Och så har jag av särskild anledning försökt återknyta till min

lerskärva. Den var viktig för mig för ett tag sedan, då jag behövde bejaka

min brustenhet. Ungefär så. Kanske ska jag lägga in lite tankar utifrån

den här... Eller inte. Kan den hjälpa mig med mitt fokus, så är mycket vunnet.

Läget är inte likadant nu som då, men behovet av att söka mig intill

källan är liksom alltid stort.

Fäst dina ögon på Jesus. Se in i verkligheten själv.

Alla ting runt omkring smälter bort som snö,

i ljuset av hans ära och makt.

Äpplen och predikanter

Häpp... råkade skrämma killen (vikarien) i kafét nyss. Och jag som tyckte att han borde ha vaknat till ur tidningen redan när jag skuttade fram till disken. Men vid orden "ett äpple, tack" hoppade han till ordentligt. Leder till lite spexig stämning. Trevligt!

Passande nog ligger just detta äpple på

min läxbok i grekiska som jag satt med på "jullovet".

Dagens äpple var inte riktigt lika fint. Men gott!

Predikan idag var bra. Det är alltid roligt att höra de man inte hört förut. Ibland känns det mer rätt än annars. Detta kändes lovande. Kul!

Appropå predikan så var det en man i min bönegrupp som predikade i gudstjänsten igår fm. Det är trevligt när lite olika röster får komma fram. Hans predikosätt var så klart annorlunda än vår pastors. Det tror jag är bra! Man lär sig lyssna bättre om det är lite olika. Jag uppskattar i och för sig pastorns predikningar också, men ändå... =)

Jag var på en konsert tillsammans med Lisa, B och ett par vänner till (och halva frikyrkosverige enligt lagom pålitliga källor) igår kväll på Södra Teatern. Det var Loney, Dear som spelade (DN-recension). Jag som inte hört dem förut blev positivt överraskad. Kul! Köpte två skivor. Och på tunnelbaneperrongen när vi skulle hem mötte vi en massa tempusfolk innan jag, Lisa och B rusade iväg för att ta ett tåg som skulle stanna i Alvik. Folktrötta?

Ryktesvägen har jag hört att Lisas predikan igår var något utöver det vanliga. Tråkigt att missa, men jättekul att höra att det gått så bra!

Och nämna Tre kronors OS-guld bör jag gör, och gör härmed detta.

Söta barn och annat folk

Satt och pysslade med mina bilder på datorn till sena natten igår kväll. Så nu har jag lite fler bilder på mitt usb-minne att välja bland till bloggen. Roligt!

Hittade bland annat bilderna från min kusins sons dop den 5 februari. Han är jättefin!

B's systerdöttrar (och syster) åker hem idag. Tråkigt. Det var jättemysigt att ha dem här. Så söta! Jag träffar inte barn så ofta, så det är roligt att få möta och lära sig lite. Man glömmer liksom hur barn fungerar mellan varven. (Jag hoppas att jag kan få vara med lite när lillkillen här ovan växer upp!)

Det är så häftigt med människor!
Och så svårt och så fint och så... mystiskt mysigt och förvirrande rörigt!
Varför reagerar man som man gör? (Lättare att tala i tredje person... menar ju "jag") Och sång. Svårt och roligt. Måste vara modig. Annars kan man ju inte bli hjälpt. Hm.

Senaste rapporten från axelfronten:
Känns mycket bättre idag!
(Tack, Gud!)

Det blir alltid värre...

Min axel är inte bättre. Den är lite halvt ur funktion.
Gick till Vårdcentralen igår och möttes av skylten "Vi tar endast emot tidsbeställningar via telefon" och fick snällt traska hem. Blev inte av att jag ringde då. Det var kväll. Borde ringa idag.

Har skickat iväg ett mail idag med viktigt innehåll (till våra hyresvärdar om uppsägning om ifall de kommer hem till sommaren). Det vet vi nämligen inte än, och vill inte betala hyra i juni om de ändå kommer hem. Svårt att formulera sådant på ett någorlunda vettigt sätt. Jag tror att det blev bra.

Vi hade en sådan där trevligt kväll igår. Avslappnat häng och lite bus med barn. (Sjunga "Pippi Låmstrump - tje hopp tjo hej" fem gånger i rad bl.a.) Och när de sov gick jag och Elisabet (B som i Bettan som hon inte vill bli kallad egentligen) till Vällingby och köpte godis för 43 kr till fem tappra mysare i form av Lisa, Emelie, Ninni (B's syster), B och jag. Gott!

Ska jag plugga Systematisk Teologi nu, eller ringa VC? Blir nog ST.

Denna underliga kropp

I en sällsam stund igår kväll skrev jag ett litet löfte i vår gemensamma dagbok hemma. Jag kommer redan att bryta det. Jag lovade att inte klaga över min axel. Har dock inte gjort det alltför mycket, men det känns så onödigt, för den blir ju inte bättre av det.

