Jag är lite ledsen.
Grannarnas grejer börja fylla upp flyttkartonger.
Och jag är så galet tacksam att jag har fått ha dem i lägenheten ovanpå.
De är typ världens bästa grannar.
Från första stund har de stöttat mig i olika små och mindre små saker.
Jag har flera grejer i min lägenhet som jag fick låna (och som jag nu får behålla) när jag flyttade in. De har haft två extrasängar stående i ett gemensamt utrymme som jag har fått låna när som helst, om inte de har behövt dem samtidigt. De har tagit hand om mina blommor när jag har varit iväg, och hjälp mig med saker som jag glömt i all hast. Jag har fått låna deras dammsugare...
De har bjudit upp mig på melodifestivalenkvällar (vad gör man nu en lördagkväll, när MF inte går längre?), erbjudit skjuts in till stan när jag har haft väldigt mycket packning och kört med min cykelnyckel till i Vällingby när jag varit tankspridd.
De har erbjudit mig tillträde för tv-tittande till sin lägenhet när de varit borta några dagar.
Och mycket mer... De är helt enkelt väldigt fina, och jag kommer att sakna att ha dem i huset!
söndag, mars 21, 2010
lördag, mars 20, 2010
Nu så...
Det finns saker som talar mot det.
Typ att hela trädgården fortfarande är vit, även om massorna sjunkit markant de senaste dagarna.
Dagen har varit mulen och fuktig, smutsiga snövallar kantar vägarna, och rännilar med vatten går genom de hala islagren på gatan. Allt fler kala fläckar visar sig på trottoarerna.
Det känns i luften.
Fem grader upplevs förvånansvärt okallt.
Jag tror att upploppet närmar sig i årstidskampen.
Nu hejar jag på våren.
Jag känner att hon är på väg.
Idag kändes det på riktigt.
Det luktade vår...
Jag gick hem från tunnelbanan vid midnatt.
Det var en sån där stillhet.
En sån ni vet, som jag tycker så mycket om.
Och jag stannade upp.
Typ att hela trädgården fortfarande är vit, även om massorna sjunkit markant de senaste dagarna.
Dagen har varit mulen och fuktig, smutsiga snövallar kantar vägarna, och rännilar med vatten går genom de hala islagren på gatan. Allt fler kala fläckar visar sig på trottoarerna.
Det känns i luften.
Fem grader upplevs förvånansvärt okallt.
Jag tror att upploppet närmar sig i årstidskampen.
Nu hejar jag på våren.
Jag känner att hon är på väg.
Idag kändes det på riktigt.
Det luktade vår...
Jag gick hem från tunnelbanan vid midnatt.
Det var en sån där stillhet.
En sån ni vet, som jag tycker så mycket om.
Och jag stannade upp.
lördag, mars 06, 2010
Var är våren?
Det är 12,7 grader minus utanför mitt fönster. Det är den 6 mars. Det hänger inte riktigt ihop. Nu har det varit snö här sedan i december. Det är väldigt vackert, men jag tycker att det räcker nu. Jag ser inte fram emot vårfloden som kommer att översvämma vägar och gator här, men en liten ansats till att börja med hade väl varit på sin plats kan man ju tycka.
I eftermiddags åkte jag hem till Johannes och Susanna och spelade Ticket to ride och lagom till rabarberpaj och Carcassonne dök Elise och Hanna upp. Ticket to ride lyckades jag vinna med knapp marginal, medan Carcassonnes första omgång (där Hanna o Elise var med) gav mig en mittplacering för att slutligen i Carcassonne mot endast Johannes o Susanna komma sist. En väldigt trevlig eftermiddag och kväll!
Det är mycket i skolan... Jag hade planerat att ha söndag ledig, men jag kommer att behöva plugga imorgon. Känner i kroppen att jag är stressad. Det är inte alls bra. Måste få ner andningen i magen, och kroppen ner i varv. Kursen vi läser nu "Barn- och ungdomsvetenskap" är en femveckorskurs instoppad på fyra veckor. Upplägget däremot passar mig, då det är väldigt strukturerat. Man MÅSTE helt enkelt göra vissa uppgifter för att hänga med. Och att jag hade böckerna vid kursstart, och att min grupp har det bästa schemat underlättar. Bara att bita ihop och försöka hänga i. (Många metaforer blir det...)
En av mina benjaminfikusar är döende (om inte redan död?)... Jag missköter mina blommor. Bladen har trillat av.
I eftermiddags åkte jag hem till Johannes och Susanna och spelade Ticket to ride och lagom till rabarberpaj och Carcassonne dök Elise och Hanna upp. Ticket to ride lyckades jag vinna med knapp marginal, medan Carcassonnes första omgång (där Hanna o Elise var med) gav mig en mittplacering för att slutligen i Carcassonne mot endast Johannes o Susanna komma sist. En väldigt trevlig eftermiddag och kväll!
