Bröllop del 3

...eller nummer 4. Välj själv. =)

Först: Jag förärades med det efterlängtade ingridbesöket. Hon kom i onsdagskväll och hjälpte mig stänga, sen var vi i Köpenhamn hela torsdagen (Ingrid hade aldrig varit i Danmark.) Vi tog bilden när vi uttröttade kom hem igen efter en strapatsrik dag. I fredags åkte vi in till Trelleborg och växlade tillbaka våra danska pengar till svenska, och sedan fortsatte Ingrid till Ängelholm och Starby för att hälsa på Mirjam. Mirjam som förövrigt fyllde år igår välkomnade besöket.


Och bröllopet i Örkelljunga var fantastiskt fint! Vigseln var klockan tretton och när vi (jag och min skjuts "Ewa o Gunnar") åkte ifrån festen var klockan säkert över tolv, och då var den inte slut. Det kändes verkligen inte att det hela pågått i nästan 12 timmar, men i bilen hem var jag ändå bra trött. Toastmaster Emil (en av mina fina kusiner) och Toastmaster Per skötte sig utomordentligt bra, och stämningen var på topp nästan hela tiden.
Fredrik och Josefina är numera man och hustru, och jag har fått en styvsvägerska (det ni!).

Tankar i sena timmen

Vi är tre stycken över arton på min arbetsplats. Man tänker att det borde gå. Men så kan inte nån någon helg, en kan ingen helg (hon har ett annat jobb också), och jag kan inte jobba hela tiden. Ibland märker man att man är äldst. "Nej, men du skulle ju kunna..." En för mig vanlig replik numera. Jag tycker inte att det ser så bra ut att sitta och spela på bokningsdatorn, men det är kanske bara jag som tänker så. Jag har andra ögon. Annan rutin. Även om jag inte fixar allt hundraprocentigt märker man att jag haft några år till på mig på något sätt. Och att jag har en annan koppling. Jag älskar Nybostrand. Jag älskar människorna och församlingen som driver det. Och det är ju där jag har vuxit upp. Och fatta vad jag älskar alla roliga möten med gästerna. Inte konstigt om jag vill att allt ska vara bra.

Jag är trött.
Jobbar över en halvtimme, och känner mig nästan ändå lite ofärdig när jag lämnar, och frågas därefter vad det är som tar sådan tid. Lite otacksamt, när jag faktiskt inget hellre vill än sluta i tid. Men jag vill inte lämna en katastrof bakom mig. Svår avvägning. Vissa saker måste göras. Andra borde. Åter andra saker skulle vara en bonus för den som öppnar.

Jag har haft roligt idag ändå.
Jag var nere och badade i kallt vatten tillsammans med min syster. Kanske var det 18 grader, men jag tvivlar på att det var 17 ens. Efter kalla doppet i havet fick vi åter en liten kalldusch när vi kom upp till Nybostrand och hörde att en av våra gäster som kom sent igår kväll inte fått sin nyckel utlagd som han blivit lovad, vilket innebar att han fick ta in på hotell istället, och kom med den räkningen till oss idag. Vi fick ringa runt till lite folk för att känna oss fria i att kompensera honom förlusten. En väldigt pinsam händelse hursomhelst. Jag och Ulli åt hemma hos mamma, och sen fick jag låna hennes bil för att åka och handla frukt och grönsaker till caféet. Det gick bra. Expediten i kassan var rolig.
"Bara nyttigheter"
"Jag jobbar på ett café"
"Ah.... Ska ni göra landgång?"
"Nä, toast"
"Ja, det är ju också gott."
"ja, det är det"
Uttömmande dialog, tycker ni inte? :)

I söndags kom Anders och hälsade på. Det var roligt. Vi cyklade till Smyge och köpte glass.


Och så ska Ingrid komma och hälsa på i nästa vecka. Jag längtar!

Nu vill jag sova.

Du vet att du är lätt utarbetad när...

