God Jul och Gott Nytt År!!

Alla bilder förutom pepparkakshälsningen är från Ellies och Hannas lussefest

Jul... tid att minnas att Gud valde att bli som en av oss.
För att vi en dag ska kunna bli lika Honom.

Det väntar ett nytt år.
Nya möjligheter att leva i Guds nåd.
Imorgon välkomnar oss...

Allt gott!

Hoppas på en ny möbel...

Min skrivare bor på en stor, svart, plastig och ful kontorsstol.
Den längtar efter ett litet bord.
Igår hittade jag ett på Blocket.se... Och så skrev jag att jag var intresserad av det om det fanns kvar. Ännu inget svar.... Hoppas verkligen på det, då jag tror att det passat alldeles utmärkt precis där under skrivaren.

Blir orolig över att det kanske redan är sålt. Vill ju så gärna ha det (för att kunna få lite ordning i lägenheten). *suck*

Dubbelchock?!

Ok... Jag är förvirrad.

Jag var så säker på att mina uppgifter i Didaktikkursen vi avslutade för tre veckor sedan skulle behöva kompletteras. Jag trodde alltså att jag inte skulle behöva göra om dem helt, men att jag inte heller skulle bli godkänd. Men så fick jag det där mejlet idag (hon skickade det igår). Helt sjukt. Jag tror inte på det. Jag är rädd att hon (kursläraren) kommer att skicka ett mejl till jättesnart, där det står att hon skickade fel! Och så visste jag liksom inte riktigt vart jag skulle göra av min glädje över resultatet... Jag kommer att bli helt knasig om hon skickar ett korrigerande mejl.

Jag vill gratulera till två fantastiska examinationsuppgifter som får betyget A!

God jul och lycka till med dina studier!

Nej, men det är faktiskt obegripligt. Jag mådde nämligen inte alls bra när jag skickade in examinationsuppgifterna, trodde att de saknade flera perspektiv.
Jaja, hoppas att det stämmer nu.

Det som istället gjorde mig arg, ja det blev jag faktiskt, var när jag gick in på databasen där våra betyg i kurserna så småningom kommer att registreras. I terminens första kurs hade min lärare nämligen sagt i ett personligt samtal (hon hade det med var och en) att min examinationsuppgift i kursen var värd ett D. Och nu när jag tittade efter vad som var registrerat stod det E! Kan de verkligen göra så?! Hm... ja, jag är sur. Jag har skickat ett mejl nu och frågat. Där hade jag för övrigt också blivit glad över resultatet, så nu kändes det synnerligen snopet.

Snacka om krockande känslor...

Mångboende?

Jag har skickat ett meddelande till kundtjänst på Eniro.se. Jag vill inte ha tre felaktiga telefonnummer (och adresser) registrerade på mig. Kanske är det mitt eget fel att det blivit så, men vem tänker på att kontakta Eniro när man flyttar? Känns ju som att mycket liknande händer automatiskt när man byter folkbokföringsadress, nummer och allt. Men nejdå. Så idag skrev jag till dem och bad dem radera nummer och adress i Blomstermåla, Trelleborg och Vällingby. Avancerat värre. Undrar hur det går till. I bästa fall vill de väl ha någon form av garant på att det verkligen är jag. Annars är jag bara glad om de tar bort numren. (Och lämnar mina nuvarande ifred.)

Jag har dessutom fixat ett talsvar till mitt Mobila Bredband, som säger att man inte kan ringa mig på det numret. Jag har varit väldigt fixig idag, känner jag. :)

Hypokondri?

Mina växter mår inte bra.

Jag tror att min nu nerklippta och vattendoppade murgröna har trips (som jag genom nämnda åtgärder hoppas bli av med). Jag funderar på vilka angrepp som kan ha gått på mina benjamin. Det kan vara virus (det finns faktiskt något sådant som går på växter har jag läst), men troligtvis även någon form av skadedjur. Kanske har de eventuella tripsen från murgrönan tagit sig ända dit...

Och den där stora fönsterväxten som jag fick av grannen, verkar ju ha någon liten åkomma den också. Min lilla sprätt-iväg har jag inte riktigt koll på, och lilla ampelliljan verkar bara lida av det som kallas vanskötsel (är det bara jag som tycker att de är svåra att hålla fina?). Novemberkaktusen vet jag inte riktigt hur man undersöker...

Växthypokondri?

Korrigerande åtgärder

Söndagen den 12 oktober sprang jag en mil. Sedan slutade jag springa. Tyckte inte att jag hade tid, och skyllde säkert på att det började bli kallt ute. Kompenserade det inte med att motionera på annat sätt. Har alltså i princip varit still i en månad.

Jag har sedan en tid tillbaka sovit dåligt. Jag har skyllt på att jag vridit på dygnet genom att lägga mig för sent. Jag tror att det finns en orsak till. Kroppen är inte trött.

Jag har svårt att koncentrera mig på läsningen av studielitteraturen. Jag tror att en anledning är att jag somnar när jag läser. Det beror på att jag sover för dåligt. Och att jag rör på mig för lite.

Ett redan åtgärdat problem:
Stort intag av sötsaker.

Vad man tydligt ser här, är att jag genom en mycket enkel åtgärd borde kunna få ordning på tillvaron igen.

Korrigerande åtgärd 1:
Motionistisk omstart. Jag ska alltså komma igång med joggingen igen, men kanske inte varannan dag. Jag ska dessutom se till att åtminstone ta en promenad om dagen de dagar jag inte springer.

Önskat resultat:
En tröttare kropp, vilket leder till bättre sömn.
Bättre sömn samt motion, leder till pigghet och bättre koncentration.
Pigghet minskar dessutom risken att insomna vid läsning, vilket i sin tur ökar tröttheten vid sänggåendet.

Motargument:
Tidskrävande.

Vederläggande av motargument:
Den tiden vinner jag på att jag är vaken när jag ska vara det, och inte somnar hela tiden. Att koncentrationsförmågan ökar av motion är också en viktig aspekt då läsningen blir mer effektiv. Dessutom är vinsten så mycket större om man ser ur hälsoperspektivet, att tidsargumentet måste anses synnerligen fånigt!

Korrigerande åtgärd 2:
Fortsätt att alltid ha mycket frukt hemma.
Frukt har genom (egna) empiriska undersökningar visat sig minska sötsuget markant.

(Äpplena från grannen håller på att ta slut, vilket kommer att tära på fruktkontot. Men det är det värt!)

Korrigerande åtgärd 3:
Att minska tiden framför datorn. Mycket är ändå bara slösurfande... Hur svårt kan det vara?!

Vinst:
Sänggående när jag är trött, och inte som nu ett par timmar efter att jag tröttnat på Internet men suttit kvar ändå "om ifall om att".

Det blev inte riktigt så överskådligt som jag tänkt, men nu är jag trött och ska gå och lägga mig. Klockan är tolv. I bästa fall har de korrigerande åtgärderna visat resultat om ett par veckor. Om dagens joggingpass har någon positiv inverkan på den nu kommande nattens sömn återstår att se...

Studiekaos...

Jag är så mycket efter nu, så att jag nästan mår dåligt.
Eller jag tror att det är att jag sover för lite som gör att jag mått dåligt.
Idag var det bättre för jag såg till att sova, men igår var det riktigt illa.

Jag ska försöka få rätt på sömnen och komma igång lite mer med läsningen, sen så kanske det kommer kännas lite bättre.... men egentligen borde jag inte ha något socialt liv nu. Och bara skärpa mig. Men det går ju inte. Jag måste ju träffa folk. Jag träffar ju mycket hellre folk än att pluggar.

Och Facebook är grymt beroendeframkallande!
(Där hänger ju folk...)

Jag tror inte att jag är skapad för att plugga... jag tror att jag ska träffa folk... typ.

Grupptryck

Numera kan man hitta mig på Facebook.

Hur gick det till?!

Jo... men, alltså...

Skolreflektion...

