På resa - dagboksanteckningar

En julhälsning:

Dan före dan före dopparedan var jag med om en spännande resupplevelse. Jag är tacksam över att min kära syster var med mig största delen av tiden.

Jag bokade min tågbiljett för någon månad sedan, när jag fått reda på att vi skulle ha vårt sista seminarium i skolan innan julen så sent som den 22 december. Eftersom jag ofta försöker ta så billiga biljetter som möjligt, så får jag anpassa tiderna lite efter det. Detta innebar att jag valde ett Intercitytåg som skulle gå vid den ändå inte allt försena tiden 15.25.

Så närmade det sig dagen för resan mot söder och det blev mycket tal om hur snön orsakade förseningar i tåg- och övrig kollektivtrafik. Jag brukar inte bli så nervös av sådana varningar, och jag tyckte väl ändå att ankomsttiden till Malmö inte skulle vara så sen (20.40), så det fanns ändå lite uttrymme för förseningar.

I onsdags morse gick jag upp kl 6 för att bli klar med det sista innan jag skulle till skolan. Jag tog med mig väskan och åkte in till skolan. Jag fascinerades över att bussen (jag tog en tidigare buss för säkerhets skull) var ganska tom, och att jag slapp känna mig besvärlig för att jag hade med mig en gigantiskt väska mitt i rusningstiden. Jag var i skolan i lagom god tid, och förmiddagen flöt på bra fram till 12 då seminariet var slut.

Efteråt hade jag ganska gott om tid innan jag behövde åka till stationen, så då gick jag upp till kafét och köpte en glass för halva priset, och letade efter ett eluttag för att kunna ladda datorn innan resan. Min erfarenhet av resor med Intercity, är nämligen att det inte finns några eluttag vid sätena.

Ulrika hade ringt mig och funderade lite över de tider som stod vid vårt tåg på trafikinformationen på SJs hemsida, så jag gick in och tittade, och ringde sedan SJ och frågade om de redan nu visste att vi skulle bli så pass sena. Enligt deras prognos skulle vi vara i Lund klockan 1.05, vilket kändes lite väl pessimistiskt om det inte fanns starka belägg för att misstänka en sådan försening. Så jag rinde SJ och pratade med en trevlig man som lovade ta reda på vad de siffrorna kunde bero på. Han tog mitt nummer och ringde sedan upp. Det var tider som låg kvar sedan i förrgår, och vad han kunde se fanns det inget som talade för att det skulle vara några särskilda förseningar på vårt tåg. Men sedan blir det ju säkert lite sådana ändå, garderade han sig. Jag svarade med att jag förväntade mig att det nog skulle kunna bli det, ja, tackade och lade på.

Omkring kvart över två gick jag från skolan, och var vid Stockholm Central ca tjugo i tre. Eftersom kollektivtrafiken också drabbas av snön, så såg både jag och Ulrika till att vara i god tid. Ulrika kom strax efter mig och vi gick och tittade på informationstavlan. Tåget beräknades redan vara försenat. 16.35 skulle det köra, så vi gick och satte oss vid ett fik där vi kunde höra utropen.

Det var en ganska lagom temperatur uppe i vänthallen. Vi gick till informationstavlan när vi tyckte att det snart borde bli dags, men ännu hade inte något spår kommit upp. Det var mycket folk vid tavlorna. Och plötsligt stod det 17.00, som ganska snabbt slog över till 18.00. Vi bestämde oss för att passa på att undersöka faciliteterna till det facila priset av 10 kr/person. "Vi har ju betalt för tågresan, så då är det ju dumt att betala för att gå på toa som ändå finns där", resonerade min kloka syster, som också hon ändå gav efter för nöden.

Vi hittade en ledig bänk som vi slog oss ner på, och Ulrika gav sig på "The Origin of Species", och då och då gick vi och tittade om några förändringar tillkommit. Tjugo i sex ställde vi oss vid tavlorna igen, men det hände inte så mycket där. Däremot hade ett gäng hormonstinna pojkspolingar börjat bröla slagord mot polis och annat mitt i folkmassan. De var omringade av poliser. Och med tanke på att det blivit betydligt mer svårframkomligt, bestämde vi oss för att ta oss ner, och det var ett projekt i sig. Det verkade som att ynglingarna var fotbollssupportrar av något slag.

Under närmare en timmes tid flyttades den preliminära avgångstiden fram tio minuter åt gången. Eftersom det är betydligt kallare nedanför än ovanför "ringen", så blev vi ordentligt kalla om fötterna. Ulrika agerade personlig jukebox med sånger som "This little light of mine" och "Waka waka". När tiden ändrades till 19.25 gick Ulrika in på Pressbyrån, och när hon kom tillbaka rekommenderade hon mig en sväng på densamma för att värma upp fötterna en aning. Inte illa alls, även om det krävdes en tids strosande i butiken för att tina frusna fötter.

Tiden ökade på ytterligare och stod nu på 19.55, och vi bestämde oss för att värma oss lite på övre plan. Vi började nu bli riktigt bra på det där med stora väskor i rulltrappor. Och nu verkade det äntligen hända vettiga saker! Snart stod det ett spår, och efter ännu en liten stund indikerade tavlan att tåget var inne på perongen och vi stosade glatt ner för rulltrapporna igen, ut till gången vid spåren och tog hissen upp till spåret. Tåget stod verkligen där, och vi gick till våra vagner och platser.

Tåget kunde inte åka omgåede, men vad gjorde det när vi äntligen var ombord, och det var varmt. 20.20 lämnade tåget perongen (fem timmar för sent), och vi informerades om att vi självklart skulle få värdebevis för hela biljetten enligt restidsgarantin, samt bjudas på fika och renklämma (eller macka om man kom lite sent). Platsen brevid mig verkade ledig, och Ulrika kom och satte sig där. Vid min plats var det dessutom eluttag (glädje!).

