Spännande Valborg

Valborg firades enligt traditionen i Vasaparken. Jag hade lyckats få tag på Linda, och väl där hängde vi lite med Minna och Emeli.

Och ett myller av annat folk, förstås.

Det var väldigt kallt framåt kvällen (som det brukar bli), och mina händer var MYCKET missnöjda (alltså vita, och utan känsel, liten nyans blått i något skede).

Linda och jag hittade sedan Hanna och Anders, och följde med dem hem till Anders på Tempus där vi passade på att titta på film, A beautiful mind. Den var väldigt fin! Jag gillar att man verkligen får ta del av huvudpersonens förståelser i så hög grad att man tror på dem. Det ger en stor samhörighet med karaktären.

När vi sedan skulle åka, tänkte jag att det skulle vara smidigt att åka via pendeln hem till Hässelby, då bussarna från Vällingby slutat gå, så jag bestämde mig för att åka med Linda via Sumpan där hon bor.

Resan tog dock väldigt tidigt en radikal vändning, då jag vid spärrarna vid Brommaplan insåg att jag lämnat min väska kvar i tunnelbanevagnen. Vi pratade med spärrvakten, och jag ringde och spärrade mitt bankkort. Jag var glad och tacksam över att jag hade SL-kort, nycklar och mobiltelefon i fickorna. Det var "bara" plånboken som var riktigt osmidigt att ha blivit av med, även om jag också tyckte det var väldigt tråkigt att jag slarvat bort fina väskan som jag fått efter farmor. Jag var dock vid ganska gott mod. Linda och jag hade missat bussen vi tänkt ta, så vi tog en senare, men när vi kom till Sumpan så var det något krångel med pendeln (den var sen). Detta skulle ha inneburit att jag missat bussanslutningen i Barkarby. Så jag ringde upp Linda som precis kommit hem och frågade om jag fick komma och sova hos henne. Det gick bra. Så skönt!

Spärrvakten hade rekommenderat mig att höra av mig/uppsöka hittegodsavdelning på tisdagen. Förlorade saker KAN ju komma in dit. Så efter min dag på VFUn åkte jag in till stan och sa "Hej, jag tänkte bara kolla om ni fått in min väska här". Mannen bakom disken frågade vad mer som funnits i väskan, och jag sa min plånbok. Då bad han mig skriva mitt personnummer, och efter några klick i datorn hade han hittat både plånbok och väska, allt innehåll kvar.

Lycklig ringde jag polisen, och meddelade att jag inte längre var av med mina saker. Jag hade gjort en förlustanmälan via Internet på söndagen, som jag upphävde.

Fax

Sådär. Nu är de efterfrågade inkomstpapperna iväg.

Jag lyckades först ringa upp en man genom faxen. Jag hörde hans röst, men kunde inte svara. En stund senare råkade jag visst ringa upp honom igen, och när jag var klar ringde han tillbaka till förskolan (där jag har min VFU, och lånade fax) och skällde på en av barnskötarna att de minsann skulle hålla koll på barnen så att de inte kom åt faxen och väckte honom i hans middagslur. Hon förklarade för honom att barnen omöjligt kunde ha kommit åt den, då de var ute allihop. Flaxandes försökte jag påkalla barnskötarens uppmärksamhet och kunde då erkänna att det var mitt fel. Hon gav mannen en ursäkt å "praktikantens" vägnar. Just då trivdes jag mycket bra med att bli kallad praktikant istället för student. Mer oförargligt, tänker jag mig.

De borde höra av sig från bostadsförmedlingen om några dagar.

Och jag ska nog sova snart. Är trött efter två rundor till förskolan och lite kvällsbestyr.
Jag har städat lite noggrannare än vanligt nu ikväll. I förebyggande syfte, typ. Eller kanske främst för att jag håller på att byta grannar, och de som håller på att flytta är nästan klara och jag kan givetvis inte förvänta mig att få låna mina nya grannars dammsugare. Krångligt. Och så har jag packat ner lite böcker i en banankartong. Jag tänker verkligen försöka vara i tid med packandet den här gången. Och än så länge är inte så mycket packat att det skulle vara ett problem om vi inte får lägenheten... Även om det skulle vara tråkigt.

En liten Nybostrandsredogörelse - galet sommarväder!

Det är sommar. Skitmycket sommar. Det är bra. Då får vi glada, och möjligen lite nöjdare semesterfirare på Nybostrand. Säsongen har kommit igång och sedvanliga missöden har självklart infunnit sig. Dock ännu ingen katastrofal fel- eller dubbelbokning. Men den som väntar på något gott... (eller nåt)

Jag känner mig ganska varm i kläderna, och då menar jag inte endast bokstavligt. För det ÄR hett med en svart t-shirt i lite tjockare bomullskvalitét i en föga fläktande arbetsmiljö. Men det känns att jag har jobbat där förut, och jag känner mig ganska säker på det mesta av det som jag gör där. Det känns bra och kul.

