Julhälsning

En liten hälsning såhär i gångna timmen...

Mitt julkort i år ser ut såhär:

(tryck på bilden för en förstoring)

Det blev inga i papperskort i år

och alltför få julhälsningar per sms

Så detta är till alla er som möjligen känner er förbisedda

Och till alla andra också förstås

Jag är ingen julkortsskickarmänniska helt enkelt.

Mer av en julkortspublicerare - uppenbarligen.

(Det här var ju praktiskt!)

Soppa på en spik... nästan.

Igår hade jag minst fem gamla tomater som fortfarande inte var dåliga i kylskåpet (de var lite skrumpna i skalet dock). Ja, jag erkänner att jag varit dålig på att äta grönsaker hemma. Och så tänkte jag att då kan man ju göra tomatsoppa. Men tomatsopperecepten i "Vår kokbok" (som inte alls är "vår" eller ens min, utan Jessicas) innehöll bara passerade tomater (vilket oftast givetvis är betydligt billigare än färska).
Jaha... Men det var väldigt enkelt att trolla fram krossade tomater.

Dela bara tomaterna i små bitar (behöver inte vara minimala) och häll över dem i en liten kastrull med lite vatten i botten och koka dem riktigt mjuka. Rör om lite då och då för det är någonting i tomaterna som klamrar sig fast i botten.

Sedan var det dags för själva soppan. Jag gick och köpte en matlagningsgrädde, och skred därefter till verket. Tomatkrosset hade fått vila i kylskåpet så länge, men det var bara en nödlösning (eftersom jag inte hade någon grädde eller liknande hemma).
Jag kokade upp tomaterna igen (har faktiskt dålig koll på hur många de var, men det blev ca 550 g kross, lilla kvarvarande kokvattnet inräknat), la i en oxköttbuljongtärning, ett par deciliter vatten, nånstans mellan en och två matskedar tomatpuré, en vitlöksklyfta, ca en dl grädde, lite matolja, omkring en tesked oregano och en dl röda linser och lät det koka i 10 minuter (för linsernas skull). Blev jättegott! Och det utan gul lök. Perfekt!
Det blev drygt två portioner (för mig).

Låt er väl smaka!
Men jag rekommenderar köpt tomatkross om ni inte har gamla tomater. Kan bli lite väl lyxigt annars. I det här fallet hade jag inte ens tomatkross hemma. (Vilket man jämt borde ha!)

Småtankar...

En av flickorna på småbarnsavdelningen envisas med att kalla mig Macka(r)ina. Det är inte så smickrande, men jag tycker mest att det är lite roligt. Men hon borde inte ha några problem med att säga rätt, för hon är ganska bra på ord annars. Hon har ju iaf förstått att det ska vara ett k någonstans... Imorgon ska jag vara på Solen igen. Mysigt.

Jag har varit mån-tor på mellanavdelningen. Jag trivs ju faktiskt där också. Det är bra. Det var luciafirande idag och det var spännande när vi skulle se till att alla fick på sig sina kläder. Men det gick bra. Föräldrar och syskon kom och tittade på och sedan var det fika efteråt. Och när alla föräldrar som kommit för att titta på tagit med sig sina barn hem, var det inte många kvar. Bra, men lite tråkigt för de vars föräldrar inte hade möjlighet att komma.

Det har varit en mysig dag, men jag är förkyld och hoppas att jag ändå ska kunna sjunga på söndag. Vi har julkonsert i kyrkan med båda körerna som jag är med i, så jag får sjunga mycket. Inte så smidigt om halsen har gett upp då (särskilt inte med tanke på det lilla solot jag har).

Jag var i Örebro i helgen som gick. Det var väldigt trevligt, men lite tråkigt att jag inte fick möjlighet att träffa Elisabet. Jag har varit duktig och vidarebefordrat en hälsning till några på mitt jobb från en som jag inte känner, men som jag var hos på inflyttningsfest. Hälsningen var uppskattad. Det var roligt. En annan rolig sak var hemresan från Örebro. Mitt tåg var försenat 16 minuter. Jag skulle ha 14 minuter på mig att byta i Södertälje (skumt att byta där). Bara det var ju spännande. När jag insåg vilket tåg jag skulle med tyckte jag att det hela var lite komiskt. På det enda (praktiskt!) tåget som hade rätt avgångstid stod det Boden Luleå Nattåget. Helskumt! Men det visade sig vara rätt och jag meddelade mitt dilemma om att jag inte skulle hinna med tågbytet om förseningen höll i sig. Konduktören lovade fixa det. När jag höll på att gå av i Södetälje stoppade hon mig och sa att jag skulle stanna på tåget. Ungefär samtidigt som jag gick tillbaka till min plats såg jag hur stockholmståget lämnade perrongen så jag satt snällt kvar. Trots att tåget var försenat så mycket så var jag på centralstation samtidigt som mitt andra tåg skulle ha varit där (nattåget stannar på färre stationer), så min stora fundering är varför jag skulle byta tåg överhuvudtaget. Konstigt! (Jag hade trott att Nattåget inte skulle stanna i Stockholm C eftersom jag skulle byta, men det gjorde det ju uppenbarligen, och nya människor gick ombord.) Det kan ju vara så att det normalt inte är avsläpp på Sthlm C, men det verkar ju konstigt... Jaja. Man lär sig något nytt nästan varje dag... (?)

Det finns dagar...

...på jobbet som är helt hysteriska. Personalen är trött och allt tålamod är slut, barnen känns tre gånger så många och alla bara springer omkring och skriker. Och man tänker: Vi kommer inte att kunna få dem lugna hur mycket vi än försöker.

Det var verkligen inte en sådan dag idag.
Visserligen var vi en personal kort eftersom S fick gå hem med feber strax efter att första barnet dykt upp. När andra barnet kom var vi dagens maxantal: Två personal, en praoelev och två barn (1 år resp nästan 1,5 år). Det är ingen överdrift om jag säger att jag nog aldrig kommer vara med om en sådan lugn dag på en avdelning igen. Vi fick liksom berätta för praon att detta verkligen inte hörde till det vanliga. Nio barn sjuka eller lediga på en avdelning på samma dag! Vi hann ju göra en hel del sånt som man inte hinner göra annars. På eftermiddagen då våra barn gått hem (redan före tre!) och jag skulle över och hjälpa till på mellanavdelningen sista timmen innan jag slutade för dagen märkte jag alltför tydligt vilken kontrast det blev eftersom barnen på mellanavdelningen var uppe i varv och hoppade och skrek. (Inte så hysteriskt som det låter, men upplevelsen blev så och de var ju betydligt flera, säkert sju stycken. :)

Har annars haft en bra helg, och min hals har varit snäll även om den gjort lite ont. Men själva sjukdomskänslan är borta.
Ikväll var jag och många fler i kyrkan och bakade lussekatter till SMUs luciafirande om två veckor. Det var mysigt och vi fick gröt, glögg, ischoklad och clementiner. Riktig julkänsla med andra ord.
Nu ska jag försöka hoppa i säng! Skulle vara skönt att vara hyfsat utvilad imorgon. :)

Halsfluss?

Okej. Jag är ganska säker på att jag har det... halsfluss alltså.

Varför?
- Jag är inte direkt förkyld i övrigt, vilket man brukar bli när det är virus som orsakar halsont.
- Det är väldigt smärtsamt att svälja och området kring svalget är rött.
- Jag har vita fläckar på halsmandlarna.
- Har en sjukdomskänsla i kroppen.
- Tror mig iofs inte ha någon feber, men känner mig betydligt piggare om jag tar en ipren.

Jag har ändå jobbat i tre dagar nu. Klokt? Vet inte. Behöver pengarna, och min chef avrådde mig inte från att gå dit (behöver mig, fatta den känslan).

Smittokälla?
Ja, ett barn såklart! :)
Systern (annan avdelning) var hemma i halsfluss, och jag lekte ändå frimodigt med barnet eftersom det råkar gilla mig. Sen skickade vi hem barnet med feber veckan efter. Och en dag senare var jag verkligen inte mig själv. Aj aj.
Få se nu om jag i min tur (eller barnet möjligen) smittat flera. Hm. Jaja.

Men imorgon ska jag på 100-årsjubileum i Blomstermåla. Församlingen där jag jobbat som ungdomsledare firar i dagarna två och bjöd in alla gamla och nuvarande medlemmar till festligheterna. Ska bli jätteroligt, men jag får stoppa i mig en Ipren, se glad ut och tvätta händerna noga innan jag hälsar på folk. Och kanske också meddela att jag förmodligen är streptokockbakteriespridare.... Hm.

Jag känner... befrielse.

Jag var på ett möte idag. Ännu ett icke protokollfört. Och jag kände för en gångs skull mig lättad på riktigt när jag gick därifrån. En sten som följt med hem efter tidigare gånger är borta. Det känns som att bitarna passar ihop bättre nu, och jag kan med mycket större tillförsikt hävda att vi har gjort rätt... Även om det finns en sorg i att det behövde bli så här. Men vi har gjort vad vi kunnat.