Vi kände oss lite osäkra på hur vi skulle ta oss från Malmö till Trelleborg. Vi hade ju bara biljett till Malmö (för att jag är snål, bara därför, billigare att betala med Skånetrafikens rabattkort - JoJo-kortet, än att ta med bussresan på tågbiljetten), och om vi skulle bli mer försenade så skulle vi missa sista bussen som gick ända till Trelleborg. Dessutom skulle mamma behöva hämta oss i stan. Klockan fyra på natten.

Under resans gång utökades förseningen, trots ganska bra flyt, med drygt en timme (vi var nog framme 02.40). När vi började köra in mot Malmö Central gick jag och pratade med tågpersonalen. Jag lyckades nog förmedla att vi var systrar i nöd, och de fixade en taxi till oss! Det var lite kruxigt att hitta dit taxin skulle stanna, men efter ett tag så var vi i alla fall där och taxin kom strax efter 3. SJ bjöd oss alltså på taxi även om vi inte hade biljett. Förseningen (på sex timmar) bidrog ju till att vi inte skulle kunna komma hem. Taxametern rullade upp till över 700 kr, så vi var tacksamma att slippa den utgiften, att vi kom hela vägen hem, samt att vi slapp dra ut en förälder på de snöiga vägarna. Vi var hemma ungefär kvart i fyra på natten. Dagens resa måste alltså ha tagit omkring 12 timmar, väntetid inräknat. Inte illa!

Och vi får, liksom resten av Sverige en

ordentligt vit jul för första gången på länge, 

och med denna lilla reseskildring vill jag önska alla

 en riktigt GOD JUL!!!

Akt 7

Jag lovade ju sommar i sju akter, och här kommer den sista.


Det blir som ett avslut och en uppstart. Mitt liv är ganska mycket så. Lite uppdelat. Inte egentligen på något problematiskt sätt. Mest att det finns olika tider. Och som livet sett ut de senaste nio åren, så har sommaren framförallt hört till Trelleborg, och terminerna någon annanstans. Och nu har Stockholm varit mitt "någon annanstans" i sex år.


Men varje sommar: Trelleborg.


När det var dags att lämna sommaren (Trelleborg) bakom mig, blev jag uppskjutsad av pappa och Anki. Vi hälsade på hos kära syster U och S i Sollentuna, och bodde över där hela helgen. Vi promenerade, samtalade, tog det lugnt. På lördagen åkte jag, U och S till Uppsala för att fira kusin N på hans 30-årsdag. Det var väldigt trevligt. Vi pratade med kusin J och kusin I med man hela kvällen, och åkte hem ganska sent. På söndagens morgon blev jag skjutsad till Hässelby när Anki och pappa var på väg hem. Jag mellanlandade lite snabbt, och åkte sedan in till Filadelfiakyrkan. Jag har inte varit på "vanlig" gudstjänst där förut, och R, O och S skulle dit, så jag hakade på dem. Efteråt åkte vi spårvagn och veteranbuss. Det var spårvagnens dag, och vi fick åka den nya linjen från Sergels torg gratis. När vi provade spårvagnen med en cafévagn från Gröna Lund, lyckades vi få åka gratis där också, även om det är en specialare. Det var en riktigt härlig dag!


Nu har skolan kommit igång, men jag verkar inte ha gjort det. Jag undrar hur andra gör. Jag försöker kombinera ett socialt liv, träning på Friskis och Svettis (nytt för mig sen i måndags, september månad 150 kr), engagemang i kyrka med att plugga. Och hittills har det sistnämnde gått ganska illa... Någonstans hade jag goda ambitioner för den här terminen. Men det verkar redan ha fallit. Typiskt.


I helgen som gick var jag på mötet i New Life, och efteråt gick vi ut ett ganska stort gäng och åt. När vi var klara där gick några av oss och mötte upp M vid Medborgarplatsen och såg på Toy Story 3. Den var faktiskt riktigt bra! Jag både skrattade och grät. Det säger kanske visserligen mer om mig än om filmen, men jag gillade den hur som helst!


Och den här veckan har jag haft saker planerat varje kväll (om man räknar måndagens Friskispass). I tisdags var jag på mat- och spelkväll, i onsdags var det cellgrupp och igår hade vi Husetträff. Av en händelse blev jag ledig ikväll, men hade haft Tonår om fler kunna komma. Imorgon ska jag utestäda med kyrkan och på kvällen ska jag på Hattfest med knytis i Spånga. Det ska bli fantastiskt roligt! På söndag ska jag hjälpa till med kyrkkaffet i H-by, läsa någon text på gtj, och sedan är det UR. På kvällen gospelkörsövning... Och jag ska plugga närdå? Borde givetvis gjort det idag. Men jag var på ett danspass på Friskis på Kungsholmen. Det var jobbigare och gick inte riktigt lika dåligt, som jag trodde. Roligt!

Utslitet och obrukbart

Jag är inne i en separationsprocess.

När man får blåsor på undersidan av hälen av att gå i ett par för slitna skor, då måste det vara dags att slänga dem. Egentligen har de aldrig varit supersköna, men jag har tyckt att de var snygga och stilrena - och de har oftast inte gett några skoskav. De har passat bra i storleken, men varit lite för platta i sulan. De har varit bra höst- och vårskor temperaturmässigt, för de har inte varit sådär överhettade som vissa skor kan vara, men de har aldrig kunnat stå emot väta särskilt bra. Sådant hänger nog ihop så länge man rör sig i de prisklasser jag gör.

När jag var med mamma på Kallerholm i förrgår för att njuta av sista säsongen körsbär på morfars gård (ska säljas), så klättrade en äcklig liten snigel omkring på min sko och orsakade ett föga tilltalande slemspår. Jag har inte varit väldigt ihärdig i att försöka ta bort det, men innan gudstjänsten igår gjorde jag ett tafatt försök. Istället för ett tydligt spår är det nu ett otydligt, men fortfarande ett mycket synligt spår av att något obehörigt varit på min sko.