Igår kom Elise (med i samma cellgrupp som jag i Sthlm) och två vänner till henne från Värnamo och bodde över på Nybostrand i tält. De kom över på lite te efter att jag slutat, och imorse åt vi frukost tillsammans på verandan hemma hos pappa. Mycket trevligt!

Igår chockerades vi alla av något på Nybostrand mycket ovanligt. ALGBLOMNING... Tänka sig. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin sett det "på riktigt" förut, så jag tyckte att det var lite spännande. Men det bästa var nog att det hade försvunnit i morse (för att visserligen krypa tillbaka framåt kvällen, men ändå). Bältet med "blomningen" brukar vanligen stanna längre ut i havet och inte riktigt nå in till vår strand, men det har varit ganska vindstilla i några dagar nu (tills idag), så då blir det säkert gynnsammare för algerna. Se nedan för en liten bildkavalkad på sörjan i vattnet.

Ett av de lite festligare missödena som inträffat på Nybostrand hittills i år är att vi vid vår första matleverans skulle få en aktuell orderbok. Etiketten anlände, dock utan fysisk motsvarighet. Om orderboken inte var förklädd, vill säga... till två små flak med konserverade vattenkastanjer. Hur i hela världen det kan ha gått till, är det ingen som begriper! Hur kan man INTE se att vattenkastanjerna inte är den orderbok som etiketten ska sitta på??

På grund av brister i kommunikationen personalen emellan (information i tre led är inte att rekommendera), lyckades vi beställa 30 kg smör (förpackade i tre stycken tiokilos lådor med 500 grams smörpaket), samt två kartonger ägg innehållandes 12 gånger 12 ägg... Så många behöver vi verkligen inte, även om det går åt en hel del vid bakningen. Dessutom råkade vi uppenbarligen beställa 10 kg tomater (i stället för 10 stycken tomater - hade hamnat på fel lista). Dessa missöden var dock till synes ganska lätta att korrigera. Ett samtal till leverantörens kundtjänst löste det så att vi fick returnera de två kartonger smör som inte var öppnade, samt de två stora lådorna med ägg. Tomaterna kände jag viss tveksamhet inför om man kunde "ångra" eftersom de lär bli dåliga till fredag då leverantören kommer med nya varor och hämtar de returnerade. Till min stora förtjusning sa tjejen på kundtjänst att vi får behålla tomaterna, men att hon gör en restnotering (eller vad det nu heter) på dem. Vi fick alltså 10 kg tomater gratis, trots att vi hade råkat beställa dem. Skumt, men mycket glädjande för en lätt chockad föreståndare.

Stugor och platser är ännu inte så välbelagda, men snart är semesterveckorna igång och då brukar det bli trångt. Vecka 29 och 30 är nästan fullbokade redan...

I veckan ska jag jobba på min proffskarriär som körsångerska (sysslade även lite med detta förra året). Jag ska vara med i sångarskaran på sommarkvällen nu på lördag, och vår första övning är imorgon eftermiddag (jag har ledig dag), och det är ju inget konstigt med det. Det mer spännande händer på tisdag kväll. Samtidigt som jag jobbar (själv dessutom), ska jag delta i sångövningen vi har då. Även på lördagskvällen jobbar jag - tack och lov inte själv - så det ska nog gå bra. Eftersom jobb och övning, och jobb och uppträde är i samma byggnad så ska det hela troligtvis gå att genomföra, men jag får alltså i praktiken betalt för att sjunga tillsammans med andra som sjunger för nöjets och underhållningens skull. Och allt med kassörens goda minne... (han har inte sagt emot, i alla fall) Häpp...

Mums...

Helg och annat

Det har varit en oerhört händelserik vecka... Jag har roliga saker att göra nästan hela tiden!
Jag har nästan svårt att hålla isär allt. I torsdags och fredags kväll ställde vi i ordning med loppisen i kyrkan. Det var egentligen inte så väldigt mycket saker, men mycket blev ändå sålt i lördags. Jag köpte några fantastiskt fina saker. *glad* Bland annat en liten telefonhylla i teak med låda och stringhylla (40 kr) och en jättesöt wannabe-gammal plåtburk för ingefärarån (kostade 10 kr, men eftersom jag köpte den på förköp fick jag ge 20 kr).

