Spännande Valborg

Valborg firades enligt traditionen i Vasaparken. Jag hade lyckats få tag på Linda, och väl där hängde vi lite med Minna och Emeli.

Och ett myller av annat folk, förstås.

Det var väldigt kallt framåt kvällen (som det brukar bli), och mina händer var MYCKET missnöjda (alltså vita, och utan känsel, liten nyans blått i något skede).

Linda och jag hittade sedan Hanna och Anders, och följde med dem hem till Anders på Tempus där vi passade på att titta på film, A beautiful mind. Den var väldigt fin! Jag gillar att man verkligen får ta del av huvudpersonens förståelser i så hög grad att man tror på dem. Det ger en stor samhörighet med karaktären.

När vi sedan skulle åka, tänkte jag att det skulle vara smidigt att åka via pendeln hem till Hässelby, då bussarna från Vällingby slutat gå, så jag bestämde mig för att åka med Linda via Sumpan där hon bor.

Resan tog dock väldigt tidigt en radikal vändning, då jag vid spärrarna vid Brommaplan insåg att jag lämnat min väska kvar i tunnelbanevagnen. Vi pratade med spärrvakten, och jag ringde och spärrade mitt bankkort. Jag var glad och tacksam över att jag hade SL-kort, nycklar och mobiltelefon i fickorna. Det var "bara" plånboken som var riktigt osmidigt att ha blivit av med, även om jag också tyckte det var väldigt tråkigt att jag slarvat bort fina väskan som jag fått efter farmor. Jag var dock vid ganska gott mod. Linda och jag hade missat bussen vi tänkt ta, så vi tog en senare, men när vi kom till Sumpan så var det något krångel med pendeln (den var sen). Detta skulle ha inneburit att jag missat bussanslutningen i Barkarby. Så jag ringde upp Linda som precis kommit hem och frågade om jag fick komma och sova hos henne. Det gick bra. Så skönt!

Spärrvakten hade rekommenderat mig att höra av mig/uppsöka hittegodsavdelning på tisdagen. Förlorade saker KAN ju komma in dit. Så efter min dag på VFUn åkte jag in till stan och sa "Hej, jag tänkte bara kolla om ni fått in min väska här". Mannen bakom disken frågade vad mer som funnits i väskan, och jag sa min plånbok. Då bad han mig skriva mitt personnummer, och efter några klick i datorn hade han hittat både plånbok och väska, allt innehåll kvar.

Lycklig ringde jag polisen, och meddelade att jag inte längre var av med mina saker. Jag hade gjort en förlustanmälan via Internet på söndagen, som jag upphävde.

På resa - dagboksanteckningar

En julhälsning:

Dan före dan före dopparedan var jag med om en spännande resupplevelse. Jag är tacksam över att min kära syster var med mig största delen av tiden.

Jag bokade min tågbiljett för någon månad sedan, när jag fått reda på att vi skulle ha vårt sista seminarium i skolan innan julen så sent som den 22 december. Eftersom jag ofta försöker ta så billiga biljetter som möjligt, så får jag anpassa tiderna lite efter det. Detta innebar att jag valde ett Intercitytåg som skulle gå vid den ändå inte allt försena tiden 15.25.

Så närmade det sig dagen för resan mot söder och det blev mycket tal om hur snön orsakade förseningar i tåg- och övrig kollektivtrafik. Jag brukar inte bli så nervös av sådana varningar, och jag tyckte väl ändå att ankomsttiden till Malmö inte skulle vara så sen (20.40), så det fanns ändå lite uttrymme för förseningar.

I onsdags morse gick jag upp kl 6 för att bli klar med det sista innan jag skulle till skolan. Jag tog med mig väskan och åkte in till skolan. Jag fascinerades över att bussen (jag tog en tidigare buss för säkerhets skull) var ganska tom, och att jag slapp känna mig besvärlig för att jag hade med mig en gigantiskt väska mitt i rusningstiden. Jag var i skolan i lagom god tid, och förmiddagen flöt på bra fram till 12 då seminariet var slut.

Efteråt hade jag ganska gott om tid innan jag behövde åka till stationen, så då gick jag upp till kafét och köpte en glass för halva priset, och letade efter ett eluttag för att kunna ladda datorn innan resan. Min erfarenhet av resor med Intercity, är nämligen att det inte finns några eluttag vid sätena.

Ulrika hade ringt mig och funderade lite över de tider som stod vid vårt tåg på trafikinformationen på SJs hemsida, så jag gick in och tittade, och ringde sedan SJ och frågade om de redan nu visste att vi skulle bli så pass sena. Enligt deras prognos skulle vi vara i Lund klockan 1.05, vilket kändes lite väl pessimistiskt om det inte fanns starka belägg för att misstänka en sådan försening. Så jag rinde SJ och pratade med en trevlig man som lovade ta reda på vad de siffrorna kunde bero på. Han tog mitt nummer och ringde sedan upp. Det var tider som låg kvar sedan i förrgår, och vad han kunde se fanns det inget som talade för att det skulle vara några särskilda förseningar på vårt tåg. Men sedan blir det ju säkert lite sådana ändå, garderade han sig. Jag svarade med att jag förväntade mig att det nog skulle kunna bli det, ja, tackade och lade på.

Omkring kvart över två gick jag från skolan, och var vid Stockholm Central ca tjugo i tre. Eftersom kollektivtrafiken också drabbas av snön, så såg både jag och Ulrika till att vara i god tid. Ulrika kom strax efter mig och vi gick och tittade på informationstavlan. Tåget beräknades redan vara försenat. 16.35 skulle det köra, så vi gick och satte oss vid ett fik där vi kunde höra utropen.

Det var en ganska lagom temperatur uppe i vänthallen. Vi gick till informationstavlan när vi tyckte att det snart borde bli dags, men ännu hade inte något spår kommit upp. Det var mycket folk vid tavlorna. Och plötsligt stod det 17.00, som ganska snabbt slog över till 18.00. Vi bestämde oss för att passa på att undersöka faciliteterna till det facila priset av 10 kr/person. "Vi har ju betalt för tågresan, så då är det ju dumt att betala för att gå på toa som ändå finns där", resonerade min kloka syster, som också hon ändå gav efter för nöden.