Igår kväll rann droppen över. Jag var ute på en promenad med pappa och Anki, och fick såklart ont i hälen. Då tog jag av mig skorna och bestämde mig för att kasta dem. Detta är dock en process. De står på golvet i hallen nu, och jag ska ta med dem ut till soptunnan när jag ska gå hem till pappa om en stund.

Jag har haft dem i många år ändå... Dags att gå vidare.

Sommar?

Men kanske ändå... Det ser faktiskt ut som att det spruckit upp lite därute nu. Ser lite blå himmel.
Tanken var att jag skulle springa idag, men jag känner mig inte så taggad. Hm... Nu kan jag inte skylla på vädret i alla fall.

I förmiddags var jag och Lisa i Vällingby innan hon skulle åka hem till Örebro. Lyckligtvis (?) köpte vi ingenting (förutom en korv var). Det småregnade lite till och från, men man klarar sig ganska bra från att bli blöt tack vare det där taket de har över "affärsgatan". Men när jag skulle cykla hem sen så släppte det lite (i betydelsen att jag är glad att jag var klok nog att ta med (och på) mig regnkläder). Ungefär när jag hoppade av cykeln så hade det slutat regna...


Lisa har alltså varit här en liten sväng. *glad*
Hon kom hem till mig efter kyrkan igår. Jag hade planerat att vara lagom klar med maten tills hon kom. Det var jag (trots att det blev en halvtimme senare än tänkt). Maten var för övrigt något skum... Jag trodde att jag skulle göra linsbiffar. Det är ganska mycket potatis i dem, men i receptet står det att man kan servera potatismos till. Jag läste inte receptet så noga, utan körde lite på känn (för jag tänkte att det skulle gå fortare då). Istället för att råriva potatisen innan jag blandade den med de mixade linserna, så mixade jag kokt potatis, kokta linser och lite kokt lök tillsammans. Det såg ut som lös potatismos, och jag började tvivla på att det skulle bli så bra det hela. När jag stekte "purén" så höll den inte ihop, så jag la i ett ägg till (stod ett i receptet). Då gick det lite bättre. Men det kändes som att jag skulle bjuda på potatisbullar med potatismos. Konsten att bjuda på varierad kost!

Men det var inte riktigt så illa som jag trott. Eftersom det var oregano i biffarna så blev det smakskillnad på mos och biff, och det var trots allt ganska gott. Men nästa gång så ska jag nog inte koka ihop allt på en gång, utan riva potatisen och ha i den rå.

Igår kväll så spelade Lisa och jag Laserdome med Ellie, Maria (Ellies syster), Sandra (Ellies kusin), Michelle, Andreas, Johan och Samuel (vän till Johan). Det var hur roligt som helst! Mycket adrenalin som vanligt. Efteråt så gick några av oss och tog en svettfika (fika när man gjort något som man blivit svettig av).

I lördags var jag på grillfest hemma hos Johannes, som han och Susanna arrangerat. Väldigt trevligt! Några av oss passade på att leka fyra-man-i-soffan. Mitt lag förlorade nästan. För ingen vann egentligen... Inget av lagen lyckades fylla upp soffan, men klockan 21 som vi satte som sluttid hade de andra laget tre i soffan, så då vann de. Det var väldigt roligt att få leka lite. Mer lek åt folket!

Men nu börjar jag känna att det lutar mot söder... Jag har börjat tänka på att packa, och vill hinna fixa ordning lite i lägenheten innan jag åker. Får se om jag hinner med något mer Stockholmsinlägg innan jag åker. :)

Insidor, utsidor och annan bråte

I förra veckan lämnade jag in min hemtenta. Jag var inte så nöjd med den, men jag tror jag klarar mig från att göra om den i alla fall. Hamnar i bästa fall på ett C. (Se där, nu börjar spekulationerna...) Har haft en lite tråkig dag. Försökte göra lite inlämningsuppgifter som jag har kvar från veckan jag var på Teneriffa och missade ett seminarium i skolan. Känner mig nästan klar med en av dem. Måste bara skriva ner det sista också. Sen så har jag bara en bok kvar att skriva lite från, och sedan så är terminen slut!

Ikväll har de pysslat med skumma saker på den större vägen som går utanför ett plank där jag bor. Jag vet inte när de började, men jag vet att de höll på till långt efter tio, ja, klockan var säkert närmare tolv innan de kört iväg. Och det har varit som ett konstant brummande. Det var minst en stor lastbil (eller vad det nu var för något), hade gula blinkande ljus (tror jag) och så gav den ifrån sig små pip då och då. Det såg ut som att den sprutade något mot andra sidan vägen, men jag har ingen aning. Det såg inte ut som en brandbil, det luktade inte brand och jag såg ingenting förutom den skumma bilen (det är ju ett plank i vägen). Men det där konstanta ljudet som vad det nu var gav ifrån sig, var riktigt enerverande.
Eftersom jag känt mig uttråkad så satte jag igång en film ("Walk the Line") efter tio någon gång, så då märkte jag inte av den där verksamheten längre.

Dagtid brukar de spränga och hålla på där på andra sidan, men det känns ju konstigt att idrottshallsbygget skulle fortsätta in på natten. Jag har verkligen ingen aning...

Igår kväll var jag på bio och såg Terminator - salvation. Den var bitvis riktigt bra. Jag är lite dubbel till att det är så mycket... skjutande. Men det kanske jag kan ha lite överseende med. Det fanns en intressant handling där bakom, och jag är glad att jag såg den. Blev lite sugen på att titta på tvåan igen, och att eventuellt se om ettan (om jag sett den, vilket jag inte är helt säker på) och trean (vilken jag tror att jag inte sett). Men det får kanske bli ett annat projekt.

