Kanske händer det något

Kanske, kanske, kanske ska jag flytta om en månad.
Imorgon ska jag faxa iväg lite papper.
Och sen får vi se om de tycker att vi har tillräckligt hög årsinkomst.
Spännande!

Sara klippte mig i tisdags.
I like it.

Drömmen om gemenskap

Igår kväll, ganska sent, fick jag ett meddelande från finaste Lisa om att hon behövde lite foton till sin predikan. Så när jag sedan kom hem tittade jag på dem, mindes, drömde, saknade.

Det var bilderna framförallt från festen vi hade för att avsluta de två första åren i Vällingby. I mitt digitalalbum kallade jag de bilderna för "den fantastiska dagen-festen". Det ser helt ljuvligt ut. Vi hade ju till och med vädret med oss. Och gäster. Gäster i överflöd, men ändå precis lagom. Golvet sviktade i dansen. Ett glasbord kraschades. (En duk på ett bord, gör att glasskivor som man kanske inte ska sitta på göms.) Det var sannerligen en fantastisk dag!

Jag är i en process. Jag söker ny lägenhet/bostad. För jag är trött på att det bara är jag här. Vi söker på Blocket, men också i bostadskön. För nu är det i alla fall möjligt att få förstahandskontrakt. Tänk om vi skulle få det?! Jag inser att jag säkert borde ha ställt mig i kön direkt när jag flyttade till Stockholm, men efterklokskap är inget jag ska gräva ner mig i. Nu drömmer vi om Skärholmen, Rinkeby... Och hoppas hoppas. Och jag har Ingrid som medköande. Annars skulle det vara ekonomiskt omöjligt att bli godkänd som hyresgäst. Vi hade gärna satt in Frida på något sätt också, men bostadskön verkar inte vara disponerad för komboende.

Hur som helst är det lite spännande.

Varför bo ensam när man kan bo tillsammans?
(eller att återgå till normaltillståndet)

Ett litet beslut

Det finns olika former av beslut. Små, stora, livsomvälvande, obetydliga, och allt däremellan.
Jag måste bestämma mig innan sommaren när jag planerar att upphäva mitt klädköpstopp. Mitt klädköpstopp är för övrigt mer som en nykterists förhållande till alkohol, snarare än en absolutists, även om liknelsen är synnerligen haltande. Jag har köpt enstaka plagg för att jag har behövt det, och jag har med glädje tagit emot kläder jag fått som gåva. När klädköpstoppet ska upphävas är ett ganska litet och obetydligt beslut, men det är ganska viktigt för mig att jag bestämmer hur jag vill göra, så att det inte abrupt avslutas för att jag kände för det just då.

Jag började köpstoppet någon gång i augusti i somras, och sa då att det skulle gälla till nästa sommar. Nästa sommar är dock ett luddigt begrepp. Det finns givetvis en poäng med att ta det ett helt år (då hade det ju inte varit helt fel med något slags datum när jag började, men det har jag mig veterligen inte).

Vad är då min poäng med klädköpstoppet från början?

• Jag har många kläder, garderoben är liksom full. Jag ville visa för mig själv att jag inte behövde köpa mer. Det är ett slags statement, även om det är litet.
• Jag köper oftast kläder när det är rea. Mitt klädkonto har således inte varit jättehögt, men varje gång jag inte köper något, sparar jag de pengarna till annat. Särskilt intressant då jag varken förra terminen eller denna tar lån från CSN (endast bidraget).
• Kanske lite för att utmana min stolthet. Det har dock inte gått så bra. Jag har fortfarande försökt klä mig så att jag trivs i det jag har på mig, vilket är ganska viktigt för mig. Jag har försökt använda de kläder jag har mer. En del kläder tenderar, trots att jag gillar dem, att ligga eller hänga oanvända. Kanske ibland för att jag tycker att det är för fina, men också en del för att jag tycker att de sitter lite "fel".

Ibland har det varit lite jobbigt eller tråkigt, men mest har det hittills gått riktigt bra. Jag har mycket som jag tycker är fint. Då får jag använda det också.

Men för att komma tillbaka till min fundering. Jag vet inte om jag borde välja mitten på augusti, men just sommaren kan vara extra inspirerande till klädköp. Mitten på juni? (den lätta lösningen)

Oflyt

 

• Jag glömde matlådan hemma.
• Visserligen minimal kö till kopiatorn, men insåg snart att andelen kopior på kortet inte skulle räcka till
• När kortet var tömt satte jag igång min datorn, men det var ovanligt trögt att komma ut på universitetets trådlösa nätverk
• Väl uppkopplad och inloggad märkte jag att länken till att köpa fler kopior var knas, men efter att jag pratat med en av bibliotekarierna så hittade jag en annan väg dit. Lyckades alltså fylla på kortet efter flera onödiga omvägar
• Tillbaka till kopieringskön där min klasskompis lyckats hålla min plats (konsten att känna sig skyldig gentemot de bakomvarande som också hade en del att kopiera) hann jag kopiera några ark innan ett papper fastnar i maskinen. Problemet är inte jättesvårlöst, men tog ändå några extra minuter, och ett mindre paket frustration... Jag skickar iväg min klasskompis så att hon ska hinna värma sin mat och äta innan seminariet börjar en halvtimme senare
• Köper en baguette i kafeterian för 44 kr... (och senare två korv med bröd på Centralstation för 36 kr)
• Tåget kör i tid, men stannar innan Flemmingsberg och står stilla i 36 min.

