Sisådär

Alltså... En dålig sak med att vara dålig på att uppdatera, är att man troligtvis förlorar sina potentiella läsare. Eller eventuella sådana. Eller tidigare trogna... Jag förstår. Helt och fullt.

Jag vet plötsligt inte längre hur man gör. När tar man sig tid?
Och vad är ens vettigt att skriva.

Vi får se, vi får se.

Ett litet beslut

Det finns olika former av beslut. Små, stora, livsomvälvande, obetydliga, och allt däremellan.
Jag måste bestämma mig innan sommaren när jag planerar att upphäva mitt klädköpstopp. Mitt klädköpstopp är för övrigt mer som en nykterists förhållande till alkohol, snarare än en absolutists, även om liknelsen är synnerligen haltande. Jag har köpt enstaka plagg för att jag har behövt det, och jag har med glädje tagit emot kläder jag fått som gåva. När klädköpstoppet ska upphävas är ett ganska litet och obetydligt beslut, men det är ganska viktigt för mig att jag bestämmer hur jag vill göra, så att det inte abrupt avslutas för att jag kände för det just då.

Jag började köpstoppet någon gång i augusti i somras, och sa då att det skulle gälla till nästa sommar. Nästa sommar är dock ett luddigt begrepp. Det finns givetvis en poäng med att ta det ett helt år (då hade det ju inte varit helt fel med något slags datum när jag började, men det har jag mig veterligen inte).

Vad är då min poäng med klädköpstoppet från början?

• Jag har många kläder, garderoben är liksom full. Jag ville visa för mig själv att jag inte behövde köpa mer. Det är ett slags statement, även om det är litet.
• Jag köper oftast kläder när det är rea. Mitt klädkonto har således inte varit jättehögt, men varje gång jag inte köper något, sparar jag de pengarna till annat. Särskilt intressant då jag varken förra terminen eller denna tar lån från CSN (endast bidraget).
• Kanske lite för att utmana min stolthet. Det har dock inte gått så bra. Jag har fortfarande försökt klä mig så att jag trivs i det jag har på mig, vilket är ganska viktigt för mig. Jag har försökt använda de kläder jag har mer. En del kläder tenderar, trots att jag gillar dem, att ligga eller hänga oanvända. Kanske ibland för att jag tycker att det är för fina, men också en del för att jag tycker att de sitter lite "fel".

Ibland har det varit lite jobbigt eller tråkigt, men mest har det hittills gått riktigt bra. Jag har mycket som jag tycker är fint. Då får jag använda det också.

Men för att komma tillbaka till min fundering. Jag vet inte om jag borde välja mitten på augusti, men just sommaren kan vara extra inspirerande till klädköp. Mitten på juni? (den lätta lösningen)

Lite nytt

Jag vet inte riktigt, men det känns som att mina ord tagit lite slut. Eller så spiller jag ut dem i Facebook. Kan vara så.

Funktionen med bloggen blir ju lite sådär då.

U har kommit tillbaka från Etiopien (för snart två veckor sedan), och jag har varit där ett par gånger. Så mysigt! (Men ack så onödigt lång resväg.)

Jag hade en så bra helg, med spel- och Idolkväll på fredagen, myshäng hos U och S på lördagskvällen med vegetarisk lasagne, äppelpaj och "Forrest Gump". I söndags hade cellgruppen fikat i New Life, så då var jag där på andra mötet. Missade en del av predikan, men det var bra att vara där ändå. På kvällen var jag på Rekviem-konsert i St Matteus kyrka, där R spelade. Det var riktigt bra!

Igår hade jag ett möte med min handledare inför nästa period av verksamhetsförlagd utbildning (VFU, typ praktik). Jag frågade henne om hur det gått med pärlprojektet som jag hade med några barn sist jag var där. Hon svarade att de kollat med barnen om de ville fortsätta med det, men när barnen frågade efter mig och fick reda på att jag inte skulle vara där, fanns det inget intresse alls. Så min handledare och jag funderade på om intresset runnit ut, eller om det kunde vara så att det var personrelaterat. De projekt som jag driver tillsammans med barnen har inte varit särskilt kopplade till avdelningens övriga verksamhet. Det är lite dumt, för tanken är att vi som studenter helst ska bygga på sådant som redan är igång. Då blir det att jag sysslar med något slags parallellverksamhet.

