Lite, lite...

Nu är det snart.
Jag söker jobb.
"Skriver" uppsats.

Våndas.
Söker.
Längtar.
Önskar.
Hoppas.

Jag behöver skakas om.
Skakas rätt.
Skakas till.
Skakas av.

Och det verkar som att jag bryter upp.
Älskar Hässelby.
Men ska nog inte vara där längre.

Oflyt

 

• Jag glömde matlådan hemma.
• Visserligen minimal kö till kopiatorn, men insåg snart att andelen kopior på kortet inte skulle räcka till
• När kortet var tömt satte jag igång min datorn, men det var ovanligt trögt att komma ut på universitetets trådlösa nätverk
• Väl uppkopplad och inloggad märkte jag att länken till att köpa fler kopior var knas, men efter att jag pratat med en av bibliotekarierna så hittade jag en annan väg dit. Lyckades alltså fylla på kortet efter flera onödiga omvägar
• Tillbaka till kopieringskön där min klasskompis lyckats hålla min plats (konsten att känna sig skyldig gentemot de bakomvarande som också hade en del att kopiera) hann jag kopiera några ark innan ett papper fastnar i maskinen. Problemet är inte jättesvårlöst, men tog ändå några extra minuter, och ett mindre paket frustration... Jag skickar iväg min klasskompis så att hon ska hinna värma sin mat och äta innan seminariet börjar en halvtimme senare
• Köper en baguette i kafeterian för 44 kr... (och senare två korv med bröd på Centralstation för 36 kr)
• Tåget kör i tid, men stannar innan Flemmingsberg och står stilla i 36 min.

Och så saknar jag farmor...
(Jag är på väg till hennes begravning.)

Cellen

Jag tycker så mycket om cellgruppen jag är med i. Eftersom det inte fanns en kontinuerlig bönegrupp i Hässelby för ett par år sedan (och eftersom jag hade behov av att träffa människor i samma livssituation som jag själv) så gick jag med i Ellies (och vid den tiden även Michelles) cellgrupp.

Inför hösten skickade Ellie ut ett mail om lite nya tankar om  hur vi kunde lägga upp ansvaret och bygga gemenskapen i cellen. Och det var hur bra som helst! Vi har fördelat bibelstudierna i hela gruppen, och S och jag har fått dela på spelandet på lovsångskvällarna som vi har var tredje vecka. Vi har även haft några gemenskapsdagar och lite sånt. Vi ska också ha egentid en och en, fika eller nåt, men där har jag de flesta kvar. Roligt!

Igår kväll avslutade vi läsningen av Efesierbrevet, och M hade en jättebra genomgång. Vi kommer att fortsätta med att läsa ett par kapitel i Markusevangeliet i veckan, men det blir först till om tre veckor, eftersom vi ska ha gemensam cell med en annan grupp om två veckor, och lovsång nästa. Många saker!

Nu till helgen firar vi SMUs hundraårsjubileum i Hässelby, men jag är ganska otaggad. Ikväll har vi församlingsmöte med samtal om pastorsprofil på den nya pastor vi söker, samt ungdomsråd.

Men först nu i eftermiddag, så ska jag till skolan och ha slöjd och bygga klart en liten scen till en liten film vi ska spela in på bilden imorgon utifrån ett etiskt dilemma som kan uppstå på förskolan.

Lite nytt

Jag vet inte riktigt, men det känns som att mina ord tagit lite slut. Eller så spiller jag ut dem i Facebook. Kan vara så.

Funktionen med bloggen blir ju lite sådär då.

U har kommit tillbaka från Etiopien (för snart två veckor sedan), och jag har varit där ett par gånger. Så mysigt! (Men ack så onödigt lång resväg.)

Jag hade en så bra helg, med spel- och Idolkväll på fredagen, myshäng hos U och S på lördagskvällen med vegetarisk lasagne, äppelpaj och "Forrest Gump". I söndags hade cellgruppen fikat i New Life, så då var jag där på andra mötet. Missade en del av predikan, men det var bra att vara där ändå. På kvällen var jag på Rekviem-konsert i St Matteus kyrka, där R spelade. Det var riktigt bra!

Igår hade jag ett möte med min handledare inför nästa period av verksamhetsförlagd utbildning (VFU, typ praktik). Jag frågade henne om hur det gått med pärlprojektet som jag hade med några barn sist jag var där. Hon svarade att de kollat med barnen om de ville fortsätta med det, men när barnen frågade efter mig och fick reda på att jag inte skulle vara där, fanns det inget intresse alls. Så min handledare och jag funderade på om intresset runnit ut, eller om det kunde vara så att det var personrelaterat. De projekt som jag driver tillsammans med barnen har inte varit särskilt kopplade till avdelningens övriga verksamhet. Det är lite dumt, för tanken är att vi som studenter helst ska bygga på sådant som redan är igång. Då blir det att jag sysslar med något slags parallellverksamhet.

När jag skulle gå hem efter mötet gick jag förbi avdelningen där jag brukar vara. Ett av barnen såg mig och sa: "Jag har gjort klart min pärlplatta" Och jag ville gärna se den, så jag följde med in på avdelningen, och när jag fått se hans pärlplatta och lovat att vi skulle ta hand om den när jag kom tillbaka, så fångade ett annat barn upp mig. "Vet du, Katarina, var är de där bilderna nånstans?" Och det var de två barnen som jag hade med i projektet från början, men som missat slutklämmen. Så jag lovade dem att de skulle få möjlighet att också göra som de andra. Roligt!

