Sömnlöshetens bistra skugga

Jag gick och la mig någorlunda i tid i går kväll, tyckte jag. Vid ett-tiden på natten. Men i det lite svettiga (dock inte outhärdliga) klimatet som rådde i rummet och med diverse djur surrande i öronen som smitit in genom det vidöppna fönstret när jag suttit vid datorn snurrade mången tanke och annat av samma slag. Hur kommer det att bli? Kommer någon verkligen våga gå med på att dela rum med en fullständig främling? Det är bisarrt. Jag menar jag förstår verkligen. Jag tycker själv att det är läskigt. Hur som helst så snurrade tankarna, och värmepannan (?) och myggornas surrande i takt. Det blev en lång sång, och en lampa tändes vid tre tillfällen. Vid tredje tillfället skrevs minnesanteckningar upp för att avlasta hjärnan. Då var klockan över fyra. Kanske hade hon hunnit bli över fem innan jag somnade. Och så skulle jag gå upp 7.30 var tanken, för att kunna gå bort till mamma och lämna över ett paraply jag råkat få med mig. Hon, hennes syster och svåger skulle ha åkt norrut vid åtta, nämligen. Jag vaknade (? hade jag somnat?) nog i tid av telefonens alarmsignal, men tänkte slumra lite mer, och vaknade fem i halv nio och ringde mamma med detsamma. Hon muttrade något om att de skulle ha åkt redan om hon hade fått tag i paraplyet när jag med en lättad suck konstaterat att hon fortfarande var hemma. Häpp.

Jag jobbade 15-21 idag. Det fungerade. Jag fungerade nästan. Halvfart kanske. Komma in i jobbet igen efter mer än en veckas avhållsamhet, och med en sådan botten. Jag kände mig inte jättetrevlig, och jag var aningen mer lättretad, trots att jag nog lyckades tygla det. Men nu är hela jag ett disigt moln på sin väg över en ocean. In i sömnens dimma. Vacker på sitt sätt. Skrämmande på ett annat. Jag menar, vart tar tiden man sover bort vägen? Har ni tänkt på det? Man somnar, så vaknar man nästan direkt igen känns det som, och så har det gått åtta timmar. Och ingen kan egentligen säga vad som hände. Någon slags oskyldig bekymmerslöshet.
Och det är väl det jag missade senast jag skulle återhämta hjärnkontoret.

Förlåt mig min rörighet. Men gröten i huvudet ger mig många fina metaforer. Och fria associationer. Lite stress i magen månne?

Nu längtar mina tänder efter tandkräm, och när jag har släkt ljuset i sovrummet ska jag dra upp rullgardinen så luften kan friska upp lokalen utan att spotlightpanelen i taket blir ett tillhåll för diverse småkryp. Sen kanske det stora krypet kan sova. Sova sova sova. I ljuset av det som tänder våra hjärtan när mörkret vill täcka oss. Mitt täcke är tunt. Bra att inte Gud är det.

"Ingenting går upp mot Furuboda...

...här i Skåne är det toppen tycker jag..."

Nu är lägret avslutat. Hemma igen. Möttes av västa släktträffen.
1. Blev hämtad av min kusin (1), hennes man och deras son på Furuboda.
2. På mammas garageuppfart stod en inte helt bekant bil förutom den lite mer bekanta. Mammas äldsta syster och hennes man bor hos mamma nu i dagarna, men även mammas nästa yngsta syster och hennes man, min kusin (2) och min morfar och mormor dök plötsligt upp i tumultet (den mindre kända bilen). De hade ätit middag hos mamma.
3. Och just när vimmel och kramkalas var som bäst dök mammas yngsta syster, hennes man och min kusin (3 syster till 1) upp i en ännu mer bekant bil.

Väldigt trevligt!

Lägret har gjort mig mycket gott. Det krävdes en tids inkörning, men sedan... lite svårt att lämna. "Det finns så många sköna människor"...!

