den andra delen av tentan blev över lag undermålig.

Imorgon planerar jag en städdag innan Valborgsbrasa i Vasaparken. Min lägenhet tenderar katastrof i tentatider. Jag tänker att jag ska prioritera pluggandet, men istället gör jag ingenting. Högst ineffektivt. Det normala (hos andra människor alltså) verkar vara att ha skinande rent just när pluggande ska intensifieras... Ja, det handlar om prioriteringar alltså.

Och jag och gitarren har återfunnit varandra. Jag önskar verkligen att jag kunde spela bättre än vad jag gör. Jag har fått lite tips från olika håll genom åren, men om jag inte använder dem konsekvent så faller de förstås bort.

Och så är Gud god. Det är bra. Vi läser uppenbarelseboken i cellgruppen, och den är ju inte så lätt. Men det känns bra ändå, för genom allt det som är så svårtolkat så finns Gud. Och Han är god och har en hel drös med nåd, och Han är helig. Avskild. Något helt annat än oss.

Bettan och Christian dök upp i New Life i söndags, och jag blev så oerhört glad att se dem. Förlåt, Bettan, om jag skrämde dig!

Jag letade klänning till U och S bröllop, men det gick inte så bra. Bättre gick det på H&Ms barnavdelning. Jag köpte två mönstrade tunikor/klänningar i bomull, en skjortklänning och ett par leggings. Så söta! Jag funderar lite på varför jag gillar söta kläder så mycket. Jag undrar om det beror på att jag inte var så mycket för klänningar när jag var yngre. Eller det gick förstås i perioder. Men jag tror inte att jag kände mig så söt. Så jag tar kanske igen det nu. Amatörpsykologen analyserar sig själv.

Nu ska jag sova, så att jag är fit for fight imorgon för projekt städning!

Påsk m.m

Jag tycker att eksemskapande är en dålig aktivitet. Ändå är den uppenbarligen mycket lätt att hemfalla åt... Illa, det KLIAR. Jag vill inte ha några fler eksem nu. Jag ska ju på bröllop typ hela våren. VARFÖR får jag eksem nu förresten, undrar jag? Har ju aldrig haft det när jag var yngre.

Och långfredagen är just avslutad (kl är över 12). Starkt och klart och obegripligt på samma gång. Det där ni vet... Kära nån. Det var ju för mig som Han dog. Också. Texterna var starka vid gudstjänsten. Sällan lästa med sådan professionell stämma.

Jag längtar efter påskdagens jubel. Men påskdagen förutsätter långfredagen. Därför är det bra att leva lite också i långfredagen, och inte bara i påskdagen. Påskdagen blir meningslös utan långfredagen. (jag vet inte riktigt vart jag vill komma, är kanske lite trött) Egentligen längtar jag efter att leva mer i Gud... Jag behöver det. Så oerhört mycket.

Min grannar

Jag är lite ledsen.
Grannarnas grejer börja fylla upp flyttkartonger.
Och jag är så galet tacksam att jag har fått ha dem i lägenheten ovanpå.

De är typ världens bästa grannar.
Från första stund har de stöttat mig i olika små och mindre små saker.
Jag har flera grejer i min lägenhet som jag fick låna (och som jag nu får behålla) när jag flyttade in. De har haft två extrasängar stående i ett gemensamt utrymme som jag har fått låna när som helst, om inte de har behövt dem samtidigt. De har tagit hand om mina blommor när jag har varit iväg, och hjälp mig med saker som jag glömt i all hast. Jag har fått låna deras dammsugare...

De har bjudit upp mig på melodifestivalenkvällar (vad gör man nu en lördagkväll, när MF inte går längre?), erbjudit skjuts in till stan när jag har haft väldigt mycket packning och kört med min cykelnyckel till i Vällingby när jag varit tankspridd.

De har erbjudit mig tillträde för tv-tittande till sin lägenhet när de varit borta några dagar.

Och mycket mer... De är helt enkelt väldigt fina, och jag kommer att sakna att ha dem i huset!

Nu så...

Det finns saker som talar mot det.
Typ att hela trädgården fortfarande är vit, även om massorna sjunkit markant de senaste dagarna.
Dagen har varit mulen och fuktig, smutsiga snövallar kantar vägarna, och rännilar med vatten går genom de hala islagren på gatan. Allt fler kala fläckar visar sig på trottoarerna.