Förra kursen handlade om matematik, men projektet var i hög grad estetiskt. Och den här kursen som vi läser nu handlar om estetik (o etik). Så det skulle vara roligt att se hur långt man kan komma vidare med pärlorna.

Akt 7

Jag lovade ju sommar i sju akter, och här kommer den sista.


Det blir som ett avslut och en uppstart. Mitt liv är ganska mycket så. Lite uppdelat. Inte egentligen på något problematiskt sätt. Mest att det finns olika tider. Och som livet sett ut de senaste nio åren, så har sommaren framförallt hört till Trelleborg, och terminerna någon annanstans. Och nu har Stockholm varit mitt "någon annanstans" i sex år.


Men varje sommar: Trelleborg.


När det var dags att lämna sommaren (Trelleborg) bakom mig, blev jag uppskjutsad av pappa och Anki. Vi hälsade på hos kära syster U och S i Sollentuna, och bodde över där hela helgen. Vi promenerade, samtalade, tog det lugnt. På lördagen åkte jag, U och S till Uppsala för att fira kusin N på hans 30-årsdag. Det var väldigt trevligt. Vi pratade med kusin J och kusin I med man hela kvällen, och åkte hem ganska sent. På söndagens morgon blev jag skjutsad till Hässelby när Anki och pappa var på väg hem. Jag mellanlandade lite snabbt, och åkte sedan in till Filadelfiakyrkan. Jag har inte varit på "vanlig" gudstjänst där förut, och R, O och S skulle dit, så jag hakade på dem. Efteråt åkte vi spårvagn och veteranbuss. Det var spårvagnens dag, och vi fick åka den nya linjen från Sergels torg gratis. När vi provade spårvagnen med en cafévagn från Gröna Lund, lyckades vi få åka gratis där också, även om det är en specialare. Det var en riktigt härlig dag!


Nu har skolan kommit igång, men jag verkar inte ha gjort det. Jag undrar hur andra gör. Jag försöker kombinera ett socialt liv, träning på Friskis och Svettis (nytt för mig sen i måndags, september månad 150 kr), engagemang i kyrka med att plugga. Och hittills har det sistnämnde gått ganska illa... Någonstans hade jag goda ambitioner för den här terminen. Men det verkar redan ha fallit. Typiskt.


I helgen som gick var jag på mötet i New Life, och efteråt gick vi ut ett ganska stort gäng och åt. När vi var klara där gick några av oss och mötte upp M vid Medborgarplatsen och såg på Toy Story 3. Den var faktiskt riktigt bra! Jag både skrattade och grät. Det säger kanske visserligen mer om mig än om filmen, men jag gillade den hur som helst!


Och den här veckan har jag haft saker planerat varje kväll (om man räknar måndagens Friskispass). I tisdags var jag på mat- och spelkväll, i onsdags var det cellgrupp och igår hade vi Husetträff. Av en händelse blev jag ledig ikväll, men hade haft Tonår om fler kunna komma. Imorgon ska jag utestäda med kyrkan och på kvällen ska jag på Hattfest med knytis i Spånga. Det ska bli fantastiskt roligt! På söndag ska jag hjälpa till med kyrkkaffet i H-by, läsa någon text på gtj, och sedan är det UR. På kvällen gospelkörsövning... Och jag ska plugga närdå? Borde givetvis gjort det idag. Men jag var på ett danspass på Friskis på Kungsholmen. Det var jobbigare och gick inte riktigt lika dåligt, som jag trodde. Roligt!

Sommarlov

Det har varit en mycket intensiv termin. Femveckorskurserna har avlöst varandra, och några av dem ha legat på avancerad nivå. Kurser, som för de som inte är utbildningens testkaniner, kommer att ligga i termin sju (eller var det sex?). Hittills har jag klarat mig. Hittills. Men jag lämnade in sista tentan i fredags. Och jag förväntar mig inte att jag klarat mig. Osedvanligt låg kvalitet. Men jag förstår om ni inte tror mig. Just eftersom jag trots tveksamheter har klarat mig hittills. Jag hoppas givetvis att jag slipper komplettera, men jag tror kanske att det nog var dags nu.

Hur som helst, så är det oerhört skönt att inte ha mer skola den här terminen.

Och min allra käraste syster har flyttat upp till Stockholm! Närmare bestämt hem till mig (tillfälligt). Och jag njuter! Det är SÅ mysigt att ha henne här. Hon har påbörjat sin doktorandtjänst vid botaniska instutitionen, där hon nu först kommer att åka ner till Tanzania, och sedan kommer tjänsten ha sitt fältarbetet i Etiopien. Coolt! Jag är sjukt stolt över att hon är doktorand. Hon och Simon har hittat en lgh som de kan få hyra i andra hand. Tyvärr i en annan del av stan, men jag hoppas att de får den. Skulle vara skönt för dem att ha någonstans att ha sina saker, och det verkar vara ett bra ställe. Hört från pålitliga källor...

Moving on

Ok. Nu är det bara en kurs kvar på terminen.
Inte så taggad. Tentan jag lämnade in idag var riktigt dålig. Ska blir spännande att se om det blir bottennappet. Jag lyckades inte komma igång. Och i morse hade jag alldeles för mycket kvar att göra på den, vilket gjorde att jag panikskrev en avslutning en kvart innan inlämning för att komma upp i rätt antal ord. Den andra delen av tentan blev över lag undermålig.