Vi hittade en ledig bänk som vi slog oss ner på, och Ulrika gav sig på "The Origin of Species", och då och då gick vi och tittade om några förändringar tillkommit. Tjugo i sex ställde vi oss vid tavlorna igen, men det hände inte så mycket där. Däremot hade ett gäng hormonstinna pojkspolingar börjat bröla slagord mot polis och annat mitt i folkmassan. De var omringade av poliser. Och med tanke på att det blivit betydligt mer svårframkomligt, bestämde vi oss för att ta oss ner, och det var ett projekt i sig. Det verkade som att ynglingarna var fotbollssupportrar av något slag.

Under närmare en timmes tid flyttades den preliminära avgångstiden fram tio minuter åt gången. Eftersom det är betydligt kallare nedanför än ovanför "ringen", så blev vi ordentligt kalla om fötterna. Ulrika agerade personlig jukebox med sånger som "This little light of mine" och "Waka waka". När tiden ändrades till 19.25 gick Ulrika in på Pressbyrån, och när hon kom tillbaka rekommenderade hon mig en sväng på densamma för att värma upp fötterna en aning. Inte illa alls, även om det krävdes en tids strosande i butiken för att tina frusna fötter.

Tiden ökade på ytterligare och stod nu på 19.55, och vi bestämde oss för att värma oss lite på övre plan. Vi började nu bli riktigt bra på det där med stora väskor i rulltrappor. Och nu verkade det äntligen hända vettiga saker! Snart stod det ett spår, och efter ännu en liten stund indikerade tavlan att tåget var inne på perongen och vi stosade glatt ner för rulltrapporna igen, ut till gången vid spåren och tog hissen upp till spåret. Tåget stod verkligen där, och vi gick till våra vagner och platser.

Tåget kunde inte åka omgåede, men vad gjorde det när vi äntligen var ombord, och det var varmt. 20.20 lämnade tåget perongen (fem timmar för sent), och vi informerades om att vi självklart skulle få värdebevis för hela biljetten enligt restidsgarantin, samt bjudas på fika och renklämma (eller macka om man kom lite sent). Platsen brevid mig verkade ledig, och Ulrika kom och satte sig där. Vid min plats var det dessutom eluttag (glädje!).

Vi kände oss lite osäkra på hur vi skulle ta oss från Malmö till Trelleborg. Vi hade ju bara biljett till Malmö (för att jag är snål, bara därför, billigare att betala med Skånetrafikens rabattkort - JoJo-kortet, än att ta med bussresan på tågbiljetten), och om vi skulle bli mer försenade så skulle vi missa sista bussen som gick ända till Trelleborg. Dessutom skulle mamma behöva hämta oss i stan. Klockan fyra på natten.

Under resans gång utökades förseningen, trots ganska bra flyt, med drygt en timme (vi var nog framme 02.40). När vi började köra in mot Malmö Central gick jag och pratade med tågpersonalen. Jag lyckades nog förmedla att vi var systrar i nöd, och de fixade en taxi till oss! Det var lite kruxigt att hitta dit taxin skulle stanna, men efter ett tag så var vi i alla fall där och taxin kom strax efter 3. SJ bjöd oss alltså på taxi även om vi inte hade biljett. Förseningen (på sex timmar) bidrog ju till att vi inte skulle kunna komma hem. Taxametern rullade upp till över 700 kr, så vi var tacksamma att slippa den utgiften, att vi kom hela vägen hem, samt att vi slapp dra ut en förälder på de snöiga vägarna. Vi var hemma ungefär kvart i fyra på natten. Dagens resa måste alltså ha tagit omkring 12 timmar, väntetid inräknat. Inte illa!

Och vi får, liksom resten av Sverige en

ordentligt vit jul för första gången på länge, 

och med denna lilla reseskildring vill jag önska alla

 en riktigt GOD JUL!!!

Akt 7

Jag lovade ju sommar i sju akter, och här kommer den sista.


Det blir som ett avslut och en uppstart. Mitt liv är ganska mycket så. Lite uppdelat. Inte egentligen på något problematiskt sätt. Mest att det finns olika tider. Och som livet sett ut de senaste nio åren, så har sommaren framförallt hört till Trelleborg, och terminerna någon annanstans. Och nu har Stockholm varit mitt "någon annanstans" i sex år.


Men varje sommar: Trelleborg.


När det var dags att lämna sommaren (Trelleborg) bakom mig, blev jag uppskjutsad av pappa och Anki. Vi hälsade på hos kära syster U och S i Sollentuna, och bodde över där hela helgen. Vi promenerade, samtalade, tog det lugnt. På lördagen åkte jag, U och S till Uppsala för att fira kusin N på hans 30-årsdag. Det var väldigt trevligt. Vi pratade med kusin J och kusin I med man hela kvällen, och åkte hem ganska sent. På söndagens morgon blev jag skjutsad till Hässelby när Anki och pappa var på väg hem. Jag mellanlandade lite snabbt, och åkte sedan in till Filadelfiakyrkan. Jag har inte varit på "vanlig" gudstjänst där förut, och R, O och S skulle dit, så jag hakade på dem. Efteråt åkte vi spårvagn och veteranbuss. Det var spårvagnens dag, och vi fick åka den nya linjen från Sergels torg gratis. När vi provade spårvagnen med en cafévagn från Gröna Lund, lyckades vi få åka gratis där också, även om det är en specialare. Det var en riktigt härlig dag!


Nu har skolan kommit igång, men jag verkar inte ha gjort det. Jag undrar hur andra gör. Jag försöker kombinera ett socialt liv, träning på Friskis och Svettis (nytt för mig sen i måndags, september månad 150 kr), engagemang i kyrka med att plugga. Och hittills har det sistnämnde gått ganska illa... Någonstans hade jag goda ambitioner för den här terminen. Men det verkar redan ha fallit. Typiskt.


I helgen som gick var jag på mötet i New Life, och efteråt gick vi ut ett ganska stort gäng och åt. När vi var klara där gick några av oss och mötte upp M vid Medborgarplatsen och såg på Toy Story 3. Den var faktiskt riktigt bra! Jag både skrattade och grät. Det säger kanske visserligen mer om mig än om filmen, men jag gillade den hur som helst!


