Tid och temperatur

Ofta kan man beräkna ungefär hur lång tid någonting tar. Men jag har kommit fram till att när det gäller datorer och spontana långa samtal är det svårare. Det finns visserligen en skillnad. Det är lättare att kontrollera tiden vid samtal.

I förrgår satte jag igång min dator vid tre-fyra tiden på dagen. Syfte: Att ladda upp digitala bilder mot Onoffs hemsida innan deras kampanj med 79 öre/bild vid framkallning av fler än 100 går ut (30 oktober). Det skulle inte vara så krångligt. Jag har gjort det förut med bra resultat på skolans datorer (när de kostade 99 öre/bild). Men det tog hundra år att ladda upp bilderna via Firefox på min dator.

Efter kanske tre timmar hade mindre än hälften laddats upp. Jag försökte en gång till under kvällen.
Vid tolv tiden på natten hade jag ändrat till Internet Explorer och trixat en del och lämnade jag datorn igång och hoppades att bilderna skulle ha laddats färdigt till morgonen... men ack. Jag hade inte räknat med att datorn gick in i vänteläge efter 45 minuter, då endast 70 av 284 bilder laddats in (inte så dåligt). Så när jag startade datorn igen vägrades alla nya bilder tillträde eftersom det avbröts (antar jag).

Klockan var kanske sex på morgonen när jag än en gång startade uppladdningen, ställde om datorns sparfunktion till oändligheten (förutom skärmen på 1 minut), och lämnade datorn åt sitt öde innan jag gav mig av till jobbet.

På eftermiddagen när jag kom hem (vid två-tiden möjligen) så var allt klart!

Mycket frustrationskapande i alla fall. Tid: ca 22 h.

Flera gånger har jag fascinerats över hur länge bussen (179:an) kan stå vid rödljuset som är innan man svänger vänster in i Tensta när man kommer från Rinkebyhållet, när det är rusningstrafik. Helt bisarrt länge. Idag tog jag tiden. Klockan var runt halv fem. Tid: Drygt 8 min.

Ikväll satte vi igång värmen (oljepannan). Vi har väldigt lite olja kvar men vi ska få ny om en vecka och hoppas att vi har så det räcker tills dess.
Temperatur i rummet i vårt rum i källaren: 16,4-16,5 grader C.
Och det var ändå varmast... 15,2 grader på ovanvåningen.
Enorm luftfuktighet i Ingrids rum (allting känns fuktigt), och hon sov med vantar sista natten (ca 16 grader när jag mätte nyss).

Utomhustemperatur idag: tja... 3-5 grader kanske.

Och... en storm ska visst vara i antågande.

Rörigheter

Bla bla bla... kom du enkelhet, kom!!!
Kära nån.
Ja, här är det lungt.
Bra, alltså.
Skönt att det inte går några svallvågor i hjärtat.
Häpp. Jobbigt bara att gamla luftslott skapar visst kaos, även om man vet att de inte är där längre.
Att man är fri från föreställningar.
Blir generad, och generas av att jag reagerar som jag gör. Dåligt. Hur i hela världen kan man mötas normalt? Ok. Konsten att göra bort sig.
Inte nu. Inte idag. Då. Innan. Just nu fullt medveten om vad jag håller på med. (?)

Var på THS idag o lånade om en bok.
Mötte någon. Det var mest det.

Och en annan, mindre komplicerat. (Som förvisso brutit nåt ben vid handen.)

Sen mötte jag Josefine och Emelie. Det var bra. Mycket bra.

Insåg idag också att det verkar finnas en viss tendens i min krets att finna manskap utsocknes. Vad är det där med Örebro? (Eller Uppsala eller Västerås?)
Finns det inga män i Stockholm?
(Känn dig icke glömd, Eme, jag försöker bara skapa en poäng.)

Nej, det bekymrar mig inte så mycket. Inte just nu.

Varför ska det vara så svårt med relationer?

thoughts inspiried of EoC-blog, home conversations and others

Och vidare... Skapade en mat idag som många nog skulle gilla (typ potatisgratäng med strimlad kassler i). Jag kan förstå att man kommer att göra det. Men jag ångrar ändå att jag hade lite purjolök i. För idag äter jag ensam. (Ganska skönt, för då kan jag blogga samtidigt.)

Eva sa adjö (ska till varmare breddgrader). Jessica ringde. Ellie jobbar. Ingrid dansar. Mirjam...?

Det är nåd att få bo såhär!

Titta bara:

Och nu har förkylningen nalkats mig. Man glömmer vad den gör med en. Trots mitt vitlöksförsök igår kom jag alltså inte undan. Kroppen är stel och huvudet lite tyngre än vanligt. Det är kallt i huset. Det sistnämnda har dock inte med mitt tillstånd att göra. Då är det härligt att rosorna blommar (se husblogg).

Irrande på känd plats?

Jag gick vilse vid Fridhemsplan idag när jag sökte efter en uttagsautomat och fick som en liten bonus en kändisskådning. Jag mötte vad jag uppfattade var Vanna Rosenberg instoppandes en snus på trottoaren. Jag hittade ingen automat. Jag hittade en kvinna som kunde berätta för mig hur man kom till tunnelbanan i stället. Det var trevligt. (Försöke anfalla någon som inte såg ut att vara i alltför stressigt tillstånd.)

Fick min femte blodgivarebägare idag. Det känns bra. Jag har numera fyra hela.