Jag har bara en söndag kvar i Stockholm innan jag åker söderut, och på söndag har min basgrupp hand om fikat. Jag passade därför på att hälsa på i New Life i söndags. Det var Kjell som predikade, och det var en viktig predikan för mig, tror jag. Den handlade om att "sluta fokusera på sin löftesson" och att istället sträva efter att leva efter Guds hjärta. Löftessonen kopplade han till Abraham. Abraham litade på att han skulle få den son som Gud hade lovat, men framförallt så sökte han Guds hjärta. Han vädjade för människorna inför Gud, för han visste att människorna i staden var viktiga för Honom. Ungefär så (jag förstod inte riktigt alla spår, men jag förstod kontentan).
Jag tror att jag ofta fokuserar på fel saker, även om vissa av dem ändå är goda. Men jag lever nu. Jag är nu. Och Gud bor i mig (även om jag ibland lyckas dölja det nästan till och med för mig själv). Jag behöver inte fråga efter Guds vilja för mitt liv (vilket bara tenderar till att bli låsningar), utan jag kan fråga efter Guds vilja för mitt nu. Begripligt? Jag vet inte. Men det jag vet Gud har lovat, är att om jag bekänner mig till Honom, så kan jag också lita på att han bär igenom allt, vad som än händer. Tillit? Ja, kanske.

Förra helgen så hade vi en härlig gospelkonsert på lördagen och en fin SMU-avslutning på söndagen. Och vi hade riktigt bra väder.

Förra tisdagen (det har ju hunnit bli onsdag nu, men för en vecka sedan) sprang jag Vårruset tillsammans med Ellie och ett gäng från hennes Diakonia-aktivistgrupp. Jag fick alltså spinga med en målad klocka på ryggen, men den var inte ivägen på nåt sätt. Det var supertrevligt! Jag och Ellie (vi hade blivit av med Elise) sprang tillsammans hela vägen förutom i spurten. Och sedan var det picknick efteråt i duggregnet... Lite kallt var det, men mysigt.
Efter Vårruset så hade jag ju tentan efter mig, vilket innebar slarv med mat och träning. Jag kom ut någon dag, men eftersom jag inte ätit så vettigt så mådde jag inte alls bra efteråt. Men efter inlämningen försöker jag nu att få lite ordning på det igen! Jag har två gånger lyckats springa till Åkeshov, och är jättestolt även om jag tog det väldigt lugnt i lördags, för att kämpa lite mer igår (måndags). Nu får jag bara se till att försöka hålla mitt varannandagsmål! Imorgon får det kanske bli en lite kortare runda, om det inte visar sig att jag får lust att springa till Åkeshov igen. Hihi.

Nu tror jag bestämt att det är dags för mig att sova (02:07 står datorklockan på).

Skola, kyrka, målning och grillning :)

Det går så fort allting.

I torsdags hade vi basgruppshalvdag (typ mentorsamtal kopplat till utbildningen), sen åkte jag till THS och hängde på en bokloppis alldeles för länge. Jag behövde byta löparskorna jag köpt, så det blev att åka till Runners Store igen. Att det ska vara så svårt (o dyrt - fast det förstår jag såklart)... På kvällen var det församlingsmöte, och efter det hälsade jag på hos grannarna för att titta på Eurovision - semifinal II.

I fredags var jag vid kyrkan kl 8 för att hjälpa till med målningen. Huruvida det blev hjälp eller skjälp är jag osäker på, men det var ganska trevligt! Fick supergod mat - någon hajmalfilé på tomat och fräst lök med täcke av créme fraise med smak av saffran o tomat. MUMS! Hade jobbat klart mitt utlovade pass efter maten, så då gick jag hem och förberedde mig på att ge mig ut och prova skorna. Det gick ganska bra att springa, men jag kände mig så tung i kroppen. Fattar inte varför det ska vara så trögt. Misstänker också att de nya skorna är lite tyngre än mina gamla (ekonomiskor), så det kan vara någon sådan känsla som spökar. På kvällen hade jag spelkväll på Tonår med två tappra flickor. Vi spelade ett parti "Femhundra". Sen hann vi inte med mer... Ibland är det svårt att veta om det är meningsfullt att köra på. När det blir sådan liten uppslutning. Men på något sätt måste det ju ändå betyda något för de som kommer. Hoppas jag i alla fall!

Lördag fm var det kyrkmålning igen. Även då med mycket god mat. Någon gratäng med köttfärs och potatis... Den korta "fartlekrundan" jag gav mig ut på därefter var mycket plågsam då jag fick ett hållanfall. Fick gå några hundra meter för att sedan springa mycket långsamt de sista 150 metrarna. Jag passade på att försöka få lite snyggt i lägenheten och på kvällen var det givetvis återbesök hos grannen med Eurovisionfinal och grekisk sallad! De är så söta! :)

Idag har det inte varit så mycket lugnare. Jag var i New Life klockan 9.30 (vi skulle egentligen vara där 9), eftersom cellgruppen jag är med i hade ansvar för fikat. Anders Blåberg, missionsdirektor på EFK, besökte församlingen. Predikan handlade om tjänande och hur allt tjänande hänger samman med kärlek (1 Kor kap 12-14). Mycket bra och uppbyggeligt! Tänk vad mycket kärlek vi behöver till varandra... Han talade också om att kärlek främst är vilja och inte känsla. Slitna ord som tål att påminnas om. Vi känner inte alltid kärlek till Jesus, men vi kan välja att älska och tjäna Honom.

På eftermiddagen efter att vi var klara med att plocka undan efter fikat, så hade jag bjudit hem ett gäng på grillning i trädgården. Vädret var mestadels bra, och det blev en liten trevlig tillställning trots manfall på tre. Men Ellie, Elise, Susanna B, Sara, Linda, Andreas R, Johannes och Susanna P kom. Vi grillade på engångsgrillar, spelade Blitz, åt, skrattade och spelade kubb. Och så fick jag hjälp med disken! (Tack, Elise!)



Jag gillar att ha folk omkring mig. Varför bor jag ensam?
(Åh... jag önskar att det inte var så dubbelt.)

