Nu är det snart.
Jag söker jobb.
"Skriver" uppsats.
Våndas.
Söker.
Längtar.
Önskar.
Hoppas.
Jag behöver skakas om.
Skakas rätt.
Skakas till.
Skakas av.
Och det verkar som att jag bryter upp.
Älskar Hässelby.
Men ska nog inte vara där längre.
Visar inlägg med etikett känslor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett känslor. Visa alla inlägg
tisdag, november 08, 2011
lördag, oktober 24, 2009
Facebook, relationer och karaoke
Jag tror att jag kanske använder Facebook lite för mycket. Då tror jag att jag redan har berättat allt av intresse och inte har något kvar att skriva om här. Men det är ju delvis andra som läser bloggen än som är på Facebook... Och tvärtom: Det är ändå ganska få av mina vänner på Facebook som har adressen till min blogg - och då kan jag ju skriva om saker här som jag inte skriver där. (Jag är ju lite hemlig - osökbar... och har inte uppgett min bloggadress i min information där) Samtidigt tror jag att Facebook är en social ventil för mig, även om den egentligen bidrar lite näringsfattigt till relationskontot. Bukfylla, som kan vara ganska trevlig om man håller lite konversationer igång (kan i och för sig väldigt viktigt för vissa relationer, med sådana man inte har möjlighet att träffa så ofta, men som man inte gärna tappar kontakten med). Beroendeframkallande tidsfördriv (noll på relationskontot) ger några små applikationer (spel) som jag använder ganska flitigt...
Jag tror att jag är lite socialt utarmad ibland. Jag har ett ganska stort behov av att ha människor omkring mig, så när jag träffar mina vänner (vilket ändå inte är SÅ sällan) så behöver jag det nästan för mycket. Eftersom jag inte har några relationer i min hemmabas, så måste jag se till att jag träffar folk (och vänner jag känner mig trygg med) så mycket utanför hemmet, så att jag också ibland får lite översvämningar på relationskontot, annars blir jämvikten väldigt svajig (och det blir så tydligt i mig när "det inte räcker"). Jag tror att det var längesedan jag hade översvämningar på relationskontot (i somras möjligen - kanske därför jag älskar Nybostrand om somrarna, nästan alltid folk där), och därför blir det tydligare att jag är ganska känslig. Jag är lite rädd att förvandlas till något som jag inte vill vara (något som kräver och därför kväver vänskap - låter otäckt). Varför ska det vara så svårt att bygga trygga relationer?
Denna reflektion kommer lite ur ingenstans... Det är lite konstigt att jag känner mest såhär när jag nyss har träffat vänner (och varit tvungen att gå). Om jag sitter hemma en hel dag, så är det ofta helt okej, och ibland nästan känslomässigt lättare för då behöver jag inte påminnas om vad jag saknar på samma sätt.
Idag var jag på en fantastiskt trevlig premiärvisning av filmen "Katt-tricket" - en romantisk komediparodi, gjord av två tjejer i min cellgrupp. Det var hur kul som helst! De hade lyckats hyra en salong på biograf Grand på Sveavägen, och vi var finklädda och på premiärhumör allihop. Efteråt var närmare ett trettiotal av gästerna på kinarestaurangen intill och åt buffé. Trevligt, trevligt, och mycket gott. Klockan fyra gick några av oss därifrån. M o M skulle hem till var sin kompis, Ellie skulle på ett slags femtimmars konsertgrejs (och jag hade kunnat få följa med där, men det kostade 300 kr, och det var lite i överkant kände jag), E och H skulle sjunga på en happening med sin gospelkör nu ikväll och följde inte med till restaurangen. Sen fanns det inte så många fler som jag kände frimodighet att hugga tag i, så jag åkte hem efter att ha hängt lite med Ellie innan konserten. Då har jag ändå haft vänner omkring mig i 4 timmar... Men det kändes så fruktansvärt tråkigt att åka hem till ett tomt hus. Men jag har planerat att låna grannens TV lite. De är så gulliga som låter mig låna den, när de inte är hemma.
I skolan är vi mitt i en femveckors VFU-period, och jag är på en förskola 8.30-15 varje dag under veckorna och försöker hitta på saker att göra för att kunna göra mina VFU-uppgifter och examinationer tillfredsställande. I torsdags så hade vi en muntlig examination där vi skulle analysera några samtal som vi hade haft med barnen, så då var jag i skolan istället 9-11. Vi fick också tillbaka vår skriftliga examination som vi lämnat in den 12:e oktober... Den gjorde mig superglad! Jag hade inte hunnit att riktigt läsa igenom den innan jag skickade in den, eftersom klockan var närmare halv fyra på natten när jag blev klar. Den skulle vara inskickad innan åtta på morgonen. Jag var alltså väldigt trött, och inte tillräckligt fokuserad för att bedöma den, så jag lät helt enkelt bli att läsa igenom den ordentligt. Efter det har jag inte vågat läsa den... Förrän i torsdags, alltså.
Efter muntliga examinationen behövde vi inte åka till VFU:n, så jag passade på att hälsa på borta på Pärlan i Rinkeby. Barnen har blivit så stora, och jag blir så glad av att många av dem fortfarande känner igen mig. Jag var där en sväng för ett par veckor sedan för att göra en uppgift från skolan tillsammans med en tjej i mitt studentarbetslag, men då kändes det besöket lite mer formellt, så det var jättemysigt att bara komma dit i torsdags utan att ha någon särskild anledning annat än att jag vill träffa dem.
På kvällen hade vi församlingsmöte i kyrkan med soppa, och vi funderade kring vad församlingen är och vad vi vill att den ska vara. Intressant och trevligt.
Igår var jag på förskolan igen och försökte spåna på hur jag skulle hitta språkspår som barnen var intresserade av att jobba vidare med... Känns lite osäkert med den kommande examinationen. Den ska bygga på saker vi ska göra med barnen utifrån deras intresse som ska beröra språk i vid bemärkelse. Och dessa saker ska vi göra de tre sista veckorna på VFU:n nu... Och efter det ska vi läsa litteraturen som vi sedan ska använda oss av till tentan. Känns lite... svårt. Ja.
Igår kväll åkte jag till Alby för att hänga med I. Hon och tjejen hon delar med har en jättefin lägenhet på sjunde våningen. Jag o I gjorde varma mackor sedan sjöng vi karaoke hela kvällen! Det var fruktansvärt kul! När jag skulle åka hade vi glömt en av sångerna jag sjöng, men sedan ringde hon när jag satt på tunnelbanan och sjöng den för mig. Precis när jag hörde ringsignalen hade jag också kommit på den. Roligt! :) Jag rekommenderar starkt www.karaokeparty.com! Det är typ som Singstar, fast på Internet. Vi tyckte att den var lite bråkig med oss i bedömningen ibland, men att utbudet av sånger var så stort (även olåsta) och att man faktiskt kunde få en form av bedömning, gjorde att vi höll på med det tills vi var tvungna att snabbt skynda oss till tunnelbanan för min hemresa. Man behöver inte ens registrera sig om man bara vill ha bedömningar till varje enskild sång! Men det tror jag att man måste göra om man vill spara resultaten. Petitesser! :)
Nu tror jag att det är dags att sluta!
Nu ska jag gå och borsta tänderna (godiset i Alby var billigt och jag hade kvar en del som jag just åt upp), sen ska jag kanske sjunga lite karaoke innan jag går upp till grannen och tittar på Little miss Sunshine. Blir nog att jag går på gudstjänsten i New Life imorgon... Hoppas att jag orkar till den klockan 10.
Jag tror att jag är lite socialt utarmad ibland. Jag har ett ganska stort behov av att ha människor omkring mig, så när jag träffar mina vänner (vilket ändå inte är SÅ sällan) så behöver jag det nästan för mycket. Eftersom jag inte har några relationer i min hemmabas, så måste jag se till att jag träffar folk (och vänner jag känner mig trygg med) så mycket utanför hemmet, så att jag också ibland får lite översvämningar på relationskontot, annars blir jämvikten väldigt svajig (och det blir så tydligt i mig när "det inte räcker"). Jag tror att det var längesedan jag hade översvämningar på relationskontot (i somras möjligen - kanske därför jag älskar Nybostrand om somrarna, nästan alltid folk där), och därför blir det tydligare att jag är ganska känslig. Jag är lite rädd att förvandlas till något som jag inte vill vara (något som kräver och därför kväver vänskap - låter otäckt). Varför ska det vara så svårt att bygga trygga relationer?
