Akt 6

Man skulle kunna förvänta sig en mer genomarbetad serie inlägg,
när jag nu har valt att samla dem som jag har gjort. Men icke.

Idag regnar det inte. Men det är molnigt och ser ut att blåsa en del. Jag vill ner och titta på vattnet. Annars så har jag andra planer för min fria förmiddag. Jag behöver börja samla ihop mig. Om en vecka från idag, har vi börjat städa och ställa iordning på Nybostrand. Det är uppbrottstider.

Kanske borde jag titta lite på vilken litteratur jag kommer att behöva till skolstarten. Att vara lite förutseende är inte skadligt, har jag hört.

Akt 4 - Älskade Nybostrand

Nu är det en vecka kvar av säsongen på kära, kära Nybostrand. Det är allt lite vemodigt. Och jag som var lite orolig innan. Det brukar jag alltid vara, för man vet aldrig hur det blir i förväg.

Jag är priviligierad. Jag får jobba på ett ställe där man dagligen har någon form av gudstjänst (aftonandakter på vardagskvällarna, gtj på söndagarna, och ibland är det lite andakt över sommarkvällarna på lördagarna också), där människor som älskar Nybostrand återkommer år efter år och sprider glädje och trevnad, där sommargäster, sommarvänner, sommarkunder blandas med badgäster och nya bekantskaper. Och i år har ju vädret gett oss mycket att göra också! Härligt!

Det var så skönt i år, också, att alla utom en hade varit med förut. Och att många av oss är grymt sociala. Mycket snack ibland, men det ökar ju trevnaden markant.

Självklart har en del missöden och mycket frustration varit ingredienser också i år. Men vad kan man vänta sig? Vi är ju ändå människor (Tack och lov!) och har ett lite buggigt system (hjälp!).

Facebook, relationer och karaoke

Jag tror att jag kanske använder Facebook lite för mycket. Då tror jag att jag redan har berättat allt av intresse och inte har något kvar att skriva om här. Men det är ju delvis andra som läser bloggen än som är på Facebook... Och tvärtom: Det är ändå ganska få av mina vänner på Facebook som har adressen till min blogg - och då kan jag ju skriva om saker här som jag inte skriver där. (Jag är ju lite hemlig - osökbar... och har inte uppgett min bloggadress i min information där) Samtidigt tror jag att Facebook är en social ventil för mig, även om den egentligen bidrar lite näringsfattigt till relationskontot. Bukfylla, som kan vara ganska trevlig om man håller lite konversationer igång (kan i och för sig väldigt viktigt för vissa relationer, med sådana man inte har möjlighet att träffa så ofta, men som man inte gärna tappar kontakten med). Beroendeframkallande tidsfördriv (noll på relationskontot) ger några små applikationer (spel) som jag använder ganska flitigt...

Jag tror att jag är lite socialt utarmad ibland. Jag har ett ganska stort behov av att ha människor omkring mig, så när jag träffar mina vänner (vilket ändå inte är SÅ sällan) så behöver jag det nästan för mycket. Eftersom jag inte har några relationer i min hemmabas, så måste jag se till att jag träffar folk (och vänner jag känner mig trygg med) så mycket utanför hemmet, så att jag också ibland får lite översvämningar på relationskontot, annars blir jämvikten väldigt svajig (och det blir så tydligt i mig när "det inte räcker"). Jag tror att det var längesedan jag hade översvämningar på relationskontot (i somras möjligen - kanske därför jag älskar Nybostrand om somrarna, nästan alltid folk där), och därför blir det tydligare att jag är ganska känslig. Jag är lite rädd att förvandlas till något som jag inte vill vara (något som kräver och därför kväver vänskap - låter otäckt). Varför ska det vara så svårt att bygga trygga relationer?

Denna reflektion kommer lite ur ingenstans... Det är lite konstigt att jag känner mest såhär när jag nyss har träffat vänner (och varit tvungen att gå). Om jag sitter hemma en hel dag, så är det ofta helt okej, och ibland nästan känslomässigt lättare för då behöver jag inte påminnas om vad jag saknar på samma sätt.

Idag var jag på en fantastiskt trevlig premiärvisning av filmen "Katt-tricket" - en romantisk komediparodi, gjord av två tjejer i min cellgrupp. Det var hur kul som helst! De hade lyckats hyra en salong på biograf Grand på Sveavägen, och vi var finklädda och på premiärhumör allihop. Efteråt var närmare ett trettiotal av gästerna på kinarestaurangen intill och åt buffé. Trevligt, trevligt, och mycket gott. Klockan fyra gick några av oss därifrån. M o M skulle hem till var sin kompis, Ellie skulle på ett slags femtimmars konsertgrejs (och jag hade kunnat få följa med där, men det kostade 300 kr, och det var lite i överkant kände jag), E och H skulle sjunga på en happening med sin gospelkör nu ikväll och följde inte med till restaurangen. Sen fanns det inte så många fler som jag kände frimodighet att hugga tag i, så jag åkte hem efter att ha hängt lite med Ellie innan konserten. Då har jag ändå haft vänner omkring mig i 4 timmar... Men det kändes så fruktansvärt tråkigt att åka hem till ett tomt hus. Men jag har planerat att låna grannens TV lite. De är så gulliga som låter mig låna den, när de inte är hemma.