...du håller på att börja gråta bara för att du råkar skålla dig lite på espressomaskinen när du rengör den. (Någonstans rinner bägaren över.)
...du får svårt att tänka när du pratar med gäster och kunder (kan också sammanblandas med att klockan börjar närma sig stängningstid)
...du glömmer bort hur mycket fint det är på jobbet (igårkväll bara gnällde jag över allt när jag kommit hem)

Jag har insett att det på något sätt inte räcker med en dag ledigt för att kunna återhämta sig, även om det inte är fem dagar tills nästa gång. Och nu jobbar jag imorgon, fast jag äntligen skulle ha haft mina två dagar. Dessutom det sena passet igen. Jag tycker bäst om att jobba då, egentligen, men det blir tyvärr ofta att jag inte lyckas komma ifrån halv elva när det är tänkt. (Idag lämnade jag nog byggnaden fem i elva.) Bra för ekonomin, men dåligt för mig. Och det känns inte så bra att lämna mycket disk kvar i stället, även om den är ren.

Nej, det var egentligen en väldigt bra dag idag. Lugnt, men ändå lite småpyssel att göra. Sen släppte jag hem L efter mindre än fyra timmar. Och det var rätt, men plötsligt hade jag att göra i ett. Ombokningar, nya gäster, oskrivna kvitton (hur gör man då?), extrabäddar, ordna upp dubbelbokningen, hitta någon som kan jobba söndag em (för få av oss som är tillgängliga - hitta någon utifrån...hm.) Härligt men intensivt. Och så blev det en fin kväll, även om vädret verkat smålurigt lite hela dagen.

Fast badvattnet är kallt, vi säljer dåligt med glass, nya rutiner, överflödiga rutiner, kontrollanter och restriktioner. Jag fattar inte hur egenföretagare som driver caféer och restauranger kan hålla allt i huvudet. Jag får bara gång på gång bevisat för mig hur disträ jag är. Börjar på ett ställe, blir avbruten eller avbryter mig själv med något annat jag kommer på, glömmer vad jag var på väg att göra innan jag avbröts, gör något nytt... Och så håller det på. Jag är så glad att jag bara är vice föreståndare... Men jag oroar mig och irriterar mig på att det aldrig kan fungera problemfritt. Men det är ju detta här som är livet.

En av våra sommarkunder frågade mig igår om jag hade mött Gud. Han trodde att han hade gjort det någon gång när han varit i en kyrka, "men jag kan inte kalla mig särskilt troende eller religiös" (kanske inte ordagrant citat). Det var apropå att jag läst teologi... Jag tyckte att det var en så härlig fråga. Tankarna finns ju bland människor ändå.

Det mest spännande imorgon är jag jag samtidigt som jag jobbar ska vara med i kören som ska sjunga på sommarkvällen, "hela kyrkan sjunger". Det ni! Sjunger och får betalt. Eller rymmer från arbetet? Svårt. Men jag är ju ändå där. L får kalla om hon behöver mig. Nu måste jag sova.

Godnatt

Och de två blev ett

En dag för två.
Två som förenas.
Tillsammans med släkt.
Tillsammans med vänner.
Lyckans dag.
I glädje.

Herr och fru.
Inte en maka-lös dag, men dock fantastisk...

Bröllop del 2

Imorgon är det dags.

Igen? Nja, bara nästan. Det är väl ganska lite som talar för att jag skulle bli akut sjuk just imorgon.

Jag är lyrisk. Nästan lycklig. (Vad bra att det inte är jag som ska gifta mig.)
Nu får jag ha klänning. Fixa frisyr. För övrigt hittade jag min lilla efterlysta mascara bakom sängen när jag flyttade den till kyrkan i onsdags.
Det är min fina kusin Susanne som ska bli maka. Hennes Jimmy ska följaktligen bli make. Det blir nog väldans bra det där. Kul!

På jobbet har jag bakat fyra sockerkakor, gått ut med fyra täcken och kuddar till en stuga, tagit emot glass, åkt och handlat tillsammans med Caroline på Maxi.
Det har varit en lugn men fullspäckad dag. Bra med sådana dagar där man hela tiden har något riktigt att göra, men inte så mycket att man blir stressad av det. Jobbade ändå över en halvtimme för att skriva en instruktion.

Nu ska jag gå och förbereda mig lite!

Igår var och var sen borta

Igår lämnade jag Huset. Det ni. Jag tog mitt pick och pack och stack. Möbler och grejer och en hel del kläder for till kyrkan i hyrd lastbil från Statoil och med Emelies hjälp (Tack!). Jag och kläder och andra prylar for till Skåne. Jag insåg hur hemskt dålig jag är på att planera packning. Jag hade fem kollin att släpa hem. Intelligent!? Men det gick faktiskt. Flyttgrejerna ska vi inte tala om. Jag hade säkert kunna reducera ner tio lådor/påsar bara genom att fixa lite fler banankartonger.