Vi har börjat en ny kurs.
Det innebär många böcker.
Vilket i sin tur innebär många sidor.
Riktigt många sidor.
För mig som inte kan läsa så länge i sträck.
Didaktiken ska visst inte vara så rolig heller, har jag hört...

Jag hade personligt samtal med min kurslärare i måndags.
Förutom att redogöra för hur jag skött mina olika uppgifter i kursen som vi nyss avslutat, så frågade hon mig om jag hade bestämt mig än. För min osäkerhet kan ju såklart orsaka att jag inte blir lika motiverad att läsa. Men sen så sa hon något väldigt vackert.
"Men... din ambivalens kanske är en drivkraft hos dig...? Du kanske helt enkelt borde försöka bli vän med din ambivalens, och acceptera den som en del av dig."
Ja, så är det kanske. Då måste jag ju ibland vara lite hård mot min ambivalens och helt enkelt bestämma mig utan att ta hänsyn till den, för annars kommer jag ju aldrig att "bli något", tänker jag då. Ehum... ta en examen som kan hjälpa mig att hitta ett jobb, alltså. Jag vet att jag är något... Såklart. Men för att vara lite krass, så skulle jag kanske inte överleva på att bara vara jag. En inkomst skadar ju liksom inte budgeten på något vis.

Igår kväll var min gamla "klass" (de jag gått med i den nyss avslutade kursen) på pubkväll i skolans pub. Det var väldigt trevligt, och vi åt massor med popcorn. På något sätt blev den en stund av pojkvän-, sambo- och makevisning, då alla visade små kort på sina respektive. Det var anmärkningsvärt att av fjorton tjejer så var vi bara två som var singlar. Men då fick vi ju se hur sådana dära kunde se ut! ;)

Återbesök

I fredags var jag på Pärlan och hälsade på.
Ja, jag saknar dem. Det insåg jag redan för någon vecka sedan då Lisa (i köket) körde förbi mig i sin bil och tutade och vinkade. Jag vinkade då glatt tillbaka och fick ett gigantiskt leende över läpparna på vägen till min VFU-förskola.

Kan man annat än smälta när en nästan treåring tittar upp på en och säger:
"Ja tycke om dej"
Och från en i personalgruppen:
"De har saknat dig, Katarina."

Och när de som var så små faktiskt kommer ihåg en (efter viss tvekan, såklart).

Jag var ute på gården först en stund. Och sedan följde jag med Stjärnan in. Månenbarnen knackade ivrigt på rutat på dörren mellan avdelningarna: "När kommer du in till oss?"

Jag fick mat på Stjärnan. Sen så gick jag in på Månen och läste ett par böcker.
Hjälp vad jag saknar dem!

Sedan hängde jag såklart en stund i personalrummet... Häpp.

Jag fick en teckning och blev glad. Konstnären är fem år. Jag blev grymt imponerad. Titta bara vilka detaljer!

Kreativ vecka

Cernitlera är underskattat...

På förskolan i tisdags:



Ikväll hade vi pysselkväll på tonår. Det blev en toalettskylt och smycken.

Ett steg i taget

Sådär ja... Nu var kurs nummer ett avklarad. Utlåtandet får jag på måndag...

Men att jag aldrig lär mig hur man gör när man pluggar!

Kom i säng klockan fyra i natt. Galenskaper!
Sen var jag i skolan fem över åtta i morse då vi skulle ha vår muntliga tenta (ja, jag blev fem minuter sen). Spännande värre...
Fick dock en fråga som jag hittat bra svar på. Två av sex frågor hade jag nämligen svarat på efter halv två i natt, och de var pinsamt ofullständiga.

Story of my life, eller nåt.

Skönt att jag inte har något i skolan imorgon. Jag borde nämligen - enligt mallen - försova mig minst två timmar... erfarenheter från gymnasiets pluggnätter, förstår ni.

Hässelbyloppet del 2

Håhå jaja, vad jag är bra!

Resultatet ser ni nedan. Jag har klippt bort namn o startnummer för att hålla bloggen lagom anonym. I morgon (och ett par veckor framåt) kan ni se en målvideo på Hässelbyloppets hemsida. Tryck på resultat. Sök på mitt namn. :) Det är jag som spurtar på innerspåret.
Med den här länken kommer man direkt till resultatsöken.

(OBS någon verkar dock ha lagt in en trojansk häst (ett virus, typ) på loppets hemsida, så gå inte dit om ni inte har ett bra virusprogram. Mitt varnar nämligen direkt! Jag återkommer när det verkar lugnt...)
Det verkar lugnt.

Hässelbyloppet 2008
Katarina ... Hässelby
Startnummer	5xxx
Klass	Damer Motion
	Bruttoresultat
Startkoll	2:38
Mål	1:08:26

Hässelbyloppet del 1

Ok.

Nu på söndag 12 oktober kl 12.40 går startskottet för mitt första 10 km lopp.

En gång tidigare har jag "sprungit" en mil... idag ska jag köra dryga hälften.
På söndag gäller det.

Heja, heja!

Retorisk fråga

kan inte någon förklara hemligheten

med det där som kallas relationer

för mig

Småskaliga bröllopsplaner o te-ologi

"Jag kan inte gifta mig just nu, jag måste gå hem."

Jag läser böcker om lek i skolan. Kanske framför allt handlande om barns lek, men också att vi fortsätter att leka hela livet. När jag började läsa en av böckerna så tänkte jag att jag nog inte var så bra på att leka när jag var liten. Men nu har jag istället insett att jag leker väldigt ofta, och fortfarande. Inte så att jag aktivt skapar lekmiljöer runt mig och ensam går in i en lekvärld som jag förmodligen gjorde när jag var liten. Men jag skapar väldigt ofta nya sammanhang för mig själv när jag träffar människor. Det är det som gör att jag ibland skrattar vid väldigt konstiga tillfällen. Min kurslärare (i första kursen som vi läser nu) säger att när hon har tråkigt på tunnelbanan eller pendeln så brukar hon tänka sina medresenärer i lustiga hattar. Det är ju helt fantastiskt! Det ska jag också prova göra.
Många av mina vänner är väldigt lekfulla, nära till upptåg och skratt.
Det tycker jag om. Lekande människor känns levande på något sätt...

Jag är på fältstudier på förskolan där jag ska ha min VFU (verksamhetsförlagd utbildning) den här veckan. I nästkommande två veckor ska jag ha VFU (som praktik ungefär).
Jag lägger ungefär två timmar per förmiddag på fältstudierna, och det innebär att jag i stort sett bara ska vara där och betrakta barnen och personalen. Mina observationer skriver jag ner i blocket.

När jag idag tyckte att jag hade observerat klart pratade jag med en femårig pojke, och vi började leka. Han bestämde rollerna; han var pappan, jag var mamman och fyra små tygdockor med långt hår var bebisar. Sen kom en flicka som pojken bjöd in i leken efter att de hade haft lite dragkamp om en docka. Så flickan fick vara storasyster. Vi åkte buss, sen gick vi hem. Då skulle det bli bröllop. Efter lite bröllopsplanerande från barnens sida (en pojke till hade engagerat sig i leken och jag hade fått en kjol, och pappa-pojken hade fått en vit skjortliknande sak o lite annat på sig), så tyckte jag att klockan hade blivit lite mycket.
Ingrid har bott hos mig i natt eftersom hon skulle till sin varannan-torsdagspraktik på Smedshagsskolan idag, och jag vill komma hem innan hon skulle dit så att det skulle funka med nycklarna o så.

Därför steg jag ur leken med inläggets inledande ord.
Fast egentligen tycker jag inte att det lämpar sig att pussa en femåring som jag inte känner (som flickan hävdade skulle ingå i bröllopet), så då var det särskilt lämpligt att klockan var elva.

