Spännande Valborg

Valborg firades enligt traditionen i Vasaparken. Jag hade lyckats få tag på Linda, och väl där hängde vi lite med Minna och Emeli.

Och ett myller av annat folk, förstås.

Det var väldigt kallt framåt kvällen (som det brukar bli), och mina händer var MYCKET missnöjda (alltså vita, och utan känsel, liten nyans blått i något skede).

Linda och jag hittade sedan Hanna och Anders, och följde med dem hem till Anders på Tempus där vi passade på att titta på film, A beautiful mind. Den var väldigt fin! Jag gillar att man verkligen får ta del av huvudpersonens förståelser i så hög grad att man tror på dem. Det ger en stor samhörighet med karaktären.

När vi sedan skulle åka, tänkte jag att det skulle vara smidigt att åka via pendeln hem till Hässelby, då bussarna från Vällingby slutat gå, så jag bestämde mig för att åka med Linda via Sumpan där hon bor.

Resan tog dock väldigt tidigt en radikal vändning, då jag vid spärrarna vid Brommaplan insåg att jag lämnat min väska kvar i tunnelbanevagnen. Vi pratade med spärrvakten, och jag ringde och spärrade mitt bankkort. Jag var glad och tacksam över att jag hade SL-kort, nycklar och mobiltelefon i fickorna. Det var "bara" plånboken som var riktigt osmidigt att ha blivit av med, även om jag också tyckte det var väldigt tråkigt att jag slarvat bort fina väskan som jag fått efter farmor. Jag var dock vid ganska gott mod. Linda och jag hade missat bussen vi tänkt ta, så vi tog en senare, men när vi kom till Sumpan så var det något krångel med pendeln (den var sen). Detta skulle ha inneburit att jag missat bussanslutningen i Barkarby. Så jag ringde upp Linda som precis kommit hem och frågade om jag fick komma och sova hos henne. Det gick bra. Så skönt!

Spärrvakten hade rekommenderat mig att höra av mig/uppsöka hittegodsavdelning på tisdagen. Förlorade saker KAN ju komma in dit. Så efter min dag på VFUn åkte jag in till stan och sa "Hej, jag tänkte bara kolla om ni fått in min väska här". Mannen bakom disken frågade vad mer som funnits i väskan, och jag sa min plånbok. Då bad han mig skriva mitt personnummer, och efter några klick i datorn hade han hittat både plånbok och väska, allt innehåll kvar.

Lycklig ringde jag polisen, och meddelade att jag inte längre var av med mina saker. Jag hade gjort en förlustanmälan via Internet på söndagen, som jag upphävde.

Kanske händer det något

Kanske, kanske, kanske ska jag flytta om en månad.
Imorgon ska jag faxa iväg lite papper.
Och sen får vi se om de tycker att vi har tillräckligt hög årsinkomst.
Spännande!

Sara klippte mig i tisdags.
I like it.

Lite nytt

Jag vet inte riktigt, men det känns som att mina ord tagit lite slut. Eller så spiller jag ut dem i Facebook. Kan vara så.

Funktionen med bloggen blir ju lite sådär då.

U har kommit tillbaka från Etiopien (för snart två veckor sedan), och jag har varit där ett par gånger. Så mysigt! (Men ack så onödigt lång resväg.)

Jag hade en så bra helg, med spel- och Idolkväll på fredagen, myshäng hos U och S på lördagskvällen med vegetarisk lasagne, äppelpaj och "Forrest Gump". I söndags hade cellgruppen fikat i New Life, så då var jag där på andra mötet. Missade en del av predikan, men det var bra att vara där ändå. På kvällen var jag på Rekviem-konsert i St Matteus kyrka, där R spelade. Det var riktigt bra!

Igår hade jag ett möte med min handledare inför nästa period av verksamhetsförlagd utbildning (VFU, typ praktik). Jag frågade henne om hur det gått med pärlprojektet som jag hade med några barn sist jag var där. Hon svarade att de kollat med barnen om de ville fortsätta med det, men när barnen frågade efter mig och fick reda på att jag inte skulle vara där, fanns det inget intresse alls. Så min handledare och jag funderade på om intresset runnit ut, eller om det kunde vara så att det var personrelaterat. De projekt som jag driver tillsammans med barnen har inte varit särskilt kopplade till avdelningens övriga verksamhet. Det är lite dumt, för tanken är att vi som studenter helst ska bygga på sådant som redan är igång. Då blir det att jag sysslar med något slags parallellverksamhet.

