En liten Nybostrandsredogörelse - galet sommarväder!

Det är sommar. Skitmycket sommar. Det är bra. Då får vi glada, och möjligen lite nöjdare semesterfirare på Nybostrand. Säsongen har kommit igång och sedvanliga missöden har självklart infunnit sig. Dock ännu ingen katastrofal fel- eller dubbelbokning. Men den som väntar på något gott... (eller nåt)

Jag känner mig ganska varm i kläderna, och då menar jag inte endast bokstavligt. För det ÄR hett med en svart t-shirt i lite tjockare bomullskvalitét i en föga fläktande arbetsmiljö. Men det känns att jag har jobbat där förut, och jag känner mig ganska säker på det mesta av det som jag gör där. Det känns bra och kul.

Igår kom Elise (med i samma cellgrupp som jag i Sthlm) och två vänner till henne från Värnamo och bodde över på Nybostrand i tält. De kom över på lite te efter att jag slutat, och imorse åt vi frukost tillsammans på verandan hemma hos pappa. Mycket trevligt!

Igår chockerades vi alla av något på Nybostrand mycket ovanligt. ALGBLOMNING... Tänka sig. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin sett det "på riktigt" förut, så jag tyckte att det var lite spännande. Men det bästa var nog att det hade försvunnit i morse (för att visserligen krypa tillbaka framåt kvällen, men ändå). Bältet med "blomningen" brukar vanligen stanna längre ut i havet och inte riktigt nå in till vår strand, men det har varit ganska vindstilla i några dagar nu (tills idag), så då blir det säkert gynnsammare för algerna. Se nedan för en liten bildkavalkad på sörjan i vattnet.

Ett av de lite festligare missödena som inträffat på Nybostrand hittills i år är att vi vid vår första matleverans skulle få en aktuell orderbok. Etiketten anlände, dock utan fysisk motsvarighet. Om orderboken inte var förklädd, vill säga... till två små flak med konserverade vattenkastanjer. Hur i hela världen det kan ha gått till, är det ingen som begriper! Hur kan man INTE se att vattenkastanjerna inte är den orderbok som etiketten ska sitta på??

På grund av brister i kommunikationen personalen emellan (information i tre led är inte att rekommendera), lyckades vi beställa 30 kg smör (förpackade i tre stycken tiokilos lådor med 500 grams smörpaket), samt två kartonger ägg innehållandes 12 gånger 12 ägg... Så många behöver vi verkligen inte, även om det går åt en hel del vid bakningen. Dessutom råkade vi uppenbarligen beställa 10 kg tomater (i stället för 10 stycken tomater - hade hamnat på fel lista). Dessa missöden var dock till synes ganska lätta att korrigera. Ett samtal till leverantörens kundtjänst löste det så att vi fick returnera de två kartonger smör som inte var öppnade, samt de två stora lådorna med ägg. Tomaterna kände jag viss tveksamhet inför om man kunde "ångra" eftersom de lär bli dåliga till fredag då leverantören kommer med nya varor och hämtar de returnerade. Till min stora förtjusning sa tjejen på kundtjänst att vi får behålla tomaterna, men att hon gör en restnotering (eller vad det nu heter) på dem. Vi fick alltså 10 kg tomater gratis, trots att vi hade råkat beställa dem. Skumt, men mycket glädjande för en lätt chockad föreståndare.

Stugor och platser är ännu inte så välbelagda, men snart är semesterveckorna igång och då brukar det bli trångt. Vecka 29 och 30 är nästan fullbokade redan...

I veckan ska jag jobba på min proffskarriär som körsångerska (sysslade även lite med detta förra året). Jag ska vara med i sångarskaran på sommarkvällen nu på lördag, och vår första övning är imorgon eftermiddag (jag har ledig dag), och det är ju inget konstigt med det. Det mer spännande händer på tisdag kväll. Samtidigt som jag jobbar (själv dessutom), ska jag delta i sångövningen vi har då. Även på lördagskvällen jobbar jag - tack och lov inte själv - så det ska nog gå bra. Eftersom jobb och övning, och jobb och uppträde är i samma byggnad så ska det hela troligtvis gå att genomföra, men jag får alltså i praktiken betalt för att sjunga tillsammans med andra som sjunger för nöjets och underhållningens skull. Och allt med kassörens goda minne... (han har inte sagt emot, i alla fall) Häpp...