När jag skulle gå hem efter mötet gick jag förbi avdelningen där jag brukar vara. Ett av barnen såg mig och sa: "Jag har gjort klart min pärlplatta" Och jag ville gärna se den, så jag följde med in på avdelningen, och när jag fått se hans pärlplatta och lovat att vi skulle ta hand om den när jag kom tillbaka, så fångade ett annat barn upp mig. "Vet du, Katarina, var är de där bilderna nånstans?" Och det var de två barnen som jag hade med i projektet från början, men som missat slutklämmen. Så jag lovade dem att de skulle få möjlighet att också göra som de andra. Roligt!

Förra kursen handlade om matematik, men projektet var i hög grad estetiskt. Och den här kursen som vi läser nu handlar om estetik (o etik). Så det skulle vara roligt att se hur långt man kan komma vidare med pärlorna.

Om oregelbundenhet och smärre livskriser

Jag ska försöka undvika att kommentera att det var en månad sedan jag skrev sist, men genom denna lilla inledning har jag redan misslyckats.

Man kan ju fundera kring vilken typ av bloggare man är, och vilka ambitioner man har för bloggen. Listan nedan är givetvis ofullständig.

Det finns ju en gigantisk mängd med "varje-dag-bloggare", som genom sin bloggs blotta existens tjänar en massa pengar på Google-annonser som de inte kan kontrollera annat än att nogsamt välja vad de skriver om. Dessa bloggare har läsare som skriker så fort en dag här eller där missas. Bloggaren måste således i förväg varna "imorgon ska jag shoppa hela dagen, och på kvällen måste jag fotografera allt, så jag kommer inte hinna skriva något. Ni bara måste se vilka fynd jag har sett ut! *LOL*" - för att de trogna läsarna inte ska tro att bloggaren blivit bortrövad...

Sedan finns det utpräglade "tema/ämnes-bloggare". En del av dessa kan även ingå i ovan nämnda kategori, men jag tror att det mest är modebloggare som är angelägna om att uppdatera dagligen (detta är givetvis en genuin fördom, men här sysslar jag enbart med generaliseringar). Ämnesbloggaren är angelägen om att synas. Kanske för att hitta nätverk av bloggare med samma inriktning, eller för att sprida sina åsikter. Dessa skriver när de hittat något nytt inom ämnesområdet/temat som de funderar kring, eller vill visa upp.

Sedan finns det dem som har en blogg som sin livlina. När livet gör för ont. Detta påminner lite om temabloggarna, eftersom även dessa bloggare är nätverksskapande. Dessa bloggare skriver troligtvis ganska oregelbundet - sjokvis i perioder. Allt efter hur behovet hos bloggaren ser ut. Dessa bloggar har säkert en terapeutisk/själavårdande funktion.

Så finns det givetvis fotobloggare. Fotografer som delar med sig av sina alster, antingen dagligen, eller efter tillgång på material.

Bloggen kan också vara som en offentlig anslagstavla, ett klotterplank, en plats för lek med ord, uttryck och meningar.
Eller som en resedagbok... Där livet är resan, och bloggaren delar detta liv med dem som inte är där man själv är.
Och kanske en ventil. När man inte kan skrika. Men måste få ur sig bråten.
Beroende på hur livet ser ut skriver den opreciserade bloggaren lite närsomhelst när tiden finns och inspirationen faller på.

Jag tillhör mest kategorin opreciserad. Jag skriver om det jag vill skriva om, när jag tycker mig ha tid med det och när jag tycker mig ha något att säga. Och ibland skriver jag även när jag inte har något att säga. Som nu.

Egentligen ville jag bara ge ett livstecken.
Jag har kanske saker att skriva om, men jag har inte gett det någon tid i sommar. Därför denna bloggtorka.

Jag har haft en mycket fin sommar. Samtidigt har jag minimalt med lust till att börja plugga igen. (Missar registreringen på måndag, men det sätter igång direkt på tisdag sen.) Jag vet inte vad jag håller på med. Just nu har jag liksom ingen lust att bli förskollärare. Men eftersom jag inte har något annat på gång så hoppar jag såklart på igen... Får se hur det går med allt.