Gick och tittade på servisserien som den tillhör, men insåg att det kostar en del om man vill köpa assietter eller något sådant till. Klarar mig nog med bägarna.

Och samtidigt på andra sidan jorden...

Jag läste just Elisabets senaste inlägg på hennes och Christians blogg och uppväcktes av minnen från i våras. När jag lyfte min blick möttes den av en himmel i brand. Hämtade jag kameran? Svar: ja. Dock svårt att fånga färgerna. Lita mest på första bilden.

Vi dansade, jag och mamma

Vi var på "Sånger för livets" efterfest och det var dans. Fatta vilket dansgolv. Superbra stämning, och kul åldersblandning (typ 13-75 år). Och mamma dansade. Det har jag aldrig varit med om tidigare. Fatta vad kul!

Och tidigare... samtal om alkohol i kyrka och samhälle i min kyrka. Intressant och aktuellt. Kändes viktigt.

Och nu ska mamma och jag sova.

Godnatt!

Tyg var det här!

Köpte världens kanske finaste tyg idag på Läkarmissionen för 5 kr (!).
Att det var så fint hade jag inte tyckt för kanske två år sedan.

Ett universaltyg till fondvägg, eller varför inte som insyningsskydd i ett fönster? Eller helt enkelt bara lägga på ett litet bord som prydnad (ej som duk för ack för fläckar). Men att sy i? Nej. Det är för tunt för en som är ovan, och med risk att förstöra dess mångfasetterade egenskaper.

Beskåda skönheten!



Och närmare...



Och som bonus mina kuddar.

Att välja sina strider

Jag förlorade mot ett barn igår. Det hade övertaget över mig, och jag stod fullständigt rådvill.
På vägen hem började jag nästan gråta i min inkompetens. "Får man inte respekt, så kan de knäcka dig..." har det sagts mig. Men hur? En fyra-femåring är inte ond. Det finns bara så mycket vilja och envishet. Vilja och envishet är bra. Hur ska man kunna odla det, och samtidigt kunna påvisa att det finns en poäng med att lyda?

Hjälp, barnuppfostran, alltså. En hel vetenskap. Uppenbarligen. Jo, det var ju också fredag igår (märks ibland både bland personal och barn). Och en jättebra PETRUS kom i lådan.

När man inte får vara sjuk

Jag jobbade 37,5 h förra veckan och kommer att ha jobbat 38,5 h den här. Om jag inte insjuknar imorgon vill säga. Det är det här med att vara timvikarie...

Kände svagt av halsen på ett annorlunda sätt vid lunchen på dagis, och oroade mig över sjukdom. Man får ju ingen ersättning om det visar sig att man inte kan jobba när de kallar.

Men jag sysslar med något mycket obehagligt just nu som sägs göra susen. Jag visste inte att vitlök var så starkt, liksom. Fyra ganska små klyftor på ett rostat bröd med smör och trocomare ger en ganska obehaglig upplevelse. Nära kväljning. Jag menar... egentligen ogillar jag ju lök i de flesta former, i alla fall att äta rakt upp och ner. Tycker dock att vitlök i lagom mängd (och kanske tillagat) är okej. Men... ja.... detta var inte så trevligt. Försöker mildra det med en stor morot och en liten mugg varm mjölk med honung. Värsta kuren. Kanske det som gör det verksamt, eller nåt.

I övrigt direkt lycklig över mina fyra kuddfodral, även om de inte var helt praktiska. Lite för stora (med kuddar i). Och inte helt klockrent, men ändå. Kommer kanske en bild upp så småningom. Lisa, du skulle vara stolt över mig!

Att vara eller inte vara...trött

Ni anar inte. Igår morse klockan 07.30 låg jag och sov så stilla i min säng med den icke särskilt uppmuntrande illusionen att jag bara skulle jobba fyra timmar denna vecka nu på fredag. Klockan 07.40 ringde de från Pärlan och frågade om jag kunde jobba 9-16.30 igår och 8-17 idag. Visst, sa jag! Och idag gav de mig 7.30-15 till imorgon. Som det ser ut nu kommer jag alltså bara "vara ledig" torsdag. Jag vill inte hoppas att jag får jobba då. För jag får ju komma för att en annan är sjuk. Den enes nöd, den andres bröd, eller hur det nu är. Skum situation att jag på ett sätt måste glädja mig över att någon är sjuk. Fast jag försöker att inte se det så.

Hur som helst förvånar det mig att barnen inte tar musten ur mig. Jag är inte särskilt slutkörd när jag kommer hem. Kan ju bero på att jag inte jobbat så mycket ändå, eller att jag försöker gå upp när jag är inne i rätt del i sömncykeln eller nåt. Är jag vråltrött när jag vaknar ställer jag om larmet till en kvart eller tjugo minuter längre fram och vaknar på lite rättare sida. Det har faktiskt fungerat! Vaknar jag dödstrött har det en tendens att hänga kvar hela dagen.
Eller så är det bara nåd. Gillar den förklaringen bäst!

Det finns en del lite svåra grejer med jobbet. Eftersom jag inte har så mycket vana att jobba med barn, så krävs det att jag nästan hela tiden måste instrueras, och det håller på att knäcka mitt självförtroende (mycket att tänka på, och så har jag svårt att ha koll på flera håll vilket man borde kunna på ett dagis...). Kan ju bero på dagsform också, men jag mår ju annars väldigt bra och trivs med barnen och personalen och så.