Denna reflektion kommer lite ur ingenstans... Det är lite konstigt att jag känner mest såhär när jag nyss har träffat vänner (och varit tvungen att gå). Om jag sitter hemma en hel dag, så är det ofta helt okej, och ibland nästan känslomässigt lättare för då behöver jag inte påminnas om vad jag saknar på samma sätt.
Idag var jag på en fantastiskt trevlig premiärvisning av filmen "Katt-tricket" - en romantisk komediparodi, gjord av två tjejer i min cellgrupp. Det var hur kul som helst! De hade lyckats hyra en salong på biograf Grand på Sveavägen, och vi var finklädda och på premiärhumör allihop. Efteråt var närmare ett trettiotal av gästerna på kinarestaurangen intill och åt buffé. Trevligt, trevligt, och mycket gott. Klockan fyra gick några av oss därifrån. M o M skulle hem till var sin kompis, Ellie skulle på ett slags femtimmars konsertgrejs (och jag hade kunnat få följa med där, men det kostade 300 kr, och det var lite i överkant kände jag), E och H skulle sjunga på en happening med sin gospelkör nu ikväll och följde inte med till restaurangen. Sen fanns det inte så många fler som jag kände frimodighet att hugga tag i, så jag åkte hem efter att ha hängt lite med Ellie innan konserten. Då har jag ändå haft vänner omkring mig i 4 timmar... Men det kändes så fruktansvärt tråkigt att åka hem till ett tomt hus. Men jag har planerat att låna grannens TV lite. De är så gulliga som låter mig låna den, när de inte är hemma.
I skolan är vi mitt i en femveckors VFU-period, och jag är på en förskola 8.30-15 varje dag under veckorna och försöker hitta på saker att göra för att kunna göra mina VFU-uppgifter och examinationer tillfredsställande. I torsdags så hade vi en muntlig examination där vi skulle analysera några samtal som vi hade haft med barnen, så då var jag i skolan istället 9-11. Vi fick också tillbaka vår skriftliga examination som vi lämnat in den 12:e oktober... Den gjorde mig superglad! Jag hade inte hunnit att riktigt läsa igenom den innan jag skickade in den, eftersom klockan var närmare halv fyra på natten när jag blev klar. Den skulle vara inskickad innan åtta på morgonen. Jag var alltså väldigt trött, och inte tillräckligt fokuserad för att bedöma den, så jag lät helt enkelt bli att läsa igenom den ordentligt. Efter det har jag inte vågat läsa den... Förrän i torsdags, alltså.
Efter muntliga examinationen behövde vi inte åka till VFU:n, så jag passade på att hälsa på borta på Pärlan i Rinkeby. Barnen har blivit så stora, och jag blir så glad av att många av dem fortfarande känner igen mig. Jag var där en sväng för ett par veckor sedan för att göra en uppgift från skolan tillsammans med en tjej i mitt studentarbetslag, men då kändes det besöket lite mer formellt, så det var jättemysigt att bara komma dit i torsdags utan att ha någon särskild anledning annat än att jag vill träffa dem.
På kvällen hade vi församlingsmöte i kyrkan med soppa, och vi funderade kring vad församlingen är och vad vi vill att den ska vara. Intressant och trevligt.
Igår var jag på förskolan igen och försökte spåna på hur jag skulle hitta språkspår som barnen var intresserade av att jobba vidare med... Känns lite osäkert med den kommande examinationen. Den ska bygga på saker vi ska göra med barnen utifrån deras intresse som ska beröra språk i vid bemärkelse. Och dessa saker ska vi göra de tre sista veckorna på VFU:n nu... Och efter det ska vi läsa litteraturen som vi sedan ska använda oss av till tentan. Känns lite... svårt. Ja.
Igår kväll åkte jag till Alby för att hänga med I. Hon och tjejen hon delar med har en jättefin lägenhet på sjunde våningen. Jag o I gjorde varma mackor sedan sjöng vi karaoke hela kvällen! Det var fruktansvärt kul! När jag skulle åka hade vi glömt en av sångerna jag sjöng, men sedan ringde hon när jag satt på tunnelbanan och sjöng den för mig. Precis när jag hörde ringsignalen hade jag också kommit på den. Roligt! :) Jag rekommenderar starkt www.karaokeparty.com! Det är typ som Singstar, fast på Internet. Vi tyckte att den var lite bråkig med oss i bedömningen ibland, men att utbudet av sånger var så stort (även olåsta) och att man faktiskt kunde få en form av bedömning, gjorde att vi höll på med det tills vi var tvungna att snabbt skynda oss till tunnelbanan för min hemresa. Man behöver inte ens registrera sig om man bara vill ha bedömningar till varje enskild sång! Men det tror jag att man måste göra om man vill spara resultaten. Petitesser! :)
Nu tror jag att det är dags att sluta!
Nu ska jag gå och borsta tänderna (godiset i Alby var billigt och jag hade kvar en del som jag just åt upp), sen ska jag kanske sjunga lite karaoke innan jag går upp till grannen och tittar på Little miss Sunshine. Blir nog att jag går på gudstjänsten i New Life imorgon... Hoppas att jag orkar till den klockan 10.
onsdag, maj 13, 2009
Helg och annat
Det har varit en oerhört händelserik vecka... Jag har roliga saker att göra nästan hela tiden!
Jag har nästan svårt att hålla isär allt. I torsdags och fredags kväll ställde vi i ordning med loppisen i kyrkan. Det var egentligen inte så väldigt mycket saker, men mycket blev ändå sålt i lördags. Jag köpte några fantastiskt fina saker. *glad* Bland annat en liten telefonhylla i teak med låda och stringhylla (40 kr) och en jättesöt wannabe-gammal plåtburk för ingefärarån (kostade 10 kr, men eftersom jag köpte den på förköp fick jag ge 20 kr).
När städningen efter loppisen närmade sig slutet ringde Ellie lite lägligt och ville ha sällskap inne i stan innan hon skulle börja jobba. Vi gick och tittade lite på klänningar inför Emelies och Tobias bröllop i augusti, och sedan följde jag med till hennes jobb på City Backpackers. Det var helt fantastikt att få sitta där och hänga. Så fint de har det! Och så inspirerande det var för mig att vara på ett ställe som påminner mycket om Nybostrand. Jag har såklart en liten oro inför sommaren, som alltid, men att få sitta hos Ellie gjorde mig bara förväntansfull. De påminner om varandra på så sätt att det i första hand är ett ställe att bo på (vandrarhem/sommarboende med stugor o camping), och först i andrahand ett café (som service). Cafét har därför låg omsättning och kan därför vara knöligt att planera och organisera för. Fördelen CB har är att det håller igång hela året, medan Nybostrand på sätt och vis får nystarta varje sommar. Men när jag skulle lämna vandrarhemmet var jag väldigt glad.
Jag åkte till Fridhemsplan för att möta upp Elise. Vi gick sedan på Betelkonserten "Groove" som höll till i New Lifes foajé. Väldigt trevligt det hela, men dagens många glädjeämnen hade gjort mig synnerligen uppspelt och det höll i sig. Efter konserten hamnade vi i samspråk med lite annat folk, och kvällen slutade med att vi hamnade i Tyresö för att titta lite på en utomhusravefest i mitt ute i skogen i mörker och fantastiskt månsken. Jag var inte hemma förrän närmare tvåtiden på natten... Äventyr! :)
I söndags var jag på gudstjänst i Hässelby, och sedan åkte jag ganska omgående in till stan. Jag hade nämligen lyckats få med mig Ellie på en biovisning av gamla skräckklassikern "Brunnsmonstret", inspelad för ca 10 år sedan ca 7 km öster om Trelleborg... Ellie, i sin tur, hade bjudit med sig Elise och Anton, så glada och förväntansfulla (kanske mest jag: glad/nervös) åkte vi till Zita - Folkets Bio och mötte upp med Emil och hans vänner. Vi fick givetvis också titta på "Team 81 + Dala"s Rügencyklarfilm, som då var mer tillägnad Emils gäster än mina... :)
Efter filmerna gick Ellie, Anton, Elise och jag till Taco Bar och åt mumsig nachostallrik. Elise gick därefter till Filadelfiakyrkan och vi andra mötte upp ett New Life-gäng på GLASS, och lyckades få smaka supergod italiensk glass.