Och den här veckan har jag haft saker planerat varje kväll (om man räknar måndagens Friskispass). I tisdags var jag på mat- och spelkväll, i onsdags var det cellgrupp och igår hade vi Husetträff. Av en händelse blev jag ledig ikväll, men hade haft Tonår om fler kunna komma. Imorgon ska jag utestäda med kyrkan och på kvällen ska jag på Hattfest med knytis i Spånga. Det ska bli fantastiskt roligt! På söndag ska jag hjälpa till med kyrkkaffet i H-by, läsa någon text på gtj, och sedan är det UR. På kvällen gospelkörsövning... Och jag ska plugga närdå? Borde givetvis gjort det idag. Men jag var på ett danspass på Friskis på Kungsholmen. Det var jobbigare och gick inte riktigt lika dåligt, som jag trodde. Roligt!

Akt 2

Igår var en sån där ljuvligt härlig dag.

Jag konstaterade i fredags att jag skulle ha en jobbfri helg, och finaste Josefine föreslog då att vi skulle ses igår. Jag bestämde med mamma, M och R att jag skulle komma hem till mamma klockan 9 för frukost. Jag lyckades få tag på Anki och kunde låna hennes sommarkort, och sedan gick jag för att äta frukost. Mamma hade dukat upp rena hotellfrukosten, och det var hur mysigt som helst!

Kvart i tio gjorde jag mig i ordning det sista innan avfärd och hoppade sedan på min underbara cykel. I väskan hade jag min fina, cerise regnkappa, eftersom vädret förutspåddes bli regnigt i Malmö. Något spår av regn syntes dock inte till på hela dagen.

Josefine och Ellen var hemma ensamma, eftersom Josef och Lisa jobbade. Vi åt mat, lekte med Ellen, tittade på Up, bakade och åt kladdkaka, pratade, tog en promenad och letade reda på en förskola som Josefine tänker kan bli bra och blev bjudna på våfflor när Lisa (Josefs syster) kom hem. Vi försökte oss också på att spela några omgångar Boggle, men det gick helt enkelt inte att hitta flytet. Vi körde nämligen utan diagonaler, och då blev det jättesvårt. Så vi spelade en omgång Coloretto istället. Jag hade tur. Jag vann.

Plötsligt var klockan nio, och jag insåg att jag borde åka för att inte komma hem alltför sent. Med ett fantastiskt bra flyt lyckades jag springledes byta buss på Södervärn och var i Trelleborg klockan 22.00, 40 minuter efter att bussen lämnat Rosengård. Natten var ljum och stilla. Och jag njöt.

När jag hämtat min cykel från min dolda parkering, cyklade jag iväg genom stan. Jag såg ett par som såg ut som våra trevliga tyska campinggäster, men jag tänkte någon sekund för länge för att hinna hälsa på dem.

Jag ville förlänga den härliga känslan av ljummen nattvind, så jag valde att köra upp om Netto för att ta landsvägen över Gislövs by. Det var ett delvis korkat beslut, eftersom jag inte hade baklyse, och den vägen bitvis är helt oupplyst. Mitt framlyse bestod av en skarp liten ficklampa som jag hängde om handleden och lät luta mot handbromsen. Mycket koncentrerad gav jag mig iväg på äventyr. Det var inte många bilar på vägarna, men ett par av dem jag mötte slog inte av helljuset, så då behövde jag verkligen anstränga mig för att se markeringarna på vägen. Jag oroade mig givetvis mest för de bilar som kom bakifrån, och fick lita på att bakreflexen inte blivit otjänlig.

Väl hemma var mysgrannarna på besök, och jag fick lite utrymme för min uppspelthet. Jag fick ost och kex och ett glas jordgubbsflädersaft, och bara trivdes.

Dagen enda missöde: Remmen på väskan gick av. Det känns lite tråkigt, för jag gillar min väska. Men det var väntat.

Härliga helg!

Det har varit en riktigt härlig, och lagom intensiv helg.

I fredags var jag visserligen (hör och häpna!) lite osocial, och lämnade ganska snart den trevliga picknicken i Rålis med kurskamraterna efter tentainlämningen. Till förmån för avslappnad hemmakväll med syster o film.

Igår åkte Ulrika och jag in till stan en sväng och gick och lyssnade på lite stå-uppare på Skrattstock på Långholmen, innan vi köpte en falafel och åkte ut till Gustavsberg. Vi blev guidade på Kosta Boda factory outlet, och tog en sväng in på Iittala där syster köpte lite muggar och en studentpresent.

På kvällen blev det grillat med ett gäng nya bekantskaper. Mycket trevligt!

Idag sov vi lite längre, jag uppdaterade bloggen :), och sedan fick vi skynda på lite för att komma iväg till kyrkan (idag: New Life, andra mötet). Efter mötet gick vi till Rålambshovsparken där det skulle bli utomhusgudstjänst och dop. Härligt! Därefter falafeltallrik respektive halloumi-rulle tillsammans med Ingrid i Kronobergsparken.

På kvällen gick jag och Ulrika och lyssande på en nationaldagskonsert med orkester, körsång och recitation med Stina Ekblad i St Matteus kyrka. Den var riktigt bra, men vi var lite möra efter en ganska intensiv helg.

Nu ligger Ulrika och sover, och jag tänker att det borde vara dags för mig att göra detsamma!

En liten Nybostrandsredogörelse - galet sommarväder!

Det är sommar. Skitmycket sommar. Det är bra. Då får vi glada, och möjligen lite nöjdare semesterfirare på Nybostrand. Säsongen har kommit igång och sedvanliga missöden har självklart infunnit sig. Dock ännu ingen katastrofal fel- eller dubbelbokning. Men den som väntar på något gott... (eller nåt)

Jag känner mig ganska varm i kläderna, och då menar jag inte endast bokstavligt. För det ÄR hett med en svart t-shirt i lite tjockare bomullskvalitét i en föga fläktande arbetsmiljö. Men det känns att jag har jobbat där förut, och jag känner mig ganska säker på det mesta av det som jag gör där. Det känns bra och kul.

Igår kom Elise (med i samma cellgrupp som jag i Sthlm) och två vänner till henne från Värnamo och bodde över på Nybostrand i tält. De kom över på lite te efter att jag slutat, och imorse åt vi frukost tillsammans på verandan hemma hos pappa. Mycket trevligt!