Sen var det lite andra tankar jag hade om min återkomst till Stockholm. Men det får jag reda ut då. Det handlar om församling, och var man hör hemma.

Jag återkommer om bröllopet jag var på i helgen, och om det jag ska bevista på lördag.

Dubbelchock?!

Ok... Jag är förvirrad.

Jag var så säker på att mina uppgifter i Didaktikkursen vi avslutade för tre veckor sedan skulle behöva kompletteras. Jag trodde alltså att jag inte skulle behöva göra om dem helt, men att jag inte heller skulle bli godkänd. Men så fick jag det där mejlet idag (hon skickade det igår). Helt sjukt. Jag tror inte på det. Jag är rädd att hon (kursläraren) kommer att skicka ett mejl till jättesnart, där det står att hon skickade fel! Och så visste jag liksom inte riktigt vart jag skulle göra av min glädje över resultatet... Jag kommer att bli helt knasig om hon skickar ett korrigerande mejl.

Jag vill gratulera till två fantastiska examinationsuppgifter som får betyget A!

God jul och lycka till med dina studier!

Nej, men det är faktiskt obegripligt. Jag mådde nämligen inte alls bra när jag skickade in examinationsuppgifterna, trodde att de saknade flera perspektiv.
Jaja, hoppas att det stämmer nu.

Det som istället gjorde mig arg, ja det blev jag faktiskt, var när jag gick in på databasen där våra betyg i kurserna så småningom kommer att registreras. I terminens första kurs hade min lärare nämligen sagt i ett personligt samtal (hon hade det med var och en) att min examinationsuppgift i kursen var värd ett D. Och nu när jag tittade efter vad som var registrerat stod det E! Kan de verkligen göra så?! Hm... ja, jag är sur. Jag har skickat ett mejl nu och frågat. Där hade jag för övrigt också blivit glad över resultatet, så nu kändes det synnerligen snopet.

Snacka om krockande känslor...

Underbara, omöjliga bokningsprogram

Scen 1
Två par kommer fram till receptionsluckan.
"Hej, vi har bokat två stugor till på söndag." (fredag idag)
Söker frenetiskt på datorn efter nämnt efternamn.
"hm... kan inte hitta er... men vi har nog två andra vi kan lägga in er i"
"Mannen vi pratade med sa att vi fick de två sista lediga stugorna"
Tittar på de olika stugorna för att se om jag hittar namnet.
"Ja, det här var konstigt... vad för slags stuga var det?"
"Med dusch"
"Nä, men vänta... jag hittade något här. Rätt förnamn men annat efternamn."
"haha... men det heter du ju inte än" (säger hennes förmodligen blivande man)
"Men oj... det här var udda.. i ena stugan står ni bara för en natt. Men de är ju lediga båda nätterna i alla fall o annars verkar det stämma."
Lämnar nycklarna och hälsar dem välkomna.

Normalt när man gör en bokning av flera stugor så sker det per automatik att de blir bokade lika länge. Och det blev det troligtvis i detta fallet också. Men i stugans översikt så var ena stugan endast inbokad en natt. Hur det har gått till begriper jag inte. Det är ju omöjligt att i samma bokning ha två olika datumspann. Bugg i programmet.... måste vara det. Fattar inte hur. Att jag sen inte hittade namnet jag letade efter gjorde ju det hela än mer spännande.
Det var dock inget problem att avboka bokningen och lägga in den på nytt. Då såg det lika ut i stugorna. Häpp.