Mums...

Helg och annat

Det har varit en oerhört händelserik vecka... Jag har roliga saker att göra nästan hela tiden!
Jag har nästan svårt att hålla isär allt. I torsdags och fredags kväll ställde vi i ordning med loppisen i kyrkan. Det var egentligen inte så väldigt mycket saker, men mycket blev ändå sålt i lördags. Jag köpte några fantastiskt fina saker. *glad* Bland annat en liten telefonhylla i teak med låda och stringhylla (40 kr) och en jättesöt wannabe-gammal plåtburk för ingefärarån (kostade 10 kr, men eftersom jag köpte den på förköp fick jag ge 20 kr).

När städningen efter loppisen närmade sig slutet ringde Ellie lite lägligt och ville ha sällskap inne i stan innan hon skulle börja jobba. Vi gick och tittade lite på klänningar inför Emelies och Tobias bröllop i augusti, och sedan följde jag med till hennes jobb på City Backpackers. Det var helt fantastikt att få sitta där och hänga. Så fint de har det! Och så inspirerande det var för mig att vara på ett ställe som påminner mycket om Nybostrand. Jag har såklart en liten oro inför sommaren, som alltid, men att få sitta hos Ellie gjorde mig bara förväntansfull. De påminner om varandra på så sätt att det i första hand är ett ställe att bo på (vandrarhem/sommarboende med stugor o camping), och först i andrahand ett café (som service). Cafét har därför låg omsättning och kan därför vara knöligt att planera och organisera för. Fördelen CB har är att det håller igång hela året, medan Nybostrand på sätt och vis får nystarta varje sommar. Men när jag skulle lämna vandrarhemmet var jag väldigt glad.

Jag åkte till Fridhemsplan för att möta upp Elise. Vi gick sedan på Betelkonserten "Groove" som höll till i New Lifes foajé. Väldigt trevligt det hela, men dagens många glädjeämnen hade gjort mig synnerligen uppspelt och det höll i sig. Efter konserten hamnade vi i samspråk med lite annat folk, och kvällen slutade med att vi hamnade i Tyresö för att titta lite på en utomhusravefest i mitt ute i skogen i mörker och fantastiskt månsken. Jag var inte hemma förrän närmare tvåtiden på natten... Äventyr! :)

I söndags var jag på gudstjänst i Hässelby, och sedan åkte jag ganska omgående in till stan. Jag hade nämligen lyckats få med mig Ellie på en biovisning av gamla skräckklassikern "Brunnsmonstret", inspelad för ca 10 år sedan ca 7 km öster om Trelleborg... Ellie, i sin tur, hade bjudit med sig Elise och Anton, så glada och förväntansfulla (kanske mest jag: glad/nervös) åkte vi till Zita - Folkets Bio och mötte upp med Emil och hans vänner. Vi fick givetvis också titta på "Team 81 + Dala"s Rügencyklarfilm, som då var mer tillägnad Emils gäster än mina... :)
Efter filmerna gick Ellie, Anton, Elise och jag till Taco Bar och åt mumsig nachostallrik. Elise gick därefter till Filadelfiakyrkan och vi andra mötte upp ett New Life-gäng på GLASS, och lyckades få smaka supergod italiensk glass.

På kvällen var det dags att gå till Filadelfiakyrkan för att lyssna på gospelkören Elise sjunger i, Birka Gospel. Trevligt, trevligt! Väl hemma sprang jag en kort runda och åt en varm skål grön ärtsoppa med lax.

Nu i veckan har jag arbetat med projektet på förskolan. Det blev mer av det än vad jag först hade trott, och jag är ganska nöjd.