Det var en fantastisk gudstjänst idag. Jag vet att jag är lite partisk eftersom jag medverkade i gospelkören... men det var inte bara vi som var bra. Det var mycket folk, predikan var bra och det kändes gott.

Vi tror att det har vänt nu. Vi tror att församlingen kommer att bli starkare av det här.

Jag är glad, mest.


Och sedan har jag börjat gå en hel del sedan ett par dagar tillbaka. Det är min tävlingsinstinkt som satt fart. Jag vikarierar för en tjej nu i tre veckor, och förskolan där jag jobbar är med i en gå-tävling med hjälp av stegräknare. Jag har fått ta över stegräknaren, eftersom man inte ska behöva hålla koll på en sådan när man är i Indien. Mitt mål är att inte lämna tillbaka den med sämre snitt än vad hon hade innan. Men jag har gått ut stark och höjt snittet lite redan (på två dygn lite drygt). Därför har mitt mål också blivit högre... Snacka om motionsmotiverande! (Man blir piggare också.)

Hat är ett starkt ord - allergi?

Kanske kompenserar jag andras tystnad med att tjattra desto mer själv.
Eller så har jag bara mycket jag vill säga just nu.

Det finns få grejer som gör mig så galen som kedjebrev. Dessa skuldtyngda små notiser som kan innehålla massa fint, och sedan massa äckeldravel som "önska dig något innan du läser detta, och om fyra dagar så vet du varför... skicka till x antal personer, och till mig också om du bryr dig om mig den minsta lilla gnutta"

blablablabla

Detta är för övrigt inget personangrepp mot någon som nån gång råkat skicka kedjebrev till mig, utan mer min frustration över fenomenet. (Och sedan kan ni då ju veta att jag aldrig blir glad när jag får ett... men man kan ju klippa bort kedjebrevsbiten om innehållet i övrigt är fint och bra! Då skulle jag må mycket bättre...)

Mig veterligen finns ännu ingen medicin mot kedjebrevsallergi... och jag är en notorisk kedjebrytare... (återfallsbrottsling?)

Jag skriver inte på namnlistor via mail heller, om det inte är en länk till en sida (då är det absolut inga problem, för listan ifråga är EN och namnen är samlade på ETT ställe). För listor i mail verkar fullständigt bisarrt. Skriver jag på ett och skickar till tio så står ju jag på mängder av listor när/om de väl kommer fram....

Jag avslutar med en bön som kom med dagens kedjepost, en liten pärla:

Sankta Theresas Bön

Låt det idag finnas frid inom dig.
Må du lita på Gud att du är exakt var du är menad att vara.
Glöm inte bort de oändliga möjligheterna som föds från tro.
Må du använda de gåvorna som du har fått,

och ge vidare den kärlek som har givits till dig.
Må du vara tillfreds i vetskapen om att du är ett Guds barn.

Låt den närvaron sätta sig i din kropp,

och ge din själ friheten att sjunga, dansa, lovorda och älska.
Den finns där för oss alla.

Brustenhetens skumma ögon

I vår förkrosselse ropar vi till Dig.
Om nåd.
I all vår förtvivlan skymtar vi Dig i skuggorna.
När all vår ork är i botten, när vi kastas mellan hopp och uppgivenhet.
Är Du också där.
När vi missförstår, när vi sårar, när vi inte kan hålla tyst.
Ser Du på oss och Dina ögon är fulla av tårar.
När vi håller tyst, när vi drar oss bort från sorgen.
Skriker Du i tystnaden.
Bortom försoningen, bortom det vi hoppats på.
Lyser fortfarande ett ljus.

Gud.
Kom med helande.
Kom med försoning.
Kom med barmhärtighet, förlåtelse och hopp.

Varför kan ingen lära oss om hur man är människa?
Eller är det kanske det Du gör...
"Det är inte de friska som behöver en läkare"

Kyrie, kyrie eleison.

Insikter del 2

"Det här är problemet" säger jag till Gud och pekar. "Nej, mitt barn, här sitter knuten", säger han och rör vid min ömma punkt. "Men det är ju dig jag vill lära känna!" invänder jag. "Det ska du få, men för att det ska bli möjligt måste jag först visa dig några saker i ditt eget liv", svarar Gud.

Ur Vägvisare, Magnus Malm

Insikter

Uppenbarligen har jag lätt för att bli betryckt. När man inte varit det på ett tag (månader eller kanske veckor eller till och med dagar) glömmer man liksom bort det, eller tror att man vuxit bort från det. Men det är förmodligen en del av mig. Men jag går inte och tänker på det jämnt. Det är bra. Nåd och så.

Liljors frömjöl är extremt gulfärgat trots att det ser rött ut. (Som saffran?)
När jag plockade bort mina fula (tidigare så vackra) vissnade liljor från den vita fönsterkarmen blev den sistnämnda väldigt gul. När jag sedan försökte torka bort det med bara vatten blev det betydligt värre. Men tack vare att jag hade ett allrengöringsspray gick det plötsligt väldigt lätt och ångesten la sig genast. Uppenbarligen är färgen i frömjölet inte vattenlöslig. Kan vara en lärdom om inte annat. När jag sedan åkte till jobbet var naglarna på högra handen charmigt gula, och diverse vackra fläckar på handryggen. Hade glömt att titta där. Det mesta var dock borta vid dagens slut. (inte hand och naglar förstås)

Fikusar (vet inte om de är benjamin eller citron) mår bra av att få fikusnäring. Särskilt när jorden varit totalt urlakad.

Hur i hela världen ska man kunna lära sig att hantera livet,

när livet inte är intresserat av att bli hanterbart?

Jag är fortfarande hel

Det var församlingsråd (styrelsemöte) ikväll.
Ibland känns det som jag håller på att gå sönder.
Inte för att jag inte litar på de andra, det gör jag, det är ett mycket bra råd.
Men det var det vi pratade om.
Det känns som att vi står på en knivsegg (som någon sa).
Undrar hur det går på församlingsmötet på söndag...

Gud, ta det här nu!!! *ett inbordes skrik*

Sömn är nog viktigt

Jag har sovit för lite på sistone. Ska skärpa mig.

Jag misstänker att det är därför jag har varit lite ledsen idag. För att jag är trött. Då blir man känsligare.

Men också för att jag faktiskt fann en anledning till att vara ledsen.

Att det ska vara så svårt för människor att förstå varandra.

Att det ska vara så svårt att förstå sig själv.

Den som är nyfiken får veta saker

Inte så spännande kanske... :)
Men jag ville faktiskt veta.

Åbrodd
Artemisia abrotanum
Compositae

Växtbeskrivning:
Åbrodd är en starkt
doftande flerårig växt som blir c:a 80 cm hög. Bladen är trådsmala. Den blommar
sällan på våra breddgrader.
Blommorna är gröna och mycket små. Den är nära
släkt med malörten men doften är en helt annan. Doften är sötaktig och påminner
om parfym.

Odling:
Åbrodd är en lättodlad växt.
Odlas i halvskugga till full sol. Då blir den vackrast. Jorden skall vara lätt,
torr och väldränerad.

Användning:
Används som brännvinskrydda, till doftpåsar och
kryddbuketter.

Faster Katarina

Jag ska bli bonusfaster!
Fredrik och Josefina väntar en liten en till mars -08...
Kära nån. :)
Grattis fina ni.

Jag antar att det är Fredrik som är fotografen.

Bilden är lånad från Fredriks o Josefinas blogg.

Tidsmiss?

Ojoj. Här gäller det att vara vaken.

Jag hade satt min väckarklocka på halv nio, eftersom jag skulle upp och baka ut ett bröd. Så startade jag datorn bara för att kolla mailen, och tyckte att det var konstigt att datorns klocka låg så mycket efter (att det var en hel timme reflekterade jag inte över). Jag försökte således uppdatera klockan över internet, till ingen nytta. Då slog det mig... tittade på min väggklocka igen, tittade på mobilen, och slutligen på min radiokontrollerade lilla digitala. Och när jag insett att den sistnämnde stämde med datorns tittade jag i min kalender. Såklart att sommartiden slutat. Så nu har jag en timme extra. :) Ganska skönt att jag slapp upptäcka det när jag kom till kyrkan, även om jag har tillräckligt nära för att kunna gå hem igen.

Klockan är bara nio och jag har varit uppe sen halv åtta. Tja. Ganska trevligt, även om jag inte skulle ha sagt nej till en extra timmes sömn.

Stora bloggdöden

...heter den Facebook, månne?

En liten fundering kring lunchtid en fredag då solen skiner med höstens begränsade värme.