I skolan är vi mitt i en femveckors VFU-period, och jag är på en förskola 8.30-15 varje dag under veckorna och försöker hitta på saker att göra för att kunna göra mina VFU-uppgifter och examinationer tillfredsställande. I torsdags så hade vi en muntlig examination där vi skulle analysera några samtal som vi hade haft med barnen, så då var jag i skolan istället 9-11. Vi fick också tillbaka vår skriftliga examination som vi lämnat in den 12:e oktober... Den gjorde mig superglad! Jag hade inte hunnit att riktigt läsa igenom den innan jag skickade in den, eftersom klockan var närmare halv fyra på natten när jag blev klar. Den skulle vara inskickad innan åtta på morgonen. Jag var alltså väldigt trött, och inte tillräckligt fokuserad för att bedöma den, så jag lät helt enkelt bli att läsa igenom den ordentligt. Efter det har jag inte vågat läsa den... Förrän i torsdags, alltså.

Efter muntliga examinationen behövde vi inte åka till VFU:n, så jag passade på att hälsa på borta på Pärlan i Rinkeby. Barnen har blivit så stora, och jag blir så glad av att många av dem fortfarande känner igen mig. Jag var där en sväng för ett par veckor sedan för att göra en uppgift från skolan tillsammans med en tjej i mitt studentarbetslag, men då kändes det besöket lite mer formellt, så det var jättemysigt att bara komma dit i torsdags utan att ha någon särskild anledning annat än att jag vill träffa dem.

På kvällen hade vi församlingsmöte i kyrkan med soppa, och vi funderade kring vad församlingen är och vad vi vill att den ska vara. Intressant och trevligt.

Igår var jag på förskolan igen och försökte spåna på hur jag skulle hitta språkspår som barnen var intresserade av att jobba vidare med... Känns lite osäkert med den kommande examinationen. Den ska bygga på saker vi ska göra med barnen utifrån deras intresse som ska beröra språk i vid bemärkelse. Och dessa saker ska vi göra de tre sista veckorna på VFU:n nu... Och efter det ska vi läsa litteraturen som vi sedan ska använda oss av till tentan. Känns lite... svårt. Ja.

Igår kväll åkte jag till Alby för att hänga med I. Hon och tjejen hon delar med har en jättefin lägenhet på sjunde våningen. Jag o I gjorde varma mackor sedan sjöng vi karaoke hela kvällen! Det var fruktansvärt kul! När jag skulle åka hade vi glömt en av sångerna jag sjöng, men sedan ringde hon när jag satt på tunnelbanan och sjöng den för mig. Precis när jag hörde ringsignalen hade jag också kommit på den. Roligt! :) Jag rekommenderar starkt www.karaokeparty.com! Det är typ som Singstar, fast på Internet. Vi tyckte att den var lite bråkig med oss i bedömningen ibland, men att utbudet av sånger var så stort (även olåsta) och att man faktiskt kunde få en form av bedömning, gjorde att vi höll på med det tills vi var tvungna att snabbt skynda oss till tunnelbanan för min hemresa. Man behöver inte ens registrera sig om man bara vill ha bedömningar till varje enskild sång! Men det tror jag att man måste göra om man vill spara resultaten. Petitesser! :)

Nu tror jag att det är dags att sluta!
Nu ska jag gå och borsta tänderna (godiset i Alby var billigt och jag hade kvar en del som jag just åt upp), sen ska jag kanske sjunga lite karaoke innan jag går upp till grannen och tittar på Little miss Sunshine. Blir nog att jag går på gudstjänsten i New Life imorgon... Hoppas att jag orkar till den klockan 10.

En liten Nybostrandsredogörelse - galet sommarväder!

Det är sommar. Skitmycket sommar. Det är bra. Då får vi glada, och möjligen lite nöjdare semesterfirare på Nybostrand. Säsongen har kommit igång och sedvanliga missöden har självklart infunnit sig. Dock ännu ingen katastrofal fel- eller dubbelbokning. Men den som väntar på något gott... (eller nåt)

Jag känner mig ganska varm i kläderna, och då menar jag inte endast bokstavligt. För det ÄR hett med en svart t-shirt i lite tjockare bomullskvalitét i en föga fläktande arbetsmiljö. Men det känns att jag har jobbat där förut, och jag känner mig ganska säker på det mesta av det som jag gör där. Det känns bra och kul.