Helg och annat

Det har varit en oerhört händelserik vecka... Jag har roliga saker att göra nästan hela tiden!
Jag har nästan svårt att hålla isär allt. I torsdags och fredags kväll ställde vi i ordning med loppisen i kyrkan. Det var egentligen inte så väldigt mycket saker, men mycket blev ändå sålt i lördags. Jag köpte några fantastiskt fina saker. *glad* Bland annat en liten telefonhylla i teak med låda och stringhylla (40 kr) och en jättesöt wannabe-gammal plåtburk för ingefärarån (kostade 10 kr, men eftersom jag köpte den på förköp fick jag ge 20 kr).

När städningen efter loppisen närmade sig slutet ringde Ellie lite lägligt och ville ha sällskap inne i stan innan hon skulle börja jobba. Vi gick och tittade lite på klänningar inför Emelies och Tobias bröllop i augusti, och sedan följde jag med till hennes jobb på City Backpackers. Det var helt fantastikt att få sitta där och hänga. Så fint de har det! Och så inspirerande det var för mig att vara på ett ställe som påminner mycket om Nybostrand. Jag har såklart en liten oro inför sommaren, som alltid, men att få sitta hos Ellie gjorde mig bara förväntansfull. De påminner om varandra på så sätt att det i första hand är ett ställe att bo på (vandrarhem/sommarboende med stugor o camping), och först i andrahand ett café (som service). Cafét har därför låg omsättning och kan därför vara knöligt att planera och organisera för. Fördelen CB har är att det håller igång hela året, medan Nybostrand på sätt och vis får nystarta varje sommar. Men när jag skulle lämna vandrarhemmet var jag väldigt glad.

Jag åkte till Fridhemsplan för att möta upp Elise. Vi gick sedan på Betelkonserten "Groove" som höll till i New Lifes foajé. Väldigt trevligt det hela, men dagens många glädjeämnen hade gjort mig synnerligen uppspelt och det höll i sig. Efter konserten hamnade vi i samspråk med lite annat folk, och kvällen slutade med att vi hamnade i Tyresö för att titta lite på en utomhusravefest i mitt ute i skogen i mörker och fantastiskt månsken. Jag var inte hemma förrän närmare tvåtiden på natten... Äventyr! :)

I söndags var jag på gudstjänst i Hässelby, och sedan åkte jag ganska omgående in till stan. Jag hade nämligen lyckats få med mig Ellie på en biovisning av gamla skräckklassikern "Brunnsmonstret", inspelad för ca 10 år sedan ca 7 km öster om Trelleborg... Ellie, i sin tur, hade bjudit med sig Elise och Anton, så glada och förväntansfulla (kanske mest jag: glad/nervös) åkte vi till Zita - Folkets Bio och mötte upp med Emil och hans vänner. Vi fick givetvis också titta på "Team 81 + Dala"s Rügencyklarfilm, som då var mer tillägnad Emils gäster än mina... :)
Efter filmerna gick Ellie, Anton, Elise och jag till Taco Bar och åt mumsig nachostallrik. Elise gick därefter till Filadelfiakyrkan och vi andra mötte upp ett New Life-gäng på GLASS, och lyckades få smaka supergod italiensk glass.

På kvällen var det dags att gå till Filadelfiakyrkan för att lyssna på gospelkören Elise sjunger i, Birka Gospel. Trevligt, trevligt! Väl hemma sprang jag en kort runda och åt en varm skål grön ärtsoppa med lax.

Nu i veckan har jag arbetat med projektet på förskolan. Det blev mer av det än vad jag först hade trott, och jag är ganska nöjd.

I måndags köpte jag ett par löparskor (som jag ska byta imorgon) och på kvällen var det församlingsråd. Igår "jobbade" jag över en timme för att bli klar med väggdokumentationen, sprang en runda när jag kom hem i mina gamla skor, och på kvällen Ungdomsråd i kyrkan. Kvällen avslutades hos gannen som bjudit hem mig på Eurovisionsemifinalkväll. Idag hade jag min sista dag för terminen på förskolan, och när jag skulle cykla hem upptäckte jag att jag hade glömt cykelnyckeln hemma. Så jag tog bussen hem. Hann landa lite, och gav mig därefter iväg till förskolan, hämtade cykeln, cyklade till Johannelund och åkte till Louise i Sköndal där vi hade kvällens cellgrupp.

Många saker...
Och jag har en känsla av att det inte kommer att bli så mycket lugnare. :)

Morgon, skridskor och Lotta

Mobilbilder från en alldeles fantastisk
morgon på Flaningen i Trelleborg
5 januari 2009, kl 8.30-10.30

Korrigerande åtgärder

Söndagen den 12 oktober sprang jag en mil. Sedan slutade jag springa. Tyckte inte att jag hade tid, och skyllde säkert på att det började bli kallt ute. Kompenserade det inte med att motionera på annat sätt. Har alltså i princip varit still i en månad.

Jag har sedan en tid tillbaka sovit dåligt. Jag har skyllt på att jag vridit på dygnet genom att lägga mig för sent. Jag tror att det finns en orsak till. Kroppen är inte trött.

Jag har svårt att koncentrera mig på läsningen av studielitteraturen. Jag tror att en anledning är att jag somnar när jag läser. Det beror på att jag sover för dåligt. Och att jag rör på mig för lite.

Ett redan åtgärdat problem:
Stort intag av sötsaker.

Vad man tydligt ser här, är att jag genom en mycket enkel åtgärd borde kunna få ordning på tillvaron igen.

Korrigerande åtgärd 1:
Motionistisk omstart. Jag ska alltså komma igång med joggingen igen, men kanske inte varannan dag. Jag ska dessutom se till att åtminstone ta en promenad om dagen de dagar jag inte springer.

Önskat resultat:
En tröttare kropp, vilket leder till bättre sömn.
Bättre sömn samt motion, leder till pigghet och bättre koncentration.
Pigghet minskar dessutom risken att insomna vid läsning, vilket i sin tur ökar tröttheten vid sänggåendet.

