Akt 7

Jag lovade ju sommar i sju akter, och här kommer den sista.


Det blir som ett avslut och en uppstart. Mitt liv är ganska mycket så. Lite uppdelat. Inte egentligen på något problematiskt sätt. Mest att det finns olika tider. Och som livet sett ut de senaste nio åren, så har sommaren framförallt hört till Trelleborg, och terminerna någon annanstans. Och nu har Stockholm varit mitt "någon annanstans" i sex år.


Men varje sommar: Trelleborg.


När det var dags att lämna sommaren (Trelleborg) bakom mig, blev jag uppskjutsad av pappa och Anki. Vi hälsade på hos kära syster U och S i Sollentuna, och bodde över där hela helgen. Vi promenerade, samtalade, tog det lugnt. På lördagen åkte jag, U och S till Uppsala för att fira kusin N på hans 30-årsdag. Det var väldigt trevligt. Vi pratade med kusin J och kusin I med man hela kvällen, och åkte hem ganska sent. På söndagens morgon blev jag skjutsad till Hässelby när Anki och pappa var på väg hem. Jag mellanlandade lite snabbt, och åkte sedan in till Filadelfiakyrkan. Jag har inte varit på "vanlig" gudstjänst där förut, och R, O och S skulle dit, så jag hakade på dem. Efteråt åkte vi spårvagn och veteranbuss. Det var spårvagnens dag, och vi fick åka den nya linjen från Sergels torg gratis. När vi provade spårvagnen med en cafévagn från Gröna Lund, lyckades vi få åka gratis där också, även om det är en specialare. Det var en riktigt härlig dag!


Nu har skolan kommit igång, men jag verkar inte ha gjort det. Jag undrar hur andra gör. Jag försöker kombinera ett socialt liv, träning på Friskis och Svettis (nytt för mig sen i måndags, september månad 150 kr), engagemang i kyrka med att plugga. Och hittills har det sistnämnde gått ganska illa... Någonstans hade jag goda ambitioner för den här terminen. Men det verkar redan ha fallit. Typiskt.


I helgen som gick var jag på mötet i New Life, och efteråt gick vi ut ett ganska stort gäng och åt. När vi var klara där gick några av oss och mötte upp M vid Medborgarplatsen och såg på Toy Story 3. Den var faktiskt riktigt bra! Jag både skrattade och grät. Det säger kanske visserligen mer om mig än om filmen, men jag gillade den hur som helst!


Och den här veckan har jag haft saker planerat varje kväll (om man räknar måndagens Friskispass). I tisdags var jag på mat- och spelkväll, i onsdags var det cellgrupp och igår hade vi Husetträff. Av en händelse blev jag ledig ikväll, men hade haft Tonår om fler kunna komma. Imorgon ska jag utestäda med kyrkan och på kvällen ska jag på Hattfest med knytis i Spånga. Det ska bli fantastiskt roligt! På söndag ska jag hjälpa till med kyrkkaffet i H-by, läsa någon text på gtj, och sedan är det UR. På kvällen gospelkörsövning... Och jag ska plugga närdå? Borde givetvis gjort det idag. Men jag var på ett danspass på Friskis på Kungsholmen. Det var jobbigare och gick inte riktigt lika dåligt, som jag trodde. Roligt!

Helg och annat

Det har varit en oerhört händelserik vecka... Jag har roliga saker att göra nästan hela tiden!
Jag har nästan svårt att hålla isär allt. I torsdags och fredags kväll ställde vi i ordning med loppisen i kyrkan. Det var egentligen inte så väldigt mycket saker, men mycket blev ändå sålt i lördags. Jag köpte några fantastiskt fina saker. *glad* Bland annat en liten telefonhylla i teak med låda och stringhylla (40 kr) och en jättesöt wannabe-gammal plåtburk för ingefärarån (kostade 10 kr, men eftersom jag köpte den på förköp fick jag ge 20 kr).

