Oflyt

 

• Jag glömde matlådan hemma.
• Visserligen minimal kö till kopiatorn, men insåg snart att andelen kopior på kortet inte skulle räcka till
• När kortet var tömt satte jag igång min datorn, men det var ovanligt trögt att komma ut på universitetets trådlösa nätverk
• Väl uppkopplad och inloggad märkte jag att länken till att köpa fler kopior var knas, men efter att jag pratat med en av bibliotekarierna så hittade jag en annan väg dit. Lyckades alltså fylla på kortet efter flera onödiga omvägar
• Tillbaka till kopieringskön där min klasskompis lyckats hålla min plats (konsten att känna sig skyldig gentemot de bakomvarande som också hade en del att kopiera) hann jag kopiera några ark innan ett papper fastnar i maskinen. Problemet är inte jättesvårlöst, men tog ändå några extra minuter, och ett mindre paket frustration... Jag skickar iväg min klasskompis så att hon ska hinna värma sin mat och äta innan seminariet börjar en halvtimme senare
• Köper en baguette i kafeterian för 44 kr... (och senare två korv med bröd på Centralstation för 36 kr)
• Tåget kör i tid, men stannar innan Flemmingsberg och står stilla i 36 min.

Och så saknar jag farmor...
(Jag är på väg till hennes begravning.)

Facebook, relationer och karaoke

Jag tror att jag kanske använder Facebook lite för mycket. Då tror jag att jag redan har berättat allt av intresse och inte har något kvar att skriva om här. Men det är ju delvis andra som läser bloggen än som är på Facebook... Och tvärtom: Det är ändå ganska få av mina vänner på Facebook som har adressen till min blogg - och då kan jag ju skriva om saker här som jag inte skriver där. (Jag är ju lite hemlig - osökbar... och har inte uppgett min bloggadress i min information där) Samtidigt tror jag att Facebook är en social ventil för mig, även om den egentligen bidrar lite näringsfattigt till relationskontot. Bukfylla, som kan vara ganska trevlig om man håller lite konversationer igång (kan i och för sig väldigt viktigt för vissa relationer, med sådana man inte har möjlighet att träffa så ofta, men som man inte gärna tappar kontakten med). Beroendeframkallande tidsfördriv (noll på relationskontot) ger några små applikationer (spel) som jag använder ganska flitigt...

Jag tror att jag är lite socialt utarmad ibland. Jag har ett ganska stort behov av att ha människor omkring mig, så när jag träffar mina vänner (vilket ändå inte är SÅ sällan) så behöver jag det nästan för mycket. Eftersom jag inte har några relationer i min hemmabas, så måste jag se till att jag träffar folk (och vänner jag känner mig trygg med) så mycket utanför hemmet, så att jag också ibland får lite översvämningar på relationskontot, annars blir jämvikten väldigt svajig (och det blir så tydligt i mig när "det inte räcker"). Jag tror att det var längesedan jag hade översvämningar på relationskontot (i somras möjligen - kanske därför jag älskar Nybostrand om somrarna, nästan alltid folk där), och därför blir det tydligare att jag är ganska känslig. Jag är lite rädd att förvandlas till något som jag inte vill vara (något som kräver och därför kväver vänskap - låter otäckt). Varför ska det vara så svårt att bygga trygga relationer?

Denna reflektion kommer lite ur ingenstans... Det är lite konstigt att jag känner mest såhär när jag nyss har träffat vänner (och varit tvungen att gå). Om jag sitter hemma en hel dag, så är det ofta helt okej, och ibland nästan känslomässigt lättare för då behöver jag inte påminnas om vad jag saknar på samma sätt.

Idag var jag på en fantastiskt trevlig premiärvisning av filmen "Katt-tricket" - en romantisk komediparodi, gjord av två tjejer i min cellgrupp. Det var hur kul som helst! De hade lyckats hyra en salong på biograf Grand på Sveavägen, och vi var finklädda och på premiärhumör allihop. Efteråt var närmare ett trettiotal av gästerna på kinarestaurangen intill och åt buffé. Trevligt, trevligt, och mycket gott. Klockan fyra gick några av oss därifrån. M o M skulle hem till var sin kompis, Ellie skulle på ett slags femtimmars konsertgrejs (och jag hade kunnat få följa med där, men det kostade 300 kr, och det var lite i överkant kände jag), E och H skulle sjunga på en happening med sin gospelkör nu ikväll och följde inte med till restaurangen. Sen fanns det inte så många fler som jag kände frimodighet att hugga tag i, så jag åkte hem efter att ha hängt lite med Ellie innan konserten. Då har jag ändå haft vänner omkring mig i 4 timmar... Men det kändes så fruktansvärt tråkigt att åka hem till ett tomt hus. Men jag har planerat att låna grannens TV lite. De är så gulliga som låter mig låna den, när de inte är hemma.

I skolan är vi mitt i en femveckors VFU-period, och jag är på en förskola 8.30-15 varje dag under veckorna och försöker hitta på saker att göra för att kunna göra mina VFU-uppgifter och examinationer tillfredsställande. I torsdags så hade vi en muntlig examination där vi skulle analysera några samtal som vi hade haft med barnen, så då var jag i skolan istället 9-11. Vi fick också tillbaka vår skriftliga examination som vi lämnat in den 12:e oktober... Den gjorde mig superglad! Jag hade inte hunnit att riktigt läsa igenom den innan jag skickade in den, eftersom klockan var närmare halv fyra på natten när jag blev klar. Den skulle vara inskickad innan åtta på morgonen. Jag var alltså väldigt trött, och inte tillräckligt fokuserad för att bedöma den, så jag lät helt enkelt bli att läsa igenom den ordentligt. Efter det har jag inte vågat läsa den... Förrän i torsdags, alltså.