Många sånger har satt sig som smäckar i hjärnbalken. Hm... ("Zlaaatan, jag sa Zlaaaatan")

Vad är det jag älskar så mycket? Svårt att identifiera... (nu är jag trött och råkar kanske flumma till mig lite...)

Och det finns massor med sätt att lägga in bilder från digitalkameror till datorer. På grund av en liten miss råkade jag få med mig en kortläsare/hårddisk från pappa, trots att han hittat en lämplig usb-kabel. Denne extrapackning var till mycket stor hjälp. Väldigt bra att jag glömde lägga ur den ur väskan. Och oxå kabeln behövdes! Med mycket knep och trixande lyckades faktiskt de flesta bilderna komma in i datorerna. Fick byta dator ett par gånger för olika sätt funkade olika bra på olika datorer... Skumma saker, de där.

Några bildminnen dyker upp i dagarna, men nu ska jag gå och lägga mig. Trött.

Solskensläger på Furuboda

Jag är volontär. Det låter väl bra? Har inte helt koll på allt som jag ska göra än, men det verkar finnas tillräckligt att göra när det väl kommer igång. Ska hjälpa till att få ordning på bilderna från förra veckans läger, och försöka fånga alla deltagarna under deras aktiviteter i morgon förmiddag på bild. Och så ska jag vara badvakt. Det har jag aldrig varit förut. Så jag kommer att befinna mig i simhallen på kvällarna, och fredag eftermiddag (tror att det var så). Och det är sol ute, och deltagarna börjar droppa in. Här är våldsamt vackert. Och ännu så länge en lugn stämning, men det blir nog mycket liv och aktivitet när alla kommit. Roligt! Många hus. Ännu så länge hittar jag inte helt, men det finns kartor... det är bra.

Med hopp om en livfull vecka!

Huset blir kvar

Läs bakgrund till titel på husbloggen!

Bada bada bada (i havet). Jobba jobba jobba (på Nybostrand). Fundera fundera fundera (kring hösten och jobb? och allt - läs huset). Och en massa sol och värme! Det är en del nu. Uppmärksamma gärna att ordet plugga nämns först nu. Det har jag nämligen inte gjort senaste veckan. Trots att jag borde. Men vädret har inte tillåtit detta. Inte heller mitt jobb.

I veckan ska jag:
Jobba.
Träffa en liten (men stor) vän från Blomstermåla.
Ta mig till Furuboda.
Och någonstans förhoppningsvis bada eller sola lite (sola gör jag endast försiktigt bör tilläggas eftersom jag finnes bland dem som inte bör leka för mycket med solen). Men bada gör jag gärna nu när det varit så fint och varmt. (Vi fick aldrig hit någon algblomning.)

Ja, vänner. Dax att sova nu. Eller läsa lite, sen sova.

Godnatt!

Tobias

Inte i Stockholm...

Somriga vägar att cykla på. Jag skulle hämta ut ett paket i en ICA-affär. Jag gissade att den skulle stänga vid åtta, så ca kvart i var jag där... 8.30-18.00 mån-fre, 10-16.00 lör, sön stängt. Just det. Så var det ja. Men glatt cyklar jag en annan väg hem. Och så luktar det vete, fläder, gran (fanns två vid vägen), vallmo och ja, sommar. Och så är allt nästan tyst. Vetefält, sockerbetor och raps. Bitska hundskall långt bortifrån blandas med glada fågelkvitter. Då och då en bil eller motorcykel. Vindkraftverk och milslång horisont. Och så havet...

Okej. Jag njöt av att vara i Skåne. Eller i alla fall av att vara på Söderslätt. Ibland vill man fånga en känsla. Oftast går det inte... Välkomna hit!

Beroende

Det är kvalité att möta Tobias.

Han kan inte äta själv.
Han kan inte gå själv.
Han kan inte prata.

