Göteborg, equmenia o sånt

Från i torsdags tills idag så var jag på equmenias riksstämma.

Jag hade med mig fyra femtonåriga tjejer samt två volontärer. Roligt!
Självklart hade vissa väsentliga saker som mobiltelefon och resväskenyckel glömts hemma, men de var ändå vid gott mod. Sakerna lyckades komma dem till del på lördagsförmiddagen, så sista natten kunde jag äntligen sova på båda mina liggunderlag (bra att jag tagit med två). :)
Jag insåg dock ännu en gång min stora brist i att uppfatta o vidarebefordra information. Vi skulle gå ett slags equmeniamarsch genom Göteborg, och jag fick höra information som skulle spridas vidare. Jag kände mig aningens rörig när jag spred vidare infon jag tyckt mig uppfatta... Kära nån! Trots detta verkade andra ha lyckats väl i spridningen och det hela flöt på bra. Det kändes lite som Jesusmanifestationsmarschen fast i miniatyr och med aningen mera hockeykör och lite mindre allvar men förmodligen lika mycket glädje. När "We are marsching in the light of God", "Jesus älskar alla barnen" och några andra sånger snurrat ett par varv, vandrade vi in i Svenska Mässan där modersamfundskonferensdeltagare och -ombud redan var samlade inför kvällsgudstjänsten. Denna marsch gjorde vi efter det att SMU, SBUF och MKU haft sina enskilda mindre förhandlingar på torsdagen. Så det var ett slags statement - från det gamla till det nya tillsammans. Vi bar stora lila flaggor (equmenias färg), vilket gjorde att man inte alltid såg vart man gick, och att man ibland fastnade i förbipasserande träd. (medveten felfomulering)

Vi sov i klassrum på Skillerska gymnasiet (som mer påminde om ett slott än en skola). Stentrapporna sluttade av slitage. De fungerade dock bra att hänga i. Man kunde sitta där och prata, sjunga och spela. (Vilket blev något av den sena lördagskvällens nöje för min del.)

På fredagen var det storforum med Shane Claiborne. Jag måste nog läsa hans bok. Jag och Ingrid satt och blev arga på oss själva. Det är nyttigt. Till slut blir det kanske konstruktivt?

Helgens stora händelse var givetvis ordinationsgudstjänsten. Flera av mina gamla klass- och skolkamrater ordinerades och jag berördes som vanligt ordentligt. Förutseende som jag var hade jag givetvis pappersnäsdukar med mig. Gud kallar och sänder, samfunden bekräftar och tar emot. Stort.

Jag träffade också vänner från andra håll. Många var med på konferensen, och två var det inte. Ingrid ska jobba på sommarkollo i Göteborg i sommar, så henne hängde jag med vid lunchen på fredagen och på samlingarna med Shane Claiborne. Och så träffade jag Rebecka - en vän jag lärde känna i Blomstermåla - på lördagens lunch innan hon skulle iväg och jobba. Väldigt trevligt.

Idag på gudstjänsten predikade Magnus Malm. Fantastiskt bra, men vi kunde inte stanna på hela predikan eftersom vårat tåg skulle gå 13.12, och kl 12 var predikan ännu inte slut. Hade inte flickorna skyndat på mig lite, så hade jag nog kunnat stanna en liten stund till. Men vi hade planerat för att ha gott om tid, och så blev det. De var dessutom inte lika imponerade av hans predikan som jag var, och om möjligt lite tröttare också, så det var ändå lägligt att gå.

På tåget hem satt det en familj på andra sidan gången. När vi närmade oss Stockholm började jag prata lite med mamman o dottern. Flickan var 2,5 år, så hon påminde om mina dagisbarn. Det var mysigt.