Det är lite klurigt det där... för det jag gjorde var ju att ganska abrubt avbryta leken. Fast jag tänker ju att man måste få kunna lämna en lek. Jag önskar kanske att jag gjort det lite snyggare så att det skulle vara lätt för dem att fortsätta leken. Nu vet jag inte hur det blev. Jag hade ju kunnat säga att nu kunde flickan få vara mamman istället o gifta sig. Hm... typ. Jaja. Men då kanske jag kan komma ihåg det till en annan gång.

Jag gjorde mig en kopp te för en stund sedan.
Då tänkte jag på det här med Gud och livet och så.
Hur vattnet liksom färgas och smaksätts av tebladen.
När vi låter Gud vara i oss (tebladen) så färgar och smakar det av sig på våra liv (vattnet).
Jag tror att det är så.
Dagen te-ologiska tanke.

Språkligt

Nedanstående citerad text funnen på Stockholms Universitets hemsida.
Jag misstänker att någon haft lite bråttom.

"Efter avlustad utbildningen kan du också välja att läsa en 8:e termin"

Avlustad?
Fantastiskt ord.

Utbildningen borde vara obestämd.
Hihi.

Vaddå stress?

Jag har haft ett mindre sammanbrott i skolan idag. Ett sånt där "tänk-om-jag-kommer-att-behöva-göra-en-omtenta-och-vi-som-har-så-mycket-annat-just-nu"-utbrott. Det brukar gå i vågor. "Det-ordnar-sig"-känslorna är sövande, och "Det-kommer-aldrig-att-gå"-tankarna är bedövande. Någon slags jämvikt vore kanske att föredra, kan man tycka. Dessutom har jag nu hört rykte om att jag åtminstone inte behöver göra en omtenta (sen får jag ju se om kompletteringar o sånt). På måndag eller tisdag får jag veta.

Jag skulle vilja vara en sådan där bra student som planerar sin tid, och faktiskt följer det.
En sådan där student som tar tag i saker på en gång så att man bara behöver titta över sitt arbete/läsa sina anteckningar dagen innan.
En sån där som är ledig med gott samvete när man bestämt sig för att vara det, och är värsta koncentrerade när man ska läsa samt nogsamt antecknar det viktigaste och gör kloka sammanfattningar efter ett visst antal sidor.

Men nej.
Jag fungerar inte så.
Inte nu i alla fall.
Och har aldrig riktigt gjort.

Men nu ska jag försöka göra en insats i en halvtimme lite drygt.

Reflektioner från helgen som gick:
Min sötaste syster är 23 år.
Guitar Hero III är faktiskt väldigt roligt!
Det är trevligt att gå på 30 + 30-årskalas.
Jag har dålig koll på de 20 gågna årens trackslistor.
Aldrig mer ska jag försöka lura i mig själv att det bara är läroplanen som ska läsas!

Det finns många saker som jag skulle vilja göra, som inte kommer att hinnas med.
Det finns många saker som jag gör, som jag kanske inte borde räkna med att hinna med.
Det finns många saker som jag gör, som jag borde låta bli att göra. (Jo, det är tidskrävande och sömnstörande att titta på IDOL-klipp, särskilt på nätterna, jag lovar!)

Jag är fullkomligt medveten om...

- Att det har gått ohållbart lång tid sedan jag skrev sist.

Inte så mycket att göra åt. Hinner inte just nu helt enkelt.

Jag har fortfarande mycket som jag vill skriva.

Tid... is no more.

Håll ut.

Jag har inte lagt ner.

Otippat

En kvinna i församlingen ringde nyss till mig.
Hon frågade om jag ville skänka en dunk med gul saft till Höstmarknaden i kyrkan den 27 september. Det var en rolig fråga tyckte jag! :)
Tyvärr missar jag höstmarknaden, eftersom jag är i Skåne då. Jag hade hoppats få köpa blåbär i år igen... Men saft ska jag väl kunna ställa dit! Hihi.

Och så har jag precis mailat vår församlingsmusiker om att jag vill sluta i en av körerna. Det kändes jättetungt att skriva det. Jag har verkligen tyckt om att sjunga med Hasselkören. *lite ledsen*
Men nu är jag med i Ellies och Michelles cellgrupp! Det är bra... Har saknat att vara med i en bönegrupp. *glad*

Åh nej... varför börjar jag nästan gråta nu?
Hm, dålig människa. Jag skulle ju ha råpluggat idag, men har i princip inte skrivit en rad... *suck*

Friskt vågat

Jag har anmält mig till Hässelbyloppet nu. Läskigt!

Men både idag och i förrgår kom jag runt en bana på 7,6 km utan att ta ut mig alldeles.
Så det borde gå att "springa" milen i snigeltakt! :)

Några eminenta höstjoggarklädtips?
Jag har lyckats klä mig till väder ner till 11-12 grader, men om det blir kallare blir det så svårt att avgöra hur man ska kombinera det. Regn?

Jaja... har ju en månad på mig att komma på lämpligheter.
Bara förkylningarna håller avståndet så borde jag fixa det, eller hur? :)

Jag ska ha besök i helgen. Allra käraste syster kommer hit. *lycklig*

Borde plugga nu...

Dagspunkter

Idag har jag:

- Varit lite nedstämd.
- Övat sånger.
- Fått en sång insjungen på mobilen för att kunna öva mer i veckan.
- Haft på mig byxor som jag funderar på att ge bort.
- Kommit fram till att om jag känner mig grymt obekväm med att använda dessa byxor under en liten shoppingtur på Lidl i Vällingby, så är det plötsligt inget att fundera på.
- Pluggat lite för lite.
- Nästan somnat när jag pluggat i horisontalläge.

Åh, tänk om...

Vad tycker ni... ska jag försöka ge mig på det här?

Jag har aldrig provat springa en mil. Inte vågat än.
Men jag borde kanske försöka minst en gång innan jag ger mig på något hälsovådligt, eller hur?

Någon som har lust att haka på?

Projekt brödbakning del 2

Och det gick alldeles utmärkt att grädda dem i morse. Fast jag tror att jag ska satsa på att ha 1 tsk salt istället för två. Jag är inte van vid att ha så salta bröd. Och den ena degen blev aningen för kladdig, så jag tror att jag ska ha lite mer mjöl nästa gång. Den ska vara kladdig, men jag tror att det var på gränsen... De blev hur som helst goda, och det är ju det viktigaste.

Projekt brödbakning del 1

Inspirationen (och instruktionen) fann jag här som fått sin inspiration här, samt i min lilla receptsamling och i skafferiet.

Jag har två bunkar med deg i kylskåpet för tillfället.

Den ena innehåller:

5 dl kallt vatten
1/2 pkt färskjäst
2 tsk salt
2 msk sirap
2 msk matolja
2 msk malen anis
1/2 dl linfrö
2 dl grynblandning
ca 2 dl grovt rågmjöl
ca 6 dl vetemjöl

Den andra innehåller:

5 dl kallt vatten
1/2 pkt färskjäst
2 tsk salt
2 msk sirap
2 msk matolja
1 msk malen anis
3/4 dl (nästan) blandning av saltade rostade solroskärnor, saltade rostade pumpafrön och hackade valnötter (köpt var för sig i lösvikt) och linfrön
1/4 dl (drygt) russin
2 dl grynblandning
ca 2 dl grovt rågmjöl
ca 6 dl vetemjöl

Jag vet inte hur det kommer att bli. Kanske var det lite lätt överambitiöst att ha anis i nöt-, frö- och russinbrödet. Fortsättning följer...

I'm such a Friskis

Dagens träning var att gå på gratis Friskis & Svettis-pass tillsammans med Ingrid.
Egentligen så var det Mirjams diplomering.
Och vilken fantastisk jympaledare hon är!!

Det var hur kul som helst. Och jag orkade ett medelpass alldeles lagomt!
Kan det möjligen vara så att joggingen gett mig en smula kondition?
Jag funderar på att börja på Friskis bara för att få gå på Mirjams pass.

Stort glädjeämne: Axeln hoppade inte ur led.
(Förtydligande - det är inte så att den gör det dagligdags precis, men senast jag var på F&S så var det med Mirjam för 1,5 år sedan, och då passade axeln på minsann.)