Men...
Han kan äta mycket äppelgröt ur sin grodtallrik (av det som inte hamnar i grodhaklappen) när han får hjälp.
Han kan knipa hårt i det han får tag i, och går gärna omkring på vingliga ben om man håller honom i armarna.
Han kan få fram många olika läten, och gör det ofta. Och så tuggar han på det mesta han får tag på med sina två små tänder.

Han är en liten människa. Beroende. Lär sig nya saker. Skrattar med hela ansiktet. Nära till skratt, nära till bekymmersam suck: "Ni förstår ju inte vad jag menar". Fascinerande. Intensivt. Min kusin är en bra mamma. Jag hejar på henne!

Hade jag haft möjlighet skulle jag ha lagt in en alldeles underbar bild, men jag måste nog vara hemma hos pappa för att kunna lägga över bilderna från min kamera. (Min kortläsare stannade hemma.) Det får bli i ett senare inlägg.

Och sen... Jag känner mig lite tom igen. Längtar efter helhet. Längtar.
Så lätt att komma in i gamla mönster när man kommer hem.
Speciellt när man inte har fasta, goda rutiner. *suck* Jesus, behöver dig!

Fotboll?

(Jag skrev det här igår, ouppkopplad, därför något inaktuellt... )

Fotboll är en intressant företeelse.

Jag ser min först VM-match idag. Sve-Eng uppenbarligen. Jag fattar inte hur de kan ha sån kondition, hur de kan läsa av spelet. Nej, jag fattar inte. Jag är inte överväldigande intresserad (eftersom jag samtidigt sitter här). Men det... (oj... kvittering 2-2!) ...är ju kul när/om det går bra för Sverige. Edman, Mellberg, Larsson. (Jag räknar bara upp spelare för att det är roligt.) Men Henke är ju bra har jag hört. =) Allbäck ska visst ha spelat bra, säger dom. Jag tycker att Lucic sköter sig väl. Och Paraguay 2-0 mot Trinidad and Tobago är visst oxå bra för oss.
En amatörtittare referarar proffskommentatorerna... typ.

Ja, nu var det då klart: "Två-två är ett minne för livet"

"Poletten rann ner i pausen" (sedan när började poletter rinna?)

Vilken grej... Stort, upphausat, men okej... jag tycker också att det är kul att Sverige går vidare.

"Svenskarna var livsfarliga i de fasta situationerna"

Vart kommer Ljungberg från? Kan inte lokalisera hans dialekt... Halland? Småland?
Kommentatorerna gillade matchen, så det var nog en bra sådan.
De klagar lite på Isaksson, dock. Tråkigt. Han är trelleborgare. Bara därför gillar jag honom. Någon slags bisarr patriotism. =)

Försöker kanske försvara något, jag känner på att jag håller på att förlora. Jag känner mig mer och mer distanserad gentemot skånskan jag möter på vägen hem (sthlm-trbg). Hör jag hit? Men man anpassar sig fort. Snart pratar jag som alla andra, eller åtminstone mer som jag gjorde förr. Och då gör det inget. Behöver nog bara en inkörningsperiod. Men märker också att för varje gång jag kommer "hem", blir jag mer och mer gäst. Det känns inte som ett stort problem, och det ska nog vara så, men lite underlig känsla. Jag håller kanske på att bli lite mer vuxen? Men var hör jag då hemma? Ja, rent geografiskt, då förstås. Kanske kommer jag ha en liten kris i sommar. Det är i sin ordning. Men vart ska jag göra av mina grejer? Jag skulle vilja ha dem samlade på ett ställe. I ett hem som jag vet är mitt. Stabilare än ett eller två år. Men var och hur?

Min farmor och farfar är gamla. Och mormor och morfar också (inte lika påtagligt just nu). Och alla omkring mig blir äldre. Om dryga halvåret är jag 25. Okej. Nu har jag kanske identifierat vilken kris jag är på väg in i. Ålders-vuxen-bryta-sig-loss-tillhörighets-kris. Det är väl tänkt att man ska veta vem man är snart. Det känns okej. Jag tror att det kommer att lösa sig. Jag är inte rädd. Inte nu i alla fall.

