Sömnlöshetens bistra skugga

Jag gick och la mig någorlunda i tid i går kväll, tyckte jag. Vid ett-tiden på natten. Men i det lite svettiga (dock inte outhärdliga) klimatet som rådde i rummet och med diverse djur surrande i öronen som smitit in genom det vidöppna fönstret när jag suttit vid datorn snurrade mången tanke och annat av samma slag. Hur kommer det att bli? Kommer någon verkligen våga gå med på att dela rum med en fullständig främling? Det är bisarrt. Jag menar jag förstår verkligen. Jag tycker själv att det är läskigt. Hur som helst så snurrade tankarna, och värmepannan (?) och myggornas surrande i takt. Det blev en lång sång, och en lampa tändes vid tre tillfällen. Vid tredje tillfället skrevs minnesanteckningar upp för att avlasta hjärnan. Då var klockan över fyra. Kanske hade hon hunnit bli över fem innan jag somnade. Och så skulle jag gå upp 7.30 var tanken, för att kunna gå bort till mamma och lämna över ett paraply jag råkat få med mig. Hon, hennes syster och svåger skulle ha åkt norrut vid åtta, nämligen. Jag vaknade (? hade jag somnat?) nog i tid av telefonens alarmsignal, men tänkte slumra lite mer, och vaknade fem i halv nio och ringde mamma med detsamma. Hon muttrade något om att de skulle ha åkt redan om hon hade fått tag i paraplyet när jag med en lättad suck konstaterat att hon fortfarande var hemma. Häpp.

Jag jobbade 15-21 idag. Det fungerade. Jag fungerade nästan. Halvfart kanske. Komma in i jobbet igen efter mer än en veckas avhållsamhet, och med en sådan botten. Jag kände mig inte jättetrevlig, och jag var aningen mer lättretad, trots att jag nog lyckades tygla det. Men nu är hela jag ett disigt moln på sin väg över en ocean. In i sömnens dimma. Vacker på sitt sätt. Skrämmande på ett annat. Jag menar, vart tar tiden man sover bort vägen? Har ni tänkt på det? Man somnar, så vaknar man nästan direkt igen känns det som, och så har det gått åtta timmar. Och ingen kan egentligen säga vad som hände. Någon slags oskyldig bekymmerslöshet.
Och det är väl det jag missade senast jag skulle återhämta hjärnkontoret.

Förlåt mig min rörighet. Men gröten i huvudet ger mig många fina metaforer. Och fria associationer. Lite stress i magen månne?

Nu längtar mina tänder efter tandkräm, och när jag har släkt ljuset i sovrummet ska jag dra upp rullgardinen så luften kan friska upp lokalen utan att spotlightpanelen i taket blir ett tillhåll för diverse småkryp. Sen kanske det stora krypet kan sova. Sova sova sova. I ljuset av det som tänder våra hjärtan när mörkret vill täcka oss. Mitt täcke är tunt. Bra att inte Gud är det.

"Ingenting går upp mot Furuboda...

...här i Skåne är det toppen tycker jag..."

Nu är lägret avslutat. Hemma igen. Möttes av västa släktträffen.
1. Blev hämtad av min kusin (1), hennes man och deras son på Furuboda.
2. På mammas garageuppfart stod en inte helt bekant bil förutom den lite mer bekanta. Mammas äldsta syster och hennes man bor hos mamma nu i dagarna, men även mammas nästa yngsta syster och hennes man, min kusin (2) och min morfar och mormor dök plötsligt upp i tumultet (den mindre kända bilen). De hade ätit middag hos mamma.
3. Och just när vimmel och kramkalas var som bäst dök mammas yngsta syster, hennes man och min kusin (3 syster till 1) upp i en ännu mer bekant bil.

Väldigt trevligt!

Lägret har gjort mig mycket gott. Det krävdes en tids inkörning, men sedan... lite svårt att lämna. "Det finns så många sköna människor"...!

Många sånger har satt sig som smäckar i hjärnbalken. Hm... ("Zlaaatan, jag sa Zlaaaatan")

Vad är det jag älskar så mycket? Svårt att identifiera... (nu är jag trött och råkar kanske flumma till mig lite...)

Och det finns massor med sätt att lägga in bilder från digitalkameror till datorer. På grund av en liten miss råkade jag få med mig en kortläsare/hårddisk från pappa, trots att han hittat en lämplig usb-kabel. Denne extrapackning var till mycket stor hjälp. Väldigt bra att jag glömde lägga ur den ur väskan. Och oxå kabeln behövdes! Med mycket knep och trixande lyckades faktiskt de flesta bilderna komma in i datorerna. Fick byta dator ett par gånger för olika sätt funkade olika bra på olika datorer... Skumma saker, de där.

Några bildminnen dyker upp i dagarna, men nu ska jag gå och lägga mig. Trött.

Solskensläger på Furuboda

Jag är volontär. Det låter väl bra? Har inte helt koll på allt som jag ska göra än, men det verkar finnas tillräckligt att göra när det väl kommer igång. Ska hjälpa till att få ordning på bilderna från förra veckans läger, och försöka fånga alla deltagarna under deras aktiviteter i morgon förmiddag på bild. Och så ska jag vara badvakt. Det har jag aldrig varit förut. Så jag kommer att befinna mig i simhallen på kvällarna, och fredag eftermiddag (tror att det var så). Och det är sol ute, och deltagarna börjar droppa in. Här är våldsamt vackert. Och ännu så länge en lugn stämning, men det blir nog mycket liv och aktivitet när alla kommit. Roligt! Många hus. Ännu så länge hittar jag inte helt, men det finns kartor... det är bra.

Med hopp om en livfull vecka!

Huset blir kvar

Läs bakgrund till titel på husbloggen!

Bada bada bada (i havet). Jobba jobba jobba (på Nybostrand). Fundera fundera fundera (kring hösten och jobb? och allt - läs huset). Och en massa sol och värme! Det är en del nu. Uppmärksamma gärna att ordet plugga nämns först nu. Det har jag nämligen inte gjort senaste veckan. Trots att jag borde. Men vädret har inte tillåtit detta. Inte heller mitt jobb.

I veckan ska jag:
Jobba.
Träffa en liten (men stor) vän från Blomstermåla.
Ta mig till Furuboda.
Och någonstans förhoppningsvis bada eller sola lite (sola gör jag endast försiktigt bör tilläggas eftersom jag finnes bland dem som inte bör leka för mycket med solen). Men bada gör jag gärna nu när det varit så fint och varmt. (Vi fick aldrig hit någon algblomning.)

Ja, vänner. Dax att sova nu. Eller läsa lite, sen sova.

Godnatt!