Efter muntliga examinationen behövde vi inte åka till VFU:n, så jag passade på att hälsa på borta på Pärlan i Rinkeby. Barnen har blivit så stora, och jag blir så glad av att många av dem fortfarande känner igen mig. Jag var där en sväng för ett par veckor sedan för att göra en uppgift från skolan tillsammans med en tjej i mitt studentarbetslag, men då kändes det besöket lite mer formellt, så det var jättemysigt att bara komma dit i torsdags utan att ha någon särskild anledning annat än att jag vill träffa dem.

På kvällen hade vi församlingsmöte i kyrkan med soppa, och vi funderade kring vad församlingen är och vad vi vill att den ska vara. Intressant och trevligt.

Igår var jag på förskolan igen och försökte spåna på hur jag skulle hitta språkspår som barnen var intresserade av att jobba vidare med... Känns lite osäkert med den kommande examinationen. Den ska bygga på saker vi ska göra med barnen utifrån deras intresse som ska beröra språk i vid bemärkelse. Och dessa saker ska vi göra de tre sista veckorna på VFU:n nu... Och efter det ska vi läsa litteraturen som vi sedan ska använda oss av till tentan. Känns lite... svårt. Ja.

Igår kväll åkte jag till Alby för att hänga med I. Hon och tjejen hon delar med har en jättefin lägenhet på sjunde våningen. Jag o I gjorde varma mackor sedan sjöng vi karaoke hela kvällen! Det var fruktansvärt kul! När jag skulle åka hade vi glömt en av sångerna jag sjöng, men sedan ringde hon när jag satt på tunnelbanan och sjöng den för mig. Precis när jag hörde ringsignalen hade jag också kommit på den. Roligt! :) Jag rekommenderar starkt www.karaokeparty.com! Det är typ som Singstar, fast på Internet. Vi tyckte att den var lite bråkig med oss i bedömningen ibland, men att utbudet av sånger var så stort (även olåsta) och att man faktiskt kunde få en form av bedömning, gjorde att vi höll på med det tills vi var tvungna att snabbt skynda oss till tunnelbanan för min hemresa. Man behöver inte ens registrera sig om man bara vill ha bedömningar till varje enskild sång! Men det tror jag att man måste göra om man vill spara resultaten. Petitesser! :)

Nu tror jag att det är dags att sluta!
Nu ska jag gå och borsta tänderna (godiset i Alby var billigt och jag hade kvar en del som jag just åt upp), sen ska jag kanske sjunga lite karaoke innan jag går upp till grannen och tittar på Little miss Sunshine. Blir nog att jag går på gudstjänsten i New Life imorgon... Hoppas att jag orkar till den klockan 10.

Om oregelbundenhet och smärre livskriser

Jag ska försöka undvika att kommentera att det var en månad sedan jag skrev sist, men genom denna lilla inledning har jag redan misslyckats.

Man kan ju fundera kring vilken typ av bloggare man är, och vilka ambitioner man har för bloggen. Listan nedan är givetvis ofullständig.

Det finns ju en gigantisk mängd med "varje-dag-bloggare", som genom sin bloggs blotta existens tjänar en massa pengar på Google-annonser som de inte kan kontrollera annat än att nogsamt välja vad de skriver om. Dessa bloggare har läsare som skriker så fort en dag här eller där missas. Bloggaren måste således i förväg varna "imorgon ska jag shoppa hela dagen, och på kvällen måste jag fotografera allt, så jag kommer inte hinna skriva något. Ni bara måste se vilka fynd jag har sett ut! *LOL*" - för att de trogna läsarna inte ska tro att bloggaren blivit bortrövad...

Sedan finns det utpräglade "tema/ämnes-bloggare". En del av dessa kan även ingå i ovan nämnda kategori, men jag tror att det mest är modebloggare som är angelägna om att uppdatera dagligen (detta är givetvis en genuin fördom, men här sysslar jag enbart med generaliseringar). Ämnesbloggaren är angelägen om att synas. Kanske för att hitta nätverk av bloggare med samma inriktning, eller för att sprida sina åsikter. Dessa skriver när de hittat något nytt inom ämnesområdet/temat som de funderar kring, eller vill visa upp.

Sedan finns det dem som har en blogg som sin livlina. När livet gör för ont. Detta påminner lite om temabloggarna, eftersom även dessa bloggare är nätverksskapande. Dessa bloggare skriver troligtvis ganska oregelbundet - sjokvis i perioder. Allt efter hur behovet hos bloggaren ser ut. Dessa bloggar har säkert en terapeutisk/själavårdande funktion.

Så finns det givetvis fotobloggare. Fotografer som delar med sig av sina alster, antingen dagligen, eller efter tillgång på material.

Bloggen kan också vara som en offentlig anslagstavla, ett klotterplank, en plats för lek med ord, uttryck och meningar.
Eller som en resedagbok... Där livet är resan, och bloggaren delar detta liv med dem som inte är där man själv är.
Och kanske en ventil. När man inte kan skrika. Men måste få ur sig bråten.
Beroende på hur livet ser ut skriver den opreciserade bloggaren lite närsomhelst när tiden finns och inspirationen faller på.

Jag tillhör mest kategorin opreciserad. Jag skriver om det jag vill skriva om, när jag tycker mig ha tid med det och när jag tycker mig ha något att säga. Och ibland skriver jag även när jag inte har något att säga. Som nu.

Egentligen ville jag bara ge ett livstecken.
Jag har kanske saker att skriva om, men jag har inte gett det någon tid i sommar. Därför denna bloggtorka.

Jag har haft en mycket fin sommar. Samtidigt har jag minimalt med lust till att börja plugga igen. (Missar registreringen på måndag, men det sätter igång direkt på tisdag sen.) Jag vet inte vad jag håller på med. Just nu har jag liksom ingen lust att bli förskollärare. Men eftersom jag inte har något annat på gång så hoppar jag såklart på igen... Får se hur det går med allt.

