Landet, Muggen och en gotisk katedral

I tisdags hade vi en avslutningskväll med huset. Visst vemod. Vår sista kväll då vi alla är samlade innan uppbrottet. Vi åkte till Telefonplan, åt på Landet och åkte sedan in till stan och gick till Muggen. God mat på Landet, djupa samtal på Muggen. Uppmuntran och konstruktiv kritik. Glädje och allvar. Som livet brukar vara. I gemenskap växer man. När man vågar ha vardag, och när man bjuder till fest. Dela liv.

Ibland är orden för starka. Innebörden fyller dem inte. Som en ekande katedral där man slutat längta.

Snart är allt annorlunda. Och ändå.
Jag ska nog skriva ut en annons om plast i huset för att sätta upp på Betel. Det kan ju vara lämpligt.

Jag har haft två fullspäckade dagar bakom mig. Studiebesök i Uppsala med kursen Historisk Teologi påbyggnad (svensk kyrkohistoria - samfundskunskap). En obligatorisk del av kursen för att kunna bli godkänd. Det har varit intressant och väldigt roligt. En upplevelse. Historiska besök, gudstjänstbesök och samtal med pastorer, präster och kårledare. Har gett mycket. Många intryck, djupare möten med klasskamrater, och viss geografisk insikt i Uppsala. Och skolan bjöd oss på nästan allt! Jag fick bo hos min fina kusin över natten. Det var en av höjdpunkterna. :-)

Det finns så mycket människor. Så många.
Det är bra att Gud har koll.

Virrvarr och ändå... inget

Inte så dramatiskt med mig som det låter. Jag älskar så mycket (det var inte det jag tänkte skriva, men det känns som att jag menar det)... Att leva. Människor. Vänner. Men just nu är jag stessad. Så stressad. Insåg häromdagen att jag inte kommer att hinna med allting som ska göras i vår, och det paralyserade mig så jag gjorde: ingenting. Jag lägger så lätt saker i hög. I alla fall i tanken när jag tänker igenom vad som ska göras. Och så blir det högt och ser obestigligt ut. Men jag vet ju hur man bör göra. Så svårt att göra bara. Släpp en del så länge och börja i ena änden. Vissa saker får bli ogjorda, men man kommer att förvånas över vad man har lyckats med till slut ändå. Ungefär så.

På fredag har vi fest. Jag tänker på den med skräckblandad förtjusning. Det ska bli så vansinnigt roligt. Och svårt. Och mycket. Men jag längtar att få se människorna jag bjudit. Kanske blir de betydligt fler än vanligt. Jag ser mig inte som världens bästa festinbjudare nämligen. (Skönt att jag inte har festen själv... Och att alla har bjudit många.) Förstå vad välsignat det är att få bo som vi gör!!! Man får liksom vänner på köpet.

I söndags var det Valborg. Kungen fyllde 60. Jag tror inte att jag firade det. Jag firade i stället att våren har kommit (typ... lite blåsigt). Det var jättetrevligt. Jag och Lisa hamnade tillsammans med Paulina hemma hos Anders och Jesper. Vi åt gott, pratade om människor och apor och annat, åkte till elden på Riddarholmen och mötte upp med andra vänner där. Lisa ville ha bratwurst (typ) och tyckte att Jakobs chorizo var en sådan. Jordana bjöd på några mumsiga marchmallowspuffskakor, och Christin på bulle. Vi sjöng med i de obligatoriska vårsångerna, och ojade oss över dem vi inte kunde. Sen gick vi till mysiga Art Café i Gamla Stan och satt i stenvalv.

Igårkväll läste jag högt för Lisa. Sen bad vi. Det var ett tag sedan. Jag kände att jag saknat det.
Lite konstigt att hon och Bettan och Josefine och Emelie ska flytta om en månad. Hur gick det till? Det kommer att kännas jättekonstigt.

Nu ska jag gå och äta sedan ska jag översätta grekiska tills klockan blir tre. Sen efter fyra ska jag fortsätta igen. Det blir nog bra. Jag önskar bara att (stress-)klumpen i magen ska lätta...

Jesus... Behöver dig!

Träningsvärk och identitet?

"Men man brukar inte kalla mig Patrik"

Jag har lite ont i magen idag. Jag antar att det är träningsvärk. Jag har två idéer vart den kan komma ifrån.
1. Använder man magmusklerna när man knådar deg?
2. De krampaktiga skrattsalvorna som avfyrats den senaste tiden. Det var längesedan jag hade så djupa skratt. (Sådana där som knappast låter, men syns desto mer: Långsamt gungande med ihopklämda ögonlockar och hela ansiktet i ett stelt men tydligt uttryck, samt tillfällig luftindragningssessioner. Kippandes, krampandes... Det känns i magen och i halsen.)
Det övre citatet bidrog till den senaste av dessa händelser.
(Jag skrattar lite nu när jag skrivet detta.)