Motargument:
Tidskrävande.

Vederläggande av motargument:
Den tiden vinner jag på att jag är vaken när jag ska vara det, och inte somnar hela tiden. Att koncentrationsförmågan ökar av motion är också en viktig aspekt då läsningen blir mer effektiv. Dessutom är vinsten så mycket större om man ser ur hälsoperspektivet, att tidsargumentet måste anses synnerligen fånigt!

Korrigerande åtgärd 2:
Fortsätt att alltid ha mycket frukt hemma.
Frukt har genom (egna) empiriska undersökningar visat sig minska sötsuget markant.

(Äpplena från grannen håller på att ta slut, vilket kommer att tära på fruktkontot. Men det är det värt!)

Korrigerande åtgärd 3:
Att minska tiden framför datorn. Mycket är ändå bara slösurfande... Hur svårt kan det vara?!

Vinst:
Sänggående när jag är trött, och inte som nu ett par timmar efter att jag tröttnat på Internet men suttit kvar ändå "om ifall om att".

Det blev inte riktigt så överskådligt som jag tänkt, men nu är jag trött och ska gå och lägga mig. Klockan är tolv. I bästa fall har de korrigerande åtgärderna visat resultat om ett par veckor. Om dagens joggingpass har någon positiv inverkan på den nu kommande nattens sömn återstår att se...

Hässelbyloppet del 2

Håhå jaja, vad jag är bra!

Resultatet ser ni nedan. Jag har klippt bort namn o startnummer för att hålla bloggen lagom anonym. I morgon (och ett par veckor framåt) kan ni se en målvideo på Hässelbyloppets hemsida. Tryck på resultat. Sök på mitt namn. :) Det är jag som spurtar på innerspåret.
Med den här länken kommer man direkt till resultatsöken.

(OBS någon verkar dock ha lagt in en trojansk häst (ett virus, typ) på loppets hemsida, så gå inte dit om ni inte har ett bra virusprogram. Mitt varnar nämligen direkt! Jag återkommer när det verkar lugnt...)
Det verkar lugnt.

Hässelbyloppet 2008
Katarina ... Hässelby
Startnummer	5xxx
Klass	Damer Motion
	Bruttoresultat
Startkoll	2:38
Mål	1:08:26

Hässelbyloppet del 1

Ok.

Nu på söndag 12 oktober kl 12.40 går startskottet för mitt första 10 km lopp.

En gång tidigare har jag "sprungit" en mil... idag ska jag köra dryga hälften.
På söndag gäller det.

Heja, heja!

Friskt vågat

Jag har anmält mig till Hässelbyloppet nu. Läskigt!

Men både idag och i förrgår kom jag runt en bana på 7,6 km utan att ta ut mig alldeles.
Så det borde gå att "springa" milen i snigeltakt! :)

Några eminenta höstjoggarklädtips?
Jag har lyckats klä mig till väder ner till 11-12 grader, men om det blir kallare blir det så svårt att avgöra hur man ska kombinera det. Regn?

Jaja... har ju en månad på mig att komma på lämpligheter.
Bara förkylningarna håller avståndet så borde jag fixa det, eller hur? :)

Jag ska ha besök i helgen. Allra käraste syster kommer hit. *lycklig*

Borde plugga nu...

Åh, tänk om...

Vad tycker ni... ska jag försöka ge mig på det här?

Jag har aldrig provat springa en mil. Inte vågat än.
Men jag borde kanske försöka minst en gång innan jag ger mig på något hälsovådligt, eller hur?

Någon som har lust att haka på?

I'm such a Friskis

Dagens träning var att gå på gratis Friskis & Svettis-pass tillsammans med Ingrid.
Egentligen så var det Mirjams diplomering.
Och vilken fantastisk jympaledare hon är!!

Det var hur kul som helst. Och jag orkade ett medelpass alldeles lagomt!
Kan det möjligen vara så att joggingen gett mig en smula kondition?
Jag funderar på att börja på Friskis bara för att få gå på Mirjams pass.

Stort glädjeämne: Axeln hoppade inte ur led.
(Förtydligande - det är inte så att den gör det dagligdags precis, men senast jag var på F&S så var det med Mirjam för 1,5 år sedan, och då passade axeln på minsann.)

Efter passet passade jag och Ingrid på att köpa med oss lite picknick o ta med den till Observatorielunden. Det var mysigt. :)

Då var det igång!

Idag hade vi upptaktssöndag med kyrkan.
Det var många på gudstjänsten i förmiddags, men min glädje över det blev lite lätt solkad när jag påpekade det för någon och fick till svar: Ja, men det är ju hemvändargudstjänst, då brukar det vara många.
Därefter kyrklunch och fördjupning med en snubbe från Vallentuna/Sollentuna. (Bor o har jobbat i Vallentuna, jobbar numera i Sollentuna.) Det var ganska bra, men min uppmärksamhet höll inte riktigt hela vägen. Klockan tre var det slut, och då hade jag tre timmar hemma innan jag skulle återvända till kyrkan. Då passade jag på att springa en runda. Och vad bra det kändes! Det är sådana här gånger som det känns värt det liksom. Vädret var fint (soligt men svalkande milda vindar), musiken fungerade bra i tempo och jag kände mig vid gott mod och god fysik. Verkar vara en lite mindre backig runda dessutom. Av den tunghet som besuttit mig i förrgår var det inget märkbart spår. Jag håller kanske inte på att bli förkyld. Jag kanske bara var seg i fredags.
Väl hemma åt jag och duschade, sedan kl 18 satt jag i bänken igen.
Dophögtid. Fem tjejer döptes, fyra av dem, två tjejer till och en man gick in i församlingen. Så kul! En bra start på hösten kan man tycka. Så det tycker jag. :)

Men sen så såg jag att mina tonårsledarkollegor har ändrat happeningdatumet en vecka framåt. Och de hade inte ens kollat det med mig. Inte mig emot, men jag kan inte vara med då...
Men men... verkar som att vi skulle ha en liten grej ändå på fredag. Måste ringa dem imorgon o se vad som är på G.

