Dagens träning var att gå på gratis Friskis & Svettis-pass tillsammans med Ingrid.
Egentligen så var det Mirjams diplomering.
Och vilken fantastisk jympaledare hon är!!
Det var hur kul som helst. Och jag orkade ett medelpass alldeles lagomt!
Kan det möjligen vara så att joggingen gett mig en smula kondition?
Jag funderar på att börja på Friskis bara för att få gå på Mirjams pass.
Stort glädjeämne: Axeln hoppade inte ur led.
(Förtydligande - det är inte så att den gör det dagligdags precis, men senast jag var på F&S så var det med Mirjam för 1,5 år sedan, och då passade axeln på minsann.)
Efter passet passade jag och Ingrid på att köpa med oss lite picknick o ta med den till Observatorielunden. Det var mysigt. :)
lördag, augusti 30, 2008
fredag, augusti 29, 2008
Resefrågan löst! (typ)
Idag var jag och köpte ut mitt Studentkort på SL (gäller från den 1 sept). Skitbra, ju!
Det mest intressanta var att jag fick köa i en timme innan det blev min tur. SL-center vid T-centralen är således ONDA! Eller så var det bara lite mycket folk just då... När jag tog min nummerlapp noterade jag att det stod 028 på den. Över kassorna stod det 915. Över hundra nummer före mitt med andra ord. Fast såklart hade många lämnat sina platser, så det gick ändå fort i omgångar. Det var en liten tant som inte kunde svenska eller engelska som försökte kommunicera med killen i kassan som förgäves försökte få henne att förstå att han inte förstod vad hon sa. Han misstänkte att hon pratade finska, men det var lite osäkert för en annan kvinna med viss förståelse av språket lyckades inte heller förstå vad den äldre (och mumlande) kvinnan sa. Till slut kom en man och tog henne därifrån. Jag hoppas att han kunde hjälpa henne.
Hur som helst så orsakade denna hysteriska kötid att jag inte kunde åka på samma biljett hem från T-centralen. Så nu kommer jag ändå att få köpa sms-biljett på hemresan från stan imorgon. Jag som hade räknat ut det hela så bra!
Till råga på allt så åt jag nästan upp påsen med godis som jag råkat köpa av den uppkomna kötristessen. Nyttigt var ordet.
Äh... sånt som händer. Jag funderar mer på hur bra min yoghurt och mjölk mår efter att ha varit utanför kylskåp i nästan två timmar... (Handlade först på Fridhemsplan, nämligen.) Och mitt paket med frysta broccoli var inte särskilt fryst längre när jag kom hem. Säkert inte alls bra det heller. Misstänker att de kommer att vara hopplöst ihopfrysta när jag ska plocka fram dem ur frysen. Hemsk orutinerat av mig, om jag får säga det själv!
Dagen läxa:
Köp maten i Åkermyntan eller möjligen i Vällingby!
Alltså, när du nästan är hemma.
Det mest intressanta var att jag fick köa i en timme innan det blev min tur. SL-center vid T-centralen är således ONDA! Eller så var det bara lite mycket folk just då... När jag tog min nummerlapp noterade jag att det stod 028 på den. Över kassorna stod det 915. Över hundra nummer före mitt med andra ord. Fast såklart hade många lämnat sina platser, så det gick ändå fort i omgångar. Det var en liten tant som inte kunde svenska eller engelska som försökte kommunicera med killen i kassan som förgäves försökte få henne att förstå att han inte förstod vad hon sa. Han misstänkte att hon pratade finska, men det var lite osäkert för en annan kvinna med viss förståelse av språket lyckades inte heller förstå vad den äldre (och mumlande) kvinnan sa. Till slut kom en man och tog henne därifrån. Jag hoppas att han kunde hjälpa henne.
Hur som helst så orsakade denna hysteriska kötid att jag inte kunde åka på samma biljett hem från T-centralen. Så nu kommer jag ändå att få köpa sms-biljett på hemresan från stan imorgon. Jag som hade räknat ut det hela så bra!
Till råga på allt så åt jag nästan upp påsen med godis som jag råkat köpa av den uppkomna kötristessen. Nyttigt var ordet.