Efter passet passade jag och Ingrid på att köpa med oss lite picknick o ta med den till Observatorielunden. Det var mysigt. :)

Resefrågan löst! (typ)

Idag var jag och köpte ut mitt Studentkort på SL (gäller från den 1 sept). Skitbra, ju!
Det mest intressanta var att jag fick köa i en timme innan det blev min tur. SL-center vid T-centralen är således ONDA! Eller så var det bara lite mycket folk just då... När jag tog min nummerlapp noterade jag att det stod 028 på den. Över kassorna stod det 915. Över hundra nummer före mitt med andra ord. Fast såklart hade många lämnat sina platser, så det gick ändå fort i omgångar. Det var en liten tant som inte kunde svenska eller engelska som försökte kommunicera med killen i kassan som förgäves försökte få henne att förstå att han inte förstod vad hon sa. Han misstänkte att hon pratade finska, men det var lite osäkert för en annan kvinna med viss förståelse av språket lyckades inte heller förstå vad den äldre (och mumlande) kvinnan sa. Till slut kom en man och tog henne därifrån. Jag hoppas att han kunde hjälpa henne.
Hur som helst så orsakade denna hysteriska kötid att jag inte kunde åka på samma biljett hem från T-centralen. Så nu kommer jag ändå att få köpa sms-biljett på hemresan från stan imorgon. Jag som hade räknat ut det hela så bra!
Till råga på allt så åt jag nästan upp påsen med godis som jag råkat köpa av den uppkomna kötristessen. Nyttigt var ordet.

Äh... sånt som händer. Jag funderar mer på hur bra min yoghurt och mjölk mår efter att ha varit utanför kylskåp i nästan två timmar... (Handlade först på Fridhemsplan, nämligen.) Och mitt paket med frysta broccoli var inte särskilt fryst längre när jag kom hem. Säkert inte alls bra det heller. Misstänker att de kommer att vara hopplöst ihopfrysta när jag ska plocka fram dem ur frysen. Hemsk orutinerat av mig, om jag får säga det själv!

Dagen läxa:
Köp maten i Åkermyntan eller möjligen i Vällingby!
Alltså, när du nästan är hemma.

Vänner o små galenskaper

Åh...
Fina och galna Mirjam o Ingrid!
Se 26:e augustis inlägg under ovanstående länk.
Läs och njut (dvs skratta).

Mirjams blogg rekommenderas såklart i övrigt också.

Och Ingrid kommer hit ikväll. *glädje*

Bloood

Jag gillar att lämna blod.
De som jobbar där är så trevliga så jag sitter och skrattar och myser.
Och så är det värsta uppmuntran dessutom:

- Vilka bra hemoglobinvärden du har.
(Nickar nöjt. Och undrar försiktigt om inte det kan ha ändrats sedan sist.)

Och sedan:
- Redan klar? Det tog bara fem minuter.
- Ja, jag är snabb!! :)

Haha... så kul att ta åt sig äran för sådant som bara är.
Jag är ju helt oskyldig. :-D

Och äntligen har jag 6 st muggar!
Jag råkade slå sönder den senaste när jag gick och handlade efter att jag lämnat blod.
Och en tidigare gick sönder i Huset.
Måste betyda att detta var min åttonde gång.

Ska kanske ta något annat nästa gång. Om muggarna fortfarande är hela, förstås. :)

Och idag blev jag student vid Stockholms universitet. Dagen gladaste nyhet vara att de flesta av våra föreläsningar kommer att vara på Campus Konradsberg - dvs gamla lärarhögskolans lokaler vid Thorildsplan. För icke stockholmare kan jag meddela att det är på rätt sida stan, vilket innebär en helt acceptabel restid! *lycka*

Tog en fika med Linnéa efter vi slutat våra respektive introduktioner. Mysigt att gå på samma skola!

Dessutom kommer min SL-remsa (kollektivtrafiken) räcka alldeles lagomt tills jag borde kunna få köpa ett SL-studentterminskort. Glädje för den sparande studenten!

Är för övrigt lite bekymrad över min cykel. Bakhjulet går inte att pumpa. Jag misstänker glapp i ventilen, men jag kan givetvis ha fel. Vad gör man åt det i så fall?!

Då var det igång!

Idag hade vi upptaktssöndag med kyrkan.
Det var många på gudstjänsten i förmiddags, men min glädje över det blev lite lätt solkad när jag påpekade det för någon och fick till svar: Ja, men det är ju hemvändargudstjänst, då brukar det vara många.
Därefter kyrklunch och fördjupning med en snubbe från Vallentuna/Sollentuna. (Bor o har jobbat i Vallentuna, jobbar numera i Sollentuna.) Det var ganska bra, men min uppmärksamhet höll inte riktigt hela vägen. Klockan tre var det slut, och då hade jag tre timmar hemma innan jag skulle återvända till kyrkan. Då passade jag på att springa en runda. Och vad bra det kändes! Det är sådana här gånger som det känns värt det liksom. Vädret var fint (soligt men svalkande milda vindar), musiken fungerade bra i tempo och jag kände mig vid gott mod och god fysik. Verkar vara en lite mindre backig runda dessutom. Av den tunghet som besuttit mig i förrgår var det inget märkbart spår. Jag håller kanske inte på att bli förkyld. Jag kanske bara var seg i fredags.
Väl hemma åt jag och duschade, sedan kl 18 satt jag i bänken igen.
Dophögtid. Fem tjejer döptes, fyra av dem, två tjejer till och en man gick in i församlingen. Så kul! En bra start på hösten kan man tycka. Så det tycker jag. :)

Men sen så såg jag att mina tonårsledarkollegor har ändrat happeningdatumet en vecka framåt. Och de hade inte ens kollat det med mig. Inte mig emot, men jag kan inte vara med då...
Men men... verkar som att vi skulle ha en liten grej ändå på fredag. Måste ringa dem imorgon o se vad som är på G.

Våra volontärer åker ifrån oss om tio dagar. Känns jättetråkigt. Har varit roligt att ha dem hos oss.

Imorgon: registrering på skolan. Spännande!

Mat o Malm

Hjälp. Jag har storhandlat idag. Jag vet inte om jag någonsin köpt mat för så mycket bara till mig själv någon gång. 589,50 kronor landade det på. Ojoj. Jag ska köra storkok o grejer för att ta hand om allt nu i dagarna. Jag får minsann se till att fixa det så att inget blir gammalt. Hemska tanke. Tänkte ju spara pengar. Och det ska man visst göra genom att storhandla. Haha. Hepp.
Till mitt försvar kan jag ju påminna om att jag inte hade någonting i vare sig kylskåp eller frys (förutom lite broccoli, lite fryst svamp o lite frysta wokgrönsaker), och inte så fullt i skåpen heller. Så det är ju inte SÅ konstigt.