När städningen efter loppisen närmade sig slutet ringde Ellie lite lägligt och ville ha sällskap inne i stan innan hon skulle börja jobba. Vi gick och tittade lite på klänningar inför Emelies och Tobias bröllop i augusti, och sedan följde jag med till hennes jobb på City Backpackers. Det var helt fantastikt att få sitta där och hänga. Så fint de har det! Och så inspirerande det var för mig att vara på ett ställe som påminner mycket om Nybostrand. Jag har såklart en liten oro inför sommaren, som alltid, men att få sitta hos Ellie gjorde mig bara förväntansfull. De påminner om varandra på så sätt att det i första hand är ett ställe att bo på (vandrarhem/sommarboende med stugor o camping), och först i andrahand ett café (som service). Cafét har därför låg omsättning och kan därför vara knöligt att planera och organisera för. Fördelen CB har är att det håller igång hela året, medan Nybostrand på sätt och vis får nystarta varje sommar. Men när jag skulle lämna vandrarhemmet var jag väldigt glad.

Jag åkte till Fridhemsplan för att möta upp Elise. Vi gick sedan på Betelkonserten "Groove" som höll till i New Lifes foajé. Väldigt trevligt det hela, men dagens många glädjeämnen hade gjort mig synnerligen uppspelt och det höll i sig. Efter konserten hamnade vi i samspråk med lite annat folk, och kvällen slutade med att vi hamnade i Tyresö för att titta lite på en utomhusravefest i mitt ute i skogen i mörker och fantastiskt månsken. Jag var inte hemma förrän närmare tvåtiden på natten... Äventyr! :)

I söndags var jag på gudstjänst i Hässelby, och sedan åkte jag ganska omgående in till stan. Jag hade nämligen lyckats få med mig Ellie på en biovisning av gamla skräckklassikern "Brunnsmonstret", inspelad för ca 10 år sedan ca 7 km öster om Trelleborg... Ellie, i sin tur, hade bjudit med sig Elise och Anton, så glada och förväntansfulla (kanske mest jag: glad/nervös) åkte vi till Zita - Folkets Bio och mötte upp med Emil och hans vänner. Vi fick givetvis också titta på "Team 81 + Dala"s Rügencyklarfilm, som då var mer tillägnad Emils gäster än mina... :)
Efter filmerna gick Ellie, Anton, Elise och jag till Taco Bar och åt mumsig nachostallrik. Elise gick därefter till Filadelfiakyrkan och vi andra mötte upp ett New Life-gäng på GLASS, och lyckades få smaka supergod italiensk glass.

På kvällen var det dags att gå till Filadelfiakyrkan för att lyssna på gospelkören Elise sjunger i, Birka Gospel. Trevligt, trevligt! Väl hemma sprang jag en kort runda och åt en varm skål grön ärtsoppa med lax.

Nu i veckan har jag arbetat med projektet på förskolan. Det blev mer av det än vad jag först hade trott, och jag är ganska nöjd.

I måndags köpte jag ett par löparskor (som jag ska byta imorgon) och på kvällen var det församlingsråd. Igår "jobbade" jag över en timme för att bli klar med väggdokumentationen, sprang en runda när jag kom hem i mina gamla skor, och på kvällen Ungdomsråd i kyrkan. Kvällen avslutades hos gannen som bjudit hem mig på Eurovisionsemifinalkväll. Idag hade jag min sista dag för terminen på förskolan, och när jag skulle cykla hem upptäckte jag att jag hade glömt cykelnyckeln hemma. Så jag tog bussen hem. Hann landa lite, och gav mig därefter iväg till förskolan, hämtade cykeln, cyklade till Johannelund och åkte till Louise i Sköndal där vi hade kvällens cellgrupp.

Många saker...
Och jag har en känsla av att det inte kommer att bli så mycket lugnare. :)

Paus

Imorgon har jag en ledig dag. Det känns skönt, tycker jag. Eftersom jag lämnade in hemtentan idag (jag var hysteriskt sent på det och fick posta den för att jag inte skulle hinna till skolan i tid - bra att poststämpel gäller) och vi har VFU de sista dagarna av kursen - och därför inget att läsa - så blev det en dag ledigt imorgon. Då ska jag städa (det är hemskt vad stökigt det blir av pluggande), skriva rapport till UR (från FR-mötet idag) och göra en överslagsräkning på vad nästa kurs böcker kommer att gå på samt köpa åtminstone de mest angelägna (de som vi måste ha till kursstart).