Igår chockerades vi alla av något på Nybostrand mycket ovanligt. ALGBLOMNING... Tänka sig. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin sett det "på riktigt" förut, så jag tyckte att det var lite spännande. Men det bästa var nog att det hade försvunnit i morse (för att visserligen krypa tillbaka framåt kvällen, men ändå). Bältet med "blomningen" brukar vanligen stanna längre ut i havet och inte riktigt nå in till vår strand, men det har varit ganska vindstilla i några dagar nu (tills idag), så då blir det säkert gynnsammare för algerna. Se nedan för en liten bildkavalkad på sörjan i vattnet.

Ett av de lite festligare missödena som inträffat på Nybostrand hittills i år är att vi vid vår första matleverans skulle få en aktuell orderbok. Etiketten anlände, dock utan fysisk motsvarighet. Om orderboken inte var förklädd, vill säga... till två små flak med konserverade vattenkastanjer. Hur i hela världen det kan ha gått till, är det ingen som begriper! Hur kan man INTE se att vattenkastanjerna inte är den orderbok som etiketten ska sitta på??

På grund av brister i kommunikationen personalen emellan (information i tre led är inte att rekommendera), lyckades vi beställa 30 kg smör (förpackade i tre stycken tiokilos lådor med 500 grams smörpaket), samt två kartonger ägg innehållandes 12 gånger 12 ägg... Så många behöver vi verkligen inte, även om det går åt en hel del vid bakningen. Dessutom råkade vi uppenbarligen beställa 10 kg tomater (i stället för 10 stycken tomater - hade hamnat på fel lista). Dessa missöden var dock till synes ganska lätta att korrigera. Ett samtal till leverantörens kundtjänst löste det så att vi fick returnera de två kartonger smör som inte var öppnade, samt de två stora lådorna med ägg. Tomaterna kände jag viss tveksamhet inför om man kunde "ångra" eftersom de lär bli dåliga till fredag då leverantören kommer med nya varor och hämtar de returnerade. Till min stora förtjusning sa tjejen på kundtjänst att vi får behålla tomaterna, men att hon gör en restnotering (eller vad det nu heter) på dem. Vi fick alltså 10 kg tomater gratis, trots att vi hade råkat beställa dem. Skumt, men mycket glädjande för en lätt chockad föreståndare.

Stugor och platser är ännu inte så välbelagda, men snart är semesterveckorna igång och då brukar det bli trångt. Vecka 29 och 30 är nästan fullbokade redan...

I veckan ska jag jobba på min proffskarriär som körsångerska (sysslade även lite med detta förra året). Jag ska vara med i sångarskaran på sommarkvällen nu på lördag, och vår första övning är imorgon eftermiddag (jag har ledig dag), och det är ju inget konstigt med det. Det mer spännande händer på tisdag kväll. Samtidigt som jag jobbar (själv dessutom), ska jag delta i sångövningen vi har då. Även på lördagskvällen jobbar jag - tack och lov inte själv - så det ska nog gå bra. Eftersom jobb och övning, och jobb och uppträde är i samma byggnad så ska det hela troligtvis gå att genomföra, men jag får alltså i praktiken betalt för att sjunga tillsammans med andra som sjunger för nöjets och underhållningens skull. Och allt med kassörens goda minne... (han har inte sagt emot, i alla fall) Häpp...

Mums...

Helg och annat

Det har varit en oerhört händelserik vecka... Jag har roliga saker att göra nästan hela tiden!
Jag har nästan svårt att hålla isär allt. I torsdags och fredags kväll ställde vi i ordning med loppisen i kyrkan. Det var egentligen inte så väldigt mycket saker, men mycket blev ändå sålt i lördags. Jag köpte några fantastiskt fina saker. *glad* Bland annat en liten telefonhylla i teak med låda och stringhylla (40 kr) och en jättesöt wannabe-gammal plåtburk för ingefärarån (kostade 10 kr, men eftersom jag köpte den på förköp fick jag ge 20 kr).

När städningen efter loppisen närmade sig slutet ringde Ellie lite lägligt och ville ha sällskap inne i stan innan hon skulle börja jobba. Vi gick och tittade lite på klänningar inför Emelies och Tobias bröllop i augusti, och sedan följde jag med till hennes jobb på City Backpackers. Det var helt fantastikt att få sitta där och hänga. Så fint de har det! Och så inspirerande det var för mig att vara på ett ställe som påminner mycket om Nybostrand. Jag har såklart en liten oro inför sommaren, som alltid, men att få sitta hos Ellie gjorde mig bara förväntansfull. De påminner om varandra på så sätt att det i första hand är ett ställe att bo på (vandrarhem/sommarboende med stugor o camping), och först i andrahand ett café (som service). Cafét har därför låg omsättning och kan därför vara knöligt att planera och organisera för. Fördelen CB har är att det håller igång hela året, medan Nybostrand på sätt och vis får nystarta varje sommar. Men när jag skulle lämna vandrarhemmet var jag väldigt glad.

Jag åkte till Fridhemsplan för att möta upp Elise. Vi gick sedan på Betelkonserten "Groove" som höll till i New Lifes foajé. Väldigt trevligt det hela, men dagens många glädjeämnen hade gjort mig synnerligen uppspelt och det höll i sig. Efter konserten hamnade vi i samspråk med lite annat folk, och kvällen slutade med att vi hamnade i Tyresö för att titta lite på en utomhusravefest i mitt ute i skogen i mörker och fantastiskt månsken. Jag var inte hemma förrän närmare tvåtiden på natten... Äventyr! :)

I söndags var jag på gudstjänst i Hässelby, och sedan åkte jag ganska omgående in till stan. Jag hade nämligen lyckats få med mig Ellie på en biovisning av gamla skräckklassikern "Brunnsmonstret", inspelad för ca 10 år sedan ca 7 km öster om Trelleborg... Ellie, i sin tur, hade bjudit med sig Elise och Anton, så glada och förväntansfulla (kanske mest jag: glad/nervös) åkte vi till Zita - Folkets Bio och mötte upp med Emil och hans vänner. Vi fick givetvis också titta på "Team 81 + Dala"s Rügencyklarfilm, som då var mer tillägnad Emils gäster än mina... :)
Efter filmerna gick Ellie, Anton, Elise och jag till Taco Bar och åt mumsig nachostallrik. Elise gick därefter till Filadelfiakyrkan och vi andra mötte upp ett New Life-gäng på GLASS, och lyckades få smaka supergod italiensk glass.

På kvällen var det dags att gå till Filadelfiakyrkan för att lyssna på gospelkören Elise sjunger i, Birka Gospel. Trevligt, trevligt! Väl hemma sprang jag en kort runda och åt en varm skål grön ärtsoppa med lax.

