När man får blåsor på undersidan av hälen av att gå i ett par för slitna skor, då måste det vara dags att slänga dem. Egentligen har de aldrig varit supersköna, men jag har tyckt att de var snygga och stilrena - och de har oftast inte gett några skoskav. De har passat bra i storleken, men varit lite för platta i sulan. De har varit bra höst- och vårskor temperaturmässigt, för de har inte varit sådär överhettade som vissa skor kan vara, men de har aldrig kunnat stå emot väta särskilt bra. Sådant hänger nog ihop så länge man rör sig i de prisklasser jag gör.
När jag var med mamma på Kallerholm i förrgår för att njuta av sista säsongen körsbär på morfars gård (ska säljas), så klättrade en äcklig liten snigel omkring på min sko och orsakade ett föga tilltalande slemspår. Jag har inte varit väldigt ihärdig i att försöka ta bort det, men innan gudstjänsten igår gjorde jag ett tafatt försök. Istället för ett tydligt spår är det nu ett otydligt, men fortfarande ett mycket synligt spår av att något obehörigt varit på min sko.
Igår kväll rann droppen över. Jag var ute på en promenad med pappa och Anki, och fick såklart ont i hälen. Då tog jag av mig skorna och bestämde mig för att kasta dem. Detta är dock en process. De står på golvet i hallen nu, och jag ska ta med dem ut till soptunnan när jag ska gå hem till pappa om en stund.
Jag har haft dem i många år ändå... Dags att gå vidare.
1 kommentar:
Låt det vara en befriande känsla!=)
Skicka en kommentar