Lite nytt

Jag vet inte riktigt, men det känns som att mina ord tagit lite slut. Eller så spiller jag ut dem i Facebook. Kan vara så.

Funktionen med bloggen blir ju lite sådär då.

U har kommit tillbaka från Etiopien (för snart två veckor sedan), och jag har varit där ett par gånger. Så mysigt! (Men ack så onödigt lång resväg.)

Jag hade en så bra helg, med spel- och Idolkväll på fredagen, myshäng hos U och S på lördagskvällen med vegetarisk lasagne, äppelpaj och "Forrest Gump". I söndags hade cellgruppen fikat i New Life, så då var jag där på andra mötet. Missade en del av predikan, men det var bra att vara där ändå. På kvällen var jag på Rekviem-konsert i St Matteus kyrka, där R spelade. Det var riktigt bra!

Igår hade jag ett möte med min handledare inför nästa period av verksamhetsförlagd utbildning (VFU, typ praktik). Jag frågade henne om hur det gått med pärlprojektet som jag hade med några barn sist jag var där. Hon svarade att de kollat med barnen om de ville fortsätta med det, men när barnen frågade efter mig och fick reda på att jag inte skulle vara där, fanns det inget intresse alls. Så min handledare och jag funderade på om intresset runnit ut, eller om det kunde vara så att det var personrelaterat. De projekt som jag driver tillsammans med barnen har inte varit särskilt kopplade till avdelningens övriga verksamhet. Det är lite dumt, för tanken är att vi som studenter helst ska bygga på sådant som redan är igång. Då blir det att jag sysslar med något slags parallellverksamhet.

När jag skulle gå hem efter mötet gick jag förbi avdelningen där jag brukar vara. Ett av barnen såg mig och sa: "Jag har gjort klart min pärlplatta" Och jag ville gärna se den, så jag följde med in på avdelningen, och när jag fått se hans pärlplatta och lovat att vi skulle ta hand om den när jag kom tillbaka, så fångade ett annat barn upp mig. "Vet du, Katarina, var är de där bilderna nånstans?" Och det var de två barnen som jag hade med i projektet från början, men som missat slutklämmen. Så jag lovade dem att de skulle få möjlighet att också göra som de andra. Roligt!

Förra kursen handlade om matematik, men projektet var i hög grad estetiskt. Och den här kursen som vi läser nu handlar om estetik (o etik). Så det skulle vara roligt att se hur långt man kan komma vidare med pärlorna.

Jag vill möta Dig

Jag vill möta Dig
där det är underbart att vara Jag

I den närhet där vi är varandra och tydligast oss själva

Där min skönhet är självklar för att Du ser den

Och jag är levande för att Du lever med

I mötet där avståndet skriker

Och den stilla längtan

Jag vill möta Dig
där det är underbart att vara Du

(Nedtecknad i lönndom 22 januari, 2009, lätt beskuren)

Akt 7

Jag lovade ju sommar i sju akter, och här kommer den sista.


Det blir som ett avslut och en uppstart. Mitt liv är ganska mycket så. Lite uppdelat. Inte egentligen på något problematiskt sätt. Mest att det finns olika tider. Och som livet sett ut de senaste nio åren, så har sommaren framförallt hört till Trelleborg, och terminerna någon annanstans. Och nu har Stockholm varit mitt "någon annanstans" i sex år.


Men varje sommar: Trelleborg.


När det var dags att lämna sommaren (Trelleborg) bakom mig, blev jag uppskjutsad av pappa och Anki. Vi hälsade på hos kära syster U och S i Sollentuna, och bodde över där hela helgen. Vi promenerade, samtalade, tog det lugnt. På lördagen åkte jag, U och S till Uppsala för att fira kusin N på hans 30-årsdag. Det var väldigt trevligt. Vi pratade med kusin J och kusin I med man hela kvällen, och åkte hem ganska sent. På söndagens morgon blev jag skjutsad till Hässelby när Anki och pappa var på väg hem. Jag mellanlandade lite snabbt, och åkte sedan in till Filadelfiakyrkan. Jag har inte varit på "vanlig" gudstjänst där förut, och R, O och S skulle dit, så jag hakade på dem. Efteråt åkte vi spårvagn och veteranbuss. Det var spårvagnens dag, och vi fick åka den nya linjen från Sergels torg gratis. När vi provade spårvagnen med en cafévagn från Gröna Lund, lyckades vi få åka gratis där också, även om det är en specialare. Det var en riktigt härlig dag!