Min axel bekymrar mig...
Jag måste nog till och med säga att den irriterar mig något.
Av någon outgrundlig anledning så brukar den få för sig att skutta ur led vid särskilt utvalda tillfällen. (Att jag skulle röra mig på något alldeles särskilt våldsamt sätt vid dessa tillfällen, vägrar jag tro på.) När så detta ändå händer, brukar den hitta sin plats efter ett par mindre behagliga sekunder. Därefter kan jag vänta mig viss smärta i axelpartiet i ungefär en veckas tid (bara en gissning, då det händer absolut max 6 ggr per år). Inga outhärdliga plågor direkt, men lite otrevliga.

Nu är det så att jag senast i förrgår trodde att axeln var någorlunda i form igen (det hade gått en vecka, och det gjorde faktiskt inte ont). Men igår, utan förvarning, och utan att den på något sätt haft sitt lilla äventyr utanför sin bestämda plats, började den kännas av igen. Och idag känns det som om axeln precis har hoppat ur led (vilket den ju inte gjort)... Gillar inte.
Problem med rörligheten i leden och jag är ändå bara 24. Är ju inte så farligt (hoppas jag i alla fall), men otrevligt och leder till viss begränsning. Gläder mig ändå över att det är min vänstra axel, då jag råkar vara högerhänt...

Motiv?

Vad har jag för motiv? Nånstans där är jag nu. På flera plan. Tveksamt om jag kommer på svaren. Kanske vill jag bara inte inse dem, för att undvika behöva erkänna. Jag vet inte. Kanske är det så.

Och egenligen, min helg:

Jag håller fast vid att 179:an kanske är världens bästa busslinje. Jag brukar säga det. Man kommer till en massa bra ställen, och man kommer nästan ända hem.

Roligt när fem av sex möjliga följer med. Blir liksom en grej. En husgrej.

Vi var i Rinkeby i lördagskväll på nån slags fest. Den hade flera olika motiv: två födelsedagar, ett avsked och ett inflytt. På tre personer. Det gick ihop. Vi var många på ganska liten yta. Stelt i början (känner typ alltid så när det är många jag endast känner till namn och yttre), men väldigt trevligt när man börjar förstå strukturerna. Väldigt vackert avslut med bön och lovsång. Roligt när fester mynnar ut i tillbedjan... Hur bra som helst! Josbuffé och pastasallad.

Och en söndag där min tankspriddhet bekräftades. Känns ju tryggt på något underligt vis.
Hade glömt att vi skulle ha årsmöte i församlingen efter gudstjänsten, och hade därför inte min kalender med mig. När jag sedan var på väg hem vid närmare halv fyra glömde jag först mina papper, men kom på det innan jag hunnit vandra alltför långt. På dessa papper (årsmöteshandlingarna) stod de datum jag skulle komma ihåg. Men det gick ju bra. Är numera UR-repr. i FR, och FR's repr. i UR. Är det det som kallas dubbelansluten?
Hann i princip bara äta innan det bar av till Hässelby igen. Tycker så mycket om min bönegrupp! Värdefullt.

En annan buss, från en annan resa, längs en annan väg, och en annan årstid...

Och sedan? Ja... jag letar en psalmbok. Börja tänka predikan.

Råkar sätta mig här. På väg. Nu. Ser fram emot att komma hem.

(ja, till mitt världsliga hem, just nu... mat...) Men först: Predikan. (?)

Total snurr

Försökte hitta en normalt fungerande dator i skolan, vilket var totalt omöjligt.

Eftersom de tre som brukar fungera givetvis var upptagna.

Mac:arna förstår jag mig inte på: det verkar som att det är någon slags komplott inbyggt i systemet när tagenterna inte motsvarar vad de lovar. Vad är grejen?!
Känns hur som helst ypperligt underligt att under 40 minuter (då jag såklart i stället borde ha suttit med grekiskan) leta efter en dator att blogga på. Jag rekommenderar dessutom ingen macägare att besöka min blogg. Ingenting hamnar rätt. (Är det något jag har gjort, eller varför skulle detta problem bara röra min?)

Men nu... nu ska jag gå och plugga in grekiska räkneord och översätta lite meningar. Säkert nyttigt både för kropp och själ. (?) Eller i alla fall för mina kunskaper i ämnet. Glad om jag är klar innan 14.30. Min matdag idag => måste hem.

Konsten att starta en blogg

Sjukt... Är jag då här, nu?

Blev längtan för stor?
Föll jag för påtryckningarna?

Eller är det bara så att tiden är inne för mig nu.
Trots att jag inte har så mycket tid. Inte för att jag är särskilt viktig, eller för att jag skulle känna mig stolt över att vara en mycket upptagen människa. Det är jag inte. Jag är bara inte så bra på att förvalta den tid som är mig given.

Kanske kommer detta gå ändå. Jag vill ju.

Det räcker långt.