Sen var det lite andra tankar jag hade om min återkomst till Stockholm. Men det får jag reda ut då. Det handlar om församling, och var man hör hemma.

Jag återkommer om bröllopet jag var på i helgen, och om det jag ska bevista på lördag.

Insidor, utsidor och annan bråte

I förra veckan lämnade jag in min hemtenta. Jag var inte så nöjd med den, men jag tror jag klarar mig från att göra om den i alla fall. Hamnar i bästa fall på ett C. (Se där, nu börjar spekulationerna...) Har haft en lite tråkig dag. Försökte göra lite inlämningsuppgifter som jag har kvar från veckan jag var på Teneriffa och missade ett seminarium i skolan. Känner mig nästan klar med en av dem. Måste bara skriva ner det sista också. Sen så har jag bara en bok kvar att skriva lite från, och sedan så är terminen slut!

Ikväll har de pysslat med skumma saker på den större vägen som går utanför ett plank där jag bor. Jag vet inte när de började, men jag vet att de höll på till långt efter tio, ja, klockan var säkert närmare tolv innan de kört iväg. Och det har varit som ett konstant brummande. Det var minst en stor lastbil (eller vad det nu var för något), hade gula blinkande ljus (tror jag) och så gav den ifrån sig små pip då och då. Det såg ut som att den sprutade något mot andra sidan vägen, men jag har ingen aning. Det såg inte ut som en brandbil, det luktade inte brand och jag såg ingenting förutom den skumma bilen (det är ju ett plank i vägen). Men det där konstanta ljudet som vad det nu var gav ifrån sig, var riktigt enerverande.
Eftersom jag känt mig uttråkad så satte jag igång en film ("Walk the Line") efter tio någon gång, så då märkte jag inte av den där verksamheten längre.

Dagtid brukar de spränga och hålla på där på andra sidan, men det känns ju konstigt att idrottshallsbygget skulle fortsätta in på natten. Jag har verkligen ingen aning...

Igår kväll var jag på bio och såg Terminator - salvation. Den var bitvis riktigt bra. Jag är lite dubbel till att det är så mycket... skjutande. Men det kanske jag kan ha lite överseende med. Det fanns en intressant handling där bakom, och jag är glad att jag såg den. Blev lite sugen på att titta på tvåan igen, och att eventuellt se om ettan (om jag sett den, vilket jag inte är helt säker på) och trean (vilken jag tror att jag inte sett). Men det får kanske bli ett annat projekt.

Jag har bara en söndag kvar i Stockholm innan jag åker söderut, och på söndag har min basgrupp hand om fikat. Jag passade därför på att hälsa på i New Life i söndags. Det var Kjell som predikade, och det var en viktig predikan för mig, tror jag. Den handlade om att "sluta fokusera på sin löftesson" och att istället sträva efter att leva efter Guds hjärta. Löftessonen kopplade han till Abraham. Abraham litade på att han skulle få den son som Gud hade lovat, men framförallt så sökte han Guds hjärta. Han vädjade för människorna inför Gud, för han visste att människorna i staden var viktiga för Honom. Ungefär så (jag förstod inte riktigt alla spår, men jag förstod kontentan).
Jag tror att jag ofta fokuserar på fel saker, även om vissa av dem ändå är goda. Men jag lever nu. Jag är nu. Och Gud bor i mig (även om jag ibland lyckas dölja det nästan till och med för mig själv). Jag behöver inte fråga efter Guds vilja för mitt liv (vilket bara tenderar till att bli låsningar), utan jag kan fråga efter Guds vilja för mitt nu. Begripligt? Jag vet inte. Men det jag vet Gud har lovat, är att om jag bekänner mig till Honom, så kan jag också lita på att han bär igenom allt, vad som än händer. Tillit? Ja, kanske.

Förra helgen så hade vi en härlig gospelkonsert på lördagen och en fin SMU-avslutning på söndagen. Och vi hade riktigt bra väder.

Förra tisdagen (det har ju hunnit bli onsdag nu, men för en vecka sedan) sprang jag Vårruset tillsammans med Ellie och ett gäng från hennes Diakonia-aktivistgrupp. Jag fick alltså spinga med en målad klocka på ryggen, men den var inte ivägen på nåt sätt. Det var supertrevligt! Jag och Ellie (vi hade blivit av med Elise) sprang tillsammans hela vägen förutom i spurten. Och sedan var det picknick efteråt i duggregnet... Lite kallt var det, men mysigt.
Efter Vårruset så hade jag ju tentan efter mig, vilket innebar slarv med mat och träning. Jag kom ut någon dag, men eftersom jag inte ätit så vettigt så mådde jag inte alls bra efteråt. Men efter inlämningen försöker jag nu att få lite ordning på det igen! Jag har två gånger lyckats springa till Åkeshov, och är jättestolt även om jag tog det väldigt lugnt i lördags, för att kämpa lite mer igår (måndags). Nu får jag bara se till att försöka hålla mitt varannandagsmål! Imorgon får det kanske bli en lite kortare runda, om det inte visar sig att jag får lust att springa till Åkeshov igen. Hihi.

Nu tror jag bestämt att det är dags för mig att sova (02:07 står datorklockan på).

Dilemma

Äntligen har schemat inför kommande kurs dykt upp.
Men VARFÖR har man inte fått reda på att vi faktiskt har en vecka påsklov?!
Kanske mer berättigad fråga: Varför frågade jag inte någon som skulle ha kunnat veta en sådan sak?