Scen 2
Jag har varit på kvällsandakt och Mira ropar in mig till receptionen.
"Det är två tyskar här som säger att de bokat, men jag undrar om de inte är på fel camping... kan det vara Dalabadet de skulle till, för jag kan inte hitta dem?!"
Jag hälsar på det tyska paret, sen visar hon mig namnet som de skrivit ner. Varpå jag skrattar till lite.
"Nämen... jag tror jag har sett dem i bokningen... fast med helt katastrofalt fel stavning och typ helt annat namn. Det står typ Chactus eller nåt sånt. Känner igen förnamnet också."
Jag bläddrar lite bland stugöversikterna, för jag har ju sett namnet där förut, men kan inte hitta dem. Börjar bli lite nervös, för tänk om nån råkat avboka dem...?
Söker på efternamn innehållande "ch" och hittar till slut kunden. Ser att bokningen ligger där. Inte avbokad. Helskumt att den inte syns i översikten.
"Mira, du kan väl korrigera namnet nu och ta hans adress? O sen får du avboka o boka om så att de syns i stugöversikten. Om du hinner göra det ikväll... skriv ner det annars."
Jag står kvar o hjälper lite med några småsaker till medan Mira fixar och jag är helt förundrad över det här programmet. Visserligen har det haft många buggar innan också, men på det här sättet?! Och flera gånger på en dag...

Det kanske inte bara är jag som är trött?

Detta är mitt tvåhundrade inlägg på den här bloggen. Jag hade tänkt att jag skulle gjort någon form av jubileumsinlägg, extra festligt. Blev ju inte riktigt så.

Dessutom är jag trött. Och i en slags väntan. Saker som inte går att göra så mycket åt är inte värda att lägga ner en massa tid på, har levt lite efter den devisen i veckan.
Och nu är det helg. På riktigt den här gången. För jag är ledig. I sammanhängande tre dygn. Yeah. (Fredag 15.30-måndag 15.30) Imorgon ska jag hänga med syster o mamma. Mysigt.

Veckans happenings:
- Den medelålders tysken som sov i bilen till tältpris och som gav mig sin adress (o en nyckelring köpt på en av färjorna) o sa att jag fick skriva om jag ville.
(Som reste ensam och förmodligen bara ville ha någon att prata med, men därför kunde tolkas lite... tja... flörtigt?)
- Volleybollen. Det var många som var med och spelade i onsdags och det blev riktigt bra spel. Kul!
- Kusinerna.
- Stamgästkontakterna. Löv my stammises.

Klockan nästan ett. Nu sova.

Beteendereflektioner

I en rulltrappa på varuhuset i Trelleborg inser jag att jag bott i Stockholm för länge. Rulltrappan är inte lång, men jag märker ändå att jag blir otålig när mannen framför mig står mitt i trappan lutad mot båda räckena. Och så tänker jag... "Man håller till höger! Men... ja just det, det här är ju Trelleborg" Och så är jag lugn igen de sista två sekunderna i trappan.

Jag var ute och joggade idag för sjätte gången sedan jag kom till Skåne. På mina andra turer har jag, som brukligt är på landsorten, hälsat på folk jag möter. Idag hälsade jag som vanligt på några jag mötte på cykel, varpå jag mötte noll reaktion. Då kändes det som att vara i Stockholm igen. Och min reflektion där är att de måste vara utsocknes. Haha!

Mindre stress och mer människa.
Ganska nyttigt att vara här med andra ord.

Midsommar

Enda nackdelen med att ha en lite tätare regelbundenhet kring bloggen, är att det känns som att man måste försvara sig när det kommer att bli ett par dagars uppehåll.

Idag åker jag iväg på midsommarläger med församlingen till Ensro i Dalarna.
På söndag kväll är jag till Trelleborg för sommaren.
På måndag börjar jag jobba.

Jag återkommer någon gång i nästa vecka med andra ord.

Bilden ovan är från i somras. Det är det här med Dalarna...

Smart?

Jag har just fått bekräftat för mig varför jag verkligen borde ställa min väckarklocka även de dagar jag inte har någon direkt tid att passa. Klockan 11.50 känner jag hur solstrålar träffar ansiktet och tänker att det är morgonsolen. Jag öppnar ändå ögonen och förfäras.

Jag behövde det säkert.
Men det är så typiskt, för min plan var ju att jag skulle ha cyklat o hämtat mina skor på Pärlan idag. Och det hinner jag inte göra nu. Jag vill ju säga hej till barnen också...
Och har lite tider i eftermiddag o kväll att passa.