Äh... sånt som händer. Jag funderar mer på hur bra min yoghurt och mjölk mår efter att ha varit utanför kylskåp i nästan två timmar... (Handlade först på Fridhemsplan, nämligen.) Och mitt paket med frysta broccoli var inte särskilt fryst längre när jag kom hem. Säkert inte alls bra det heller. Misstänker att de kommer att vara hopplöst ihopfrysta när jag ska plocka fram dem ur frysen. Hemsk orutinerat av mig, om jag får säga det själv!
Dagen läxa:
Köp maten i Åkermyntan eller möjligen i Vällingby!
Alltså, när du nästan är hemma.
onsdag, augusti 27, 2008
Vänner o små galenskaper
Åh...
Fina och galna Mirjam o Ingrid!
Se 26:e augustis inlägg under ovanstående länk.
Läs och njut (dvs skratta).
Mirjams blogg rekommenderas såklart i övrigt också.
Och Ingrid kommer hit ikväll. *glädje*
Fina och galna Mirjam o Ingrid!
Se 26:e augustis inlägg under ovanstående länk.
Läs och njut (dvs skratta).
Mirjams blogg rekommenderas såklart i övrigt också.
Och Ingrid kommer hit ikväll. *glädje*
måndag, augusti 25, 2008
Bloood
Jag gillar att lämna blod.
De som jobbar där är så trevliga så jag sitter och skrattar och myser.
Och så är det värsta uppmuntran dessutom:
- Vilka bra hemoglobinvärden du har.
(Nickar nöjt. Och undrar försiktigt om inte det kan ha ändrats sedan sist.)
Och sedan:
- Redan klar? Det tog bara fem minuter.
- Ja, jag är snabb!! :)
Haha... så kul att ta åt sig äran för sådant som bara är.
Jag är ju helt oskyldig. :-D
Och äntligen har jag 6 st muggar!
Jag råkade slå sönder den senaste när jag gick och handlade efter att jag lämnat blod.
Och en tidigare gick sönder i Huset.
Måste betyda att detta var min åttonde gång.
Ska kanske ta något annat nästa gång. Om muggarna fortfarande är hela, förstås. :)
Och idag blev jag student vid Stockholms universitet. Dagen gladaste nyhet vara att de flesta av våra föreläsningar kommer att vara på Campus Konradsberg - dvs gamla lärarhögskolans lokaler vid Thorildsplan. För icke stockholmare kan jag meddela att det är på rätt sida stan, vilket innebär en helt acceptabel restid! *lycka*
Tog en fika med Linnéa efter vi slutat våra respektive introduktioner. Mysigt att gå på samma skola!
Dessutom kommer min SL-remsa (kollektivtrafiken) räcka alldeles lagomt tills jag borde kunna få köpa ett SL-studentterminskort. Glädje för den sparande studenten!
Är för övrigt lite bekymrad över min cykel. Bakhjulet går inte att pumpa. Jag misstänker glapp i ventilen, men jag kan givetvis ha fel. Vad gör man åt det i så fall?!
De som jobbar där är så trevliga så jag sitter och skrattar och myser.
Och så är det värsta uppmuntran dessutom:
- Vilka bra hemoglobinvärden du har.
(Nickar nöjt. Och undrar försiktigt om inte det kan ha ändrats sedan sist.)
Och sedan:
- Redan klar? Det tog bara fem minuter.
- Ja, jag är snabb!! :)
Haha... så kul att ta åt sig äran för sådant som bara är.
Jag är ju helt oskyldig. :-D
Och äntligen har jag 6 st muggar!
Jag råkade slå sönder den senaste när jag gick och handlade efter att jag lämnat blod.
Och en tidigare gick sönder i Huset.
Måste betyda att detta var min åttonde gång.
Ska kanske ta något annat nästa gång. Om muggarna fortfarande är hela, förstås. :)
Och idag blev jag student vid Stockholms universitet. Dagen gladaste nyhet vara att de flesta av våra föreläsningar kommer att vara på Campus Konradsberg - dvs gamla lärarhögskolans lokaler vid Thorildsplan. För icke stockholmare kan jag meddela att det är på rätt sida stan, vilket innebär en helt acceptabel restid! *lycka*
Tog en fika med Linnéa efter vi slutat våra respektive introduktioner. Mysigt att gå på samma skola!