Och nu till det jag hade tänkt skriva när jag startade datorn. Läs om ni orkar, det blev lite långt. Texten är hämtad ur Bildfaktorn av Magnus Malm, sid 171-174 (jag har försökt att förkorta lite). Kanske är det helt enkelt bättre att läsa hela boken... *blink blink*

"Det var inte genom att orka hålla uppe allting eller lyckas förstå allting som genombrottet skedde, utan genom att släppa taget om allting. Alla våra försvar mobiliseras mot just denna punkt, och det är just den punkten vi inte kan gå runt om vi vill bli fria. Vid korset rasar allt vi byggde upp. Katastrof. Befrielse.
Jesu död på korset öppnar vår direktkontakt med verkligheten. Där i dunklet stiger vi ur våra krossade bilder och rör trevande vid Gud, varann, världen. Där tar vi också emot koden av våra kriser och förluster. Varje mänskligt lidande som läggs i Jesu hand förenas med hans och leder ut ur bildvärldens instängdhet. Inte minst den mest seglivade självbilden av alla möter sin slutstation vid korset:
Offret. 'Där är Guds lamm som tar bort världens synd' säger Johannes Döparen om Jesus. Det är till slut Jesus som är offret, inte jag. För den människa som länge varit inlåst i sin självbild av offer från uppväxt, omständigheter och andra människor, öppnas här en befrielsens källa som vi inte kan finna någon annanstans. Att överlämna sin kära offeridentitet till Jesus och låta honom bära den, innebär tre saker:
1. Att bekänna min synd. (...) Jag har ansvar för mitt liv, och mina val har konsekvenser för hur mitt liv gestaltar sig. (...) Paradoxen är denna: i syndabekännelsen slutar jag böja mig inför omständigheterna, reser mig som människa, för att böja mig inför Gud.
2. Att förlåta dem som har gjort mig illa. Också detta betyder att jag bryter med min identitet som offer för dem, och med den falska form av stolthet som försöka straffa andra genom att inte förlåta dem - men som i själva verket därmed bara låser in mig själv i bitterhet.
(...) minnet (är) en nödvändig förutsättning för att kunna förlåta. Fakta och känslor måste få tid och frihet att komma upp till ytan för att jag ska veta vad jag förlåter.
(...) (vi) förlåter (...) med viljan. (...) Jesus valde på korset att göra vad hans känslor knappast signalerade i den stunden: 'Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör'.
(...) förlåtelsen (är) liksom frälsningen både en handling och en process. Det är bibliskt att säga 'jag är frälst'. Det är också bibliskt att säga 'jag håller på att frälsas'. Och det är bibliskt att säga 'en dag kommer jag att vara helt och hållet frälst'. Mitt viljebeslut öppnar för Guds handlande.
3. Att öppna tacksamheten på vid gavel. Offret stavar ständigt på sin självömkan: Jag har blivit utsatt för mer lidande än någon kan förstå. Tacksamheten stavar ständigt på sin förundran: jag har blivit föremål för mer godhet från Gud än jag kan fatta. I stället för att filtrera allt som händer genom en självbild av offer, där bara det negativa fastnar, söker tacksamheten hela tiden upp de tecken på Guds godhet som bekräftar den goda självbilden: jag är Guds älskade barn.
(...) För den som lever i tacksam mottaglighet för Guds godhet känns inte offrets självtröst som ett särskilt spännande alternativ.
(...)
(...) När jag kommer till Jesus, vet jag att jag är välkommen. Han ensam är totalt befriad från alla bilder av mig. Han försöker inte pressa in mig i några mönster. Han uppfattar mig inte som ett störmoment, vänder sig inte bort eller försöker skydda sig. Han gläds, inte för att jag har gjort något bra utan för att det är jag som kommer.
Han förstår mig. Jag måste inte hålla på att förklara allting för honom, eller försvara varför jag känner eller beter mig så, och ändå aldrig veta om han riktigt fattar. Han vet, jag behöver inte säga något.
Han ser det goda i mig. Även när han vet att jag inte kan förverkliga det, därför att det finns så mycket jobbigt i mitt liv som går åt andra hållet, ser han min goda vilja och det fina i mig. Och jag vet att han gläds över det.
Han stannar kvar hos mig. Ingenting hos mig tycks kunna driva honom på flykten. Han tittar inte på klockan för att dra vidare, han funderar inte på att avsluta relationen, han vill inte heller vara med någon annan, han tröttnar aldrig på att vänta ut mina flyktförsök. Jag vet: även i mörkret är han vänd mot mig.

Var skulle en människa våga släppa sina fikonlöv om inte där?"

Sen tänkte jag... Jag försöker att förstå varför jag är som jag är, men kanske kommer det inte att hjälpa mig att veta vad jag vill o kan o ska. Visst kan det vara bra att försöka förstå varifrån man kommer, men är det inte bättre att försöka förstå vart man är (och vart man är på väg)?
Det här råkar vara mitt liv. Jag vill ta ansvar för det. Jag vill inte vara bunden av egna o andras bilder. Släpp ut mig!! (Skriket är inte så kvalfyllt som det kan verka. Eller som det kanske borde vara.) :-P

Nu tror jag att frukosten har landat lite, så nu ska jag ut o springa! :-)

Tillbaka

Nu är jag i Stockholm igen.

Hann landa hemma i nästan en timme innan jag skulle iväg på styrelsemöte. Öppnade lite post o sånt. Har fått ett paket o har ingen aning om vad det kan vara. Får hämta ut det imorgon när jag ändå ska iväg o storhandla. Har ju inte ens någon frukost hemma.

Bäddade sängen nyss *myser*. Är trött så den lockar en del. Ska packa upp imorgon är tanken.

Snart sätter allt igång...

Hej Stockholm!

Onödigt stressad?

Häromdagen grät jag med Therese Alshammar, idag med Susanna Kallur.
Alltså. Maximalt oturligt. Om man får påstå det. Jag tycker att man får det.

I övrigt är jag lite i någon slags upplösning. Känns faktiskt lite tråkigt att åka härifrån imorgon. Men det beror också på spänningar inför hösten. Kom på igår att jag inte riktigt vet hur jag ska hinna med allt som jag tänkt mig. Skola, jobba, kyrka, träna, ha ett socialt liv i övrigt (!?).

Får kanske minska en del med vissa saker i kyrkan antar jag.

Och har väl nästan bestämt mig för att inte ta studiemedel... *tugga naglar* (<-- vilket jag ju inte gör)

Och för att spara pengar måste jag skärpa mig med mat och sånt, nu när jag inte kommer att jobba så mycket - där jag ju fått mat. Får ju se om jag kan/får möjlighet att jobba alls. Hoppas!

Sen finns det ju andra saker att få in i programmet. Hej o hå.

Vaddå tränar?!

Alltså. Det är lite roligt det här med att jag är ute o springer. För jag har tänkt så mycket att det inte är jag. Jag har tänkt att jag är den som ger upp efter ett par gånger. För det har ju varit så. Och jag är fortfarande orolig för att jag plötsligt bara ska sluta... För det är ju sån jag är. (?!)

Har jag skrivit det här förut? Eller tänkte jag bara göra det? Det är en släng av tankspriddhet om jag upprepar mig. Sådant händer ju. Ska titta lite i inläggen sen...

Sen finns det ju annat som man är och inte är. Och som man inte riktigt kan skilja på. Vissa saker borde inte vara så mycket jag som de är, eftersom de inte ens handlar om mig. Var ledsen en stund häromdagen. Det blev bättre sen jag fått prata lite. (Tack)

Igår blev jag bjuden till en födelsedagsfest jag inte kan gå på. Känns jättetråkigt att inte kunna komma. (Men ni får det säkerligen fantastiskt kul även utan mig, Anders! ;) Och så har jag roligt i Skåne, istället. Har förresten lite koll på vägarna kring Hässleholm nu, sen Josef o Josefines bröllop. Betoning på lite, givetvis. Men som lite kuriosa.)

Nu är det dags att sova. Klockan är tolv.

Semester

Sista dagen på jobbet idag. Jag har semester! :)

Nedräkning

Nu är det mindre än en veckas jobb kvar.
Det känns ganska bra faktiskt, även om jag mestadels har trivts på jobbet i sommar.
Nu är det "bara" att börja kolla upp saker inför skolan. Känns ganska avlägset, men det är det ju såklart inte. Plötsligt är det ju bara. Jag borde kanske försöka att låna en del litteratur den här gången. Köpa blir förmodligen ohållbart.

Idag verkar temperaturen vara bra för rundan dessutom. Och inte lika omotiverande blåsigt som i förrgår. Måste ju tänka att det är kul och att det har någon form av funktion, för annars kommer jag att ge upp så småningom.

Pappa spelade in Morden in Midsomer igår kväll. Jag ska passa på att se det någon dag. Annars så kom jag hem i bra tid igår. Kom ifrån jobbet när jag skulle o allt. Bra när det händer.
Vi var på personalmiddag med sommarjobbarna på Harmony i Trelleborg, så jag o E hämtades direkt från jobbet. Min kusin o moster hoppade in o hjälpa till. Och när jag var tillbaka (E behövde inte komma tillbaka för en timmes jobb - lugn dag) hann jag putsa fönster utan att bli särskilt avbruten. Skönt att få det gjort.