Det är mycket i skolan... Jag hade planerat att ha söndag ledig, men jag kommer att behöva plugga imorgon. Känner i kroppen att jag är stressad. Det är inte alls bra. Måste få ner andningen i magen, och kroppen ner i varv. Kursen vi läser nu "Barn- och ungdomsvetenskap" är en femveckorskurs instoppad på fyra veckor. Upplägget däremot passar mig, då det är väldigt strukturerat. Man MÅSTE helt enkelt göra vissa uppgifter för att hänga med. Och att jag hade böckerna vid kursstart, och att min grupp har det bästa schemat underlättar. Bara att bita ihop och försöka hänga i. (Många metaforer blir det...)
En av mina benjaminfikusar är döende (om inte redan död?)... Jag missköter mina blommor. Bladen har trillat av.
tisdag, januari 26, 2010
Jag gjorde det!!!
Jag fick A i en enterminskurs!
Fick tillbaka kursens andra skriftliga hemtenta idag. Och det stod samma betyg i den som i den första. Till min enorma förvåning, eftersom jag tyckte att jag använt begrepp utan ordentlig förståelse för dem själv. "Nej, men... Såhär kan hon ju inte göra!" utropade jag spontant när jag fick se resultatet. Helt ologiskt utrop, men jag tyckte verkligen inte att jag var värd det. Men jag måste uppenbarligen ha gjort uppgiften rätt. Skumt. Onödigt vilka kval jag hade inför att skicka in den... Men kanske är det kvalen, pressen och stressen som gör det.
Nu är vi mitt i vårterminens första femveckorskurs. Den är obegripligt fullproppad med litteratur. Jag kommer att vara glad om jag klarar den, för jag kommer kanske hinna läsa max en fjärdedel av allt som ska läsas. "Specialpedagogikens utmaningar i en skola för alla" Vi läser den tillsammans med andra lärarstudenter, och den är därför inte enbart inriktad på förskolan, utan omfattar hela spannet upp till gymnasiet. Men vi kommer att läsa profilinriktad litteratur också. Bra att de gör så. Skulle kännas lite onödigt för blivande förskollärare att läsa om gymnasiets specialpedagogiska dilemman. Nu känns det som att litteraturen är mer övergripande, även om en hel del utgår från situationen i grundskolan.
Jag har också insett det fantastiska med sådana där band som är
insydda i kläder för att de ska vara lättare att hänga upp, men som ofta är i vägen när man väl använder kläderna. Ett avklippt sådant band är alldeles perfekt till "bokbinderi"! Vi har mycket elektronisk litteratur i pdf-format i den här kursen, och utskrivna sidor behöver hänga ihop på något sätt, då häftklamrar inte alltid räcker till. Då gör man helt enkelt hål med hålslag och binder snöret mycket löst om de inre hålen. Binder man för hårt är det krångligare att vända blad. Perfekt!
Jag agerar dessutom snåljåp slash miljökämpe och skriver ut varje pdf-sida i fjärdedelsstorlek, och får således plats med åtta sidor på en A4 (fram och baksida). Det blir ganska läsligt. Oftast.
Fick tillbaka kursens andra skriftliga hemtenta idag. Och det stod samma betyg i den som i den första. Till min enorma förvåning, eftersom jag tyckte att jag använt begrepp utan ordentlig förståelse för dem själv. "Nej, men... Såhär kan hon ju inte göra!" utropade jag spontant när jag fick se resultatet. Helt ologiskt utrop, men jag tyckte verkligen inte att jag var värd det. Men jag måste uppenbarligen ha gjort uppgiften rätt. Skumt. Onödigt vilka kval jag hade inför att skicka in den... Men kanske är det kvalen, pressen och stressen som gör det.
Nu är vi mitt i vårterminens första femveckorskurs. Den är obegripligt fullproppad med litteratur. Jag kommer att vara glad om jag klarar den, för jag kommer kanske hinna läsa max en fjärdedel av allt som ska läsas. "Specialpedagogikens utmaningar i en skola för alla" Vi läser den tillsammans med andra lärarstudenter, och den är därför inte enbart inriktad på förskolan, utan omfattar hela spannet upp till gymnasiet. Men vi kommer att läsa profilinriktad litteratur också. Bra att de gör så. Skulle kännas lite onödigt för blivande förskollärare att läsa om gymnasiets specialpedagogiska dilemman. Nu känns det som att litteraturen är mer övergripande, även om en hel del utgår från situationen i grundskolan.
Jag har också insett det fantastiska med sådana där band som är
insydda i kläder för att de ska vara lättare att hänga upp, men som ofta är i vägen när man väl använder kläderna. Ett avklippt sådant band är alldeles perfekt till "bokbinderi"! Vi har mycket elektronisk litteratur i pdf-format i den här kursen, och utskrivna sidor behöver hänga ihop på något sätt, då häftklamrar inte alltid räcker till. Då gör man helt enkelt hål med hålslag och binder snöret mycket löst om de inre hålen. Binder man för hårt är det krångligare att vända blad. Perfekt!Jag agerar dessutom snåljåp slash miljökämpe och skriver ut varje pdf-sida i fjärdedelsstorlek, och får således plats med åtta sidor på en A4 (fram och baksida). Det blir ganska läsligt. Oftast.
lördag, december 26, 2009
Ewa 60 år!