På kvällen var det dags att gå till Filadelfiakyrkan för att lyssna på gospelkören Elise sjunger i, Birka Gospel. Trevligt, trevligt! Väl hemma sprang jag en kort runda och åt en varm skål grön ärtsoppa med lax.
Nu i veckan har jag arbetat med projektet på förskolan. Det blev mer av det än vad jag först hade trott, och jag är ganska nöjd.
I måndags köpte jag ett par löparskor (som jag ska byta imorgon) och på kvällen var det församlingsråd. Igår "jobbade" jag över en timme för att bli klar med väggdokumentationen, sprang en runda när jag kom hem i mina gamla skor, och på kvällen Ungdomsråd i kyrkan. Kvällen avslutades hos gannen som bjudit hem mig på Eurovisionsemifinalkväll. Idag hade jag min sista dag för terminen på förskolan, och när jag skulle cykla hem upptäckte jag att jag hade glömt cykelnyckeln hemma. Så jag tog bussen hem. Hann landa lite, och gav mig därefter iväg till förskolan, hämtade cykeln, cyklade till Johannelund och åkte till Louise i Sköndal där vi hade kvällens cellgrupp.
Många saker...
Och jag har en känsla av att det inte kommer att bli så mycket lugnare. :)
Jag har nästan svårt att hålla isär allt. I torsdags och fredags kväll ställde vi i ordning med loppisen i kyrkan. Det var egentligen inte så väldigt mycket saker, men mycket blev ändå sålt i lördags. Jag köpte några fantastiskt fina saker. *glad* Bland annat en liten telefonhylla i teak med låda och stringhylla (40 kr) och en jättesöt wannabe-gammal plåtburk för ingefärarån (kostade 10 kr, men eftersom jag köpte den på förköp fick jag ge 20 kr).
När städningen efter loppisen närmade sig slutet ringde Ellie lite lägligt och ville ha sällskap inne i stan innan hon skulle börja jobba. Vi gick och tittade lite på klänningar inför Emelies och Tobias bröllop i augusti, och sedan följde jag med till hennes jobb på City Backpackers. Det var helt fantastikt att få sitta där och hänga. Så fint de har det! Och så inspirerande det var för mig att vara på ett ställe som påminner mycket om Nybostrand. Jag har såklart en liten oro inför sommaren, som alltid, men att få sitta hos Ellie gjorde mig bara förväntansfull. De påminner om varandra på så sätt att det i första hand är ett ställe att bo på (vandrarhem/sommarboende med stugor o camping), och först i andrahand ett café (som service). Cafét har därför låg omsättning och kan därför vara knöligt att planera och organisera för. Fördelen CB har är att det håller igång hela året, medan Nybostrand på sätt och vis får nystarta varje sommar. Men när jag skulle lämna vandrarhemmet var jag väldigt glad.
Jag åkte till Fridhemsplan för att möta upp Elise. Vi gick sedan på Betelkonserten "Groove" som höll till i New Lifes foajé. Väldigt trevligt det hela, men dagens många glädjeämnen hade gjort mig synnerligen uppspelt och det höll i sig. Efter konserten hamnade vi i samspråk med lite annat folk, och kvällen slutade med att vi hamnade i Tyresö för att titta lite på en utomhusravefest i mitt ute i skogen i mörker och fantastiskt månsken. Jag var inte hemma förrän närmare tvåtiden på natten... Äventyr! :)
I söndags var jag på gudstjänst i Hässelby, och sedan åkte jag ganska omgående in till stan. Jag hade nämligen lyckats få med mig Ellie på en biovisning av gamla skräckklassikern "Brunnsmonstret", inspelad för ca 10 år sedan ca 7 km öster om Trelleborg... Ellie, i sin tur, hade bjudit med sig Elise och Anton, så glada och förväntansfulla (kanske mest jag: glad/nervös) åkte vi till Zita - Folkets Bio och mötte upp med Emil och hans vänner. Vi fick givetvis också titta på "Team 81 + Dala"s Rügencyklarfilm, som då var mer tillägnad Emils gäster än mina... :)
Efter filmerna gick Ellie, Anton, Elise och jag till Taco Bar och åt mumsig nachostallrik. Elise gick därefter till Filadelfiakyrkan och vi andra mötte upp ett New Life-gäng på GLASS, och lyckades få smaka supergod italiensk glass.
På kvällen var det dags att gå till Filadelfiakyrkan för att lyssna på gospelkören Elise sjunger i, Birka Gospel. Trevligt, trevligt! Väl hemma sprang jag en kort runda och åt en varm skål grön ärtsoppa med lax.
Nu i veckan har jag arbetat med projektet på förskolan. Det blev mer av det än vad jag först hade trott, och jag är ganska nöjd.
I måndags köpte jag ett par löparskor (som jag ska byta imorgon) och på kvällen var det församlingsråd. Igår "jobbade" jag över en timme för att bli klar med väggdokumentationen, sprang en runda när jag kom hem i mina gamla skor, och på kvällen Ungdomsråd i kyrkan. Kvällen avslutades hos gannen som bjudit hem mig på Eurovisionsemifinalkväll. Idag hade jag min sista dag för terminen på förskolan, och när jag skulle cykla hem upptäckte jag att jag hade glömt cykelnyckeln hemma. Så jag tog bussen hem. Hann landa lite, och gav mig därefter iväg till förskolan, hämtade cykeln, cyklade till Johannelund och åkte till Louise i Sköndal där vi hade kvällens cellgrupp.
Många saker...
Och jag har en känsla av att det inte kommer att bli så mycket lugnare. :)
fredag, mars 20, 2009
Fantastiska dag!
Åh... Ibland behöver jag skriva av mig. Dela med mig av lycka, liksom. *ler*
I förmiddags hade vi sista seminariet i kursen vi läser nu. Vår kurslärare hade informerat om att vi skulle få besök. En psykolog/-i?/studerande skulle testa en enkät på oss om intensiv beteendeterapi med autistiska förskolebarn, och detta skulle ta ca fem minuter. Men till killens glädje så är vi väldigt nyfikna och han var lite smålyrisk när han gick ut ur klassrummet en halvtimme senare och tyckte att han hade fått jättemycket. (Jag hoppas att det var så också.) Detta gjorde att seminariet blev väldigt trevligt, han hade liksom satt en god stämning på det hela.
Efter seminariet skyndade jag mig ner till kafeterian och köpte en begagnad studiebok av en tjej, och sedan köpte jag ännu en nere vid tunnelbanestationen.
Därefter lunchade jag med nästan hela studentarbetslaget, och det var supermysigt.
När jag kom hem hann jag mest kolla mailen och lite grejer, byta om och äta lite innan jag fick skynda iväg igen. Det var gospelkonsert med Birka Gospel och Samuel Ljungblahd inne i Filadelfiakyrkan. Elise (cellgruppen - visste jag) och Annika (fsk Pärlan - visste jag inte) skulle vara med och sjunga, och jag var där tillsammans med Mirjam, Lisa o Hanna (cellgruppen) med flera. Det var bra och kul att vara där.
Men så satt det en man/kille på samma rad som jag. Och jag kunde inte placera honom. Jag var helt säker på att jag måste ha sett honom förut och det brydde mig en aning att jag inte visste vart... Jag kände också på mig att jag pratat med honom.
Efter konserten följde jag, Mirjam, Hanna och Hannas Anders med hem till Martin och blev bjudna på te och mackor. Väldigt trevligt. Martin bor i en superliten etta, men den var jättemysig. Hans inredningsstil påminner mycket om Lisas för övrigt, så det kändes som att jag varit där förut, även om så inte var fallet. Skumt men kul!