Igår kom Elise (med i samma cellgrupp som jag i Sthlm) och två vänner till henne från Värnamo och bodde över på Nybostrand i tält. De kom över på lite te efter att jag slutat, och imorse åt vi frukost tillsammans på verandan hemma hos pappa. Mycket trevligt!

Igår chockerades vi alla av något på Nybostrand mycket ovanligt. ALGBLOMNING... Tänka sig. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin sett det "på riktigt" förut, så jag tyckte att det var lite spännande. Men det bästa var nog att det hade försvunnit i morse (för att visserligen krypa tillbaka framåt kvällen, men ändå). Bältet med "blomningen" brukar vanligen stanna längre ut i havet och inte riktigt nå in till vår strand, men det har varit ganska vindstilla i några dagar nu (tills idag), så då blir det säkert gynnsammare för algerna. Se nedan för en liten bildkavalkad på sörjan i vattnet.

Ett av de lite festligare missödena som inträffat på Nybostrand hittills i år är att vi vid vår första matleverans skulle få en aktuell orderbok. Etiketten anlände, dock utan fysisk motsvarighet. Om orderboken inte var förklädd, vill säga... till två små flak med konserverade vattenkastanjer. Hur i hela världen det kan ha gått till, är det ingen som begriper! Hur kan man INTE se att vattenkastanjerna inte är den orderbok som etiketten ska sitta på??

På grund av brister i kommunikationen personalen emellan (information i tre led är inte att rekommendera), lyckades vi beställa 30 kg smör (förpackade i tre stycken tiokilos lådor med 500 grams smörpaket), samt två kartonger ägg innehållandes 12 gånger 12 ägg... Så många behöver vi verkligen inte, även om det går åt en hel del vid bakningen. Dessutom råkade vi uppenbarligen beställa 10 kg tomater (i stället för 10 stycken tomater - hade hamnat på fel lista). Dessa missöden var dock till synes ganska lätta att korrigera. Ett samtal till leverantörens kundtjänst löste det så att vi fick returnera de två kartonger smör som inte var öppnade, samt de två stora lådorna med ägg. Tomaterna kände jag viss tveksamhet inför om man kunde "ångra" eftersom de lär bli dåliga till fredag då leverantören kommer med nya varor och hämtar de returnerade. Till min stora förtjusning sa tjejen på kundtjänst att vi får behålla tomaterna, men att hon gör en restnotering (eller vad det nu heter) på dem. Vi fick alltså 10 kg tomater gratis, trots att vi hade råkat beställa dem. Skumt, men mycket glädjande för en lätt chockad föreståndare.

Stugor och platser är ännu inte så välbelagda, men snart är semesterveckorna igång och då brukar det bli trångt. Vecka 29 och 30 är nästan fullbokade redan...

I veckan ska jag jobba på min proffskarriär som körsångerska (sysslade även lite med detta förra året). Jag ska vara med i sångarskaran på sommarkvällen nu på lördag, och vår första övning är imorgon eftermiddag (jag har ledig dag), och det är ju inget konstigt med det. Det mer spännande händer på tisdag kväll. Samtidigt som jag jobbar (själv dessutom), ska jag delta i sångövningen vi har då. Även på lördagskvällen jobbar jag - tack och lov inte själv - så det ska nog gå bra. Eftersom jobb och övning, och jobb och uppträde är i samma byggnad så ska det hela troligtvis gå att genomföra, men jag får alltså i praktiken betalt för att sjunga tillsammans med andra som sjunger för nöjets och underhållningens skull. Och allt med kassörens goda minne... (han har inte sagt emot, i alla fall) Häpp...

Mums...

Helg och annat

Det har varit en oerhört händelserik vecka... Jag har roliga saker att göra nästan hela tiden!
Jag har nästan svårt att hålla isär allt. I torsdags och fredags kväll ställde vi i ordning med loppisen i kyrkan. Det var egentligen inte så väldigt mycket saker, men mycket blev ändå sålt i lördags. Jag köpte några fantastiskt fina saker. *glad* Bland annat en liten telefonhylla i teak med låda och stringhylla (40 kr) och en jättesöt wannabe-gammal plåtburk för ingefärarån (kostade 10 kr, men eftersom jag köpte den på förköp fick jag ge 20 kr).

När städningen efter loppisen närmade sig slutet ringde Ellie lite lägligt och ville ha sällskap inne i stan innan hon skulle börja jobba. Vi gick och tittade lite på klänningar inför Emelies och Tobias bröllop i augusti, och sedan följde jag med till hennes jobb på City Backpackers. Det var helt fantastikt att få sitta där och hänga. Så fint de har det! Och så inspirerande det var för mig att vara på ett ställe som påminner mycket om Nybostrand. Jag har såklart en liten oro inför sommaren, som alltid, men att få sitta hos Ellie gjorde mig bara förväntansfull. De påminner om varandra på så sätt att det i första hand är ett ställe att bo på (vandrarhem/sommarboende med stugor o camping), och först i andrahand ett café (som service). Cafét har därför låg omsättning och kan därför vara knöligt att planera och organisera för. Fördelen CB har är att det håller igång hela året, medan Nybostrand på sätt och vis får nystarta varje sommar. Men när jag skulle lämna vandrarhemmet var jag väldigt glad.