Jag blev visserligen inte så nöjd med vissa delar av min hemtenta, men det är ju inte så mycket att göra åt nu. Skönt att ha fått iväg den i alla fall.

Efter tentainlämningen (-ivägskickandet) så mötte jag upp Anna och Sofia i Vällingby. Vi gick på Gina Tricot och åt supergoda mackor på Subway. Jag köpte ett par svarta och ett par vita tunna leggings i piratlängd (19 kr stycket, värsta kapet). Jag är mycket nöjd trots nära på korvskinnseffekt ("one size" - fits all?). När jag kom hem efter församlingsrådsmötet provade jag dem tillsammans med nästan alla mina söta klänningar och långa tunikor och blev lite smålycklig och längtade till sommaren!

Dagen i sju punkter

Dagens redskap:
Sekatör - underbart. Att leka buskfrisör var förmiddagens nöje.

Dagens uppgift:
Renskriva färdigt protokollet från måndagens ungdomsråd (den lokala SMU-föreningens styrelse).

Dagens uppdrag:
Hämta allas fickpengar till Göteborgsmötet hos ekonomiansvarig.

Dagens kom ihåg:
Anmälan till Midsommarlägret.

Dagens organisera:
Få tag på några föräldrar till ombuden som skulle kunna skjutsa in sju personer till centralstation (för avresa mot Göteborg) vråltidigt imorgon bitti, samt se till så att allt är samordnat. (Någon annan kan ju ha fixat med det medan jag sitter här och funderar.)

Dagens ägodel:
Stora bagen på hjul. Ska packa inför ovan nämnda möte.

Dagens blogginlägg:
Posten ovanför detta.

Fantastiskt bra kväll...

Jag förundras över det underliga fenomenet att Gud känns så nära just vid styrelsemötena... Jag går alltså nu och då andligen uppbyggd därifrån, och med nyväckt längtan efter att komma närmre Gud. Tacksam över att Han ändå verkar använda vår församling.

På vägen hem från mötet träffade jag på två vänner som jag inte pratat med på länge, och som jag faktiskt funderat på hur jag skulle komma i kontakt med igen. Och så träffas vi bara sådär och pratar i minst 10 min och jag blir bjuden på kvällsmat på måndag kväll. Och jag är så tacksam. För det är bara nåd...

Herre. Jag behöver dig. Hjälp mig förstå det med mer än bara förståndet. Plantera det djupt ner i mitt hjärta, så att det kan växa ut i handling.

Dagens tre

Det är ingen ny ambition jag har börjat med, bara så att jag gör det klart för er alla, trogna läsare! (Ni kanske är fem stycken, eller så.) Jag kommer inte att presentera tre små händelser varje dag.

Första:
Jag har varit på styrelsemöte ikväll. Och det känns som att vi är på gång igen, efter höstens tunga period. Äntligen kan vi börja arbeta framåt. Och jag känner glädje och tillförsikt, även om det är en del som fortfarande bekymrar mig och oss från det som varit.

Andra:
Jag har idag konstaterat en ytlig andning hos undertecknad.
Jag har också försökt koppla samman detta med lite odefinierat illamående för några nätter sedan.
Jag tror att jag måste se över vad jag håller på med.
För i februari har jag jobbat i princip heltid. Och fortfarande haft mycket på gång i kyrkan och privat. Och jag tror att kroppen inte tycker om det... Ny känsla.
Så mitt mest akuta projekt är att ta det lugnt och undvika väggar och annat. (Tanken att jag ens skulle vara i närheten av sådant har varit ganska främmande.) Men jag ska försöka definiera vad som är vad. Men det är dumt att ta bort alltför mycket engagemang, då mars månad kanske inte alls har det lika tätt på jobbfronten.