På vägen dit passade vi på att leka lite snabbt i Vasaparken... Stora gungan kittlades i magen! :)
På vägen hem fick jag sällskap av Hanna och Anders som bor på Tempus (Åkeshov - samma linje och håll som jag). När tunnelbanan stannade sa Hanna i förbifarten att jag kunde komma och sova hemma hos henne och Ellie i natt, varpå jag hoppar av tunnelbanevagnen, hon hinner säga "om inte Ellies syster bor över i natt förresten" och jag hinner hoppa på tåget igen innan dörrarna stänger. När tåget åker iväg vinkar hon åt mig att komma tillbaka, men det har precis passerat ett tåg i motsatt riktning och jag ser vid Ängbyplan att nästa skulle gå en kvart senare (klockan var kanske halv tolv på kvällen), så jag bestämde mig för att åka hem.
Under resan vidare ut kommer jag plötsligt på vart jag sett snubben som satt på min rad vid konserten! Det var ju psykologistudenten! Och det var riktigt skumt, och jag blev fullkomligt lycklig över denna upptäckt! Hur stor är sannolikheten, att man "träffar på" en person två gånger samma dag som man aldrig (mig veterligen) har träffat förut? Jag tror att det är Guds humor!!
Jag fick springa till bussen i Hässelby Gård och hann med den precis, men sedan småsprang jag i glädje hem från busshållplatsen för att jag längtade efter att få dela med mig av lyckan jag kände. Hihi... Lyckas jag?? *ler*
Hanna, som hade haft sin telefon på ljudlöst när jag försökte ringa henne för att säga att jag skulle åka hem, ringde mig sen. Jag hade skickat ett SMS om att jag kommit på det där med vart jag träffat på snubben förut, och att hon kunde ju ringa om hon ville veta. Så då fick jag ur mig lite lycka!
Sen har jag blivit lite taggad på kollektivboende igen efter ett chat-samtal med Anders. Spännande!
Förstå vilken dag!!
Men det ska blir skönt att sova nu. :)
I förmiddags hade vi sista seminariet i kursen vi läser nu. Vår kurslärare hade informerat om att vi skulle få besök. En psykolog/-i?/studerande skulle testa en enkät på oss om intensiv beteendeterapi med autistiska förskolebarn, och detta skulle ta ca fem minuter. Men till killens glädje så är vi väldigt nyfikna och han var lite smålyrisk när han gick ut ur klassrummet en halvtimme senare och tyckte att han hade fått jättemycket. (Jag hoppas att det var så också.) Detta gjorde att seminariet blev väldigt trevligt, han hade liksom satt en god stämning på det hela.
Efter seminariet skyndade jag mig ner till kafeterian och köpte en begagnad studiebok av en tjej, och sedan köpte jag ännu en nere vid tunnelbanestationen.
Därefter lunchade jag med nästan hela studentarbetslaget, och det var supermysigt.
När jag kom hem hann jag mest kolla mailen och lite grejer, byta om och äta lite innan jag fick skynda iväg igen. Det var gospelkonsert med Birka Gospel och Samuel Ljungblahd inne i Filadelfiakyrkan. Elise (cellgruppen - visste jag) och Annika (fsk Pärlan - visste jag inte) skulle vara med och sjunga, och jag var där tillsammans med Mirjam, Lisa o Hanna (cellgruppen) med flera. Det var bra och kul att vara där.
Men så satt det en man/kille på samma rad som jag. Och jag kunde inte placera honom. Jag var helt säker på att jag måste ha sett honom förut och det brydde mig en aning att jag inte visste vart... Jag kände också på mig att jag pratat med honom.
Efter konserten följde jag, Mirjam, Hanna och Hannas Anders med hem till Martin och blev bjudna på te och mackor. Väldigt trevligt. Martin bor i en superliten etta, men den var jättemysig. Hans inredningsstil påminner mycket om Lisas för övrigt, så det kändes som att jag varit där förut, även om så inte var fallet. Skumt men kul!
På vägen dit passade vi på att leka lite snabbt i Vasaparken... Stora gungan kittlades i magen! :)
På vägen hem fick jag sällskap av Hanna och Anders som bor på Tempus (Åkeshov - samma linje och håll som jag). När tunnelbanan stannade sa Hanna i förbifarten att jag kunde komma och sova hemma hos henne och Ellie i natt, varpå jag hoppar av tunnelbanevagnen, hon hinner säga "om inte Ellies syster bor över i natt förresten" och jag hinner hoppa på tåget igen innan dörrarna stänger. När tåget åker iväg vinkar hon åt mig att komma tillbaka, men det har precis passerat ett tåg i motsatt riktning och jag ser vid Ängbyplan att nästa skulle gå en kvart senare (klockan var kanske halv tolv på kvällen), så jag bestämde mig för att åka hem.
Under resan vidare ut kommer jag plötsligt på vart jag sett snubben som satt på min rad vid konserten! Det var ju psykologistudenten! Och det var riktigt skumt, och jag blev fullkomligt lycklig över denna upptäckt! Hur stor är sannolikheten, att man "träffar på" en person två gånger samma dag som man aldrig (mig veterligen) har träffat förut? Jag tror att det är Guds humor!!
Jag fick springa till bussen i Hässelby Gård och hann med den precis, men sedan småsprang jag i glädje hem från busshållplatsen för att jag längtade efter att få dela med mig av lyckan jag kände. Hihi... Lyckas jag?? *ler*
Hanna, som hade haft sin telefon på ljudlöst när jag försökte ringa henne för att säga att jag skulle åka hem, ringde mig sen. Jag hade skickat ett SMS om att jag kommit på det där med vart jag träffat på snubben förut, och att hon kunde ju ringa om hon ville veta. Så då fick jag ur mig lite lycka!
Sen har jag blivit lite taggad på kollektivboende igen efter ett chat-samtal med Anders. Spännande!
Förstå vilken dag!!
Men det ska blir skönt att sova nu. :)
söndag, februari 08, 2009
Konstiga reaktioner
Idag var det höga toner på gospelkörövningen.
Särskilt i första låten.
Jag fixade inte dem.
Sen var hela övningen förstörd.
Jag fattar inte varför.
Särskilt i första låten.
Jag fixade inte dem.
Sen var hela övningen förstörd.
Jag fattar inte varför.
lördag, december 13, 2008
Dubbelchock?!
Ok... Jag är förvirrad.
Jag var så säker på att mina uppgifter i Didaktikkursen vi avslutade för tre veckor sedan skulle behöva kompletteras. Jag trodde alltså att jag inte skulle behöva göra om dem helt, men att jag inte heller skulle bli godkänd. Men så fick jag det där mejlet idag (hon skickade det igår). Helt sjukt. Jag tror inte på det. Jag är rädd att hon (kursläraren) kommer att skicka ett mejl till jättesnart, där det står att hon skickade fel! Och så visste jag liksom inte riktigt vart jag skulle göra av min glädje över resultatet... Jag kommer att bli helt knasig om hon skickar ett korrigerande mejl.
Nej, men det är faktiskt obegripligt. Jag mådde nämligen inte alls bra när jag skickade in examinationsuppgifterna, trodde att de saknade flera perspektiv.
Jaja, hoppas att det stämmer nu.
Det som istället gjorde mig arg, ja det blev jag faktiskt, var när jag gick in på databasen där våra betyg i kurserna så småningom kommer att registreras. I terminens första kurs hade min lärare nämligen sagt i ett personligt samtal (hon hade det med var och en) att min examinationsuppgift i kursen var värd ett D. Och nu när jag tittade efter vad som var registrerat stod det E! Kan de verkligen göra så?! Hm... ja, jag är sur. Jag har skickat ett mejl nu och frågat. Där hade jag för övrigt också blivit glad över resultatet, så nu kändes det synnerligen snopet.
Snacka om krockande känslor...
Jag var så säker på att mina uppgifter i Didaktikkursen vi avslutade för tre veckor sedan skulle behöva kompletteras. Jag trodde alltså att jag inte skulle behöva göra om dem helt, men att jag inte heller skulle bli godkänd. Men så fick jag det där mejlet idag (hon skickade det igår). Helt sjukt. Jag tror inte på det. Jag är rädd att hon (kursläraren) kommer att skicka ett mejl till jättesnart, där det står att hon skickade fel! Och så visste jag liksom inte riktigt vart jag skulle göra av min glädje över resultatet... Jag kommer att bli helt knasig om hon skickar ett korrigerande mejl.