Nu i veckan har jag arbetat med projektet på förskolan. Det blev mer av det än vad jag först hade trott, och jag är ganska nöjd.

I måndags köpte jag ett par löparskor (som jag ska byta imorgon) och på kvällen var det församlingsråd. Igår "jobbade" jag över en timme för att bli klar med väggdokumentationen, sprang en runda när jag kom hem i mina gamla skor, och på kvällen Ungdomsråd i kyrkan. Kvällen avslutades hos gannen som bjudit hem mig på Eurovisionsemifinalkväll. Idag hade jag min sista dag för terminen på förskolan, och när jag skulle cykla hem upptäckte jag att jag hade glömt cykelnyckeln hemma. Så jag tog bussen hem. Hann landa lite, och gav mig därefter iväg till förskolan, hämtade cykeln, cyklade till Johannelund och åkte till Louise i Sköndal där vi hade kvällens cellgrupp.

Många saker...
Och jag har en känsla av att det inte kommer att bli så mycket lugnare. :)

Fantastiska dag!

Åh... Ibland behöver jag skriva av mig. Dela med mig av lycka, liksom. *ler*

I förmiddags hade vi sista seminariet i kursen vi läser nu. Vår kurslärare hade informerat om att vi skulle få besök. En psykolog/-i?/studerande skulle testa en enkät på oss om intensiv beteendeterapi med autistiska förskolebarn, och detta skulle ta ca fem minuter. Men till killens glädje så är vi väldigt nyfikna och han var lite smålyrisk när han gick ut ur klassrummet en halvtimme senare och tyckte att han hade fått jättemycket. (Jag hoppas att det var så också.) Detta gjorde att seminariet blev väldigt trevligt, han hade liksom satt en god stämning på det hela.

Efter seminariet skyndade jag mig ner till kafeterian och köpte en begagnad studiebok av en tjej, och sedan köpte jag ännu en nere vid tunnelbanestationen.
Därefter lunchade jag med nästan hela studentarbetslaget, och det var supermysigt.

När jag kom hem hann jag mest kolla mailen och lite grejer, byta om och äta lite innan jag fick skynda iväg igen. Det var gospelkonsert med Birka Gospel och Samuel Ljungblahd inne i Filadelfiakyrkan. Elise (cellgruppen - visste jag) och Annika (fsk Pärlan - visste jag inte) skulle vara med och sjunga, och jag var där tillsammans med Mirjam, Lisa o Hanna (cellgruppen) med flera. Det var bra och kul att vara där.
Men så satt det en man/kille på samma rad som jag. Och jag kunde inte placera honom. Jag var helt säker på att jag måste ha sett honom förut och det brydde mig en aning att jag inte visste vart... Jag kände också på mig att jag pratat med honom.

Efter konserten följde jag, Mirjam, Hanna och Hannas Anders med hem till Martin och blev bjudna på te och mackor. Väldigt trevligt. Martin bor i en superliten etta, men den var jättemysig. Hans inredningsstil påminner mycket om Lisas för övrigt, så det kändes som att jag varit där förut, även om så inte var fallet. Skumt men kul!
På vägen dit passade vi på att leka lite snabbt i Vasaparken... Stora gungan kittlades i magen! :)

På vägen hem fick jag sällskap av Hanna och Anders som bor på Tempus (Åkeshov - samma linje och håll som jag). När tunnelbanan stannade sa Hanna i förbifarten att jag kunde komma och sova hemma hos henne och Ellie i natt, varpå jag hoppar av tunnelbanevagnen, hon hinner säga "om inte Ellies syster bor över i natt förresten" och jag hinner hoppa på tåget igen innan dörrarna stänger. När tåget åker iväg vinkar hon åt mig att komma tillbaka, men det har precis passerat ett tåg i motsatt riktning och jag ser vid Ängbyplan att nästa skulle gå en kvart senare (klockan var kanske halv tolv på kvällen), så jag bestämde mig för att åka hem.
Under resan vidare ut kommer jag plötsligt på vart jag sett snubben som satt på min rad vid konserten! Det var ju psykologistudenten! Och det var riktigt skumt, och jag blev fullkomligt lycklig över denna upptäckt! Hur stor är sannolikheten, att man "träffar på" en person två gånger samma dag som man aldrig (mig veterligen) har träffat förut? Jag tror att det är Guds humor!!

Jag fick springa till bussen i Hässelby Gård och hann med den precis, men sedan småsprang jag i glädje hem från busshållplatsen för att jag längtade efter att få dela med mig av lyckan jag kände. Hihi... Lyckas jag?? *ler*
Hanna, som hade haft sin telefon på ljudlöst när jag försökte ringa henne för att säga att jag skulle åka hem, ringde mig sen. Jag hade skickat ett SMS om att jag kommit på det där med vart jag träffat på snubben förut, och att hon kunde ju ringa om hon ville veta. Så då fick jag ur mig lite lycka!

Sen har jag blivit lite taggad på kollektivboende igen efter ett chat-samtal med Anders. Spännande!

Förstå vilken dag!!
Men det ska blir skönt att sova nu. :)

Gemenskap

Min helg har varit helt fantastisk.

Man märker att man saknat, när man träffar.
Jag har varit i Örebro och bott hos allra finaste Lisa. Jag har också träffat Natanael (och Matilda och Johan såklart - tack för mumsig köttgryta! - och för att ni är så fina). Natanael är en månad gammal. Då är man inte så stor. Men man vill saker. Det märker man. Det är stort att träffa små. För den lilla rymmer så mycket.

På fredagskvällen var Lisa och jag på pannkakskväll hos en vän till Lisa. Jag stekte pannkakor. Det var roligt. Lördag förmiddag fikade vi tillsammans med Matilda, Natanael och Helena (som också hälsade på i Örebro), och på kvällen hängde jag med Matilda o Johan o Natte (o så kom Lisa sen).
Bettan, Bettan... Vi måste ses en annan gång!


Söndagens gudstjänst var ingen gudstjänst utan den var ett bibelstudium. Det var bra. Om att Anden förhärligar Jesus - extremt kortfattat.

