Luriga drömmar

Kändes som att det var alldeles nyligen jag skrev, men en vecka är inte så nyss ändå.

Drömde för andra gången i morse att de ringde från Pärlan. Det jobbiga är att det är så svårt att komma på om det verkligen är en dröm. Låg länge och funderade, tittade på min mobiltelefon, försökte dra mig till minnes om jag verkligen sprungit i trappan och hållit i en telefon. Jag blev först helt övertygad när telefonen ringde på riktigt. Det är nämligen bara Pärlan som ringer strax före åtta på vardagsmornar hemma hos oss. Då händer alltid samma sak. Jag tänker "Pärlan" och studsar kvickt upp ur sängen, tar några snabba steg genom rummet, springer alternativt går dubbla steg uppför källartrappa och halltrappa och rusar mot telefonen mitt i vardagsrummet och svarar nästan med andan i halsen (tror att jag oftast lyckas svälja den först). Senast jag drömde om ett sådant samtal var det ingen som ringde på riktigt sedan, vilket nästan fick mig att gå lite halvt på nålar hela förmiddagen. Det skulle ju ha varit så jobbigt om de ringt efter mig och jag helt sonika lät bli att dyka upp. Så jag förväntade mig nästan att de skulle ringa för att påpeka min miss. Väldigt skumt hur som... Men ganska kul. Efteråt.