Våra volontärer åker ifrån oss om tio dagar. Känns jättetråkigt. Har varit roligt att ha dem hos oss.

Imorgon: registrering på skolan. Spännande!

Mat o Malm

Hjälp. Jag har storhandlat idag. Jag vet inte om jag någonsin köpt mat för så mycket bara till mig själv någon gång. 589,50 kronor landade det på. Ojoj. Jag ska köra storkok o grejer för att ta hand om allt nu i dagarna. Jag får minsann se till att fixa det så att inget blir gammalt. Hemska tanke. Tänkte ju spara pengar. Och det ska man visst göra genom att storhandla. Haha. Hepp.
Till mitt försvar kan jag ju påminna om att jag inte hade någonting i vare sig kylskåp eller frys (förutom lite broccoli, lite fryst svamp o lite frysta wokgrönsaker), och inte så fullt i skåpen heller. Så det är ju inte SÅ konstigt.

Och nu till det jag hade tänkt skriva när jag startade datorn. Läs om ni orkar, det blev lite långt. Texten är hämtad ur Bildfaktorn av Magnus Malm, sid 171-174 (jag har försökt att förkorta lite). Kanske är det helt enkelt bättre att läsa hela boken... *blink blink*

"Det var inte genom att orka hålla uppe allting eller lyckas förstå allting som genombrottet skedde, utan genom att släppa taget om allting. Alla våra försvar mobiliseras mot just denna punkt, och det är just den punkten vi inte kan gå runt om vi vill bli fria. Vid korset rasar allt vi byggde upp. Katastrof. Befrielse.
Jesu död på korset öppnar vår direktkontakt med verkligheten. Där i dunklet stiger vi ur våra krossade bilder och rör trevande vid Gud, varann, världen. Där tar vi också emot koden av våra kriser och förluster. Varje mänskligt lidande som läggs i Jesu hand förenas med hans och leder ut ur bildvärldens instängdhet. Inte minst den mest seglivade självbilden av alla möter sin slutstation vid korset:
Offret. 'Där är Guds lamm som tar bort världens synd' säger Johannes Döparen om Jesus. Det är till slut Jesus som är offret, inte jag. För den människa som länge varit inlåst i sin självbild av offer från uppväxt, omständigheter och andra människor, öppnas här en befrielsens källa som vi inte kan finna någon annanstans. Att överlämna sin kära offeridentitet till Jesus och låta honom bära den, innebär tre saker:
1. Att bekänna min synd. (...) Jag har ansvar för mitt liv, och mina val har konsekvenser för hur mitt liv gestaltar sig. (...) Paradoxen är denna: i syndabekännelsen slutar jag böja mig inför omständigheterna, reser mig som människa, för att böja mig inför Gud.
2. Att förlåta dem som har gjort mig illa. Också detta betyder att jag bryter med min identitet som offer för dem, och med den falska form av stolthet som försöka straffa andra genom att inte förlåta dem - men som i själva verket därmed bara låser in mig själv i bitterhet.
(...) minnet (är) en nödvändig förutsättning för att kunna förlåta. Fakta och känslor måste få tid och frihet att komma upp till ytan för att jag ska veta vad jag förlåter.
(...) (vi) förlåter (...) med viljan. (...) Jesus valde på korset att göra vad hans känslor knappast signalerade i den stunden: 'Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör'.
(...) förlåtelsen (är) liksom frälsningen både en handling och en process. Det är bibliskt att säga 'jag är frälst'. Det är också bibliskt att säga 'jag håller på att frälsas'. Och det är bibliskt att säga 'en dag kommer jag att vara helt och hållet frälst'. Mitt viljebeslut öppnar för Guds handlande.
3. Att öppna tacksamheten på vid gavel. Offret stavar ständigt på sin självömkan: Jag har blivit utsatt för mer lidande än någon kan förstå. Tacksamheten stavar ständigt på sin förundran: jag har blivit föremål för mer godhet från Gud än jag kan fatta. I stället för att filtrera allt som händer genom en självbild av offer, där bara det negativa fastnar, söker tacksamheten hela tiden upp de tecken på Guds godhet som bekräftar den goda självbilden: jag är Guds älskade barn.
(...) För den som lever i tacksam mottaglighet för Guds godhet känns inte offrets självtröst som ett särskilt spännande alternativ.
(...)
(...) När jag kommer till Jesus, vet jag att jag är välkommen. Han ensam är totalt befriad från alla bilder av mig. Han försöker inte pressa in mig i några mönster. Han uppfattar mig inte som ett störmoment, vänder sig inte bort eller försöker skydda sig. Han gläds, inte för att jag har gjort något bra utan för att det är jag som kommer.
Han förstår mig. Jag måste inte hålla på att förklara allting för honom, eller försvara varför jag känner eller beter mig så, och ändå aldrig veta om han riktigt fattar. Han vet, jag behöver inte säga något.
Han ser det goda i mig. Även när han vet att jag inte kan förverkliga det, därför att det finns så mycket jobbigt i mitt liv som går åt andra hållet, ser han min goda vilja och det fina i mig. Och jag vet att han gläds över det.
Han stannar kvar hos mig. Ingenting hos mig tycks kunna driva honom på flykten. Han tittar inte på klockan för att dra vidare, han funderar inte på att avsluta relationen, han vill inte heller vara med någon annan, han tröttnar aldrig på att vänta ut mina flyktförsök. Jag vet: även i mörkret är han vänd mot mig.

Var skulle en människa våga släppa sina fikonlöv om inte där?"

