Tobias

Inte i Stockholm...

Somriga vägar att cykla på. Jag skulle hämta ut ett paket i en ICA-affär. Jag gissade att den skulle stänga vid åtta, så ca kvart i var jag där... 8.30-18.00 mån-fre, 10-16.00 lör, sön stängt. Just det. Så var det ja. Men glatt cyklar jag en annan väg hem. Och så luktar det vete, fläder, gran (fanns två vid vägen), vallmo och ja, sommar. Och så är allt nästan tyst. Vetefält, sockerbetor och raps. Bitska hundskall långt bortifrån blandas med glada fågelkvitter. Då och då en bil eller motorcykel. Vindkraftverk och milslång horisont. Och så havet...

Okej. Jag njöt av att vara i Skåne. Eller i alla fall av att vara på Söderslätt. Ibland vill man fånga en känsla. Oftast går det inte... Välkomna hit!

Beroende

Det är kvalité att möta Tobias.

Han kan inte äta själv.
Han kan inte gå själv.
Han kan inte prata.

Men...
Han kan äta mycket äppelgröt ur sin grodtallrik (av det som inte hamnar i grodhaklappen) när han får hjälp.
Han kan knipa hårt i det han får tag i, och går gärna omkring på vingliga ben om man håller honom i armarna.
Han kan få fram många olika läten, och gör det ofta. Och så tuggar han på det mesta han får tag på med sina två små tänder.

Han är en liten människa. Beroende. Lär sig nya saker. Skrattar med hela ansiktet. Nära till skratt, nära till bekymmersam suck: "Ni förstår ju inte vad jag menar". Fascinerande. Intensivt. Min kusin är en bra mamma. Jag hejar på henne!

Hade jag haft möjlighet skulle jag ha lagt in en alldeles underbar bild, men jag måste nog vara hemma hos pappa för att kunna lägga över bilderna från min kamera. (Min kortläsare stannade hemma.) Det får bli i ett senare inlägg.

Och sen... Jag känner mig lite tom igen. Längtar efter helhet. Längtar.
Så lätt att komma in i gamla mönster när man kommer hem.
Speciellt när man inte har fasta, goda rutiner. *suck* Jesus, behöver dig!

Fotboll?

(Jag skrev det här igår, ouppkopplad, därför något inaktuellt... )

Fotboll är en intressant företeelse.

Jag ser min först VM-match idag. Sve-Eng uppenbarligen. Jag fattar inte hur de kan ha sån kondition, hur de kan läsa av spelet. Nej, jag fattar inte. Jag är inte överväldigande intresserad (eftersom jag samtidigt sitter här). Men det... (oj... kvittering 2-2!) ...är ju kul när/om det går bra för Sverige. Edman, Mellberg, Larsson. (Jag räknar bara upp spelare för att det är roligt.) Men Henke är ju bra har jag hört. =) Allbäck ska visst ha spelat bra, säger dom. Jag tycker att Lucic sköter sig väl. Och Paraguay 2-0 mot Trinidad and Tobago är visst oxå bra för oss.
En amatörtittare referarar proffskommentatorerna... typ.

Ja, nu var det då klart: "Två-två är ett minne för livet"

"Poletten rann ner i pausen" (sedan när började poletter rinna?)

Vilken grej... Stort, upphausat, men okej... jag tycker också att det är kul att Sverige går vidare.

"Svenskarna var livsfarliga i de fasta situationerna"

Vart kommer Ljungberg från? Kan inte lokalisera hans dialekt... Halland? Småland?
Kommentatorerna gillade matchen, så det var nog en bra sådan.
De klagar lite på Isaksson, dock. Tråkigt. Han är trelleborgare. Bara därför gillar jag honom. Någon slags bisarr patriotism. =)

Försöker kanske försvara något, jag känner på att jag håller på att förlora. Jag känner mig mer och mer distanserad gentemot skånskan jag möter på vägen hem (sthlm-trbg). Hör jag hit? Men man anpassar sig fort. Snart pratar jag som alla andra, eller åtminstone mer som jag gjorde förr. Och då gör det inget. Behöver nog bara en inkörningsperiod. Men märker också att för varje gång jag kommer "hem", blir jag mer och mer gäst. Det känns inte som ett stort problem, och det ska nog vara så, men lite underlig känsla. Jag håller kanske på att bli lite mer vuxen? Men var hör jag då hemma? Ja, rent geografiskt, då förstås. Kanske kommer jag ha en liten kris i sommar. Det är i sin ordning. Men vart ska jag göra av mina grejer? Jag skulle vilja ha dem samlade på ett ställe. I ett hem som jag vet är mitt. Stabilare än ett eller två år. Men var och hur?

