Akt 6

Man skulle kunna förvänta sig en mer genomarbetad serie inlägg,
när jag nu har valt att samla dem som jag har gjort. Men icke.

Idag regnar det inte. Men det är molnigt och ser ut att blåsa en del. Jag vill ner och titta på vattnet. Annars så har jag andra planer för min fria förmiddag. Jag behöver börja samla ihop mig. Om en vecka från idag, har vi börjat städa och ställa iordning på Nybostrand. Det är uppbrottstider.

Kanske borde jag titta lite på vilken litteratur jag kommer att behöva till skolstarten. Att vara lite förutseende är inte skadligt, har jag hört.

Akt 5

Det finns något med sommarkvällar som manar till uppesittarkvällar (förnekar givetvis att jag håller mig vaken även vinternätter). Det är särskilt problematiskt när jag har förmiddagspassen som börjar halv åtta. Och även när jag har varit ledig eller haft eftermiddagspass vill jag ofta inte sova alldeles för länge. Det innebär att jag inte har sovit alldeles för mycket i sommar i alla fall.

Jag brukar tänka att anledningen till att jag sällan minns mina drömmar beror på att jag sover för lite. Men jag tror att jag måste revidera denna uppfattning en aning. Jag har faktiskt drömt ganska många drömmar i sommar som jag minns vid uppvaknandet. Jag har ingen aning om vad det kan bero på. Någon som vet?

Akt 4 - Älskade Nybostrand

Nu är det en vecka kvar av säsongen på kära, kära Nybostrand. Det är allt lite vemodigt. Och jag som var lite orolig innan. Det brukar jag alltid vara, för man vet aldrig hur det blir i förväg.

Jag är priviligierad. Jag får jobba på ett ställe där man dagligen har någon form av gudstjänst (aftonandakter på vardagskvällarna, gtj på söndagarna, och ibland är det lite andakt över sommarkvällarna på lördagarna också), där människor som älskar Nybostrand återkommer år efter år och sprider glädje och trevnad, där sommargäster, sommarvänner, sommarkunder blandas med badgäster och nya bekantskaper. Och i år har ju vädret gett oss mycket att göra också! Härligt!

Det var så skönt i år, också, att alla utom en hade varit med förut. Och att många av oss är grymt sociala. Mycket snack ibland, men det ökar ju trevnaden markant.

Självklart har en del missöden och mycket frustration varit ingredienser också i år. Men vad kan man vänta sig? Vi är ju ändå människor (Tack och lov!) och har ett lite buggigt system (hjälp!).

Akt 3

Josefine påminde mig om något som jag helt hade glömt.

När jag kom hem till dem i Rosengård, ville hon att jag skulle göra en bananflugefälla. Det gjorde jag nämligen när vi bodde i kollektivet och hade massor med på gränsen övermogna plommon. Jag mindes att det skulle vara ättika eller nåt sånt i, men inte alls vad. Så jag googlade och tillverkade en fälla med honung och vinäger (lika delar), samt ett par droppar diskmedel. Verkade som att flugorna gillade det, även om de inte kom dit i stora skaror omgående.

Du får berätta om det fungerade ordentligt, Josefine!

Akt 2

Igår var en sån där ljuvligt härlig dag.

Jag konstaterade i fredags att jag skulle ha en jobbfri helg, och finaste Josefine föreslog då att vi skulle ses igår. Jag bestämde med mamma, M och R att jag skulle komma hem till mamma klockan 9 för frukost. Jag lyckades få tag på Anki och kunde låna hennes sommarkort, och sedan gick jag för att äta frukost. Mamma hade dukat upp rena hotellfrukosten, och det var hur mysigt som helst!

Kvart i tio gjorde jag mig i ordning det sista innan avfärd och hoppade sedan på min underbara cykel. I väskan hade jag min fina, cerise regnkappa, eftersom vädret förutspåddes bli regnigt i Malmö. Något spår av regn syntes dock inte till på hela dagen.

Josefine och Ellen var hemma ensamma, eftersom Josef och Lisa jobbade. Vi åt mat, lekte med Ellen, tittade på Up, bakade och åt kladdkaka, pratade, tog en promenad och letade reda på en förskola som Josefine tänker kan bli bra och blev bjudna på våfflor när Lisa (Josefs syster) kom hem. Vi försökte oss också på att spela några omgångar Boggle, men det gick helt enkelt inte att hitta flytet. Vi körde nämligen utan diagonaler, och då blev det jättesvårt. Så vi spelade en omgång Coloretto istället. Jag hade tur. Jag vann.

Plötsligt var klockan nio, och jag insåg att jag borde åka för att inte komma hem alltför sent. Med ett fantastiskt bra flyt lyckades jag springledes byta buss på Södervärn och var i Trelleborg klockan 22.00, 40 minuter efter att bussen lämnat Rosengård. Natten var ljum och stilla. Och jag njöt.

När jag hämtat min cykel från min dolda parkering, cyklade jag iväg genom stan. Jag såg ett par som såg ut som våra trevliga tyska campinggäster, men jag tänkte någon sekund för länge för att hinna hälsa på dem.

Jag ville förlänga den härliga känslan av ljummen nattvind, så jag valde att köra upp om Netto för att ta landsvägen över Gislövs by. Det var ett delvis korkat beslut, eftersom jag inte hade baklyse, och den vägen bitvis är helt oupplyst. Mitt framlyse bestod av en skarp liten ficklampa som jag hängde om handleden och lät luta mot handbromsen. Mycket koncentrerad gav jag mig iväg på äventyr. Det var inte många bilar på vägarna, men ett par av dem jag mötte slog inte av helljuset, så då behövde jag verkligen anstränga mig för att se markeringarna på vägen. Jag oroade mig givetvis mest för de bilar som kom bakifrån, och fick lita på att bakreflexen inte blivit otjänlig.

Väl hemma var mysgrannarna på besök, och jag fick lite utrymme för min uppspelthet. Jag fick ost och kex och ett glas jordgubbsflädersaft, och bara trivdes.

Dagen enda missöde: Remmen på väskan gick av. Det känns lite tråkigt, för jag gillar min väska. Men det var väntat.

Sommar i sju akter - Akt 1

I natt regnade det. Det kanske inte låter det minsta exotiskt. Jag tror till och med att många skulle anse årets sommar vara en typisk svensk sommar med mycket regn och tråkigt väder. Men i Gislövs Läge tror jar att det har regnat färre dagar än vad det ryms fingrar på min hand (än så länge). Molnigt har det visserligen varit bitvis senaste veckan, men inte mer än så. Och knappast en dag har det blåst tillräckligt i rätt riktning för att Ewa och jag skulle känna det värt att gå ner till stranden med lilla surfingbrädorna.

För mig har 2010 än så länge varit kontrasternas år. Det var vintern då snön aldrig verkade försvinna, och sommaren då solen inte slutade skina. Våren blev det inte mycket av alls. Jag tycker att det känns riktigt spännande att se vad hösten för med sig, även om jag hoppas att den väntar lite till.