Heldag

Idag jobbade jag 9-17.30, och det ska jag göra imorgon också. På bussen hem mötte jag ett av våra syskonpar från förskolan med deras mamma. Eftersom vi bor ganska nära varandra numera, så blev jag hembjuden på mat. Jättetrevligt. Jag blev ompysslad av lillasystern (drygt två år gammal) medan mamman lagade mat och storasystern sov (hon var jättetrött). Mysigt, men jag var hemma vid nio, vilket innebar att jag i nästan tolv timmar umgåtts med barn. Och jag är trött. Fatta att vara förälder!

Det bor en hare trädgården

Jag tänkte flera gånger att jag ville fånga den på kort, men sköt upp det, och sedan en dag så var det plötsligt inte där. Men ett antal dagar senare så var han tillbaka.

Hälsa på min vän, hare.

Andra djur som besökt mig: bärfisen i min krasseodling, och en liten en i taket. Tvestjärtarna vid dörren, kom inte in tack.


Och en liten hälsning från expeditionen i kyrkan. Jag kallar bilden "Katarina bloggar". Har jag inte en ypperligt ergonomisk sittställning, så säg?

Olika saker från tid som gått

Nu. Nu kommer den. Uppdateringen. Fast inte från uppkopplingen från min lägenhet, för den existerar inte (än?).

Jag har en fin lägenhet. Det är roligt att den är fin. Men jag bor ensam nu. Och har sovit lite dåligt när jag först kom hit, men det har blivit lite bättre med det.

Vi har kommit igång med Tonår igen efter sommaruppehållet. Det är roligt. Våra tonåringar är fina. Hoppas bara att det ska bli en lagom stor grupp. De var lite få ibland förra året. Liksom i fredags då vi var två ledare och två deltagare.
Jag skulle ha börjat kören förra onsdagen, men det gick dåligt med det och det var inte min glömska som ställde till det den här gången. Vi hade ett extra insatt styrelsemöte som jag trodde skulle gå fort. Men istället för att ta önskade 1,5 h så höll det på i fyra. Sen var jag trött och körövningen slut. Men det startade en gospelkör nu i söndags, och där vill jag ju också vara med.

Förra söndagen hade jag mina första gäster. Det var fantastiskt! Ellie, Mirjam och Linnea. Och sedan förra torsdagen kom Emelie och Josefine. Lycka! Tack för att ni finns fina ni!

Och jag har jobbat i två veckor. Också bra. Trodde att jag skulle känna mig osäker när jag hade varit borta så länge från barnen, men när de ringde mig den måndagen blev jag jätteglad och när jag kom dit så kände jag att det var en helt annan sak att komma till ett ställe där man varit under ett läsår, och faktiskt kände många av barnen, än att komma till ett nytt ställe och aldrig ha jobbat med barn förut. Det har känts väldigt bra att vara där igen, även om vissa mornar inte har passat ihop med min dåliga sömn. Att lägga sig halv elva när man tänker gå upp klockan 6 är inte en helt lysande idé, även om man inte kan hjälpa det (läs styrelsemöte). I alla fall om man är jag. Men det har gått, och jag är glad! Fortsättningen mer osäker. (Sjukskrivningar gynnar mig, men är desto tråkigare för de som drabbas.) Vet att jag får jobba nu i morgon i alla fall som enda dag den här veckan. Vill jobba mer, även om lite bekymmer har gjort mig tacksam för att jag ändå varit lite ledig. Det tar lite längre tid att komma till jobbet nu också. Bussbyte är spännande. Jag var grymt bortskämd förra året, det visste jag då också.

Lägenhetsrapport:
Jag har en epilepsilampa i hallen. Jag blir tokig på den, och den borde har slutat fungera vid det här laget. Den är inte helt lätt att byta heller, eftersom det är lite högt i tak. Hoppas att det är lampan och inte strömmen till den det är fel på.
Jag äntligen köpt en sopborste.
Ännu inga saker på väggarna. Lite tråkigt, men jag vill att det ska bli riktigt bra.

