Jag läste just Elisabets senaste inlägg på hennes och Christians blogg och uppväcktes av minnen från i våras. När jag lyfte min blick möttes den av en himmel i brand. Hämtade jag kameran? Svar: ja. Dock svårt att fånga färgerna. Lita mest på första bilden.
4 kommentarer:
oao (som mamma stavar wow), sådär att det gör ont.
Verkar det inte som Vällingby och de skånska stränderna blivit särskilt välsignade med aftnar?
Nja... men när hjärtan finns på en plats så blir en solnedgång mer. En smekning, ett svar att här hör jag hemma. Vad vackert då att den följer med vart man än går!
Kram Elisabet
ja vilken himlen- dit ska vi sen,skratt ska bli konstigt och roligt härligt och läskigt kram
Har ni tänkt på hur det är när man flyger. Solen lyser alltid ovanpå molnen. ândå blir det så här fantastiskt vackert under. Det finns hopp.
Jaa! Jag vill alltid ut och hoppa på molnen när jag flyger. Hopp!
Vällingby är allt bra vackert.
Skicka en kommentar