Ett brev damp ner i min låda

Hej som du ser finns inget att oroa sig för i ditt huvud

Inte fysiskt i alla fall. :-)
Bra.

Kan man läsa en bok profetiskt?

Jag läste ut en bok häromdagen. Den var så... bra. Hela boken var som en talande sticka rakt in i vår kristna kultur, i och utanför kyrkan. Och jag älskade den. Klockren. Profetisk. (Gud låt det viktiga få fäste i mig.)

Läs den. Än en gång vill jag säga läs den.
Viskningar från katakomberna - skisser för en kristen motkultur av Magnus Malm

Och så kommer jag till Lovsång 07, och det handlade om i stort sett samma saker. Mike Pilavachi var helt fantastisk att lyssna till. Klar och tydlig och mycket humor och självdistans.

Om rätt offer/gudstjänst, tjänst för de små, att inte stänga in sig i kyrkan, att inte bli en del av den "jag vill ha"-kultur som vi så tjusigt inlemmas i m.m.

Och jag tänker: "Försöker du säga mig något här Gud?"

Ost funnen i brödlåda

Två saker kan jag konstatera i tacksamhet:

1. Den i morse nyöppnade osten har bara stått där i fem timmar och inte hela dagen.

2. Vad bra att jag var sugen på en nattmacka klockan elva på kvällen och faktiskt gav efter för hungern, och kunde befria den stackars osten från ihjälsvettningsrisken.

Jag ska strax gå och lägga mig.

Idag har jag köpt ett sidobord på Ikea. Det kostade sjuttio kronor mer än den hylla jag frestades att köpa (Billy, svart/mönstrad), men jag insåg när jag kände på Billypaketet att det inte skulle gå att frakta 35,5 kg på 2,05 m på en person (läs "Katarina") igenom Ikea (att ens få upp den på vagnen verkade svårt, gav upp utan att försöka), på två bussar och sedan 150 meters promenad för att komma till min dörr. Den var kanske för stor också, men det vet man ju inte förrän man har försökt. I och för sig behöver jag inte heller så många hyllor, så det var nog bra att det blev mitt lilla 10 kg alternativ i stället. Nu har min stereo en egen plats, mina datorhögtalare likaså (de var hemlösa innan, eftersom jag inte använder dem jämt). Man behöver knappt flytta på dem när man vill använda dem!

Äntligen!

Nu har jag Internet hemma. Det är inte marknadens snabbaste, men förmodligen det billigaste alternativet.

Fördelar:
Jag...
- kan ha pyjamas på mig.
- slipper gå ut i eventuellt regn.
- behöver inte längre sitta i en överhettad expedition.
- är inte längre i vägen när någon vill komma åt datorn.
- förskonar mina gäster från nattliga äventyr för att de ska hitta lämpliga anslutningar hem med SL.
- kan hämta hem min mail direkt till datorn.
- behöver inte längre känna att jag snyltar på kyrkans skrivare.
- har förmodligen snart ett billigare telefonalternativ som komplement till mitt mobilabonnemang.
- har mina bilder på armlängds avstånd om jag vill förgylla mina blogginlägg.

Nackdelar:
- Det är bra mycket mer ensamt att sitta här hemma.
- Sämre skrivare.
- Förlorad motion? (Vet inte om ett par minuter räknas, men det är ju åt båda hållen.)

Josefine har bott hos mig i en vecka. Det var väldigt trevligt. Snart är hon i Etiopien. Närmare bestämt söndag morgon. Hon kommer att skriva i Resedagboken tillsammans med Hanna.

Snart är Lisa i Sverige igen. Jag vill åka och hälsa på henne då.

Vad är det med Facebook? Vill jag vara tillgänglig för hela världen? (För det är jag ju inte nu...) :-) Men, jag tror att jag förstår grejen, eftersom jag var en flitig lunare för ett ganska stort antal år sedan. (Jag var grymt stolt över hur jag dekorerat mitt krypin utan att vara betalande medlem.)
Elisabet, jag vill hänga med dig på riktigt, ju.

Heldag

Idag jobbade jag 9-17.30, och det ska jag göra imorgon också. På bussen hem mötte jag ett av våra syskonpar från förskolan med deras mamma. Eftersom vi bor ganska nära varandra numera, så blev jag hembjuden på mat. Jättetrevligt. Jag blev ompysslad av lillasystern (drygt två år gammal) medan mamman lagade mat och storasystern sov (hon var jättetrött). Mysigt, men jag var hemma vid nio, vilket innebar att jag i nästan tolv timmar umgåtts med barn. Och jag är trött. Fatta att vara förälder!

Det bor en hare trädgården

Jag tänkte flera gånger att jag ville fånga den på kort, men sköt upp det, och sedan en dag så var det plötsligt inte där. Men ett antal dagar senare så var han tillbaka.

Hälsa på min vän, hare.

Andra djur som besökt mig: bärfisen i min krasseodling, och en liten en i taket. Tvestjärtarna vid dörren, kom inte in tack.


Och en liten hälsning från expeditionen i kyrkan. Jag kallar bilden "Katarina bloggar". Har jag inte en ypperligt ergonomisk sittställning, så säg?

Olika saker från tid som gått

Nu. Nu kommer den. Uppdateringen. Fast inte från uppkopplingen från min lägenhet, för den existerar inte (än?).

Jag har en fin lägenhet. Det är roligt att den är fin. Men jag bor ensam nu. Och har sovit lite dåligt när jag först kom hit, men det har blivit lite bättre med det.

Vi har kommit igång med Tonår igen efter sommaruppehållet. Det är roligt. Våra tonåringar är fina. Hoppas bara att det ska bli en lagom stor grupp. De var lite få ibland förra året. Liksom i fredags då vi var två ledare och två deltagare.
Jag skulle ha börjat kören förra onsdagen, men det gick dåligt med det och det var inte min glömska som ställde till det den här gången. Vi hade ett extra insatt styrelsemöte som jag trodde skulle gå fort. Men istället för att ta önskade 1,5 h så höll det på i fyra. Sen var jag trött och körövningen slut. Men det startade en gospelkör nu i söndags, och där vill jag ju också vara med.

Förra söndagen hade jag mina första gäster. Det var fantastiskt! Ellie, Mirjam och Linnea. Och sedan förra torsdagen kom Emelie och Josefine. Lycka! Tack för att ni finns fina ni!

Och jag har jobbat i två veckor. Också bra. Trodde att jag skulle känna mig osäker när jag hade varit borta så länge från barnen, men när de ringde mig den måndagen blev jag jätteglad och när jag kom dit så kände jag att det var en helt annan sak att komma till ett ställe där man varit under ett läsår, och faktiskt kände många av barnen, än att komma till ett nytt ställe och aldrig ha jobbat med barn förut. Det har känts väldigt bra att vara där igen, även om vissa mornar inte har passat ihop med min dåliga sömn. Att lägga sig halv elva när man tänker gå upp klockan 6 är inte en helt lysande idé, även om man inte kan hjälpa det (läs styrelsemöte). I alla fall om man är jag. Men det har gått, och jag är glad! Fortsättningen mer osäker. (Sjukskrivningar gynnar mig, men är desto tråkigare för de som drabbas.) Vet att jag får jobba nu i morgon i alla fall som enda dag den här veckan. Vill jobba mer, även om lite bekymmer har gjort mig tacksam för att jag ändå varit lite ledig. Det tar lite längre tid att komma till jobbet nu också. Bussbyte är spännande. Jag var grymt bortskämd förra året, det visste jag då också.

Lägenhetsrapport:
Jag har en epilepsilampa i hallen. Jag blir tokig på den, och den borde har slutat fungera vid det här laget. Den är inte helt lätt att byta heller, eftersom det är lite högt i tak. Hoppas att det är lampan och inte strömmen till den det är fel på.
Jag äntligen köpt en sopborste.
Ännu inga saker på väggarna. Lite tråkigt, men jag vill att det ska bli riktigt bra.

Egorapport:
Jag är lite orolig. Be gärna för mig. Jag var på läkarundersökning i tisdags. Förmodligen är det ingen fara, men jag får blodprovsresultaten i början av nästa vecka, och har en remiss vidare. "För att vara på den säkra sidan, så att du inte ska behöva gå omkring och oroa dig." Annars var det en ganska trevlig upplevelse. Doktorn började inte undersöka mig, han inledde med att fråga om min livssituation. Det är förmodligen stress, sa han. Men jag känner mig inte så stressad. "Tankens kraft är stor. Kan vara saker från barndomen, eller din osäkra livssituation." Han refererade också till att känna stress på grund av otillräcklighet: "Du vet Gud skapade människan till sin avbild, människan är alltså gudomlig, gud. Gäller bara för henne att inse det, inse sitt värde. Meditation är bra, det finns ju kristen sådan också." Jag lider inte direkt just nu av mindervärdeskänslor, så jag nickade bara. Ja, han hade fått veta att jag läst teologi och att jag var engagerad i min kyrka. Men det var lite skönt att han körde lite psykolog/själavårdarestuk på det hela. Jag undrade för mig själv om han kanske var kristen, men sedan körde han lite allmänreligiösa grejer också, så jag vet inte. Jag nickade till det mesta han sa även om jag inte alltid höll med honom rakt av i hans teologiska tolkningar. Jag var ju inte där för att argumentera teologi, och orkade inte det riktigt heller. Vi kom i alla fall fram till att han skulle undersöka mig.