Min farmor och farfar är gamla. Och mormor och morfar också (inte lika påtagligt just nu). Och alla omkring mig blir äldre. Om dryga halvåret är jag 25. Okej. Nu har jag kanske identifierat vilken kris jag är på väg in i. Ålders-vuxen-bryta-sig-loss-tillhörighets-kris. Det är väl tänkt att man ska veta vem man är snart. Det känns okej. Jag tror att det kommer att lösa sig. Jag är inte rädd. Inte nu i alla fall.

Ute på uppdrag!

Det känns som jag är mitt i ett dataspel på cykel. Roligt! Jag är på min längre anhalt på min Quest.
THS. Hade dock glömt att ta med min Hemtenta. (Eftersom jag inte kom på det när jag skrev lappen igår.) Den är inmailad, men en papperskopia ska läggas i lärarfacket också.

UPPDRAGEN:
1. Cyklade till Glassnabben i Vällingby för att betala glasskivan till hyresvärdarnas bord. Det var ingen där så jag ringde numret som stod på brevlådan. Kom till huvudkontoret i Nacka, fick numret till den lokale glasmästaren. Ringde honom, som visst oxå var i Nacka. han kände till vår adress men sa något om att ingen ville kännas vid att de varit hemma hos oss och lämnat glasskivan och undrade om det var säkert att det var de som gjort det. Det var jag, så han ska hem till oss i eftermiddag och hämta pengarna, vilket innebar att jag fick cykla hem igen och lämna dem till Ellie.
2. Cyklade till Vällingby centrum. Skulle till posten och lägga på två brev. Solursgången var avstängd så jag fick gå en lång omväg över dataspelsramperna över kratern vid Ångermannavägen. Uppdaget avklarat ganska smidigt förutom tidsförlusten på grund av gångsträckan.
När jag cyklade vidare och kom till backen upp mot Ängby hoppade kedjan av, och jag tänkte inte på att ta upp en servett först. Jag fick i alla fall på kedjan, och med mycket skitiga händer fortsatte jag upp mot Ängby centrum. Dä försökte jag få hjälp av en lite pojke att hälla vatten från min vattenflaska på händerna (för att inte kladda ner väskan), men hans pappa kom ut ur kemtvätten och sa att jag fick låna handfatet hos honom. Jättebra! Jag satte pojken på att vakta min olåsta cykel och väskan jag var tvungen att lämna. Det gick bra.
3. THS. Här ska jag låna om och kopiera sidor i en bok till mitt PM (För att slippa ta med mig världens tjockaste bok till Trelleborg i morgon.), hämta Ellies hemtentor, och egentligen (vilket nu inte blev av) skriva ut min hemtenta. Typiskt. Visste att jag skulle glömma något.
Förhoppningsvis kan jag handla ngn frukt på Brommaplan.
4. Lämna en nyckel i Bromsten.

Så, det var allt på min lapp. Jag hoppas vara hemma innan Ellie och hennes syster Maria lämnar huset vid fyra för sommar i Sandviken.

Nu ska jag gå och göra mina THS-uppdrag!
Nästa gång jag skriver är jag nog i Trelleborg! (Åker imorgon bitti.)

Stockholm:
Trevlig sommar du stad i norr (söder för många),
Vi ses i augusti!