En bortglömd lapp

Jag hittade en lapp som nog kan vara ett halvår gammal, där jag skrivit ner några sköna citat från jobbet. Om jag skulle ha råkat skriva ner dem i något tidigare inlägg, får någon van bloggläsare gärna hojta till. =)


3-åring:
"De har målat på golvet. (hoppar ner från stolen) Jag ska ta bort målet."
Helt logiskt, om ni frågat mig. Tänk om man kunde göra det i sportsammanhang också utan att någon blev upprörd.

Några treåringar knuffar på andra barn, varpå jag frågar:
"- Vad gör ni?!"
"- Vi leker dumma ungdomar."

Åh... regnet öser ner därute. Men jag kanske inte ska försöka gå ut o leka i det, för då slutar det säkert. Jag vill, jag vill. Se där... nu har det slutat.

Små undersökningar

Haha.

Jag testar funktionen att lägga upp undersökningar på bloggen. Jag vill dock inte ha dem överst, så om man vill rösta på mina bloggfrågor (gör gärna det :) ), så måste man bläddra lite. De ligger i högerspalten ovanför etiketterna.

Cykeln o jag

Min cykel är släppt från fångenskapen på Coops verkstad!
Glad.

Jag har kommit fram till att jag är snyggare snett ovanifrån än rakt framifrån. Rakt ovanifrån är ganska intetsägande... min bena är det inget särskilt med. :)
(Det är därför som längre killar tycker att jag är snyggare än kortare killar. Detta har jag för övrigt verkligen inget trovärdigt empiriskt belägg för att hävda, men medge att det är ganska intressant det där med vinklar!)
Slutsats: Jag blir sällan bra på bild.
(För att bilder ofta tas rakt framifrån.)
Visst är det ett bra försvar! Erkänn!

Oönskad reklam

Men jag kan inte låta bli.
Fick adressen till allra finaste Mirjams blogg nu ikväll. (Träffade henne, Ellie o Eva på en litet Huset-gathering hemma hos mig.)
Och jag skrattar vid (nästan) varje inlägg.
Kanske för att jag känner henne. (Åh, fantastiska tanke.)
Kanske för att hon bara är så där galet finurlig jämt och fångar upp det hon hör.

Kolla länken i listan till eh... höger.

Ibland är man bara tacksam att man fått lära känna så fina människor.

Vår o så

Imorgon är en sådan där dag då jag ännu inte vet om jag har något jobb eller inte. Det är första gången på jättelänge, och att det inte är oftare är jag definitivt tacksam för. Det är väldigt skönt att slippa rusa iväg till jobbet på kommando. Sådär lagomt oförberedd. Och det är skönt att slippa ha alltför många dagar då man ändå går upp någorlunda i tid för att sedan inte kunna planera in något förrän efter nio, för så sent har det hänt att de ringt. Jag har jobbat nästan varje dag nu i vår. Det är bra. Och vetat det i förväg (ljuvligt). På senaste tiden har jag bara haft halva dagar, men det ska nog gå bra ändå. :)

Idag har jag gått. Mycket.
Mitt SL-kort gick ut igår, och eftersom det är vår så tänker jag försöka spara in lite pengar på resorna. Cykeln hade tyvärr lite dåligt med luft i däcken, och måste in om COOP också för att få en ny styrstam. Så jag bestämde mig för att gå till jobbet. Och sen gick jag hem också. För säkerhets skull köpte jag en förköpsremsa om jag inte skulle stå ut med hempromenaden. Men det gick bra. Lång tid tog det och många steg på stegräknaren (som jag fått på mig igen) blev det.

Gå och cykla fungerar ju bra när man börjar sent (som idag kl 12) och vädret är fint, men det blir jobbigt den morgon de ringer in mig, eller de mornar jag börjar halv åtta eller åtta. Uschligt tidigt att gå, och förmodligen för tröttigt och lite för kallt för att cykla. (Vinden är fortfarande kall.) Eller om det regnar! Då måste jag ju åka. Hoppas att jag klarar mig på max tre förköpremsor under en 30-dagars period, för då har det varit värt det! Spännande att se om det lyckas.
:)

Att gå till jobbet tar ca 1 h och 35 minuter, att cykla fixar jag möjligen på 45 minuter, men det vet jag inte än eftersom jag inte har cyklat härifrån till Rinkeby nån gång.

Liten fundering...