Gah... Jag skulle, rent hypotetiskt kunna stanna några dagar i Skåne. Men det kostar mig minst 250 kr till (om jag åker på lördagen eller sent på söndagen - vilket inte skulle vara helt fel)... Alternativet är att hitta på andra saker i slutet på påskveckan, men frågan är om det verkligen skulle bli billigare. 250 kr är ju inte så farligt egentligen... Jag har ju faktiskt studiemedel.

Ett råd, någon?

Konstiga reaktioner

Idag var det höga toner på gospelkörövningen.
Särskilt i första låten.
Jag fixade inte dem.
Sen var hela övningen förstörd.

Jag fattar inte varför.

Fånerier!

Vem tänkte ut det här??? (vi har VFU denna vecka)

"2.) Tentautlämningsdag i Konradsberg för första examinationsuppgiften som lämnades in den 16 januari är fredagen den 6 februari. Efter den 6 februari äger tentautlämning rum på studentexpeditionen Campus Frescati, Pedagogiska institutionen, Frescati Hagväg 24. Studentexpeditionen på Frescati Hagväg 24 har öppet måndagar kl 15.30-17, tisdagar 11-12 och torsdagar 11-12."

Jag tänker INTE åka till Frescati på konstiga tider för att skolan är korkad och lägger utlämningsdag under "praktik"-vecka. Jag och Anna ska försöka ta oss till skolan när vi slutat på våra VFU-förskolor på fredag kl 15... Men vi vet ju inte hur länge de har öppet. Bla bla bla...

Dubbelchock?!

Ok... Jag är förvirrad.

Jag var så säker på att mina uppgifter i Didaktikkursen vi avslutade för tre veckor sedan skulle behöva kompletteras. Jag trodde alltså att jag inte skulle behöva göra om dem helt, men att jag inte heller skulle bli godkänd. Men så fick jag det där mejlet idag (hon skickade det igår). Helt sjukt. Jag tror inte på det. Jag är rädd att hon (kursläraren) kommer att skicka ett mejl till jättesnart, där det står att hon skickade fel! Och så visste jag liksom inte riktigt vart jag skulle göra av min glädje över resultatet... Jag kommer att bli helt knasig om hon skickar ett korrigerande mejl.

Jag vill gratulera till två fantastiska examinationsuppgifter som får betyget A!

God jul och lycka till med dina studier!

Nej, men det är faktiskt obegripligt. Jag mådde nämligen inte alls bra när jag skickade in examinationsuppgifterna, trodde att de saknade flera perspektiv.
Jaja, hoppas att det stämmer nu.

Det som istället gjorde mig arg, ja det blev jag faktiskt, var när jag gick in på databasen där våra betyg i kurserna så småningom kommer att registreras. I terminens första kurs hade min lärare nämligen sagt i ett personligt samtal (hon hade det med var och en) att min examinationsuppgift i kursen var värd ett D. Och nu när jag tittade efter vad som var registrerat stod det E! Kan de verkligen göra så?! Hm... ja, jag är sur. Jag har skickat ett mejl nu och frågat. Där hade jag för övrigt också blivit glad över resultatet, så nu kändes det synnerligen snopet.

Snacka om krockande känslor...

Upp och ner

Jag tror att min senaste tvådagarsledighet inte var helt bra för jobbmotivationen. Jag är grymmans otaggad... Försöker att ändra på det, för jag kommer ju inte att stå ut om jag ska gå omkring o stressa upp mig.

Jag åkte till Linköping o hängde lite där i onsdags o torsdags. Åkte hem fredag förmiddag o kom alldeles lagomt hem för att hinna till jobbet 15.30. Inte konstigt om man känner sig otaggad då. Trött o seg efter tågresa. Men sen har det liksom hållit i sig. Att det bara känns jobbigt. Kan kanske bero på att det varit stressigt och blivit långa dagar o nästan utan rast o mat. Svårt att hålla motivationen i topp när mycket är slut, och man är ansvarig för att allt ska fungera.

Det är omöjligt för ett litet ställe som vårt som har så låg omsättning att kunna planera vettigt för inköpen och på personalfronten när det blir rusning. När det vanligtvis är så lite kunder blir det svårt att arbeta in de rutiner som behövs till när det kommer många. Tokkörigt igår o idag mellan 2 och kvart över tre ungefär. Tack o lov behövde jag inte hoppa in tidigare idag, vilket jag gjorde igår.

Kvällens lilla grämelse var en kund som ville ha en Cafe Latte o en Cappucino efter att jag rengjort espressomaskinen. Men det var bara att bita ihop och vara trevlig och fixa kaffet. Det var ju inte kundens fel att jag försökt vara ute i god tid. Och jag har dessutom börjat tänka kostnadseffektivt. Som att jag gjorde två sallader igår kväll (grekisk o tonfisk), för att vi skulle tjäna mer på det trots att jag skulle behöva jobba över pga det. Min lilla kalkyl ikväll sa mig att det var möjligt att vi skulle tjäna på att sälja det där kaffet, men jag är ändå lite tveksam. Men så länge vi har öppet så ska vi ju sälja saker, så det var nog rätt i alla fall.

Imorgon blir det nog lugnare eftersom semestrarna börjar ta slut, men vi hoppas ju ändå på att det kommer en lagom jämn ström kunder, så att vi får sålt saker. (Men tillräckligt lite för att vi ska hinna baka nytt!)

Igår joggade jag korta rundan i lite högre tempo (för att bli klar fortare o lagomt till maten). Det var bara så våldsamt varmt! Men jag fixade det o var jättenöjd när jag väl kommit hem. Ska försöka ge mig ut imorgon förmiddag igen. Gäller ju att hålla igång nu när jag varit så duktig. Hoppas att det går att fortsätta i höst också med ungefär samma frekvens, men jag vet inte om jag fixar det. Har ganska låg tillit till min egen uthållighet. Men försöka går ju.