GRATTIS Ewa på födelsedagen!
Vi ville skicka ett MMS till dig från festen på 66:an, men filen var för stor. Så vi löser det såhär istället! :)
Många kramar på din dag från oss som tycker så mycket om dig!
Vi ville skicka ett MMS till dig från festen på 66:an, men filen var för stor. Så vi löser det såhär istället! :)
Många kramar på din dag från oss som tycker så mycket om dig!
torsdag, december 24, 2009
tisdag, december 22, 2009
22 december
Lucka 22
Det finns en grupp på Facebook som välkomnar dem att gå med som "lyckades med att lämna Trelleborg!" Som att de skulle vara räddade från något. Jag har lite svårt att se det så. Jag tyckte om att bo i Trelleborg. Visst är det kanske varken Sveriges charmigaste eller trevligaste stad, men det funkade för mig. Men kanske beror det på det som jag har märkt även senare. Jag trivs så länge jag har människor som jag tycker om och som tycker om mig runt omkring mig, och sedan beror det inte så mycket på om jag bor i Trelleborg, Jönköping, Blomstermåla eller Stockholm. Idag har Trelleborg bjudit på snöregnrusk, halvslask och ett par plusgrader. Samtidigt. Kanske inte visat sin bästa sida, med andra ord.
Det finns en grupp på Facebook som välkomnar dem att gå med som "lyckades med att lämna Trelleborg!" Som att de skulle vara räddade från något. Jag har lite svårt att se det så. Jag tyckte om att bo i Trelleborg. Visst är det kanske varken Sveriges charmigaste eller trevligaste stad, men det funkade för mig. Men kanske beror det på det som jag har märkt även senare. Jag trivs så länge jag har människor som jag tycker om och som tycker om mig runt omkring mig, och sedan beror det inte så mycket på om jag bor i Trelleborg, Jönköping, Blomstermåla eller Stockholm. Idag har Trelleborg bjudit på snöregnrusk, halvslask och ett par plusgrader. Samtidigt. Kanske inte visat sin bästa sida, med andra ord.
Och äntligen är alla julklappar inköpta, inslagna och nödrimmade. Precis som det ska vara.Jag hittade också en julklapp till mig själv.
Betalade med mitt hår. Typ.
Betalade med mitt hår. Typ.
söndag, december 20, 2009
20 december
Lucka 20
Julen närmar sig minsann... Dagens sång skulle kunna vara "Driving Home for Christmas", även om jag åkt och inte kört.
Några funderingar från dagen:
- Det är bra att vara ute i god tid vid snöväder - trots att resan i Sthlm fortgick utan större problem.
- Det är mindre bra att lägga snabbfrukosten (dubbelmacka med kaviar) på hallbyrån och i hasten glömma den där.
- Man ska inte alltid lita på tidsangivelserna på skyltarna på tunnelbanestationen i Vällingby, något jag hade full koll på och såg världsvant skylten ändras från 22 min till 4 min. Jag hade några minuter tidigare sett ett tåg åka mot Hässelby strand och räknade snabbt ut att det omöjligen kan ta 20 min att åka den sträckan. Om det inte hänt något på spåret förstås...
- Det är läskigt att hoppa på en rulltrappa med tungt och stort bagage. "Just do it" - typ. Är det bara jag som tycker att det är krångligt?
- Det är inte så mycket folk på Centralstationen kvart i åtta en söndag morgon.
- Man känner sig inte så snygg men ändå väldigt tacksam för bärhjälp i trapporna upp till spåret. Skulle förstås inte tänkt på osnyggheten om bärhjälpen inte varit en ung man förstås.
- Det känns bra att hjälpa människor med att lägga upp bagage på hyllorna. Särskilt när de ger uttryck för att de tycker att man är stark. Och särskilt när det visar sig att de är mamma till http://www.dn.se/kultur-noje/svenska-lena-maria-en-japansk-storstjarna-1.719297 som också var med i samma vagn. Verkar trevliga för övrigt.
- Det är ibland bra att vara modig. Särskilt om man är hungrig och verkligen vill ha en macka till. Modig, som tåggrannen som skulle ta efter mig och faktiskt frågade om man fick ta två till tågfrukosten (1 klass). Det fick man. Och jag fegade ur, och blev inte mätt...
- Varnades från söder om snökaos, och oroade mig lite för om bussarna från Malmö skulle gå.
- I Hässleholm såg snön bara trevlig ut.
- Det är alltid trevligt att träffa finaste Josefine! Även när det tyvärr blir väldigt kort och på ett café på stationen i Malmö. Jag är glad att hon mår bra. (kram kram)
- Bussen från Malmö blev trots snön endast fyra minuter sen till Trelleborg
Suddig bild från perrongen i Vällingby
"Hagsätra 22 min"
"Hagsätra 22 min"
Ett vackert och snöigt Hässleholm
Ett vackert och snöigt Trelleborg
Ett vackert och snöigt "nästan-hemma"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
