Sommar?

Men kanske ändå... Det ser faktiskt ut som att det spruckit upp lite därute nu. Ser lite blå himmel.
Tanken var att jag skulle springa idag, men jag känner mig inte så taggad. Hm... Nu kan jag inte skylla på vädret i alla fall.

I förmiddags var jag och Lisa i Vällingby innan hon skulle åka hem till Örebro. Lyckligtvis (?) köpte vi ingenting (förutom en korv var). Det småregnade lite till och från, men man klarar sig ganska bra från att bli blöt tack vare det där taket de har över "affärsgatan". Men när jag skulle cykla hem sen så släppte det lite (i betydelsen att jag är glad att jag var klok nog att ta med (och på) mig regnkläder). Ungefär när jag hoppade av cykeln så hade det slutat regna...


Lisa har alltså varit här en liten sväng. *glad*
Hon kom hem till mig efter kyrkan igår. Jag hade planerat att vara lagom klar med maten tills hon kom. Det var jag (trots att det blev en halvtimme senare än tänkt). Maten var för övrigt något skum... Jag trodde att jag skulle göra linsbiffar. Det är ganska mycket potatis i dem, men i receptet står det att man kan servera potatismos till. Jag läste inte receptet så noga, utan körde lite på känn (för jag tänkte att det skulle gå fortare då). Istället för att råriva potatisen innan jag blandade den med de mixade linserna, så mixade jag kokt potatis, kokta linser och lite kokt lök tillsammans. Det såg ut som lös potatismos, och jag började tvivla på att det skulle bli så bra det hela. När jag stekte "purén" så höll den inte ihop, så jag la i ett ägg till (stod ett i receptet). Då gick det lite bättre. Men det kändes som att jag skulle bjuda på potatisbullar med potatismos. Konsten att bjuda på varierad kost!

Men det var inte riktigt så illa som jag trott. Eftersom det var oregano i biffarna så blev det smakskillnad på mos och biff, och det var trots allt ganska gott. Men nästa gång så ska jag nog inte koka ihop allt på en gång, utan riva potatisen och ha i den rå.

Igår kväll så spelade Lisa och jag Laserdome med Ellie, Maria (Ellies syster), Sandra (Ellies kusin), Michelle, Andreas, Johan och Samuel (vän till Johan). Det var hur roligt som helst! Mycket adrenalin som vanligt. Efteråt så gick några av oss och tog en svettfika (fika när man gjort något som man blivit svettig av).

I lördags var jag på grillfest hemma hos Johannes, som han och Susanna arrangerat. Väldigt trevligt! Några av oss passade på att leka fyra-man-i-soffan. Mitt lag förlorade nästan. För ingen vann egentligen... Inget av lagen lyckades fylla upp soffan, men klockan 21 som vi satte som sluttid hade de andra laget tre i soffan, så då vann de. Det var väldigt roligt att få leka lite. Mer lek åt folket!

Men nu börjar jag känna att det lutar mot söder... Jag har börjat tänka på att packa, och vill hinna fixa ordning lite i lägenheten innan jag åker. Får se om jag hinner med något mer Stockholmsinlägg innan jag åker. :)

Skola, kyrka, målning och grillning :)

Det går så fort allting.

I torsdags hade vi basgruppshalvdag (typ mentorsamtal kopplat till utbildningen), sen åkte jag till THS och hängde på en bokloppis alldeles för länge. Jag behövde byta löparskorna jag köpt, så det blev att åka till Runners Store igen. Att det ska vara så svårt (o dyrt - fast det förstår jag såklart)... På kvällen var det församlingsmöte, och efter det hälsade jag på hos grannarna för att titta på Eurovision - semifinal II.