Hmpf

Jag ska på bröllop.

Och för säkerhets skull klipper jag luggen för kort.

Inte bra.

Jag skyller på att saxen är slö, och hoppas att någon går på det.
Jo, men den är faktiskt slö. Men om det har med lugglängden att göra vet jag inte.

Återkommer med rapport från bröllopet efter helgen.

Jobbtider

Jag började jobba på älskade Nybostrand i måndags. Ännu har inte riktigt säsongen kommit igång, men jag har hunnit bekanta mig lite med vice föreståndaren och hans flickvän.
Det känns som att det kommer att fungera.

Men idag råkade jag ut för en sådan där incident som ibland gör jobbet lite frustrerande.
En av våra gäster ringde upp för att ändra tid de skulle stanna, och det var inga problem med det. Det som var problem var att de inte alls var nöjda med den plats jag gav dem förra året.
Och jag kan inte förstå hur det kunde bli fel. Igen. För det var jättemycket strul med deras bokning förra året. Jag kan inte tänka mig att jag skulle ha slarvat. Inte med dem. Det skulle jag inte göra med vett och vilja. För det är rent ut sagt skittråkigt med gnälliga och missnöjda kunder. Under samtalet "hm... ja... jag vet inte hur det blev såhär..." Och så erbjöd jag dem den enda andra platsen som var ledig, men det visste hon inte om det skulle vara så särskilt lyckat. "stökig plats" Hm... har vi ens några stökiga platser, undrar jag i mitt stilla sinne. Men kunden har såklart alltid rätt, och jag försökte vara så trevlig jag kunde utan att riktigt kunna lösa det hela. När jag la på blev jag bara arg. Egentligen inte på gästen. Utan på att det ibland bara går fel. Och att man inte kommer ihåg varför vissa saker gjordes. (Som den uppenbara "felplaceringen".) Jag misstänker att jag hade något bra motiv, då. Och att hon måste varit införstådd med det. Jag kommer i vilket fall inte på det nu med bevisbar säkerhet, och det är nog bara bra. För hon har som kund givetvis rätt. Eller hur var det nu? *suck*

Igår rensade jag bort stora mängder intorkade flugor i spindelnät vid kiosken. Det är ganska äckligt. Idag åkte de andra o handlade inför uppstarten. Många saker. Och jag fixade listor o bokningar. Kära nån. Det kommer säkert bli miljoner fel i år också.
Igår kväll träffade jag övriga personalen på en personalgenomgång inför säsongen. Det blir nog bra, men alla utom en annan än jag är nya. Spännande värre.

Häpp. Nu ska jag gå och duscha. (Ska se hur länge jag lyckas hålla joggingen igång den här gången.)

När dagen känns som två...

Det var en så konstig dag igår.
Den var så lång.
Jag var så hungrig på kvällen att jag inte kunde äta.

Idag har varit annorlunda... men jag blev riktigt trött på det där med barn som är på väg att bli blöjfria. Kändes som lite väl många incidenter idag. Tre gånger fick jag torka golvet. *suck*
Har dessutom känt mig lagom inkompetent.
Och så sitter jag och försöker anmäla mig till förskollärarutbildningen. Men är nästan säker på att jag inte vill. Skit också. Vad ska jag mer anmäla mig till? Känns som att jag inte har någon stolthet kvar snart. Känns ok. Är säkert nyttigt. Men jag är lite ledsen. Av olika saker. Framtid. Samtid. Livet. Men mycket är bra också, så oroa er inte för mig. Det är inte så illa som jag får det att låta.
Jag gjorde ett test på arbetsförmedlingens hemsida, och så tittade jag lite på vad som föreslogs på de områden där jag fick lite högre intressekvot (eller vad man ska kalla det). Och så tyckte jag att översättare lät jättespännande, men insåg sedan att jag inte har den språkbegåvning som krävs. Det verkar dessutom vara ett ganska osäkert yrke. Hm. Ja. Nej. Jag får se om jag i stundens hetta spexar till det och söker någon mer utbildning...

Jag var på 4-årskalas igår. Och jag skulle så gärna lägga upp en bild, men jag har inte frågat hennes mamma om jag får... Men hon är så fin.

Och idag hann jag bara vara hemma en liten stund för sedan skulle jag gå upp en våning på studiebesök till "Livstråden" - den lilla sygruppen som håller på att sy ett helt fantastiskt bårtäcke! Jag blev helt förstummad över vilket arbete de gör och hur vackert det blir. Och jag fick vara med och sprätta lite. Max 10 cm men ändå... delaktighet. Och bilderna gör det inte rättvisa.

För två veckor sedan var jag, Ellie o Mirjam o hälsade på hos Ingrid i Sandviken. Det var hur kul som helst. Fatta vilka tjejer!

Den 9 april såg det ut såhär utanför mitt fönster. Kändes surrealistiskt.

Intressekonflikt och ansvar

"Ert ja ska vara ett ja, och ert nej ska vara ett nej"
(ev felciterat, men det bjuder jag på isf)

Den femte april har jag lovat åka som ombud på årsmötet för Mälardalens distrikt.
Och det lovade jag eftersom det såg tomt ut i min kalender.
Det var tomt i min kalender eftersom jag hade glömt att skriva upp att det var gospelkördag samma dag (kl. 13-17) där vår kör 1st Garden Gospel kommer att öva tillsammans med gospelkören 2 the Lord från Vällingby, och därigenom bli en kör på ca 50 pers!
Det var också tomt i min kalender för att då när årsmötetsförfrågan kom, så visste jag inte att vi i Hasselkören skulle bli ombedda att sjunga på en 50-årsfest (en medlem i kören som fyller år) på kvällen.
Det var också tomt i min kalender, eftersom jag då inte visste att min syster skulle kunna komma och hälsa på den helgen. Detta kunde varken hon eller jag veta, eftersom min söta lillasyster inte visste förrän helt nyligen att hon förmodligen kommer att ha ledigt från Kolmården då...