Och så saknar jag farmor...
(Jag är på väg till hennes begravning.)

På resa - dagboksanteckningar

En julhälsning:

Dan före dan före dopparedan var jag med om en spännande resupplevelse. Jag är tacksam över att min kära syster var med mig största delen av tiden.

Jag bokade min tågbiljett för någon månad sedan, när jag fått reda på att vi skulle ha vårt sista seminarium i skolan innan julen så sent som den 22 december. Eftersom jag ofta försöker ta så billiga biljetter som möjligt, så får jag anpassa tiderna lite efter det. Detta innebar att jag valde ett Intercitytåg som skulle gå vid den ändå inte allt försena tiden 15.25.

Så närmade det sig dagen för resan mot söder och det blev mycket tal om hur snön orsakade förseningar i tåg- och övrig kollektivtrafik. Jag brukar inte bli så nervös av sådana varningar, och jag tyckte väl ändå att ankomsttiden till Malmö inte skulle vara så sen (20.40), så det fanns ändå lite uttrymme för förseningar.

I onsdags morse gick jag upp kl 6 för att bli klar med det sista innan jag skulle till skolan. Jag tog med mig väskan och åkte in till skolan. Jag fascinerades över att bussen (jag tog en tidigare buss för säkerhets skull) var ganska tom, och att jag slapp känna mig besvärlig för att jag hade med mig en gigantiskt väska mitt i rusningstiden. Jag var i skolan i lagom god tid, och förmiddagen flöt på bra fram till 12 då seminariet var slut.

Efteråt hade jag ganska gott om tid innan jag behövde åka till stationen, så då gick jag upp till kafét och köpte en glass för halva priset, och letade efter ett eluttag för att kunna ladda datorn innan resan. Min erfarenhet av resor med Intercity, är nämligen att det inte finns några eluttag vid sätena.

Ulrika hade ringt mig och funderade lite över de tider som stod vid vårt tåg på trafikinformationen på SJs hemsida, så jag gick in och tittade, och ringde sedan SJ och frågade om de redan nu visste att vi skulle bli så pass sena. Enligt deras prognos skulle vi vara i Lund klockan 1.05, vilket kändes lite väl pessimistiskt om det inte fanns starka belägg för att misstänka en sådan försening. Så jag rinde SJ och pratade med en trevlig man som lovade ta reda på vad de siffrorna kunde bero på. Han tog mitt nummer och ringde sedan upp. Det var tider som låg kvar sedan i förrgår, och vad han kunde se fanns det inget som talade för att det skulle vara några särskilda förseningar på vårt tåg. Men sedan blir det ju säkert lite sådana ändå, garderade han sig. Jag svarade med att jag förväntade mig att det nog skulle kunna bli det, ja, tackade och lade på.

Omkring kvart över två gick jag från skolan, och var vid Stockholm Central ca tjugo i tre. Eftersom kollektivtrafiken också drabbas av snön, så såg både jag och Ulrika till att vara i god tid. Ulrika kom strax efter mig och vi gick och tittade på informationstavlan. Tåget beräknades redan vara försenat. 16.35 skulle det köra, så vi gick och satte oss vid ett fik där vi kunde höra utropen.

Det var en ganska lagom temperatur uppe i vänthallen. Vi gick till informationstavlan när vi tyckte att det snart borde bli dags, men ännu hade inte något spår kommit upp. Det var mycket folk vid tavlorna. Och plötsligt stod det 17.00, som ganska snabbt slog över till 18.00. Vi bestämde oss för att passa på att undersöka faciliteterna till det facila priset av 10 kr/person. "Vi har ju betalt för tågresan, så då är det ju dumt att betala för att gå på toa som ändå finns där", resonerade min kloka syster, som också hon ändå gav efter för nöden.

Vi hittade en ledig bänk som vi slog oss ner på, och Ulrika gav sig på "The Origin of Species", och då och då gick vi och tittade om några förändringar tillkommit. Tjugo i sex ställde vi oss vid tavlorna igen, men det hände inte så mycket där. Däremot hade ett gäng hormonstinna pojkspolingar börjat bröla slagord mot polis och annat mitt i folkmassan. De var omringade av poliser. Och med tanke på att det blivit betydligt mer svårframkomligt, bestämde vi oss för att ta oss ner, och det var ett projekt i sig. Det verkade som att ynglingarna var fotbollssupportrar av något slag.