I fredags var jag vid kyrkan kl 8 för att hjälpa till med målningen. Huruvida det blev hjälp eller skjälp är jag osäker på, men det var ganska trevligt! Fick supergod mat - någon hajmalfilé på tomat och fräst lök med täcke av créme fraise med smak av saffran o tomat. MUMS! Hade jobbat klart mitt utlovade pass efter maten, så då gick jag hem och förberedde mig på att ge mig ut och prova skorna. Det gick ganska bra att springa, men jag kände mig så tung i kroppen. Fattar inte varför det ska vara så trögt. Misstänker också att de nya skorna är lite tyngre än mina gamla (ekonomiskor), så det kan vara någon sådan känsla som spökar. På kvällen hade jag spelkväll på Tonår med två tappra flickor. Vi spelade ett parti "Femhundra". Sen hann vi inte med mer... Ibland är det svårt att veta om det är meningsfullt att köra på. När det blir sådan liten uppslutning. Men på något sätt måste det ju ändå betyda något för de som kommer. Hoppas jag i alla fall!

Lördag fm var det kyrkmålning igen. Även då med mycket god mat. Någon gratäng med köttfärs och potatis... Den korta "fartlekrundan" jag gav mig ut på därefter var mycket plågsam då jag fick ett hållanfall. Fick gå några hundra meter för att sedan springa mycket långsamt de sista 150 metrarna. Jag passade på att försöka få lite snyggt i lägenheten och på kvällen var det givetvis återbesök hos grannen med Eurovisionfinal och grekisk sallad! De är så söta! :)

Idag har det inte varit så mycket lugnare. Jag var i New Life klockan 9.30 (vi skulle egentligen vara där 9), eftersom cellgruppen jag är med i hade ansvar för fikat. Anders Blåberg, missionsdirektor på EFK, besökte församlingen. Predikan handlade om tjänande och hur allt tjänande hänger samman med kärlek (1 Kor kap 12-14). Mycket bra och uppbyggeligt! Tänk vad mycket kärlek vi behöver till varandra... Han talade också om att kärlek främst är vilja och inte känsla. Slitna ord som tål att påminnas om. Vi känner inte alltid kärlek till Jesus, men vi kan välja att älska och tjäna Honom.

På eftermiddagen efter att vi var klara med att plocka undan efter fikat, så hade jag bjudit hem ett gäng på grillning i trädgården. Vädret var mestadels bra, och det blev en liten trevlig tillställning trots manfall på tre. Men Ellie, Elise, Susanna B, Sara, Linda, Andreas R, Johannes och Susanna P kom. Vi grillade på engångsgrillar, spelade Blitz, åt, skrattade och spelade kubb. Och så fick jag hjälp med disken! (Tack, Elise!)



Jag gillar att ha folk omkring mig. Varför bor jag ensam?
(Åh... jag önskar att det inte var så dubbelt.)

Helg och annat

Det har varit en oerhört händelserik vecka... Jag har roliga saker att göra nästan hela tiden!
Jag har nästan svårt att hålla isär allt. I torsdags och fredags kväll ställde vi i ordning med loppisen i kyrkan. Det var egentligen inte så väldigt mycket saker, men mycket blev ändå sålt i lördags. Jag köpte några fantastiskt fina saker. *glad* Bland annat en liten telefonhylla i teak med låda och stringhylla (40 kr) och en jättesöt wannabe-gammal plåtburk för ingefärarån (kostade 10 kr, men eftersom jag köpte den på förköp fick jag ge 20 kr).

När städningen efter loppisen närmade sig slutet ringde Ellie lite lägligt och ville ha sällskap inne i stan innan hon skulle börja jobba. Vi gick och tittade lite på klänningar inför Emelies och Tobias bröllop i augusti, och sedan följde jag med till hennes jobb på City Backpackers. Det var helt fantastikt att få sitta där och hänga. Så fint de har det! Och så inspirerande det var för mig att vara på ett ställe som påminner mycket om Nybostrand. Jag har såklart en liten oro inför sommaren, som alltid, men att få sitta hos Ellie gjorde mig bara förväntansfull. De påminner om varandra på så sätt att det i första hand är ett ställe att bo på (vandrarhem/sommarboende med stugor o camping), och först i andrahand ett café (som service). Cafét har därför låg omsättning och kan därför vara knöligt att planera och organisera för. Fördelen CB har är att det håller igång hela året, medan Nybostrand på sätt och vis får nystarta varje sommar. Men när jag skulle lämna vandrarhemmet var jag väldigt glad.

