Brustenhetens skumma ögon

I vår förkrosselse ropar vi till Dig.
Om nåd.
I all vår förtvivlan skymtar vi Dig i skuggorna.
När all vår ork är i botten, när vi kastas mellan hopp och uppgivenhet.
Är Du också där.
När vi missförstår, när vi sårar, när vi inte kan hålla tyst.
Ser Du på oss och Dina ögon är fulla av tårar.
När vi håller tyst, när vi drar oss bort från sorgen.
Skriker Du i tystnaden.
Bortom försoningen, bortom det vi hoppats på.
Lyser fortfarande ett ljus.

Gud.
Kom med helande.
Kom med försoning.
Kom med barmhärtighet, förlåtelse och hopp.

Varför kan ingen lära oss om hur man är människa?
Eller är det kanske det Du gör...
"Det är inte de friska som behöver en läkare"

Kyrie, kyrie eleison.