Jag har också (åter) landat i förvissningen om att jag inte tror på något ensamhetsideal. Ensam är inte stark, har aldrig varit och kommer aldrig att bli det. (Men viss reservation för att människor möjligen kan vara lite olika. ;) Och då menar jag inte främst två-samhet som motpol till en-samheten. Men att gå in i sig själv för att hitta sig själv tror jag inte på. Att gå in i sig själv för att möta den Gud som tagit sin boning i oss är en helt annan sak. Och självklart måste man lyssna till vad man själv vill, också. (Som ett förtydligande.) Det är i gemenskap som det finns liv - och där blir vi till. Med människor. Med Gud. Tillsammans.

Givetvis kan ensamheten också vara god. Ibland behöver man andas själv, för att se att också jag lever - och för att inte riskera förtrycka sig själv (eller att riskera acceptera en gemenskaps eventuella förtryck). Påtvingad ensamhet tror jag inte är sunt för någon. Vald ensamhet under kortare eller lite längre perioder kan däremot vara något mycket gott.

Jag förspråkar alltså att leva kollektivt. Typ. :) En-samheter och två-samheter och familjer tillsammans. Utan att det blir slutet sällskap, maktspel eller rivalitet. Kanske undviker man då risken att familjen blir en sluten enhet, där man tror att man måste kunna reda ut sina problem alldeles själv. "JAG kan, vi BORDE kunna" - att inte våga visa sin brist och svaghet.
Och ändå respektera integriteten - också i och för den egna relationen. Inte tvinga sig på. Men finnas där - stötta och söka stöd.
Demokrati i mindre frågor, kompromisser i större.

När jag kom hem från Örebro hängde jag en stund (lite håglöst) på en körövning. Sedan åkte jag vid halv nio mot Åkeshov för att vara med på en spelkväll. Spelkvällen höll dock på att transformeras till en pulkakväll, och jag beordrades att stanna vid Islandstorget. Där stod jag i en halvtimme. Det kan ofta bli sådär när man ska samordna saker. :) Sedan åkte vi (jag, Ellie, Hanna, Sara, Linda, Emelia, Elise och Johannes) pulka, snödäck och stjärtlapp i en backe i Blackeberg. Det var hur roligt som helst! Ellie hade tagit med ett par överdragsbyxor till mig, och det gick alldeles utmärkt!


Klockan elva insåg vi att vi borde börja dra oss hemåt. Vi vinkade av Johannes och gick till tunnelbanestationen. Jag försökte ringa SL för att se hur jag skulle ta mig hem (söndagskvällar är lite speciella), men det gick inte att ringa dit. Ellie föreslog att jag skulle sova hos dem, så det gjorde jag. Men jag hade lite svårt att sova för jag låg och tänkte på det här med gemenskap - och var bara väldigt glad. Och väldigt tacksam. För jag har många goda vänner. Mycket nåd.

Jag ska sträva efter att alltid ha en tandborste i väskan tror jag... In case of Emergency, liksom.

När jag skulle åka hem och Ellie in till stan i förmiddags, så läste Ellie på Citys löpsedel "fyra tips på ett lyckligare liv" och jag tänkte att jag redan hade koll på alldeles fantastiska recept på lycka. Samvaro och förundran!
Att ensam avnjuta snöväder med Jamie Cullum i öronen är mer förundran än samvaro. :)

Ellie och jag pratade lite kollektiv imorse. Hur man som familjer (och en-samma) skulle kunna leva så. Att ha både egna utrymmen och gemensamma. Tänk om det hade gått! Roligt. Svårt. - Såklart. Att leva tillsammans är svårt. Också.
Kanske får det vara olika perioder i livet. Och på olika sätt.

Kanske är jag bara idealistisk och knäpp (och något osammanhängande). Men jag känner mig lycklig. Och då är det väl.

Och just nu. Så är det faktiskt ganska skönt att vara ensam i lägenheten. Också.

Morgon, skridskor och Lotta

Mobilbilder från en alldeles fantastisk
morgon på Flaningen i Trelleborg
5 januari 2009, kl 8.30-10.30

Hässelbyloppet del 2

Håhå jaja, vad jag är bra!

Resultatet ser ni nedan. Jag har klippt bort namn o startnummer för att hålla bloggen lagom anonym. I morgon (och ett par veckor framåt) kan ni se en målvideo på Hässelbyloppets hemsida. Tryck på resultat. Sök på mitt namn. :) Det är jag som spurtar på innerspåret.
Med den här länken kommer man direkt till resultatsöken.

(OBS någon verkar dock ha lagt in en trojansk häst (ett virus, typ) på loppets hemsida, så gå inte dit om ni inte har ett bra virusprogram. Mitt varnar nämligen direkt! Jag återkommer när det verkar lugnt...)
Det verkar lugnt.

Hässelbyloppet 2008
Katarina ... Hässelby
Startnummer	5xxx
Klass	Damer Motion
	Bruttoresultat
Startkoll	2:38
Mål	1:08:26

Resefrågan löst! (typ)

Idag var jag och köpte ut mitt Studentkort på SL (gäller från den 1 sept). Skitbra, ju!
Det mest intressanta var att jag fick köa i en timme innan det blev min tur. SL-center vid T-centralen är således ONDA! Eller så var det bara lite mycket folk just då... När jag tog min nummerlapp noterade jag att det stod 028 på den. Över kassorna stod det 915. Över hundra nummer före mitt med andra ord. Fast såklart hade många lämnat sina platser, så det gick ändå fort i omgångar. Det var en liten tant som inte kunde svenska eller engelska som försökte kommunicera med killen i kassan som förgäves försökte få henne att förstå att han inte förstod vad hon sa. Han misstänkte att hon pratade finska, men det var lite osäkert för en annan kvinna med viss förståelse av språket lyckades inte heller förstå vad den äldre (och mumlande) kvinnan sa. Till slut kom en man och tog henne därifrån. Jag hoppas att han kunde hjälpa henne.
Hur som helst så orsakade denna hysteriska kötid att jag inte kunde åka på samma biljett hem från T-centralen. Så nu kommer jag ändå att få köpa sms-biljett på hemresan från stan imorgon. Jag som hade räknat ut det hela så bra!
Till råga på allt så åt jag nästan upp påsen med godis som jag råkat köpa av den uppkomna kötristessen. Nyttigt var ordet.