Jag åkte till Fridhemsplan för att möta upp Elise. Vi gick sedan på Betelkonserten "Groove" som höll till i New Lifes foajé. Väldigt trevligt det hela, men dagens många glädjeämnen hade gjort mig synnerligen uppspelt och det höll i sig. Efter konserten hamnade vi i samspråk med lite annat folk, och kvällen slutade med att vi hamnade i Tyresö för att titta lite på en utomhusravefest i mitt ute i skogen i mörker och fantastiskt månsken. Jag var inte hemma förrän närmare tvåtiden på natten... Äventyr! :)

I söndags var jag på gudstjänst i Hässelby, och sedan åkte jag ganska omgående in till stan. Jag hade nämligen lyckats få med mig Ellie på en biovisning av gamla skräckklassikern "Brunnsmonstret", inspelad för ca 10 år sedan ca 7 km öster om Trelleborg... Ellie, i sin tur, hade bjudit med sig Elise och Anton, så glada och förväntansfulla (kanske mest jag: glad/nervös) åkte vi till Zita - Folkets Bio och mötte upp med Emil och hans vänner. Vi fick givetvis också titta på "Team 81 + Dala"s Rügencyklarfilm, som då var mer tillägnad Emils gäster än mina... :)
Efter filmerna gick Ellie, Anton, Elise och jag till Taco Bar och åt mumsig nachostallrik. Elise gick därefter till Filadelfiakyrkan och vi andra mötte upp ett New Life-gäng på GLASS, och lyckades få smaka supergod italiensk glass.

På kvällen var det dags att gå till Filadelfiakyrkan för att lyssna på gospelkören Elise sjunger i, Birka Gospel. Trevligt, trevligt! Väl hemma sprang jag en kort runda och åt en varm skål grön ärtsoppa med lax.

Nu i veckan har jag arbetat med projektet på förskolan. Det blev mer av det än vad jag först hade trott, och jag är ganska nöjd.

I måndags köpte jag ett par löparskor (som jag ska byta imorgon) och på kvällen var det församlingsråd. Igår "jobbade" jag över en timme för att bli klar med väggdokumentationen, sprang en runda när jag kom hem i mina gamla skor, och på kvällen Ungdomsråd i kyrkan. Kvällen avslutades hos gannen som bjudit hem mig på Eurovisionsemifinalkväll. Idag hade jag min sista dag för terminen på förskolan, och när jag skulle cykla hem upptäckte jag att jag hade glömt cykelnyckeln hemma. Så jag tog bussen hem. Hann landa lite, och gav mig därefter iväg till förskolan, hämtade cykeln, cyklade till Johannelund och åkte till Louise i Sköndal där vi hade kvällens cellgrupp.

Många saker...
Och jag har en känsla av att det inte kommer att bli så mycket lugnare. :)

Fantastiska dag!

Åh... Ibland behöver jag skriva av mig. Dela med mig av lycka, liksom. *ler*

I förmiddags hade vi sista seminariet i kursen vi läser nu. Vår kurslärare hade informerat om att vi skulle få besök. En psykolog/-i?/studerande skulle testa en enkät på oss om intensiv beteendeterapi med autistiska förskolebarn, och detta skulle ta ca fem minuter. Men till killens glädje så är vi väldigt nyfikna och han var lite smålyrisk när han gick ut ur klassrummet en halvtimme senare och tyckte att han hade fått jättemycket. (Jag hoppas att det var så också.) Detta gjorde att seminariet blev väldigt trevligt, han hade liksom satt en god stämning på det hela.

Efter seminariet skyndade jag mig ner till kafeterian och köpte en begagnad studiebok av en tjej, och sedan köpte jag ännu en nere vid tunnelbanestationen.
Därefter lunchade jag med nästan hela studentarbetslaget, och det var supermysigt.