När jag skulle gå hem efter mötet gick jag förbi avdelningen där jag brukar vara. Ett av barnen såg mig och sa: "Jag har gjort klart min pärlplatta" Och jag ville gärna se den, så jag följde med in på avdelningen, och när jag fått se hans pärlplatta och lovat att vi skulle ta hand om den när jag kom tillbaka, så fångade ett annat barn upp mig. "Vet du, Katarina, var är de där bilderna nånstans?" Och det var de två barnen som jag hade med i projektet från början, men som missat slutklämmen. Så jag lovade dem att de skulle få möjlighet att också göra som de andra. Roligt!

Förra kursen handlade om matematik, men projektet var i hög grad estetiskt. Och den här kursen som vi läser nu handlar om estetik (o etik). Så det skulle vara roligt att se hur långt man kan komma vidare med pärlorna.

Akt 7

Jag lovade ju sommar i sju akter, och här kommer den sista.


Det blir som ett avslut och en uppstart. Mitt liv är ganska mycket så. Lite uppdelat. Inte egentligen på något problematiskt sätt. Mest att det finns olika tider. Och som livet sett ut de senaste nio åren, så har sommaren framförallt hört till Trelleborg, och terminerna någon annanstans. Och nu har Stockholm varit mitt "någon annanstans" i sex år.


Men varje sommar: Trelleborg.


När det var dags att lämna sommaren (Trelleborg) bakom mig, blev jag uppskjutsad av pappa och Anki. Vi hälsade på hos kära syster U och S i Sollentuna, och bodde över där hela helgen. Vi promenerade, samtalade, tog det lugnt. På lördagen åkte jag, U och S till Uppsala för att fira kusin N på hans 30-årsdag. Det var väldigt trevligt. Vi pratade med kusin J och kusin I med man hela kvällen, och åkte hem ganska sent. På söndagens morgon blev jag skjutsad till Hässelby när Anki och pappa var på väg hem. Jag mellanlandade lite snabbt, och åkte sedan in till Filadelfiakyrkan. Jag har inte varit på "vanlig" gudstjänst där förut, och R, O och S skulle dit, så jag hakade på dem. Efteråt åkte vi spårvagn och veteranbuss. Det var spårvagnens dag, och vi fick åka den nya linjen från Sergels torg gratis. När vi provade spårvagnen med en cafévagn från Gröna Lund, lyckades vi få åka gratis där också, även om det är en specialare. Det var en riktigt härlig dag!


Nu har skolan kommit igång, men jag verkar inte ha gjort det. Jag undrar hur andra gör. Jag försöker kombinera ett socialt liv, träning på Friskis och Svettis (nytt för mig sen i måndags, september månad 150 kr), engagemang i kyrka med att plugga. Och hittills har det sistnämnde gått ganska illa... Någonstans hade jag goda ambitioner för den här terminen. Men det verkar redan ha fallit. Typiskt.


I helgen som gick var jag på mötet i New Life, och efteråt gick vi ut ett ganska stort gäng och åt. När vi var klara där gick några av oss och mötte upp M vid Medborgarplatsen och såg på Toy Story 3. Den var faktiskt riktigt bra! Jag både skrattade och grät. Det säger kanske visserligen mer om mig än om filmen, men jag gillade den hur som helst!


Och den här veckan har jag haft saker planerat varje kväll (om man räknar måndagens Friskispass). I tisdags var jag på mat- och spelkväll, i onsdags var det cellgrupp och igår hade vi Husetträff. Av en händelse blev jag ledig ikväll, men hade haft Tonår om fler kunna komma. Imorgon ska jag utestäda med kyrkan och på kvällen ska jag på Hattfest med knytis i Spånga. Det ska bli fantastiskt roligt! På söndag ska jag hjälpa till med kyrkkaffet i H-by, läsa någon text på gtj, och sedan är det UR. På kvällen gospelkörsövning... Och jag ska plugga närdå? Borde givetvis gjort det idag. Men jag var på ett danspass på Friskis på Kungsholmen. Det var jobbigare och gick inte riktigt lika dåligt, som jag trodde. Roligt!

Akt 3

Josefine påminde mig om något som jag helt hade glömt.