Gny o gnäll o skit.

Jag vill inte åka på årsmöte! Jag vill sjunga i kör och träffa min syster!
Men jag har ju sagt att jag kan. (Och sådant som ett årsmöte kan faktiskt vara trevligt det också.)
Och det var ju ingen anmälan på kördagen, för då hade jag ju kunnat hävda att jag redan anmält mig till den när jag råkade lova bort mig till årsmötet.

Och kanske kan jag hitta någon annan som vill vara ombud. Och det hade säkert varit helt ok. Om inte mitt samvete säger mig: "Du har ju lovat att åka."

Gny o gnäll o skit, igen.

Och ponera att jag åker på årsmötet, har jättetrevligt, kommer hem på kvällen, och sedan är med och sjunger i kören på söndagens gospelmässa de sånger som jag faktiskt varit med och övat på redan. (Vilket nog är den mest troliga lösningen just nu.) Sen kommer jag sitta och vara lite sur/nedstämd över att inte få vara med på de andra sångerna, samt över att jag missat kördagen.

Alternativet är att fixa (om det ens går) ett nytt ombud.
Subalternativen bli då:

1. Ulrika kommer hit på fredagen och är med på spelkvällen på tonår (jag har inget annat ansvar för den samlingen än att vara där, vad jag vet just nu iaf). Jag väljer att vara med ett par timmar på kördagen och skippar 50-årsfirandet på kvällen och hänger med syster istället. Jag är sedan med och sjunger i de låtar jag tror mig fixa på söndagens mässa. Ulrika åker igen på sön em, och jag är med på kristen tro-kursen på söndagskvällen.

2. Jag är med på kördagen. Ulrika kommer på lördagskvällen (efter 17). På söndagen är jag med och sjunger i alla de gemensamma körsångerna vid mässan. Och efter kyrkan hänger jag med systern min, skippar kristen tro-kursen, och vinkar adjö när kvällen nalkas.

3. Syster kommer inte. Katarina har tonår på fredagskvällen. Hon har sedan kördag på lördagen och sjunger på 50-årskalas på kvällen. På söndagen sjunger hon med i alla de gemensamma låtarna, och på söndagskvällen (kl 16.30) går hon på kristen tro-kurs.

Inget alternativ är riktigt bra. Alternativ 3 skulle vara fullkomligt om inte den första frasen förstört alltihop. "Syster kommer inte". Nähä.
Och hade hon kommit då så hade alternativet inte varit fullkomligt, för om hon kommit och jag skulle ha gjort allt det upptecknade, så skulle hon få det jättetråkigt, och vi skulle knappt ha träffats alls, vilket skulle göra att jag skulle ha tråkigt på de annars så roliga sakerna, eftersom jag då lika gärna skulle vilja vara med henne. Och att jag dessutom förmodligen dragits med lite samvetskval angående mitt bristande ansvar i årsmötesfrågan hade lagt en dimma över den eventuella lyckan. Å andra sidan kan man tycka att om jag lyckas hitta ett annat ombud, så har jag tagit mitt ansvar. Trots ett brutet löfte. Hm. Vet inte det, jag.

Nu har jag skrivit av mig mitt lilla dilemma... men det förstås... det är ju bara en världslig sak. Man kan inte vara med på allt. Som att det skulle vara en nyhet. Skit.

Hat är ett starkt ord - allergi?

Kanske kompenserar jag andras tystnad med att tjattra desto mer själv.
Eller så har jag bara mycket jag vill säga just nu.

Det finns få grejer som gör mig så galen som kedjebrev. Dessa skuldtyngda små notiser som kan innehålla massa fint, och sedan massa äckeldravel som "önska dig något innan du läser detta, och om fyra dagar så vet du varför... skicka till x antal personer, och till mig också om du bryr dig om mig den minsta lilla gnutta"

blablablabla

Detta är för övrigt inget personangrepp mot någon som nån gång råkat skicka kedjebrev till mig, utan mer min frustration över fenomenet. (Och sedan kan ni då ju veta att jag aldrig blir glad när jag får ett... men man kan ju klippa bort kedjebrevsbiten om innehållet i övrigt är fint och bra! Då skulle jag må mycket bättre...)

Mig veterligen finns ännu ingen medicin mot kedjebrevsallergi... och jag är en notorisk kedjebrytare... (återfallsbrottsling?)

Jag skriver inte på namnlistor via mail heller, om det inte är en länk till en sida (då är det absolut inga problem, för listan ifråga är EN och namnen är samlade på ETT ställe). För listor i mail verkar fullständigt bisarrt. Skriver jag på ett och skickar till tio så står ju jag på mängder av listor när/om de väl kommer fram....

Jag avslutar med en bön som kom med dagens kedjepost, en liten pärla:

Sankta Theresas Bön

Låt det idag finnas frid inom dig.
Må du lita på Gud att du är exakt var du är menad att vara.
Glöm inte bort de oändliga möjligheterna som föds från tro.
Må du använda de gåvorna som du har fått,

och ge vidare den kärlek som har givits till dig.
Må du vara tillfreds i vetskapen om att du är ett Guds barn.

Låt den närvaron sätta sig i din kropp,

och ge din själ friheten att sjunga, dansa, lovorda och älska.
Den finns där för oss alla.

Jag är fortfarande hel

Det var församlingsråd (styrelsemöte) ikväll.
Ibland känns det som jag håller på att gå sönder.
Inte för att jag inte litar på de andra, det gör jag, det är ett mycket bra råd.
Men det var det vi pratade om.
Det känns som att vi står på en knivsegg (som någon sa).
Undrar hur det går på församlingsmötet på söndag...

