Video, TV och tacos

Som en förgyllning. Äntligen en deltävling på tv. Efter en fantastisk undervisningsvideo om identitet och en lång och intressant diskussion. Jag var i Spånga, oförskämt nära stationen, hemma hos Christins vän Karin. Fatta vad bra det är att känna folk som känner folk. Vi fick tacos, jag och Christin, när de andra gått hem och melodifestivalen skulle börja. Lyx. Ja, gott. Och glass och chokladsås. En toppen lördagseftermiddag och kväll, efter en trevlig vandring runt i Vällingby Centrums alla lämpliga butiker med Ingrid.
Jag var hemma en dryg kvart efter det att vi kollat på Karins dator när bussen gick. 179:an... Säger bara det. Fantastisk buss.

Åtaganden

Nu mycket snart vandrar jag hemifrån för att möta min arbetsförmedlingskontakt... Fick nämligen ett brev från dem igen. De vill så gärna ta hand om mig och jag bara reagerar "Vad vill ni mig!" när det faktiskt var jag som gick dit och skrev in mig även om jag aldrig haft det där obligatoriska mötet. Detta möte ska jag nu gå på. Otäckt. "Vad vill du med ditt liv?" "Vad kan du och vill du göra?" Vad vill dem att jag ska svara på det? Men eftersom jag inte jobbar idag, och de ville ha mig dit inom fem dagar från den 14:e räknat, så känns det synnerligen lämpligt att pallra sig dit just idag. Har kompletterat mina meriter sedan jag varit tvungen att söka nytt lösenord till min profil. Hänger ju aldrig på hemsidan ens.

Undrar lite varför jag ens är inskriven där. Har ju inte bemödat mig att söka till någon a-kassa, och får ändå inga pengar i bidrag som jag riskerar att förlora.

Tar mycket tid att pyssla med. Borde plugga.

Typiskt

Fick låna först Ellies dator och sedan Evas, men det är uppenbarligen bara min dator som har Real Player som råkade vara det enda format livesändningen gick ut på. Min dator är inte tillräckligt bra för att det skulle bli så bra resultat. Därför sitter jag nu i Ellies rum och lyssnar på radio och bloggar. Så det blev lite likt förra lördagen. Förutom att jag just bloggar och inte försöker lösa korsord... Hm. Ska kanske övertyga någon av nämnda damer att installera Real Player för att vara på den säkra sidan tills nästa lördag. Har nämligen startat lite tradition nu genom att sitta ensam två slagerkvällar.

Det känns verkligen lugnt. Jag mår inte heller helt bra, så det är skönt att inte åka iväg någonstans. Jag har varit lite småförkyld hela veckan och har jobbat nästan heltid (fantastiskt bra). Nu kom höjningen på Jessicas bidrag... Kom. Ja, den var väl helt okej, men har nästan redan glömt den. Eller det var kanske orättvist.

Det är väldigt varmt här förresten. Jag har nu sänkt termostaten som jag höjde när det var femton minus utomhus en morgon och fjorton komma nio grader i mitt rum.

Nu ska jag lyssna vidare, på det sista bidraget. Får se om det är så bra som det sägs.

Småsjuka, barn och annat

Jag är ensam hemma. Det är lite tråkigt. Fast då har jag ju lite tid att sitta här i stället. Tråkigt nog hände det inte så mycket på Skype. Jag är sällan där, så då tycker jag att alla ska vara tillgängliga när jag väl kopplar upp mig. Men min syster (som är i Norge denna termin och som jag inte pratat med på mer än en månad) är där men ändå inte. Säger sig ha gäster. Det får hon ha. Det är okej. Nu kom någon hem! Det var nog Ingrid.
Tog en paus i skrivandet och pratade nästan 20 minuter med min bereste kusin som just fått reda på att han fått ett stipendium på 25 000 kr för ännu en resa (och ett examensarbete). Coolt.