När jag kom hem till dem i Rosengård, ville hon att jag skulle göra en bananflugefälla. Det gjorde jag nämligen när vi bodde i kollektivet och hade massor med på gränsen övermogna plommon. Jag mindes att det skulle vara ättika eller nåt sånt i, men inte alls vad. Så jag googlade och tillverkade en fälla med honung och vinäger (lika delar), samt ett par droppar diskmedel. Verkade som att flugorna gillade det, även om de inte kom dit i stora skaror omgående.

Du får berätta om det fungerade ordentligt, Josefine!

Akt 2

Igår var en sån där ljuvligt härlig dag.

Jag konstaterade i fredags att jag skulle ha en jobbfri helg, och finaste Josefine föreslog då att vi skulle ses igår. Jag bestämde med mamma, M och R att jag skulle komma hem till mamma klockan 9 för frukost. Jag lyckades få tag på Anki och kunde låna hennes sommarkort, och sedan gick jag för att äta frukost. Mamma hade dukat upp rena hotellfrukosten, och det var hur mysigt som helst!

Kvart i tio gjorde jag mig i ordning det sista innan avfärd och hoppade sedan på min underbara cykel. I väskan hade jag min fina, cerise regnkappa, eftersom vädret förutspåddes bli regnigt i Malmö. Något spår av regn syntes dock inte till på hela dagen.

Josefine och Ellen var hemma ensamma, eftersom Josef och Lisa jobbade. Vi åt mat, lekte med Ellen, tittade på Up, bakade och åt kladdkaka, pratade, tog en promenad och letade reda på en förskola som Josefine tänker kan bli bra och blev bjudna på våfflor när Lisa (Josefs syster) kom hem. Vi försökte oss också på att spela några omgångar Boggle, men det gick helt enkelt inte att hitta flytet. Vi körde nämligen utan diagonaler, och då blev det jättesvårt. Så vi spelade en omgång Coloretto istället. Jag hade tur. Jag vann.

Plötsligt var klockan nio, och jag insåg att jag borde åka för att inte komma hem alltför sent. Med ett fantastiskt bra flyt lyckades jag springledes byta buss på Södervärn och var i Trelleborg klockan 22.00, 40 minuter efter att bussen lämnat Rosengård. Natten var ljum och stilla. Och jag njöt.

När jag hämtat min cykel från min dolda parkering, cyklade jag iväg genom stan. Jag såg ett par som såg ut som våra trevliga tyska campinggäster, men jag tänkte någon sekund för länge för att hinna hälsa på dem.

Jag ville förlänga den härliga känslan av ljummen nattvind, så jag valde att köra upp om Netto för att ta landsvägen över Gislövs by. Det var ett delvis korkat beslut, eftersom jag inte hade baklyse, och den vägen bitvis är helt oupplyst. Mitt framlyse bestod av en skarp liten ficklampa som jag hängde om handleden och lät luta mot handbromsen. Mycket koncentrerad gav jag mig iväg på äventyr. Det var inte många bilar på vägarna, men ett par av dem jag mötte slog inte av helljuset, så då behövde jag verkligen anstränga mig för att se markeringarna på vägen. Jag oroade mig givetvis mest för de bilar som kom bakifrån, och fick lita på att bakreflexen inte blivit otjänlig.

Väl hemma var mysgrannarna på besök, och jag fick lite utrymme för min uppspelthet. Jag fick ost och kex och ett glas jordgubbsflädersaft, och bara trivdes.

Dagen enda missöde: Remmen på väskan gick av. Det känns lite tråkigt, för jag gillar min väska. Men det var väntat.

Datorknas och helgrapport

Jag hade tänkt att bli lite mer frekvent i mitt bloggande nu när jag har ledigt, men lagom till att Ulrika skulle ner till Lund, kraschade dator nummer 2. Min stordator har visat stor ovilja mot mig i över en månad, men eftersom min lilla dator fungerade, så låtsades jag inte riktigt om problematiken. Men så i torsdags morse så vägrade lilldatorn att starta ordentligt. Den startade knappast alls, faktiskt. Mycket irriterande. Så jag plockade fram stora datorn igen, men på grund av grov dysfunktionalitet så går det inte att få igång Internet på den. Jag är alltså utan (egna) fungerande datorer...

I torsdags gick det att hantera ganska bra, eftersom jag var sysselsatt hela dagen. Jag och en kompis åkte fram och tillbaka med Roslagsbanan och Lidingöbanan bara för att göra det, och sedan åkte vi hem till en av hans vänner, fick mat och spelade Boggle. Det var roligt!

