Överskottsenergi

Jag är helt uppe i varv. Sådär bra, med tanke på att jag bör lägga mig om en halvtimma. För en och en halv timma sedan tänkte jag ge mig ut och jogga. Det var första gången på en evighet (nja, något år). Kom iväg kanske kvart tjugo över åtta. Och det var hur trevligt som helst! (Fatta MP3-spelare!) Kruxet var att jag tänkte att eftersom det var så längesedan sist så borde jag ta det lugnt. Så jag tog inte ut mig helt. Vilket innebar att när jag kom in igen efter strechingen hade jag en massa energi kvar. Jättedumt! Vart ska jag göra av den nu? Försökte givetvis hoppa bort den på rumsgolvet, men det kändes konstigt i de strechade musklerna, så jag slutade.

Jag hörde på Opera (för hundra år sedan ungefär eller kanske för tio) att det är bäst att idrotta på förmiddagen, för att vara lagom trött till kvällen. Kan bero på att man blir pigg. Kanske. Hm.

Jag kan ju försöka skriva in viktiga datum i min kalender som jag aldrig läser i om jag inte jobbar eller något annat viktigt.

Appropå jobb, så jag har inte blivit inkallad på två veckor (i morgon har det gått två veckor sedan jag jobbade sist), så jag ringde en annan förskola idag. Det börjar nämligen skaka lite i min tilltro att det ekonomiska kommer att lösa sig enbart på Pärlan. Det var fruktansvärt jobbigt att skriva ansökningsbrevet som jag uppmanades till. Inte som tidigare, för nu har jag ju lite erfarenhet att peka på, men tanken att (om) inte få jobba mer på Pärlan får mig nästan att börja gråta. Att inte få träffa barnen och personalen mer skulle vara jättejobbigt. Jag skulle älska om det gick att kombinera timmar på de olika förskolorna, men det känns ju praktiskt omöjligt eftersom man liksom kallas in efter behov. (Men jag vet ju inte vilka möjligheter det finns på den förskolan jag söker till än.) Ett vikariat skulle ju säkra det för mig ekonomisk, men orsaka sorgsenhet inför bristen av möjlig tid på Pärlan... Jag blir så ledsen av tanken.

Kul att leva lite på hoppet i alla fall.
Svältrisk: Obefintlig.