Sen tänkte jag... Jag försöker att förstå varför jag är som jag är, men kanske kommer det inte att hjälpa mig att veta vad jag vill o kan o ska. Visst kan det vara bra att försöka förstå varifrån man kommer, men är det inte bättre att försöka förstå vart man är (och vart man är på väg)?
Det här råkar vara mitt liv. Jag vill ta ansvar för det. Jag vill inte vara bunden av egna o andras bilder. Släpp ut mig!! (Skriket är inte så kvalfyllt som det kan verka. Eller som det kanske borde vara.) :-P

Nu tror jag att frukosten har landat lite, så nu ska jag ut o springa! :-)

Onödigt stressad?

Häromdagen grät jag med Therese Alshammar, idag med Susanna Kallur.
Alltså. Maximalt oturligt. Om man får påstå det. Jag tycker att man får det.

I övrigt är jag lite i någon slags upplösning. Känns faktiskt lite tråkigt att åka härifrån imorgon. Men det beror också på spänningar inför hösten. Kom på igår att jag inte riktigt vet hur jag ska hinna med allt som jag tänkt mig. Skola, jobba, kyrka, träna, ha ett socialt liv i övrigt (!?).

Får kanske minska en del med vissa saker i kyrkan antar jag.

Och har väl nästan bestämt mig för att inte ta studiemedel... *tugga naglar* (<-- vilket jag ju inte gör)

Och för att spara pengar måste jag skärpa mig med mat och sånt, nu när jag inte kommer att jobba så mycket - där jag ju fått mat. Får ju se om jag kan/får möjlighet att jobba alls. Hoppas!

Sen finns det ju andra saker att få in i programmet. Hej o hå.

Vaddå tränar?!

Alltså. Det är lite roligt det här med att jag är ute o springer. För jag har tänkt så mycket att det inte är jag. Jag har tänkt att jag är den som ger upp efter ett par gånger. För det har ju varit så. Och jag är fortfarande orolig för att jag plötsligt bara ska sluta... För det är ju sån jag är. (?!)

Har jag skrivit det här förut? Eller tänkte jag bara göra det? Det är en släng av tankspriddhet om jag upprepar mig. Sådant händer ju. Ska titta lite i inläggen sen...

Sen finns det ju annat som man är och inte är. Och som man inte riktigt kan skilja på. Vissa saker borde inte vara så mycket jag som de är, eftersom de inte ens handlar om mig. Var ledsen en stund häromdagen. Det blev bättre sen jag fått prata lite. (Tack)

Igår blev jag bjuden till en födelsedagsfest jag inte kan gå på. Känns jättetråkigt att inte kunna komma. (Men ni får det säkerligen fantastiskt kul även utan mig, Anders! ;) Och så har jag roligt i Skåne, istället. Har förresten lite koll på vägarna kring Hässleholm nu, sen Josef o Josefines bröllop. Betoning på lite, givetvis. Men som lite kuriosa.)

Nu är det dags att sova. Klockan är tolv.

Nedräkning

Nu är det mindre än en veckas jobb kvar.
Det känns ganska bra faktiskt, även om jag mestadels har trivts på jobbet i sommar.
Nu är det "bara" att börja kolla upp saker inför skolan. Känns ganska avlägset, men det är det ju såklart inte. Plötsligt är det ju bara. Jag borde kanske försöka att låna en del litteratur den här gången. Köpa blir förmodligen ohållbart.

Idag verkar temperaturen vara bra för rundan dessutom. Och inte lika omotiverande blåsigt som i förrgår. Måste ju tänka att det är kul och att det har någon form av funktion, för annars kommer jag att ge upp så småningom.

Pappa spelade in Morden in Midsomer igår kväll. Jag ska passa på att se det någon dag. Annars så kom jag hem i bra tid igår. Kom ifrån jobbet när jag skulle o allt. Bra när det händer.
Vi var på personalmiddag med sommarjobbarna på Harmony i Trelleborg, så jag o E hämtades direkt från jobbet. Min kusin o moster hoppade in o hjälpa till. Och när jag var tillbaka (E behövde inte komma tillbaka för en timmes jobb - lugn dag) hann jag putsa fönster utan att bli särskilt avbruten. Skönt att få det gjort.

Köpte en digitalkamera åt mamma i förrgår. Ringde henne på jobbet först o frågade om hon ville köpa den. Den var till ett bra pris och verkar dessutom bra! Roligt. Ska bli kul när hon börjar använda den också. :) Jag blev själv lite sugen på en likadan när jag provade den igår, men jag har ju redan en kamera som fungerar bra. Så det blir inte så.

Övning ger färdighet

Eller träning ger resultat.

Eller så kanske bara vädret var augustikvällssvalt, Jamie Cullum perfekt springmusik, och maten tillräckligt långt ner i magen...

Hur som helst så var detta ett av de skönaste springpassen jag varit med om.
Medvind o rejält med motljus (kl var 20 när jag begav mig hemifrån) på ditvägen, motvind på hemvägen och lurar som envisades med att hoppa ur öronen till trots.
Var inte helt slutkörd efter långa rundan, även om jag var trött o varm.
Kände mig supercool och lagom joggingfräsch! :)
Eller ja... ganska supercool i alla fall. *skratt*

Kan ju vara att det bara är en slags topp, men jag hoppas ju att det blir sådär trevligt fler gånger.

Men varför har Jamie Cullum så många deppiga texter? Musikstilen månne?
Eller är det en form av selektiv hörsel? Konstigt i så fall.

För övrigt firade jag min lediga dag med att vara lite lagom sommarfin. Fått (låna?) ett par vita lite vida trekvartsbyxor av söta syster, matchade med gammalrosa topp och farmors fina sjal. När jag inte sprang alltså.

Var bjuden på storfika hos pappa o Anki.
Träffade min gamla ungdomsledare (12 år sedan hon slutade) o hennes familj. Lekte med hennes son Albin (snart tre år). Fick hålla fina bonusbrorsonen Sven en bra stund under fikat. Mysigt!

Det har varit en riktigt trevlig dag!
Trots lilla gästspelet på Nybostrand ett par minuter... Men glassen har ju kommit. HURRA!

Dagen bekräftelse:
Du ser sportig ut.