Imorgon planerar jag en städdag innan Valborgsbrasa i Vasaparken. Min lägenhet tenderar katastrof i tentatider. Jag tänker att jag ska prioritera pluggandet, men istället gör jag ingenting. Högst ineffektivt. Det normala (hos andra människor alltså) verkar vara att ha skinande rent just när pluggande ska intensifieras... Ja, det handlar om prioriteringar alltså.

Och jag och gitarren har återfunnit varandra. Jag önskar verkligen att jag kunde spela bättre än vad jag gör. Jag har fått lite tips från olika håll genom åren, men om jag inte använder dem konsekvent så faller de förstås bort.

Och så är Gud god. Det är bra. Vi läser uppenbarelseboken i cellgruppen, och den är ju inte så lätt. Men det känns bra ändå, för genom allt det som är så svårtolkat så finns Gud. Och Han är god och har en hel drös med nåd, och Han är helig. Avskild. Något helt annat än oss.

Bettan och Christian dök upp i New Life i söndags, och jag blev så oerhört glad att se dem. Förlåt, Bettan, om jag skrämde dig!

Jag letade klänning till U och S bröllop, men det gick inte så bra. Bättre gick det på H&Ms barnavdelning. Jag köpte två mönstrade tunikor/klänningar i bomull, en skjortklänning och ett par leggings. Så söta! Jag funderar lite på varför jag gillar söta kläder så mycket. Jag undrar om det beror på att jag inte var så mycket för klänningar när jag var yngre. Eller det gick förstås i perioder. Men jag tror inte att jag kände mig så söt. Så jag tar kanske igen det nu. Amatörpsykologen analyserar sig själv.

Nu ska jag sova, så att jag är fit for fight imorgon för projekt städning!

Var är våren?

Det är 12,7 grader minus utanför mitt fönster. Det är den 6 mars. Det hänger inte riktigt ihop. Nu har det varit snö här sedan i december. Det är väldigt vackert, men jag tycker att det räcker nu. Jag ser inte fram emot vårfloden som kommer att översvämma vägar och gator här, men en liten ansats till att börja med hade väl varit på sin plats kan man ju tycka.

I eftermiddags åkte jag hem till Johannes och Susanna och spelade Ticket to ride och lagom till rabarberpaj och Carcassonne dök Elise och Hanna upp. Ticket to ride lyckades jag vinna med knapp marginal, medan Carcassonnes första omgång (där Hanna o Elise var med) gav mig en mittplacering för att slutligen i Carcassonne mot endast Johannes o Susanna komma sist. En väldigt trevlig eftermiddag och kväll!

Det är mycket i skolan... Jag hade planerat att ha söndag ledig, men jag kommer att behöva plugga imorgon. Känner i kroppen att jag är stressad. Det är inte alls bra. Måste få ner andningen i magen, och kroppen ner i varv. Kursen vi läser nu "Barn- och ungdomsvetenskap" är en femveckorskurs instoppad på fyra veckor. Upplägget däremot passar mig, då det är väldigt strukturerat. Man MÅSTE helt enkelt göra vissa uppgifter för att hänga med. Och att jag hade böckerna vid kursstart, och att min grupp har det bästa schemat underlättar. Bara att bita ihop och försöka hänga i. (Många metaforer blir det...)

En av mina benjaminfikusar är döende (om inte redan död?)... Jag missköter mina blommor. Bladen har trillat av.

Jag gjorde det!!!

Jag fick A i en enterminskurs!

Fick tillbaka kursens andra skriftliga hemtenta idag. Och det stod samma betyg i den som i den första. Till min enorma förvåning, eftersom jag tyckte att jag använt begrepp utan ordentlig förståelse för dem själv. "Nej, men... Såhär kan hon ju inte göra!" utropade jag spontant när jag fick se resultatet. Helt ologiskt utrop, men jag tyckte verkligen inte att jag var värd det. Men jag måste uppenbarligen ha gjort uppgiften rätt. Skumt. Onödigt vilka kval jag hade inför att skicka in den... Men kanske är det kvalen, pressen och stressen som gör det.

Nu är vi mitt i vårterminens första femveckorskurs. Den är obegripligt fullproppad med litteratur. Jag kommer att vara glad om jag klarar den, för jag kommer kanske hinna läsa max en fjärdedel av allt som ska läsas. "Specialpedagogikens utmaningar i en skola för alla" Vi läser den tillsammans med andra lärarstudenter, och den är därför inte enbart inriktad på förskolan, utan omfattar hela spannet upp till gymnasiet. Men vi kommer att läsa profilinriktad litteratur också. Bra att de gör så. Skulle kännas lite onödigt för blivande förskollärare att läsa om gymnasiets specialpedagogiska dilemman. Nu känns det som att litteraturen är mer övergripande, även om en hel del utgår från situationen i grundskolan.

Jag har också insett det fantastiska med sådana där band som är insydda i kläder för att de ska vara lättare att hänga upp, men som ofta är i vägen när man väl använder kläderna. Ett avklippt sådant band är alldeles perfekt till "bokbinderi"! Vi har mycket elektronisk litteratur i pdf-format i den här kursen, och utskrivna sidor behöver hänga ihop på något sätt, då häftklamrar inte alltid räcker till. Då gör man helt enkelt hål med hålslag och binder snöret mycket löst om de inre hålen. Binder man för hårt är det krångligare att vända blad. Perfekt!

Jag agerar dessutom snåljåp slash miljökämpe och skriver ut varje pdf-sida i fjärdedelsstorlek, och får således plats med åtta sidor på en A4 (fram och baksida). Det blir ganska läsligt. Oftast.