På busshållplatsen i Hässelby Gård stod en kvinna och väntade på bussen. Hon hade kommit dit strax före mig, och vi började prata. Det visade sig att vi hade minst tre gemensamma bekanta. Hon har jobbat för samma organisation som en kvinna i min församling med bibelöversättning, och är aktiv i samma församling som två på mitt jobb. Fascinerande. Hon var jättetrevlig så vi pratade vidare i bussen tills jag skulle gå av. Jag tror att Gud var med och lät mig få möta henne så att jag kunde få lite annat att tänka på.

Igår var det mycket, fast jag var helt ledig. Eller kanske just därför. Vill jobba. Har förutom fredag timmar på onsdag och torsdag i nästa vecka. Lite skralt. Hoppas mer dyker upp. Så jag var på promenad idag och igår med syfte att hitta vägar ner till vattnet. Jag kom dit till slut, men det regnade lite igår, så då var jag var väldigt tacksam till den som uppfunnit paraplyt. Så hade vi en träff med kören även om vår körledare var sjuk och fikade och bestämde hur vi gör när det inträffar med kort varsel och sånt.

Idag skulle jag ha gått på bio med Ellie och några till och se den där filmen om Mandela? Ja, så insatt är jag. :) Men det visade sig att det var någon bra talare i New Life ikväll som Ellie ville lyssna på, så jag ska nog följa med henne dit istället.

Bettan och Christian - version 2.1

Det vackra paret med näbbar.
TH o Martin en vecka före stora dagen.
Brudparet beundrar...
Barnkören.
Vad är väl en bröllopsfestival utan afrikansk dans?
Och kareoke?
Frukost dagen efter utanför sockenstugan.

Det finns så mycket mer att berätta om, att skulle jag skriva ner allt så skulle inte hela internet rymma de ord som då måste skrivas...
Eller kanske inte. Annat som erbjöds var poesirum, Tv-spelshörna, MAT, disco, klurigheter, syskonspex, TAL, stilla kvällskonsert, Taizeandakt, möten med människor, skapanderum. Och ingångsmarschen vid vigseln fick mig att smälta. (Den slog nästan Fredriks och Josefinas utgångsmasch "Love generation".) Det var thememusiken från filmen "Amelie från Montmartre". Helt fantastiskt. Och vilket jobb alla hade gjort! Man kan tänka att i sådana här lägen är det bra att det var fem festivalvärdar... I am impressed, men som sagt inte förvånad.

Bröllop del 5

I rättvisans namn. Även om det numer inte är helt nytt.

Theresias och Martins vigsel 25 augusti var av det vackra traditionella stuket. Bruden och brudgummen var vackra, gästerna, middagen, festen. Det var ett avslappnat men högtidligt firande med en avslutande allvarligt utmanande predikan framåt natten.

Tack för att jag fick vara med!
...och jag hoppas att ni lyckades hitta skålen från IKEA som vi inte fick tag på.

Och det är praktiskt att ha släktingar i olika delar av Sverige. Jag och Ingrid sov i ett för helgen övergett hus. Tack fina morbror och moster!

Bröllop del 4

Yes. Bettan och Christian. Christian och Bettan. Fantastiskt!
Vilken vigsel, vilken fest(-ival)!
Jag förvånas inte men imponeras ändock... Kan dagen göras extraordinär, så varför inte?

Återkommer med bilder och mer referat om några dagar förhoppningsvis. Beror på om jag lyckas få bredband till min lägenhet eller inte.
Är nämligen i flyttartagen.
På tisdag far jag och mina väskor till Hässelby. Det ni! (Grymmans spännande om inte annat.)

På återbloggande! (?)

Bröllop del 3

...eller nummer 4. Välj själv. =)

Först: Jag förärades med det efterlängtade ingridbesöket. Hon kom i onsdagskväll och hjälpte mig stänga, sen var vi i Köpenhamn hela torsdagen (Ingrid hade aldrig varit i Danmark.) Vi tog bilden när vi uttröttade kom hem igen efter en strapatsrik dag. I fredags åkte vi in till Trelleborg och växlade tillbaka våra danska pengar till svenska, och sedan fortsatte Ingrid till Ängelholm och Starby för att hälsa på Mirjam. Mirjam som förövrigt fyllde år igår välkomnade besöket.


Och bröllopet i Örkelljunga var fantastiskt fint! Vigseln var klockan tretton och när vi (jag och min skjuts "Ewa o Gunnar") åkte ifrån festen var klockan säkert över tolv, och då var den inte slut. Det kändes verkligen inte att det hela pågått i nästan 12 timmar, men i bilen hem var jag ändå bra trött. Toastmaster Emil (en av mina fina kusiner) och Toastmaster Per skötte sig utomordentligt bra, och stämningen var på topp nästan hela tiden.
Fredrik och Josefina är numera man och hustru, och jag har fått en styvsvägerska (det ni!).

Tankar i sena timmen

Vi är tre stycken över arton på min arbetsplats. Man tänker att det borde gå. Men så kan inte nån någon helg, en kan ingen helg (hon har ett annat jobb också), och jag kan inte jobba hela tiden. Ibland märker man att man är äldst. "Nej, men du skulle ju kunna..." En för mig vanlig replik numera. Jag tycker inte att det ser så bra ut att sitta och spela på bokningsdatorn, men det är kanske bara jag som tänker så. Jag har andra ögon. Annan rutin. Även om jag inte fixar allt hundraprocentigt märker man att jag haft några år till på mig på något sätt. Och att jag har en annan koppling. Jag älskar Nybostrand. Jag älskar människorna och församlingen som driver det. Och det är ju där jag har vuxit upp. Och fatta vad jag älskar alla roliga möten med gästerna. Inte konstigt om jag vill att allt ska vara bra.

Jag är trött.
Jobbar över en halvtimme, och känner mig nästan ändå lite ofärdig när jag lämnar, och frågas därefter vad det är som tar sådan tid. Lite otacksamt, när jag faktiskt inget hellre vill än sluta i tid. Men jag vill inte lämna en katastrof bakom mig. Svår avvägning. Vissa saker måste göras. Andra borde. Åter andra saker skulle vara en bonus för den som öppnar.

Jag har haft roligt idag ändå.
Jag var nere och badade i kallt vatten tillsammans med min syster. Kanske var det 18 grader, men jag tvivlar på att det var 17 ens. Efter kalla doppet i havet fick vi åter en liten kalldusch när vi kom upp till Nybostrand och hörde att en av våra gäster som kom sent igår kväll inte fått sin nyckel utlagd som han blivit lovad, vilket innebar att han fick ta in på hotell istället, och kom med den räkningen till oss idag. Vi fick ringa runt till lite folk för att känna oss fria i att kompensera honom förlusten. En väldigt pinsam händelse hursomhelst. Jag och Ulli åt hemma hos mamma, och sen fick jag låna hennes bil för att åka och handla frukt och grönsaker till caféet. Det gick bra. Expediten i kassan var rolig.
"Bara nyttigheter"
"Jag jobbar på ett café"
"Ah.... Ska ni göra landgång?"
"Nä, toast"
"Ja, det är ju också gott."
"ja, det är det"
Uttömmande dialog, tycker ni inte? :)

I söndags kom Anders och hälsade på. Det var roligt. Vi cyklade till Smyge och köpte glass.


Och så ska Ingrid komma och hälsa på i nästa vecka. Jag längtar!

Nu vill jag sova.

Du vet att du är lätt utarbetad när...

...du håller på att börja gråta bara för att du råkar skålla dig lite på espressomaskinen när du rengör den. (Någonstans rinner bägaren över.)
...du får svårt att tänka när du pratar med gäster och kunder (kan också sammanblandas med att klockan börjar närma sig stängningstid)
...du glömmer bort hur mycket fint det är på jobbet (igårkväll bara gnällde jag över allt när jag kommit hem)

Jag har insett att det på något sätt inte räcker med en dag ledigt för att kunna återhämta sig, även om det inte är fem dagar tills nästa gång. Och nu jobbar jag imorgon, fast jag äntligen skulle ha haft mina två dagar. Dessutom det sena passet igen. Jag tycker bäst om att jobba då, egentligen, men det blir tyvärr ofta att jag inte lyckas komma ifrån halv elva när det är tänkt. (Idag lämnade jag nog byggnaden fem i elva.) Bra för ekonomin, men dåligt för mig. Och det känns inte så bra att lämna mycket disk kvar i stället, även om den är ren.