Jag åkte till Fridhemsplan för att möta upp Elise. Vi gick sedan på Betelkonserten "Groove" som höll till i New Lifes foajé. Väldigt trevligt det hela, men dagens många glädjeämnen hade gjort mig synnerligen uppspelt och det höll i sig. Efter konserten hamnade vi i samspråk med lite annat folk, och kvällen slutade med att vi hamnade i Tyresö för att titta lite på en utomhusravefest i mitt ute i skogen i mörker och fantastiskt månsken. Jag var inte hemma förrän närmare tvåtiden på natten... Äventyr! :)

I söndags var jag på gudstjänst i Hässelby, och sedan åkte jag ganska omgående in till stan. Jag hade nämligen lyckats få med mig Ellie på en biovisning av gamla skräckklassikern "Brunnsmonstret", inspelad för ca 10 år sedan ca 7 km öster om Trelleborg... Ellie, i sin tur, hade bjudit med sig Elise och Anton, så glada och förväntansfulla (kanske mest jag: glad/nervös) åkte vi till Zita - Folkets Bio och mötte upp med Emil och hans vänner. Vi fick givetvis också titta på "Team 81 + Dala"s Rügencyklarfilm, som då var mer tillägnad Emils gäster än mina... :)
Efter filmerna gick Ellie, Anton, Elise och jag till Taco Bar och åt mumsig nachostallrik. Elise gick därefter till Filadelfiakyrkan och vi andra mötte upp ett New Life-gäng på GLASS, och lyckades få smaka supergod italiensk glass.

På kvällen var det dags att gå till Filadelfiakyrkan för att lyssna på gospelkören Elise sjunger i, Birka Gospel. Trevligt, trevligt! Väl hemma sprang jag en kort runda och åt en varm skål grön ärtsoppa med lax.

Nu i veckan har jag arbetat med projektet på förskolan. Det blev mer av det än vad jag först hade trott, och jag är ganska nöjd.

I måndags köpte jag ett par löparskor (som jag ska byta imorgon) och på kvällen var det församlingsråd. Igår "jobbade" jag över en timme för att bli klar med väggdokumentationen, sprang en runda när jag kom hem i mina gamla skor, och på kvällen Ungdomsråd i kyrkan. Kvällen avslutades hos gannen som bjudit hem mig på Eurovisionsemifinalkväll. Idag hade jag min sista dag för terminen på förskolan, och när jag skulle cykla hem upptäckte jag att jag hade glömt cykelnyckeln hemma. Så jag tog bussen hem. Hann landa lite, och gav mig därefter iväg till förskolan, hämtade cykeln, cyklade till Johannelund och åkte till Louise i Sköndal där vi hade kvällens cellgrupp.

Många saker...
Och jag har en känsla av att det inte kommer att bli så mycket lugnare. :)

Nedräkning

Nu är det mindre än en veckas jobb kvar.
Det känns ganska bra faktiskt, även om jag mestadels har trivts på jobbet i sommar.
Nu är det "bara" att börja kolla upp saker inför skolan. Känns ganska avlägset, men det är det ju såklart inte. Plötsligt är det ju bara. Jag borde kanske försöka att låna en del litteratur den här gången. Köpa blir förmodligen ohållbart.

Idag verkar temperaturen vara bra för rundan dessutom. Och inte lika omotiverande blåsigt som i förrgår. Måste ju tänka att det är kul och att det har någon form av funktion, för annars kommer jag att ge upp så småningom.

Pappa spelade in Morden in Midsomer igår kväll. Jag ska passa på att se det någon dag. Annars så kom jag hem i bra tid igår. Kom ifrån jobbet när jag skulle o allt. Bra när det händer.
Vi var på personalmiddag med sommarjobbarna på Harmony i Trelleborg, så jag o E hämtades direkt från jobbet. Min kusin o moster hoppade in o hjälpa till. Och när jag var tillbaka (E behövde inte komma tillbaka för en timmes jobb - lugn dag) hann jag putsa fönster utan att bli särskilt avbruten. Skönt att få det gjort.

Köpte en digitalkamera åt mamma i förrgår. Ringde henne på jobbet först o frågade om hon ville köpa den. Den var till ett bra pris och verkar dessutom bra! Roligt. Ska bli kul när hon börjar använda den också. :) Jag blev själv lite sugen på en likadan när jag provade den igår, men jag har ju redan en kamera som fungerar bra. Så det blir inte så.

Övning ger färdighet

Eller träning ger resultat.