Köpte en digitalkamera åt mamma i förrgår. Ringde henne på jobbet först o frågade om hon ville köpa den. Den var till ett bra pris och verkar dessutom bra! Roligt. Ska bli kul när hon börjar använda den också. :) Jag blev själv lite sugen på en likadan när jag provade den igår, men jag har ju redan en kamera som fungerar bra. Så det blir inte så.

Övning ger färdighet

Eller träning ger resultat.

Eller så kanske bara vädret var augustikvällssvalt, Jamie Cullum perfekt springmusik, och maten tillräckligt långt ner i magen...

Hur som helst så var detta ett av de skönaste springpassen jag varit med om.
Medvind o rejält med motljus (kl var 20 när jag begav mig hemifrån) på ditvägen, motvind på hemvägen och lurar som envisades med att hoppa ur öronen till trots.
Var inte helt slutkörd efter långa rundan, även om jag var trött o varm.
Kände mig supercool och lagom joggingfräsch! :)
Eller ja... ganska supercool i alla fall. *skratt*

Kan ju vara att det bara är en slags topp, men jag hoppas ju att det blir sådär trevligt fler gånger.

Men varför har Jamie Cullum så många deppiga texter? Musikstilen månne?
Eller är det en form av selektiv hörsel? Konstigt i så fall.

För övrigt firade jag min lediga dag med att vara lite lagom sommarfin. Fått (låna?) ett par vita lite vida trekvartsbyxor av söta syster, matchade med gammalrosa topp och farmors fina sjal. När jag inte sprang alltså.

Var bjuden på storfika hos pappa o Anki.
Träffade min gamla ungdomsledare (12 år sedan hon slutade) o hennes familj. Lekte med hennes son Albin (snart tre år). Fick hålla fina bonusbrorsonen Sven en bra stund under fikat. Mysigt!

Det har varit en riktigt trevlig dag!
Trots lilla gästspelet på Nybostrand ett par minuter... Men glassen har ju kommit. HURRA!

Dagen bekräftelse:
Du ser sportig ut.

Motivation, välkommen tillbaka!

Haha. Och idag var jag på jobbhumör igen!
Och trots att det var ganska stressigt på jobbet emellanåt, så kändes det kul att vara där. Bra. Men glassen är hopplöst slut... Inte mycket kvar alls.
John ringde till Diplom-Is idag och informerade om läget, och det lät som att han varit bra på det. Hoppas bara att det resulterar i att vi får mer glass imorgon.

Fick massor med hjälp vid stängningen idag, och plötsligt blev det mycket trevligare att stänga trots att jag ändå behövde jobba över 25 min.

Jag är på ganska bra humör med andra ord. Ledig imorgon. Orkade 5 km i förmiddags, bjöds på extra frukost hos moster o morbror (o Lotta o Sus) och badade i brungrumligt vatten därefter.

Upp och ner

Jag tror att min senaste tvådagarsledighet inte var helt bra för jobbmotivationen. Jag är grymmans otaggad... Försöker att ändra på det, för jag kommer ju inte att stå ut om jag ska gå omkring o stressa upp mig.

Jag åkte till Linköping o hängde lite där i onsdags o torsdags. Åkte hem fredag förmiddag o kom alldeles lagomt hem för att hinna till jobbet 15.30. Inte konstigt om man känner sig otaggad då. Trött o seg efter tågresa. Men sen har det liksom hållit i sig. Att det bara känns jobbigt. Kan kanske bero på att det varit stressigt och blivit långa dagar o nästan utan rast o mat. Svårt att hålla motivationen i topp när mycket är slut, och man är ansvarig för att allt ska fungera.

Det är omöjligt för ett litet ställe som vårt som har så låg omsättning att kunna planera vettigt för inköpen och på personalfronten när det blir rusning. När det vanligtvis är så lite kunder blir det svårt att arbeta in de rutiner som behövs till när det kommer många. Tokkörigt igår o idag mellan 2 och kvart över tre ungefär. Tack o lov behövde jag inte hoppa in tidigare idag, vilket jag gjorde igår.

Kvällens lilla grämelse var en kund som ville ha en Cafe Latte o en Cappucino efter att jag rengjort espressomaskinen. Men det var bara att bita ihop och vara trevlig och fixa kaffet. Det var ju inte kundens fel att jag försökt vara ute i god tid. Och jag har dessutom börjat tänka kostnadseffektivt. Som att jag gjorde två sallader igår kväll (grekisk o tonfisk), för att vi skulle tjäna mer på det trots att jag skulle behöva jobba över pga det. Min lilla kalkyl ikväll sa mig att det var möjligt att vi skulle tjäna på att sälja det där kaffet, men jag är ändå lite tveksam. Men så länge vi har öppet så ska vi ju sälja saker, så det var nog rätt i alla fall.

Imorgon blir det nog lugnare eftersom semestrarna börjar ta slut, men vi hoppas ju ändå på att det kommer en lagom jämn ström kunder, så att vi får sålt saker. (Men tillräckligt lite för att vi ska hinna baka nytt!)

Igår joggade jag korta rundan i lite högre tempo (för att bli klar fortare o lagomt till maten). Det var bara så våldsamt varmt! Men jag fixade det o var jättenöjd när jag väl kommit hem. Ska försöka ge mig ut imorgon förmiddag igen. Gäller ju att hålla igång nu när jag varit så duktig. Hoppas att det går att fortsätta i höst också med ungefär samma frekvens, men jag vet inte om jag fixar det. Har ganska låg tillit till min egen uthållighet. Men försöka går ju.

Underbara, omöjliga bokningsprogram

Scen 1
Två par kommer fram till receptionsluckan.
"Hej, vi har bokat två stugor till på söndag." (fredag idag)
Söker frenetiskt på datorn efter nämnt efternamn.
"hm... kan inte hitta er... men vi har nog två andra vi kan lägga in er i"
"Mannen vi pratade med sa att vi fick de två sista lediga stugorna"
Tittar på de olika stugorna för att se om jag hittar namnet.
"Ja, det här var konstigt... vad för slags stuga var det?"
"Med dusch"
"Nä, men vänta... jag hittade något här. Rätt förnamn men annat efternamn."
"haha... men det heter du ju inte än" (säger hennes förmodligen blivande man)
"Men oj... det här var udda.. i ena stugan står ni bara för en natt. Men de är ju lediga båda nätterna i alla fall o annars verkar det stämma."
Lämnar nycklarna och hälsar dem välkomna.

Normalt när man gör en bokning av flera stugor så sker det per automatik att de blir bokade lika länge. Och det blev det troligtvis i detta fallet också. Men i stugans översikt så var ena stugan endast inbokad en natt. Hur det har gått till begriper jag inte. Det är ju omöjligt att i samma bokning ha två olika datumspann. Bugg i programmet.... måste vara det. Fattar inte hur. Att jag sen inte hittade namnet jag letade efter gjorde ju det hela än mer spännande.
Det var dock inget problem att avboka bokningen och lägga in den på nytt. Då såg det lika ut i stugorna. Häpp.

Scen 2
Jag har varit på kvällsandakt och Mira ropar in mig till receptionen.
"Det är två tyskar här som säger att de bokat, men jag undrar om de inte är på fel camping... kan det vara Dalabadet de skulle till, för jag kan inte hitta dem?!"
Jag hälsar på det tyska paret, sen visar hon mig namnet som de skrivit ner. Varpå jag skrattar till lite.
"Nämen... jag tror jag har sett dem i bokningen... fast med helt katastrofalt fel stavning och typ helt annat namn. Det står typ Chactus eller nåt sånt. Känner igen förnamnet också."
Jag bläddrar lite bland stugöversikterna, för jag har ju sett namnet där förut, men kan inte hitta dem. Börjar bli lite nervös, för tänk om nån råkat avboka dem...?
Söker på efternamn innehållande "ch" och hittar till slut kunden. Ser att bokningen ligger där. Inte avbokad. Helskumt att den inte syns i översikten.
"Mira, du kan väl korrigera namnet nu och ta hans adress? O sen får du avboka o boka om så att de syns i stugöversikten. Om du hinner göra det ikväll... skriv ner det annars."
Jag står kvar o hjälper lite med några småsaker till medan Mira fixar och jag är helt förundrad över det här programmet. Visserligen har det haft många buggar innan också, men på det här sättet?! Och flera gånger på en dag...