Dessutom kommer min SL-remsa (kollektivtrafiken) räcka alldeles lagomt tills jag borde kunna få köpa ett SL-studentterminskort. Glädje för den sparande studenten!
Är för övrigt lite bekymrad över min cykel. Bakhjulet går inte att pumpa. Jag misstänker glapp i ventilen, men jag kan givetvis ha fel. Vad gör man åt det i så fall?!
söndag, augusti 24, 2008
Då var det igång!
Idag hade vi upptaktssöndag med kyrkan.
Det var många på gudstjänsten i förmiddags, men min glädje över det blev lite lätt solkad när jag påpekade det för någon och fick till svar: Ja, men det är ju hemvändargudstjänst, då brukar det vara många.
Därefter kyrklunch och fördjupning med en snubbe från Vallentuna/Sollentuna. (Bor o har jobbat i Vallentuna, jobbar numera i Sollentuna.) Det var ganska bra, men min uppmärksamhet höll inte riktigt hela vägen. Klockan tre var det slut, och då hade jag tre timmar hemma innan jag skulle återvända till kyrkan. Då passade jag på att springa en runda. Och vad bra det kändes! Det är sådana här gånger som det känns värt det liksom. Vädret var fint (soligt men svalkande milda vindar), musiken fungerade bra i tempo och jag kände mig vid gott mod och god fysik. Verkar vara en lite mindre backig runda dessutom. Av den tunghet som besuttit mig i förrgår var det inget märkbart spår. Jag håller kanske inte på att bli förkyld. Jag kanske bara var seg i fredags.
Väl hemma åt jag och duschade, sedan kl 18 satt jag i bänken igen.
Dophögtid. Fem tjejer döptes, fyra av dem, två tjejer till och en man gick in i församlingen. Så kul! En bra start på hösten kan man tycka. Så det tycker jag. :)
Men sen så såg jag att mina tonårsledarkollegor har ändrat happeningdatumet en vecka framåt. Och de hade inte ens kollat det med mig. Inte mig emot, men jag kan inte vara med då...
Men men... verkar som att vi skulle ha en liten grej ändå på fredag. Måste ringa dem imorgon o se vad som är på G.
Våra volontärer åker ifrån oss om tio dagar. Känns jättetråkigt. Har varit roligt att ha dem hos oss.
Imorgon: registrering på skolan. Spännande!
Det var många på gudstjänsten i förmiddags, men min glädje över det blev lite lätt solkad när jag påpekade det för någon och fick till svar: Ja, men det är ju hemvändargudstjänst, då brukar det vara många.
Därefter kyrklunch och fördjupning med en snubbe från Vallentuna/Sollentuna. (Bor o har jobbat i Vallentuna, jobbar numera i Sollentuna.) Det var ganska bra, men min uppmärksamhet höll inte riktigt hela vägen. Klockan tre var det slut, och då hade jag tre timmar hemma innan jag skulle återvända till kyrkan. Då passade jag på att springa en runda. Och vad bra det kändes! Det är sådana här gånger som det känns värt det liksom. Vädret var fint (soligt men svalkande milda vindar), musiken fungerade bra i tempo och jag kände mig vid gott mod och god fysik. Verkar vara en lite mindre backig runda dessutom. Av den tunghet som besuttit mig i förrgår var det inget märkbart spår. Jag håller kanske inte på att bli förkyld. Jag kanske bara var seg i fredags.
Väl hemma åt jag och duschade, sedan kl 18 satt jag i bänken igen.
Dophögtid. Fem tjejer döptes, fyra av dem, två tjejer till och en man gick in i församlingen. Så kul! En bra start på hösten kan man tycka. Så det tycker jag. :)
Men sen så såg jag att mina tonårsledarkollegor har ändrat happeningdatumet en vecka framåt. Och de hade inte ens kollat det med mig. Inte mig emot, men jag kan inte vara med då...