Gud, ta det här nu!!! *ett inbordes skrik*

Olika saker från tid som gått

Nu. Nu kommer den. Uppdateringen. Fast inte från uppkopplingen från min lägenhet, för den existerar inte (än?).

Jag har en fin lägenhet. Det är roligt att den är fin. Men jag bor ensam nu. Och har sovit lite dåligt när jag först kom hit, men det har blivit lite bättre med det.

Vi har kommit igång med Tonår igen efter sommaruppehållet. Det är roligt. Våra tonåringar är fina. Hoppas bara att det ska bli en lagom stor grupp. De var lite få ibland förra året. Liksom i fredags då vi var två ledare och två deltagare.
Jag skulle ha börjat kören förra onsdagen, men det gick dåligt med det och det var inte min glömska som ställde till det den här gången. Vi hade ett extra insatt styrelsemöte som jag trodde skulle gå fort. Men istället för att ta önskade 1,5 h så höll det på i fyra. Sen var jag trött och körövningen slut. Men det startade en gospelkör nu i söndags, och där vill jag ju också vara med.

Förra söndagen hade jag mina första gäster. Det var fantastiskt! Ellie, Mirjam och Linnea. Och sedan förra torsdagen kom Emelie och Josefine. Lycka! Tack för att ni finns fina ni!

Och jag har jobbat i två veckor. Också bra. Trodde att jag skulle känna mig osäker när jag hade varit borta så länge från barnen, men när de ringde mig den måndagen blev jag jätteglad och när jag kom dit så kände jag att det var en helt annan sak att komma till ett ställe där man varit under ett läsår, och faktiskt kände många av barnen, än att komma till ett nytt ställe och aldrig ha jobbat med barn förut. Det har känts väldigt bra att vara där igen, även om vissa mornar inte har passat ihop med min dåliga sömn. Att lägga sig halv elva när man tänker gå upp klockan 6 är inte en helt lysande idé, även om man inte kan hjälpa det (läs styrelsemöte). I alla fall om man är jag. Men det har gått, och jag är glad! Fortsättningen mer osäker. (Sjukskrivningar gynnar mig, men är desto tråkigare för de som drabbas.) Vet att jag får jobba nu i morgon i alla fall som enda dag den här veckan. Vill jobba mer, även om lite bekymmer har gjort mig tacksam för att jag ändå varit lite ledig. Det tar lite längre tid att komma till jobbet nu också. Bussbyte är spännande. Jag var grymt bortskämd förra året, det visste jag då också.

Lägenhetsrapport:
Jag har en epilepsilampa i hallen. Jag blir tokig på den, och den borde har slutat fungera vid det här laget. Den är inte helt lätt att byta heller, eftersom det är lite högt i tak. Hoppas att det är lampan och inte strömmen till den det är fel på.
Jag äntligen köpt en sopborste.
Ännu inga saker på väggarna. Lite tråkigt, men jag vill att det ska bli riktigt bra.

Egorapport:
Jag är lite orolig. Be gärna för mig. Jag var på läkarundersökning i tisdags. Förmodligen är det ingen fara, men jag får blodprovsresultaten i början av nästa vecka, och har en remiss vidare. "För att vara på den säkra sidan, så att du inte ska behöva gå omkring och oroa dig." Annars var det en ganska trevlig upplevelse. Doktorn började inte undersöka mig, han inledde med att fråga om min livssituation. Det är förmodligen stress, sa han. Men jag känner mig inte så stressad. "Tankens kraft är stor. Kan vara saker från barndomen, eller din osäkra livssituation." Han refererade också till att känna stress på grund av otillräcklighet: "Du vet Gud skapade människan till sin avbild, människan är alltså gudomlig, gud. Gäller bara för henne att inse det, inse sitt värde. Meditation är bra, det finns ju kristen sådan också." Jag lider inte direkt just nu av mindervärdeskänslor, så jag nickade bara. Ja, han hade fått veta att jag läst teologi och att jag var engagerad i min kyrka. Men det var lite skönt att han körde lite psykolog/själavårdarestuk på det hela. Jag undrade för mig själv om han kanske var kristen, men sedan körde han lite allmänreligiösa grejer också, så jag vet inte. Jag nickade till det mesta han sa även om jag inte alltid höll med honom rakt av i hans teologiska tolkningar. Jag var ju inte där för att argumentera teologi, och orkade inte det riktigt heller. Vi kom i alla fall fram till att han skulle undersöka mig.

På busshållplatsen i Hässelby Gård stod en kvinna och väntade på bussen. Hon hade kommit dit strax före mig, och vi började prata. Det visade sig att vi hade minst tre gemensamma bekanta. Hon har jobbat för samma organisation som en kvinna i min församling med bibelöversättning, och är aktiv i samma församling som två på mitt jobb. Fascinerande. Hon var jättetrevlig så vi pratade vidare i bussen tills jag skulle gå av. Jag tror att Gud var med och lät mig få möta henne så att jag kunde få lite annat att tänka på.

Igår var det mycket, fast jag var helt ledig. Eller kanske just därför. Vill jobba. Har förutom fredag timmar på onsdag och torsdag i nästa vecka. Lite skralt. Hoppas mer dyker upp. Så jag var på promenad idag och igår med syfte att hitta vägar ner till vattnet. Jag kom dit till slut, men det regnade lite igår, så då var jag var väldigt tacksam till den som uppfunnit paraplyt. Så hade vi en träff med kören även om vår körledare var sjuk och fikade och bestämde hur vi gör när det inträffar med kort varsel och sånt.

