Var är våren?

Det är 12,7 grader minus utanför mitt fönster. Det är den 6 mars. Det hänger inte riktigt ihop. Nu har det varit snö här sedan i december. Det är väldigt vackert, men jag tycker att det räcker nu. Jag ser inte fram emot vårfloden som kommer att översvämma vägar och gator här, men en liten ansats till att börja med hade väl varit på sin plats kan man ju tycka.

I eftermiddags åkte jag hem till Johannes och Susanna och spelade Ticket to ride och lagom till rabarberpaj och Carcassonne dök Elise och Hanna upp. Ticket to ride lyckades jag vinna med knapp marginal, medan Carcassonnes första omgång (där Hanna o Elise var med) gav mig en mittplacering för att slutligen i Carcassonne mot endast Johannes o Susanna komma sist. En väldigt trevlig eftermiddag och kväll!

Det är mycket i skolan... Jag hade planerat att ha söndag ledig, men jag kommer att behöva plugga imorgon. Känner i kroppen att jag är stressad. Det är inte alls bra. Måste få ner andningen i magen, och kroppen ner i varv. Kursen vi läser nu "Barn- och ungdomsvetenskap" är en femveckorskurs instoppad på fyra veckor. Upplägget däremot passar mig, då det är väldigt strukturerat. Man MÅSTE helt enkelt göra vissa uppgifter för att hänga med. Och att jag hade böckerna vid kursstart, och att min grupp har det bästa schemat underlättar. Bara att bita ihop och försöka hänga i. (Många metaforer blir det...)

En av mina benjaminfikusar är döende (om inte redan död?)... Jag missköter mina blommor. Bladen har trillat av.

Paus

Imorgon har jag en ledig dag. Det känns skönt, tycker jag. Eftersom jag lämnade in hemtentan idag (jag var hysteriskt sent på det och fick posta den för att jag inte skulle hinna till skolan i tid - bra att poststämpel gäller) och vi har VFU de sista dagarna av kursen - och därför inget att läsa - så blev det en dag ledigt imorgon. Då ska jag städa (det är hemskt vad stökigt det blir av pluggande), skriva rapport till UR (från FR-mötet idag) och göra en överslagsräkning på vad nästa kurs böcker kommer att gå på samt köpa åtminstone de mest angelägna (de som vi måste ha till kursstart).

Jag blev visserligen inte så nöjd med vissa delar av min hemtenta, men det är ju inte så mycket att göra åt nu. Skönt att ha fått iväg den i alla fall.

Efter tentainlämningen (-ivägskickandet) så mötte jag upp Anna och Sofia i Vällingby. Vi gick på Gina Tricot och åt supergoda mackor på Subway. Jag köpte ett par svarta och ett par vita tunna leggings i piratlängd (19 kr stycket, värsta kapet). Jag är mycket nöjd trots nära på korvskinnseffekt ("one size" - fits all?). När jag kom hem efter församlingsrådsmötet provade jag dem tillsammans med nästan alla mina söta klänningar och långa tunikor och blev lite smålycklig och längtade till sommaren!

Vaddå stress?

Jag har haft ett mindre sammanbrott i skolan idag. Ett sånt där "tänk-om-jag-kommer-att-behöva-göra-en-omtenta-och-vi-som-har-så-mycket-annat-just-nu"-utbrott. Det brukar gå i vågor. "Det-ordnar-sig"-känslorna är sövande, och "Det-kommer-aldrig-att-gå"-tankarna är bedövande. Någon slags jämvikt vore kanske att föredra, kan man tycka. Dessutom har jag nu hört rykte om att jag åtminstone inte behöver göra en omtenta (sen får jag ju se om kompletteringar o sånt). På måndag eller tisdag får jag veta.

Jag skulle vilja vara en sådan där bra student som planerar sin tid, och faktiskt följer det.
En sådan där student som tar tag i saker på en gång så att man bara behöver titta över sitt arbete/läsa sina anteckningar dagen innan.
En sån där som är ledig med gott samvete när man bestämt sig för att vara det, och är värsta koncentrerade när man ska läsa samt nogsamt antecknar det viktigaste och gör kloka sammanfattningar efter ett visst antal sidor.

Men nej.
Jag fungerar inte så.
Inte nu i alla fall.
Och har aldrig riktigt gjort.

Men nu ska jag försöka göra en insats i en halvtimme lite drygt.

Reflektioner från helgen som gick:
Min sötaste syster är 23 år.
Guitar Hero III är faktiskt väldigt roligt!
Det är trevligt att gå på 30 + 30-årskalas.
Jag har dålig koll på de 20 gågna årens trackslistor.
Aldrig mer ska jag försöka lura i mig själv att det bara är läroplanen som ska läsas!

Det finns många saker som jag skulle vilja göra, som inte kommer att hinnas med.
Det finns många saker som jag gör, som jag kanske inte borde räkna med att hinna med.
Det finns många saker som jag gör, som jag borde låta bli att göra. (Jo, det är tidskrävande och sömnstörande att titta på IDOL-klipp, särskilt på nätterna, jag lovar!)

Onödigt stressad?

Häromdagen grät jag med Therese Alshammar, idag med Susanna Kallur.
Alltså. Maximalt oturligt. Om man får påstå det. Jag tycker att man får det.

I övrigt är jag lite i någon slags upplösning. Känns faktiskt lite tråkigt att åka härifrån imorgon. Men det beror också på spänningar inför hösten. Kom på igår att jag inte riktigt vet hur jag ska hinna med allt som jag tänkt mig. Skola, jobba, kyrka, träna, ha ett socialt liv i övrigt (!?).

Får kanske minska en del med vissa saker i kyrkan antar jag.