Och från jobbet idag en dialog mellan mig och en fyraåring som jag hade lite duster med säkert både före och efteråt "du får inte slå och sparka" "du får inte puttas" "ta inte leksaken från honom/henne" "sluta kasta lego":

- Hur många pojkar har du?
(Jag tänker vad menar han... söner)
- Inga.
- Hur många flickor har du?
- Inga.
- Har du bara en man?
(Inte betoning på "en")
- Nej, inte det heller.
- Är du alldeles ensam?
- Ja, eller nej, jag bor med 1, 2, 3, 4 kompisar.
(visar på fingrarna)
- Hur många är ni?
- Vi är fem!
(Håller upp min hand)
- Så är inte fem.
- Jo. 1, 2, 3, 4, 5.
(Räknar mina fingrar.)

Fatta att man inte är alldeles ensam! Fy vad bra! Typ nåd eller så.

Igår var jag jätteseg (jag är lite småsjuk och går på C-vitaminbrus, Bafucin och Ipren 200 mg för att inte övermedicinera mig - kommer förmodligen snart behöva nässpray på natten). Jag tog då ganska illa vid mig när barnen gjorde en stor grej av att jag "pratar konstigt" och en tjej härmade mig när jag försökte läsa för dem. Det säger de ju typ jämt trots att jag förklarat varför. Och så blev jag sur på att jag reagerar som jag gör. Ibland önskar man förpassa barnen till någonstans där ansvaret ligger på någon helt annan än en själv, oftast tycker man om dem en hel massa, och ibland blir man så glad ena sekunden och så frustrerad den andra. Men så är det de gånger man inte fattar vad man ska göra och håller på att bli galen. Det har jag ännu inte blivit. Galen alltså. Det känns ju betryggande på något sätt.

Slageryra?

Kanske att ta i. Men efter att jag lite halvhjärtat sökt efter någon med tv att besöka för en simpel delfinal fixade jag upp en liten myskväll framför radion allena. Tända ljus, lite chipsrester, te och ett korsord (för att ha något att pyssla med medan jag lyssnade). Klart godkänt sätt att hålla sig lite uppdaterad på.

Idag var det väldans fint väder med 5 grader i skuggan och nästan 20 grader på solsidan. (Hur klär man sig då?) Jag valde kappan. På vägen hem under promenaden jag företagit mig mötte jag en man som jag är lite bekant med genom kyrkan. Det var en sådan där "oj känner inte jag...? Jo just det det var ju han" och båda vänder sig om när vi gått förbi och går tillbaka och hälsar således på varandra och pratar lite artigt i någon minut. Fick en komplimang för min fina kappa och gick gladare hemåt.

Fick alldeles nyss (tja halv elva kanske?) en kram från en övertrött Mirjam som kommit hem från en kort skånevistelse (inkl en begravning) och som gjorde mig den stora äran att komma ner och hälsa, vilket gav mig mycken glädje.
Märker annars att jag är väldigt känslig mot ensamhet när man tvingas till det, det vill säga när man vill vara där andra är med andra vill vara ensamma just då. Problemet existerar knappast när man är fysiskt ensam hemma. Det brukar kunna vara ganska trevligt, bara det inte är alltför långa perioder. Så då kan man ju tänka att jag blir glad att få kortbesök i rummet vid hemkomst (om jag är vaken).

Vi fick storfrämmande idag. När jag kom hem efter min lilla spatsertur stod vår hyresvärd i köket och fixade med taklampan. Så nu äntligen har vi ljus där igen efter över en månads mörker. Tyvärr fick dimern plockas bort eftersom de ändå bara går sönder hela tiden. Nu är det alltså på och av som gäller, och endast en lampa i armaturen fungerar. Men nu när det inte finns en dimer längre kan vi ha en lågenergi däri. Bra bra.

Känner mig inte helt frisk. Hoppas att det hinner gå över innan det börjat. Har jobb i nästa vecka också nämligen och får inte vara sjuk... En stor nackdel med timvikariat. Alla förlorar på om vikarien blir sjuk. (Särskilt om man i stort sett är den enda.) Och inga pengar. Så jag är glad att jag bara har behövt ringa en gång än så länge och säga att jag inte kunde komma. Det var när jag skulle åka till akuten och kolla upp mitt hemmaihopplåstrade ögonbryn.

Internet är minsann inte så tokigt när man vill ha information. Sökte på vad de ihärdiga sprickorna i mungiporna kan vara och det verkar inte vara virus. Det är ju iaf skönt. Men de går under den allmänna termen munsår, och jag har uppenbarligen de rätta medlen för att bemästra... Liten notis om läget.