Nu har skolan kommit igång, men jag verkar inte ha gjort det. Jag undrar hur andra gör. Jag försöker kombinera ett socialt liv, träning på Friskis och Svettis (nytt för mig sen i måndags, september månad 150 kr), engagemang i kyrka med att plugga. Och hittills har det sistnämnde gått ganska illa... Någonstans hade jag goda ambitioner för den här terminen. Men det verkar redan ha fallit. Typiskt.


I helgen som gick var jag på mötet i New Life, och efteråt gick vi ut ett ganska stort gäng och åt. När vi var klara där gick några av oss och mötte upp M vid Medborgarplatsen och såg på Toy Story 3. Den var faktiskt riktigt bra! Jag både skrattade och grät. Det säger kanske visserligen mer om mig än om filmen, men jag gillade den hur som helst!


Och den här veckan har jag haft saker planerat varje kväll (om man räknar måndagens Friskispass). I tisdags var jag på mat- och spelkväll, i onsdags var det cellgrupp och igår hade vi Husetträff. Av en händelse blev jag ledig ikväll, men hade haft Tonår om fler kunna komma. Imorgon ska jag utestäda med kyrkan och på kvällen ska jag på Hattfest med knytis i Spånga. Det ska bli fantastiskt roligt! På söndag ska jag hjälpa till med kyrkkaffet i H-by, läsa någon text på gtj, och sedan är det UR. På kvällen gospelkörsövning... Och jag ska plugga närdå? Borde givetvis gjort det idag. Men jag var på ett danspass på Friskis på Kungsholmen. Det var jobbigare och gick inte riktigt lika dåligt, som jag trodde. Roligt!

Akt 6

Man skulle kunna förvänta sig en mer genomarbetad serie inlägg,
när jag nu har valt att samla dem som jag har gjort. Men icke.

Idag regnar det inte. Men det är molnigt och ser ut att blåsa en del. Jag vill ner och titta på vattnet. Annars så har jag andra planer för min fria förmiddag. Jag behöver börja samla ihop mig. Om en vecka från idag, har vi börjat städa och ställa iordning på Nybostrand. Det är uppbrottstider.

Kanske borde jag titta lite på vilken litteratur jag kommer att behöva till skolstarten. Att vara lite förutseende är inte skadligt, har jag hört.

Akt 5

Det finns något med sommarkvällar som manar till uppesittarkvällar (förnekar givetvis att jag håller mig vaken även vinternätter). Det är särskilt problematiskt när jag har förmiddagspassen som börjar halv åtta. Och även när jag har varit ledig eller haft eftermiddagspass vill jag ofta inte sova alldeles för länge. Det innebär att jag inte har sovit alldeles för mycket i sommar i alla fall.

Jag brukar tänka att anledningen till att jag sällan minns mina drömmar beror på att jag sover för lite. Men jag tror att jag måste revidera denna uppfattning en aning. Jag har faktiskt drömt ganska många drömmar i sommar som jag minns vid uppvaknandet. Jag har ingen aning om vad det kan bero på. Någon som vet?

Akt 4 - Älskade Nybostrand

Nu är det en vecka kvar av säsongen på kära, kära Nybostrand. Det är allt lite vemodigt. Och jag som var lite orolig innan. Det brukar jag alltid vara, för man vet aldrig hur det blir i förväg.

Jag är priviligierad. Jag får jobba på ett ställe där man dagligen har någon form av gudstjänst (aftonandakter på vardagskvällarna, gtj på söndagarna, och ibland är det lite andakt över sommarkvällarna på lördagarna också), där människor som älskar Nybostrand återkommer år efter år och sprider glädje och trevnad, där sommargäster, sommarvänner, sommarkunder blandas med badgäster och nya bekantskaper. Och i år har ju vädret gett oss mycket att göra också! Härligt!