I fredags klättrade jag nästan på väggarna. Kan inte vara sunt. Hur som helst så lyckades jag, trots stor ovilja till att göra något vettigt (tjurade för att datorerna inte gick att använda), att rensa avloppen i badrummet. Sedan insåg jag att det faktiskt gick att använda stora datorn till att titta på DVD, så då blev det så. På kvällen hade jag fixat sällskap i form av Ellie och en vän till henne. Vi var på Takida-konsert vid Skeppsbron, och sedan drack vi varm choklad med grädde på Kaffekoppen i Gamla stan. Mysigt!

Igår (lördags) såg jag på film igen. Innan sju mötte jag upp med Ingrid på tunnelbanan och vi åkte hem till henne i Alby. Jag var väldigt tacksam för att jag var hemma hos henne, för mamma ringde och berättade att mormor flyttat hem samma kväll. Det var också smidigt imorse att åka direkt till Gamla stan därifrån. Sparade dessutom på SL-remsan genom att inte åka hem igårkväll.

Det var nämligen Cissis prästvigning i Storkyrkan idag kl 11. Roligt att ha fått vara med! Och jag hamnade bredvid en man som berättade att han inte räknat med att det skulle vara präst- och diakonvigning idag. Han brukade gå dit på högmässa vanligtvis. Han berättade om att han börjat gå i kyrkan igen efter sin frus bortgång förra året. Han hade varit arg på Gud länge, eftersom hans föräldrar dog när han var liten. Jag kände mig väldigt tacksam över att ha fått ta del av hans berättelse... Och hela mässan var väldigt fin! Efteråt hade Cissi mottagning i St Tomas kyrka i Vällingby. Det var mycket trevligt! Cissi är präst nu. Det är coolt. (Vi läste på THS tillsammans, de två år som jag gick där.)

Ulrika kom hem igen ikväll innan elva. Det känns bra. :)
Jag lånar hennes dator just nu, och hon sover. Det ska jag också göra.

Härliga helg!

Det har varit en riktigt härlig, och lagom intensiv helg.

I fredags var jag visserligen (hör och häpna!) lite osocial, och lämnade ganska snart den trevliga picknicken i Rålis med kurskamraterna efter tentainlämningen. Till förmån för avslappnad hemmakväll med syster o film.

Igår åkte Ulrika och jag in till stan en sväng och gick och lyssnade på lite stå-uppare på Skrattstock på Långholmen, innan vi köpte en falafel och åkte ut till Gustavsberg. Vi blev guidade på Kosta Boda factory outlet, och tog en sväng in på Iittala där syster köpte lite muggar och en studentpresent.

På kvällen blev det grillat med ett gäng nya bekantskaper. Mycket trevligt!

Idag sov vi lite längre, jag uppdaterade bloggen :), och sedan fick vi skynda på lite för att komma iväg till kyrkan (idag: New Life, andra mötet). Efter mötet gick vi till Rålambshovsparken där det skulle bli utomhusgudstjänst och dop. Härligt! Därefter falafeltallrik respektive halloumi-rulle tillsammans med Ingrid i Kronobergsparken.

På kvällen gick jag och Ulrika och lyssande på en nationaldagskonsert med orkester, körsång och recitation med Stina Ekblad i St Matteus kyrka. Den var riktigt bra, men vi var lite möra efter en ganska intensiv helg.

Nu ligger Ulrika och sover, och jag tänker att det borde vara dags för mig att göra detsamma!

Moving on

Ok. Nu är det bara en kurs kvar på terminen.
Inte så taggad. Tentan jag lämnade in idag var riktigt dålig. Ska blir spännande att se om det blir bottennappet. Jag lyckades inte komma igång. Och i morse hade jag alldeles för mycket kvar att göra på den, vilket gjorde att jag panikskrev en avslutning en kvart innan inlämning för att komma upp i rätt antal ord. Den andra delen av tentan blev över lag undermålig.

Imorgon planerar jag en städdag innan Valborgsbrasa i Vasaparken. Min lägenhet tenderar katastrof i tentatider. Jag tänker att jag ska prioritera pluggandet, men istället gör jag ingenting. Högst ineffektivt. Det normala (hos andra människor alltså) verkar vara att ha skinande rent just när pluggande ska intensifieras... Ja, det handlar om prioriteringar alltså.