När jag kom hem hann jag mest kolla mailen och lite grejer, byta om och äta lite innan jag fick skynda iväg igen. Det var gospelkonsert med Birka Gospel och Samuel Ljungblahd inne i Filadelfiakyrkan. Elise (cellgruppen - visste jag) och Annika (fsk Pärlan - visste jag inte) skulle vara med och sjunga, och jag var där tillsammans med Mirjam, Lisa o Hanna (cellgruppen) med flera. Det var bra och kul att vara där.
Men så satt det en man/kille på samma rad som jag. Och jag kunde inte placera honom. Jag var helt säker på att jag måste ha sett honom förut och det brydde mig en aning att jag inte visste vart... Jag kände också på mig att jag pratat med honom.

Efter konserten följde jag, Mirjam, Hanna och Hannas Anders med hem till Martin och blev bjudna på te och mackor. Väldigt trevligt. Martin bor i en superliten etta, men den var jättemysig. Hans inredningsstil påminner mycket om Lisas för övrigt, så det kändes som att jag varit där förut, även om så inte var fallet. Skumt men kul!
På vägen dit passade vi på att leka lite snabbt i Vasaparken... Stora gungan kittlades i magen! :)

På vägen hem fick jag sällskap av Hanna och Anders som bor på Tempus (Åkeshov - samma linje och håll som jag). När tunnelbanan stannade sa Hanna i förbifarten att jag kunde komma och sova hemma hos henne och Ellie i natt, varpå jag hoppar av tunnelbanevagnen, hon hinner säga "om inte Ellies syster bor över i natt förresten" och jag hinner hoppa på tåget igen innan dörrarna stänger. När tåget åker iväg vinkar hon åt mig att komma tillbaka, men det har precis passerat ett tåg i motsatt riktning och jag ser vid Ängbyplan att nästa skulle gå en kvart senare (klockan var kanske halv tolv på kvällen), så jag bestämde mig för att åka hem.
Under resan vidare ut kommer jag plötsligt på vart jag sett snubben som satt på min rad vid konserten! Det var ju psykologistudenten! Och det var riktigt skumt, och jag blev fullkomligt lycklig över denna upptäckt! Hur stor är sannolikheten, att man "träffar på" en person två gånger samma dag som man aldrig (mig veterligen) har träffat förut? Jag tror att det är Guds humor!!

Jag fick springa till bussen i Hässelby Gård och hann med den precis, men sedan småsprang jag i glädje hem från busshållplatsen för att jag längtade efter att få dela med mig av lyckan jag kände. Hihi... Lyckas jag?? *ler*
Hanna, som hade haft sin telefon på ljudlöst när jag försökte ringa henne för att säga att jag skulle åka hem, ringde mig sen. Jag hade skickat ett SMS om att jag kommit på det där med vart jag träffat på snubben förut, och att hon kunde ju ringa om hon ville veta. Så då fick jag ur mig lite lycka!

Sen har jag blivit lite taggad på kollektivboende igen efter ett chat-samtal med Anders. Spännande!

Förstå vilken dag!!
Men det ska blir skönt att sova nu. :)

Gemenskap

Min helg har varit helt fantastisk.

Man märker att man saknat, när man träffar.
Jag har varit i Örebro och bott hos allra finaste Lisa. Jag har också träffat Natanael (och Matilda och Johan såklart - tack för mumsig köttgryta! - och för att ni är så fina). Natanael är en månad gammal. Då är man inte så stor. Men man vill saker. Det märker man. Det är stort att träffa små. För den lilla rymmer så mycket.

På fredagskvällen var Lisa och jag på pannkakskväll hos en vän till Lisa. Jag stekte pannkakor. Det var roligt. Lördag förmiddag fikade vi tillsammans med Matilda, Natanael och Helena (som också hälsade på i Örebro), och på kvällen hängde jag med Matilda o Johan o Natte (o så kom Lisa sen).
Bettan, Bettan... Vi måste ses en annan gång!