I måndags köpte jag ett par löparskor (som jag ska byta imorgon) och på kvällen var det församlingsråd. Igår "jobbade" jag över en timme för att bli klar med väggdokumentationen, sprang en runda när jag kom hem i mina gamla skor, och på kvällen Ungdomsråd i kyrkan. Kvällen avslutades hos gannen som bjudit hem mig på Eurovisionsemifinalkväll. Idag hade jag min sista dag för terminen på förskolan, och när jag skulle cykla hem upptäckte jag att jag hade glömt cykelnyckeln hemma. Så jag tog bussen hem. Hann landa lite, och gav mig därefter iväg till förskolan, hämtade cykeln, cyklade till Johannelund och åkte till Louise i Sköndal där vi hade kvällens cellgrupp.

Många saker...
Och jag har en känsla av att det inte kommer att bli så mycket lugnare. :)

Fantastiska dag!

Åh... Ibland behöver jag skriva av mig. Dela med mig av lycka, liksom. *ler*

I förmiddags hade vi sista seminariet i kursen vi läser nu. Vår kurslärare hade informerat om att vi skulle få besök. En psykolog/-i?/studerande skulle testa en enkät på oss om intensiv beteendeterapi med autistiska förskolebarn, och detta skulle ta ca fem minuter. Men till killens glädje så är vi väldigt nyfikna och han var lite smålyrisk när han gick ut ur klassrummet en halvtimme senare och tyckte att han hade fått jättemycket. (Jag hoppas att det var så också.) Detta gjorde att seminariet blev väldigt trevligt, han hade liksom satt en god stämning på det hela.

Efter seminariet skyndade jag mig ner till kafeterian och köpte en begagnad studiebok av en tjej, och sedan köpte jag ännu en nere vid tunnelbanestationen.
Därefter lunchade jag med nästan hela studentarbetslaget, och det var supermysigt.

När jag kom hem hann jag mest kolla mailen och lite grejer, byta om och äta lite innan jag fick skynda iväg igen. Det var gospelkonsert med Birka Gospel och Samuel Ljungblahd inne i Filadelfiakyrkan. Elise (cellgruppen - visste jag) och Annika (fsk Pärlan - visste jag inte) skulle vara med och sjunga, och jag var där tillsammans med Mirjam, Lisa o Hanna (cellgruppen) med flera. Det var bra och kul att vara där.
Men så satt det en man/kille på samma rad som jag. Och jag kunde inte placera honom. Jag var helt säker på att jag måste ha sett honom förut och det brydde mig en aning att jag inte visste vart... Jag kände också på mig att jag pratat med honom.

Efter konserten följde jag, Mirjam, Hanna och Hannas Anders med hem till Martin och blev bjudna på te och mackor. Väldigt trevligt. Martin bor i en superliten etta, men den var jättemysig. Hans inredningsstil påminner mycket om Lisas för övrigt, så det kändes som att jag varit där förut, även om så inte var fallet. Skumt men kul!
På vägen dit passade vi på att leka lite snabbt i Vasaparken... Stora gungan kittlades i magen! :)

På vägen hem fick jag sällskap av Hanna och Anders som bor på Tempus (Åkeshov - samma linje och håll som jag). När tunnelbanan stannade sa Hanna i förbifarten att jag kunde komma och sova hemma hos henne och Ellie i natt, varpå jag hoppar av tunnelbanevagnen, hon hinner säga "om inte Ellies syster bor över i natt förresten" och jag hinner hoppa på tåget igen innan dörrarna stänger. När tåget åker iväg vinkar hon åt mig att komma tillbaka, men det har precis passerat ett tåg i motsatt riktning och jag ser vid Ängbyplan att nästa skulle gå en kvart senare (klockan var kanske halv tolv på kvällen), så jag bestämde mig för att åka hem.
Under resan vidare ut kommer jag plötsligt på vart jag sett snubben som satt på min rad vid konserten! Det var ju psykologistudenten! Och det var riktigt skumt, och jag blev fullkomligt lycklig över denna upptäckt! Hur stor är sannolikheten, att man "träffar på" en person två gånger samma dag som man aldrig (mig veterligen) har träffat förut? Jag tror att det är Guds humor!!