Idag skulle jag ha gått på bio med Ellie och några till och se den där filmen om Mandela? Ja, så insatt är jag. :) Men det visade sig att det var någon bra talare i New Life ikväll som Ellie ville lyssna på, så jag ska nog följa med henne dit istället.

Tankar i sena timmen

Vi är tre stycken över arton på min arbetsplats. Man tänker att det borde gå. Men så kan inte nån någon helg, en kan ingen helg (hon har ett annat jobb också), och jag kan inte jobba hela tiden. Ibland märker man att man är äldst. "Nej, men du skulle ju kunna..." En för mig vanlig replik numera. Jag tycker inte att det ser så bra ut att sitta och spela på bokningsdatorn, men det är kanske bara jag som tänker så. Jag har andra ögon. Annan rutin. Även om jag inte fixar allt hundraprocentigt märker man att jag haft några år till på mig på något sätt. Och att jag har en annan koppling. Jag älskar Nybostrand. Jag älskar människorna och församlingen som driver det. Och det är ju där jag har vuxit upp. Och fatta vad jag älskar alla roliga möten med gästerna. Inte konstigt om jag vill att allt ska vara bra.

Jag är trött.
Jobbar över en halvtimme, och känner mig nästan ändå lite ofärdig när jag lämnar, och frågas därefter vad det är som tar sådan tid. Lite otacksamt, när jag faktiskt inget hellre vill än sluta i tid. Men jag vill inte lämna en katastrof bakom mig. Svår avvägning. Vissa saker måste göras. Andra borde. Åter andra saker skulle vara en bonus för den som öppnar.

Jag har haft roligt idag ändå.
Jag var nere och badade i kallt vatten tillsammans med min syster. Kanske var det 18 grader, men jag tvivlar på att det var 17 ens. Efter kalla doppet i havet fick vi åter en liten kalldusch när vi kom upp till Nybostrand och hörde att en av våra gäster som kom sent igår kväll inte fått sin nyckel utlagd som han blivit lovad, vilket innebar att han fick ta in på hotell istället, och kom med den räkningen till oss idag. Vi fick ringa runt till lite folk för att känna oss fria i att kompensera honom förlusten. En väldigt pinsam händelse hursomhelst. Jag och Ulli åt hemma hos mamma, och sen fick jag låna hennes bil för att åka och handla frukt och grönsaker till caféet. Det gick bra. Expediten i kassan var rolig.
"Bara nyttigheter"
"Jag jobbar på ett café"
"Ah.... Ska ni göra landgång?"
"Nä, toast"
"Ja, det är ju också gott."
"ja, det är det"
Uttömmande dialog, tycker ni inte? :)

I söndags kom Anders och hälsade på. Det var roligt. Vi cyklade till Smyge och köpte glass.


Och så ska Ingrid komma och hälsa på i nästa vecka. Jag längtar!

Nu vill jag sova.

Du vet att du är lätt utarbetad när...

...du håller på att börja gråta bara för att du råkar skålla dig lite på espressomaskinen när du rengör den. (Någonstans rinner bägaren över.)
...du får svårt att tänka när du pratar med gäster och kunder (kan också sammanblandas med att klockan börjar närma sig stängningstid)
...du glömmer bort hur mycket fint det är på jobbet (igårkväll bara gnällde jag över allt när jag kommit hem)

Jag har insett att det på något sätt inte räcker med en dag ledigt för att kunna återhämta sig, även om det inte är fem dagar tills nästa gång. Och nu jobbar jag imorgon, fast jag äntligen skulle ha haft mina två dagar. Dessutom det sena passet igen. Jag tycker bäst om att jobba då, egentligen, men det blir tyvärr ofta att jag inte lyckas komma ifrån halv elva när det är tänkt. (Idag lämnade jag nog byggnaden fem i elva.) Bra för ekonomin, men dåligt för mig. Och det känns inte så bra att lämna mycket disk kvar i stället, även om den är ren.

Nej, det var egentligen en väldigt bra dag idag. Lugnt, men ändå lite småpyssel att göra. Sen släppte jag hem L efter mindre än fyra timmar. Och det var rätt, men plötsligt hade jag att göra i ett. Ombokningar, nya gäster, oskrivna kvitton (hur gör man då?), extrabäddar, ordna upp dubbelbokningen, hitta någon som kan jobba söndag em (för få av oss som är tillgängliga - hitta någon utifrån...hm.) Härligt men intensivt. Och så blev det en fin kväll, även om vädret verkat smålurigt lite hela dagen.

Fast badvattnet är kallt, vi säljer dåligt med glass, nya rutiner, överflödiga rutiner, kontrollanter och restriktioner. Jag fattar inte hur egenföretagare som driver caféer och restauranger kan hålla allt i huvudet. Jag får bara gång på gång bevisat för mig hur disträ jag är. Börjar på ett ställe, blir avbruten eller avbryter mig själv med något annat jag kommer på, glömmer vad jag var på väg att göra innan jag avbröts, gör något nytt... Och så håller det på. Jag är så glad att jag bara är vice föreståndare... Men jag oroar mig och irriterar mig på att det aldrig kan fungera problemfritt. Men det är ju detta här som är livet.

En av våra sommarkunder frågade mig igår om jag hade mött Gud. Han trodde att han hade gjort det någon gång när han varit i en kyrka, "men jag kan inte kalla mig särskilt troende eller religiös" (kanske inte ordagrant citat). Det var apropå att jag läst teologi... Jag tyckte att det var en så härlig fråga. Tankarna finns ju bland människor ändå.

Det mest spännande imorgon är jag jag samtidigt som jag jobbar ska vara med i kören som ska sjunga på sommarkvällen, "hela kyrkan sjunger". Det ni! Sjunger och får betalt. Eller rymmer från arbetet? Svårt. Men jag är ju ändå där. L får kalla om hon behöver mig. Nu måste jag sova.

Godnatt