Kattrapport - Dag 5

Alltså... det här med katter är ingenting för känsliga!

Dagens happenings:

1. Ok. Katter kan markera väldigt tydligt när de känner sig övergivna. Återigen finner jag en klutt (ganska stor) mellan kattlådorna. Jaha. Bara att torka. Men det verkar som att all forell o lax hade kommit upp igår, för jag hittade ingen sådan present idag. Idag serverade jag dem kyckling, vilket verkade gå hem.
2. Jag köpte med mig lite "mat" från grillen på torget, och när jag hade ätit det mesta av min lövbit, mina strips och min bernaise, så lutade jag mig lite lätt tillbaka varpå en blixtsnabb katt plötsligt står i min mat. Irriterat puttar jag ner honom på golvet, men det är för sent. Ett kattavtryck i såsen samt ett katthår avslöjar incidenten. Att det dessutom kom såskladd på golvet vittnar till kattens nackdel. Typiskt tänker jag, men äter ändå upp det mesta förutom det just i anslutning till fotavtrycket (och hoppas att han inte hann slicka på något). Kattassar har ju faktiskt rotat i kattsand... När jag är nöjd ställer jag ner Take away-kartongen på golvet och låter honom få resterna.

Idag blev det dock inget tevetittande, för jag hade inte så lång tid på mig innan jag skulle vara i kyrkan med tonåringarna. (därav snabbmatslyxen)

Det är minsann lite spännande hur det kommer att vara hos katterna imorgon eftermiddag/tidig kväll, eftersom jag inte har möjlighet att komma dit tidigare. Jag vill inte torka upp fler kluttar... det är inte så roligt, även om jobbet på förskolan härdat mig lite.

Dagens tre

Det är ingen ny ambition jag har börjat med, bara så att jag gör det klart för er alla, trogna läsare! (Ni kanske är fem stycken, eller så.) Jag kommer inte att presentera tre små händelser varje dag.

Första:
Jag har varit på styrelsemöte ikväll. Och det känns som att vi är på gång igen, efter höstens tunga period. Äntligen kan vi börja arbeta framåt. Och jag känner glädje och tillförsikt, även om det är en del som fortfarande bekymrar mig och oss från det som varit.

Andra:
Jag har idag konstaterat en ytlig andning hos undertecknad.
Jag har också försökt koppla samman detta med lite odefinierat illamående för några nätter sedan.
Jag tror att jag måste se över vad jag håller på med.
För i februari har jag jobbat i princip heltid. Och fortfarande haft mycket på gång i kyrkan och privat. Och jag tror att kroppen inte tycker om det... Ny känsla.
Så mitt mest akuta projekt är att ta det lugnt och undvika väggar och annat. (Tanken att jag ens skulle vara i närheten av sådant har varit ganska främmande.) Men jag ska försöka definiera vad som är vad. Men det är dumt att ta bort alltför mycket engagemang, då mars månad kanske inte alls har det lika tätt på jobbfronten.

Tredje:
Sexåringar är starka, och kan kasta duploflygplan väldigt hårt. Och det blir synnerligen kännbart när det träffar halsen. Att undertecknad blev lite lätt chockerad av händelsen, tårögd och fick sätta sig på golvet och tänka på andningen skrämde nog sexåringen som tänkt träffa kompisen som undertecknad dragit bort ifrån honom. Det var ändå väldigt bra att det var just mig han träffade och inte den jämnårige, samt att det nog lärde honom lite mer om vad som händer när man bråkar sådär. Och vad jag vet har jag inga kvarvarande men från händelsen.

Cybertown

Så nu har jag inte haft en enda besökare på bloggen på ett dygn! :)
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att ha den där kartan, för jag känner plötsligt ett större ansvar för att det ska finnas något nytt att läsa. Men det är inte så kul att skriva om man inte har något att säga.

Ikväll spelade vi lasergame med våra tonåringar på Cybertown. Jag borde ha haft en extra tröja att byta med för tjugo minuter är inte så kort som man tror. (Hade inte fullt klart minne från spelet i Örebro för något år sedan.) Vi var tre ledare och fyra tonåringar, och laguppdelningen råkade bli sådan också. Våra lag spelade mot ett killag på tre personer. Piong piong piong. Varför är det så kul att skjuta på varandra?! Trevligt att det bara är laser, och ofarligt. Våra tjejers lag vann, men av alla spelare låg jag bäst till. Det var roligt. Sen gick vi till McDonalds och fikade. Mysigt. A hade med sig en ny tjej också, E. Det är alltid välkommet!