Det var så skönt i år, också, att alla utom en hade varit med förut. Och att många av oss är grymt sociala. Mycket snack ibland, men det ökar ju trevnaden markant.

Självklart har en del missöden och mycket frustration varit ingredienser också i år. Men vad kan man vänta sig? Vi är ju ändå människor (Tack och lov!) och har ett lite buggigt system (hjälp!).

Akt 3

Josefine påminde mig om något som jag helt hade glömt.

När jag kom hem till dem i Rosengård, ville hon att jag skulle göra en bananflugefälla. Det gjorde jag nämligen när vi bodde i kollektivet och hade massor med på gränsen övermogna plommon. Jag mindes att det skulle vara ättika eller nåt sånt i, men inte alls vad. Så jag googlade och tillverkade en fälla med honung och vinäger (lika delar), samt ett par droppar diskmedel. Verkade som att flugorna gillade det, även om de inte kom dit i stora skaror omgående.

Du får berätta om det fungerade ordentligt, Josefine!

Akt 2

Igår var en sån där ljuvligt härlig dag.

Jag konstaterade i fredags att jag skulle ha en jobbfri helg, och finaste Josefine föreslog då att vi skulle ses igår. Jag bestämde med mamma, M och R att jag skulle komma hem till mamma klockan 9 för frukost. Jag lyckades få tag på Anki och kunde låna hennes sommarkort, och sedan gick jag för att äta frukost. Mamma hade dukat upp rena hotellfrukosten, och det var hur mysigt som helst!

Kvart i tio gjorde jag mig i ordning det sista innan avfärd och hoppade sedan på min underbara cykel. I väskan hade jag min fina, cerise regnkappa, eftersom vädret förutspåddes bli regnigt i Malmö. Något spår av regn syntes dock inte till på hela dagen.

Josefine och Ellen var hemma ensamma, eftersom Josef och Lisa jobbade. Vi åt mat, lekte med Ellen, tittade på Up, bakade och åt kladdkaka, pratade, tog en promenad och letade reda på en förskola som Josefine tänker kan bli bra och blev bjudna på våfflor när Lisa (Josefs syster) kom hem. Vi försökte oss också på att spela några omgångar Boggle, men det gick helt enkelt inte att hitta flytet. Vi körde nämligen utan diagonaler, och då blev det jättesvårt. Så vi spelade en omgång Coloretto istället. Jag hade tur. Jag vann.

Plötsligt var klockan nio, och jag insåg att jag borde åka för att inte komma hem alltför sent. Med ett fantastiskt bra flyt lyckades jag springledes byta buss på Södervärn och var i Trelleborg klockan 22.00, 40 minuter efter att bussen lämnat Rosengård. Natten var ljum och stilla. Och jag njöt.

När jag hämtat min cykel från min dolda parkering, cyklade jag iväg genom stan. Jag såg ett par som såg ut som våra trevliga tyska campinggäster, men jag tänkte någon sekund för länge för att hinna hälsa på dem.

Jag ville förlänga den härliga känslan av ljummen nattvind, så jag valde att köra upp om Netto för att ta landsvägen över Gislövs by. Det var ett delvis korkat beslut, eftersom jag inte hade baklyse, och den vägen bitvis är helt oupplyst. Mitt framlyse bestod av en skarp liten ficklampa som jag hängde om handleden och lät luta mot handbromsen. Mycket koncentrerad gav jag mig iväg på äventyr. Det var inte många bilar på vägarna, men ett par av dem jag mötte slog inte av helljuset, så då behövde jag verkligen anstränga mig för att se markeringarna på vägen. Jag oroade mig givetvis mest för de bilar som kom bakifrån, och fick lita på att bakreflexen inte blivit otjänlig.

Väl hemma var mysgrannarna på besök, och jag fick lite utrymme för min uppspelthet. Jag fick ost och kex och ett glas jordgubbsflädersaft, och bara trivdes.

