Sjukt... Är jag då här, nu?
Blev längtan för stor?
Föll jag för påtryckningarna?
Eller är det bara så att tiden är inne för mig nu.
Trots att jag inte har så mycket tid. Inte för att jag är särskilt viktig, eller för att jag skulle känna mig stolt över att vara en mycket upptagen människa. Det är jag inte. Jag är bara inte så bra på att förvalta den tid som är mig given.
Kanske kommer detta gå ändå. Jag vill ju.
Det räcker långt.
4 kommentarer:
Åh, Katarina! Du är så mycket du! Härligt att se dig här! Kom gärna hit nån dag! Eller så kommer jag till dig. Måste ske nästa vecka... must must. Kram!
Jag blir glad i magen och gåshudad av att det blivit av i alla fall :)
Du kan!
Och du är visst viktig, så det så!
Putte! Strålande att du också bloggar! Instämmer med M också: du är visst viktig, så det så! Viktigt för Gud, viktigt för människor runt omkring dig. Ser fram emot att läsa det du delar med oss. Kram! H
Ni är så fina, och jag uppskattar så att ha er i min närhet. Tack! Vill undvika "jag-är-jämnt-upptagen-och-är-därför-en-väldigt-viktig-person"-jargongen. Vårt värde är större än så. *ler*
Skicka en kommentar