När städningen efter loppisen närmade sig slutet ringde Ellie lite lägligt och ville ha sällskap inne i stan innan hon skulle börja jobba. Vi gick och tittade lite på klänningar inför Emelies och Tobias bröllop i augusti, och sedan följde jag med till hennes jobb på City Backpackers. Det var helt fantastikt att få sitta där och hänga. Så fint de har det! Och så inspirerande det var för mig att vara på ett ställe som påminner mycket om Nybostrand. Jag har såklart en liten oro inför sommaren, som alltid, men att få sitta hos Ellie gjorde mig bara förväntansfull. De påminner om varandra på så sätt att det i första hand är ett ställe att bo på (vandrarhem/sommarboende med stugor o camping), och först i andrahand ett café (som service). Cafét har därför låg omsättning och kan därför vara knöligt att planera och organisera för. Fördelen CB har är att det håller igång hela året, medan Nybostrand på sätt och vis får nystarta varje sommar. Men när jag skulle lämna vandrarhemmet var jag väldigt glad.

Jag åkte till Fridhemsplan för att möta upp Elise. Vi gick sedan på Betelkonserten "Groove" som höll till i New Lifes foajé. Väldigt trevligt det hela, men dagens många glädjeämnen hade gjort mig synnerligen uppspelt och det höll i sig. Efter konserten hamnade vi i samspråk med lite annat folk, och kvällen slutade med att vi hamnade i Tyresö för att titta lite på en utomhusravefest i mitt ute i skogen i mörker och fantastiskt månsken. Jag var inte hemma förrän närmare tvåtiden på natten... Äventyr! :)

I söndags var jag på gudstjänst i Hässelby, och sedan åkte jag ganska omgående in till stan. Jag hade nämligen lyckats få med mig Ellie på en biovisning av gamla skräckklassikern "Brunnsmonstret", inspelad för ca 10 år sedan ca 7 km öster om Trelleborg... Ellie, i sin tur, hade bjudit med sig Elise och Anton, så glada och förväntansfulla (kanske mest jag: glad/nervös) åkte vi till Zita - Folkets Bio och mötte upp med Emil och hans vänner. Vi fick givetvis också titta på "Team 81 + Dala"s Rügencyklarfilm, som då var mer tillägnad Emils gäster än mina... :)
Efter filmerna gick Ellie, Anton, Elise och jag till Taco Bar och åt mumsig nachostallrik. Elise gick därefter till Filadelfiakyrkan och vi andra mötte upp ett New Life-gäng på GLASS, och lyckades få smaka supergod italiensk glass.

På kvällen var det dags att gå till Filadelfiakyrkan för att lyssna på gospelkören Elise sjunger i, Birka Gospel. Trevligt, trevligt! Väl hemma sprang jag en kort runda och åt en varm skål grön ärtsoppa med lax.

Nu i veckan har jag arbetat med projektet på förskolan. Det blev mer av det än vad jag först hade trott, och jag är ganska nöjd.

I måndags köpte jag ett par löparskor (som jag ska byta imorgon) och på kvällen var det församlingsråd. Igår "jobbade" jag över en timme för att bli klar med väggdokumentationen, sprang en runda när jag kom hem i mina gamla skor, och på kvällen Ungdomsråd i kyrkan. Kvällen avslutades hos gannen som bjudit hem mig på Eurovisionsemifinalkväll. Idag hade jag min sista dag för terminen på förskolan, och när jag skulle cykla hem upptäckte jag att jag hade glömt cykelnyckeln hemma. Så jag tog bussen hem. Hann landa lite, och gav mig därefter iväg till förskolan, hämtade cykeln, cyklade till Johannelund och åkte till Louise i Sköndal där vi hade kvällens cellgrupp.

Många saker...
Och jag har en känsla av att det inte kommer att bli så mycket lugnare. :)

Mångboende?

Jag har skickat ett meddelande till kundtjänst på Eniro.se. Jag vill inte ha tre felaktiga telefonnummer (och adresser) registrerade på mig. Kanske är det mitt eget fel att det blivit så, men vem tänker på att kontakta Eniro när man flyttar? Känns ju som att mycket liknande händer automatiskt när man byter folkbokföringsadress, nummer och allt. Men nejdå. Så idag skrev jag till dem och bad dem radera nummer och adress i Blomstermåla, Trelleborg och Vällingby. Avancerat värre. Undrar hur det går till. I bästa fall vill de väl ha någon form av garant på att det verkligen är jag. Annars är jag bara glad om de tar bort numren. (Och lämnar mina nuvarande ifred.)