Tredje:
Sexåringar är starka, och kan kasta duploflygplan väldigt hårt. Och det blir synnerligen kännbart när det träffar halsen. Att undertecknad blev lite lätt chockerad av händelsen, tårögd och fick sätta sig på golvet och tänka på andningen skrämde nog sexåringen som tänkt träffa kompisen som undertecknad dragit bort ifrån honom. Det var ändå väldigt bra att det var just mig han träffade och inte den jämnårige, samt att det nog lärde honom lite mer om vad som händer när man bråkar sådär. Och vad jag vet har jag inga kvarvarande men från händelsen.

Jag känner... befrielse.

Jag var på ett möte idag. Ännu ett icke protokollfört. Och jag kände för en gångs skull mig lättad på riktigt när jag gick därifrån. En sten som följt med hem efter tidigare gånger är borta. Det känns som att bitarna passar ihop bättre nu, och jag kan med mycket större tillförsikt hävda att vi har gjort rätt... Även om det finns en sorg i att det behövde bli så här. Men vi har gjort vad vi kunnat.

Det var en fantastisk gudstjänst idag. Jag vet att jag är lite partisk eftersom jag medverkade i gospelkören... men det var inte bara vi som var bra. Det var mycket folk, predikan var bra och det kändes gott.

Vi tror att det har vänt nu. Vi tror att församlingen kommer att bli starkare av det här.

Jag är glad, mest.


Och sedan har jag börjat gå en hel del sedan ett par dagar tillbaka. Det är min tävlingsinstinkt som satt fart. Jag vikarierar för en tjej nu i tre veckor, och förskolan där jag jobbar är med i en gå-tävling med hjälp av stegräknare. Jag har fått ta över stegräknaren, eftersom man inte ska behöva hålla koll på en sådan när man är i Indien. Mitt mål är att inte lämna tillbaka den med sämre snitt än vad hon hade innan. Men jag har gått ut stark och höjt snittet lite redan (på två dygn lite drygt). Därför har mitt mål också blivit högre... Snacka om motionsmotiverande! (Man blir piggare också.)

Jag är fortfarande hel

Det var församlingsråd (styrelsemöte) ikväll.
Ibland känns det som jag håller på att gå sönder.
Inte för att jag inte litar på de andra, det gör jag, det är ett mycket bra råd.
Men det var det vi pratade om.
Det känns som att vi står på en knivsegg (som någon sa).
Undrar hur det går på församlingsmötet på söndag...

Gud, ta det här nu!!! *ett inbordes skrik*

Olika saker från tid som gått

Nu. Nu kommer den. Uppdateringen. Fast inte från uppkopplingen från min lägenhet, för den existerar inte (än?).

Jag har en fin lägenhet. Det är roligt att den är fin. Men jag bor ensam nu. Och har sovit lite dåligt när jag först kom hit, men det har blivit lite bättre med det.

Vi har kommit igång med Tonår igen efter sommaruppehållet. Det är roligt. Våra tonåringar är fina. Hoppas bara att det ska bli en lagom stor grupp. De var lite få ibland förra året. Liksom i fredags då vi var två ledare och två deltagare.
Jag skulle ha börjat kören förra onsdagen, men det gick dåligt med det och det var inte min glömska som ställde till det den här gången. Vi hade ett extra insatt styrelsemöte som jag trodde skulle gå fort. Men istället för att ta önskade 1,5 h så höll det på i fyra. Sen var jag trött och körövningen slut. Men det startade en gospelkör nu i söndags, och där vill jag ju också vara med.

Förra söndagen hade jag mina första gäster. Det var fantastiskt! Ellie, Mirjam och Linnea. Och sedan förra torsdagen kom Emelie och Josefine. Lycka! Tack för att ni finns fina ni!