Jag vill gratulera till två fantastiska examinationsuppgifter som får betyget A!God jul och lycka till med dina studier!
Nej, men det är faktiskt obegripligt. Jag mådde nämligen inte alls bra när jag skickade in examinationsuppgifterna, trodde att de saknade flera perspektiv.
Jaja, hoppas att det stämmer nu.
Det som istället gjorde mig arg, ja det blev jag faktiskt, var när jag gick in på databasen där våra betyg i kurserna så småningom kommer att registreras. I terminens första kurs hade min lärare nämligen sagt i ett personligt samtal (hon hade det med var och en) att min examinationsuppgift i kursen var värd ett D. Och nu när jag tittade efter vad som var registrerat stod det E! Kan de verkligen göra så?! Hm... ja, jag är sur. Jag har skickat ett mejl nu och frågat. Där hade jag för övrigt också blivit glad över resultatet, så nu kändes det synnerligen snopet.
Snacka om krockande känslor...
tisdag, september 09, 2008
Dagspunkter
Idag har jag:
- Varit lite nedstämd.
- Övat sånger.
- Fått en sång insjungen på mobilen för att kunna öva mer i veckan.
- Haft på mig byxor som jag funderar på att ge bort.
- Kommit fram till att om jag känner mig grymt obekväm med att använda dessa byxor under en liten shoppingtur på Lidl i Vällingby, så är det plötsligt inget att fundera på.
- Pluggat lite för lite.
- Nästan somnat när jag pluggat i horisontalläge.
- Varit lite nedstämd.
- Övat sånger.
- Fått en sång insjungen på mobilen för att kunna öva mer i veckan.
- Haft på mig byxor som jag funderar på att ge bort.
- Kommit fram till att om jag känner mig grymt obekväm med att använda dessa byxor under en liten shoppingtur på Lidl i Vällingby, så är det plötsligt inget att fundera på.
- Pluggat lite för lite.
- Nästan somnat när jag pluggat i horisontalläge.
måndag, augusti 18, 2008
Onödigt stressad?
Häromdagen grät jag med Therese Alshammar, idag med Susanna Kallur.
Alltså. Maximalt oturligt. Om man får påstå det. Jag tycker att man får det.
I övrigt är jag lite i någon slags upplösning. Känns faktiskt lite tråkigt att åka härifrån imorgon. Men det beror också på spänningar inför hösten. Kom på igår att jag inte riktigt vet hur jag ska hinna med allt som jag tänkt mig. Skola, jobba, kyrka, träna, ha ett socialt liv i övrigt (!?).
Får kanske minska en del med vissa saker i kyrkan antar jag.
Och har väl nästan bestämt mig för att inte ta studiemedel... *tugga naglar* (<-- vilket jag ju inte gör)
Och för att spara pengar måste jag skärpa mig med mat och sånt, nu när jag inte kommer att jobba så mycket - där jag ju fått mat. Får ju se om jag kan/får möjlighet att jobba alls. Hoppas!
Sen finns det ju andra saker att få in i programmet. Hej o hå.
Alltså. Maximalt oturligt. Om man får påstå det. Jag tycker att man får det.
I övrigt är jag lite i någon slags upplösning. Känns faktiskt lite tråkigt att åka härifrån imorgon. Men det beror också på spänningar inför hösten. Kom på igår att jag inte riktigt vet hur jag ska hinna med allt som jag tänkt mig. Skola, jobba, kyrka, träna, ha ett socialt liv i övrigt (!?).
Får kanske minska en del med vissa saker i kyrkan antar jag.
Och har väl nästan bestämt mig för att inte ta studiemedel... *tugga naglar* (<-- vilket jag ju inte gör)
Och för att spara pengar måste jag skärpa mig med mat och sånt, nu när jag inte kommer att jobba så mycket - där jag ju fått mat. Får ju se om jag kan/får möjlighet att jobba alls. Hoppas!
Sen finns det ju andra saker att få in i programmet. Hej o hå.
tisdag, augusti 12, 2008
Vaddå tränar?!
Alltså. Det är lite roligt det här med att jag är ute o springer. För jag har tänkt så mycket att det inte är jag. Jag har tänkt att jag är den som ger upp efter ett par gånger. För det har ju varit så. Och jag är fortfarande orolig för att jag plötsligt bara ska sluta... För det är ju sån jag är. (?!)
Har jag skrivit det här förut? Eller tänkte jag bara göra det? Det är en släng av tankspriddhet om jag upprepar mig. Sådant händer ju. Ska titta lite i inläggen sen...
Sen finns det ju annat som man är och inte är. Och som man inte riktigt kan skilja på. Vissa saker borde inte vara så mycket jag som de är, eftersom de inte ens handlar om mig. Var ledsen en stund häromdagen. Det blev bättre sen jag fått prata lite. (Tack)
Igår blev jag bjuden till en födelsedagsfest jag inte kan gå på. Känns jättetråkigt att inte kunna komma. (Men ni får det säkerligen fantastiskt kul även utan mig, Anders! ;) Och så har jag roligt i Skåne, istället. Har förresten lite koll på vägarna kring Hässleholm nu, sen Josef o Josefines bröllop. Betoning på lite, givetvis. Men som lite kuriosa.)
Nu är det dags att sova. Klockan är tolv.
Har jag skrivit det här förut? Eller tänkte jag bara göra det? Det är en släng av tankspriddhet om jag upprepar mig. Sådant händer ju. Ska titta lite i inläggen sen...
Sen finns det ju annat som man är och inte är. Och som man inte riktigt kan skilja på. Vissa saker borde inte vara så mycket jag som de är, eftersom de inte ens handlar om mig. Var ledsen en stund häromdagen. Det blev bättre sen jag fått prata lite. (Tack)
Igår blev jag bjuden till en födelsedagsfest jag inte kan gå på. Känns jättetråkigt att inte kunna komma. (Men ni får det säkerligen fantastiskt kul även utan mig, Anders! ;) Och så har jag roligt i Skåne, istället. Har förresten lite koll på vägarna kring Hässleholm nu, sen Josef o Josefines bröllop. Betoning på lite, givetvis. Men som lite kuriosa.)
Nu är det dags att sova. Klockan är tolv.
tisdag, juni 17, 2008
Vemod
ok
det var nästan tårar idag
N i köket sa: inte gråta
hejdå Pärlan
det var nästan tårar idag
N i köket sa: inte gråta
hejdå Pärlan
Men jag spelar lite gitarr igen. Det är kul.
Nu ska jag packa. Ack arma människa!
Nu ska jag packa. Ack arma människa!
söndag, februari 24, 2008
onsdag, februari 20, 2008
Väsentligheter
...och annat.
Det har kommit en busstidstavla till Vällingby!
Det är en sådan grej som kan göra mig lite smålycklig (skumt nog).
Såg den idag.
Det har kommit en busstidstavla till Vällingby!
Det är en sådan grej som kan göra mig lite smålycklig (skumt nog).
Såg den idag.
Och jag har haft nattgäster söndag-onsdag. Trevligt! (Det var verkligen roligt att ni kom, H och L. Inger blev ganska förvånad över att jag känner er.)
Jag fick dessutom reda på att jag inte bara är nattskrikare, utan också sömngångare. Det hade jag ingen aning om. Kanske någon sagt tidigare, men att det förträngts? Det hörs ju åtminstone inte på samma sätt som skriken, så jag kan ju kanske ha lyckats gå förut, utan att väcka rumskompisar och annat folk.
Och så ringde Elisabet. Och jag blev jätteglad. Längesen. Tycker om.
söndag, november 18, 2007
Jag känner... befrielse.
Jag var på ett möte idag. Ännu ett icke protokollfört. Och jag kände för en gångs skull mig lättad på riktigt när jag gick därifrån. En sten som följt med hem efter tidigare gånger är borta. Det känns som att bitarna passar ihop bättre nu, och jag kan med mycket större tillförsikt hävda att vi har gjort rätt... Även om det finns en sorg i att det behövde bli så här. Men vi har gjort vad vi kunnat.
Det var en fantastisk gudstjänst idag. Jag vet att jag är lite partisk eftersom jag medverkade i gospelkören... men det var inte bara vi som var bra. Det var mycket folk, predikan var bra och det kändes gott.
