Vaddå stress?

Jag har haft ett mindre sammanbrott i skolan idag. Ett sånt där "tänk-om-jag-kommer-att-behöva-göra-en-omtenta-och-vi-som-har-så-mycket-annat-just-nu"-utbrott. Det brukar gå i vågor. "Det-ordnar-sig"-känslorna är sövande, och "Det-kommer-aldrig-att-gå"-tankarna är bedövande. Någon slags jämvikt vore kanske att föredra, kan man tycka. Dessutom har jag nu hört rykte om att jag åtminstone inte behöver göra en omtenta (sen får jag ju se om kompletteringar o sånt). På måndag eller tisdag får jag veta.

Jag skulle vilja vara en sådan där bra student som planerar sin tid, och faktiskt följer det.
En sådan där student som tar tag i saker på en gång så att man bara behöver titta över sitt arbete/läsa sina anteckningar dagen innan.
En sån där som är ledig med gott samvete när man bestämt sig för att vara det, och är värsta koncentrerade när man ska läsa samt nogsamt antecknar det viktigaste och gör kloka sammanfattningar efter ett visst antal sidor.

Men nej.
Jag fungerar inte så.
Inte nu i alla fall.
Och har aldrig riktigt gjort.

Men nu ska jag försöka göra en insats i en halvtimme lite drygt.

Reflektioner från helgen som gick:
Min sötaste syster är 23 år.
Guitar Hero III är faktiskt väldigt roligt!
Det är trevligt att gå på 30 + 30-årskalas.
Jag har dålig koll på de 20 gågna årens trackslistor.
Aldrig mer ska jag försöka lura i mig själv att det bara är läroplanen som ska läsas!

Det finns många saker som jag skulle vilja göra, som inte kommer att hinnas med.
Det finns många saker som jag gör, som jag kanske inte borde räkna med att hinna med.
Det finns många saker som jag gör, som jag borde låta bli att göra. (Jo, det är tidskrävande och sömnstörande att titta på IDOL-klipp, särskilt på nätterna, jag lovar!)