Äh... sånt som händer. Jag funderar mer på hur bra min yoghurt och mjölk mår efter att ha varit utanför kylskåp i nästan två timmar... (Handlade först på Fridhemsplan, nämligen.) Och mitt paket med frysta broccoli var inte särskilt fryst längre när jag kom hem. Säkert inte alls bra det heller. Misstänker att de kommer att vara hopplöst ihopfrysta när jag ska plocka fram dem ur frysen. Hemsk orutinerat av mig, om jag får säga det själv!

Dagen läxa:
Köp maten i Åkermyntan eller möjligen i Vällingby!
Alltså, när du nästan är hemma.

Underbara, omöjliga bokningsprogram

Scen 1
Två par kommer fram till receptionsluckan.
"Hej, vi har bokat två stugor till på söndag." (fredag idag)
Söker frenetiskt på datorn efter nämnt efternamn.
"hm... kan inte hitta er... men vi har nog två andra vi kan lägga in er i"
"Mannen vi pratade med sa att vi fick de två sista lediga stugorna"
Tittar på de olika stugorna för att se om jag hittar namnet.
"Ja, det här var konstigt... vad för slags stuga var det?"
"Med dusch"
"Nä, men vänta... jag hittade något här. Rätt förnamn men annat efternamn."
"haha... men det heter du ju inte än" (säger hennes förmodligen blivande man)
"Men oj... det här var udda.. i ena stugan står ni bara för en natt. Men de är ju lediga båda nätterna i alla fall o annars verkar det stämma."
Lämnar nycklarna och hälsar dem välkomna.

Normalt när man gör en bokning av flera stugor så sker det per automatik att de blir bokade lika länge. Och det blev det troligtvis i detta fallet också. Men i stugans översikt så var ena stugan endast inbokad en natt. Hur det har gått till begriper jag inte. Det är ju omöjligt att i samma bokning ha två olika datumspann. Bugg i programmet.... måste vara det. Fattar inte hur. Att jag sen inte hittade namnet jag letade efter gjorde ju det hela än mer spännande.
Det var dock inget problem att avboka bokningen och lägga in den på nytt. Då såg det lika ut i stugorna. Häpp.

Scen 2
Jag har varit på kvällsandakt och Mira ropar in mig till receptionen.
"Det är två tyskar här som säger att de bokat, men jag undrar om de inte är på fel camping... kan det vara Dalabadet de skulle till, för jag kan inte hitta dem?!"
Jag hälsar på det tyska paret, sen visar hon mig namnet som de skrivit ner. Varpå jag skrattar till lite.
"Nämen... jag tror jag har sett dem i bokningen... fast med helt katastrofalt fel stavning och typ helt annat namn. Det står typ Chactus eller nåt sånt. Känner igen förnamnet också."
Jag bläddrar lite bland stugöversikterna, för jag har ju sett namnet där förut, men kan inte hitta dem. Börjar bli lite nervös, för tänk om nån råkat avboka dem...?
Söker på efternamn innehållande "ch" och hittar till slut kunden. Ser att bokningen ligger där. Inte avbokad. Helskumt att den inte syns i översikten.
"Mira, du kan väl korrigera namnet nu och ta hans adress? O sen får du avboka o boka om så att de syns i stugöversikten. Om du hinner göra det ikväll... skriv ner det annars."
Jag står kvar o hjälper lite med några småsaker till medan Mira fixar och jag är helt förundrad över det här programmet. Visserligen har det haft många buggar innan också, men på det här sättet?! Och flera gånger på en dag...

Det kanske inte bara är jag som är trött?

Detta är mitt tvåhundrade inlägg på den här bloggen. Jag hade tänkt att jag skulle gjort någon form av jubileumsinlägg, extra festligt. Blev ju inte riktigt så.

Dessutom är jag trött. Och i en slags väntan. Saker som inte går att göra så mycket åt är inte värda att lägga ner en massa tid på, har levt lite efter den devisen i veckan.
Och nu är det helg. På riktigt den här gången. För jag är ledig. I sammanhängande tre dygn. Yeah. (Fredag 15.30-måndag 15.30) Imorgon ska jag hänga med syster o mamma. Mysigt.

Veckans happenings:
- Den medelålders tysken som sov i bilen till tältpris och som gav mig sin adress (o en nyckelring köpt på en av färjorna) o sa att jag fick skriva om jag ville.
(Som reste ensam och förmodligen bara ville ha någon att prata med, men därför kunde tolkas lite... tja... flörtigt?)
- Volleybollen. Det var många som var med och spelade i onsdags och det blev riktigt bra spel. Kul!
- Kusinerna.
- Stamgästkontakterna. Löv my stammises.

Klockan nästan ett. Nu sova.

Josef o Josefine

Samma dag som avfärden mot bröllopshelgen skulle vara passade jag på att hälsa på mitt fantastiskt söta bonusbrorsbarn Sven. Det är hans pappa som får honom att skratta på den vänstra bilden. Ser väldigt mysigt ut, hur som helst. Bry er inte om att jag ser ut att vara lätt galen. Jag står för det! Ehum...

Och till Helgens bravader:

På fredagskvällen utmanade brudgummens vänner brudens vänner i brännboll...

På lördagen var det vigsel i Äsphults kyrka.
Blommorna gör en fantastisk prydnad på ett fantastiskt fint par.

Emelie o Ellie. Fina flickor. Tack för i helgen!!

Snygga brudparet framför snygga bilen.

Sista biten fram till festsalen transporterades de unga tu i soffa buren av fyra starka män, med gästerna hurrandes längst med sidorna.

Josefines syskon (o mamma) illustrerade med några små scener hur det varit under deras uppväxt.

Liten skymt av kvällens pyssel och festligheter.
Monopolet handlade om Josef och de många borden tävlade om att hinna först runt banan med hjälp av tipsfrågor från Josefs familj. Vi behöver inte gå in på detaljerna...
På insidan av "bordsplaceringskorten" var det olika pyssel o knåp. På bordet syns Ellies landskapsjakt! Utanpå korten var namn o bild på gästen, samt en beskrivning av vederbörande i ganska utförlig (och väldigt hedrande) form. Allas foton, namn o text kunde även beskådas på väggen vid drickabordet.

Det var riktigt god mat, bra underhållning och många trevliga människor.
Jag agerade chaufför i mammas automat (bil). Slirade särskilt över fotbollsplanen för att göra en snygg entré. Skapade förmodligen mer förvirring än beundran, skulle jag tro. *skratt*

På lördagskvällen var det galen dans, och idag frukost, städning och hemåk.