Men men... verkar som att vi skulle ha en liten grej ändå på fredag. Måste ringa dem imorgon o se vad som är på G.
Våra volontärer åker ifrån oss om tio dagar. Känns jättetråkigt. Har varit roligt att ha dem hos oss.
Imorgon: registrering på skolan. Spännande!
onsdag, augusti 20, 2008
Mat o Malm
Hjälp. Jag har storhandlat idag. Jag vet inte om jag någonsin köpt mat för så mycket bara till mig själv någon gång. 589,50 kronor landade det på. Ojoj. Jag ska köra storkok o grejer för att ta hand om allt nu i dagarna. Jag får minsann se till att fixa det så att inget blir gammalt. Hemska tanke. Tänkte ju spara pengar. Och det ska man visst göra genom att storhandla. Haha. Hepp.
Till mitt försvar kan jag ju påminna om att jag inte hade någonting i vare sig kylskåp eller frys (förutom lite broccoli, lite fryst svamp o lite frysta wokgrönsaker), och inte så fullt i skåpen heller. Så det är ju inte SÅ konstigt.
Och nu till det jag hade tänkt skriva när jag startade datorn. Läs om ni orkar, det blev lite långt. Texten är hämtad ur Bildfaktorn av Magnus Malm, sid 171-174 (jag har försökt att förkorta lite). Kanske är det helt enkelt bättre att läsa hela boken... *blink blink*
"Det var inte genom att orka hålla uppe allting eller lyckas förstå allting som genombrottet skedde, utan genom att släppa taget om allting. Alla våra försvar mobiliseras mot just denna punkt, och det är just den punkten vi inte kan gå runt om vi vill bli fria. Vid korset rasar allt vi byggde upp. Katastrof. Befrielse.
Jesu död på korset öppnar vår direktkontakt med verkligheten. Där i dunklet stiger vi ur våra krossade bilder och rör trevande vid Gud, varann, världen. Där tar vi också emot koden av våra kriser och förluster. Varje mänskligt lidande som läggs i Jesu hand förenas med hans och leder ut ur bildvärldens instängdhet. Inte minst den mest seglivade självbilden av alla möter sin slutstation vid korset:
Offret. 'Där är Guds lamm som tar bort världens synd' säger Johannes Döparen om Jesus. Det är till slut Jesus som är offret, inte jag. För den människa som länge varit inlåst i sin självbild av offer från uppväxt, omständigheter och andra människor, öppnas här en befrielsens källa som vi inte kan finna någon annanstans. Att överlämna sin kära offeridentitet till Jesus och låta honom bära den, innebär tre saker:
1. Att bekänna min synd. (...) Jag har ansvar för mitt liv, och mina val har konsekvenser för hur mitt liv gestaltar sig. (...) Paradoxen är denna: i syndabekännelsen slutar jag böja mig inför omständigheterna, reser mig som människa, för att böja mig inför Gud.
2. Att förlåta dem som har gjort mig illa. Också detta betyder att jag bryter med min identitet som offer för dem, och med den falska form av stolthet som försöka straffa andra genom att inte förlåta dem - men som i själva verket därmed bara låser in mig själv i bitterhet.
(...) minnet (är) en nödvändig förutsättning för att kunna förlåta. Fakta och känslor måste få tid och frihet att komma upp till ytan för att jag ska veta vad jag förlåter.
(...) (vi) förlåter (...) med viljan. (...) Jesus valde på korset att göra vad hans känslor knappast signalerade i den stunden: 'Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör'.
(...) förlåtelsen (är) liksom frälsningen både en handling och en process. Det är bibliskt att säga 'jag är frälst'. Det är också bibliskt att säga 'jag håller på att frälsas'. Och det är bibliskt att säga 'en dag kommer jag att vara helt och hållet frälst'. Mitt viljebeslut öppnar för Guds handlande.