Vi tror att det har vänt nu. Vi tror att församlingen kommer att bli starkare av det här.
Jag är glad, mest.
Och sedan har jag börjat gå en hel del sedan ett par dagar tillbaka. Det är min tävlingsinstinkt som satt fart. Jag vikarierar för en tjej nu i tre veckor, och förskolan där jag jobbar är med i en gå-tävling med hjälp av stegräknare. Jag har fått ta över stegräknaren, eftersom man inte ska behöva hålla koll på en sådan när man är i Indien. Mitt mål är att inte lämna tillbaka den med sämre snitt än vad hon hade innan. Men jag har gått ut stark och höjt snittet lite redan (på två dygn lite drygt). Därför har mitt mål också blivit högre... Snacka om motionsmotiverande! (Man blir piggare också.)
Det var en fantastisk gudstjänst idag. Jag vet att jag är lite partisk eftersom jag medverkade i gospelkören... men det var inte bara vi som var bra. Det var mycket folk, predikan var bra och det kändes gott.
Vi tror att det har vänt nu. Vi tror att församlingen kommer att bli starkare av det här.
Jag är glad, mest.
Och sedan har jag börjat gå en hel del sedan ett par dagar tillbaka. Det är min tävlingsinstinkt som satt fart. Jag vikarierar för en tjej nu i tre veckor, och förskolan där jag jobbar är med i en gå-tävling med hjälp av stegräknare. Jag har fått ta över stegräknaren, eftersom man inte ska behöva hålla koll på en sådan när man är i Indien. Mitt mål är att inte lämna tillbaka den med sämre snitt än vad hon hade innan. Men jag har gått ut stark och höjt snittet lite redan (på två dygn lite drygt). Därför har mitt mål också blivit högre... Snacka om motionsmotiverande! (Man blir piggare också.)
tisdag, november 06, 2007
Jag är fortfarande hel
Det var församlingsråd (styrelsemöte) ikväll.
Ibland känns det som jag håller på att gå sönder.
Inte för att jag inte litar på de andra, det gör jag, det är ett mycket bra råd.
Men det var det vi pratade om.
Det känns som att vi står på en knivsegg (som någon sa).
Undrar hur det går på församlingsmötet på söndag...
Gud, ta det här nu!!! *ett inbordes skrik*
Ibland känns det som jag håller på att gå sönder.
Inte för att jag inte litar på de andra, det gör jag, det är ett mycket bra råd.
Men det var det vi pratade om.
Det känns som att vi står på en knivsegg (som någon sa).
Undrar hur det går på församlingsmötet på söndag...
Gud, ta det här nu!!! *ett inbordes skrik*
söndag, november 04, 2007
Sömn är nog viktigt
Jag har sovit för lite på sistone. Ska skärpa mig.
Jag misstänker att det är därför jag har varit lite ledsen idag. För att jag är trött. Då blir man känsligare.
Men också för att jag faktiskt fann en anledning till att vara ledsen.
Att det ska vara så svårt för människor att förstå varandra.
Att det ska vara så svårt att förstå sig själv.
Jag misstänker att det är därför jag har varit lite ledsen idag. För att jag är trött. Då blir man känsligare.
Men också för att jag faktiskt fann en anledning till att vara ledsen.
Att det ska vara så svårt för människor att förstå varandra.
Att det ska vara så svårt att förstå sig själv.
torsdag, september 13, 2007
Olika saker från tid som gått
Nu. Nu kommer den. Uppdateringen. Fast inte från uppkopplingen från min lägenhet, för den existerar inte (än?).
Jag har en fin lägenhet. Det är roligt att den är fin. Men jag bor ensam nu. Och har sovit lite dåligt när jag först kom hit, men det har blivit lite bättre med det.
Vi har kommit igång med Tonår igen efter sommaruppehållet. Det är roligt. Våra tonåringar är fina. Hoppas bara att det ska bli en lagom stor grupp. De var lite få ibland förra året. Liksom i fredags då vi var två ledare och två deltagare.
Jag skulle ha börjat kören förra onsdagen, men det gick dåligt med det och det var inte min glömska som ställde till det den här gången. Vi hade ett extra insatt styrelsemöte som jag trodde skulle gå fort. Men istället för att ta önskade 1,5 h så höll det på i fyra. Sen var jag trött och körövningen slut. Men det startade en gospelkör nu i söndags, och där vill jag ju också vara med.
Förra söndagen hade jag mina första gäster. Det var fantastiskt! Ellie, Mirjam och Linnea. Och sedan förra torsdagen kom Emelie och Josefine. Lycka! Tack för att ni finns fina ni!
Och jag har jobbat i två veckor. Också bra. Trodde att jag skulle känna mig osäker när jag hade varit borta så länge från barnen, men när de ringde mig den måndagen blev jag jätteglad och när jag kom dit så kände jag att det var en helt annan sak att komma till ett ställe där man varit under ett läsår, och faktiskt kände många av barnen, än att komma till ett nytt ställe och aldrig ha jobbat med barn förut. Det har känts väldigt bra att vara där igen, även om vissa mornar inte har passat ihop med min dåliga sömn. Att lägga sig halv elva när man tänker gå upp klockan 6 är inte en helt lysande idé, även om man inte kan hjälpa det (läs styrelsemöte). I alla fall om man är jag. Men det har gått, och jag är glad! Fortsättningen mer osäker. (Sjukskrivningar gynnar mig, men är desto tråkigare för de som drabbas.) Vet att jag får jobba nu i morgon i alla fall som enda dag den här veckan. Vill jobba mer, även om lite bekymmer har gjort mig tacksam för att jag ändå varit lite ledig. Det tar lite längre tid att komma till jobbet nu också. Bussbyte är spännande. Jag var grymt bortskämd förra året, det visste jag då också.
Lägenhetsrapport:
Jag har en epilepsilampa i hallen. Jag blir tokig på den, och den borde har slutat fungera vid det här laget. Den är inte helt lätt att byta heller, eftersom det är lite högt i tak. Hoppas att det är lampan och inte strömmen till den det är fel på.
Jag äntligen köpt en sopborste.
Ännu inga saker på väggarna. Lite tråkigt, men jag vill att det ska bli riktigt bra.
Egorapport:
Jag är lite orolig. Be gärna för mig. Jag var på läkarundersökning i tisdags. Förmodligen är det ingen fara, men jag får blodprovsresultaten i början av nästa vecka, och har en remiss vidare. "För att vara på den säkra sidan, så att du inte ska behöva gå omkring och oroa dig." Annars var det en ganska trevlig upplevelse. Doktorn började inte undersöka mig, han inledde med att fråga om min livssituation. Det är förmodligen stress, sa han. Men jag känner mig inte så stressad. "Tankens kraft är stor. Kan vara saker från barndomen, eller din osäkra livssituation." Han refererade också till att känna stress på grund av otillräcklighet: "Du vet Gud skapade människan till sin avbild, människan är alltså gudomlig, gud. Gäller bara för henne att inse det, inse sitt värde. Meditation är bra, det finns ju kristen sådan också." Jag lider inte direkt just nu av mindervärdeskänslor, så jag nickade bara. Ja, han hade fått veta att jag läst teologi och att jag var engagerad i min kyrka. Men det var lite skönt att han körde lite psykolog/själavårdarestuk på det hela. Jag undrade för mig själv om han kanske var kristen, men sedan körde han lite allmänreligiösa grejer också, så jag vet inte. Jag nickade till det mesta han sa även om jag inte alltid höll med honom rakt av i hans teologiska tolkningar. Jag var ju inte där för att argumentera teologi, och orkade inte det riktigt heller. Vi kom i alla fall fram till att han skulle undersöka mig.
På busshållplatsen i Hässelby Gård stod en kvinna och väntade på bussen. Hon hade kommit dit strax före mig, och vi började prata. Det visade sig att vi hade minst tre gemensamma bekanta. Hon har jobbat för samma organisation som en kvinna i min församling med bibelöversättning, och är aktiv i samma församling som två på mitt jobb. Fascinerande. Hon var jättetrevlig så vi pratade vidare i bussen tills jag skulle gå av. Jag tror att Gud var med och lät mig få möta henne så att jag kunde få lite annat att tänka på.