Hemresan var ett kapitel för sig. I lastbilen stod radion på och de varnade för att femtio tåg i södra Sverige ställts in. Jag ringde SJ strax över halv fyra (tunnelbanan från Vällingby skulle gå halv fem) och gladde mig över att det bara var fem minuters kö. Tåget 17.20 skulle gå, men enligt min informatör kunde det bli upp till 1 h och 40 minuter föresenat vid ankomsten till Malmö. Väl ombord på tåget ombads alla resenärer som skulle till Linköpng och Norrköping att stiga av eftersom vårt tåg skulle ledas om via katrineholm och jönköpng. Kanske 20 minuter senare fick vi veta att det ändå skulle gå som planerat, men med ersättningsbuss mellan Tranås och Nässjö. Banvallen var bortspolad och rälsen hängde i luften (min eventuellt felaktiga tolkning, men ungefär så sa de). Bussen tog drygt en timme. Sen var vi äntligen på tåget söderut igen. Missade bussen från Malmö som jag skulle ha tagit med 1,5 timmar, men eftersom den bara går 23.15 och 00.15, så var jag nödgad att ta den sista. Var således i Trelleborg strax före 01.00 där jag blev hämtad av min fantastiska pappa (som skulle upp och jobba idag).

Jag ska också jobba idag. Första dagen. Min syster har hoppat in för mig nu på förmiddagen, så jag kunde ta det lite lugnt. Tänkte gå dit nu.
Utanför fönstret vajar träden rejält i vinden.

Glädje och vemod

Så var jag där.
På vägen, i allén.
Jag hade gått där förut, många gånger.
Men idag. Gråten låg nära.
Jag gick i ett uppdrag.
Jag gick för att komma till en plats där jag kunde bli klar.
Biblioteket var nästan tomt.
Jag lämnade in boken jag burit i ett år.
Jag tog bort den sista halvsidan från mitt PM.
Mailade iväg det. Skrev ut.
Gick till Rune och sa: Nu är jag klar.

Men där på vägen. Där sörjde jag att skolans portar inte längre skulle öppnas för mig. Jag har inte längre en tag. Jag kan inte längre komma in på skolan.

När jag vet om jag blir godkänd i kursen jag äntligen blivit klar med, så ska jag kolla om jag kan ta ut en högskoleexamen. Jag blev tipsad om det. Det låter väl fint om inte annat...

Och jag är glad. Glad att mitt ständiga dåliga samvete kan lätta.

Och jag och Ingrid bekymrade oss över en text i den nya "Jubla i Herren 3". Den var inte fel. Absolut inte. Men det var ord som man sjunger i alla andra sånger. Så vi skrev om den. Nu är det mer en översättning i samma stuk liksom. Och vi är glada.

Om framtiden intet nytt

Eller mer... en vacker helg.

I fredags kämpade jag med min rest, och fick ytterligare uppskov. Nu känns det som att jag jobbar på nåder, och vill verkligen bli klar imorgon förmiddag så att jag kan åka till skolan och lämna den.

För varken igår eller idag hade jag så mycket tid till att jobba med den.

Igår gick jag på en vigsel. Det var fantastiskt!
Att träffa flera stycken från min ungdomsledartid (en av "mina" dåvarande tonåringar gifte sig... oj. Hon är ju 21 i år.) gjorde mig helt lycklig.
Ett citat: "När ska du komma hem till Blomstermåla igen?" Sen kom hon på sig själv med att det var ju inte så många som var kvar. Själv flyttar hon efter sommaren. Lilla Elle har tagit studenten. Det ni! Samma sköna tjej. Jag älskar de där människorna. De är nästan lika galna som jag. Eller jag blir mer galen när jag är med dem. Och jag njuter av det.
Sen att se att bruden har hittat hem. Det är vansinnigt vackert.