3. Att öppna tacksamheten på vid gavel. Offret stavar ständigt på sin självömkan: Jag har blivit utsatt för mer lidande än någon kan förstå. Tacksamheten stavar ständigt på sin förundran: jag har blivit föremål för mer godhet från Gud än jag kan fatta. I stället för att filtrera allt som händer genom en självbild av offer, där bara det negativa fastnar, söker tacksamheten hela tiden upp de tecken på Guds godhet som bekräftar den goda självbilden: jag är Guds älskade barn.
(...) För den som lever i tacksam mottaglighet för Guds godhet känns inte offrets självtröst som ett särskilt spännande alternativ.
(...)
(...) När jag kommer till Jesus, vet jag att jag är välkommen. Han ensam är totalt befriad från alla bilder av mig. Han försöker inte pressa in mig i några mönster. Han uppfattar mig inte som ett störmoment, vänder sig inte bort eller försöker skydda sig. Han gläds, inte för att jag har gjort något bra utan för att det är jag som kommer.
Han förstår mig. Jag måste inte hålla på att förklara allting för honom, eller försvara varför jag känner eller beter mig så, och ändå aldrig veta om han riktigt fattar. Han vet, jag behöver inte säga något.
Han ser det goda i mig. Även när han vet att jag inte kan förverkliga det, därför att det finns så mycket jobbigt i mitt liv som går åt andra hållet, ser han min goda vilja och det fina i mig. Och jag vet att han gläds över det.
Han stannar kvar hos mig. Ingenting hos mig tycks kunna driva honom på flykten. Han tittar inte på klockan för att dra vidare, han funderar inte på att avsluta relationen, han vill inte heller vara med någon annan, han tröttnar aldrig på att vänta ut mina flyktförsök. Jag vet: även i mörkret är han vänd mot mig.
Var skulle en människa våga släppa sina fikonlöv om inte där?"
Sen tänkte jag... Jag försöker att förstå varför jag är som jag är, men kanske kommer det inte att hjälpa mig att veta vad jag vill o kan o ska. Visst kan det vara bra att försöka förstå varifrån man kommer, men är det inte bättre att försöka förstå vart man är (och vart man är på väg)?
Det här råkar vara mitt liv. Jag vill ta ansvar för det. Jag vill inte vara bunden av egna o andras bilder. Släpp ut mig!! (Skriket är inte så kvalfyllt som det kan verka. Eller som det kanske borde vara.) :-P
Nu tror jag att frukosten har landat lite, så nu ska jag ut o springa! :-)
Till mitt försvar kan jag ju påminna om att jag inte hade någonting i vare sig kylskåp eller frys (förutom lite broccoli, lite fryst svamp o lite frysta wokgrönsaker), och inte så fullt i skåpen heller. Så det är ju inte SÅ konstigt.
Och nu till det jag hade tänkt skriva när jag startade datorn. Läs om ni orkar, det blev lite långt. Texten är hämtad ur Bildfaktorn av Magnus Malm, sid 171-174 (jag har försökt att förkorta lite). Kanske är det helt enkelt bättre att läsa hela boken... *blink blink*
"Det var inte genom att orka hålla uppe allting eller lyckas förstå allting som genombrottet skedde, utan genom att släppa taget om allting. Alla våra försvar mobiliseras mot just denna punkt, och det är just den punkten vi inte kan gå runt om vi vill bli fria. Vid korset rasar allt vi byggde upp. Katastrof. Befrielse.
Jesu död på korset öppnar vår direktkontakt med verkligheten. Där i dunklet stiger vi ur våra krossade bilder och rör trevande vid Gud, varann, världen. Där tar vi också emot koden av våra kriser och förluster. Varje mänskligt lidande som läggs i Jesu hand förenas med hans och leder ut ur bildvärldens instängdhet. Inte minst den mest seglivade självbilden av alla möter sin slutstation vid korset:
Offret. 'Där är Guds lamm som tar bort världens synd' säger Johannes Döparen om Jesus. Det är till slut Jesus som är offret, inte jag. För den människa som länge varit inlåst i sin självbild av offer från uppväxt, omständigheter och andra människor, öppnas här en befrielsens källa som vi inte kan finna någon annanstans. Att överlämna sin kära offeridentitet till Jesus och låta honom bära den, innebär tre saker:
1. Att bekänna min synd. (...) Jag har ansvar för mitt liv, och mina val har konsekvenser för hur mitt liv gestaltar sig. (...) Paradoxen är denna: i syndabekännelsen slutar jag böja mig inför omständigheterna, reser mig som människa, för att böja mig inför Gud.
