Skolreflektion...

Vi har börjat en ny kurs.
Det innebär många böcker.
Vilket i sin tur innebär många sidor.
Riktigt många sidor.
För mig som inte kan läsa så länge i sträck.
Didaktiken ska visst inte vara så rolig heller, har jag hört...

Jag hade personligt samtal med min kurslärare i måndags.
Förutom att redogöra för hur jag skött mina olika uppgifter i kursen som vi nyss avslutat, så frågade hon mig om jag hade bestämt mig än. För min osäkerhet kan ju såklart orsaka att jag inte blir lika motiverad att läsa. Men sen så sa hon något väldigt vackert.
"Men... din ambivalens kanske är en drivkraft hos dig...? Du kanske helt enkelt borde försöka bli vän med din ambivalens, och acceptera den som en del av dig."
Ja, så är det kanske. Då måste jag ju ibland vara lite hård mot min ambivalens och helt enkelt bestämma mig utan att ta hänsyn till den, för annars kommer jag ju aldrig att "bli något", tänker jag då. Ehum... ta en examen som kan hjälpa mig att hitta ett jobb, alltså. Jag vet att jag är något... Såklart. Men för att vara lite krass, så skulle jag kanske inte överleva på att bara vara jag. En inkomst skadar ju liksom inte budgeten på något vis.

Igår kväll var min gamla "klass" (de jag gått med i den nyss avslutade kursen) på pubkväll i skolans pub. Det var väldigt trevligt, och vi åt massor med popcorn. På något sätt blev den en stund av pojkvän-, sambo- och makevisning, då alla visade små kort på sina respektive. Det var anmärkningsvärt att av fjorton tjejer så var vi bara två som var singlar. Men då fick vi ju se hur sådana dära kunde se ut! ;)