Nej, det var egentligen en väldigt bra dag idag. Lugnt, men ändå lite småpyssel att göra. Sen släppte jag hem L efter mindre än fyra timmar. Och det var rätt, men plötsligt hade jag att göra i ett. Ombokningar, nya gäster, oskrivna kvitton (hur gör man då?), extrabäddar, ordna upp dubbelbokningen, hitta någon som kan jobba söndag em (för få av oss som är tillgängliga - hitta någon utifrån...hm.) Härligt men intensivt. Och så blev det en fin kväll, även om vädret verkat smålurigt lite hela dagen.

Fast badvattnet är kallt, vi säljer dåligt med glass, nya rutiner, överflödiga rutiner, kontrollanter och restriktioner. Jag fattar inte hur egenföretagare som driver caféer och restauranger kan hålla allt i huvudet. Jag får bara gång på gång bevisat för mig hur disträ jag är. Börjar på ett ställe, blir avbruten eller avbryter mig själv med något annat jag kommer på, glömmer vad jag var på väg att göra innan jag avbröts, gör något nytt... Och så håller det på. Jag är så glad att jag bara är vice föreståndare... Men jag oroar mig och irriterar mig på att det aldrig kan fungera problemfritt. Men det är ju detta här som är livet.

En av våra sommarkunder frågade mig igår om jag hade mött Gud. Han trodde att han hade gjort det någon gång när han varit i en kyrka, "men jag kan inte kalla mig särskilt troende eller religiös" (kanske inte ordagrant citat). Det var apropå att jag läst teologi... Jag tyckte att det var en så härlig fråga. Tankarna finns ju bland människor ändå.

Det mest spännande imorgon är jag jag samtidigt som jag jobbar ska vara med i kören som ska sjunga på sommarkvällen, "hela kyrkan sjunger". Det ni! Sjunger och får betalt. Eller rymmer från arbetet? Svårt. Men jag är ju ändå där. L får kalla om hon behöver mig. Nu måste jag sova.

Godnatt

Och de två blev ett

En dag för två.
Två som förenas.
Tillsammans med släkt.
Tillsammans med vänner.
Lyckans dag.
I glädje.

Herr och fru.
Inte en maka-lös dag, men dock fantastisk...

Bröllop del 2

Imorgon är det dags.

Igen? Nja, bara nästan. Det är väl ganska lite som talar för att jag skulle bli akut sjuk just imorgon.

Jag är lyrisk. Nästan lycklig. (Vad bra att det inte är jag som ska gifta mig.)
Nu får jag ha klänning. Fixa frisyr. För övrigt hittade jag min lilla efterlysta mascara bakom sängen när jag flyttade den till kyrkan i onsdags.
Det är min fina kusin Susanne som ska bli maka. Hennes Jimmy ska följaktligen bli make. Det blir nog väldans bra det där. Kul!

På jobbet har jag bakat fyra sockerkakor, gått ut med fyra täcken och kuddar till en stuga, tagit emot glass, åkt och handlat tillsammans med Caroline på Maxi.
Det har varit en lugn men fullspäckad dag. Bra med sådana dagar där man hela tiden har något riktigt att göra, men inte så mycket att man blir stressad av det. Jobbade ändå över en halvtimme för att skriva en instruktion.

Nu ska jag gå och förbereda mig lite!

Igår var och var sen borta

Igår lämnade jag Huset. Det ni. Jag tog mitt pick och pack och stack. Möbler och grejer och en hel del kläder for till kyrkan i hyrd lastbil från Statoil och med Emelies hjälp (Tack!). Jag och kläder och andra prylar for till Skåne. Jag insåg hur hemskt dålig jag är på att planera packning. Jag hade fem kollin att släpa hem. Intelligent!? Men det gick faktiskt. Flyttgrejerna ska vi inte tala om. Jag hade säkert kunna reducera ner tio lådor/påsar bara genom att fixa lite fler banankartonger.

Hemresan var ett kapitel för sig. I lastbilen stod radion på och de varnade för att femtio tåg i södra Sverige ställts in. Jag ringde SJ strax över halv fyra (tunnelbanan från Vällingby skulle gå halv fem) och gladde mig över att det bara var fem minuters kö. Tåget 17.20 skulle gå, men enligt min informatör kunde det bli upp till 1 h och 40 minuter föresenat vid ankomsten till Malmö. Väl ombord på tåget ombads alla resenärer som skulle till Linköpng och Norrköping att stiga av eftersom vårt tåg skulle ledas om via katrineholm och jönköpng. Kanske 20 minuter senare fick vi veta att det ändå skulle gå som planerat, men med ersättningsbuss mellan Tranås och Nässjö. Banvallen var bortspolad och rälsen hängde i luften (min eventuellt felaktiga tolkning, men ungefär så sa de). Bussen tog drygt en timme. Sen var vi äntligen på tåget söderut igen. Missade bussen från Malmö som jag skulle ha tagit med 1,5 timmar, men eftersom den bara går 23.15 och 00.15, så var jag nödgad att ta den sista. Var således i Trelleborg strax före 01.00 där jag blev hämtad av min fantastiska pappa (som skulle upp och jobba idag).

Jag ska också jobba idag. Första dagen. Min syster har hoppat in för mig nu på förmiddagen, så jag kunde ta det lite lugnt. Tänkte gå dit nu.
Utanför fönstret vajar träden rejält i vinden.

Glädje och vemod

Så var jag där.
På vägen, i allén.
Jag hade gått där förut, många gånger.
Men idag. Gråten låg nära.
Jag gick i ett uppdrag.
Jag gick för att komma till en plats där jag kunde bli klar.
Biblioteket var nästan tomt.
Jag lämnade in boken jag burit i ett år.
Jag tog bort den sista halvsidan från mitt PM.
Mailade iväg det. Skrev ut.
Gick till Rune och sa: Nu är jag klar.

Men där på vägen. Där sörjde jag att skolans portar inte längre skulle öppnas för mig. Jag har inte längre en tag. Jag kan inte längre komma in på skolan.

När jag vet om jag blir godkänd i kursen jag äntligen blivit klar med, så ska jag kolla om jag kan ta ut en högskoleexamen. Jag blev tipsad om det. Det låter väl fint om inte annat...

Och jag är glad. Glad att mitt ständiga dåliga samvete kan lätta.

Och jag och Ingrid bekymrade oss över en text i den nya "Jubla i Herren 3". Den var inte fel. Absolut inte. Men det var ord som man sjunger i alla andra sånger. Så vi skrev om den. Nu är det mer en översättning i samma stuk liksom. Och vi är glada.

Om framtiden intet nytt

Eller mer... en vacker helg.

I fredags kämpade jag med min rest, och fick ytterligare uppskov. Nu känns det som att jag jobbar på nåder, och vill verkligen bli klar imorgon förmiddag så att jag kan åka till skolan och lämna den.

För varken igår eller idag hade jag så mycket tid till att jobba med den.

Igår gick jag på en vigsel. Det var fantastiskt!
Att träffa flera stycken från min ungdomsledartid (en av "mina" dåvarande tonåringar gifte sig... oj. Hon är ju 21 i år.) gjorde mig helt lycklig.
Ett citat: "När ska du komma hem till Blomstermåla igen?" Sen kom hon på sig själv med att det var ju inte så många som var kvar. Själv flyttar hon efter sommaren. Lilla Elle har tagit studenten. Det ni! Samma sköna tjej. Jag älskar de där människorna. De är nästan lika galna som jag. Eller jag blir mer galen när jag är med dem. Och jag njuter av det.
Sen att se att bruden har hittat hem. Det är vansinnigt vackert.


Sen hängde jag med in till stan med några som jag lärde känna i B-måla och som åkt upp för att vara med om vigseln. Så nu har jag varit i Kaknästornet också. Och ätit jättegott på en mysig italiensk restaurang i Gallerian, Fiore eller något sånt. Och eftersom jag fullständigt missbedömt vädret (det var varmt när jag åkte till bröllopet!) köpte jag mig en tröja på H&M.
Strax före halv åtta var jag i Filadelfiakyrkan på en ordinationsgudstjänst. Det var andra gången samma dag jag var nära att gråta. Det är så stort. Att se hur en nyligen examinerad teologistudent plötsligt får bära titeln pastor. Att de blivit valda, inte bara av Gud (stort nog), utan också av ett helt samfund samt att en församling väntar på dem. Några av dessa nykläckta pastorer har betytt mycket för mig, så jag kände mig så glad tillsammans med dem. Det mer spännande var bara att erkänna att jag inte var på väg åt samma håll. Jag får inte vara i sådana sammanhang. Jag får konstiga längtor. Det får vara så. Jag är tacksam att jag fått vara med på ett litet mantelsömnstygn i deras liv. Mött fantastiska människor. Det är stort.