Jag har dessutom fixat ett talsvar till mitt Mobila Bredband, som säger att man inte kan ringa mig på det numret. Jag har varit väldigt fixig idag, känner jag. :)

Intressekonflikt och ansvar

"Ert ja ska vara ett ja, och ert nej ska vara ett nej"
(ev felciterat, men det bjuder jag på isf)

Den femte april har jag lovat åka som ombud på årsmötet för Mälardalens distrikt.
Och det lovade jag eftersom det såg tomt ut i min kalender.
Det var tomt i min kalender eftersom jag hade glömt att skriva upp att det var gospelkördag samma dag (kl. 13-17) där vår kör 1st Garden Gospel kommer att öva tillsammans med gospelkören 2 the Lord från Vällingby, och därigenom bli en kör på ca 50 pers!
Det var också tomt i min kalender för att då när årsmötetsförfrågan kom, så visste jag inte att vi i Hasselkören skulle bli ombedda att sjunga på en 50-årsfest (en medlem i kören som fyller år) på kvällen.
Det var också tomt i min kalender, eftersom jag då inte visste att min syster skulle kunna komma och hälsa på den helgen. Detta kunde varken hon eller jag veta, eftersom min söta lillasyster inte visste förrän helt nyligen att hon förmodligen kommer att ha ledigt från Kolmården då...

Gny o gnäll o skit.

Jag vill inte åka på årsmöte! Jag vill sjunga i kör och träffa min syster!
Men jag har ju sagt att jag kan. (Och sådant som ett årsmöte kan faktiskt vara trevligt det också.)
Och det var ju ingen anmälan på kördagen, för då hade jag ju kunnat hävda att jag redan anmält mig till den när jag råkade lova bort mig till årsmötet.

Och kanske kan jag hitta någon annan som vill vara ombud. Och det hade säkert varit helt ok. Om inte mitt samvete säger mig: "Du har ju lovat att åka."

Gny o gnäll o skit, igen.

Och ponera att jag åker på årsmötet, har jättetrevligt, kommer hem på kvällen, och sedan är med och sjunger i kören på söndagens gospelmässa de sånger som jag faktiskt varit med och övat på redan. (Vilket nog är den mest troliga lösningen just nu.) Sen kommer jag sitta och vara lite sur/nedstämd över att inte få vara med på de andra sångerna, samt över att jag missat kördagen.

Alternativet är att fixa (om det ens går) ett nytt ombud.
Subalternativen bli då:

1. Ulrika kommer hit på fredagen och är med på spelkvällen på tonår (jag har inget annat ansvar för den samlingen än att vara där, vad jag vet just nu iaf). Jag väljer att vara med ett par timmar på kördagen och skippar 50-årsfirandet på kvällen och hänger med syster istället. Jag är sedan med och sjunger i de låtar jag tror mig fixa på söndagens mässa. Ulrika åker igen på sön em, och jag är med på kristen tro-kursen på söndagskvällen.

2. Jag är med på kördagen. Ulrika kommer på lördagskvällen (efter 17). På söndagen är jag med och sjunger i alla de gemensamma körsångerna vid mässan. Och efter kyrkan hänger jag med systern min, skippar kristen tro-kursen, och vinkar adjö när kvällen nalkas.

3. Syster kommer inte. Katarina har tonår på fredagskvällen. Hon har sedan kördag på lördagen och sjunger på 50-årskalas på kvällen. På söndagen sjunger hon med i alla de gemensamma låtarna, och på söndagskvällen (kl 16.30) går hon på kristen tro-kurs.

Inget alternativ är riktigt bra. Alternativ 3 skulle vara fullkomligt om inte den första frasen förstört alltihop. "Syster kommer inte". Nähä.
Och hade hon kommit då så hade alternativet inte varit fullkomligt, för om hon kommit och jag skulle ha gjort allt det upptecknade, så skulle hon få det jättetråkigt, och vi skulle knappt ha träffats alls, vilket skulle göra att jag skulle ha tråkigt på de annars så roliga sakerna, eftersom jag då lika gärna skulle vilja vara med henne. Och att jag dessutom förmodligen dragits med lite samvetskval angående mitt bristande ansvar i årsmötesfrågan hade lagt en dimma över den eventuella lyckan. Å andra sidan kan man tycka att om jag lyckas hitta ett annat ombud, så har jag tagit mitt ansvar. Trots ett brutet löfte. Hm. Vet inte det, jag.

Nu har jag skrivit av mig mitt lilla dilemma... men det förstås... det är ju bara en världslig sak. Man kan inte vara med på allt. Som att det skulle vara en nyhet. Skit.

Marmorerad tröja?

Dagens skörd:

- lite morotsgult kladd (vi hade morotssoppa till lunch) från en lite tjej som höll på att somna vid bordet
- Något betydligt mindre diskret stort rosa stänk på magen. Jag tror att jag var skyldigt till det alldeles själv när jag skulle diska av skärbrädan där vi skurit röda äpplen. Men känns som att de innehöll osedvanligt mycket färgämne... skumt iaf.

Tror att jag klarat mig i övrigt. :)

Inte världens bästa bild kanske, men det ger en hint om läget. *skratt*