Och jag och gitarren har återfunnit varandra. Jag önskar verkligen att jag kunde spela bättre än vad jag gör. Jag har fått lite tips från olika håll genom åren, men om jag inte använder dem konsekvent så faller de förstås bort.

Och så är Gud god. Det är bra. Vi läser uppenbarelseboken i cellgruppen, och den är ju inte så lätt. Men det känns bra ändå, för genom allt det som är så svårtolkat så finns Gud. Och Han är god och har en hel drös med nåd, och Han är helig. Avskild. Något helt annat än oss.

Bettan och Christian dök upp i New Life i söndags, och jag blev så oerhört glad att se dem. Förlåt, Bettan, om jag skrämde dig!

Jag letade klänning till U och S bröllop, men det gick inte så bra. Bättre gick det på H&Ms barnavdelning. Jag köpte två mönstrade tunikor/klänningar i bomull, en skjortklänning och ett par leggings. Så söta! Jag funderar lite på varför jag gillar söta kläder så mycket. Jag undrar om det beror på att jag inte var så mycket för klänningar när jag var yngre. Eller det gick förstås i perioder. Men jag tror inte att jag kände mig så söt. Så jag tar kanske igen det nu. Amatörpsykologen analyserar sig själv.

Nu ska jag sova, så att jag är fit for fight imorgon för projekt städning!

Var är våren?

Det är 12,7 grader minus utanför mitt fönster. Det är den 6 mars. Det hänger inte riktigt ihop. Nu har det varit snö här sedan i december. Det är väldigt vackert, men jag tycker att det räcker nu. Jag ser inte fram emot vårfloden som kommer att översvämma vägar och gator här, men en liten ansats till att börja med hade väl varit på sin plats kan man ju tycka.

I eftermiddags åkte jag hem till Johannes och Susanna och spelade Ticket to ride och lagom till rabarberpaj och Carcassonne dök Elise och Hanna upp. Ticket to ride lyckades jag vinna med knapp marginal, medan Carcassonnes första omgång (där Hanna o Elise var med) gav mig en mittplacering för att slutligen i Carcassonne mot endast Johannes o Susanna komma sist. En väldigt trevlig eftermiddag och kväll!

Det är mycket i skolan... Jag hade planerat att ha söndag ledig, men jag kommer att behöva plugga imorgon. Känner i kroppen att jag är stressad. Det är inte alls bra. Måste få ner andningen i magen, och kroppen ner i varv. Kursen vi läser nu "Barn- och ungdomsvetenskap" är en femveckorskurs instoppad på fyra veckor. Upplägget däremot passar mig, då det är väldigt strukturerat. Man MÅSTE helt enkelt göra vissa uppgifter för att hänga med. Och att jag hade böckerna vid kursstart, och att min grupp har det bästa schemat underlättar. Bara att bita ihop och försöka hänga i. (Många metaforer blir det...)

En av mina benjaminfikusar är döende (om inte redan död?)... Jag missköter mina blommor. Bladen har trillat av.

24 december

Lucka 24

Jag önskar härmed en God Jul med årets julkort! :)

23 december

Lucka 23

Snölek i smältande snö...

22 december

Lucka 22

Det finns en grupp på Facebook som välkomnar dem att gå med som "lyckades med att lämna Trelleborg!" Som att de skulle vara räddade från något. Jag har lite svårt att se det så. Jag tyckte om att bo i Trelleborg. Visst är det kanske varken Sveriges charmigaste eller trevligaste stad, men det funkade för mig. Men kanske beror det på det som jag har märkt även senare. Jag trivs så länge jag har människor som jag tycker om och som tycker om mig runt omkring mig, och sedan beror det inte så mycket på om jag bor i Trelleborg, Jönköping, Blomstermåla eller Stockholm. Idag har Trelleborg bjudit på snöregnrusk, halvslask och ett par plusgrader. Samtidigt. Kanske inte visat sin bästa sida, med andra ord.

Och äntligen är alla julklappar inköpta, inslagna och nödrimmade. Precis som det ska vara.

Jag hittade också en julklapp till mig själv.
Betalade med mitt hår. Typ.

20 december

Lucka 20

Julen närmar sig minsann... Dagens sång skulle kunna vara "Driving Home for Christmas", även om jag åkt och inte kört.