Under närmare en timmes tid flyttades den preliminära avgångstiden fram tio minuter åt gången. Eftersom det är betydligt kallare nedanför än ovanför "ringen", så blev vi ordentligt kalla om fötterna. Ulrika agerade personlig jukebox med sånger som "This little light of mine" och "Waka waka". När tiden ändrades till 19.25 gick Ulrika in på Pressbyrån, och när hon kom tillbaka rekommenderade hon mig en sväng på densamma för att värma upp fötterna en aning. Inte illa alls, även om det krävdes en tids strosande i butiken för att tina frusna fötter.

Tiden ökade på ytterligare och stod nu på 19.55, och vi bestämde oss för att värma oss lite på övre plan. Vi började nu bli riktigt bra på det där med stora väskor i rulltrappor. Och nu verkade det äntligen hända vettiga saker! Snart stod det ett spår, och efter ännu en liten stund indikerade tavlan att tåget var inne på perongen och vi stosade glatt ner för rulltrapporna igen, ut till gången vid spåren och tog hissen upp till spåret. Tåget stod verkligen där, och vi gick till våra vagner och platser.

Tåget kunde inte åka omgåede, men vad gjorde det när vi äntligen var ombord, och det var varmt. 20.20 lämnade tåget perongen (fem timmar för sent), och vi informerades om att vi självklart skulle få värdebevis för hela biljetten enligt restidsgarantin, samt bjudas på fika och renklämma (eller macka om man kom lite sent). Platsen brevid mig verkade ledig, och Ulrika kom och satte sig där. Vid min plats var det dessutom eluttag (glädje!).

Vi kände oss lite osäkra på hur vi skulle ta oss från Malmö till Trelleborg. Vi hade ju bara biljett till Malmö (för att jag är snål, bara därför, billigare att betala med Skånetrafikens rabattkort - JoJo-kortet, än att ta med bussresan på tågbiljetten), och om vi skulle bli mer försenade så skulle vi missa sista bussen som gick ända till Trelleborg. Dessutom skulle mamma behöva hämta oss i stan. Klockan fyra på natten.

Under resans gång utökades förseningen, trots ganska bra flyt, med drygt en timme (vi var nog framme 02.40). När vi började köra in mot Malmö Central gick jag och pratade med tågpersonalen. Jag lyckades nog förmedla att vi var systrar i nöd, och de fixade en taxi till oss! Det var lite kruxigt att hitta dit taxin skulle stanna, men efter ett tag så var vi i alla fall där och taxin kom strax efter 3. SJ bjöd oss alltså på taxi även om vi inte hade biljett. Förseningen (på sex timmar) bidrog ju till att vi inte skulle kunna komma hem. Taxametern rullade upp till över 700 kr, så vi var tacksamma att slippa den utgiften, att vi kom hela vägen hem, samt att vi slapp dra ut en förälder på de snöiga vägarna. Vi var hemma ungefär kvart i fyra på natten. Dagens resa måste alltså ha tagit omkring 12 timmar, väntetid inräknat. Inte illa!

Och vi får, liksom resten av Sverige en

ordentligt vit jul för första gången på länge, 

och med denna lilla reseskildring vill jag önska alla

 en riktigt GOD JUL!!!

Julkalender jag kommer att följa

Jag kommer med stort intresse att följa Elisabets blogg nu i december. Hon har nämligen samlat ihop till en julkalender genom att fråga sina vänner efter texter. (Den femte december publiceras mitt gästinlägg.)

Det är verkligen en fantastisk idé, och säkert kommer det vara stor och härlig variation på både innehåll och form. Roligt!

Det är advent

Imorgon är det första advent. Vart tog den här hösten vägen?

Jag satte upp stjärnan tidigare idag. Jag tycker om min stjärna. Den är stor och har sju armar, och passar alldeles perfekt i mitt fönster. Annars julpyntar jag ganska skralt. Adventsljusstaken är framplockad också, men den har egentligen aldrig varit riktigt undanplockad. Den har bara gömt sig i fönsterkarmen under 11 månaders tid. De olika långa ljusen från förra året står fortfarande kvar. Jag satte på ljusmanschetterna för att öka juligheten en aning. Och sedan ställde jag den krypande keramiktomtenissen som jag fick när jag jobbade i Blomstermåla i fönstret. Det var nog allt. Men i år ska jag komma ihåg att ta fram diskhandduken med luciamotiv som jag en gång fått av en av mina mostrar. Den är jättesöt. Jag har haft den undangömd och bortglömd i ett skåp, men jag hittade den idag och la den mer tillgängligt i kökslådan.