Stinkande huskur

Fick idag reda på att vi har förskjutit cellgruppsschemat så att det är hemma hos mig nu på onsdag istället för i nästa vecka... Det är väldigt bra. För nu måste jag städa. Och det är verkligen på tiden. Tips på vad jag ska laga för mat, någon?

Idag stannade jag hemma för att rekreera mig. Både igår och idag har jag gett mig på att blanda till en mixtur av vitlök och ingefära för att skrämma sjukan på flykten. Den har varit otäck, men ovanligt ätlig (sväljbar).
Första gången jag gav mig på vitlöksmetoden så pressade jag den på en macka... Det var väldigt obehagligt. Lite mindre spyvarning lyckades jag åstadkomma genom att göra tablettstora bitar av vitlöken som jag svalde ner med vatten. Det blir dock ganska många bitar att svälja ner av 3-4 medelstora/små klyftor, så det var inte så angenämt det heller egentligen. Bara lite mindre plågsamt än smörgåsversionen.

Men igår tog jag två riktigt stora klyftor, pressade dem och blandade med pressad färsk ingefära, hällde på lite citronjuice (från koncentrat - sån där plastcitron, för smakens skull tänker jag) och rörde ut det i lite ekologisk mild naturell yoghurt (den är lite fetare än den oekologiska varianten) och slevade långsamt i mig genom att lägga det långt bak på tungan och svälja, en sked i taget. Sköljde ner varje "sked" med C-vitaminbrus. Blandningen var stark, men det gick faktiskt ganska bra att göra så.

Idag valde jag ännu en variant. Samma sak med vitlök, ingefära och citron som igår, men jag blandade det med lite crème fraiche istället. Av den blandningen så blandade jag ut lite med ännu mer crème fraiche och hade på min linssoppa, och det sista åt jag sedan och sköljde ner med vatten och C-vitaminbrus. Inte alls omöjligt! Jag försökte först utan att bara svälja ner utan vatten, men det blev lite svettigt...

Jag satsar på att vara frisk imorgon, så att jag kan få gjort lite på min VFU-uppgift. (Och slippa ta igen alltför mycket senare.)

Facebook, relationer och karaoke

Jag tror att jag kanske använder Facebook lite för mycket. Då tror jag att jag redan har berättat allt av intresse och inte har något kvar att skriva om här. Men det är ju delvis andra som läser bloggen än som är på Facebook... Och tvärtom: Det är ändå ganska få av mina vänner på Facebook som har adressen till min blogg - och då kan jag ju skriva om saker här som jag inte skriver där. (Jag är ju lite hemlig - osökbar... och har inte uppgett min bloggadress i min information där) Samtidigt tror jag att Facebook är en social ventil för mig, även om den egentligen bidrar lite näringsfattigt till relationskontot. Bukfylla, som kan vara ganska trevlig om man håller lite konversationer igång (kan i och för sig väldigt viktigt för vissa relationer, med sådana man inte har möjlighet att träffa så ofta, men som man inte gärna tappar kontakten med). Beroendeframkallande tidsfördriv (noll på relationskontot) ger några små applikationer (spel) som jag använder ganska flitigt...

Jag tror att jag är lite socialt utarmad ibland. Jag har ett ganska stort behov av att ha människor omkring mig, så när jag träffar mina vänner (vilket ändå inte är SÅ sällan) så behöver jag det nästan för mycket. Eftersom jag inte har några relationer i min hemmabas, så måste jag se till att jag träffar folk (och vänner jag känner mig trygg med) så mycket utanför hemmet, så att jag också ibland får lite översvämningar på relationskontot, annars blir jämvikten väldigt svajig (och det blir så tydligt i mig när "det inte räcker"). Jag tror att det var längesedan jag hade översvämningar på relationskontot (i somras möjligen - kanske därför jag älskar Nybostrand om somrarna, nästan alltid folk där), och därför blir det tydligare att jag är ganska känslig. Jag är lite rädd att förvandlas till något som jag inte vill vara (något som kräver och därför kväver vänskap - låter otäckt). Varför ska det vara så svårt att bygga trygga relationer?

Denna reflektion kommer lite ur ingenstans... Det är lite konstigt att jag känner mest såhär när jag nyss har träffat vänner (och varit tvungen att gå). Om jag sitter hemma en hel dag, så är det ofta helt okej, och ibland nästan känslomässigt lättare för då behöver jag inte påminnas om vad jag saknar på samma sätt.

Idag var jag på en fantastiskt trevlig premiärvisning av filmen "Katt-tricket" - en romantisk komediparodi, gjord av två tjejer i min cellgrupp. Det var hur kul som helst! De hade lyckats hyra en salong på biograf Grand på Sveavägen, och vi var finklädda och på premiärhumör allihop. Efteråt var närmare ett trettiotal av gästerna på kinarestaurangen intill och åt buffé. Trevligt, trevligt, och mycket gott. Klockan fyra gick några av oss därifrån. M o M skulle hem till var sin kompis, Ellie skulle på ett slags femtimmars konsertgrejs (och jag hade kunnat få följa med där, men det kostade 300 kr, och det var lite i överkant kände jag), E och H skulle sjunga på en happening med sin gospelkör nu ikväll och följde inte med till restaurangen. Sen fanns det inte så många fler som jag kände frimodighet att hugga tag i, så jag åkte hem efter att ha hängt lite med Ellie innan konserten. Då har jag ändå haft vänner omkring mig i 4 timmar... Men det kändes så fruktansvärt tråkigt att åka hem till ett tomt hus. Men jag har planerat att låna grannens TV lite. De är så gulliga som låter mig låna den, när de inte är hemma.