Söndagens gudstjänst var ingen gudstjänst utan den var ett bibelstudium. Det var bra. Om att Anden förhärligar Jesus - extremt kortfattat.

Jag har också (åter) landat i förvissningen om att jag inte tror på något ensamhetsideal. Ensam är inte stark, har aldrig varit och kommer aldrig att bli det. (Men viss reservation för att människor möjligen kan vara lite olika. ;) Och då menar jag inte främst två-samhet som motpol till en-samheten. Men att gå in i sig själv för att hitta sig själv tror jag inte på. Att gå in i sig själv för att möta den Gud som tagit sin boning i oss är en helt annan sak. Och självklart måste man lyssna till vad man själv vill, också. (Som ett förtydligande.) Det är i gemenskap som det finns liv - och där blir vi till. Med människor. Med Gud. Tillsammans.

Givetvis kan ensamheten också vara god. Ibland behöver man andas själv, för att se att också jag lever - och för att inte riskera förtrycka sig själv (eller att riskera acceptera en gemenskaps eventuella förtryck). Påtvingad ensamhet tror jag inte är sunt för någon. Vald ensamhet under kortare eller lite längre perioder kan däremot vara något mycket gott.

Jag förspråkar alltså att leva kollektivt. Typ. :) En-samheter och två-samheter och familjer tillsammans. Utan att det blir slutet sällskap, maktspel eller rivalitet. Kanske undviker man då risken att familjen blir en sluten enhet, där man tror att man måste kunna reda ut sina problem alldeles själv. "JAG kan, vi BORDE kunna" - att inte våga visa sin brist och svaghet.
Och ändå respektera integriteten - också i och för den egna relationen. Inte tvinga sig på. Men finnas där - stötta och söka stöd.
Demokrati i mindre frågor, kompromisser i större.

När jag kom hem från Örebro hängde jag en stund (lite håglöst) på en körövning. Sedan åkte jag vid halv nio mot Åkeshov för att vara med på en spelkväll. Spelkvällen höll dock på att transformeras till en pulkakväll, och jag beordrades att stanna vid Islandstorget. Där stod jag i en halvtimme. Det kan ofta bli sådär när man ska samordna saker. :) Sedan åkte vi (jag, Ellie, Hanna, Sara, Linda, Emelia, Elise och Johannes) pulka, snödäck och stjärtlapp i en backe i Blackeberg. Det var hur roligt som helst! Ellie hade tagit med ett par överdragsbyxor till mig, och det gick alldeles utmärkt!


Klockan elva insåg vi att vi borde börja dra oss hemåt. Vi vinkade av Johannes och gick till tunnelbanestationen. Jag försökte ringa SL för att se hur jag skulle ta mig hem (söndagskvällar är lite speciella), men det gick inte att ringa dit. Ellie föreslog att jag skulle sova hos dem, så det gjorde jag. Men jag hade lite svårt att sova för jag låg och tänkte på det här med gemenskap - och var bara väldigt glad. Och väldigt tacksam. För jag har många goda vänner. Mycket nåd.

Jag ska sträva efter att alltid ha en tandborste i väskan tror jag... In case of Emergency, liksom.

När jag skulle åka hem och Ellie in till stan i förmiddags, så läste Ellie på Citys löpsedel "fyra tips på ett lyckligare liv" och jag tänkte att jag redan hade koll på alldeles fantastiska recept på lycka. Samvaro och förundran!
Att ensam avnjuta snöväder med Jamie Cullum i öronen är mer förundran än samvaro. :)

Ellie och jag pratade lite kollektiv imorse. Hur man som familjer (och en-samma) skulle kunna leva så. Att ha både egna utrymmen och gemensamma. Tänk om det hade gått! Roligt. Svårt. - Såklart. Att leva tillsammans är svårt. Också.
Kanske får det vara olika perioder i livet. Och på olika sätt.