Ute på uppdrag!

Det känns som jag är mitt i ett dataspel på cykel. Roligt! Jag är på min längre anhalt på min Quest.
THS. Hade dock glömt att ta med min Hemtenta. (Eftersom jag inte kom på det när jag skrev lappen igår.) Den är inmailad, men en papperskopia ska läggas i lärarfacket också.

UPPDRAGEN:
1. Cyklade till Glassnabben i Vällingby för att betala glasskivan till hyresvärdarnas bord. Det var ingen där så jag ringde numret som stod på brevlådan. Kom till huvudkontoret i Nacka, fick numret till den lokale glasmästaren. Ringde honom, som visst oxå var i Nacka. han kände till vår adress men sa något om att ingen ville kännas vid att de varit hemma hos oss och lämnat glasskivan och undrade om det var säkert att det var de som gjort det. Det var jag, så han ska hem till oss i eftermiddag och hämta pengarna, vilket innebar att jag fick cykla hem igen och lämna dem till Ellie.
2. Cyklade till Vällingby centrum. Skulle till posten och lägga på två brev. Solursgången var avstängd så jag fick gå en lång omväg över dataspelsramperna över kratern vid Ångermannavägen. Uppdaget avklarat ganska smidigt förutom tidsförlusten på grund av gångsträckan.
När jag cyklade vidare och kom till backen upp mot Ängby hoppade kedjan av, och jag tänkte inte på att ta upp en servett först. Jag fick i alla fall på kedjan, och med mycket skitiga händer fortsatte jag upp mot Ängby centrum. Dä försökte jag få hjälp av en lite pojke att hälla vatten från min vattenflaska på händerna (för att inte kladda ner väskan), men hans pappa kom ut ur kemtvätten och sa att jag fick låna handfatet hos honom. Jättebra! Jag satte pojken på att vakta min olåsta cykel och väskan jag var tvungen att lämna. Det gick bra.
3. THS. Här ska jag låna om och kopiera sidor i en bok till mitt PM (För att slippa ta med mig världens tjockaste bok till Trelleborg i morgon.), hämta Ellies hemtentor, och egentligen (vilket nu inte blev av) skriva ut min hemtenta. Typiskt. Visste att jag skulle glömma något.
Förhoppningsvis kan jag handla ngn frukt på Brommaplan.
4. Lämna en nyckel i Bromsten.

Så, det var allt på min lapp. Jag hoppas vara hemma innan Ellie och hennes syster Maria lämnar huset vid fyra för sommar i Sandviken.

Nu ska jag gå och göra mina THS-uppdrag!
Nästa gång jag skriver är jag nog i Trelleborg! (Åker imorgon bitti.)

Stockholm:
Trevlig sommar du stad i norr (söder för många),
Vi ses i augusti!

Älskade sak

Ja, jag måste erkänna en sak. Jag gick till läkarmissionen idag. Det var sommarfest med 50 % på allt. Härmodagen spanade jag in den. En liten vacker sak. Och då tänkte jag "Åh... den skulle nog passa ihop med mitt skåp-hylla-skrivbord." Men så tänkte jag att jag skulle köpa den idag om den var kvar. Jag tittade inte efter priset. Men idag när jag såg henne (jag tror att det är en tjej), så blev jag osäker... Hon hade ju en liten skavank här och där. Betalade ändå 80 kr för henne, köpte en solstol (25 kr) och ett par gardiner (25 kr) och traskade hem. Och plötsligt så älskade jag henne! (Jag tror att hon passar med mitt vardagsrumsbord och min soffa som står i köket oxå) Visst är hon fin med min konstiga lampa? (den har en alldeles egen historia...) Bara för att visa tar jag med mitt skrivbord... Lite stökigt, hemtenta. (Numera lite mer städat.)

Ja, roligt!