Jag fick springa till bussen i Hässelby Gård och hann med den precis, men sedan småsprang jag i glädje hem från busshållplatsen för att jag längtade efter att få dela med mig av lyckan jag kände. Hihi... Lyckas jag?? *ler*
Hanna, som hade haft sin telefon på ljudlöst när jag försökte ringa henne för att säga att jag skulle åka hem, ringde mig sen. Jag hade skickat ett SMS om att jag kommit på det där med vart jag träffat på snubben förut, och att hon kunde ju ringa om hon ville veta. Så då fick jag ur mig lite lycka!

Sen har jag blivit lite taggad på kollektivboende igen efter ett chat-samtal med Anders. Spännande!

Förstå vilken dag!!
Men det ska blir skönt att sova nu. :)

Vaddå tränar?!

Alltså. Det är lite roligt det här med att jag är ute o springer. För jag har tänkt så mycket att det inte är jag. Jag har tänkt att jag är den som ger upp efter ett par gånger. För det har ju varit så. Och jag är fortfarande orolig för att jag plötsligt bara ska sluta... För det är ju sån jag är. (?!)

Har jag skrivit det här förut? Eller tänkte jag bara göra det? Det är en släng av tankspriddhet om jag upprepar mig. Sådant händer ju. Ska titta lite i inläggen sen...

Sen finns det ju annat som man är och inte är. Och som man inte riktigt kan skilja på. Vissa saker borde inte vara så mycket jag som de är, eftersom de inte ens handlar om mig. Var ledsen en stund häromdagen. Det blev bättre sen jag fått prata lite. (Tack)

Igår blev jag bjuden till en födelsedagsfest jag inte kan gå på. Känns jättetråkigt att inte kunna komma. (Men ni får det säkerligen fantastiskt kul även utan mig, Anders! ;) Och så har jag roligt i Skåne, istället. Har förresten lite koll på vägarna kring Hässleholm nu, sen Josef o Josefines bröllop. Betoning på lite, givetvis. Men som lite kuriosa.)

Nu är det dags att sova. Klockan är tolv.

Intressekonflikt och ansvar

"Ert ja ska vara ett ja, och ert nej ska vara ett nej"
(ev felciterat, men det bjuder jag på isf)

Den femte april har jag lovat åka som ombud på årsmötet för Mälardalens distrikt.
Och det lovade jag eftersom det såg tomt ut i min kalender.
Det var tomt i min kalender eftersom jag hade glömt att skriva upp att det var gospelkördag samma dag (kl. 13-17) där vår kör 1st Garden Gospel kommer att öva tillsammans med gospelkören 2 the Lord från Vällingby, och därigenom bli en kör på ca 50 pers!
Det var också tomt i min kalender för att då när årsmötetsförfrågan kom, så visste jag inte att vi i Hasselkören skulle bli ombedda att sjunga på en 50-årsfest (en medlem i kören som fyller år) på kvällen.
Det var också tomt i min kalender, eftersom jag då inte visste att min syster skulle kunna komma och hälsa på den helgen. Detta kunde varken hon eller jag veta, eftersom min söta lillasyster inte visste förrän helt nyligen att hon förmodligen kommer att ha ledigt från Kolmården då...

Gny o gnäll o skit.

Jag vill inte åka på årsmöte! Jag vill sjunga i kör och träffa min syster!
Men jag har ju sagt att jag kan. (Och sådant som ett årsmöte kan faktiskt vara trevligt det också.)
Och det var ju ingen anmälan på kördagen, för då hade jag ju kunnat hävda att jag redan anmält mig till den när jag råkade lova bort mig till årsmötet.

Och kanske kan jag hitta någon annan som vill vara ombud. Och det hade säkert varit helt ok. Om inte mitt samvete säger mig: "Du har ju lovat att åka."

Gny o gnäll o skit, igen.