Bettan myntade det nya ordet brutalsocial. Jag hävdar att det inte behövs någon vidare förklaring. Om någon fortfarande undrar, så kan jag berätta en annan gång. Eller så kan ni gå hit och läsa själva!

Fick lite tid att prata med Lisa. Det var väldigt bra. Saknar att göra det ibland. Hon skulle till Limhamn så det var nästan hemma. Vi var nära att förirra oss till Köpenhamn "sista avfarten inom Sveriges gräns". Men läget var helt under kontroll. I alla fall enligt mig.

Nu är det hög tid för mig att gå och sova. Sov visserligen väldigt gott i natt, men det berodde nog på att jag nästan inte sov något alls förra natten på grund av ovan säng och värmen i rummet, och därför var exceptionellt trött igår natt.

Bettan, jag älskade det!

Alternativ titel:
Energin som aldrig tog slut.

För ett tag sedan frågade en arbetskamrat på ett personalmöte oss andra om några var sugna att haka på henne och bilda ett lag till Vår Ruset (idiotiskt att det är särskrivet, men det heter visst så överallt där det omnämns). Vi blev ett lagomt lag för att kunna få en picknickkorg efter målgång och vi anmäldes till loppet.

Jag var hela tiden inställd på att promenera de 5 km som loppet är. Har ju gått o cyklat ganska mycket på sista tiden, så en långpromenad hade jag ingenting emot. Har bara joggat en kortis för någon vecka sedan, annars knappt joggat någonting alls i vår. Men när jag träffade Bettan i Örebro i söndags så sa hon att det är klart att jag ska prova springa. Njae, tänkte jag. Kanske. Sen blev jag ändå ganska övertygad.

Så idag förberedde jag mig för att jogga. Drack mycket vatten under dagen, samt åt pasta till lunch. Kollade vilken startgrupp som kunde vara lämplig osv. Men jag kände ändå... kommer jag fixa det?

Men jag blev verkligen galet taggad när jag kom till fältet där start och mål var. Kan man bli annat när tusentals hurtiga kvinnor på gott humör kommer samman? Jag joggade visserligen väldigt långsamt, men hela vägen! Och jag var helt lyrisk när jag kom i mål och hade hur mycket energi som helst kvar (kändes det som).

Jag hade tänkt att starta antingen långt bak i jogga-gruppen, eller långt fram i lunka-gruppen. (Man skulle inte välja jogga, om man tänkte gå ibland och jag visste ju inte hur det skulle gå.) Men min ovana gjorde att jag inte hade riktigt koll på organisationen, så jag hamnade bland de första i strosa-gruppen (bland de som tänkte gå), och fick passera väldigt många gående. Det gick bra, men det var väldigt smalt att komma förbi på sina håll. Med 19 000 i spåret kan man inte förvänta sig något annat...
Det som gav mig en extra kick var när jag passerade mina snabbpromenerande kollegor. "Men där är ju Katarina. Katarina!!" hörde jag lite snett bakom mig. "Hej, hej! Vi ses sen!" ropade jag vinkandes glatt tillbaka, och sprang vidare med ännu lättare steg. Min tid måste ha blivit typ 37 min, vilket stämmer ganska bra med startgruppen jag tänkt mig.

Åh... blir lite lyrisk igen när jag tänker på det.

Picknicken var gedigen, och det var jättemysigt att sitta där och äta och lyssna på den outtröttlige Peter Siepen som höll igång scenen i flera timmar. Helt rätt person för den folkfest som Vår Ruset visade sig vara.

När vi skulle hem tog jag sällskap med L. När vi kom till Vällingby insåg vi att bussen skulle gå om 20 minuter, så vi bestämde oss för att gå från Johannelund istället. Så där fick vi en kvällspromenad på 25-30 minuter. Härligt!
Vi skiljdes åt vid macken, sen sprang jag kanske hundra meter för att göra något med överskottsenergin jag hade kvar.
Var hemma omkring halv tolv, och fortfarande uppe i varv.
Tror att det har sjunkit lite nu, men jag har fortfarande inte landat riktigt.

Det var helt ljuvligt i vilket fall, och jag är så glad att jag var med!

Och... bröllopsrapporten kommer. Inte riktigt än bara.

Veckans bravader

Gospelmässa

Hässelby Missionskyrka
Ikväll 18 maj klockan 19.30

Välkommen!

(Gissa vem som är med o sjunger...)

Jag är medveten om att vissa bilder nedan är ganska dåliga.
Men jag vill förmedla en känsla.

Denna vecka ha liksom många andra veckor innehållit en del jobb. Jag hade dock tagit fredagen ledigt för att kunna åka till min fina syster som tillfälligt håller till i Kolmårdens djurpark. Hon tillhör inte attraktionerna där (även om man skulle kunna tro det), utan jobbar som zoo-lärare och vägleder skolklasser runt i parken. I fredags var hon ledig och tog med mig på en sväng i duggregnet. Det var jättemysigt, och jag fick klappa några elefanter på snablarna.

Pingviner Björnhanne

Jag tittar på präriehundar

God mat på restaurang Safari

Gorillahanne Zebra Lättjebockar (?)

Delfiner

Igår kväll besökte jag Linnea i Vallentuna. Hon har fyllt år och firade med grillfest. Kvällens stora happening var när chokladfontänen kom fram och vi fick doppa marshmallows, banan, äpple och apelsin. Vilken grej!

Linnea och Chokladfontänen

Tomt Roslagståg...

På väg till Ormsta station 21.30 var det uppehållsväder
Vid Mörby station 22.05 ösregnade det

Idag predikade Josue på förmiddagsgudstjänsten i kyrkan. Han är en av våra ecuadorianska volontärer, och han pratade om vikten av att hålla sig nära Jesus, vårda församlingsgemenskapen och föra evangeliet vidare.
Tre punkter utifrån Hebr. 10:19-25.
Varför ska något som borde vara så lätt vara så svårt?

Så kan vi då, mina bröder, tack vare Jesu blod frimodigt gå in i helgedomen på den nya och levande väg genom förhänget - hans kropp - som han har invigt åt oss. Vi har en stor överstepräst som är satt att råda över Guds hus. Låt oss därför träda fram inför Gud med uppriktigt hjärta och i full trosvisshet, med ett hjärta som renats och inte vet av någon synd och med en kropp som badats i klart vatten. Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar, och låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.