I skolan är vi mitt i en femveckors VFU-period, och jag är på en förskola 8.30-15 varje dag under veckorna och försöker hitta på saker att göra för att kunna göra mina VFU-uppgifter och examinationer tillfredsställande. I torsdags så hade vi en muntlig examination där vi skulle analysera några samtal som vi hade haft med barnen, så då var jag i skolan istället 9-11. Vi fick också tillbaka vår skriftliga examination som vi lämnat in den 12:e oktober... Den gjorde mig superglad! Jag hade inte hunnit att riktigt läsa igenom den innan jag skickade in den, eftersom klockan var närmare halv fyra på natten när jag blev klar. Den skulle vara inskickad innan åtta på morgonen. Jag var alltså väldigt trött, och inte tillräckligt fokuserad för att bedöma den, så jag lät helt enkelt bli att läsa igenom den ordentligt. Efter det har jag inte vågat läsa den... Förrän i torsdags, alltså.

Efter muntliga examinationen behövde vi inte åka till VFU:n, så jag passade på att hälsa på borta på Pärlan i Rinkeby. Barnen har blivit så stora, och jag blir så glad av att många av dem fortfarande känner igen mig. Jag var där en sväng för ett par veckor sedan för att göra en uppgift från skolan tillsammans med en tjej i mitt studentarbetslag, men då kändes det besöket lite mer formellt, så det var jättemysigt att bara komma dit i torsdags utan att ha någon särskild anledning annat än att jag vill träffa dem.

På kvällen hade vi församlingsmöte i kyrkan med soppa, och vi funderade kring vad församlingen är och vad vi vill att den ska vara. Intressant och trevligt.

Igår var jag på förskolan igen och försökte spåna på hur jag skulle hitta språkspår som barnen var intresserade av att jobba vidare med... Känns lite osäkert med den kommande examinationen. Den ska bygga på saker vi ska göra med barnen utifrån deras intresse som ska beröra språk i vid bemärkelse. Och dessa saker ska vi göra de tre sista veckorna på VFU:n nu... Och efter det ska vi läsa litteraturen som vi sedan ska använda oss av till tentan. Känns lite... svårt. Ja.

Igår kväll åkte jag till Alby för att hänga med I. Hon och tjejen hon delar med har en jättefin lägenhet på sjunde våningen. Jag o I gjorde varma mackor sedan sjöng vi karaoke hela kvällen! Det var fruktansvärt kul! När jag skulle åka hade vi glömt en av sångerna jag sjöng, men sedan ringde hon när jag satt på tunnelbanan och sjöng den för mig. Precis när jag hörde ringsignalen hade jag också kommit på den. Roligt! :) Jag rekommenderar starkt www.karaokeparty.com! Det är typ som Singstar, fast på Internet. Vi tyckte att den var lite bråkig med oss i bedömningen ibland, men att utbudet av sånger var så stort (även olåsta) och att man faktiskt kunde få en form av bedömning, gjorde att vi höll på med det tills vi var tvungna att snabbt skynda oss till tunnelbanan för min hemresa. Man behöver inte ens registrera sig om man bara vill ha bedömningar till varje enskild sång! Men det tror jag att man måste göra om man vill spara resultaten. Petitesser! :)

Nu tror jag att det är dags att sluta!
Nu ska jag gå och borsta tänderna (godiset i Alby var billigt och jag hade kvar en del som jag just åt upp), sen ska jag kanske sjunga lite karaoke innan jag går upp till grannen och tittar på Little miss Sunshine. Blir nog att jag går på gudstjänsten i New Life imorgon... Hoppas att jag orkar till den klockan 10.

Insidor, utsidor och annan bråte

I förra veckan lämnade jag in min hemtenta. Jag var inte så nöjd med den, men jag tror jag klarar mig från att göra om den i alla fall. Hamnar i bästa fall på ett C. (Se där, nu börjar spekulationerna...) Har haft en lite tråkig dag. Försökte göra lite inlämningsuppgifter som jag har kvar från veckan jag var på Teneriffa och missade ett seminarium i skolan. Känner mig nästan klar med en av dem. Måste bara skriva ner det sista också. Sen så har jag bara en bok kvar att skriva lite från, och sedan så är terminen slut!

Ikväll har de pysslat med skumma saker på den större vägen som går utanför ett plank där jag bor. Jag vet inte när de började, men jag vet att de höll på till långt efter tio, ja, klockan var säkert närmare tolv innan de kört iväg. Och det har varit som ett konstant brummande. Det var minst en stor lastbil (eller vad det nu var för något), hade gula blinkande ljus (tror jag) och så gav den ifrån sig små pip då och då. Det såg ut som att den sprutade något mot andra sidan vägen, men jag har ingen aning. Det såg inte ut som en brandbil, det luktade inte brand och jag såg ingenting förutom den skumma bilen (det är ju ett plank i vägen). Men det där konstanta ljudet som vad det nu var gav ifrån sig, var riktigt enerverande.
Eftersom jag känt mig uttråkad så satte jag igång en film ("Walk the Line") efter tio någon gång, så då märkte jag inte av den där verksamheten längre.

Dagtid brukar de spränga och hålla på där på andra sidan, men det känns ju konstigt att idrottshallsbygget skulle fortsätta in på natten. Jag har verkligen ingen aning...

