Julhälsning

En liten hälsning såhär i gångna timmen...

Mitt julkort i år ser ut såhär:

(tryck på bilden för en förstoring)

Det blev inga i papperskort i år

och alltför få julhälsningar per sms

Så detta är till alla er som möjligen känner er förbisedda

Och till alla andra också förstås

Jag är ingen julkortsskickarmänniska helt enkelt.

Mer av en julkortspublicerare - uppenbarligen.

(Det här var ju praktiskt!)

Soppa på en spik... nästan.

Igår hade jag minst fem gamla tomater som fortfarande inte var dåliga i kylskåpet (de var lite skrumpna i skalet dock). Ja, jag erkänner att jag varit dålig på att äta grönsaker hemma. Och så tänkte jag att då kan man ju göra tomatsoppa. Men tomatsopperecepten i "Vår kokbok" (som inte alls är "vår" eller ens min, utan Jessicas) innehöll bara passerade tomater (vilket oftast givetvis är betydligt billigare än färska).
Jaha... Men det var väldigt enkelt att trolla fram krossade tomater.

Dela bara tomaterna i små bitar (behöver inte vara minimala) och häll över dem i en liten kastrull med lite vatten i botten och koka dem riktigt mjuka. Rör om lite då och då för det är någonting i tomaterna som klamrar sig fast i botten.

Sedan var det dags för själva soppan. Jag gick och köpte en matlagningsgrädde, och skred därefter till verket. Tomatkrosset hade fått vila i kylskåpet så länge, men det var bara en nödlösning (eftersom jag inte hade någon grädde eller liknande hemma).
Jag kokade upp tomaterna igen (har faktiskt dålig koll på hur många de var, men det blev ca 550 g kross, lilla kvarvarande kokvattnet inräknat), la i en oxköttbuljongtärning, ett par deciliter vatten, nånstans mellan en och två matskedar tomatpuré, en vitlöksklyfta, ca en dl grädde, lite matolja, omkring en tesked oregano och en dl röda linser och lät det koka i 10 minuter (för linsernas skull). Blev jättegott! Och det utan gul lök. Perfekt!
Det blev drygt två portioner (för mig).

Låt er väl smaka!
Men jag rekommenderar köpt tomatkross om ni inte har gamla tomater. Kan bli lite väl lyxigt annars. I det här fallet hade jag inte ens tomatkross hemma. (Vilket man jämt borde ha!)

Småtankar...

En av flickorna på småbarnsavdelningen envisas med att kalla mig Macka(r)ina. Det är inte så smickrande, men jag tycker mest att det är lite roligt. Men hon borde inte ha några problem med att säga rätt, för hon är ganska bra på ord annars. Hon har ju iaf förstått att det ska vara ett k någonstans... Imorgon ska jag vara på Solen igen. Mysigt.

Jag har varit mån-tor på mellanavdelningen. Jag trivs ju faktiskt där också. Det är bra. Det var luciafirande idag och det var spännande när vi skulle se till att alla fick på sig sina kläder. Men det gick bra. Föräldrar och syskon kom och tittade på och sedan var det fika efteråt. Och när alla föräldrar som kommit för att titta på tagit med sig sina barn hem, var det inte många kvar. Bra, men lite tråkigt för de vars föräldrar inte hade möjlighet att komma.

Det har varit en mysig dag, men jag är förkyld och hoppas att jag ändå ska kunna sjunga på söndag. Vi har julkonsert i kyrkan med båda körerna som jag är med i, så jag får sjunga mycket. Inte så smidigt om halsen har gett upp då (särskilt inte med tanke på det lilla solot jag har).

Jag var i Örebro i helgen som gick. Det var väldigt trevligt, men lite tråkigt att jag inte fick möjlighet att träffa Elisabet. Jag har varit duktig och vidarebefordrat en hälsning till några på mitt jobb från en som jag inte känner, men som jag var hos på inflyttningsfest. Hälsningen var uppskattad. Det var roligt. En annan rolig sak var hemresan från Örebro. Mitt tåg var försenat 16 minuter. Jag skulle ha 14 minuter på mig att byta i Södertälje (skumt att byta där). Bara det var ju spännande. När jag insåg vilket tåg jag skulle med tyckte jag att det hela var lite komiskt. På det enda (praktiskt!) tåget som hade rätt avgångstid stod det Boden Luleå Nattåget. Helskumt! Men det visade sig vara rätt och jag meddelade mitt dilemma om att jag inte skulle hinna med tågbytet om förseningen höll i sig. Konduktören lovade fixa det. När jag höll på att gå av i Södetälje stoppade hon mig och sa att jag skulle stanna på tåget. Ungefär samtidigt som jag gick tillbaka till min plats såg jag hur stockholmståget lämnade perrongen så jag satt snällt kvar. Trots att tåget var försenat så mycket så var jag på centralstation samtidigt som mitt andra tåg skulle ha varit där (nattåget stannar på färre stationer), så min stora fundering är varför jag skulle byta tåg överhuvudtaget. Konstigt! (Jag hade trott att Nattåget inte skulle stanna i Stockholm C eftersom jag skulle byta, men det gjorde det ju uppenbarligen, och nya människor gick ombord.) Det kan ju vara så att det normalt inte är avsläpp på Sthlm C, men det verkar ju konstigt... Jaja. Man lär sig något nytt nästan varje dag... (?)

Det finns dagar...

...på jobbet som är helt hysteriska. Personalen är trött och allt tålamod är slut, barnen känns tre gånger så många och alla bara springer omkring och skriker. Och man tänker: Vi kommer inte att kunna få dem lugna hur mycket vi än försöker.

Det var verkligen inte en sådan dag idag.
Visserligen var vi en personal kort eftersom S fick gå hem med feber strax efter att första barnet dykt upp. När andra barnet kom var vi dagens maxantal: Två personal, en praoelev och två barn (1 år resp nästan 1,5 år). Det är ingen överdrift om jag säger att jag nog aldrig kommer vara med om en sådan lugn dag på en avdelning igen. Vi fick liksom berätta för praon att detta verkligen inte hörde till det vanliga. Nio barn sjuka eller lediga på en avdelning på samma dag! Vi hann ju göra en hel del sånt som man inte hinner göra annars. På eftermiddagen då våra barn gått hem (redan före tre!) och jag skulle över och hjälpa till på mellanavdelningen sista timmen innan jag slutade för dagen märkte jag alltför tydligt vilken kontrast det blev eftersom barnen på mellanavdelningen var uppe i varv och hoppade och skrek. (Inte så hysteriskt som det låter, men upplevelsen blev så och de var ju betydligt flera, säkert sju stycken. :)

Har annars haft en bra helg, och min hals har varit snäll även om den gjort lite ont. Men själva sjukdomskänslan är borta.
Ikväll var jag och många fler i kyrkan och bakade lussekatter till SMUs luciafirande om två veckor. Det var mysigt och vi fick gröt, glögg, ischoklad och clementiner. Riktig julkänsla med andra ord.
Nu ska jag försöka hoppa i säng! Skulle vara skönt att vara hyfsat utvilad imorgon. :)