Älskade sak

Ja, jag måste erkänna en sak. Jag gick till läkarmissionen idag. Det var sommarfest med 50 % på allt. Härmodagen spanade jag in den. En liten vacker sak. Och då tänkte jag "Åh... den skulle nog passa ihop med mitt skåp-hylla-skrivbord." Men så tänkte jag att jag skulle köpa den idag om den var kvar. Jag tittade inte efter priset. Men idag när jag såg henne (jag tror att det är en tjej), så blev jag osäker... Hon hade ju en liten skavank här och där. Betalade ändå 80 kr för henne, köpte en solstol (25 kr) och ett par gardiner (25 kr) och traskade hem. Och plötsligt så älskade jag henne! (Jag tror att hon passar med mitt vardagsrumsbord och min soffa som står i köket oxå) Visst är hon fin med min konstiga lampa? (den har en alldeles egen historia...) Bara för att visa tar jag med mitt skrivbord... Lite stökigt, hemtenta. (Numera lite mer städat.)

Ja, roligt!

Försommarparadox

Efter vissa påtryckningar från några jag inte längre bor med...

Huset är ganska så tomt. Och ganska så rent. Jag och Ellie kör lite pedantiskt race.
Undantag: mitt rum som är omöjligt att göra mysigt i nuläget... och osorterade papper och liknande ligger där de minst av allt bör ligga (den som läser må fatta det rätt).

Idag grät jag. Det var avslutning i skolan. Då grät jag. Rektor Valborgs avtackning, sång om att underbart är kort, diakonia-Bosses tal... Jag grät av olika anledningar. Jag kommer att sakna THS nästa år. Det känner jag. Och många människor som har gått där och som kommer att gå kvar där. Det finns så många fina människor.
Så jag grät lite när jag kramat "glad-sommar-hoppas-vi-ses-igen-kramar" och gick ifrån THS. Lite jobbigt nu också när jag tänker på det. På ett sätt är det skönt att vila hjärnan från tung litteratur nästa läsår... Men jag kommer att sakna. Kanske inte just läsningen... Men skolan.

Så då har jag alltså slutat denna termin. Fast ändå inte. Jag har ganska mycket att bli klar med. En hemtenta, och ett tio sidors PM. Jag måste slutföra hemtentan helt nu i helgen. För att koncentrera mig på PM:et i nästa vecka parallellt med att jag söker jobb inför i höst. Spännande. Men tung början på "sommarlovet".

Jag var på en studentmottagning också i år. Det var trevligt. Lite nostaligiskt. En i min kyrka.
Och så fick jag en fråga av Juana (ungd.diak.) som jag inte fick svara på innan jag tänkt igenom. Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka. Kan jag? Blir jag till hjälp? Jag har inte haft några konfirmander någon gång förut. (I B-måla konfirmerades alla i SvK) Jag känner mig lite osäker. Men samtidigt skulle det nog vara både nyttigt och säkert kul. Hm... ska ge henne svar i dagarna.

Ellie har flyttat längre ifrån mig. Till översta våningen. Och har det jättefint! Så även när vi båda är hemma (nu är det bara vi) känns det lite ensamt. (Jag måste ju isolera mig för att få saker gjorda, och ändå går det trögt...) Frida flyttade idag.

Imorgon heldag då jag serverar på Valborgs fest.
Söndag SMU-avslutning i kyrkan.

Ja... jag kommer inte ha problem med att hitta saker att göra. (Hur tänker jag att min hemtenta ska hinnas med innan måndag? Söndag natt?)

Har utan önskat resultat försökt ladda upp en bild... Konstigt att det inte gick...

Landet, Muggen och en gotisk katedral

I tisdags hade vi en avslutningskväll med huset. Visst vemod. Vår sista kväll då vi alla är samlade innan uppbrottet. Vi åkte till Telefonplan, åt på Landet och åkte sedan in till stan och gick till Muggen. God mat på Landet, djupa samtal på Muggen. Uppmuntran och konstruktiv kritik. Glädje och allvar. Som livet brukar vara. I gemenskap växer man. När man vågar ha vardag, och när man bjuder till fest. Dela liv.

Ibland är orden för starka. Innebörden fyller dem inte. Som en ekande katedral där man slutat längta.

Snart är allt annorlunda. Och ändå.
Jag ska nog skriva ut en annons om plast i huset för att sätta upp på Betel. Det kan ju vara lämpligt.