Min stabila läsekrets kan man i princip räkna upp på en hand (möjligen två, men det beror på hur stabil en läsare måste vara för att räknas som stabil).

Det som fascinerar mig är att en av mina stabila läsare verkar befinna sig i Frankrike. Och det förvirrar mig. Men det är roligt. Avslöja dig inte!

Källa: geo visitors

Cybertown

Så nu har jag inte haft en enda besökare på bloggen på ett dygn! :)
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att ha den där kartan, för jag känner plötsligt ett större ansvar för att det ska finnas något nytt att läsa. Men det är inte så kul att skriva om man inte har något att säga.

Ikväll spelade vi lasergame med våra tonåringar på Cybertown. Jag borde ha haft en extra tröja att byta med för tjugo minuter är inte så kort som man tror. (Hade inte fullt klart minne från spelet i Örebro för något år sedan.) Vi var tre ledare och fyra tonåringar, och laguppdelningen råkade bli sådan också. Våra lag spelade mot ett killag på tre personer. Piong piong piong. Varför är det så kul att skjuta på varandra?! Trevligt att det bara är laser, och ofarligt. Våra tjejers lag vann, men av alla spelare låg jag bäst till. Det var roligt. Sen gick vi till McDonalds och fikade. Mysigt. A hade med sig en ny tjej också, E. Det är alltid välkommet!

Skrivet vid 15.00-tiden strax innan internet kånglade till sig!

Det finns olika busschaufförer.
Det finns de där lite buttra som man nästan måste be om ursäkt för att man stiger på bussen.
Sen finns det de som är sådär normaltrevliga. Inte titta för mycket, verka ganska oberörd av situationen.
Och sen finns det de där trevliga. Som faktiskt hälsar och ler. "Hej, ja jag ser att du också är människa"
Och sen finns det åtskilliga varianter men jag blir glad varje gång jag träffar på den sistnämnde typen. Så enkelt. Och det gör så mycket för en vanlig, vardaglig bussresa.
För övrigt måste vissa dagar vara skit. Fatta vad mycket de får utstå av uppskäftighet och otrevlighet... Jag vill inte bli busschaufför.

Det är lite roligt att jag numera kan hålla koll på varifrån mina stora skaror besökare kommer. Med ganska stort mått av felmariginal såklart. Än så länge är mitt rekord tre besökare under ett dygn. Och så funderar jag. Är det för att få bekräftelse på att någon vill läsa vad jag skriver som det är så spännande? Hur som helst så finns det uppenbarligen en liten vajsing på länken så man får hålla koll på att det är min sidas besökare man ser och inte själva "värdsidans" - digitalpoint (som förmodligen inte stämmer alls, jag betvivlar att jag är den enda människan på den här jorden som är inne och tittar på kartan). Själva kartlänken för att lokalisera mina besökare finns i högra spalten här bredvid (oj vad konstigt ord egentligen), ganska långt ner - en liten ikon.

Jag hade en liten fläng av "jag-är-dålig-på-sociala-sammanhang"-sjukan för ett tag sedan. Jag tror det är när jag sitter hemma för mycket som den drabbar mig. För sedan inser jag att den brukar botas med att jag får träffa lite folk. Det är bra.

Mamma ringde mig idag när jag var på väg hem från kyrkan, och jag tänkte att det skulle vara lite otrevligt för de som skjutsade hem mig om jag satt och pratade i telefon, så jag sa att jag skulle ringa upp när jag kom hem. Precis när jag kommit innanför dörren tänkte jag att jag skulle göra det, men när jag tagit av mig ytterkläderna och kommit in i lägenheten var det som bortblåst. Och nu har det gått två timmar, och hon svarar inte... *suck* Dumma mig. Jag försöker en gång till... Ja, hon är hemma!

Och sen var det något som jag länge funderat på, som jag jämt glömmer bort när jag sätter mig... Så också denna gång. Om det inte var det om busschaufförerna. För det har jag också tänkt mycket på! :) Träffar en hel del busschaufförer.

Oj.. hinner inte korrekturläsa... måste sluta nu.

Stora bloggdöden

...heter den Facebook, månne?

En liten fundering kring lunchtid en fredag då solen skiner med höstens begränsade värme.