Eller så kanske bara vädret var augustikvällssvalt, Jamie Cullum perfekt springmusik, och maten tillräckligt långt ner i magen...

Hur som helst så var detta ett av de skönaste springpassen jag varit med om.
Medvind o rejält med motljus (kl var 20 när jag begav mig hemifrån) på ditvägen, motvind på hemvägen och lurar som envisades med att hoppa ur öronen till trots.
Var inte helt slutkörd efter långa rundan, även om jag var trött o varm.
Kände mig supercool och lagom joggingfräsch! :)
Eller ja... ganska supercool i alla fall. *skratt*

Kan ju vara att det bara är en slags topp, men jag hoppas ju att det blir sådär trevligt fler gånger.

Men varför har Jamie Cullum så många deppiga texter? Musikstilen månne?
Eller är det en form av selektiv hörsel? Konstigt i så fall.

För övrigt firade jag min lediga dag med att vara lite lagom sommarfin. Fått (låna?) ett par vita lite vida trekvartsbyxor av söta syster, matchade med gammalrosa topp och farmors fina sjal. När jag inte sprang alltså.

Var bjuden på storfika hos pappa o Anki.
Träffade min gamla ungdomsledare (12 år sedan hon slutade) o hennes familj. Lekte med hennes son Albin (snart tre år). Fick hålla fina bonusbrorsonen Sven en bra stund under fikat. Mysigt!

Det har varit en riktigt trevlig dag!
Trots lilla gästspelet på Nybostrand ett par minuter... Men glassen har ju kommit. HURRA!

Dagen bekräftelse:
Du ser sportig ut.

Motivation, välkommen tillbaka!

Haha. Och idag var jag på jobbhumör igen!
Och trots att det var ganska stressigt på jobbet emellanåt, så kändes det kul att vara där. Bra. Men glassen är hopplöst slut... Inte mycket kvar alls.
John ringde till Diplom-Is idag och informerade om läget, och det lät som att han varit bra på det. Hoppas bara att det resulterar i att vi får mer glass imorgon.

Fick massor med hjälp vid stängningen idag, och plötsligt blev det mycket trevligare att stänga trots att jag ändå behövde jobba över 25 min.

Jag är på ganska bra humör med andra ord. Ledig imorgon. Orkade 5 km i förmiddags, bjöds på extra frukost hos moster o morbror (o Lotta o Sus) och badade i brungrumligt vatten därefter.

Upp och ner

Jag tror att min senaste tvådagarsledighet inte var helt bra för jobbmotivationen. Jag är grymmans otaggad... Försöker att ändra på det, för jag kommer ju inte att stå ut om jag ska gå omkring o stressa upp mig.

Jag åkte till Linköping o hängde lite där i onsdags o torsdags. Åkte hem fredag förmiddag o kom alldeles lagomt hem för att hinna till jobbet 15.30. Inte konstigt om man känner sig otaggad då. Trött o seg efter tågresa. Men sen har det liksom hållit i sig. Att det bara känns jobbigt. Kan kanske bero på att det varit stressigt och blivit långa dagar o nästan utan rast o mat. Svårt att hålla motivationen i topp när mycket är slut, och man är ansvarig för att allt ska fungera.

Det är omöjligt för ett litet ställe som vårt som har så låg omsättning att kunna planera vettigt för inköpen och på personalfronten när det blir rusning. När det vanligtvis är så lite kunder blir det svårt att arbeta in de rutiner som behövs till när det kommer många. Tokkörigt igår o idag mellan 2 och kvart över tre ungefär. Tack o lov behövde jag inte hoppa in tidigare idag, vilket jag gjorde igår.

Kvällens lilla grämelse var en kund som ville ha en Cafe Latte o en Cappucino efter att jag rengjort espressomaskinen. Men det var bara att bita ihop och vara trevlig och fixa kaffet. Det var ju inte kundens fel att jag försökt vara ute i god tid. Och jag har dessutom börjat tänka kostnadseffektivt. Som att jag gjorde två sallader igår kväll (grekisk o tonfisk), för att vi skulle tjäna mer på det trots att jag skulle behöva jobba över pga det. Min lilla kalkyl ikväll sa mig att det var möjligt att vi skulle tjäna på att sälja det där kaffet, men jag är ändå lite tveksam. Men så länge vi har öppet så ska vi ju sälja saker, så det var nog rätt i alla fall.

Imorgon blir det nog lugnare eftersom semestrarna börjar ta slut, men vi hoppas ju ändå på att det kommer en lagom jämn ström kunder, så att vi får sålt saker. (Men tillräckligt lite för att vi ska hinna baka nytt!)

Igår joggade jag korta rundan i lite högre tempo (för att bli klar fortare o lagomt till maten). Det var bara så våldsamt varmt! Men jag fixade det o var jättenöjd när jag väl kommit hem. Ska försöka ge mig ut imorgon förmiddag igen. Gäller ju att hålla igång nu när jag varit så duktig. Hoppas att det går att fortsätta i höst också med ungefär samma frekvens, men jag vet inte om jag fixar det. Har ganska låg tillit till min egen uthållighet. Men försöka går ju.