Och jag har jobbat i två veckor. Också bra. Trodde att jag skulle känna mig osäker när jag hade varit borta så länge från barnen, men när de ringde mig den måndagen blev jag jätteglad och när jag kom dit så kände jag att det var en helt annan sak att komma till ett ställe där man varit under ett läsår, och faktiskt kände många av barnen, än att komma till ett nytt ställe och aldrig ha jobbat med barn förut. Det har känts väldigt bra att vara där igen, även om vissa mornar inte har passat ihop med min dåliga sömn. Att lägga sig halv elva när man tänker gå upp klockan 6 är inte en helt lysande idé, även om man inte kan hjälpa det (läs styrelsemöte). I alla fall om man är jag. Men det har gått, och jag är glad! Fortsättningen mer osäker. (Sjukskrivningar gynnar mig, men är desto tråkigare för de som drabbas.) Vet att jag får jobba nu i morgon i alla fall som enda dag den här veckan. Vill jobba mer, även om lite bekymmer har gjort mig tacksam för att jag ändå varit lite ledig. Det tar lite längre tid att komma till jobbet nu också. Bussbyte är spännande. Jag var grymt bortskämd förra året, det visste jag då också.

Lägenhetsrapport:
Jag har en epilepsilampa i hallen. Jag blir tokig på den, och den borde har slutat fungera vid det här laget. Den är inte helt lätt att byta heller, eftersom det är lite högt i tak. Hoppas att det är lampan och inte strömmen till den det är fel på.
Jag äntligen köpt en sopborste.
Ännu inga saker på väggarna. Lite tråkigt, men jag vill att det ska bli riktigt bra.

Egorapport:
Jag är lite orolig. Be gärna för mig. Jag var på läkarundersökning i tisdags. Förmodligen är det ingen fara, men jag får blodprovsresultaten i början av nästa vecka, och har en remiss vidare. "För att vara på den säkra sidan, så att du inte ska behöva gå omkring och oroa dig." Annars var det en ganska trevlig upplevelse. Doktorn började inte undersöka mig, han inledde med att fråga om min livssituation. Det är förmodligen stress, sa han. Men jag känner mig inte så stressad. "Tankens kraft är stor. Kan vara saker från barndomen, eller din osäkra livssituation." Han refererade också till att känna stress på grund av otillräcklighet: "Du vet Gud skapade människan till sin avbild, människan är alltså gudomlig, gud. Gäller bara för henne att inse det, inse sitt värde. Meditation är bra, det finns ju kristen sådan också." Jag lider inte direkt just nu av mindervärdeskänslor, så jag nickade bara. Ja, han hade fått veta att jag läst teologi och att jag var engagerad i min kyrka. Men det var lite skönt att han körde lite psykolog/själavårdarestuk på det hela. Jag undrade för mig själv om han kanske var kristen, men sedan körde han lite allmänreligiösa grejer också, så jag vet inte. Jag nickade till det mesta han sa även om jag inte alltid höll med honom rakt av i hans teologiska tolkningar. Jag var ju inte där för att argumentera teologi, och orkade inte det riktigt heller. Vi kom i alla fall fram till att han skulle undersöka mig.

På busshållplatsen i Hässelby Gård stod en kvinna och väntade på bussen. Hon hade kommit dit strax före mig, och vi började prata. Det visade sig att vi hade minst tre gemensamma bekanta. Hon har jobbat för samma organisation som en kvinna i min församling med bibelöversättning, och är aktiv i samma församling som två på mitt jobb. Fascinerande. Hon var jättetrevlig så vi pratade vidare i bussen tills jag skulle gå av. Jag tror att Gud var med och lät mig få möta henne så att jag kunde få lite annat att tänka på.

Igår var det mycket, fast jag var helt ledig. Eller kanske just därför. Vill jobba. Har förutom fredag timmar på onsdag och torsdag i nästa vecka. Lite skralt. Hoppas mer dyker upp. Så jag var på promenad idag och igår med syfte att hitta vägar ner till vattnet. Jag kom dit till slut, men det regnade lite igår, så då var jag var väldigt tacksam till den som uppfunnit paraplyt. Så hade vi en träff med kören även om vår körledare var sjuk och fikade och bestämde hur vi gör när det inträffar med kort varsel och sånt.

Idag skulle jag ha gått på bio med Ellie och några till och se den där filmen om Mandela? Ja, så insatt är jag. :) Men det visade sig att det var någon bra talare i New Life ikväll som Ellie ville lyssna på, så jag ska nog följa med henne dit istället.