Olika saker från tid som gått

Nu. Nu kommer den. Uppdateringen. Fast inte från uppkopplingen från min lägenhet, för den existerar inte (än?).

Jag har en fin lägenhet. Det är roligt att den är fin. Men jag bor ensam nu. Och har sovit lite dåligt när jag först kom hit, men det har blivit lite bättre med det.

Vi har kommit igång med Tonår igen efter sommaruppehållet. Det är roligt. Våra tonåringar är fina. Hoppas bara att det ska bli en lagom stor grupp. De var lite få ibland förra året. Liksom i fredags då vi var två ledare och två deltagare.
Jag skulle ha börjat kören förra onsdagen, men det gick dåligt med det och det var inte min glömska som ställde till det den här gången. Vi hade ett extra insatt styrelsemöte som jag trodde skulle gå fort. Men istället för att ta önskade 1,5 h så höll det på i fyra. Sen var jag trött och körövningen slut. Men det startade en gospelkör nu i söndags, och där vill jag ju också vara med.

Förra söndagen hade jag mina första gäster. Det var fantastiskt! Ellie, Mirjam och Linnea. Och sedan förra torsdagen kom Emelie och Josefine. Lycka! Tack för att ni finns fina ni!

Och jag har jobbat i två veckor. Också bra. Trodde att jag skulle känna mig osäker när jag hade varit borta så länge från barnen, men när de ringde mig den måndagen blev jag jätteglad och när jag kom dit så kände jag att det var en helt annan sak att komma till ett ställe där man varit under ett läsår, och faktiskt kände många av barnen, än att komma till ett nytt ställe och aldrig ha jobbat med barn förut. Det har känts väldigt bra att vara där igen, även om vissa mornar inte har passat ihop med min dåliga sömn. Att lägga sig halv elva när man tänker gå upp klockan 6 är inte en helt lysande idé, även om man inte kan hjälpa det (läs styrelsemöte). I alla fall om man är jag. Men det har gått, och jag är glad! Fortsättningen mer osäker. (Sjukskrivningar gynnar mig, men är desto tråkigare för de som drabbas.) Vet att jag får jobba nu i morgon i alla fall som enda dag den här veckan. Vill jobba mer, även om lite bekymmer har gjort mig tacksam för att jag ändå varit lite ledig. Det tar lite längre tid att komma till jobbet nu också. Bussbyte är spännande. Jag var grymt bortskämd förra året, det visste jag då också.

Lägenhetsrapport:
Jag har en epilepsilampa i hallen. Jag blir tokig på den, och den borde har slutat fungera vid det här laget. Den är inte helt lätt att byta heller, eftersom det är lite högt i tak. Hoppas att det är lampan och inte strömmen till den det är fel på.
Jag äntligen köpt en sopborste.
Ännu inga saker på väggarna. Lite tråkigt, men jag vill att det ska bli riktigt bra.

Egorapport:
Jag är lite orolig. Be gärna för mig. Jag var på läkarundersökning i tisdags. Förmodligen är det ingen fara, men jag får blodprovsresultaten i början av nästa vecka, och har en remiss vidare. "För att vara på den säkra sidan, så att du inte ska behöva gå omkring och oroa dig." Annars var det en ganska trevlig upplevelse. Doktorn började inte undersöka mig, han inledde med att fråga om min livssituation. Det är förmodligen stress, sa han. Men jag känner mig inte så stressad. "Tankens kraft är stor. Kan vara saker från barndomen, eller din osäkra livssituation." Han refererade också till att känna stress på grund av otillräcklighet: "Du vet Gud skapade människan till sin avbild, människan är alltså gudomlig, gud. Gäller bara för henne att inse det, inse sitt värde. Meditation är bra, det finns ju kristen sådan också." Jag lider inte direkt just nu av mindervärdeskänslor, så jag nickade bara. Ja, han hade fått veta att jag läst teologi och att jag var engagerad i min kyrka. Men det var lite skönt att han körde lite psykolog/själavårdarestuk på det hela. Jag undrade för mig själv om han kanske var kristen, men sedan körde han lite allmänreligiösa grejer också, så jag vet inte. Jag nickade till det mesta han sa även om jag inte alltid höll med honom rakt av i hans teologiska tolkningar. Jag var ju inte där för att argumentera teologi, och orkade inte det riktigt heller. Vi kom i alla fall fram till att han skulle undersöka mig.