Kanske är jag bara idealistisk och knäpp (och något osammanhängande). Men jag känner mig lycklig. Och då är det väl.

Och just nu. Så är det faktiskt ganska skönt att vara ensam i lägenheten. Också.

Morgon, skridskor och Lotta

Mobilbilder från en alldeles fantastisk
morgon på Flaningen i Trelleborg
5 januari 2009, kl 8.30-10.30

Småskaliga bröllopsplaner o te-ologi

"Jag kan inte gifta mig just nu, jag måste gå hem."

Jag läser böcker om lek i skolan. Kanske framför allt handlande om barns lek, men också att vi fortsätter att leka hela livet. När jag började läsa en av böckerna så tänkte jag att jag nog inte var så bra på att leka när jag var liten. Men nu har jag istället insett att jag leker väldigt ofta, och fortfarande. Inte så att jag aktivt skapar lekmiljöer runt mig och ensam går in i en lekvärld som jag förmodligen gjorde när jag var liten. Men jag skapar väldigt ofta nya sammanhang för mig själv när jag träffar människor. Det är det som gör att jag ibland skrattar vid väldigt konstiga tillfällen. Min kurslärare (i första kursen som vi läser nu) säger att när hon har tråkigt på tunnelbanan eller pendeln så brukar hon tänka sina medresenärer i lustiga hattar. Det är ju helt fantastiskt! Det ska jag också prova göra.
Många av mina vänner är väldigt lekfulla, nära till upptåg och skratt.
Det tycker jag om. Lekande människor känns levande på något sätt...

Jag är på fältstudier på förskolan där jag ska ha min VFU (verksamhetsförlagd utbildning) den här veckan. I nästkommande två veckor ska jag ha VFU (som praktik ungefär).
Jag lägger ungefär två timmar per förmiddag på fältstudierna, och det innebär att jag i stort sett bara ska vara där och betrakta barnen och personalen. Mina observationer skriver jag ner i blocket.

När jag idag tyckte att jag hade observerat klart pratade jag med en femårig pojke, och vi började leka. Han bestämde rollerna; han var pappan, jag var mamman och fyra små tygdockor med långt hår var bebisar. Sen kom en flicka som pojken bjöd in i leken efter att de hade haft lite dragkamp om en docka. Så flickan fick vara storasyster. Vi åkte buss, sen gick vi hem. Då skulle det bli bröllop. Efter lite bröllopsplanerande från barnens sida (en pojke till hade engagerat sig i leken och jag hade fått en kjol, och pappa-pojken hade fått en vit skjortliknande sak o lite annat på sig), så tyckte jag att klockan hade blivit lite mycket.
Ingrid har bott hos mig i natt eftersom hon skulle till sin varannan-torsdagspraktik på Smedshagsskolan idag, och jag vill komma hem innan hon skulle dit så att det skulle funka med nycklarna o så.

Därför steg jag ur leken med inläggets inledande ord.
Fast egentligen tycker jag inte att det lämpar sig att pussa en femåring som jag inte känner (som flickan hävdade skulle ingå i bröllopet), så då var det särskilt lämpligt att klockan var elva.

Det är lite klurigt det där... för det jag gjorde var ju att ganska abrubt avbryta leken. Fast jag tänker ju att man måste få kunna lämna en lek. Jag önskar kanske att jag gjort det lite snyggare så att det skulle vara lätt för dem att fortsätta leken. Nu vet jag inte hur det blev. Jag hade ju kunnat säga att nu kunde flickan få vara mamman istället o gifta sig. Hm... typ. Jaja. Men då kanske jag kan komma ihåg det till en annan gång.

Jag gjorde mig en kopp te för en stund sedan.
Då tänkte jag på det här med Gud och livet och så.
Hur vattnet liksom färgas och smaksätts av tebladen.
När vi låter Gud vara i oss (tebladen) så färgar och smakar det av sig på våra liv (vattnet).
Jag tror att det är så.
Dagen te-ologiska tanke.