När dagen känns som två...

Det var en så konstig dag igår.
Den var så lång.
Jag var så hungrig på kvällen att jag inte kunde äta.

Idag har varit annorlunda... men jag blev riktigt trött på det där med barn som är på väg att bli blöjfria. Kändes som lite väl många incidenter idag. Tre gånger fick jag torka golvet. *suck*
Har dessutom känt mig lagom inkompetent.
Och så sitter jag och försöker anmäla mig till förskollärarutbildningen. Men är nästan säker på att jag inte vill. Skit också. Vad ska jag mer anmäla mig till? Känns som att jag inte har någon stolthet kvar snart. Känns ok. Är säkert nyttigt. Men jag är lite ledsen. Av olika saker. Framtid. Samtid. Livet. Men mycket är bra också, så oroa er inte för mig. Det är inte så illa som jag får det att låta.
Jag gjorde ett test på arbetsförmedlingens hemsida, och så tittade jag lite på vad som föreslogs på de områden där jag fick lite högre intressekvot (eller vad man ska kalla det). Och så tyckte jag att översättare lät jättespännande, men insåg sedan att jag inte har den språkbegåvning som krävs. Det verkar dessutom vara ett ganska osäkert yrke. Hm. Ja. Nej. Jag får se om jag i stundens hetta spexar till det och söker någon mer utbildning...

Jag var på 4-årskalas igår. Och jag skulle så gärna lägga upp en bild, men jag har inte frågat hennes mamma om jag får... Men hon är så fin.

Och idag hann jag bara vara hemma en liten stund för sedan skulle jag gå upp en våning på studiebesök till "Livstråden" - den lilla sygruppen som håller på att sy ett helt fantastiskt bårtäcke! Jag blev helt förstummad över vilket arbete de gör och hur vackert det blir. Och jag fick vara med och sprätta lite. Max 10 cm men ändå... delaktighet. Och bilderna gör det inte rättvisa.

För två veckor sedan var jag, Ellie o Mirjam o hälsade på hos Ingrid i Sandviken. Det var hur kul som helst. Fatta vilka tjejer!

Den 9 april såg det ut såhär utanför mitt fönster. Kändes surrealistiskt.