På busshållplatsen i Hässelby Gård stod en kvinna och väntade på bussen. Hon hade kommit dit strax före mig, och vi började prata. Det visade sig att vi hade minst tre gemensamma bekanta. Hon har jobbat för samma organisation som en kvinna i min församling med bibelöversättning, och är aktiv i samma församling som två på mitt jobb. Fascinerande. Hon var jättetrevlig så vi pratade vidare i bussen tills jag skulle gå av. Jag tror att Gud var med och lät mig få möta henne så att jag kunde få lite annat att tänka på.

Igår var det mycket, fast jag var helt ledig. Eller kanske just därför. Vill jobba. Har förutom fredag timmar på onsdag och torsdag i nästa vecka. Lite skralt. Hoppas mer dyker upp. Så jag var på promenad idag och igår med syfte att hitta vägar ner till vattnet. Jag kom dit till slut, men det regnade lite igår, så då var jag var väldigt tacksam till den som uppfunnit paraplyt. Så hade vi en träff med kören även om vår körledare var sjuk och fikade och bestämde hur vi gör när det inträffar med kort varsel och sånt.

Idag skulle jag ha gått på bio med Ellie och några till och se den där filmen om Mandela? Ja, så insatt är jag. :) Men det visade sig att det var någon bra talare i New Life ikväll som Ellie ville lyssna på, så jag ska nog följa med henne dit istället.

Tankar i sena timmen

Vi är tre stycken över arton på min arbetsplats. Man tänker att det borde gå. Men så kan inte nån någon helg, en kan ingen helg (hon har ett annat jobb också), och jag kan inte jobba hela tiden. Ibland märker man att man är äldst. "Nej, men du skulle ju kunna..." En för mig vanlig replik numera. Jag tycker inte att det ser så bra ut att sitta och spela på bokningsdatorn, men det är kanske bara jag som tänker så. Jag har andra ögon. Annan rutin. Även om jag inte fixar allt hundraprocentigt märker man att jag haft några år till på mig på något sätt. Och att jag har en annan koppling. Jag älskar Nybostrand. Jag älskar människorna och församlingen som driver det. Och det är ju där jag har vuxit upp. Och fatta vad jag älskar alla roliga möten med gästerna. Inte konstigt om jag vill att allt ska vara bra.

Jag är trött.
Jobbar över en halvtimme, och känner mig nästan ändå lite ofärdig när jag lämnar, och frågas därefter vad det är som tar sådan tid. Lite otacksamt, när jag faktiskt inget hellre vill än sluta i tid. Men jag vill inte lämna en katastrof bakom mig. Svår avvägning. Vissa saker måste göras. Andra borde. Åter andra saker skulle vara en bonus för den som öppnar.

Jag har haft roligt idag ändå.
Jag var nere och badade i kallt vatten tillsammans med min syster. Kanske var det 18 grader, men jag tvivlar på att det var 17 ens. Efter kalla doppet i havet fick vi åter en liten kalldusch när vi kom upp till Nybostrand och hörde att en av våra gäster som kom sent igår kväll inte fått sin nyckel utlagd som han blivit lovad, vilket innebar att han fick ta in på hotell istället, och kom med den räkningen till oss idag. Vi fick ringa runt till lite folk för att känna oss fria i att kompensera honom förlusten. En väldigt pinsam händelse hursomhelst. Jag och Ulli åt hemma hos mamma, och sen fick jag låna hennes bil för att åka och handla frukt och grönsaker till caféet. Det gick bra. Expediten i kassan var rolig.
"Bara nyttigheter"
"Jag jobbar på ett café"
"Ah.... Ska ni göra landgång?"
"Nä, toast"
"Ja, det är ju också gott."
"ja, det är det"
Uttömmande dialog, tycker ni inte? :)

I söndags kom Anders och hälsade på. Det var roligt. Vi cyklade till Smyge och köpte glass.


Och så ska Ingrid komma och hälsa på i nästa vecka. Jag längtar!

Nu vill jag sova.