Igår kväll var jag på bio och såg Terminator - salvation. Den var bitvis riktigt bra. Jag är lite dubbel till att det är så mycket... skjutande. Men det kanske jag kan ha lite överseende med. Det fanns en intressant handling där bakom, och jag är glad att jag såg den. Blev lite sugen på att titta på tvåan igen, och att eventuellt se om ettan (om jag sett den, vilket jag inte är helt säker på) och trean (vilken jag tror att jag inte sett). Men det får kanske bli ett annat projekt.

Jag har bara en söndag kvar i Stockholm innan jag åker söderut, och på söndag har min basgrupp hand om fikat. Jag passade därför på att hälsa på i New Life i söndags. Det var Kjell som predikade, och det var en viktig predikan för mig, tror jag. Den handlade om att "sluta fokusera på sin löftesson" och att istället sträva efter att leva efter Guds hjärta. Löftessonen kopplade han till Abraham. Abraham litade på att han skulle få den son som Gud hade lovat, men framförallt så sökte han Guds hjärta. Han vädjade för människorna inför Gud, för han visste att människorna i staden var viktiga för Honom. Ungefär så (jag förstod inte riktigt alla spår, men jag förstod kontentan).
Jag tror att jag ofta fokuserar på fel saker, även om vissa av dem ändå är goda. Men jag lever nu. Jag är nu. Och Gud bor i mig (även om jag ibland lyckas dölja det nästan till och med för mig själv). Jag behöver inte fråga efter Guds vilja för mitt liv (vilket bara tenderar till att bli låsningar), utan jag kan fråga efter Guds vilja för mitt nu. Begripligt? Jag vet inte. Men det jag vet Gud har lovat, är att om jag bekänner mig till Honom, så kan jag också lita på att han bär igenom allt, vad som än händer. Tillit? Ja, kanske.

Förra helgen så hade vi en härlig gospelkonsert på lördagen och en fin SMU-avslutning på söndagen. Och vi hade riktigt bra väder.

Förra tisdagen (det har ju hunnit bli onsdag nu, men för en vecka sedan) sprang jag Vårruset tillsammans med Ellie och ett gäng från hennes Diakonia-aktivistgrupp. Jag fick alltså spinga med en målad klocka på ryggen, men den var inte ivägen på nåt sätt. Det var supertrevligt! Jag och Ellie (vi hade blivit av med Elise) sprang tillsammans hela vägen förutom i spurten. Och sedan var det picknick efteråt i duggregnet... Lite kallt var det, men mysigt.
Efter Vårruset så hade jag ju tentan efter mig, vilket innebar slarv med mat och träning. Jag kom ut någon dag, men eftersom jag inte ätit så vettigt så mådde jag inte alls bra efteråt. Men efter inlämningen försöker jag nu att få lite ordning på det igen! Jag har två gånger lyckats springa till Åkeshov, och är jättestolt även om jag tog det väldigt lugnt i lördags, för att kämpa lite mer igår (måndags). Nu får jag bara se till att försöka hålla mitt varannandagsmål! Imorgon får det kanske bli en lite kortare runda, om det inte visar sig att jag får lust att springa till Åkeshov igen. Hihi.

Nu tror jag bestämt att det är dags för mig att sova (02:07 står datorklockan på).

Fantastiska dag!

Åh... Ibland behöver jag skriva av mig. Dela med mig av lycka, liksom. *ler*

I förmiddags hade vi sista seminariet i kursen vi läser nu. Vår kurslärare hade informerat om att vi skulle få besök. En psykolog/-i?/studerande skulle testa en enkät på oss om intensiv beteendeterapi med autistiska förskolebarn, och detta skulle ta ca fem minuter. Men till killens glädje så är vi väldigt nyfikna och han var lite smålyrisk när han gick ut ur klassrummet en halvtimme senare och tyckte att han hade fått jättemycket. (Jag hoppas att det var så också.) Detta gjorde att seminariet blev väldigt trevligt, han hade liksom satt en god stämning på det hela.

Efter seminariet skyndade jag mig ner till kafeterian och köpte en begagnad studiebok av en tjej, och sedan köpte jag ännu en nere vid tunnelbanestationen.
Därefter lunchade jag med nästan hela studentarbetslaget, och det var supermysigt.

När jag kom hem hann jag mest kolla mailen och lite grejer, byta om och äta lite innan jag fick skynda iväg igen. Det var gospelkonsert med Birka Gospel och Samuel Ljungblahd inne i Filadelfiakyrkan. Elise (cellgruppen - visste jag) och Annika (fsk Pärlan - visste jag inte) skulle vara med och sjunga, och jag var där tillsammans med Mirjam, Lisa o Hanna (cellgruppen) med flera. Det var bra och kul att vara där.
Men så satt det en man/kille på samma rad som jag. Och jag kunde inte placera honom. Jag var helt säker på att jag måste ha sett honom förut och det brydde mig en aning att jag inte visste vart... Jag kände också på mig att jag pratat med honom.