Och ponera att jag åker på årsmötet, har jättetrevligt, kommer hem på kvällen, och sedan är med och sjunger i kören på söndagens gospelmässa de sånger som jag faktiskt varit med och övat på redan. (Vilket nog är den mest troliga lösningen just nu.) Sen kommer jag sitta och vara lite sur/nedstämd över att inte få vara med på de andra sångerna, samt över att jag missat kördagen.

Alternativet är att fixa (om det ens går) ett nytt ombud.
Subalternativen bli då:

1. Ulrika kommer hit på fredagen och är med på spelkvällen på tonår (jag har inget annat ansvar för den samlingen än att vara där, vad jag vet just nu iaf). Jag väljer att vara med ett par timmar på kördagen och skippar 50-årsfirandet på kvällen och hänger med syster istället. Jag är sedan med och sjunger i de låtar jag tror mig fixa på söndagens mässa. Ulrika åker igen på sön em, och jag är med på kristen tro-kursen på söndagskvällen.

2. Jag är med på kördagen. Ulrika kommer på lördagskvällen (efter 17). På söndagen är jag med och sjunger i alla de gemensamma körsångerna vid mässan. Och efter kyrkan hänger jag med systern min, skippar kristen tro-kursen, och vinkar adjö när kvällen nalkas.

3. Syster kommer inte. Katarina har tonår på fredagskvällen. Hon har sedan kördag på lördagen och sjunger på 50-årskalas på kvällen. På söndagen sjunger hon med i alla de gemensamma låtarna, och på söndagskvällen (kl 16.30) går hon på kristen tro-kurs.

Inget alternativ är riktigt bra. Alternativ 3 skulle vara fullkomligt om inte den första frasen förstört alltihop. "Syster kommer inte". Nähä.
Och hade hon kommit då så hade alternativet inte varit fullkomligt, för om hon kommit och jag skulle ha gjort allt det upptecknade, så skulle hon få det jättetråkigt, och vi skulle knappt ha träffats alls, vilket skulle göra att jag skulle ha tråkigt på de annars så roliga sakerna, eftersom jag då lika gärna skulle vilja vara med henne. Och att jag dessutom förmodligen dragits med lite samvetskval angående mitt bristande ansvar i årsmötesfrågan hade lagt en dimma över den eventuella lyckan. Å andra sidan kan man tycka att om jag lyckas hitta ett annat ombud, så har jag tagit mitt ansvar. Trots ett brutet löfte. Hm. Vet inte det, jag.

Nu har jag skrivit av mig mitt lilla dilemma... men det förstås... det är ju bara en världslig sak. Man kan inte vara med på allt. Som att det skulle vara en nyhet. Skit.

Volontärer

Har jag glömt att nämna våra eucadorianska volontärer?

Skandal!

De kom för övrigt i måndags, och ska vara hos "oss" i sex månader. (Vi får delvis dela dem med resten av SMU, men de är mest våra ;)
Två killar, 19 och 21 år gamla.

Gillar dem redan.

Skrivet vid 15.00-tiden strax innan internet kånglade till sig!

Det finns olika busschaufförer.
Det finns de där lite buttra som man nästan måste be om ursäkt för att man stiger på bussen.
Sen finns det de som är sådär normaltrevliga. Inte titta för mycket, verka ganska oberörd av situationen.
Och sen finns det de där trevliga. Som faktiskt hälsar och ler. "Hej, ja jag ser att du också är människa"
Och sen finns det åtskilliga varianter men jag blir glad varje gång jag träffar på den sistnämnde typen. Så enkelt. Och det gör så mycket för en vanlig, vardaglig bussresa.
För övrigt måste vissa dagar vara skit. Fatta vad mycket de får utstå av uppskäftighet och otrevlighet... Jag vill inte bli busschaufför.