Underbara, omöjliga bokningsprogram

Scen 1
Två par kommer fram till receptionsluckan.
"Hej, vi har bokat två stugor till på söndag." (fredag idag)
Söker frenetiskt på datorn efter nämnt efternamn.
"hm... kan inte hitta er... men vi har nog två andra vi kan lägga in er i"
"Mannen vi pratade med sa att vi fick de två sista lediga stugorna"
Tittar på de olika stugorna för att se om jag hittar namnet.
"Ja, det här var konstigt... vad för slags stuga var det?"
"Med dusch"
"Nä, men vänta... jag hittade något här. Rätt förnamn men annat efternamn."
"haha... men det heter du ju inte än" (säger hennes förmodligen blivande man)
"Men oj... det här var udda.. i ena stugan står ni bara för en natt. Men de är ju lediga båda nätterna i alla fall o annars verkar det stämma."
Lämnar nycklarna och hälsar dem välkomna.

Normalt när man gör en bokning av flera stugor så sker det per automatik att de blir bokade lika länge. Och det blev det troligtvis i detta fallet också. Men i stugans översikt så var ena stugan endast inbokad en natt. Hur det har gått till begriper jag inte. Det är ju omöjligt att i samma bokning ha två olika datumspann. Bugg i programmet.... måste vara det. Fattar inte hur. Att jag sen inte hittade namnet jag letade efter gjorde ju det hela än mer spännande.
Det var dock inget problem att avboka bokningen och lägga in den på nytt. Då såg det lika ut i stugorna. Häpp.

Scen 2
Jag har varit på kvällsandakt och Mira ropar in mig till receptionen.
"Det är två tyskar här som säger att de bokat, men jag undrar om de inte är på fel camping... kan det vara Dalabadet de skulle till, för jag kan inte hitta dem?!"
Jag hälsar på det tyska paret, sen visar hon mig namnet som de skrivit ner. Varpå jag skrattar till lite.
"Nämen... jag tror jag har sett dem i bokningen... fast med helt katastrofalt fel stavning och typ helt annat namn. Det står typ Chactus eller nåt sånt. Känner igen förnamnet också."
Jag bläddrar lite bland stugöversikterna, för jag har ju sett namnet där förut, men kan inte hitta dem. Börjar bli lite nervös, för tänk om nån råkat avboka dem...?
Söker på efternamn innehållande "ch" och hittar till slut kunden. Ser att bokningen ligger där. Inte avbokad. Helskumt att den inte syns i översikten.
"Mira, du kan väl korrigera namnet nu och ta hans adress? O sen får du avboka o boka om så att de syns i stugöversikten. Om du hinner göra det ikväll... skriv ner det annars."
Jag står kvar o hjälper lite med några småsaker till medan Mira fixar och jag är helt förundrad över det här programmet. Visserligen har det haft många buggar innan också, men på det här sättet?! Och flera gånger på en dag...

Det kanske inte bara är jag som är trött?

Detta är mitt tvåhundrade inlägg på den här bloggen. Jag hade tänkt att jag skulle gjort någon form av jubileumsinlägg, extra festligt. Blev ju inte riktigt så.

Dessutom är jag trött. Och i en slags väntan. Saker som inte går att göra så mycket åt är inte värda att lägga ner en massa tid på, har levt lite efter den devisen i veckan.
Och nu är det helg. På riktigt den här gången. För jag är ledig. I sammanhängande tre dygn. Yeah. (Fredag 15.30-måndag 15.30) Imorgon ska jag hänga med syster o mamma. Mysigt.

Veckans happenings:
- Den medelålders tysken som sov i bilen till tältpris och som gav mig sin adress (o en nyckelring köpt på en av färjorna) o sa att jag fick skriva om jag ville.
(Som reste ensam och förmodligen bara ville ha någon att prata med, men därför kunde tolkas lite... tja... flörtigt?)
- Volleybollen. Det var många som var med och spelade i onsdags och det blev riktigt bra spel. Kul!
- Kusinerna.
- Stamgästkontakterna. Löv my stammises.

Klockan nästan ett. Nu sova.

Jobb och släkt

Idag jobbade jag kväll igen, så jag passade på att ta en liten promenad innan lunchen. Efter gårdagens hårdträning (var ute o joggade med systern min som trots att hon hävdade att hon var otränad var oförskämt pigg efter den något mer än vanligt ansträngande turen) tyckte jag att jag behövde varva ner med en långpromenad till Dalabadet och tillbaka (ca 5 km totalt).
Såklart krockade min arbetstid med min morbrors 60-årsfest, och såklart missade jag återigen en kusinskarabild. Till min oförställda glädje dök dock (den på festen närvarande) kusinskaran upp en stund innan stängning och förgyllde med en tallrik med fransk chokladtårta med grädde och något slags fruktsallad. Och så bara njöt jag av att ha så fantastiskt fina kusiner!