Efter konserten följde jag, Mirjam, Hanna och Hannas Anders med hem till Martin och blev bjudna på te och mackor. Väldigt trevligt. Martin bor i en superliten etta, men den var jättemysig. Hans inredningsstil påminner mycket om Lisas för övrigt, så det kändes som att jag varit där förut, även om så inte var fallet. Skumt men kul!
På vägen dit passade vi på att leka lite snabbt i Vasaparken... Stora gungan kittlades i magen! :)

På vägen hem fick jag sällskap av Hanna och Anders som bor på Tempus (Åkeshov - samma linje och håll som jag). När tunnelbanan stannade sa Hanna i förbifarten att jag kunde komma och sova hemma hos henne och Ellie i natt, varpå jag hoppar av tunnelbanevagnen, hon hinner säga "om inte Ellies syster bor över i natt förresten" och jag hinner hoppa på tåget igen innan dörrarna stänger. När tåget åker iväg vinkar hon åt mig att komma tillbaka, men det har precis passerat ett tåg i motsatt riktning och jag ser vid Ängbyplan att nästa skulle gå en kvart senare (klockan var kanske halv tolv på kvällen), så jag bestämde mig för att åka hem.
Under resan vidare ut kommer jag plötsligt på vart jag sett snubben som satt på min rad vid konserten! Det var ju psykologistudenten! Och det var riktigt skumt, och jag blev fullkomligt lycklig över denna upptäckt! Hur stor är sannolikheten, att man "träffar på" en person två gånger samma dag som man aldrig (mig veterligen) har träffat förut? Jag tror att det är Guds humor!!

Jag fick springa till bussen i Hässelby Gård och hann med den precis, men sedan småsprang jag i glädje hem från busshållplatsen för att jag längtade efter att få dela med mig av lyckan jag kände. Hihi... Lyckas jag?? *ler*
Hanna, som hade haft sin telefon på ljudlöst när jag försökte ringa henne för att säga att jag skulle åka hem, ringde mig sen. Jag hade skickat ett SMS om att jag kommit på det där med vart jag träffat på snubben förut, och att hon kunde ju ringa om hon ville veta. Så då fick jag ur mig lite lycka!

Sen har jag blivit lite taggad på kollektivboende igen efter ett chat-samtal med Anders. Spännande!

Förstå vilken dag!!
Men det ska blir skönt att sova nu. :)

Paus

Imorgon har jag en ledig dag. Det känns skönt, tycker jag. Eftersom jag lämnade in hemtentan idag (jag var hysteriskt sent på det och fick posta den för att jag inte skulle hinna till skolan i tid - bra att poststämpel gäller) och vi har VFU de sista dagarna av kursen - och därför inget att läsa - så blev det en dag ledigt imorgon. Då ska jag städa (det är hemskt vad stökigt det blir av pluggande), skriva rapport till UR (från FR-mötet idag) och göra en överslagsräkning på vad nästa kurs böcker kommer att gå på samt köpa åtminstone de mest angelägna (de som vi måste ha till kursstart).

Jag blev visserligen inte så nöjd med vissa delar av min hemtenta, men det är ju inte så mycket att göra åt nu. Skönt att ha fått iväg den i alla fall.

Efter tentainlämningen (-ivägskickandet) så mötte jag upp Anna och Sofia i Vällingby. Vi gick på Gina Tricot och åt supergoda mackor på Subway. Jag köpte ett par svarta och ett par vita tunna leggings i piratlängd (19 kr stycket, värsta kapet). Jag är mycket nöjd trots nära på korvskinnseffekt ("one size" - fits all?). När jag kom hem efter församlingsrådsmötet provade jag dem tillsammans med nästan alla mina söta klänningar och långa tunikor och blev lite smålycklig och längtade till sommaren!

Dilemma

Äntligen har schemat inför kommande kurs dykt upp.
Men VARFÖR har man inte fått reda på att vi faktiskt har en vecka påsklov?!
Kanske mer berättigad fråga: Varför frågade jag inte någon som skulle ha kunnat veta en sådan sak?

Gah... Jag skulle, rent hypotetiskt kunna stanna några dagar i Skåne. Men det kostar mig minst 250 kr till (om jag åker på lördagen eller sent på söndagen - vilket inte skulle vara helt fel)... Alternativet är att hitta på andra saker i slutet på påskveckan, men frågan är om det verkligen skulle bli billigare. 250 kr är ju inte så farligt egentligen... Jag har ju faktiskt studiemedel.

Ett råd, någon?

Gitarren och annat

Vi är periodare, gitarren och jag. Men när vi väl har våra perioder så verkar han stundtals (jag vill gärna personifiera honom) nästan magnetiskt på mig. Och så försöker jag ibland komma ihåg tips och sådant, men ofta spelar jag "som jag brukar", och är glad att jag är den enda som lyssnar.

Idag har jag spelat, typ pluggat och så har jag försökt skapa lite ordning. Det blir så mycket papper överallt från skolan o så, och jag har ingen pärm (vilket jag självklart borde införskaffa).
Och så hörde jag grannen stå vid mangeln ute i mellanrummet mellan lägenheterna, så då gick jag dit och pratade lite med henne och blev inbjuden till att titta på melodifestivalen. Det var trevligt. Sen har jag pratat med lite med Anna i telefon och spelat lite mer på gitarren.

Häromdagen träffade jag Ellie på tunnelbanan på väg hem från skolan där hela mitt studentarbetslag plus några till från klassen satt. Jag blev så glad av att se henne.
Igår hälsade jag på hemma hos Mirjam och spelade något avancerat "hela-hjärnan"-spel med henne och Lisa (som är med i samma cellgrupp som vi, och som går i Mirjams klass). Eller... det var kanske inte så avancerat egentligen, men övningarna var inte helt enkla. Jag hävdade till en början att min några år äldre hjärna stagnerat i utvecklingen när jag inte riktigt lyckades, men det visade sig att det åtminstone delvis gick att öva upp. Jag kan till och med tänka mig att spela det igen. Kvällen var även i övrigt mysig med kladdkaka o glass. :)

Och appropå före detta kombos... Som något slags statement (eller kanske inte), så hade jag på mig en tröja igår som jag fått av Bettan, och en som jag fått från Eva. Och idag hade jag på mig en som jag fått från lisa (ex-kombon och inte den ovan nämnda) och en annan som jag fått från Bettan. Jag lever i en form av mininostalgi, tror jag. :) Jag ikläder mig rollen som "den kollektivboende", fast jag inte är det... Det går bra. Jag saknar det bara ibland.