Det kanske inte bara är jag som är trött?

Detta är mitt tvåhundrade inlägg på den här bloggen. Jag hade tänkt att jag skulle gjort någon form av jubileumsinlägg, extra festligt. Blev ju inte riktigt så.

Dessutom är jag trött. Och i en slags väntan. Saker som inte går att göra så mycket åt är inte värda att lägga ner en massa tid på, har levt lite efter den devisen i veckan.
Och nu är det helg. På riktigt den här gången. För jag är ledig. I sammanhängande tre dygn. Yeah. (Fredag 15.30-måndag 15.30) Imorgon ska jag hänga med syster o mamma. Mysigt.

Veckans happenings:
- Den medelålders tysken som sov i bilen till tältpris och som gav mig sin adress (o en nyckelring köpt på en av färjorna) o sa att jag fick skriva om jag ville.
(Som reste ensam och förmodligen bara ville ha någon att prata med, men därför kunde tolkas lite... tja... flörtigt?)
- Volleybollen. Det var många som var med och spelade i onsdags och det blev riktigt bra spel. Kul!
- Kusinerna.
- Stamgästkontakterna. Löv my stammises.

Klockan nästan ett. Nu sova.

Jobb och släkt

Idag jobbade jag kväll igen, så jag passade på att ta en liten promenad innan lunchen. Efter gårdagens hårdträning (var ute o joggade med systern min som trots att hon hävdade att hon var otränad var oförskämt pigg efter den något mer än vanligt ansträngande turen) tyckte jag att jag behövde varva ner med en långpromenad till Dalabadet och tillbaka (ca 5 km totalt).
Såklart krockade min arbetstid med min morbrors 60-årsfest, och såklart missade jag återigen en kusinskarabild. Till min oförställda glädje dök dock (den på festen närvarande) kusinskaran upp en stund innan stängning och förgyllde med en tallrik med fransk chokladtårta med grädde och något slags fruktsallad. Och så bara njöt jag av att ha så fantastiskt fina kusiner!

Efter jobbet, som jag dock lyckades sluta i tid för en gångs skull, så vandrade jag bort och deltog i efterfesten (ost o kex). Mysigt! Jag tänkte på vägen hem från festen att jag kanske har världens bästa släkt, men jag tror inte att det går att tävla i något sådant.

På jobbet idag hade jag min för säsongen första "fixa till en avancerad dubbelbokning". Det är ganska roligt. Så länge det finns plats så att det går att korrigera. Och det gjorde det. Jag har dock ingen aning om hur det lyckades bli en dubbelbokning... Jo, att det lyckades förvånar mig inte, men mer hur det kunde ha gått till. Det var ytterst förbryllande, och jag kunde inte komma på något riktigt vettigt alternativ. Men jag kom åtminstone fram till att det mest troliga var att det var en faktisk dubbelbokning, och inte någon som bokat för någon annans räkning, som var ett av mina alternativ. Och denna dubbelbokning hittade jag tack vare ett missförstånd med en annan gäst! Som vi löste sen, tack vare att gästen ringde upp för att kolla så att det blivit rätt, vilket det inte hade blivit... Ehum.
Jag tröstar mig med att det inte var jag som orsakat dubbelbokningen i alla fall. Och så berömmer jag mig själv för att jag är så skarp så att jag hittade den. Eller nåt. :)

Och nu är det jättemycket folk på Nybostrand, och det är väldigt roligt. Barn som springer runt, mina vänner stammisarna, och fina kaplaner (gårdspastorer/gårdspräster som har en vecka var).

Åh... en ny liten bebis!

TH o Martin har blivit föräldrar (10 juli).
Gå in en sväng på Martins blogg också, så finns en bild till där.

Grattis fina ni!!

Bisarrt in i tystnad

Vissa saker kan man inte tala om. Bara skratta åt i tysthet. Jag gillar ju annars att berätta om det bisarra. Inte i det här fallet. Inte nu i alla fall. Kanske annan gång i annan form. Tills det sitter jag här o skrattar. O det är inte ens roligt. Kommentarer överflödiga.

Å kallt var det

Jag skulle ner och bada idag efter joggingen, men när jag kom ner till stranden var det värsta blåsten och jag var ganska nära att vända på bryggan. Jag hade dessutom kollat vid kiosken att det bara var 18 grader i det vågiga vattnet. Men i skulle jag. Och det var faktiskt skönare än jag trodde att det skulle vara. Om man kastade sig i vågorna märkte man knappt att det svalkade både i luft o i vatten. Att komma upp ur vattnet var ju kallare. Och det var mycket finare än häromdagen dessutom. Inte brunt längre. Bara större tångbitar.

O när vi mätte vattnet nu på eftermiddagen så hade det höjts till 19,5 grader!

Still going strong (ehum typ)

Idag en liten joggingtur, ett dopp i havet (20 grader ju) tillsammans med en stor mängd välfördelad tång färgandes vattnet härligt brunt, en falafel från stan, ett eftermiddags-/kvällspass på jobbet.

Ja, nu har jag alltså inlett min badsäsong. Det var minsann på tiden.

Humor

Hm... får man lov att tycka att det här är fantastisk kul?
Bitvis ganska smaklöst. Men otroligt roligt...
Men så råkar jag gilla den här typen av humor.
"Ja, men låter det inte som en mängd svenska fraser som man har kastat in huller om buller?"

Jag vet inte hur länge man kan se den. Kan bli spärrad.

Josef o Josefine

Samma dag som avfärden mot bröllopshelgen skulle vara passade jag på att hälsa på mitt fantastiskt söta bonusbrorsbarn Sven. Det är hans pappa som får honom att skratta på den vänstra bilden. Ser väldigt mysigt ut, hur som helst. Bry er inte om att jag ser ut att vara lätt galen. Jag står för det! Ehum...

Och till Helgens bravader:

På fredagskvällen utmanade brudgummens vänner brudens vänner i brännboll...

På lördagen var det vigsel i Äsphults kyrka.
Blommorna gör en fantastisk prydnad på ett fantastiskt fint par.

Emelie o Ellie. Fina flickor. Tack för i helgen!!

Snygga brudparet framför snygga bilen.

Sista biten fram till festsalen transporterades de unga tu i soffa buren av fyra starka män, med gästerna hurrandes längst med sidorna.

Josefines syskon (o mamma) illustrerade med några små scener hur det varit under deras uppväxt.

Liten skymt av kvällens pyssel och festligheter.
Monopolet handlade om Josef och de många borden tävlade om att hinna först runt banan med hjälp av tipsfrågor från Josefs familj. Vi behöver inte gå in på detaljerna...
På insidan av "bordsplaceringskorten" var det olika pyssel o knåp. På bordet syns Ellies landskapsjakt! Utanpå korten var namn o bild på gästen, samt en beskrivning av vederbörande i ganska utförlig (och väldigt hedrande) form. Allas foton, namn o text kunde även beskådas på väggen vid drickabordet.

Det var riktigt god mat, bra underhållning och många trevliga människor.
Jag agerade chaufför i mammas automat (bil). Slirade särskilt över fotbollsplanen för att göra en snygg entré. Skapade förmodligen mer förvirring än beundran, skulle jag tro. *skratt*

På lördagskvällen var det galen dans, och idag frukost, städning och hemåk.