Idag följde jag med Ingrid, Linnea och Given till gudstjänsten i New Life, eftersom min kyrka har börjat med sommarandakter på söndagskvällar i stället för förmiddagsgudstjänst. Och vem ser jag där om inte allra finaste Lisa. Fick hänga med henne och Hanna (som också dök upp) hela eftermiddagen sen. Tack ni. För att ni är.

Min pastor ringde. Jag har någonstans att bo i höst om jag vill. Ska bara komma på om jag ska vara här först.

Och sen kom jag hem halv åtta bytte om och satt lite med plugg. Ingrid, Linnea och Given spelade lovsång i köket. Sen cyklade jag och handlade strax efter nio, kom tillbaka, åt lite och hängde med de andra samt Linneas syster Stina som liksom från ingenstans bara var här.

Nu ska jag ta en timme och se om jag kan komma lite längre med textbearbetningen. Det är sent. Men jag ska vara effektiv.

Det är mycket nu...

Jag har kört fram och tillbaka med en bil jag lånat från en familj i kyrkan. Till Läkarmissionen och till återvinningsstationen i Lövsta. Både ligger härligt nära, men för långt för att bara släpa.

Nu är det bara lite stora möbler kvar som jag hoppas att Läkarmissionen hinner hämta innan vi flyttat. Två bord, två soffor. Ja.

Jag har också äntligen ringt och meddelat företag om att vi flyttar ut och familjen in, och anmält adressändring. Skriver mig hos mamma i sommar, för jag är ju faktiskt bostadslös.

För övrigt kan jag meddela att min framtid någonstans efter sommaren är som ett tomt blad. Det är spännande, och lite läskigt. Nu måste jag komma på vart jag vill vara i höst, och vad jag vill göra. Jag tror att mamma är den som blev mest besviken över att jag inte ska bli pastor...

Jag har också pratat med mitt sommarjobb och insett att de tänkt att jag skulle börja jobba under tre dagar då jag fortfarande befinner min 65 mil bort. Jag fick också en större befattning än vad jag tänkt mig, och är lite orolig.

Jag har dessutom en vecka på mig att bli klar med min rest från förra vårterminen, annars får jag inte mina poäng... Ska fika lite frukt och macka nu, sedan ska jag köra på.

Dålig timing

Om ni undrar så är jag inte där jag skulle vilja vara just nu. På bröllopsfest på Lövsta Gård i Bro. Klockan 14 var jag inte i S:t Tomaskyrkan i Vällingby på vigsel.

Förklaring?
Strax efter 19 igår började jag må dåligt. 21.20 gick jag och la mig helt utmattad.
Magens innehåll behagade komma upp vid tre tillfällen 22.10, 22.30 och 00.30. Och idag har jag varit lagom utslagen, hungrig, törstig och allmänt tung i huvudet.

(Förstår inte hur människor kan framkalla kräkningar självmant. Man måste verkligen hata sig själv.)

Nu mår jag bättre, men inte helt bra. Jag har ju inte så mycket näring i kroppen som där borde vara. Vågar inte stoppa i mig hur mycket som helst. Och så är jag seg. Men jag är glad att det inte höll på längre inatt.
Ingrid har tagit hand om mig idag och varit i kyrkan och lämnat presenten. Glad.

Jag har inte fått klä upp mig, som jag längtat efter.
Jag fick inte vara med när Cissi och Fredrik blev förenade genom löftena.
Jag får inte vara med nu när detta firas.

Jag överlever, men det hela känns väldigt trist.

Jag undrar jag

...är det någon som har sett min lilla minimala mascara någonstans?
Det är ett varuprov, därav storleken. Men det är den jag brukar använda. Tyvärr så sällan att jag knappast minns var jag var när jag använde den senast. Och så vet jag att jag har två ganska nya mascara som jag fick i julas någon gång, och dem hittar jag inte heller. Illa det här. Tänkte ju slå på stort på bröllopet imorgon. Hm.

Bröllopspresenten är i alla fall inhandlad, inslagen och kortet skrivet.
Jag har en klänning och accesoarer, samt en tanke om frisyr.
Men mascaran, var är den?

Jag kan ha glömt den i Trelleborg i påskas, men det förklarar ju inte de oöppnades bortvaro. Det är ett mysterium det här.

Nu ska jag ut på mascarajakt.

Bröllop del 1

Om ni undrar över titeln så beror det på att jag förmodligen kommer skriva en hel del fler inlägg på bloggen med liknande innebörd.

Jag är nämligen bjuden på fem bröllop i sommar. Den sista inbjudan kom idag (tack TH!). Jag tänker också att jag ska gå på en vigsel i Bro, där en av mina gamla ungdomar blir fru. Tre av tolv blivande makar är äldre än mig (mannen i alla tre fallen). Givetvis är jag inte bitter. Tack och lov.
Fatta vilken fantastisk sommar!

Mycket klänningar, och presenter blir det.

Första vigseln äger rum redan nu på lördag, så jag tänker gå en vända till Vällingby centrum och se om jag upptäcker något fint att ge. Hm... dags att börja bestämma prisklass, annars kommer det gå utför mot sista svängen i augusti. (Se upp TH!)

Den som väntar på nått gott...

Så mycket i huvudet de senaste dagarna. Det syntes i vardagsrummet där alla mina saker hamnade. Men nu är det bara att vänta och se. Och kanske göra annat jag har att göra. Köpa bröllopspresent nr 1 för i sommar t.ex. Det kommer nämligen att köpas fyra till. Göra färdigt mitt historisk teologi-pm och det kommer att ta lååång tid.

Jag köpte två klänningar idag. Undrar om det berodde på att jag var på gott humör? Solen brukar göra det lättare att handla. Men de var fina.

Glömska?!!

Kära nån.

Igår insåg jag två timmar för sent att jag borde ha varit på ungdomsråd i kyrkan. Det hade jag inte kommit på förrän dagen efter om jag inte tittat på mobilen just då och läst meddelandet jag fått när mötet började.

Och idag när jag satt på bussen hem från jobbet tittade jag så noga i min kalender och såg att kvällen såg så tom ut. Självklart så kom jag en timme för sent på att jag ju tänk att börja i kyrkans kör just ikväll. Och dessutom tydligt informerat körledaren om det.

Mig kan man lita på, minsann!

Typiskt.

Helgupplevelser

Nu ska jag betala/registrera lite räkningar. Det känns bra.

Galen helg. Betänk att jag inte varit helt frisk under veckan som gick. Nu är jag nära på det (frisk).

En dag stod en anatomimodell i hallen. Senare fick vi veta att han hette Ernst och hade kostat 150 kr på Netto.


Timbuktukonsert i fredagskväll starttid ca 22
Slutsats: Nej, jag älskar inte konserter (kanske i så fall de mer stillsamma, där man sitter). Jag älskar inte Timbuktu. Jag tycker inte om att stå tätt tätt ihop med människor jag inte känner som hoppar och trycker och trängs och nästan knuffar omkull i iver att stå främst. Att ha en armhåla i ansiktet och en armbåge i ryggen är inte så angenämnt. Jag förstår inte riktigt det här med omåttlig ljudvolym.
Men allt det är ganska litet mot att Ingrid blev så glad över att jag följde med och att hon älskade konserten. Det var hennes födelsedag. Och det var lätt värt det!

"Vi har Melodifestivalen på TV i ett rum"-festen i lördags starttid ca 18
Slutsats: Ja, jag kan älska fester. Jag gick runt i någon slags minieufori hela kvällen glad över blandningen av människor och att stämningen var så fin. Det kom lagom många, så att det fortfarande kan kallas en stor fest, men enligt tidigare mått så var den nog mera åt mellanhållet. Kvällens TV är åter bortplockad och antennsladden försvann med ägaren. Lite udda känsla kan man ju säga. Men det funkade utmärkt att sitta säkert minst 15 st och titta på finalen i Ingrids och mitt rum.
Tråkigt bara att den inte blev så mycket tid att prata med folk på grund av att finalen tog tre timmar.

Söndagsgudstjänsten starttid ca 11
Insats: Jag genomförde mitt livs första solonummer i ett sångframträdande (nja... har faktiskt sjungit för betydligt färre för någon sommar sedan). Det var modigt och läskigt. Tillsammans med ungdomsdiakonen sjöng jag första och tredje versen, och själv på andra. Med tanke på att jag till och med har haft svårt att sjunga så att min sånglärare hört mig, så var det ett stort framsteg. Men jag darrade i ben och händer när jag stod själv och lugnade mig igen när vi kom in på tredje versen. Hur kan det vara sådan skillnad att vara två?