Egorapport:
Jag är lite orolig. Be gärna för mig. Jag var på läkarundersökning i tisdags. Förmodligen är det ingen fara, men jag får blodprovsresultaten i början av nästa vecka, och har en remiss vidare. "För att vara på den säkra sidan, så att du inte ska behöva gå omkring och oroa dig." Annars var det en ganska trevlig upplevelse. Doktorn började inte undersöka mig, han inledde med att fråga om min livssituation. Det är förmodligen stress, sa han. Men jag känner mig inte så stressad. "Tankens kraft är stor. Kan vara saker från barndomen, eller din osäkra livssituation." Han refererade också till att känna stress på grund av otillräcklighet: "Du vet Gud skapade människan till sin avbild, människan är alltså gudomlig, gud. Gäller bara för henne att inse det, inse sitt värde. Meditation är bra, det finns ju kristen sådan också." Jag lider inte direkt just nu av mindervärdeskänslor, så jag nickade bara. Ja, han hade fått veta att jag läst teologi och att jag var engagerad i min kyrka. Men det var lite skönt att han körde lite psykolog/själavårdarestuk på det hela. Jag undrade för mig själv om han kanske var kristen, men sedan körde han lite allmänreligiösa grejer också, så jag vet inte. Jag nickade till det mesta han sa även om jag inte alltid höll med honom rakt av i hans teologiska tolkningar. Jag var ju inte där för att argumentera teologi, och orkade inte det riktigt heller. Vi kom i alla fall fram till att han skulle undersöka mig.

På busshållplatsen i Hässelby Gård stod en kvinna och väntade på bussen. Hon hade kommit dit strax före mig, och vi började prata. Det visade sig att vi hade minst tre gemensamma bekanta. Hon har jobbat för samma organisation som en kvinna i min församling med bibelöversättning, och är aktiv i samma församling som två på mitt jobb. Fascinerande. Hon var jättetrevlig så vi pratade vidare i bussen tills jag skulle gå av. Jag tror att Gud var med och lät mig få möta henne så att jag kunde få lite annat att tänka på.

Igår var det mycket, fast jag var helt ledig. Eller kanske just därför. Vill jobba. Har förutom fredag timmar på onsdag och torsdag i nästa vecka. Lite skralt. Hoppas mer dyker upp. Så jag var på promenad idag och igår med syfte att hitta vägar ner till vattnet. Jag kom dit till slut, men det regnade lite igår, så då var jag var väldigt tacksam till den som uppfunnit paraplyt. Så hade vi en träff med kören även om vår körledare var sjuk och fikade och bestämde hur vi gör när det inträffar med kort varsel och sånt.

Idag skulle jag ha gått på bio med Ellie och några till och se den där filmen om Mandela? Ja, så insatt är jag. :) Men det visade sig att det var någon bra talare i New Life ikväll som Ellie ville lyssna på, så jag ska nog följa med henne dit istället.

Bettan och Christian - version 2.1

Det vackra paret med näbbar.
TH o Martin en vecka före stora dagen.
Brudparet beundrar...
Barnkören.
Vad är väl en bröllopsfestival utan afrikansk dans?
Och kareoke?
Frukost dagen efter utanför sockenstugan.

Det finns så mycket mer att berätta om, att skulle jag skriva ner allt så skulle inte hela internet rymma de ord som då måste skrivas...
Eller kanske inte. Annat som erbjöds var poesirum, Tv-spelshörna, MAT, disco, klurigheter, syskonspex, TAL, stilla kvällskonsert, Taizeandakt, möten med människor, skapanderum. Och ingångsmarschen vid vigseln fick mig att smälta. (Den slog nästan Fredriks och Josefinas utgångsmasch "Love generation".) Det var thememusiken från filmen "Amelie från Montmartre". Helt fantastiskt. Och vilket jobb alla hade gjort! Man kan tänka att i sådana här lägen är det bra att det var fem festivalvärdar... I am impressed, men som sagt inte förvånad.

Bröllop del 5

I rättvisans namn. Även om det numer inte är helt nytt.

Theresias och Martins vigsel 25 augusti var av det vackra traditionella stuket. Bruden och brudgummen var vackra, gästerna, middagen, festen. Det var ett avslappnat men högtidligt firande med en avslutande allvarligt utmanande predikan framåt natten.

Tack för att jag fick vara med!
...och jag hoppas att ni lyckades hitta skålen från IKEA som vi inte fick tag på.

Och det är praktiskt att ha släktingar i olika delar av Sverige. Jag och Ingrid sov i ett för helgen övergett hus. Tack fina morbror och moster!