Det är lite roligt att jag numera kan hålla koll på varifrån mina stora skaror besökare kommer. Med ganska stort mått av felmariginal såklart. Än så länge är mitt rekord tre besökare under ett dygn. Och så funderar jag. Är det för att få bekräftelse på att någon vill läsa vad jag skriver som det är så spännande? Hur som helst så finns det uppenbarligen en liten vajsing på länken så man får hålla koll på att det är min sidas besökare man ser och inte själva "värdsidans" - digitalpoint (som förmodligen inte stämmer alls, jag betvivlar att jag är den enda människan på den här jorden som är inne och tittar på kartan). Själva kartlänken för att lokalisera mina besökare finns i högra spalten här bredvid (oj vad konstigt ord egentligen), ganska långt ner - en liten ikon.

Jag hade en liten fläng av "jag-är-dålig-på-sociala-sammanhang"-sjukan för ett tag sedan. Jag tror det är när jag sitter hemma för mycket som den drabbar mig. För sedan inser jag att den brukar botas med att jag får träffa lite folk. Det är bra.

Mamma ringde mig idag när jag var på väg hem från kyrkan, och jag tänkte att det skulle vara lite otrevligt för de som skjutsade hem mig om jag satt och pratade i telefon, så jag sa att jag skulle ringa upp när jag kom hem. Precis när jag kommit innanför dörren tänkte jag att jag skulle göra det, men när jag tagit av mig ytterkläderna och kommit in i lägenheten var det som bortblåst. Och nu har det gått två timmar, och hon svarar inte... *suck* Dumma mig. Jag försöker en gång till... Ja, hon är hemma!

Och sen var det något som jag länge funderat på, som jag jämt glömmer bort när jag sätter mig... Så också denna gång. Om det inte var det om busschaufförerna. För det har jag också tänkt mycket på! :) Träffar en hel del busschaufförer.

Oj.. hinner inte korrekturläsa... måste sluta nu.

Tidsmiss?

Ojoj. Här gäller det att vara vaken.

Jag hade satt min väckarklocka på halv nio, eftersom jag skulle upp och baka ut ett bröd. Så startade jag datorn bara för att kolla mailen, och tyckte att det var konstigt att datorns klocka låg så mycket efter (att det var en hel timme reflekterade jag inte över). Jag försökte således uppdatera klockan över internet, till ingen nytta. Då slog det mig... tittade på min väggklocka igen, tittade på mobilen, och slutligen på min radiokontrollerade lilla digitala. Och när jag insett att den sistnämnde stämde med datorns tittade jag i min kalender. Såklart att sommartiden slutat. Så nu har jag en timme extra. :) Ganska skönt att jag slapp upptäcka det när jag kom till kyrkan, även om jag har tillräckligt nära för att kunna gå hem igen.

Klockan är bara nio och jag har varit uppe sen halv åtta. Tja. Ganska trevligt, även om jag inte skulle ha sagt nej till en extra timmes sömn.

Ost funnen i brödlåda

Två saker kan jag konstatera i tacksamhet:

1. Den i morse nyöppnade osten har bara stått där i fem timmar och inte hela dagen.

2. Vad bra att jag var sugen på en nattmacka klockan elva på kvällen och faktiskt gav efter för hungern, och kunde befria den stackars osten från ihjälsvettningsrisken.

Jag ska strax gå och lägga mig.

Idag har jag köpt ett sidobord på Ikea. Det kostade sjuttio kronor mer än den hylla jag frestades att köpa (Billy, svart/mönstrad), men jag insåg när jag kände på Billypaketet att det inte skulle gå att frakta 35,5 kg på 2,05 m på en person (läs "Katarina") igenom Ikea (att ens få upp den på vagnen verkade svårt, gav upp utan att försöka), på två bussar och sedan 150 meters promenad för att komma till min dörr. Den var kanske för stor också, men det vet man ju inte förrän man har försökt. I och för sig behöver jag inte heller så många hyllor, så det var nog bra att det blev mitt lilla 10 kg alternativ i stället. Nu har min stereo en egen plats, mina datorhögtalare likaså (de var hemlösa innan, eftersom jag inte använder dem jämt). Man behöver knappt flytta på dem när man vill använda dem!