Sen hängde jag med in till stan med några som jag lärde känna i B-måla och som åkt upp för att vara med om vigseln. Så nu har jag varit i Kaknästornet också. Och ätit jättegott på en mysig italiensk restaurang i Gallerian, Fiore eller något sånt. Och eftersom jag fullständigt missbedömt vädret (det var varmt när jag åkte till bröllopet!) köpte jag mig en tröja på H&M.
Strax före halv åtta var jag i Filadelfiakyrkan på en ordinationsgudstjänst. Det var andra gången samma dag jag var nära att gråta. Det är så stort. Att se hur en nyligen examinerad teologistudent plötsligt får bära titeln pastor. Att de blivit valda, inte bara av Gud (stort nog), utan också av ett helt samfund samt att en församling väntar på dem. Några av dessa nykläckta pastorer har betytt mycket för mig, så jag kände mig så glad tillsammans med dem. Det mer spännande var bara att erkänna att jag inte var på väg åt samma håll. Jag får inte vara i sådana sammanhang. Jag får konstiga längtor. Det får vara så. Jag är tacksam att jag fått vara med på ett litet mantelsömnstygn i deras liv. Mött fantastiska människor. Det är stort.

Idag följde jag med Ingrid, Linnea och Given till gudstjänsten i New Life, eftersom min kyrka har börjat med sommarandakter på söndagskvällar i stället för förmiddagsgudstjänst. Och vem ser jag där om inte allra finaste Lisa. Fick hänga med henne och Hanna (som också dök upp) hela eftermiddagen sen. Tack ni. För att ni är.

Min pastor ringde. Jag har någonstans att bo i höst om jag vill. Ska bara komma på om jag ska vara här först.

Och sen kom jag hem halv åtta bytte om och satt lite med plugg. Ingrid, Linnea och Given spelade lovsång i köket. Sen cyklade jag och handlade strax efter nio, kom tillbaka, åt lite och hängde med de andra samt Linneas syster Stina som liksom från ingenstans bara var här.

Nu ska jag ta en timme och se om jag kan komma lite längre med textbearbetningen. Det är sent. Men jag ska vara effektiv.

Det är mycket nu...

Jag har kört fram och tillbaka med en bil jag lånat från en familj i kyrkan. Till Läkarmissionen och till återvinningsstationen i Lövsta. Både ligger härligt nära, men för långt för att bara släpa.

Nu är det bara lite stora möbler kvar som jag hoppas att Läkarmissionen hinner hämta innan vi flyttat. Två bord, två soffor. Ja.

Jag har också äntligen ringt och meddelat företag om att vi flyttar ut och familjen in, och anmält adressändring. Skriver mig hos mamma i sommar, för jag är ju faktiskt bostadslös.

För övrigt kan jag meddela att min framtid någonstans efter sommaren är som ett tomt blad. Det är spännande, och lite läskigt. Nu måste jag komma på vart jag vill vara i höst, och vad jag vill göra. Jag tror att mamma är den som blev mest besviken över att jag inte ska bli pastor...

Jag har också pratat med mitt sommarjobb och insett att de tänkt att jag skulle börja jobba under tre dagar då jag fortfarande befinner min 65 mil bort. Jag fick också en större befattning än vad jag tänkt mig, och är lite orolig.

Jag har dessutom en vecka på mig att bli klar med min rest från förra vårterminen, annars får jag inte mina poäng... Ska fika lite frukt och macka nu, sedan ska jag köra på.

Dålig timing

Om ni undrar så är jag inte där jag skulle vilja vara just nu. På bröllopsfest på Lövsta Gård i Bro. Klockan 14 var jag inte i S:t Tomaskyrkan i Vällingby på vigsel.

Förklaring?
Strax efter 19 igår började jag må dåligt. 21.20 gick jag och la mig helt utmattad.
Magens innehåll behagade komma upp vid tre tillfällen 22.10, 22.30 och 00.30. Och idag har jag varit lagom utslagen, hungrig, törstig och allmänt tung i huvudet.

(Förstår inte hur människor kan framkalla kräkningar självmant. Man måste verkligen hata sig själv.)

Nu mår jag bättre, men inte helt bra. Jag har ju inte så mycket näring i kroppen som där borde vara. Vågar inte stoppa i mig hur mycket som helst. Och så är jag seg. Men jag är glad att det inte höll på längre inatt.
Ingrid har tagit hand om mig idag och varit i kyrkan och lämnat presenten. Glad.

Jag har inte fått klä upp mig, som jag längtat efter.
Jag fick inte vara med när Cissi och Fredrik blev förenade genom löftena.
Jag får inte vara med nu när detta firas.

Jag överlever, men det hela känns väldigt trist.