Igår var det mycket, fast jag var helt ledig. Eller kanske just därför. Vill jobba. Har förutom fredag timmar på onsdag och torsdag i nästa vecka. Lite skralt. Hoppas mer dyker upp. Så jag var på promenad idag och igår med syfte att hitta vägar ner till vattnet. Jag kom dit till slut, men det regnade lite igår, så då var jag var väldigt tacksam till den som uppfunnit paraplyt. Så hade vi en träff med kören även om vår körledare var sjuk och fikade och bestämde hur vi gör när det inträffar med kort varsel och sånt.
Idag skulle jag ha gått på bio med Ellie och några till och se den där filmen om Mandela? Ja, så insatt är jag. :) Men det visade sig att det var någon bra talare i New Life ikväll som Ellie ville lyssna på, så jag ska nog följa med henne dit istället.
Jag har en fin lägenhet. Det är roligt att den är fin. Men jag bor ensam nu. Och har sovit lite dåligt när jag först kom hit, men det har blivit lite bättre med det.
Vi har kommit igång med Tonår igen efter sommaruppehållet. Det är roligt. Våra tonåringar är fina. Hoppas bara att det ska bli en lagom stor grupp. De var lite få ibland förra året. Liksom i fredags då vi var två ledare och två deltagare.
Jag skulle ha börjat kören förra onsdagen, men det gick dåligt med det och det var inte min glömska som ställde till det den här gången. Vi hade ett extra insatt styrelsemöte som jag trodde skulle gå fort. Men istället för att ta önskade 1,5 h så höll det på i fyra. Sen var jag trött och körövningen slut. Men det startade en gospelkör nu i söndags, och där vill jag ju också vara med.
Förra söndagen hade jag mina första gäster. Det var fantastiskt! Ellie, Mirjam och Linnea. Och sedan förra torsdagen kom Emelie och Josefine. Lycka! Tack för att ni finns fina ni!
Och jag har jobbat i två veckor. Också bra. Trodde att jag skulle känna mig osäker när jag hade varit borta så länge från barnen, men när de ringde mig den måndagen blev jag jätteglad och när jag kom dit så kände jag att det var en helt annan sak att komma till ett ställe där man varit under ett läsår, och faktiskt kände många av barnen, än att komma till ett nytt ställe och aldrig ha jobbat med barn förut. Det har känts väldigt bra att vara där igen, även om vissa mornar inte har passat ihop med min dåliga sömn. Att lägga sig halv elva när man tänker gå upp klockan 6 är inte en helt lysande idé, även om man inte kan hjälpa det (läs styrelsemöte). I alla fall om man är jag. Men det har gått, och jag är glad! Fortsättningen mer osäker. (Sjukskrivningar gynnar mig, men är desto tråkigare för de som drabbas.) Vet att jag får jobba nu i morgon i alla fall som enda dag den här veckan. Vill jobba mer, även om lite bekymmer har gjort mig tacksam för att jag ändå varit lite ledig. Det tar lite längre tid att komma till jobbet nu också. Bussbyte är spännande. Jag var grymt bortskämd förra året, det visste jag då också.
Lägenhetsrapport:
Jag har en epilepsilampa i hallen. Jag blir tokig på den, och den borde har slutat fungera vid det här laget. Den är inte helt lätt att byta heller, eftersom det är lite högt i tak. Hoppas att det är lampan och inte strömmen till den det är fel på.
Jag äntligen köpt en sopborste.
Ännu inga saker på väggarna. Lite tråkigt, men jag vill att det ska bli riktigt bra.
Egorapport:
Jag är lite orolig. Be gärna för mig. Jag var på läkarundersökning i tisdags. Förmodligen är det ingen fara, men jag får blodprovsresultaten i början av nästa vecka, och har en remiss vidare. "För att vara på den säkra sidan, så att du inte ska behöva gå omkring och oroa dig." Annars var det en ganska trevlig upplevelse. Doktorn började inte undersöka mig, han inledde med att fråga om min livssituation. Det är förmodligen stress, sa han. Men jag känner mig inte så stressad. "Tankens kraft är stor. Kan vara saker från barndomen, eller din osäkra livssituation." Han refererade också till att känna stress på grund av otillräcklighet: "Du vet Gud skapade människan till sin avbild, människan är alltså gudomlig, gud. Gäller bara för henne att inse det, inse sitt värde. Meditation är bra, det finns ju kristen sådan också." Jag lider inte direkt just nu av mindervärdeskänslor, så jag nickade bara. Ja, han hade fått veta att jag läst teologi och att jag var engagerad i min kyrka. Men det var lite skönt att han körde lite psykolog/själavårdarestuk på det hela. Jag undrade för mig själv om han kanske var kristen, men sedan körde han lite allmänreligiösa grejer också, så jag vet inte. Jag nickade till det mesta han sa även om jag inte alltid höll med honom rakt av i hans teologiska tolkningar. Jag var ju inte där för att argumentera teologi, och orkade inte det riktigt heller. Vi kom i alla fall fram till att han skulle undersöka mig.
På busshållplatsen i Hässelby Gård stod en kvinna och väntade på bussen. Hon hade kommit dit strax före mig, och vi började prata. Det visade sig att vi hade minst tre gemensamma bekanta. Hon har jobbat för samma organisation som en kvinna i min församling med bibelöversättning, och är aktiv i samma församling som två på mitt jobb. Fascinerande. Hon var jättetrevlig så vi pratade vidare i bussen tills jag skulle gå av. Jag tror att Gud var med och lät mig få möta henne så att jag kunde få lite annat att tänka på.
Igår var det mycket, fast jag var helt ledig. Eller kanske just därför. Vill jobba. Har förutom fredag timmar på onsdag och torsdag i nästa vecka. Lite skralt. Hoppas mer dyker upp. Så jag var på promenad idag och igår med syfte att hitta vägar ner till vattnet. Jag kom dit till slut, men det regnade lite igår, så då var jag var väldigt tacksam till den som uppfunnit paraplyt. Så hade vi en träff med kören även om vår körledare var sjuk och fikade och bestämde hur vi gör när det inträffar med kort varsel och sånt.
Idag skulle jag ha gått på bio med Ellie och några till och se den där filmen om Mandela? Ja, så insatt är jag. :) Men det visade sig att det var någon bra talare i New Life ikväll som Ellie ville lyssna på, så jag ska nog följa med henne dit istället.
torsdag, juli 19, 2007
Tankar i sena timmen
Vi är tre stycken över arton på min arbetsplats. Man tänker att det borde gå. Men så kan inte nån någon helg, en kan ingen helg (hon har ett annat jobb också), och jag kan inte jobba hela tiden. Ibland märker man att man är äldst. "Nej, men du skulle ju kunna..." En för mig vanlig replik numera. Jag tycker inte att det ser så bra ut att sitta och spela på bokningsdatorn, men det är kanske bara jag som tänker så. Jag har andra ögon. Annan rutin. Även om jag inte fixar allt hundraprocentigt märker man att jag haft några år till på mig på något sätt. Och att jag har en annan koppling. Jag älskar Nybostrand. Jag älskar människorna och församlingen som driver det. Och det är ju där jag har vuxit upp. Och fatta vad jag älskar alla roliga möten med gästerna. Inte konstigt om jag vill att allt ska vara bra.
Jag är trött.
Jobbar över en halvtimme, och känner mig nästan ändå lite ofärdig när jag lämnar, och frågas därefter vad det är som tar sådan tid. Lite otacksamt, när jag faktiskt inget hellre vill än sluta i tid. Men jag vill inte lämna en katastrof bakom mig. Svår avvägning. Vissa saker måste göras. Andra borde. Åter andra saker skulle vara en bonus för den som öppnar.
Jag har haft roligt idag ändå.
Jag var nere och badade i kallt vatten tillsammans med min syster. Kanske var det 18 grader, men jag tvivlar på att det var 17 ens. Efter kalla doppet i havet fick vi åter en liten kalldusch när vi kom upp till Nybostrand och hörde att en av våra gäster som kom sent igår kväll inte fått sin nyckel utlagd som han blivit lovad, vilket innebar att han fick ta in på hotell istället, och kom med den räkningen till oss idag. Vi fick ringa runt till lite folk för att känna oss fria i att kompensera honom förlusten. En väldigt pinsam händelse hursomhelst. Jag och Ulli åt hemma hos mamma, och sen fick jag låna hennes bil för att åka och handla frukt och grönsaker till caféet. Det gick bra. Expediten i kassan var rolig.
