Kanske händer det något

Kanske, kanske, kanske ska jag flytta om en månad.
Imorgon ska jag faxa iväg lite papper.
Och sen får vi se om de tycker att vi har tillräckligt hög årsinkomst.
Spännande!

Sara klippte mig i tisdags.
I like it.

Om oregelbundenhet och smärre livskriser

Jag ska försöka undvika att kommentera att det var en månad sedan jag skrev sist, men genom denna lilla inledning har jag redan misslyckats.

Man kan ju fundera kring vilken typ av bloggare man är, och vilka ambitioner man har för bloggen. Listan nedan är givetvis ofullständig.

Det finns ju en gigantisk mängd med "varje-dag-bloggare", som genom sin bloggs blotta existens tjänar en massa pengar på Google-annonser som de inte kan kontrollera annat än att nogsamt välja vad de skriver om. Dessa bloggare har läsare som skriker så fort en dag här eller där missas. Bloggaren måste således i förväg varna "imorgon ska jag shoppa hela dagen, och på kvällen måste jag fotografera allt, så jag kommer inte hinna skriva något. Ni bara måste se vilka fynd jag har sett ut! *LOL*" - för att de trogna läsarna inte ska tro att bloggaren blivit bortrövad...

Sedan finns det utpräglade "tema/ämnes-bloggare". En del av dessa kan även ingå i ovan nämnda kategori, men jag tror att det mest är modebloggare som är angelägna om att uppdatera dagligen (detta är givetvis en genuin fördom, men här sysslar jag enbart med generaliseringar). Ämnesbloggaren är angelägen om att synas. Kanske för att hitta nätverk av bloggare med samma inriktning, eller för att sprida sina åsikter. Dessa skriver när de hittat något nytt inom ämnesområdet/temat som de funderar kring, eller vill visa upp.

Sedan finns det dem som har en blogg som sin livlina. När livet gör för ont. Detta påminner lite om temabloggarna, eftersom även dessa bloggare är nätverksskapande. Dessa bloggare skriver troligtvis ganska oregelbundet - sjokvis i perioder. Allt efter hur behovet hos bloggaren ser ut. Dessa bloggar har säkert en terapeutisk/själavårdande funktion.

Så finns det givetvis fotobloggare. Fotografer som delar med sig av sina alster, antingen dagligen, eller efter tillgång på material.

Bloggen kan också vara som en offentlig anslagstavla, ett klotterplank, en plats för lek med ord, uttryck och meningar.
Eller som en resedagbok... Där livet är resan, och bloggaren delar detta liv med dem som inte är där man själv är.
Och kanske en ventil. När man inte kan skrika. Men måste få ur sig bråten.
Beroende på hur livet ser ut skriver den opreciserade bloggaren lite närsomhelst när tiden finns och inspirationen faller på.

Jag tillhör mest kategorin opreciserad. Jag skriver om det jag vill skriva om, när jag tycker mig ha tid med det och när jag tycker mig ha något att säga. Och ibland skriver jag även när jag inte har något att säga. Som nu.

Egentligen ville jag bara ge ett livstecken.
Jag har kanske saker att skriva om, men jag har inte gett det någon tid i sommar. Därför denna bloggtorka.

Jag har haft en mycket fin sommar. Samtidigt har jag minimalt med lust till att börja plugga igen. (Missar registreringen på måndag, men det sätter igång direkt på tisdag sen.) Jag vet inte vad jag håller på med. Just nu har jag liksom ingen lust att bli förskollärare. Men eftersom jag inte har något annat på gång så hoppar jag såklart på igen... Får se hur det går med allt.

Sen var det lite andra tankar jag hade om min återkomst till Stockholm. Men det får jag reda ut då. Det handlar om församling, och var man hör hemma.

Jag återkommer om bröllopet jag var på i helgen, och om det jag ska bevista på lördag.

Resor

Jag har avbokat en tågbiljett (som jag inte hade återbetalningsskydd på) - 329 kr.
Och så har jag bokat en flygresa (annat datum).
Och så har jag ombokat en flygresa avgift 250 kr (annat datum).

Jag tycker ändå att det blev en helt ok slutnota på resa tur och retur (inkl av- och ombokningar) på 1572 kr. Jag är nöjd.

I övrigt har jag varit ganska trött och seg idag. Och ganska otaggad på det här med studier. (Existentiella lilla frågan: vad håller jag på med?) Hoppas att det vänder snart.
Men ikväll ska jag gå på bio med Anna. Kul!

Igår kväll led jag av något som jag tolkade som en kombinerad människotrötthet och människoabstinens. Mycket intressant...

När dagen känns som två...

Det var en så konstig dag igår.
Den var så lång.
Jag var så hungrig på kvällen att jag inte kunde äta.

Idag har varit annorlunda... men jag blev riktigt trött på det där med barn som är på väg att bli blöjfria. Kändes som lite väl många incidenter idag. Tre gånger fick jag torka golvet. *suck*
Har dessutom känt mig lagom inkompetent.
Och så sitter jag och försöker anmäla mig till förskollärarutbildningen. Men är nästan säker på att jag inte vill. Skit också. Vad ska jag mer anmäla mig till? Känns som att jag inte har någon stolthet kvar snart. Känns ok. Är säkert nyttigt. Men jag är lite ledsen. Av olika saker. Framtid. Samtid. Livet. Men mycket är bra också, så oroa er inte för mig. Det är inte så illa som jag får det att låta.
Jag gjorde ett test på arbetsförmedlingens hemsida, och så tittade jag lite på vad som föreslogs på de områden där jag fick lite högre intressekvot (eller vad man ska kalla det). Och så tyckte jag att översättare lät jättespännande, men insåg sedan att jag inte har den språkbegåvning som krävs. Det verkar dessutom vara ett ganska osäkert yrke. Hm. Ja. Nej. Jag får se om jag i stundens hetta spexar till det och söker någon mer utbildning...

Jag var på 4-årskalas igår. Och jag skulle så gärna lägga upp en bild, men jag har inte frågat hennes mamma om jag får... Men hon är så fin.

Och idag hann jag bara vara hemma en liten stund för sedan skulle jag gå upp en våning på studiebesök till "Livstråden" - den lilla sygruppen som håller på att sy ett helt fantastiskt bårtäcke! Jag blev helt förstummad över vilket arbete de gör och hur vackert det blir. Och jag fick vara med och sprätta lite. Max 10 cm men ändå... delaktighet. Och bilderna gör det inte rättvisa.

För två veckor sedan var jag, Ellie o Mirjam o hälsade på hos Ingrid i Sandviken. Det var hur kul som helst. Fatta vilka tjejer!

Den 9 april såg det ut såhär utanför mitt fönster. Kändes surrealistiskt.