Efter gudstjänsten tog jag en sväng i affärerna i Vällingby när jag ändå cyklat dit för att ta ut pengar. Passade också på att pumpa däcken i cykelaffären. De skrattade nästan åt skruttigheten på cykeln, och tyckte att jag skulle köpa en ny. Men lånecykeln har fungerat bra hittills och jag har inga planer på att köpa en ny så länge jag har en i Trelleborg. Men när jag kommit hem ställde jag cykeln som jag brukar, och gick in och åt lite innan jag skulle iväg igen till kyrkan på en grundkurs i kristen tro som jag går. När jag lite försent för att jag egentligen skulle hinna dit i tid kommer ut och låser upp låset och drar i cykeln upptäcker jag något väldigt konstigt. Det får mig att snabbt låsa cykeln igen, spring in och lämna hjälmen, och sedan gå ut igen med mobilen i högsta hugg. På väg till bussen ringer jag pastorn och anmäler sen ankomst i förskott.
Senare på kvällen när jag varit hemma i flera timmar och är på väg att gå till sängs, kommer jag plötsligt ihåg cykelns situation och att det nog inte är så bra att stå så allför länge. Så jag aktiverar Ingrid och vi inleder operation "fixa cykeldäcket". Då kanske den allmänne läsaren undrar om det är en vanlig punka som fått mig att flippa ur? Nejdå. Men lösningen var betydligt enklare än vad som först föll oss in. Ingrid tömde luften ur däcket. Och jag pustade ut. Och sedan gick vi och la oss. (Nu är däcket alltså punkigt.) Men då såg det ut ungefär såhär:

Hur hände detta?

Sjuknärvaro?

Jag fick sjukanmäla mina åtta timmar igår. Befann mig alltså hemma, och kände mig inte jättedålig. Närvarade därför fysiskt mina fyra timmar idag, men det kändes som en evighetsplåga. Inte riktigt kanske, men det var lite tungt. Efter två timmars arbete hade jag bortlängtan från förskolan. Kroppen är trött. Det måste vara förkylningen...

Sammanhang. Sammanhang. Sammanhang.

Jag försöker att inte tänka. Jag försöker att bara vara. Det går sådär bra.

Bortlängtan och hemlängtan

Jag befann mig på annan plats i helgen. Nämligen i Örebro. Jag åtnjöt bland annat möten med människor som saknas mig i Stockholm. Och påmindes... vilka fantastiska kvinnor. Det är makalöst (konstigt ord... använder det aldrig) att jag fått lära känna dem. Nåd. Mycket så. Och så insåg jag att jag saknar dem. Att det inte är och är långt till Örebro. Att helger är korta, och att människor är upptagna men närvarande i mötet.

Jag skulle hälsa på hos Lisa och Bettan, och Matilda.
Jag sov en natt i ett imponerande radhus i Almby (där den sköna Josefine befann sig), och en natt i den lägenhet där Lisa och Bettan brukar tillbringa nätterna. Men nu fick jag istället göra mig mer bekant med Hanna, och sova i Bettans säng. Det var också bra.

Jag gav Matilda en snabbvisit innan tåget, och kände en avgrundsdjup sorg (eventuellt en smula för starka ord... lite betryck) över att missa hennes 25-årsfest med ett par timmar.

Och så var det lite ord om att hitta hem. Då fick jag lite hemlängtan.

Idag gick jag hem från jobbet en timme för tidigt. Jag mådde dåligt. Jag har lite olika misstankar om vad som kan ha orsakat det:
1. Sömnlösheten
2. Maten (jag har haft en skumt förhållande till mat i helgen)
3. Förkylningen (mår dåligt när jag hostar)
4. Min hemlängtan (för mycket att tänka på)
5. Hormonerna (fast de är nog i så fall mer skuld till sömnlösheten och hemlängtan än till illamåendet)

Jag misstänker förkylningen men hoppas på sömnbristen. Annars borde jag kanske inte jobba imorgon.

Så jag längtar bort. Och hem. Och efter att bli klar med den svenska kyrkohistorien. Och efter att bli frisk.

Snart femåriga killen på dagis som frågat om jag har en man, repeterade sin fråga idag. Det utmynnade i att jag förklarade att jag har många vänner. Jag blev glad av tanken. Han frågade mig hur många jag hade... Jag svarade inte att det är en fråga per definition, även om jag tänkte det. Kanske skönt att inte veta exakt, men underbart att att inte kunna räkna. Tack!

Nu borde inte jag sitta här förrän om en vecka. Bara så att ni vet. Inte ens nu.

Video, TV och tacos

Som en förgyllning. Äntligen en deltävling på tv. Efter en fantastisk undervisningsvideo om identitet och en lång och intressant diskussion. Jag var i Spånga, oförskämt nära stationen, hemma hos Christins vän Karin. Fatta vad bra det är att känna folk som känner folk. Vi fick tacos, jag och Christin, när de andra gått hem och melodifestivalen skulle börja. Lyx. Ja, gott. Och glass och chokladsås. En toppen lördagseftermiddag och kväll, efter en trevlig vandring runt i Vällingby Centrums alla lämpliga butiker med Ingrid.
Jag var hemma en dryg kvart efter det att vi kollat på Karins dator när bussen gick. 179:an... Säger bara det. Fantastisk buss.

Åtaganden

Nu mycket snart vandrar jag hemifrån för att möta min arbetsförmedlingskontakt... Fick nämligen ett brev från dem igen. De vill så gärna ta hand om mig och jag bara reagerar "Vad vill ni mig!" när det faktiskt var jag som gick dit och skrev in mig även om jag aldrig haft det där obligatoriska mötet. Detta möte ska jag nu gå på. Otäckt. "Vad vill du med ditt liv?" "Vad kan du och vill du göra?" Vad vill dem att jag ska svara på det? Men eftersom jag inte jobbar idag, och de ville ha mig dit inom fem dagar från den 14:e räknat, så känns det synnerligen lämpligt att pallra sig dit just idag. Har kompletterat mina meriter sedan jag varit tvungen att söka nytt lösenord till min profil. Hänger ju aldrig på hemsidan ens.

Undrar lite varför jag ens är inskriven där. Har ju inte bemödat mig att söka till någon a-kassa, och får ändå inga pengar i bidrag som jag riskerar att förlora.

Tar mycket tid att pyssla med. Borde plugga.

Typiskt

Fick låna först Ellies dator och sedan Evas, men det är uppenbarligen bara min dator som har Real Player som råkade vara det enda format livesändningen gick ut på. Min dator är inte tillräckligt bra för att det skulle bli så bra resultat. Därför sitter jag nu i Ellies rum och lyssnar på radio och bloggar. Så det blev lite likt förra lördagen. Förutom att jag just bloggar och inte försöker lösa korsord... Hm. Ska kanske övertyga någon av nämnda damer att installera Real Player för att vara på den säkra sidan tills nästa lördag. Har nämligen startat lite tradition nu genom att sitta ensam två slagerkvällar.

Det känns verkligen lugnt. Jag mår inte heller helt bra, så det är skönt att inte åka iväg någonstans. Jag har varit lite småförkyld hela veckan och har jobbat nästan heltid (fantastiskt bra). Nu kom höjningen på Jessicas bidrag... Kom. Ja, den var väl helt okej, men har nästan redan glömt den. Eller det var kanske orättvist.

Det är väldigt varmt här förresten. Jag har nu sänkt termostaten som jag höjde när det var femton minus utomhus en morgon och fjorton komma nio grader i mitt rum.

Nu ska jag lyssna vidare, på det sista bidraget. Får se om det är så bra som det sägs.

Småsjuka, barn och annat

Jag är ensam hemma. Det är lite tråkigt. Fast då har jag ju lite tid att sitta här i stället. Tråkigt nog hände det inte så mycket på Skype. Jag är sällan där, så då tycker jag att alla ska vara tillgängliga när jag väl kopplar upp mig. Men min syster (som är i Norge denna termin och som jag inte pratat med på mer än en månad) är där men ändå inte. Säger sig ha gäster. Det får hon ha. Det är okej. Nu kom någon hem! Det var nog Ingrid.
Tog en paus i skrivandet och pratade nästan 20 minuter med min bereste kusin som just fått reda på att han fått ett stipendium på 25 000 kr för ännu en resa (och ett examensarbete). Coolt.

Och från jobbet idag en dialog mellan mig och en fyraåring som jag hade lite duster med säkert både före och efteråt "du får inte slå och sparka" "du får inte puttas" "ta inte leksaken från honom/henne" "sluta kasta lego":

- Hur många pojkar har du?
(Jag tänker vad menar han... söner)
- Inga.
- Hur många flickor har du?
- Inga.
- Har du bara en man?
(Inte betoning på "en")
- Nej, inte det heller.
- Är du alldeles ensam?
- Ja, eller nej, jag bor med 1, 2, 3, 4 kompisar.
(visar på fingrarna)
- Hur många är ni?
- Vi är fem!
(Håller upp min hand)
- Så är inte fem.
- Jo. 1, 2, 3, 4, 5.
(Räknar mina fingrar.)