Imorgon så har församlingen årsmöte efter gudstjänsten. Det blir nog bra. Men jag hoppas att det inte håller på alltför länge. Jag behöver plugga lite mer nämligen - ska skriva en såkallad processtext till seminariet på måndag. På kvällen så är det Unga Vuxna i kyrkan, men det blir nog några timmar däremellan och efteråt. Det borde funka.

Mindre vardagsbestyr

Ok. I natt drömde jag att jag klippte mig själv.
Om det där klippandet nu även gått på det undermedvetna så måste det verkligen vara på tiden.
Men att försöka själv känns lite riskabelt.
Kanske måste få pengarna från CSN (och ta mig tid till det) först...

CSN är för övrigt ett kapitel för sig själv!
Jag vet att jag borde ha fixat med att skicka in mina betyg från THS för längesedan, men det blev ju inte riktigt aktuellt förrän nu. Jag hade fyllt i allt det andra och skickat in, sen så fick jag svar ett tag senare att de saknade mina betyg från tidigare utbildning. Ja, just det. Hm. Så då var det bara att kopiera handlingarna och be grannarna skriva på (vidimera). Sen så skickade jag in både inscannade versioner (bildfiler skulle det vara), och med brev... Så jag tycker ju att de borde registerat dem nu. Hm. Ja, får se om det händer något idag. Jag kan ju inte heller skicka in studieförsäkran innan de gett mig rätt att få studiemedel... Spännande, det här!

Och eniro.se har äntligen förstått att jag bara bor på ett ställe! Det skulle kännas lite otäckt om man liksom förökades genom delning, och den ena stannade kvar på stället, medan andra delen flyttade... uhu... usch...

Tentafri!

Tentainlämningssång
Mel. He's a jolly good fellow

För jag har lämnat in tentan
för jag har lämnat in tentan
för jag har lämnat in teeentaaan

O tänkt det gör mig glad
Ja, tänk det gör mig glad
ja, tänk det gör mig glad

För jag har lämnat in teeentaaan
håhå vad jag är glad!

Fast jag kände mig inte klar... Så det känns sådär. Hjälper ju inte när man måste lämna in tentan i tid oberoende av hur det känns. Men nu är jag av med den i alla fall. Åtminstone tillfälligt. Två av frågorna blev nog helt ok, men den tredje fick ett katastrofalt språk bitvis. Hann liksom inte korrekturläsa den biten alls... Men jag är friiii!

Dubbelchock?!

Ok... Jag är förvirrad.

Jag var så säker på att mina uppgifter i Didaktikkursen vi avslutade för tre veckor sedan skulle behöva kompletteras. Jag trodde alltså att jag inte skulle behöva göra om dem helt, men att jag inte heller skulle bli godkänd. Men så fick jag det där mejlet idag (hon skickade det igår). Helt sjukt. Jag tror inte på det. Jag är rädd att hon (kursläraren) kommer att skicka ett mejl till jättesnart, där det står att hon skickade fel! Och så visste jag liksom inte riktigt vart jag skulle göra av min glädje över resultatet... Jag kommer att bli helt knasig om hon skickar ett korrigerande mejl.

Jag vill gratulera till två fantastiska examinationsuppgifter som får betyget A!

God jul och lycka till med dina studier!

Nej, men det är faktiskt obegripligt. Jag mådde nämligen inte alls bra när jag skickade in examinationsuppgifterna, trodde att de saknade flera perspektiv.
Jaja, hoppas att det stämmer nu.

Det som istället gjorde mig arg, ja det blev jag faktiskt, var när jag gick in på databasen där våra betyg i kurserna så småningom kommer att registreras. I terminens första kurs hade min lärare nämligen sagt i ett personligt samtal (hon hade det med var och en) att min examinationsuppgift i kursen var värd ett D. Och nu när jag tittade efter vad som var registrerat stod det E! Kan de verkligen göra så?! Hm... ja, jag är sur. Jag har skickat ett mejl nu och frågat. Där hade jag för övrigt också blivit glad över resultatet, så nu kändes det synnerligen snopet.

Snacka om krockande känslor...

Ett steg i taget

Sådär ja... Nu var kurs nummer ett avklarad. Utlåtandet får jag på måndag...

Men att jag aldrig lär mig hur man gör när man pluggar!

Kom i säng klockan fyra i natt. Galenskaper!
Sen var jag i skolan fem över åtta i morse då vi skulle ha vår muntliga tenta (ja, jag blev fem minuter sen). Spännande värre...
Fick dock en fråga som jag hittat bra svar på. Två av sex frågor hade jag nämligen svarat på efter halv två i natt, och de var pinsamt ofullständiga.

Story of my life, eller nåt.

Skönt att jag inte har något i skolan imorgon. Jag borde nämligen - enligt mallen - försova mig minst två timmar... erfarenheter från gymnasiets pluggnätter, förstår ni.