Och har väl nästan bestämt mig för att inte ta studiemedel... *tugga naglar* (<-- vilket jag ju inte gör)

Och för att spara pengar måste jag skärpa mig med mat och sånt, nu när jag inte kommer att jobba så mycket - där jag ju fått mat. Får ju se om jag kan/får möjlighet att jobba alls. Hoppas!

Sen finns det ju andra saker att få in i programmet. Hej o hå.

Motivation, välkommen tillbaka!

Haha. Och idag var jag på jobbhumör igen!
Och trots att det var ganska stressigt på jobbet emellanåt, så kändes det kul att vara där. Bra. Men glassen är hopplöst slut... Inte mycket kvar alls.
John ringde till Diplom-Is idag och informerade om läget, och det lät som att han varit bra på det. Hoppas bara att det resulterar i att vi får mer glass imorgon.

Fick massor med hjälp vid stängningen idag, och plötsligt blev det mycket trevligare att stänga trots att jag ändå behövde jobba över 25 min.

Jag är på ganska bra humör med andra ord. Ledig imorgon. Orkade 5 km i förmiddags, bjöds på extra frukost hos moster o morbror (o Lotta o Sus) och badade i brungrumligt vatten därefter.

Upp och ner

Jag tror att min senaste tvådagarsledighet inte var helt bra för jobbmotivationen. Jag är grymmans otaggad... Försöker att ändra på det, för jag kommer ju inte att stå ut om jag ska gå omkring o stressa upp mig.

Jag åkte till Linköping o hängde lite där i onsdags o torsdags. Åkte hem fredag förmiddag o kom alldeles lagomt hem för att hinna till jobbet 15.30. Inte konstigt om man känner sig otaggad då. Trött o seg efter tågresa. Men sen har det liksom hållit i sig. Att det bara känns jobbigt. Kan kanske bero på att det varit stressigt och blivit långa dagar o nästan utan rast o mat. Svårt att hålla motivationen i topp när mycket är slut, och man är ansvarig för att allt ska fungera.

Det är omöjligt för ett litet ställe som vårt som har så låg omsättning att kunna planera vettigt för inköpen och på personalfronten när det blir rusning. När det vanligtvis är så lite kunder blir det svårt att arbeta in de rutiner som behövs till när det kommer många. Tokkörigt igår o idag mellan 2 och kvart över tre ungefär. Tack o lov behövde jag inte hoppa in tidigare idag, vilket jag gjorde igår.

Kvällens lilla grämelse var en kund som ville ha en Cafe Latte o en Cappucino efter att jag rengjort espressomaskinen. Men det var bara att bita ihop och vara trevlig och fixa kaffet. Det var ju inte kundens fel att jag försökt vara ute i god tid. Och jag har dessutom börjat tänka kostnadseffektivt. Som att jag gjorde två sallader igår kväll (grekisk o tonfisk), för att vi skulle tjäna mer på det trots att jag skulle behöva jobba över pga det. Min lilla kalkyl ikväll sa mig att det var möjligt att vi skulle tjäna på att sälja det där kaffet, men jag är ändå lite tveksam. Men så länge vi har öppet så ska vi ju sälja saker, så det var nog rätt i alla fall.

Imorgon blir det nog lugnare eftersom semestrarna börjar ta slut, men vi hoppas ju ändå på att det kommer en lagom jämn ström kunder, så att vi får sålt saker. (Men tillräckligt lite för att vi ska hinna baka nytt!)

Igår joggade jag korta rundan i lite högre tempo (för att bli klar fortare o lagomt till maten). Det var bara så våldsamt varmt! Men jag fixade det o var jättenöjd när jag väl kommit hem. Ska försöka ge mig ut imorgon förmiddag igen. Gäller ju att hålla igång nu när jag varit så duktig. Hoppas att det går att fortsätta i höst också med ungefär samma frekvens, men jag vet inte om jag fixar det. Har ganska låg tillit till min egen uthållighet. Men försöka går ju.

Dagens tre

Det är ingen ny ambition jag har börjat med, bara så att jag gör det klart för er alla, trogna läsare! (Ni kanske är fem stycken, eller så.) Jag kommer inte att presentera tre små händelser varje dag.

Första:
Jag har varit på styrelsemöte ikväll. Och det känns som att vi är på gång igen, efter höstens tunga period. Äntligen kan vi börja arbeta framåt. Och jag känner glädje och tillförsikt, även om det är en del som fortfarande bekymrar mig och oss från det som varit.

Andra:
Jag har idag konstaterat en ytlig andning hos undertecknad.
Jag har också försökt koppla samman detta med lite odefinierat illamående för några nätter sedan.
Jag tror att jag måste se över vad jag håller på med.
För i februari har jag jobbat i princip heltid. Och fortfarande haft mycket på gång i kyrkan och privat. Och jag tror att kroppen inte tycker om det... Ny känsla.
Så mitt mest akuta projekt är att ta det lugnt och undvika väggar och annat. (Tanken att jag ens skulle vara i närheten av sådant har varit ganska främmande.) Men jag ska försöka definiera vad som är vad. Men det är dumt att ta bort alltför mycket engagemang, då mars månad kanske inte alls har det lika tätt på jobbfronten.

Tredje:
Sexåringar är starka, och kan kasta duploflygplan väldigt hårt. Och det blir synnerligen kännbart när det träffar halsen. Att undertecknad blev lite lätt chockerad av händelsen, tårögd och fick sätta sig på golvet och tänka på andningen skrämde nog sexåringen som tänkt träffa kompisen som undertecknad dragit bort ifrån honom. Det var ändå väldigt bra att det var just mig han träffade och inte den jämnårige, samt att det nog lärde honom lite mer om vad som händer när man bråkar sådär. Och vad jag vet har jag inga kvarvarande men från händelsen.