Fatta att man inte är alldeles ensam! Fy vad bra! Typ nåd eller så.

Igår var jag jätteseg (jag är lite småsjuk och går på C-vitaminbrus, Bafucin och Ipren 200 mg för att inte övermedicinera mig - kommer förmodligen snart behöva nässpray på natten). Jag tog då ganska illa vid mig när barnen gjorde en stor grej av att jag "pratar konstigt" och en tjej härmade mig när jag försökte läsa för dem. Det säger de ju typ jämt trots att jag förklarat varför. Och så blev jag sur på att jag reagerar som jag gör. Ibland önskar man förpassa barnen till någonstans där ansvaret ligger på någon helt annan än en själv, oftast tycker man om dem en hel massa, och ibland blir man så glad ena sekunden och så frustrerad den andra. Men så är det de gånger man inte fattar vad man ska göra och håller på att bli galen. Det har jag ännu inte blivit. Galen alltså. Det känns ju betryggande på något sätt.

Slageryra?

Kanske att ta i. Men efter att jag lite halvhjärtat sökt efter någon med tv att besöka för en simpel delfinal fixade jag upp en liten myskväll framför radion allena. Tända ljus, lite chipsrester, te och ett korsord (för att ha något att pyssla med medan jag lyssnade). Klart godkänt sätt att hålla sig lite uppdaterad på.

Idag var det väldans fint väder med 5 grader i skuggan och nästan 20 grader på solsidan. (Hur klär man sig då?) Jag valde kappan. På vägen hem under promenaden jag företagit mig mötte jag en man som jag är lite bekant med genom kyrkan. Det var en sådan där "oj känner inte jag...? Jo just det det var ju han" och båda vänder sig om när vi gått förbi och går tillbaka och hälsar således på varandra och pratar lite artigt i någon minut. Fick en komplimang för min fina kappa och gick gladare hemåt.

Fick alldeles nyss (tja halv elva kanske?) en kram från en övertrött Mirjam som kommit hem från en kort skånevistelse (inkl en begravning) och som gjorde mig den stora äran att komma ner och hälsa, vilket gav mig mycken glädje.
Märker annars att jag är väldigt känslig mot ensamhet när man tvingas till det, det vill säga när man vill vara där andra är med andra vill vara ensamma just då. Problemet existerar knappast när man är fysiskt ensam hemma. Det brukar kunna vara ganska trevligt, bara det inte är alltför långa perioder. Så då kan man ju tänka att jag blir glad att få kortbesök i rummet vid hemkomst (om jag är vaken).

Vi fick storfrämmande idag. När jag kom hem efter min lilla spatsertur stod vår hyresvärd i köket och fixade med taklampan. Så nu äntligen har vi ljus där igen efter över en månads mörker. Tyvärr fick dimern plockas bort eftersom de ändå bara går sönder hela tiden. Nu är det alltså på och av som gäller, och endast en lampa i armaturen fungerar. Men nu när det inte finns en dimer längre kan vi ha en lågenergi däri. Bra bra.

Känner mig inte helt frisk. Hoppas att det hinner gå över innan det börjat. Har jobb i nästa vecka också nämligen och får inte vara sjuk... En stor nackdel med timvikariat. Alla förlorar på om vikarien blir sjuk. (Särskilt om man i stort sett är den enda.) Och inga pengar. Så jag är glad att jag bara har behövt ringa en gång än så länge och säga att jag inte kunde komma. Det var när jag skulle åka till akuten och kolla upp mitt hemmaihopplåstrade ögonbryn.

Internet är minsann inte så tokigt när man vill ha information. Sökte på vad de ihärdiga sprickorna i mungiporna kan vara och det verkar inte vara virus. Det är ju iaf skönt. Men de går under den allmänna termen munsår, och jag har uppenbarligen de rätta medlen för att bemästra... Liten notis om läget.

Luriga drömmar

Kändes som att det var alldeles nyligen jag skrev, men en vecka är inte så nyss ändå.

Drömde för andra gången i morse att de ringde från Pärlan. Det jobbiga är att det är så svårt att komma på om det verkligen är en dröm. Låg länge och funderade, tittade på min mobiltelefon, försökte dra mig till minnes om jag verkligen sprungit i trappan och hållit i en telefon. Jag blev först helt övertygad när telefonen ringde på riktigt. Det är nämligen bara Pärlan som ringer strax före åtta på vardagsmornar hemma hos oss. Då händer alltid samma sak. Jag tänker "Pärlan" och studsar kvickt upp ur sängen, tar några snabba steg genom rummet, springer alternativt går dubbla steg uppför källartrappa och halltrappa och rusar mot telefonen mitt i vardagsrummet och svarar nästan med andan i halsen (tror att jag oftast lyckas svälja den först). Senast jag drömde om ett sådant samtal var det ingen som ringde på riktigt sedan, vilket nästan fick mig att gå lite halvt på nålar hela förmiddagen. Det skulle ju ha varit så jobbigt om de ringt efter mig och jag helt sonika lät bli att dyka upp. Så jag förväntade mig nästan att de skulle ringa för att påpeka min miss. Väldigt skumt hur som... Men ganska kul. Efteråt.

Realisationskap och annat matnyttigt

Jag ber det allra ödmjukaste om ursäkt till den frekvente bloggläsaren för det svek jag gjort mig skyldig till genom att inte ha skrivit på nästan tre veckor.

Men jag har inte hängt så mycket i den ickemateralistiska världen som cyberrymden utgör.

Jag måste få berätta om min jackor! En liten blågrå, och en lång kappa med svårdefinierat yttre (beige m.m.). Jag insåg nämligen när jag plockade fram min gamla vinterjacka att den borde förpassas någonstans där ingen någonsin kan hitta den igen. Inte för att den som jacka är ful, tvärtom tyckte jag väldigt mycket om den. Men som den H&M-kvalité den ändå besatt var den
lätt sliten vid ärmarna och exotiskt sliten ungefär i svanken (där en ryggsäck med tung studielitteratur befunnit sig under mången färd fram och tillbaka mellan V-by och Åkeshov).

Så jag har alltså köpt två nya jackor. De var till mycket bra pris och dessutom snygga. Nackdelen är att de inte är jättepraktiska.
Den lilla blå är tjock och varm, men alldeles för kort. Hade kostat 599 om jag inte minns fel (vilket jag i detta fall mycket väl kan göra) men jag fick den för 299 kr. Senast jag såg den var den ytterliggare 30 % rabatterad, men det känns ok.
Kappan (som nog kan definieras som rutig) är lång och riktigt snygg, men är tunn, saknar luva och har delvis lösa knappar (ska fixa det snart). Den var det riktiga kapet, då den var nedsatt till 499 kr från 995 kr och var under en 30 % rabatt på reapriset. Det innebar att jag betalade ca 350 kr för den!

Båda jackorna fanns på Åhléns, där jag knappast gjort sådana fynd förut.

En mycket kort tid ägde jag en fin jacka med duffelknäppning. Den hade dock stora problem i dragkedjan så den fick jag lämna tillbaka. Men annars hade jag förmodligen inte köpt min kappa. Så det känns bra ändå. (Och för övrigt två roliga byxor på H&M till bra priser då jag sökte en jacka där först på deras rea som var totalt obefintlig i jackväg.)

Ja, så jag har alltså befunnit mig i den strängt materialistiska världen. Hm. Man måste ju ha en jacka när det är vinter. Och två om de inte är praktiska.

Jobbar hela den här veckan, så januari kommer att bli en ganska bra månad. Skönt.

Lagade för övrigt en fantastisk rätt häromdagen. Kanske blev det så bra för att jag följde ett recept ganska nära och inte frispelade så mycket. Men det var nog det godaste jag lagat. Någonsin. Jag kallar den thaifisk, men enligt COOP-receptet hette den "rödspätta med kokosmjölk och ingefära". Min variant hade torskfiléer från Nordostatlanten (?) och curry pasta i stället för sambal oelek. Serverades med äggnudlar, broccoli och sockerärtor.

Annars mår jag ganska bra, förutom viss öken i själen, men även dalar kan vara nyttiga har jag hört. Gudstjänsten igår fick mig att sakna skolan, för en av mina lärare var där och predikade. Bra var det. En ekumenisk gtj för övrigt med SvK i Hässelby.

Är mycket tacksam för festen den 13:e också... Idag tror jag att det kanske var första gången någon oprovocerat frågat om min ålder sedan jag fyllde år. Personen som ställde frågan är en fyraårig liten kille, som menade att då ska jag ju börja skolan nästa år (26 - oj vilken otäck siffra för övrigt, men det är ju ett helt år till dess). Jag korrigerade honom genom att säga att de där 20 åren som skiljer är ganska väsentliga i sammanhanget.

Och det är underbart att snön har kommit!!! Äntligen ljusa mornar och kvällar igen!