Bettan myntade det nya ordet brutalsocial. Jag hävdar att det inte behövs någon vidare förklaring. Om någon fortfarande undrar, så kan jag berätta en annan gång. Eller så kan ni gå hit och läsa själva!

Fick lite tid att prata med Lisa. Det var väldigt bra. Saknar att göra det ibland. Hon skulle till Limhamn så det var nästan hemma. Vi var nära att förirra oss till Köpenhamn "sista avfarten inom Sveriges gräns". Men läget var helt under kontroll. I alla fall enligt mig.

Nu är det hög tid för mig att gå och sova. Sov visserligen väldigt gott i natt, men det berodde nog på att jag nästan inte sov något alls förra natten på grund av ovan säng och värmen i rummet, och därför var exceptionellt trött igår natt.

Hmpf

Jag ska på bröllop.

Och för säkerhets skull klipper jag luggen för kort.

Inte bra.

Jag skyller på att saxen är slö, och hoppas att någon går på det.
Jo, men den är faktiskt slö. Men om det har med lugglängden att göra vet jag inte.

Återkommer med rapport från bröllopet efter helgen.

Beteendereflektioner

I en rulltrappa på varuhuset i Trelleborg inser jag att jag bott i Stockholm för länge. Rulltrappan är inte lång, men jag märker ändå att jag blir otålig när mannen framför mig står mitt i trappan lutad mot båda räckena. Och så tänker jag... "Man håller till höger! Men... ja just det, det här är ju Trelleborg" Och så är jag lugn igen de sista två sekunderna i trappan.

Jag var ute och joggade idag för sjätte gången sedan jag kom till Skåne. På mina andra turer har jag, som brukligt är på landsorten, hälsat på folk jag möter. Idag hälsade jag som vanligt på några jag mötte på cykel, varpå jag mötte noll reaktion. Då kändes det som att vara i Stockholm igen. Och min reflektion där är att de måste vara utsocknes. Haha!

Mindre stress och mer människa.
Ganska nyttigt att vara här med andra ord.

Soooova

Sova sova sova.
Jag är trött. Men ledig i morgon. Och om det blir som jag vill så ska vi spela volleyboll imorgon kväll. O ljuvlighet!

Hänga tvätten först. Sen sova.

Och fatta. I helgen bröllop. Me like.

Förkortningars förvirrande förklaring

Såg en broschyr i en av mammas tidningskorgar där det stod:

"Vill du stödja SMK? Gå med i SMS!"

Jag kände inte igen stilen på den, men texten skulle kunna betyda: "Vill du stödja Svenska Missionskyrkan? Gå med i Svenska Missionskyrkans Sångarförbund!"

När jag tittade lite närmare på den upptäckte jag dock att om man ville stödja Söderslätts Musikkår så skulle man gå med i Söderslätts MusikSällskap.

Broschyren var fin också. Bud på att gå med i SMS bara för det, tycker ni inte det?

Jobbtider

Jag började jobba på älskade Nybostrand i måndags. Ännu har inte riktigt säsongen kommit igång, men jag har hunnit bekanta mig lite med vice föreståndaren och hans flickvän.
Det känns som att det kommer att fungera.

Men idag råkade jag ut för en sådan där incident som ibland gör jobbet lite frustrerande.
En av våra gäster ringde upp för att ändra tid de skulle stanna, och det var inga problem med det. Det som var problem var att de inte alls var nöjda med den plats jag gav dem förra året.
Och jag kan inte förstå hur det kunde bli fel. Igen. För det var jättemycket strul med deras bokning förra året. Jag kan inte tänka mig att jag skulle ha slarvat. Inte med dem. Det skulle jag inte göra med vett och vilja. För det är rent ut sagt skittråkigt med gnälliga och missnöjda kunder. Under samtalet "hm... ja... jag vet inte hur det blev såhär..." Och så erbjöd jag dem den enda andra platsen som var ledig, men det visste hon inte om det skulle vara så särskilt lyckat. "stökig plats" Hm... har vi ens några stökiga platser, undrar jag i mitt stilla sinne. Men kunden har såklart alltid rätt, och jag försökte vara så trevlig jag kunde utan att riktigt kunna lösa det hela. När jag la på blev jag bara arg. Egentligen inte på gästen. Utan på att det ibland bara går fel. Och att man inte kommer ihåg varför vissa saker gjordes. (Som den uppenbara "felplaceringen".) Jag misstänker att jag hade något bra motiv, då. Och att hon måste varit införstådd med det. Jag kommer i vilket fall inte på det nu med bevisbar säkerhet, och det är nog bara bra. För hon har som kund givetvis rätt. Eller hur var det nu? *suck*

Igår rensade jag bort stora mängder intorkade flugor i spindelnät vid kiosken. Det är ganska äckligt. Idag åkte de andra o handlade inför uppstarten. Många saker. Och jag fixade listor o bokningar. Kära nån. Det kommer säkert bli miljoner fel i år också.
Igår kväll träffade jag övriga personalen på en personalgenomgång inför säsongen. Det blir nog bra, men alla utom en annan än jag är nya. Spännande värre.

Häpp. Nu ska jag gå och duscha. (Ska se hur länge jag lyckas hålla joggingen igång den här gången.)

Sommarstart

Midsommar i bilder

maten

barnen

stången

ensromästerskapen 2008

såphockeyn

volontärerna

lägerbålet

dalahästarna

Midsommar

Enda nackdelen med att ha en lite tätare regelbundenhet kring bloggen, är att det känns som att man måste försvara sig när det kommer att bli ett par dagars uppehåll.

Idag åker jag iväg på midsommarläger med församlingen till Ensro i Dalarna.
På söndag kväll är jag till Trelleborg för sommaren.
På måndag börjar jag jobba.

Jag återkommer någon gång i nästa vecka med andra ord.

Bilden ovan är från i somras. Det är det här med Dalarna...

Vemod

ok

det var nästan tårar idag

N i köket sa: inte gråta

hejdå Pärlan

Men jag spelar lite gitarr igen. Det är kul.
Nu ska jag packa. Ack arma människa!

Smart?

Jag har just fått bekräftat för mig varför jag verkligen borde ställa min väckarklocka även de dagar jag inte har någon direkt tid att passa. Klockan 11.50 känner jag hur solstrålar träffar ansiktet och tänker att det är morgonsolen. Jag öppnar ändå ögonen och förfäras.

Jag behövde det säkert.
Men det är så typiskt, för min plan var ju att jag skulle ha cyklat o hämtat mina skor på Pärlan idag. Och det hinner jag inte göra nu. Jag vill ju säga hej till barnen också...
Och har lite tider i eftermiddag o kväll att passa.

Trött

Sova. Nu.

Skumma människor

När jag gick från kyrkan idag gick det ett par mellan kyrkan o huset. De verkade titta efter nåt så jag hälsade och frågade om de sökte någon. De tittade knappt på mig (kvinnan tittade inte alls) utan verkade liksom ändra sig och gå iväg mot uppfarten utan att svara. Då frågade jag "behöver ni hjälp med något?", inget svar, mannen sneglade på mig och sedan gick de vidare ut från tomten.

Jag har några teorier om varför denna konstiga situation uppstod:
1. De förstod inte vad jag sa. (Annat språk?)
2. De blev påkomna medan de sonderade terrängen för ett inbrott.
3. De ville träffa en pastor av någon anledning och hade kollat upp adressen och var där och knackade på. (Ingen var hemma just då.)
4. De hade av misstag kommit in på tomten och tyckte att det hela blev väldigt pinsamt när jag kom gående.

Jag tror att 1:an går att kombinera med vilken av de andra förslagen som helst.
Men med tanke på att de inte ens försökte förklara sig så känns det hela väldigt misstänkt. Dock är kl 14.00 en synnerligen skum tid att kolla upp hus för inbrott. Kan ju bero på att bilen var borta... (mina grannar var borta över helgen. kanske hade de kommit förbi tidigare i helgen när inte jag heller var hemma.) Fast det är ju bara teorier.