Jag har haft två fullspäckade dagar bakom mig. Studiebesök i Uppsala med kursen Historisk Teologi påbyggnad (svensk kyrkohistoria - samfundskunskap). En obligatorisk del av kursen för att kunna bli godkänd. Det har varit intressant och väldigt roligt. En upplevelse. Historiska besök, gudstjänstbesök och samtal med pastorer, präster och kårledare. Har gett mycket. Många intryck, djupare möten med klasskamrater, och viss geografisk insikt i Uppsala. Och skolan bjöd oss på nästan allt! Jag fick bo hos min fina kusin över natten. Det var en av höjdpunkterna. :-)

Det finns så mycket människor. Så många.
Det är bra att Gud har koll.

Virrvarr och ändå... inget

Inte så dramatiskt med mig som det låter. Jag älskar så mycket (det var inte det jag tänkte skriva, men det känns som att jag menar det)... Att leva. Människor. Vänner. Men just nu är jag stessad. Så stressad. Insåg häromdagen att jag inte kommer att hinna med allting som ska göras i vår, och det paralyserade mig så jag gjorde: ingenting. Jag lägger så lätt saker i hög. I alla fall i tanken när jag tänker igenom vad som ska göras. Och så blir det högt och ser obestigligt ut. Men jag vet ju hur man bör göra. Så svårt att göra bara. Släpp en del så länge och börja i ena änden. Vissa saker får bli ogjorda, men man kommer att förvånas över vad man har lyckats med till slut ändå. Ungefär så.

På fredag har vi fest. Jag tänker på den med skräckblandad förtjusning. Det ska bli så vansinnigt roligt. Och svårt. Och mycket. Men jag längtar att få se människorna jag bjudit. Kanske blir de betydligt fler än vanligt. Jag ser mig inte som världens bästa festinbjudare nämligen. (Skönt att jag inte har festen själv... Och att alla har bjudit många.) Förstå vad välsignat det är att få bo som vi gör!!! Man får liksom vänner på köpet.

I söndags var det Valborg. Kungen fyllde 60. Jag tror inte att jag firade det. Jag firade i stället att våren har kommit (typ... lite blåsigt). Det var jättetrevligt. Jag och Lisa hamnade tillsammans med Paulina hemma hos Anders och Jesper. Vi åt gott, pratade om människor och apor och annat, åkte till elden på Riddarholmen och mötte upp med andra vänner där. Lisa ville ha bratwurst (typ) och tyckte att Jakobs chorizo var en sådan. Jordana bjöd på några mumsiga marchmallowspuffskakor, och Christin på bulle. Vi sjöng med i de obligatoriska vårsångerna, och ojade oss över dem vi inte kunde. Sen gick vi till mysiga Art Café i Gamla Stan och satt i stenvalv.

Igårkväll läste jag högt för Lisa. Sen bad vi. Det var ett tag sedan. Jag kände att jag saknat det.
Lite konstigt att hon och Bettan och Josefine och Emelie ska flytta om en månad. Hur gick det till? Det kommer att kännas jättekonstigt.

Nu ska jag gå och äta sedan ska jag översätta grekiska tills klockan blir tre. Sen efter fyra ska jag fortsätta igen. Det blir nog bra. Jag önskar bara att (stress-)klumpen i magen ska lätta...

Jesus... Behöver dig!

Träningsvärk och identitet?

"Men man brukar inte kalla mig Patrik"

Jag har lite ont i magen idag. Jag antar att det är träningsvärk. Jag har två idéer vart den kan komma ifrån.
1. Använder man magmusklerna när man knådar deg?
2. De krampaktiga skrattsalvorna som avfyrats den senaste tiden. Det var längesedan jag hade så djupa skratt. (Sådana där som knappast låter, men syns desto mer: Långsamt gungande med ihopklämda ögonlockar och hela ansiktet i ett stelt men tydligt uttryck, samt tillfällig luftindragningssessioner. Kippandes, krampandes... Det känns i magen och i halsen.)
Det övre citatet bidrog till den senaste av dessa händelser.
(Jag skrattar lite nu när jag skrivet detta.)

Och nu?
Plugga eller nån grej i kapellet (andakt eller "texten och predikan").