Ute är det snö och minusgrader. Vinter och fint.

Jag vill gärna gå på mötet i New Life imorgon, men det känns som att jag nog borde vara i Hässelby. Det blir lite mer adventstraditionellt vid gudstjänsten där, misstänker jag.

Cellen

Jag tycker så mycket om cellgruppen jag är med i. Eftersom det inte fanns en kontinuerlig bönegrupp i Hässelby för ett par år sedan (och eftersom jag hade behov av att träffa människor i samma livssituation som jag själv) så gick jag med i Ellies (och vid den tiden även Michelles) cellgrupp.

Inför hösten skickade Ellie ut ett mail om lite nya tankar om  hur vi kunde lägga upp ansvaret och bygga gemenskapen i cellen. Och det var hur bra som helst! Vi har fördelat bibelstudierna i hela gruppen, och S och jag har fått dela på spelandet på lovsångskvällarna som vi har var tredje vecka. Vi har även haft några gemenskapsdagar och lite sånt. Vi ska också ha egentid en och en, fika eller nåt, men där har jag de flesta kvar. Roligt!

Igår kväll avslutade vi läsningen av Efesierbrevet, och M hade en jättebra genomgång. Vi kommer att fortsätta med att läsa ett par kapitel i Markusevangeliet i veckan, men det blir först till om tre veckor, eftersom vi ska ha gemensam cell med en annan grupp om två veckor, och lovsång nästa. Många saker!

Nu till helgen firar vi SMUs hundraårsjubileum i Hässelby, men jag är ganska otaggad. Ikväll har vi församlingsmöte med samtal om pastorsprofil på den nya pastor vi söker, samt ungdomsråd.

Men först nu i eftermiddag, så ska jag till skolan och ha slöjd och bygga klart en liten scen till en liten film vi ska spela in på bilden imorgon utifrån ett etiskt dilemma som kan uppstå på förskolan.

Lite nytt

Jag vet inte riktigt, men det känns som att mina ord tagit lite slut. Eller så spiller jag ut dem i Facebook. Kan vara så.

Funktionen med bloggen blir ju lite sådär då.

U har kommit tillbaka från Etiopien (för snart två veckor sedan), och jag har varit där ett par gånger. Så mysigt! (Men ack så onödigt lång resväg.)

Jag hade en så bra helg, med spel- och Idolkväll på fredagen, myshäng hos U och S på lördagskvällen med vegetarisk lasagne, äppelpaj och "Forrest Gump". I söndags hade cellgruppen fikat i New Life, så då var jag där på andra mötet. Missade en del av predikan, men det var bra att vara där ändå. På kvällen var jag på Rekviem-konsert i St Matteus kyrka, där R spelade. Det var riktigt bra!

Igår hade jag ett möte med min handledare inför nästa period av verksamhetsförlagd utbildning (VFU, typ praktik). Jag frågade henne om hur det gått med pärlprojektet som jag hade med några barn sist jag var där. Hon svarade att de kollat med barnen om de ville fortsätta med det, men när barnen frågade efter mig och fick reda på att jag inte skulle vara där, fanns det inget intresse alls. Så min handledare och jag funderade på om intresset runnit ut, eller om det kunde vara så att det var personrelaterat. De projekt som jag driver tillsammans med barnen har inte varit särskilt kopplade till avdelningens övriga verksamhet. Det är lite dumt, för tanken är att vi som studenter helst ska bygga på sådant som redan är igång. Då blir det att jag sysslar med något slags parallellverksamhet.

När jag skulle gå hem efter mötet gick jag förbi avdelningen där jag brukar vara. Ett av barnen såg mig och sa: "Jag har gjort klart min pärlplatta" Och jag ville gärna se den, så jag följde med in på avdelningen, och när jag fått se hans pärlplatta och lovat att vi skulle ta hand om den när jag kom tillbaka, så fångade ett annat barn upp mig. "Vet du, Katarina, var är de där bilderna nånstans?" Och det var de två barnen som jag hade med i projektet från början, men som missat slutklämmen. Så jag lovade dem att de skulle få möjlighet att också göra som de andra. Roligt!

Förra kursen handlade om matematik, men projektet var i hög grad estetiskt. Och den här kursen som vi läser nu handlar om estetik (o etik). Så det skulle vara roligt att se hur långt man kan komma vidare med pärlorna.

Jag vill möta Dig

Jag vill möta Dig
där det är underbart att vara Jag

I den närhet där vi är varandra och tydligast oss själva

Där min skönhet är självklar för att Du ser den

Och jag är levande för att Du lever med

I mötet där avståndet skriker

Och den stilla längtan

Jag vill möta Dig
där det är underbart att vara Du

(Nedtecknad i lönndom 22 januari, 2009, lätt beskuren)