Och nu?
Plugga eller nån grej i kapellet (andakt eller "texten och predikan").

Glädjebud

Jag läste nyss ett mail. Det kom från Blomstermåla. En armenisk-azerbadjansk familj som jag har träffat en del när jag bodde där har fått uppehållstillstånd i Sverige. Jag gläder mig storligen åt detta besked. De har stora möjligheter att klara sig bra här eftersom de är professionella musiker som sedan de kom till Sverige fått spela i många sammanhang (mest kyrkliga vad jag vet), och har därför kunnat få mycket kontakter. Det är inte många som har så goda ingångar. Sönerna har höga ambitioner. Jag hyser hopp. Hopp.

Sverige du land i norr, var barmhärtig mot människorna!

Och mer...
Börjar fundera på hur jag ska vårda de relationer jag fått genom de jag bor med som ska flytta nu. Det kommer inte vara lika självklart att mötas.

And Påsk it was

Jag har haft en mycket skön vecka. Det är mycket med människor nu. Och i påskveckan var det ganska lugnt. Jag hade en "Jag är fast i huset utan ett SL-kort"-vecka, och klarade mig med liten hjälp av något litet kortlån här och där. Förvånansvärt bra. Har ännu inte köpt något sådant, trots att skolan började igen igår. Men nu är det ju cykelväder! I onsdags tvättade jag lånecykeln och smörjde kedjan och såg till att däcken pumpades, så nu är den (nästan?) som ny.

Tänk att jag var ensam hemma (V-by) i nästan två dygn, och att jag gillade det! Jag behövde det dessutom. (Och jag känner väl fortfarande att jag behöver lite mer ensamtid.)

Jag och Ellie hade en slags "Sagan om Ringen"-maraton, utsträckt över tre dagar. Lördag, söndag och måndag kväll avsattes för de tre fyra timmar långa filmerna. Vansinnigt skickligt gjorda. Och jag förundras så väldigt över Tolkiens fantasi! (Jag har inte läst böckerna (än?), och kan alltså endast yttra mig om Peter Jacksons tolkientolkning.) En upplevelse var det iaf. Det är första gången jag sett dem lagom tätt efter varandra.

Och påsken då... Två påskspel/passionsdramer som inte kan jämföras. (Och ändå gör jag det hela tiden för att det är kul...) Ett av 8 förortskids i högstadieåldern på 15-20 min på onsdagskvällen. Tyvärr endast ca 7 från församlingen där och kanske tolv från tjejernas skola. Och en 90 minuters mycket stark passionsmusikal i fullsatta Högdalskyrkan i Högdalen (nähä?) på torsdagen. Den var så bra!!! Om de sätter upp den nästa år igen, så rekommenderar jag den verkligen. 120 kr plus 20 kr för program. Väl värt till sista öret.

Långfredagen i rätt stämning.
Och påskdagsgudstjänsten var fantastisk. Andades uppståndelse.
Förstå att Han lever!!!

"Vi sörjer ej hans minne. Han är vår morgondag."

"Vi tillber inga läror och ingen from idé."

"Kom med och låt oss sjunga om hans uppståndelse. En enda lovsång ljuder nu och i evighet."

Utvalda rader ur psalm 521 i Psalmer och Sånger.

Och på studieplanet?
Ja, hyfsat. Först kändes det som att jag hunnit med alldeles för lite, men det känns faktiskt nu som att jag ligger ganska bra till i planeringen. Hoppas hoppas hoppas att det går!

En värld i förändring

Undrar hur livet ser ut om tio år. Eller om fem.
Det händer mycket bland människor i min omgivning. Det är spännande. Och omvälvande. Det blir liksom bra, men annorlunda. Förändringar.


Och ännu inget tecken från husägarna. Håll oss inte kvar i ovissheten längre!!! De skulle ha ringt i slutet på förra veckan... (Alltså senast för typ 40 minuter sedan). Jaha.
Min mamma och moster åkte från Stockholm idag 16.20. Jag tror att det gick bra, för jag har inte hört något från dem. Det blir intensivt när man har besök, även om de träffade sina vänner ensamma mellan 12.00 och 18.00 i lördags. Jag mötte upp dem på bion strax innan 18. Vi såg på "Walk the Line" (om Johnny Cash). Den var bra. Jag hade verkligen ingen koll på vad som var hans musik förr. Men jag blev inspirerad. Kul. Å andra sidan har jag allmänt dålig koll. Be mig inte att koppla ihop en låt med en artist. Stor risk att det blir fel.