"Bara nyttigheter"
"Jag jobbar på ett café"
"Ah.... Ska ni göra landgång?"
"Nä, toast"
"Ja, det är ju också gott."
"ja, det är det"
Uttömmande dialog, tycker ni inte? :)
I söndags kom Anders och hälsade på. Det var roligt. Vi cyklade till Smyge och köpte glass.
Och så ska Ingrid komma och hälsa på i nästa vecka. Jag längtar!
Nu vill jag sova.
Jag är trött.
Jobbar över en halvtimme, och känner mig nästan ändå lite ofärdig när jag lämnar, och frågas därefter vad det är som tar sådan tid. Lite otacksamt, när jag faktiskt inget hellre vill än sluta i tid. Men jag vill inte lämna en katastrof bakom mig. Svår avvägning. Vissa saker måste göras. Andra borde. Åter andra saker skulle vara en bonus för den som öppnar.
Jag har haft roligt idag ändå.
Jag var nere och badade i kallt vatten tillsammans med min syster. Kanske var det 18 grader, men jag tvivlar på att det var 17 ens. Efter kalla doppet i havet fick vi åter en liten kalldusch när vi kom upp till Nybostrand och hörde att en av våra gäster som kom sent igår kväll inte fått sin nyckel utlagd som han blivit lovad, vilket innebar att han fick ta in på hotell istället, och kom med den räkningen till oss idag. Vi fick ringa runt till lite folk för att känna oss fria i att kompensera honom förlusten. En väldigt pinsam händelse hursomhelst. Jag och Ulli åt hemma hos mamma, och sen fick jag låna hennes bil för att åka och handla frukt och grönsaker till caféet. Det gick bra. Expediten i kassan var rolig.
"Bara nyttigheter"
"Jag jobbar på ett café"
"Ah.... Ska ni göra landgång?"
"Nä, toast"
"Ja, det är ju också gott."
"ja, det är det"
Uttömmande dialog, tycker ni inte? :)
I söndags kom Anders och hälsade på. Det var roligt. Vi cyklade till Smyge och köpte glass.
Och så ska Ingrid komma och hälsa på i nästa vecka. Jag längtar!
Nu vill jag sova.
fredag, juli 13, 2007
Du vet att du är lätt utarbetad när...
...du håller på att börja gråta bara för att du råkar skålla dig lite på espressomaskinen när du rengör den. (Någonstans rinner bägaren över.)
...du får svårt att tänka när du pratar med gäster och kunder (kan också sammanblandas med att klockan börjar närma sig stängningstid)
...du glömmer bort hur mycket fint det är på jobbet (igårkväll bara gnällde jag över allt när jag kommit hem)
Jag har insett att det på något sätt inte räcker med en dag ledigt för att kunna återhämta sig, även om det inte är fem dagar tills nästa gång. Och nu jobbar jag imorgon, fast jag äntligen skulle ha haft mina två dagar. Dessutom det sena passet igen. Jag tycker bäst om att jobba då, egentligen, men det blir tyvärr ofta att jag inte lyckas komma ifrån halv elva när det är tänkt. (Idag lämnade jag nog byggnaden fem i elva.) Bra för ekonomin, men dåligt för mig. Och det känns inte så bra att lämna mycket disk kvar i stället, även om den är ren.
Nej, det var egentligen en väldigt bra dag idag. Lugnt, men ändå lite småpyssel att göra. Sen släppte jag hem L efter mindre än fyra timmar. Och det var rätt, men plötsligt hade jag att göra i ett. Ombokningar, nya gäster, oskrivna kvitton (hur gör man då?), extrabäddar, ordna upp dubbelbokningen, hitta någon som kan jobba söndag em (för få av oss som är tillgängliga - hitta någon utifrån...hm.) Härligt men intensivt. Och så blev det en fin kväll, även om vädret verkat smålurigt lite hela dagen.
Fast badvattnet är kallt, vi säljer dåligt med glass, nya rutiner, överflödiga rutiner, kontrollanter och restriktioner. Jag fattar inte hur egenföretagare som driver caféer och restauranger kan hålla allt i huvudet. Jag får bara gång på gång bevisat för mig hur disträ jag är. Börjar på ett ställe, blir avbruten eller avbryter mig själv med något annat jag kommer på, glömmer vad jag var på väg att göra innan jag avbröts, gör något nytt... Och så håller det på. Jag är så glad att jag bara är vice föreståndare... Men jag oroar mig och irriterar mig på att det aldrig kan fungera problemfritt. Men det är ju detta här som är livet.
En av våra sommarkunder frågade mig igår om jag hade mött Gud. Han trodde att han hade gjort det någon gång när han varit i en kyrka, "men jag kan inte kalla mig särskilt troende eller religiös" (kanske inte ordagrant citat). Det var apropå att jag läst teologi... Jag tyckte att det var en så härlig fråga. Tankarna finns ju bland människor ändå.
Det mest spännande imorgon är jag jag samtidigt som jag jobbar ska vara med i kören som ska sjunga på sommarkvällen, "hela kyrkan sjunger". Det ni! Sjunger och får betalt. Eller rymmer från arbetet? Svårt. Men jag är ju ändå där. L får kalla om hon behöver mig. Nu måste jag sova.
Godnatt
...du får svårt att tänka när du pratar med gäster och kunder (kan också sammanblandas med att klockan börjar närma sig stängningstid)
...du glömmer bort hur mycket fint det är på jobbet (igårkväll bara gnällde jag över allt när jag kommit hem)
Jag har insett att det på något sätt inte räcker med en dag ledigt för att kunna återhämta sig, även om det inte är fem dagar tills nästa gång. Och nu jobbar jag imorgon, fast jag äntligen skulle ha haft mina två dagar. Dessutom det sena passet igen. Jag tycker bäst om att jobba då, egentligen, men det blir tyvärr ofta att jag inte lyckas komma ifrån halv elva när det är tänkt. (Idag lämnade jag nog byggnaden fem i elva.) Bra för ekonomin, men dåligt för mig. Och det känns inte så bra att lämna mycket disk kvar i stället, även om den är ren.
Nej, det var egentligen en väldigt bra dag idag. Lugnt, men ändå lite småpyssel att göra. Sen släppte jag hem L efter mindre än fyra timmar. Och det var rätt, men plötsligt hade jag att göra i ett. Ombokningar, nya gäster, oskrivna kvitton (hur gör man då?), extrabäddar, ordna upp dubbelbokningen, hitta någon som kan jobba söndag em (för få av oss som är tillgängliga - hitta någon utifrån...hm.) Härligt men intensivt. Och så blev det en fin kväll, även om vädret verkat smålurigt lite hela dagen.
Fast badvattnet är kallt, vi säljer dåligt med glass, nya rutiner, överflödiga rutiner, kontrollanter och restriktioner. Jag fattar inte hur egenföretagare som driver caféer och restauranger kan hålla allt i huvudet. Jag får bara gång på gång bevisat för mig hur disträ jag är. Börjar på ett ställe, blir avbruten eller avbryter mig själv med något annat jag kommer på, glömmer vad jag var på väg att göra innan jag avbröts, gör något nytt... Och så håller det på. Jag är så glad att jag bara är vice föreståndare... Men jag oroar mig och irriterar mig på att det aldrig kan fungera problemfritt. Men det är ju detta här som är livet.
En av våra sommarkunder frågade mig igår om jag hade mött Gud. Han trodde att han hade gjort det någon gång när han varit i en kyrka, "men jag kan inte kalla mig särskilt troende eller religiös" (kanske inte ordagrant citat). Det var apropå att jag läst teologi... Jag tyckte att det var en så härlig fråga. Tankarna finns ju bland människor ändå.
Det mest spännande imorgon är jag jag samtidigt som jag jobbar ska vara med i kören som ska sjunga på sommarkvällen, "hela kyrkan sjunger". Det ni! Sjunger och får betalt. Eller rymmer från arbetet? Svårt. Men jag är ju ändå där. L får kalla om hon behöver mig. Nu måste jag sova.
Godnatt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