Efter jobbet, som jag dock lyckades sluta i tid för en gångs skull, så vandrade jag bort och deltog i efterfesten (ost o kex). Mysigt! Jag tänkte på vägen hem från festen att jag kanske har världens bästa släkt, men jag tror inte att det går att tävla i något sådant.

På jobbet idag hade jag min för säsongen första "fixa till en avancerad dubbelbokning". Det är ganska roligt. Så länge det finns plats så att det går att korrigera. Och det gjorde det. Jag har dock ingen aning om hur det lyckades bli en dubbelbokning... Jo, att det lyckades förvånar mig inte, men mer hur det kunde ha gått till. Det var ytterst förbryllande, och jag kunde inte komma på något riktigt vettigt alternativ. Men jag kom åtminstone fram till att det mest troliga var att det var en faktisk dubbelbokning, och inte någon som bokat för någon annans räkning, som var ett av mina alternativ. Och denna dubbelbokning hittade jag tack vare ett missförstånd med en annan gäst! Som vi löste sen, tack vare att gästen ringde upp för att kolla så att det blivit rätt, vilket det inte hade blivit... Ehum.
Jag tröstar mig med att det inte var jag som orsakat dubbelbokningen i alla fall. Och så berömmer jag mig själv för att jag är så skarp så att jag hittade den. Eller nåt. :)

Och nu är det jättemycket folk på Nybostrand, och det är väldigt roligt. Barn som springer runt, mina vänner stammisarna, och fina kaplaner (gårdspastorer/gårdspräster som har en vecka var).

Jobbtider

Jag började jobba på älskade Nybostrand i måndags. Ännu har inte riktigt säsongen kommit igång, men jag har hunnit bekanta mig lite med vice föreståndaren och hans flickvän.
Det känns som att det kommer att fungera.

Men idag råkade jag ut för en sådan där incident som ibland gör jobbet lite frustrerande.
En av våra gäster ringde upp för att ändra tid de skulle stanna, och det var inga problem med det. Det som var problem var att de inte alls var nöjda med den plats jag gav dem förra året.
Och jag kan inte förstå hur det kunde bli fel. Igen. För det var jättemycket strul med deras bokning förra året. Jag kan inte tänka mig att jag skulle ha slarvat. Inte med dem. Det skulle jag inte göra med vett och vilja. För det är rent ut sagt skittråkigt med gnälliga och missnöjda kunder. Under samtalet "hm... ja... jag vet inte hur det blev såhär..." Och så erbjöd jag dem den enda andra platsen som var ledig, men det visste hon inte om det skulle vara så särskilt lyckat. "stökig plats" Hm... har vi ens några stökiga platser, undrar jag i mitt stilla sinne. Men kunden har såklart alltid rätt, och jag försökte vara så trevlig jag kunde utan att riktigt kunna lösa det hela. När jag la på blev jag bara arg. Egentligen inte på gästen. Utan på att det ibland bara går fel. Och att man inte kommer ihåg varför vissa saker gjordes. (Som den uppenbara "felplaceringen".) Jag misstänker att jag hade något bra motiv, då. Och att hon måste varit införstådd med det. Jag kommer i vilket fall inte på det nu med bevisbar säkerhet, och det är nog bara bra. För hon har som kund givetvis rätt. Eller hur var det nu? *suck*

Igår rensade jag bort stora mängder intorkade flugor i spindelnät vid kiosken. Det är ganska äckligt. Idag åkte de andra o handlade inför uppstarten. Många saker. Och jag fixade listor o bokningar. Kära nån. Det kommer säkert bli miljoner fel i år också.
Igår kväll träffade jag övriga personalen på en personalgenomgång inför säsongen. Det blir nog bra, men alla utom en annan än jag är nya. Spännande värre.

Häpp. Nu ska jag gå och duscha. (Ska se hur länge jag lyckas hålla joggingen igång den här gången.)

Tankar i sena timmen

Vi är tre stycken över arton på min arbetsplats. Man tänker att det borde gå. Men så kan inte nån någon helg, en kan ingen helg (hon har ett annat jobb också), och jag kan inte jobba hela tiden. Ibland märker man att man är äldst. "Nej, men du skulle ju kunna..." En för mig vanlig replik numera. Jag tycker inte att det ser så bra ut att sitta och spela på bokningsdatorn, men det är kanske bara jag som tänker så. Jag har andra ögon. Annan rutin. Även om jag inte fixar allt hundraprocentigt märker man att jag haft några år till på mig på något sätt. Och att jag har en annan koppling. Jag älskar Nybostrand. Jag älskar människorna och församlingen som driver det. Och det är ju där jag har vuxit upp. Och fatta vad jag älskar alla roliga möten med gästerna. Inte konstigt om jag vill att allt ska vara bra.