Det känns i luften.
Fem grader upplevs förvånansvärt okallt.
Jag tror att upploppet närmar sig i årstidskampen.
Nu hejar jag på våren.
Jag känner att hon är på väg.

Idag kändes det på riktigt.
Det luktade vår...
Jag gick hem från tunnelbanan vid midnatt.
Det var en sån där stillhet.
En sån ni vet, som jag tycker så mycket om.
Och jag stannade upp.

Var är våren?

Det är 12,7 grader minus utanför mitt fönster. Det är den 6 mars. Det hänger inte riktigt ihop. Nu har det varit snö här sedan i december. Det är väldigt vackert, men jag tycker att det räcker nu. Jag ser inte fram emot vårfloden som kommer att översvämma vägar och gator här, men en liten ansats till att börja med hade väl varit på sin plats kan man ju tycka.

I eftermiddags åkte jag hem till Johannes och Susanna och spelade Ticket to ride och lagom till rabarberpaj och Carcassonne dök Elise och Hanna upp. Ticket to ride lyckades jag vinna med knapp marginal, medan Carcassonnes första omgång (där Hanna o Elise var med) gav mig en mittplacering för att slutligen i Carcassonne mot endast Johannes o Susanna komma sist. En väldigt trevlig eftermiddag och kväll!

Det är mycket i skolan... Jag hade planerat att ha söndag ledig, men jag kommer att behöva plugga imorgon. Känner i kroppen att jag är stressad. Det är inte alls bra. Måste få ner andningen i magen, och kroppen ner i varv. Kursen vi läser nu "Barn- och ungdomsvetenskap" är en femveckorskurs instoppad på fyra veckor. Upplägget däremot passar mig, då det är väldigt strukturerat. Man MÅSTE helt enkelt göra vissa uppgifter för att hänga med. Och att jag hade böckerna vid kursstart, och att min grupp har det bästa schemat underlättar. Bara att bita ihop och försöka hänga i. (Många metaforer blir det...)

En av mina benjaminfikusar är döende (om inte redan död?)... Jag missköter mina blommor. Bladen har trillat av.

Jag gjorde det!!!

Jag fick A i en enterminskurs!

Fick tillbaka kursens andra skriftliga hemtenta idag. Och det stod samma betyg i den som i den första. Till min enorma förvåning, eftersom jag tyckte att jag använt begrepp utan ordentlig förståelse för dem själv. "Nej, men... Såhär kan hon ju inte göra!" utropade jag spontant när jag fick se resultatet. Helt ologiskt utrop, men jag tyckte verkligen inte att jag var värd det. Men jag måste uppenbarligen ha gjort uppgiften rätt. Skumt. Onödigt vilka kval jag hade inför att skicka in den... Men kanske är det kvalen, pressen och stressen som gör det.

Nu är vi mitt i vårterminens första femveckorskurs. Den är obegripligt fullproppad med litteratur. Jag kommer att vara glad om jag klarar den, för jag kommer kanske hinna läsa max en fjärdedel av allt som ska läsas. "Specialpedagogikens utmaningar i en skola för alla" Vi läser den tillsammans med andra lärarstudenter, och den är därför inte enbart inriktad på förskolan, utan omfattar hela spannet upp till gymnasiet. Men vi kommer att läsa profilinriktad litteratur också. Bra att de gör så. Skulle kännas lite onödigt för blivande förskollärare att läsa om gymnasiets specialpedagogiska dilemman. Nu känns det som att litteraturen är mer övergripande, även om en hel del utgår från situationen i grundskolan.

Jag har också insett det fantastiska med sådana där band som är insydda i kläder för att de ska vara lättare att hänga upp, men som ofta är i vägen när man väl använder kläderna. Ett avklippt sådant band är alldeles perfekt till "bokbinderi"! Vi har mycket elektronisk litteratur i pdf-format i den här kursen, och utskrivna sidor behöver hänga ihop på något sätt, då häftklamrar inte alltid räcker till. Då gör man helt enkelt hål med hålslag och binder snöret mycket löst om de inre hålen. Binder man för hårt är det krångligare att vända blad. Perfekt!

Jag agerar dessutom snåljåp slash miljökämpe och skriver ut varje pdf-sida i fjärdedelsstorlek, och får således plats med åtta sidor på en A4 (fram och baksida). Det blir ganska läsligt. Oftast.