Några funderingar från dagen:
- Det är bra att vara ute i god tid vid snöväder - trots att resan i Sthlm fortgick utan större problem.
- Det är mindre bra att lägga snabbfrukosten (dubbelmacka med kaviar) på hallbyrån och i hasten glömma den där.
- Man ska inte alltid lita på tidsangivelserna på skyltarna på tunnelbanestationen i Vällingby, något jag hade full koll på och såg världsvant skylten ändras från 22 min till 4 min. Jag hade några minuter tidigare sett ett tåg åka mot Hässelby strand och räknade snabbt ut att det omöjligen kan ta 20 min att åka den sträckan. Om det inte hänt något på spåret förstås...
- Det är läskigt att hoppa på en rulltrappa med tungt och stort bagage. "Just do it" - typ. Är det bara jag som tycker att det är krångligt?
- Det är inte så mycket folk på Centralstationen kvart i åtta en söndag morgon.
- Man känner sig inte så snygg men ändå väldigt tacksam för bärhjälp i trapporna upp till spåret. Skulle förstås inte tänkt på osnyggheten om bärhjälpen inte varit en ung man förstås.
- Det känns bra att hjälpa människor med att lägga upp bagage på hyllorna. Särskilt när de ger uttryck för att de tycker att man är stark. Och särskilt när det visar sig att de är mamma till http://www.dn.se/kultur-noje/svenska-lena-maria-en-japansk-storstjarna-1.719297 som också var med i samma vagn. Verkar trevliga för övrigt.
- Det är ibland bra att vara modig. Särskilt om man är hungrig och verkligen vill ha en macka till. Modig, som tåggrannen som skulle ta efter mig och faktiskt frågade om man fick ta två till tågfrukosten (1 klass). Det fick man. Och jag fegade ur, och blev inte mätt...
- Varnades från söder om snökaos, och oroade mig lite för om bussarna från Malmö skulle gå.
- I Hässleholm såg snön bara trevlig ut.
- Det är alltid trevligt att träffa finaste Josefine! Även när det tyvärr blir väldigt kort och på ett café på stationen i Malmö. Jag är glad att hon mår bra. (kram kram)
- Bussen från Malmö blev trots snön endast fyra minuter sen till Trelleborg

Suddig bild från perrongen i Vällingby
"Hagsätra 22 min"

Ett vackert och snöigt Hässleholm

Ett vackert och snöigt Trelleborg

Ett vackert och snöigt "nästan-hemma"

18 december

Lucka 18

I morse bar det iväg till Vårdcentralen i Hässelby Gård.
Det var ca minus 8 grader.

Nu var det alltså dags. Vaccinationen.
Roligt nummer fick jag också.

Efter hemkomsten blev det frukost, diska, städa, tvätta. Och nu ikväll gav jag mig ut i kylan igen (minus 13 grader) för att bege mig hem till S för att titta på sista avsnittet av säsongens "Bonde söker fru". Det var mycket trevligt. Väl hemma igen stod det dryga 14 minus på termometern. Det är lite coolt med snö och kyla, men det är inte riktigt lika coolt att det bara är 17 grader i min lägenhet... Det extra elementet drar på lite för mycket, så jag vill egentligen inte sätta igång det, men borde nog. Det kommer inte alls vara särskilt motiverande att gå upp ur sängen imorgon om det visar sig att temperaturen sjunkit ytterliggare.

17 december

Lucka 17

Lång dag.
Vit mark.
Kall vind.
Snö.

Gruppexamination med redovisning av IKT-arbete.
Demonstration med fackeltåg från Fridhemsplan till Riksdagshuset.
Bonde söker fru hemma hos S och L tillsammans med H, fast L var inte längre kvar där.
En snöig perrong.
Ett gammalt T-banetåg.
En snöig promenadväg hem från Hässelby Gård.


Bild genom gallerfönstren på skolan

På väg mot Fridhemsplan

Gammalt tåg

Gammalt grönt tåg

Gammalt rött tåg (?!)

På väg hem

Snötyngd

16 december

Lucka 16

Idag mådde jag så bra efter cellgruppen.
Vi hade julavslutning. Vi åt älg och tittade på filmen som bygger på Jeremia bok i Bibeln. Vi har läst Jeremia den här terminen så det var ett utomordentligt bra avslut på det. Och så bad vi. Allra främst för fackeltåget flera av oss ska vara med i imorgon. Skriv på namninsamlingen mot ett orättfärdig utvisning!