2. Att förlåta dem som har gjort mig illa. Också detta betyder att jag bryter med min identitet som offer för dem, och med den falska form av stolthet som försöka straffa andra genom att inte förlåta dem - men som i själva verket därmed bara låser in mig själv i bitterhet.
(...) minnet (är) en nödvändig förutsättning för att kunna förlåta. Fakta och känslor måste få tid och frihet att komma upp till ytan för att jag ska veta vad jag förlåter.
(...) (vi) förlåter (...) med viljan. (...) Jesus valde på korset att göra vad hans känslor knappast signalerade i den stunden: 'Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör'.
(...) förlåtelsen (är) liksom frälsningen både en handling och en process. Det är bibliskt att säga 'jag är frälst'. Det är också bibliskt att säga 'jag håller på att frälsas'. Och det är bibliskt att säga 'en dag kommer jag att vara helt och hållet frälst'. Mitt viljebeslut öppnar för Guds handlande.
3. Att öppna tacksamheten på vid gavel. Offret stavar ständigt på sin självömkan: Jag har blivit utsatt för mer lidande än någon kan förstå. Tacksamheten stavar ständigt på sin förundran: jag har blivit föremål för mer godhet från Gud än jag kan fatta. I stället för att filtrera allt som händer genom en självbild av offer, där bara det negativa fastnar, söker tacksamheten hela tiden upp de tecken på Guds godhet som bekräftar den goda självbilden: jag är Guds älskade barn.
(...) För den som lever i tacksam mottaglighet för Guds godhet känns inte offrets självtröst som ett särskilt spännande alternativ.
(...)
(...) När jag kommer till Jesus, vet jag att jag är välkommen. Han ensam är totalt befriad från alla bilder av mig. Han försöker inte pressa in mig i några mönster. Han uppfattar mig inte som ett störmoment, vänder sig inte bort eller försöker skydda sig. Han gläds, inte för att jag har gjort något bra utan för att det är jag som kommer.
Han förstår mig. Jag måste inte hålla på att förklara allting för honom, eller försvara varför jag känner eller beter mig så, och ändå aldrig veta om han riktigt fattar. Han vet, jag behöver inte säga något.
Han ser det goda i mig. Även när han vet att jag inte kan förverkliga det, därför att det finns så mycket jobbigt i mitt liv som går åt andra hållet, ser han min goda vilja och det fina i mig. Och jag vet att han gläds över det.
Han stannar kvar hos mig. Ingenting hos mig tycks kunna driva honom på flykten. Han tittar inte på klockan för att dra vidare, han funderar inte på att avsluta relationen, han vill inte heller vara med någon annan, han tröttnar aldrig på att vänta ut mina flyktförsök. Jag vet: även i mörkret är han vänd mot mig.
Var skulle en människa våga släppa sina fikonlöv om inte där?"
Sen tänkte jag... Jag försöker att förstå varför jag är som jag är, men kanske kommer det inte att hjälpa mig att veta vad jag vill o kan o ska. Visst kan det vara bra att försöka förstå varifrån man kommer, men är det inte bättre att försöka förstå vart man är (och vart man är på väg)?
Det här råkar vara mitt liv. Jag vill ta ansvar för det. Jag vill inte vara bunden av egna o andras bilder. Släpp ut mig!! (Skriket är inte så kvalfyllt som det kan verka. Eller som det kanske borde vara.) :-P
Nu tror jag att frukosten har landat lite, så nu ska jag ut o springa! :-)
tisdag, augusti 19, 2008
Tillbaka
Nu är jag i Stockholm igen.
Hann landa hemma i nästan en timme innan jag skulle iväg på styrelsemöte. Öppnade lite post o sånt. Har fått ett paket o har ingen aning om vad det kan vara. Får hämta ut det imorgon när jag ändå ska iväg o storhandla. Har ju inte ens någon frukost hemma.