Jag är trött.
Jobbar över en halvtimme, och känner mig nästan ändå lite ofärdig när jag lämnar, och frågas därefter vad det är som tar sådan tid. Lite otacksamt, när jag faktiskt inget hellre vill än sluta i tid. Men jag vill inte lämna en katastrof bakom mig. Svår avvägning. Vissa saker måste göras. Andra borde. Åter andra saker skulle vara en bonus för den som öppnar.

Jag har haft roligt idag ändå.
Jag var nere och badade i kallt vatten tillsammans med min syster. Kanske var det 18 grader, men jag tvivlar på att det var 17 ens. Efter kalla doppet i havet fick vi åter en liten kalldusch när vi kom upp till Nybostrand och hörde att en av våra gäster som kom sent igår kväll inte fått sin nyckel utlagd som han blivit lovad, vilket innebar att han fick ta in på hotell istället, och kom med den räkningen till oss idag. Vi fick ringa runt till lite folk för att känna oss fria i att kompensera honom förlusten. En väldigt pinsam händelse hursomhelst. Jag och Ulli åt hemma hos mamma, och sen fick jag låna hennes bil för att åka och handla frukt och grönsaker till caféet. Det gick bra. Expediten i kassan var rolig.
"Bara nyttigheter"
"Jag jobbar på ett café"
"Ah.... Ska ni göra landgång?"
"Nä, toast"
"Ja, det är ju också gott."
"ja, det är det"
Uttömmande dialog, tycker ni inte? :)

I söndags kom Anders och hälsade på. Det var roligt. Vi cyklade till Smyge och köpte glass.


Och så ska Ingrid komma och hälsa på i nästa vecka. Jag längtar!

Nu vill jag sova.

Du vet att du är lätt utarbetad när...

...du håller på att börja gråta bara för att du råkar skålla dig lite på espressomaskinen när du rengör den. (Någonstans rinner bägaren över.)
...du får svårt att tänka när du pratar med gäster och kunder (kan också sammanblandas med att klockan börjar närma sig stängningstid)
...du glömmer bort hur mycket fint det är på jobbet (igårkväll bara gnällde jag över allt när jag kommit hem)

Jag har insett att det på något sätt inte räcker med en dag ledigt för att kunna återhämta sig, även om det inte är fem dagar tills nästa gång. Och nu jobbar jag imorgon, fast jag äntligen skulle ha haft mina två dagar. Dessutom det sena passet igen. Jag tycker bäst om att jobba då, egentligen, men det blir tyvärr ofta att jag inte lyckas komma ifrån halv elva när det är tänkt. (Idag lämnade jag nog byggnaden fem i elva.) Bra för ekonomin, men dåligt för mig. Och det känns inte så bra att lämna mycket disk kvar i stället, även om den är ren.

Nej, det var egentligen en väldigt bra dag idag. Lugnt, men ändå lite småpyssel att göra. Sen släppte jag hem L efter mindre än fyra timmar. Och det var rätt, men plötsligt hade jag att göra i ett. Ombokningar, nya gäster, oskrivna kvitton (hur gör man då?), extrabäddar, ordna upp dubbelbokningen, hitta någon som kan jobba söndag em (för få av oss som är tillgängliga - hitta någon utifrån...hm.) Härligt men intensivt. Och så blev det en fin kväll, även om vädret verkat smålurigt lite hela dagen.

Fast badvattnet är kallt, vi säljer dåligt med glass, nya rutiner, överflödiga rutiner, kontrollanter och restriktioner. Jag fattar inte hur egenföretagare som driver caféer och restauranger kan hålla allt i huvudet. Jag får bara gång på gång bevisat för mig hur disträ jag är. Börjar på ett ställe, blir avbruten eller avbryter mig själv med något annat jag kommer på, glömmer vad jag var på väg att göra innan jag avbröts, gör något nytt... Och så håller det på. Jag är så glad att jag bara är vice föreståndare... Men jag oroar mig och irriterar mig på att det aldrig kan fungera problemfritt. Men det är ju detta här som är livet.

En av våra sommarkunder frågade mig igår om jag hade mött Gud. Han trodde att han hade gjort det någon gång när han varit i en kyrka, "men jag kan inte kalla mig särskilt troende eller religiös" (kanske inte ordagrant citat). Det var apropå att jag läst teologi... Jag tyckte att det var en så härlig fråga. Tankarna finns ju bland människor ändå.

Det mest spännande imorgon är jag jag samtidigt som jag jobbar ska vara med i kören som ska sjunga på sommarkvällen, "hela kyrkan sjunger". Det ni! Sjunger och får betalt. Eller rymmer från arbetet? Svårt. Men jag är ju ändå där. L får kalla om hon behöver mig. Nu måste jag sova.

Godnatt