Dagen enda missöde: Remmen på väskan gick av. Det känns lite tråkigt, för jag gillar min väska. Men det var väntat.

Sommar i sju akter - Akt 1

I natt regnade det. Det kanske inte låter det minsta exotiskt. Jag tror till och med att många skulle anse årets sommar vara en typisk svensk sommar med mycket regn och tråkigt väder. Men i Gislövs Läge tror jar att det har regnat färre dagar än vad det ryms fingrar på min hand (än så länge). Molnigt har det visserligen varit bitvis senaste veckan, men inte mer än så. Och knappast en dag har det blåst tillräckligt i rätt riktning för att Ewa och jag skulle känna det värt att gå ner till stranden med lilla surfingbrädorna.

För mig har 2010 än så länge varit kontrasternas år. Det var vintern då snön aldrig verkade försvinna, och sommaren då solen inte slutade skina. Våren blev det inte mycket av alls. Jag tycker att det känns riktigt spännande att se vad hösten för med sig, även om jag hoppas att den väntar lite till.

Datorknas och helgrapport

Jag hade tänkt att bli lite mer frekvent i mitt bloggande nu när jag har ledigt, men lagom till att Ulrika skulle ner till Lund, kraschade dator nummer 2. Min stordator har visat stor ovilja mot mig i över en månad, men eftersom min lilla dator fungerade, så låtsades jag inte riktigt om problematiken. Men så i torsdags morse så vägrade lilldatorn att starta ordentligt. Den startade knappast alls, faktiskt. Mycket irriterande. Så jag plockade fram stora datorn igen, men på grund av grov dysfunktionalitet så går det inte att få igång Internet på den. Jag är alltså utan (egna) fungerande datorer...

I torsdags gick det att hantera ganska bra, eftersom jag var sysselsatt hela dagen. Jag och en kompis åkte fram och tillbaka med Roslagsbanan och Lidingöbanan bara för att göra det, och sedan åkte vi hem till en av hans vänner, fick mat och spelade Boggle. Det var roligt!

I fredags klättrade jag nästan på väggarna. Kan inte vara sunt. Hur som helst så lyckades jag, trots stor ovilja till att göra något vettigt (tjurade för att datorerna inte gick att använda), att rensa avloppen i badrummet. Sedan insåg jag att det faktiskt gick att använda stora datorn till att titta på DVD, så då blev det så. På kvällen hade jag fixat sällskap i form av Ellie och en vän till henne. Vi var på Takida-konsert vid Skeppsbron, och sedan drack vi varm choklad med grädde på Kaffekoppen i Gamla stan. Mysigt!

Igår (lördags) såg jag på film igen. Innan sju mötte jag upp med Ingrid på tunnelbanan och vi åkte hem till henne i Alby. Jag var väldigt tacksam för att jag var hemma hos henne, för mamma ringde och berättade att mormor flyttat hem samma kväll. Det var också smidigt imorse att åka direkt till Gamla stan därifrån. Sparade dessutom på SL-remsan genom att inte åka hem igårkväll.

Det var nämligen Cissis prästvigning i Storkyrkan idag kl 11. Roligt att ha fått vara med! Och jag hamnade bredvid en man som berättade att han inte räknat med att det skulle vara präst- och diakonvigning idag. Han brukade gå dit på högmässa vanligtvis. Han berättade om att han börjat gå i kyrkan igen efter sin frus bortgång förra året. Han hade varit arg på Gud länge, eftersom hans föräldrar dog när han var liten. Jag kände mig väldigt tacksam över att ha fått ta del av hans berättelse... Och hela mässan var väldigt fin! Efteråt hade Cissi mottagning i St Tomas kyrka i Vällingby. Det var mycket trevligt! Cissi är präst nu. Det är coolt. (Vi läste på THS tillsammans, de två år som jag gick där.)

Ulrika kom hem igen ikväll innan elva. Det känns bra. :)
Jag lånar hennes dator just nu, och hon sover. Det ska jag också göra.