Min pappa och min syster är typ i Turkiet nu (tror jag). Det är inte jag. Det gör ingenting. Jag hoppas att de har det bra.
Här har vi haft superfint väder idag! Lite kallt i skuggan bara. Jag köpte ny vårjacka igår! Glad.

I veckan ska jag försöka åka in till Kungstappen, plugga och städa samt besöka min kyrka och en passionsmusikal i Högdalskyrkan. Mycket grejer, fast annat.

Underliga dagar

I onsdags kom Frida. Det var inte så underligt. Mest trevligt faktiskt. Och nu blir det trångt, men mysigt! Jag hade hemstudiedag och var allmänt sunkig. Kokade soppa framåt kvällen, för det var min dag. Och därefter:
ca 20.00 gick jag och la mig, somnade kanske en halvtimme/timme senare.
23.45 smög jag upp, klädde mig varmt och for till Plattan. Var sedan där 01.00-05.00 i sällskap med Matilda och Petrus (och Fredrik och Thinn). Fredrik och Thinn hängde med oss ibland, och var på andra ställen ibland. Skön stämning. Fredrik gick på händer runt en stolpe och sa att man har det ledarskap eller den regering man förtjänar. Thinn tyckte att Fredrik skulle skärpa sig och i stället lyssna på vad vi hade att säga. Jag frös efter en stund supermycket om fötterna (satt still länge) och de sista två timmarna gick/hoppade jag mest omkring tills jag blev seg i kroppen av så mycket ståede och gående. Men fötterna frös inte längre.
05.08 tog jag tunnelbanan hem och gick i säng klockan 06.00
10.30 vaknade jag och gick upp till en ny dag och åkte till skolan till lektionerna som höll på 13.00-16.30 då jag sedan var medansvarig för fikat till teologgruppen gick jag raka vägen till Mellanrummet
17.00 började vår teologgrupp och det var ett mycket nyttigt och intressant ämne: Sexuella trakasserier och övergrepp i kyrklig miljö. Och betoningen låg på barn- och ungdomsverksamheten. Det öppnade verkligen mångas ögon för att sådant här förekommer!

Tips för att skydda barn och ledare (för att utsättas och för att oskyldigt utpekas):
1. Undvik i största möjliga mån att vara ensam med barnen. Vill något barn prata ensamt med dig, gå om möjligt åt sidan i samma rum där de andra finns. Undvika att bestämma en tid senare för enskilt samtal när inga andra finns i närheten.
2. Är du ensam kvar med ett barn och det inte är någon annan ledare som kan följa med i bilen när du skjutsar hem det, ring föräldrarna och berätta läget och att barnet är hemma om 5 min (om det tar så lång tid att köra).
3. Om ni betämmer er för att börja intervjua nya ledare, gör likadant med alla. Begär ni att få se brottsregister, gör det också på de ledare som redan finns i verksamheten.
4. Håll uppsikt över lokaler där barn springer fritt omkring, så att inte obehöriga kommit in i huset.
Jättesvåra frågor att hantera. Våra miljöer måste vara trygga för de barn och unga som kommer till oss!

Idag har jag haft lektioner 9-10.30 och 13-14.30. Däremellan fick jag spela på andakten och äta lite fläskpannkaka.

I helgen kommer mamma och hennes syster Ingrid hit och ska hälsa på ett par barndomsvänner till dem och på mig. De har nog redan kommit till Stockholm ungefär precis nyss.
Så nu ska jag gå och kolla upp när jag ska möta dem!

Och just det: Den tenta jag trodde jag nog hade misslyckats med visade sig vara en källa till mycket glädje. Till min förvåning... ja, uppenbarligen känner jag mig själv och min kunskap synnerligen dåligt!

44 min Jetlag?

En turbulent morgon.
Planerade att vakna 7.00. Det är den tid jag går upp om jag har föreläsningar från 9.00 och räknar med att duscha. De mornarna brukar kännas lite lugnare, eftersom jag då är klädd redan omkring 7.30. Annars går jag upp då och får vara lite mer effektiv.
Men till idag måste jag ha stängt av min väckarklocka (mobilen), för när jag vaknade och såg på klockan var hon 7.44. Och i en slags adrenalinkick hoppade jag ur sängen och hastade in i duchen. (det är lustigt hur effektiv man kan vara... jag hade vunnit mycket tid om jag alltid duschat så snabbt) Sedan var jag tvungen att bre två frallor innan jag kom iväg. Men jag hann faktiskt med den tunnelbana som jag brukar ta (jag har en fyra minuter senare som ett alternativ), och åt min frukost under de åtta minuter som jag satt där.