Det var inte detta i sig som fick mig att må bra, utan möjligheten att få lägga det här inför Gud. Att be för människor som verkligen behöver Guds ingripande och beskydd i sin situation. Och så var jag så tacksam för att Gud hade beskyddat Diakonia-aktivisterna nere i Köpenhamn i helgen från våldsamma oroligheter. Såg idag att det gått värre till nu i veckan...

Efter cellgruppen följde jag med L och S till deras dublett tillsammans med H och tittade på Bonde söker fru. Det gjorde mig också glad. Så då gick jag och nynnade på Åkeshovs T-banestation medan jag väntade på tåget. Och tog lite bilder... Nynnade visserligen något så profant som "White Christmas", men ändå!

"Äpplen på snö"

"I'm dreaming of a white Christmas"

1 december - kan det bli en kalender?

Jag tänkte ge mig på ett litet försök att ha en liten decemberhälsning varje dag fram till jul.
Det är inte säkert att det kommer att bli så, men just nu känner jag mig väldigt motiverad.
Jag tror att man kan se det mer som dagliga små mer eller mindre ironiska reflektioner över olika små tingestar, än som en traditionell kalender. Och en del lite mer allvar. Kanske. Då var det sagt.

Lucka 1

Ett säkert decembertecken (?) är att det nu har blivit minusgrader ute, - 3,5 grader i skrivandets stund (efter en synnerligen mild, men solsnål november). Givetvis kommer det att hålla i sig nu fram till jul, så det gäller att plocka fram vinterdressen nu om man inte redan har gjort detta. Och som ett brev på posten (ok, det har faktiskt hänt någon mer gång nu i höst) så har det för mig numera traditionella fenomenet vänsterlångfingersvitheten inträtt. Detta sker när det är lite kallt ute. Kan någon förklara för mig varför?


Ett säkert jultecken som mycket tydligt signalerar Frälsarens snara ankomst är den numera traditionella underklädesskyltningen. Är det bara jag som när jag tänker efter lite tycker att det känns lite osmakligt på något vis? Nej, julen handlar förstås allra mest om sexiga underkläder och reklamskyltar lyser upp i vintermörkret...
"ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det" Joh 1:5


Då är det trevligare att som jag bli hembjuden till en klasskompis på mat, julmust och skumtomtar och få höra lite julmusik blandat med Carolas version av "Som när ett barn kommer hem om kvällen". Trevligt häng, och självklart blev det senare än planerat.

Dagens ljud (vilket inte kommer att vara med varje gång) är promenaden över det frostiga gräset nu när jag kom hem alldeles nyss. Men jag vet inte hur man lägger in ljud, så det kanske dyker upp senare. Nån som kan?

Nu är det klippt...

Idag, den 25 november, har jag officiellt gått från att vara riktigt långhårig, till lite lagomt korthårig.
Men det är hemligt. Ett tag till. Därför kommer ni inte att kunna se det här inlägget förrän det har gått några dagar. "Låt i alla fall alla du känner i Stockholm se dig innan du lägger ut det på Facebook och på bloggen."

Tänk på att jag har VÄLDIGT svårt att hålla tyst om nyheter som jag varit med om... Idag, 28 november, vill Ellie ladda upp sina bilder från klippkvällen på Facebook, så då offentliggör jag det innan. :)

Men nu ska jag först se vad de säger i skolan imorgon (26 november), och sen ska jag fixa kuvertet där jag ska skicka iväg den avklippta tofsen till Perukmakeriet i Fruängen. Spännande!

Det hände efter cellgruppen. Jag sa: "Jag har med mig borste, sax och tofsar. Vill någon klippa mig?" S hakade direkt på (L hade berett marken för henne genom att göra reklam för S kunskaper i området) och fick klippa av mina två flätor. Sedan stod det ett gäng nyfikna vänner omkring och beskådade skeendet. Hihi! Nu är det ovant, men skönt. Jag tror att det till och med är kortare nu än sommaren 2004 (innan jag flyttade till Stockholm). Det är åtminstone mer uppklippt i alla fall. "Alla tjejer passar i den här längden."

Privilegier och nåd... mest nåd tror jag

Jag är bekant med och känner så många helt fantastiska människor...
Tanken gör mig lycklig.
Makalöst mycket nåd.

Idag har jag blivit knockad av minst två...

Ofattbart.

(Och varför har jag ingen etikett som heter: "glädje", "lycka" eller "skratt"?? Deprimerande... "Festligheter" är liksom fel ord...)