Bäddade sängen nyss *myser*. Är trött så den lockar en del. Ska packa upp imorgon är tanken.
Snart sätter allt igång...
Hej Stockholm!
Hann landa hemma i nästan en timme innan jag skulle iväg på styrelsemöte. Öppnade lite post o sånt. Har fått ett paket o har ingen aning om vad det kan vara. Får hämta ut det imorgon när jag ändå ska iväg o storhandla. Har ju inte ens någon frukost hemma.
Bäddade sängen nyss *myser*. Är trött så den lockar en del. Ska packa upp imorgon är tanken.
Snart sätter allt igång...
Hej Stockholm!
måndag, augusti 18, 2008
Onödigt stressad?
Häromdagen grät jag med Therese Alshammar, idag med Susanna Kallur.
Alltså. Maximalt oturligt. Om man får påstå det. Jag tycker att man får det.
I övrigt är jag lite i någon slags upplösning. Känns faktiskt lite tråkigt att åka härifrån imorgon. Men det beror också på spänningar inför hösten. Kom på igår att jag inte riktigt vet hur jag ska hinna med allt som jag tänkt mig. Skola, jobba, kyrka, träna, ha ett socialt liv i övrigt (!?).
Får kanske minska en del med vissa saker i kyrkan antar jag.
Och har väl nästan bestämt mig för att inte ta studiemedel... *tugga naglar* (<-- vilket jag ju inte gör)
Och för att spara pengar måste jag skärpa mig med mat och sånt, nu när jag inte kommer att jobba så mycket - där jag ju fått mat. Får ju se om jag kan/får möjlighet att jobba alls. Hoppas!
Sen finns det ju andra saker att få in i programmet. Hej o hå.
Alltså. Maximalt oturligt. Om man får påstå det. Jag tycker att man får det.
I övrigt är jag lite i någon slags upplösning. Känns faktiskt lite tråkigt att åka härifrån imorgon. Men det beror också på spänningar inför hösten. Kom på igår att jag inte riktigt vet hur jag ska hinna med allt som jag tänkt mig. Skola, jobba, kyrka, träna, ha ett socialt liv i övrigt (!?).
Får kanske minska en del med vissa saker i kyrkan antar jag.
Och har väl nästan bestämt mig för att inte ta studiemedel... *tugga naglar* (<-- vilket jag ju inte gör)
Och för att spara pengar måste jag skärpa mig med mat och sånt, nu när jag inte kommer att jobba så mycket - där jag ju fått mat. Får ju se om jag kan/får möjlighet att jobba alls. Hoppas!
Sen finns det ju andra saker att få in i programmet. Hej o hå.
tisdag, augusti 12, 2008
Vaddå tränar?!
Alltså. Det är lite roligt det här med att jag är ute o springer. För jag har tänkt så mycket att det inte är jag. Jag har tänkt att jag är den som ger upp efter ett par gånger. För det har ju varit så. Och jag är fortfarande orolig för att jag plötsligt bara ska sluta... För det är ju sån jag är. (?!)
Har jag skrivit det här förut? Eller tänkte jag bara göra det? Det är en släng av tankspriddhet om jag upprepar mig. Sådant händer ju. Ska titta lite i inläggen sen...
Sen finns det ju annat som man är och inte är. Och som man inte riktigt kan skilja på. Vissa saker borde inte vara så mycket jag som de är, eftersom de inte ens handlar om mig. Var ledsen en stund häromdagen. Det blev bättre sen jag fått prata lite. (Tack)
Igår blev jag bjuden till en födelsedagsfest jag inte kan gå på. Känns jättetråkigt att inte kunna komma. (Men ni får det säkerligen fantastiskt kul även utan mig, Anders! ;) Och så har jag roligt i Skåne, istället. Har förresten lite koll på vägarna kring Hässleholm nu, sen Josef o Josefines bröllop. Betoning på lite, givetvis. Men som lite kuriosa.)
Nu är det dags att sova. Klockan är tolv.