Efter en sådan hastmorgon mår man alltid lite annorlunda. Och eftersom vi idag har fått hit en utbyteslärare från Filippinerna (som kom i natt och måste lida en extrem Jetlag), så hittade jag ett bra ord som kunde beskriva lite av hur det blir när man liksom försover sig en aning. Även om det kanske inte är riktigt jämförbart...

Jetlag enl. Wikipedia:
"Jetlag är ett fysiologiskt tillstånd orsakat av störningar av dygnsrytmen. Sådana störningar kan orsakas av skiftarbete, resor över tidszoner eller genom förändringar i längden på dagen.

Typiska sympotom för jetlag inkluderar:

• Trötthet
• Förvirring och yrsel
• Illamående och orolig mage
• Huvudvärk
• Sömnlöshet
• Irritabilitet
• Irrationalitet

Man talar om grader av jetlag i form av antal timmar som dygnrytmen förskjutits. Förskjutningen definieras som det minsta antal timmar från den verkliga tiden på dygnet till den upplevda tiden på dygnet. Därför är det maximala antalet timmars jetlag man kan uppleva 12. Störningen i dygnsrytm kan också ske i två riktningar; kroppens dygnsrytm kan ligga före det verkliga dygnet, vilket till exempel sker om man reser från Europa till USA, eller så kan kroppen dygnsrytm ligga efter det verkliga dygnet, vilket sker om man reser i den motsatta riktningen. Det finns ingen entydig statistik om vilken typ av störning som upplevs mest besvärande. Troligen varierar detta mellan individer."

Vi har Reeve Velunta i vår Markuskurs i en månad nu samtidigt med vår ordinarie lärare. Reeve har en blogg där han lägger ut sina tankar kring Markusevangeliet. Jag har inte själv läst igenom det, men han ritar fint och pedagogiskt!

Ja... faktiskt hann jag läsa allt. Och klockan var inte ens 22.
Imorgon börjar alltså en ny kurs: "Jesus och evangelierna" - med fokus på Markusevangeliet, men även lite på Matteus och Lukas. I den språkliga delen kommer vi att jobba med att översätta Markus. Spännade och läskigt. Försök till att i praktik använda det vi ska ha lärt oss fram till nu i det gamla språket. Känns kul!

(dock lite oro öven om i fall att jag måste skriva om tentan...)

Och annat:
När ska jag konkret kunna säga vad jag vill göra med mitt liv?
Jag vill vara målmedveten, men vågar inte bara bestämma mig för något med risk för att det inte ska bli så.
Men livet är spännade. Jag har konkret beslutat att inte plugga på THS i höst. Läskigt och utmanade!
Och så har vi valt en ny styrelse till ETHS på föreningens extra årsmöte som vi hade idag! (Så jag är i praktiken inte med i den längre, men i teorin står styrelsen kvar tills ordinarie årsmötet i höst. Typ. Vet inte hur sånt fungerar.) Men vilken förmån det har varit. (Björn fixade till och med ett intyg till mig! Det var fint!)

Nu ska jag gå och sova!

Vändpunkt?

Någonstans igår så vände det. Plötsligt mådde hela jag bättre. (Själsligen och andligen, fysiskt har det varit bra skrämmande länge nu.) Jag kände till och med glädje över att kasta mig över mina böcker till Markuskursen som börjar imorgon. För en gångs skull har vi fått ut en kursplanering i förskott, vilket innebär att man inte startar en kurs med att ligga efter. Skönt! Nu har jag bara typ 30 sidor kvar att läsa idag, vilket jag tror ska gå bra. Det är nämligen intressant! =)

En konstig julbild...

Och så ska jag spela volleyboll idag. Internt. Wheeee! Visserligen inte så länge, men ändå. Måste ju kompensera att jag inte går till SSIF längre och spelar...

Mmm... hela jag känns faktiskt lättare. Kryptiskt men härligt!
En själslig soluppgång?
Jag skrev ett dagboksinlägg med extremt många metaforer igår (i husets gemensamma, men för utomstående hemliga, dagbok). Det var roligt.

Jag hade svårt att somna igårkväll, så jag gick upp och pluggade en timme. Det har nog aldrig hänt mig förut. Jag kommer dessutom ihåg vad jag har läst. Jag stryker under och skriver lite i kanten. Ambitiös. Ger mig bra självförtorende att ligga i fas. (Visserligen lätt att ligga i fas innan kursen börjat.)

Och sen så känner jag att våren är på väg!! Solen är inte framme, men snön smälter. Därför vill jag beskriva hur jag mår med en mysig vårbild som jag tog på paradisstigen på Öland för två år sedan!
*ler stort och med hela hjärtat*