Har jag skrivit det här förut? Eller tänkte jag bara göra det? Det är en släng av tankspriddhet om jag upprepar mig. Sådant händer ju. Ska titta lite i inläggen sen...
Sen finns det ju annat som man är och inte är. Och som man inte riktigt kan skilja på. Vissa saker borde inte vara så mycket jag som de är, eftersom de inte ens handlar om mig. Var ledsen en stund häromdagen. Det blev bättre sen jag fått prata lite. (Tack)
Igår blev jag bjuden till en födelsedagsfest jag inte kan gå på. Känns jättetråkigt att inte kunna komma. (Men ni får det säkerligen fantastiskt kul även utan mig, Anders! ;) Och så har jag roligt i Skåne, istället. Har förresten lite koll på vägarna kring Hässleholm nu, sen Josef o Josefines bröllop. Betoning på lite, givetvis. Men som lite kuriosa.)
Nu är det dags att sova. Klockan är tolv.
onsdag, augusti 06, 2008
Nedräkning
Nu är det mindre än en veckas jobb kvar.
Det känns ganska bra faktiskt, även om jag mestadels har trivts på jobbet i sommar.
Nu är det "bara" att börja kolla upp saker inför skolan. Känns ganska avlägset, men det är det ju såklart inte. Plötsligt är det ju bara. Jag borde kanske försöka att låna en del litteratur den här gången. Köpa blir förmodligen ohållbart.
Idag verkar temperaturen vara bra för rundan dessutom. Och inte lika omotiverande blåsigt som i förrgår. Måste ju tänka att det är kul och att det har någon form av funktion, för annars kommer jag att ge upp så småningom.
Pappa spelade in Morden in Midsomer igår kväll. Jag ska passa på att se det någon dag. Annars så kom jag hem i bra tid igår. Kom ifrån jobbet när jag skulle o allt. Bra när det händer.
Vi var på personalmiddag med sommarjobbarna på Harmony i Trelleborg, så jag o E hämtades direkt från jobbet. Min kusin o moster hoppade in o hjälpa till. Och när jag var tillbaka (E behövde inte komma tillbaka för en timmes jobb - lugn dag) hann jag putsa fönster utan att bli särskilt avbruten. Skönt att få det gjort.
Köpte en digitalkamera åt mamma i förrgår. Ringde henne på jobbet först o frågade om hon ville köpa den. Den var till ett bra pris och verkar dessutom bra! Roligt. Ska bli kul när hon börjar använda den också. :) Jag blev själv lite sugen på en likadan när jag provade den igår, men jag har ju redan en kamera som fungerar bra. Så det blir inte så.
Det känns ganska bra faktiskt, även om jag mestadels har trivts på jobbet i sommar.
Nu är det "bara" att börja kolla upp saker inför skolan. Känns ganska avlägset, men det är det ju såklart inte. Plötsligt är det ju bara. Jag borde kanske försöka att låna en del litteratur den här gången. Köpa blir förmodligen ohållbart.
Idag verkar temperaturen vara bra för rundan dessutom. Och inte lika omotiverande blåsigt som i förrgår. Måste ju tänka att det är kul och att det har någon form av funktion, för annars kommer jag att ge upp så småningom.
Pappa spelade in Morden in Midsomer igår kväll. Jag ska passa på att se det någon dag. Annars så kom jag hem i bra tid igår. Kom ifrån jobbet när jag skulle o allt. Bra när det händer.
Vi var på personalmiddag med sommarjobbarna på Harmony i Trelleborg, så jag o E hämtades direkt från jobbet. Min kusin o moster hoppade in o hjälpa till. Och när jag var tillbaka (E behövde inte komma tillbaka för en timmes jobb - lugn dag) hann jag putsa fönster utan att bli särskilt avbruten. Skönt att få det gjort.
Köpte en digitalkamera åt mamma i förrgår. Ringde henne på jobbet först o frågade om hon ville köpa den. Den var till ett bra pris och verkar dessutom bra! Roligt. Ska bli kul när hon börjar använda den också. :) Jag blev själv lite sugen på en likadan när jag provade den igår, men jag har ju redan en kamera som fungerar bra. Så det blir inte så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
